Ett Mål - Ett hemland Av: Johannes Djerf För någon vecka sedan så behövde jag lämna in bilen på reperation i Värnamo. Det skulle ta hela dagen så antingen skulle jag få behöva ta bussen hem eller så skulle någon behöva komma och hämta upp mig med bil. Men då jag inte fick tag på någon som hade möjlighet att komma, och då det inte går att åka buss längre för en vanlig människa så valde jag cykeln. Jag brukar cykla nästan varje dag, men det är sällan jag cyklar 2 mil i sträck, vilket kändes ganska så snart. Det var en fin morgon och jag hade förberett mig med kaffe och frukt och det är inte direkt några större uppförsbackar ifrån Värnamo till Hillerstorp, så jag trodde att detta skulle nästan gå lika lätt som att ha bil. Men för varje kilometer, så värkte kroppen desto mer. Och då jag började se Hädingeskylten ungefär, så kändes det som att varje cell i kroppen ömmade och det är nog ända gången i mitt liv som jag längtat efter en stjärtmassör. Men trots det så fortsatte jag hela vägen hem. Varför då? Jo, jag började se målet. Det fanns ett hem att komma till, och det målet är det enda som upprätthåller en i en sådan situation. I Hebreerbrevets elfte kapitel som handlar om trons människor så står det i vers 13-16 efter det att flera av trons fäder, såsom Noa, Abraham och Saras tro lyfts upp I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. I tron på Jesus så finns det ett hopp som riktar sig mot ett bestämt mål. Dessa människor hade löftet om Kaanans land som var centralt framtidshopp för hela Israels folk, men det hoppet kunde inte överskugga löftet om evigheten och det himmelska hemlandet. Redan på Abrahams tid så hade de fått det uppenbarat för sig, att det finns en stad med fasta grundvalar, som Gud format och skapat. De var en del av ett folk som ständigt var på väg som hade sitt hem i ett tält som de ena dagen bankade ner i den torra öknen med vissheten om att tältpinnarna snart skulle ryckas upp igen. Uppbrott som inte alltid kan ha varit enkla. Men löftet ifrån Gud och längtan efter ett bättre land förde Guds folk hela tiden vidare. De såg det i fjärran och hälsade det. Det fanns ett mål. Det fanns en fast tillvaro som väntade dem. Det är detta mål som också Paulus ser när han ser livet som en löparbana där han glömmer det som ligger bakom. Han ser inte målet klart och tydligt än men han har blivit gripen av det och han jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus och därför fortsätter han att sträcka sig mot det som ligger framför. När livet och dess orättvisor har gjort dig öm, när smärta, sjukdom och sorg skapat verk i hela din kropp och i hela ditt liv, när du känner att du är trasig genom uppbrott som du behövt göra ifrån de du älskar, så finns det fortfarande kraft till att fortsätta. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft skriver Paulus, Just för att det finns ett mål.
Det finns ett hem bortanför Hädingeskylten, ett hemland, som kallas Himlen, där vi har vårt medborgarskap. Därför håller vi ut. Trots att det kan göra fruktansvärt ont att fortsätta leva. För vi är Guds arvingar och Kristi medarvingar och lika visst som vi lider med honom så skall vi också bli förhärligade med honom, rom.8:17. Så som vi plötsligt kan möta döden i vår närhet och så som vi också själva kommer att möta döden en dag, så kommer vi också uppstå. Gud är evig och hos honom finns det därför inga ramar där död och ett slut finns med. Begreppet tid som den finns hos dig och mig, finns inte hos honom. Jesus säger Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla. Och i Rom.14:8-9 står de Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. Ty Kristus har dött och fått liv igen, för att han skulle vara Herre över både levande och döda. Och är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans Rom.6:5. Helt fantasiska ord som vi ständigt behöver återkomma till. Vad än den här världen vill försöka till att få dig att tro, så är inte ditt mål att leva här. Ditt mål är inte att uppnå och uppleva så mycket som möjligt innan det tar slut, med en önskan att bli ihågkommen i någon generation efter, innan minnet av dig suddas ut. Utan vi lever med en evig verklighet. Vi är bara gäster, Vi är bara främlingar, som är på väg hem. Pilgrimer med ett heligt, himmelskt mål! När någon dör så finns det en tom bana bredvid mig. Någon saknas, och så som motivationen kan sänkas när man blir ensam ute på en löparbana, så kan vi tappa mycket av vår drivkraft. Men vi sörjer inte på samma sätt som många andra gör, när någon dör. Saknaden finns där, men hur vi möter sorgen är annorlunda. Självklart får den plats, men vi tror att det finns någonting bortanför sorgen. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom, 1 tess.4:14. Vi vet att det är gott att vara ute på resa, men vi vet också att inget är så gott som att komma hem och döden berättar bara om att han eller hon redan har nått det målet. Vårt namn skall inte förhärligas på den här jorden genom det vi lyckats åstadkomma utan vårt namn skall förhärligas och bli som nytt då vi förenas helt och fullt med Gud, vårt hem. Det är vårt ursprung. Vi är skapade till att leva i Guds närhet. Människan valde att vara oberoende av hans närhet och bestämma själv över livet. Vars konsekvens var att vi blev avskilda ifrån Guds gemenskap och vi kunde inte längre hålla oss vid liv då vägen till livets träd, vägen till det eviga var bevakad och stängd. Döden kom in i världen och målet blev dolt för våra ögon, så vi missade vårt mål. Vilket ordet synd betyder, att missa målet. Vilket ni kan få se mycket av om ni åker till Kinnarps arena och kollar på hockey. Men Fadern har i sin kärlek gett oss hans son, som på nytt banat väg till målet. För dem som bor i dödens land och skugga så har ett ljus gått upp. Han är vägen till Fadern och den som tror på sonen har evigt liv, Joh.3:36. I dessa goda nyheter som Johannes står som författare till så kan vi även läsa i kap.5:24 att Jesus säger: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet!.
