Page 1 of 6 NJA I sid 1993:583 (Nummer i NJA 1993:107) HD:s dom meddelades d 11 nov 1993 (nr DT 638). Rättspraxis i litteraturen Fråga om jämkning av äktenskapsförord enligt 12 kap 3 ÄktB. Instans 1 Hans-Olov och Ethel J ingick äktenskap år 1965. Den 29 jan 1976 undertecknade de ett äktenskapsförord enligt vilket all deras egendom gjordes till resp makes enskilda. Till äktenskapsförordet fogades som bilaga en förteckning över makarnas egendom. Som mannens egendom upptogs en fastighet i Gävle, en personbil Renault 16 av 1966 års Sida 584 modell, en högsjöbåt jämte motor, ett båthus på arrenderad mark samt bankmedel. Som hustruns egendom upptogs diverse lösöre samt bankmedel. Äktenskapet upplöstes genom dom på äktenskapsskillnad d 20 april 1988. Härefter väckte Ethel J talan mot Hans-Olov J vid Gävle TR och yrkade i första hand att äktenskapsförordet skulle jämkas enligt 12 kap 3 ÄktB så att det lämnades helt utan avseende, i andra hand att det skulle förklaras ogiltigt enligt 33 avtalslagen. Hans-Olov J bestred käromålet. TR:n (lagmannen Frank samt rådmännen Cavallin och Jerkert) anförde i dom d 29 juni 1990: Ethel har till utveckling av sin talan anfört: Parterna har i äktenskapet två barn, födda 1966 och 1967. Ethel började 1969 att arbeta som tidningsbud på deltid. Under tiden 1971 73 har hon studerat på Komvux och under 1977 på gymnasium. Under studietiden har hon uppburit studiebidrag med ca 1 500 2 000 kr i månaden. Hon har under dessa perioder burit ut tidningar på lov och lediga dagar. Våren 1979 arbetade hon som dagbarnvårdare tills hon i maj 1979 fick en halvtidstjänst på lokalradion. Hon var kvar på lokalradion t o m nov 1983 och vikarierade en tid på heltid. I febr 1984 fick hon den heltidstjänst på Goman AB som hon innehar ännu i dag. Hon tjänar f n ca 9 200 kr i månaden. Hon har således arbetat under större delen av äktenskapet och har med sina inkomster i hög grad bidragit till att förkovra det gemensamma boet. Hon har vidare skött allt hemarbete och därigenom möjliggjort för mannen att arbeta på annan ort med höga traktamentsersättningar. På nyårsafton 1975 inträffade en händelse då Hans-Olov i ett anfall av svartsjuka slog till Ethel, vilken efter detta flyttade hem till en släkting. Efter en tid ringde Hans-Olov och berättade att han tagit kontakt med en advokat angående följderna av en eventuell skilsmässa. Han föreslog att de skulle försöka att fortsätta sammanlevnaden men att man skulle upprätta ett äktenskapsförord. Den 29 jan 1976 besökte de advokat Mats Andersson på dennes kontor i Gävle. Hennes minnesbild av besöket är att de berättade för Mats Andersson att de var överens om att upprätta ett äktenskapsförord och ett inbördes testamente samt att dessa handlingar upprättades och undertecknades vid detta tillfälle. Genom äktenskapsförordet gjordes all egendom till resp makes enskilda. Hans-Olov tillfördes härigenom så gott som allt av värde i boet. Hans-Olov hade för Ethel förklarat att om de skrev fastighet, bil och båt på honom så kunde hon i gengäld få ett skriftligt avtal varigenom hon vid en eventuell framtida skilsmässa skulle tillförsäkras vårdnaden om barnen. Samtidigt hade Hans-Olov förklarat att de givetvis kunde ändra äktenskapsförordet senare. Ethel var rädd för att riskera vårdnaden om barnen vid en skilsmässa, men när vårdnadsavtalet fördes på tal vid besöket hos Mats Andersson fick hon veta att något sådant avtal inte kunde upprättas. Hon
Page 2 of 6 blev överrumplad av beskedet men undertecknade ändå äktenskapsförordet. Vid detta besök fördes inga diskussioner om äktenskapsförordet eller dess rättsverkningar. Makarna Sida 585 fortsatte sedan att sammanleva med inkomster på ömse håll. I slutet av 1987 uppstod en kris vilken ledde till separation och äktenskapsskillnad året därpå. Hans-Olov har vägrat medverka till någon jämkning av äktenskapsförordet. Beträffande värdet på den i bilaga till förordet upptagna egendomen gäller att fastigheten, som inköptes under äktenskapet, var fullt beboelig och i modernt skick. Den har successivt reparerats och betingar i dag ett marknadsvärde av 570 000 kr. Bilen är utbytt och motsvaras i dag av en Opel av 1984 års modell, värd ca 80 000 kr. Båten har ersatts av en ny, som inköptes i aug 1987 för ett pris av 145 000 kr. Hans-Olov äger också en husvagn och en snöskoter vardera värd ca 25 000 kr. Båthuset har försålts. Uppgift om mannens nuvarande bankmedel saknas. Han torde ha skulder på ca 200 000 250 000 kr. Värdet av hans totala förmögenhet uppgår i vart fall till 800 000 kr. Bohaget, som enligt äktenskapsförordet till föll Ethel, är i dag till största delen utbytt och delvis utslitet. Hon tog vid separationen med sig en säng, sängbord, soffa, prydnadssaker samt diverse linne till ett värde av ca 10 000 kr. Hans-Olov betalade henne 6 000 kr som kompensation för bohag som han behöll. Ethel har inga bankmedel men en skuld på 3 000 kr. Ehtel gör i första hand gällande att äktenskapsförordet är oskäligt, dels på grund av dess innehåll, som innebär att all egendom av värde till förts Hans-Olov under det att hon ställts på "bar backe", dels med hänsyn till omständigheterna vid förordets tillkomst då hon blev överrumplad av Hans-Olovs agerande och vilseledd beträffande innebörden, dels på grund av senare inträffade förhållanden, nämligen att hon genom arbete utanför hemmet möjliggjort fortsatt förkovran av Hans-Olovs egendom, dels ock med hänsyn till omständigheterna i övrigt innebärande att hon tagit del i kostnaderna för förmögenhetens uppbyggnad. I andra hand hävdar hon att de nu nämnda omständigheterna vid äktenskapsförordets upprättande varit sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dessa göra äktenskapsförordet gällande. Hans-Olov J har å sin sida anfört: Han vitsordar vad Ethel uppgivit om sina inkomster. Däremot förnekar han bestämt att han i något sammanhang misshandlat Ethel. Hans syfte med initiativet till ett äktenskapsförord var främst att han ville försäkra sig om att huset inte skulle behöva säljas i händelse av skilsmässa utan i framtiden tillfalla barnen. Innan förordet upprättades diskuterade makarna vem som skulle äga huset och kom gemensamt fram till att det var Hans-Olov som hade de bästa ekonomiska förutsättningarna för detta. Ethel hade önskemål om att få vårdnaden om barnen, vilket Hans-Olov aldrig ifrågasatte. Makarna gjorde två besök hos Mats Andersson och frågan om äktenskapsförordet, dess rättsföljder och även vårdnad om barnen vid en eventuell äktenskapsskillnad diskuterades. Undertecknandet av förordet skedde först vid det andra besöket och Ethel kan knappast ha blivit överrumplad. I samband med äktenskapsförordet upprättades också ett inbördes testamente. Hans-Olov betalade alla räkningar i hushållet. Under 1982 flyttade Ethel hemifrån under ett år. När hon Sida 586 återvände fick Hans-Olov lösa en skuld på 10 000 kr som hon ådragit sig. Hans-Olov har under äktenskapet haft tämligen stora inkomster, delvis beroende på att han uppburit traktamentsersättningar när han arbetat på annan ort. Han har själv införskaffat all egendom han nu äger. Ethel har alltid fått de medel hon velat ha för sitt och barnens uppehälle. Fastigheten, som ursprungligen var ett "torp i skogen", inköptes 1969 för pengar som Hans-Olov lånat. Den var vid äktenskapsförordets tillkomst värd ca 40 000 50 000 kr. Huset hade då en boende yta om 45 50 m 2. Boendeytan är idag 148 m 2 och denna tilloch ombyggnad har Hans-Olov helt bekostat själv under åren 1979 1984. Han uppskattar värdet av vad han lagt ned i pengar och eget arbete till omkring 150 000 kr. Låneskulden på fastigheten är i dag ca 250 000 kr. Ethel har inte på något sätt bidragit till fastighetens