Kap.10:28: Jag ger dem evigt liv och de skall aldrig gå förlorade och ingen skall rycka dem ur min hand. Kap.11:25 Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö! och kap.14:1-3. Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är Det är Jesus mål. Att han skall ta dig nära honom, för att du skall vara där han är. Så som vi en gång skapades till. Och tro på honom är att höra tonen ifrån Himlen och Hopp är att dansa efter den tonen, som en gammal kyrkofader yttryckt det. Vi får i tron på Jesus höra och se Himlen genom Andens närvaro just nu. Och hoppet om att det bara är en ton av hela sången som vi en dag ska få höra gör att vi dansar framåt mot målet. Det finns mer. Men vad är det då vi kommer möta när vi kommer fram. När vi kommer Hem? Vi kallas för vägens folk och vi pratar gärna och mycket om vägen dit. Vi har under hösten följt Paulus resor och kommer att fortsätta med det två söndagar till så som jag planerat. Men för att förstå sig på resan så behöver vi förstå och lära känna vårt mål. Och i Guds ord har vi mycket att hämta. Det finns ingen som kan fastställa att så här är det i Himlen. Och det vi har i Guds ord är även ganska så svårt att begripa. Men det finns ändå mycket att hämta kraft ifrån. En bild vi kan ta är Paradiset. I mötet med rövarna vid korset så säger Jesus till den ena rövaren Idag skall du vara med mig i Paradiset, då rövaren ber Jesus att tänka på honom när han kommer till sitt rike. Och Paulus skriver i 2.kor.12 om en syn där han sett en man som i Kristus blivit uppryckt till paradiset och hört ord som ingen människa kan uttala eller får uttala. Vilket berättar att det finns heliga ord och omöjliga ord för en människa att tala nu men som vi kommer tala då. När vi hör ordet Paradis så tänker vi antingen på choklad, eller en helt fantastisk vacker plats. En helt perfekt och underbar plats kanske vid en sandstrand, eller en trädgård med mycket blommor och färger, och många utav oss tänker säkert också på Edens lustgård i skapelse berättelsen. Vilket inte är långt ifrån ordets innebörd. Så som Himlen talar om att det finns något bättre som väntar så talar Paradisasken ofta om att det finns mera gott att få, när man först trodde att man bara skulle få en Aladdin ask. Och att se en vacker trädgård är faktiskt det som ordet kommer ifrån. Ordet betyder park och är ett persiskt ord. De persiska kungarna hade stora och vackra inhängda trädgårdar, som kallades just paradis. Och i septuaginta, den grekiska översättningen av gamla testamentet så används detta ord, Paradis också om Edens Lustgård. Och i Upp.2:7 så ger Johannes i hans syn till församlingen i Efesos löftet att det gudomliga liv som de fått del av i gemenskapen med Jesus sträcker sig bortom döden, då den som segrar skall få äta av livets träd som står i Guds paradis. Och vad vet vi om detta paradis? För det första så vet vi att det är plats där Guds närvaro vilade. Innan Gud skapade solen, så var allt ljust genom Guds uttalade ord. Något som Johannes i sin syn av himlen i uppenbarelseboken också ser.