Page 3 of 6 underhåll och omkostnader i övrigt utan har själv disponerat sina pengar. En förutsättning för Hans-Olov att lägga ned pengar och arbete på fastighetens förbättring har varit att egendomen är enskild. Att Ethel inte har bidragit till fastighetens kostnader beror på att hon ansett att fastigheten varit Hans-Olovs. Båten och båthuset såldes för 15 000 kr resp 10 000 kr. Det vitsordas att den nya båten inköptes för 145 000 kr. Renaultbilen, som finns upptagen i bilagan till äktenskapsförordet, hade obetydligt värde 1976. Vid tiden för skilsmässan ägde han en gammal Volvo. Opelbilen är inköpt senare. Han äger en husvagn, som är inköpt 1979, men ingen snöskoter. När Ethel flyttade tog hon med sig i stort sett allt lösöre och Hans-Olov bidrog till flyttningskostnaderna. Hans-Olov betalade henne 10 000 12 000 kr för det lösöre som han behöll. Sammanfattningsvis gör Hans-Olov alltså gällande att äktenskapsförordet inte på någon av de utav Ethel åberopade grunderna kan anses oskäligt. Inte heller har omständigheterna vid förordets tillkomst varit sådana att 33 avtalslagen kan bli tillämplig. Domskäl. På Ethel J:s begäran har TR:n förordnat civilingenjören Jan S, Lantmäteriet, Gävle, att såsom sakkunnig avge yttrande angående värdet på den aktuella fastigheten. I värdeutlåtande d 21 juli 1989 har S uppskattat marknadsvärdet till 570 000 kr, varav 140 000 kr i markvärde och 430 000 kr för byggnaden. Vardera parten har på egen begäran hörts under sanningsförsäkran och på begäran av Hans-Olov J har vittnesförhör hållits med Mats Andersson. Såsom skriftlig bevisning har Hans-Olov J åberopat diverse handlingar låneansökan, taxeringsbevis, byggnadslov m m rörande fastigheten. TR:n gör följande bedömning. Enligt vad utredningen visar bl a angående värdet på fastigheten när äktenskapsförordet upprättades och Hans-Olovs låneskuld på fastigheten vid samma tidpunkt kan inte anses att det då rådde något påtagligt missförhållande i värde mellan vad som blev hans enskilda egendom och vad som tillföll hustrun. Inte heller eljest kan själva innehållet i förordet medföra att dess villkor skall bedömas som oskäliga och jämkningsbara. Sida 587 Av utredningen framgår att Ethel när äktenskapsförordet skulle upprättas var medveten om att ändamålet var att reglera makarnas inbördes ekonomiska förhållanden, även om hon för sin del också var inställd på att få till stånd en överenskommelse angående vårdnaden för det fall att äktenskapet sedermera skulle upplösas. Mats Anderssons vittnesmål får anses ge vid handen att han före handlingens undertecknande redogjorde för äktenskapsförordets rättsverkningar i händelse av dödsfall eller skilsmässa och Ethel har själv bekräftat att hon fick besked om att något bindande avtal i vårdnadsfrågan under äktenskapets bestånd inte gick att åstadkomma. Parterna fick tid på sig att gå igenom förordets innehåll före undertecknandet. Vid dessa förhållanden kan Ethel inte gärna med fog hävda att hon förmåtts till undertecknandet genom överrumpling eller att hon vilseletts beträffande rättshandlingens innebörd. Det är sålunda inte visat att äktenskapsförordet tillkommit under omständigheter som kan föranleda jämkning. Det är ostridigt att Hans-Olovs egendom, och då framför allt fastigheten, undergått en betydande värdestegring sedan äktenskapsförordet upprättades. Den utvecklingen har emellertid varit möjlig att förutse, för att inte säga närmast självklar. Värdestegringen på fastigheten har, enligt vad utredningen visar, haft ett direkt samband med att Hans-Olov lagt ned pengar och eget arbete på om- och tillbyggnad av huset. Det kan inte anses visat att Ethels förvärvsarbete på något avgörande sätt inverkat på Hans-Olovs möjligheter att
Page 4 of 6 förkovra sina tillgångar och än mindre att förmögenhetsökningen till någon del skett på hennes bekostnad. Även om Hans-Olov efter skilsmässan har det betydligt bättre ställt ekonomiskt än Ethel kan hon ingalunda sägas vara utblottad. TR:n finner därför inte vare sig förhållandena som inträffat efter äktenskapsförordets tillkomst eller omständigheterna i övrigt vara sådana att de utgör skäl för jämkning av förordet. I överensstämmelse med den nyss redovisade bedömningen av omständigheterna vid äktenskapsförordets tillkomst finner TR:n inte heller skäl att frånkänna förordet giltighet på grund av bestämmelsen i 33 avtalslagen. På grund av det anförda skall käromålet ogillas. Domslut. Käromålet ogillas. Instans 2 Ethel J fullföljde talan i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan. Hans-Olov J bestred ändring. HovR:n (hovrättsråden Sterner och Brandoné, hovrättsassessorn Tegnér, referent, och t f hovrättsassessorn Hård) fastställde i dom d 27 mars 1991 den överklagade domen. Instans 3 Ethel J (ombud advokaten Karl-Gösta Myhrberg) sökte revision och Sida 588 yrkade att HD skulle med tillämpning av 12 kap 3 ÄktB förklara att äktenskapsförordet skulle lämnas utan avseende vid bodelningen. Hans-Olov J (ombud advokaten Anita Wallin Wiberg) bestred ändring. HD inhämtade yttrande i målet från Sveriges Advokatsamfund. I Advokatsamfundets yttrande anfördes bl a: Advokatsamfundet vill understryka vikten av att äktenskapsförord respekteras. Var och en av makarna skall kunna inrätta sig efter ett upprättat äktenskapsförord och utgå från att äktenskapsförordet står fast. Rättstillämpningen bör inte bli sådan att jämkning av äktenskapsförord sker annat än i verkliga undantagsfall. Samfundet anser i likhet med underrätterna att omständigheterna i nu förevarande fall inte är sådana att äktenskapsförordet bör jämkas. Målet avgjordes efter föredragning. Föredraganden, RevSekr Töllborn, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. Enligt 12 kap 3 ÄktB får ett villkor i ett äktenskapsförord jämkas eller lämnas utan avseende vid en bodelning om det är oskäligt med hänsyn till förordets innehåll, omständigheterna vid förordets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. I förarbetena till bestämmelsen (prop 1986/87:1 s 192 194) framhålls att jämkningsmöjligheten bör utnyttjas restriktivt och att utgångspunkten skall vara att äktenskapsförordet är ett uttryck för makarnas gemensamma vilja och att jämkning skall komma i fråga endast om det i vart fall om oskäligheten beror på omständigheter som förelåg redan när det upprättades i betydande grad missgynnar den ena maken. Jämkning bör vidare ske endast om egendom i större omfattning har gjorts till enskild och detta leder till en påtaglig snedfördelning av makarnas samlade egendom. Advokatsamfundet har i ett i målet avgivet yttrande förespråkat restriktivitet vid jämkning av
Page 5 of 6 äktenskapsförord. Ethel J har påstått att äktenskapsförordet är oskäligt under åberopande av samtliga fyra oskälighetsgrunder som ryms i den angivna bestämmelsen. I likhet med 36 avtalslagen har den nu aktuella bestämmelsen karaktär av generalklausul. Tillämpning av bestämmelsen måste grundas på en helhetsbedömning där hänsyn tas till alla omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Härvid är i målet följande av intresse. Äktenskapsförordet tillkom vid en tidpunkt i makarnas samliv när en äktenskapsskillnad diskuterades och kunde komma att aktualiseras i en nära framtid. Att makarna i den uppkomna situationen sökte ordna sina egendomsförhållanden är inte förvånande. Av parternas uppgifter framgår att äktenskapsförordet speglade de verkliga ägandeförhållandena till aktuell egendom. Som domstolarna funnit måste också Ethel J ha varit medveten om äktenskapsförordets karaktär när hon undertecknade det. Mot denna bakgrund anser HD inte att avtalet i sig är oskäligt och finner inte heller att omständigheterna vid dess tillkomst varit sådana att äktenskapsförordet av den anledningen skall anses oskäligt. Inte heller i övrigt föreligger någon omständighet som gör att äktenskapsförordet skall anses oskäligt och medföra att det jämkas. HovR:ns dom skall därför fastställas. Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut. HD (JustR:n Knutsson, Lars K Beckman och Lennander) beslöt följande dom: HD fastställer HovR:ns dom. Referenten, JustR Nilsson, med vilken JustR Lambe förenade sig, var Sida 589 skiljaktig och anförde: ÄktB innehåller i 12 kap bestämmelser om jämkning vid bodelning mellan makar. Bestämmelserna, vilkas syfte är att förhindra att en bodelning med tillämpning av övriga regler i balken leder till oskäliga resultat, har motsvarighet i de andra nordiska länderna. Bakom bestämmelserna ligger också en strävan att öka den nordiska rättslikheten på detta område (se prop 1986/87:1 s 39 47 och 193). Om det vid en äktenskapsskillnad finns giftorättsgods i makarnas bo, skall denna egendom enligt huvudregeln