Där finns ingen sol, Ingen måne, då Guds härlighet, Guds konkreta mättade närvaro är det som lyser. Guds närvaro hör inte bara till enstaka upplevelser, utan genomsyrar allt. Du och jag och hela vår omgivning är uppfyllt av hans närvaro. Vi har kommit i mål. Vi är där Jesus är och en total frid råder. I berättelsen om Edens Lustgård så möter vi också en fullbordad skapelse. Ingenting är skadat. Det finns ingen åverkan, ingen skadegörelse, inget ord som heter växthuseffekt bland blommor, träd och djur. Hos människan finns det ingen skada och inga sår. Människan är kronan på verket och Gud njuter av att se sin skapelse. Ingen av oss har varit med om att se en fulländad skapelse och det går inte att få grepp om det. Trots att vi kanske tycker att vi varit på en mästerligt vacker plats på jorden, och trots att vi tycker att vi är helt briljanta när vi står framför spegeln, så finns det en plats där allt verkligen kommer vara perfekt på et sättet att allt är i en fullständig harmoni med varandra. Det som du upplevt i livet som perfekt är bara en viskning av det som skall komma. Alla krokigheter kommer vara borta. Paulus skriver att de himmelska kropparnas glans är av ett annat slag än de jordiska och han skriver att Jesus skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Låter kanske som att vi kommer se likadana ut och fler än jag har nog sett de här målningarna som finns av Himlen där alla står ihop trängda i en enda stor massa med äggliknande huvuden. Men jag är beredd att säga att det är en falsk bild av paradiset. För så som han skapade människan olika, så kommer Gud ge oss en sådan gestalt som han har velat, en egen gestalt då vi skall känna igen varandra så som man kände igen Elia och Mose på förklaringsberget och så som lärjungarna också kände igen Jesus när han hade uppstått. Min fru frågade mig hur hon skall känna igen mig, om jag kommer ha en perfekt kropp. Men på något sätt skall vi göra det. Vilket jag ser fram emot. Det är ett tröstrikt hopp om att få möta varandra igen. I Paradiset Eden, så läser vi också om hur Gud låter människans kreativitet få rum då han ber Adam, människan att ge namn åt alla djur. Paradiset är en skapande och levande plats. Människan är inte en passiv åskådare. Och så tror jag att också vårt hemland kommer att vara. En plats där vår personlighet, det du gillar, och det som du har fått som gåva inte har tagits ifrån dig utan får plats. Vi vet inga fler detaljer i detta, men vi vet att du och jag ska fortsätta få vara delaktiga och upptäcka i en väldigt medveten tillvaro och bli allt vad vi är tänkta att vara. Det fanns en judisk tanke att paradiset efter syndafallet togs bort ifrån Jorden och nu förvaras hos Gud. Och det står ju faktiskt inte någonstans att paradiset förstörs utan bevakas av Guds änglar, vilket troligtvis också utgör grunden till att synerna i uppenbarelseboken talar om ett tillstånd som liknar detta paradis. Men det är ett återupprättat paradis. Och det verkar inte vara en exakt kopia utan något helt nytt, något mer än vi nu kan sätta ord på. En ny himmel, en ny stad, en ny jord. Och vi kan också läsa till sist ifrån upp.7:9 17. Himlen är glädje! Det finns ingen ondska mer och Guds folks ifrån alla folkslag, stammar länder och språk har fått hedersplatsen och placeras inför tronen och lammet. Här finns ingen skillnad mellan mig och min granne. Här finns bara glädje då folket ropar ut sin tacksamhet till Jesus, för den frihet de fått.
Ingenting handlar om det vi gjort utan det herravälde som Jesus besitter då han har gjort oss fria ifrån syndens herravälde. Ifrån ensamhet, konflikter, trasiga relationer, lidande, sjukdomar och sorg och alla de konsekvenser som följt av skilsmässan ifrån Gud har vi tvättats rena. Palmkvistarna var en segersymbol för judarna liksom de vita kläderna. I Jes.18:1 står det Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull. Det kan låta som en motsägelse att vi har vita kläder, för alla som någon gång har tvättat kläder vet att inga kläder blir rena genom att tvättas i blod. Men detta är en målande beskrivning av ett välsignat tillstånd som löper genom hela nya testamentet, som talar om att vi tack vare Jesu död är värdiga att närvara inför Gud. Det smutsiga har blivit rent och vi tjänar honom dag och natt. Då jag inte tror att vi ska tänka tjänare så som vi tänker oss en slav. Utan här handlar det mer om det tjänande som du gärna ägnar dig åt. Det du gör för att du inte kan låta bli. Ett välmående tillstånd som jag tror du upplevt om du varit kär. Och inför Guds tron så kommer du känna så, gånger en miljon ungefär. Och så står det att Gud skall torka alla tårar ifrån dina ögon. En helt underbar vers som talar om ett personligt möte med Gud. Jag vet inte om du har torkat tårarna ifrån ett barn som gråter någon gång. Men om du har gjort det så vet du att det är en otroligt intim och personlig handling. Vi kommer i ett nära samtal gå igenom det liv som varit, och tårarna ifrån den berättelse och tårar ifrån förföljselse och lidande kommer Gud torka, och säga det är bra nu, du behöver inte vara ledsen, jag är hos dig. Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade. Vi kommer inte bara vara en i mängden av denna oräknerliga skara. De skall se hans ansikte skriver Johannes i kapitel 22:4. Vår längtan som vi haft sedan vi var små barn att vara sedd och älskad kommer att besvaras och fullbordas. Ett möte som jag tror träder så samtidigt som du tar ditt sista andetag här. Kommer ni ihåg vad Jesus sade till rövaren. Idag skall du vara med mig i paradiset. Jag tror att denna stund och Jesu återkomst är två olika händelser. Men hos Gud där tiden inte har några begränsningar, så tror jag att Himmelen är på riktigt, ett paradis, en dimension för den som dött och som du tänker på kanske lite extra just den här helgen. De har kommit hem. Ett evigt hopp som utmanar dig och mig och frågar, Är det mitt mål?