delas lika mellan makarna (se 11 kap 3 ). Enligt 12 kap 1 kan denna huvudregel dock frångås, om en likadelning skulle vara oskälig med hänsyn bl a till makarnas ekonomiska förhållanden. I förarbetena anförs som exempel på ett sådant fall att den make som enligt likadelningsregeln skall erhålla del i den andra makens giftorättsgods har stora tillgångar som är enskild egendom och att den andra maken, som är ekonomiskt svagare, i väsentlig grad har bidragit till att öka värdet av denna enskilda egendom (se prop 1986/87:1 s 188). Den ekonomiskt svagare maken kan då få behålla hela sitt giftorättsgods eller större delen av detta. Om det i äktenskapet finns endast enskild egendom som huvudsakligen tillhör den ena maken, kan det enligt förarbetena vara oskäligt mot den andra maken att efter kanske ett långvarigt äktenskap stå helt eller nästan helt utan egendom efter bodelningen (prop 1986/87:1 s 192 och LU 1986/87:18 s 20). En sådan oskälighet kan inte botas genom en jämkning enligt 12 kap 1. Makarna kan emellertid komma överens om att den enskilda egendomen eller viss del därav skall ingå i bodelningen och därvid anses utgöra giftorättsgods (se 10 kap 4 ). Är egendomen enskild till följd av ett äktenskapsförord, kan den ekonomiskt svagare maken vidare skyddas genom att ett oskäligt villkor i förordet med tillämpning av 12 kap 3 jämkas eller lämnas utan avseende vid bodelningen. Den enskilda egendomen betraktas då helt eller delvis som giftorättsgods, som kan delas mellan makarna. Jämkningsbestämmelsen i 12 kap 3 är utformad efter mönster av 36 avtalslagen och bygger på samma grunder (prop 1986/87:1 s 193 och LU 1986/87:18 s 20). Bedömningen av om ett villkor i äktenskapsförordet är oskäligt skall enligt bestämmelsen göras med hänsyn till förordets innehåll, omständigheterna vid förordets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Det är alltså fråga om en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Enligt förarbetena bör denna jämkningsmöjlighet utnyttjas restriktivt. Utgångspunkten skall vara att äktenskapsförordet är ett uttryck för makarnas gemensamma vilja och att jämkning kommer i fråga endast om det vart fall om oskäligheten beror på omständigheter som
Page 6 of 6 förelåg redan när det upprättades i betydande grad missgvnnar den ena maken. Jämkning bör vidare ske endast om egendom i större omfattning har gjorts till enskild och detta leder till en påtaglig snedfördelning av makarnas samlade egendom. Har makarna begränsade tillgångar kan en jämkning kanske böra ske även om den enskilda egendomen inte har så högt värde, räknat i absoluta tal. Sammanfattningsvis syftar bestämmelsen i 12 kap 3 särskilt till att komma till rätta med de fall då den ena maken på grund av innehållet i äktenskapsförordet skulle bli helt eller nästan helt lottlös vid en bodelning medan den andra maken skulle erhålla egendom av betydande eller i vart fall inte obetydligt värde. (Prop 1986/87:1 s 193 f och LU 1986/87:18 s 20.) Sida 590 Frågan i detta mål gäller om det äktenskapsförord som Ethel J och Hans-Olov J ingick d 29 jan 1976 skall jämkas enligt nämnda bestämmelse i 12 kap 3 ÄktB. Äktenskapsförordet tillkom vid en tidpunkt när makarna J övervägde att skiljas och speglar de egendomsförhållanden i äktenskapet som rådde då. Som domstolarna har funnit kan det vid denna tidpunkt inte anses ha rått något påtagligt missförhållande i värde mellan vad som gjordes till var och en av makarnas enskilda egendom. Utredningen visar inte heller att omständigheterna i övrigt vid förordets tillkomst var sådana att ett villkor i förordet såsom oskäligt mot Ethel bör jämkas eller lämnas utan avseende. När Ethel ansökte om äktenskapsskillnad år 1988 var bilden förändrad. Den fastighet som år 1976 gjordes till Hans-Olovs enskilda egendom och som då hade ett taxeringsvärde om 45 000 kr hade nu stigit betydligt i värde; i ett intyg i juli 1989 värderades den till 570 000 kr. Härutöver innehade Hans-Olov en båt som han köpt för 145 000 kr, en husvagn som han köpt år 1979 och en bil av äldre modell. Hans skulder uppgick till 250 000 kr. Det bohag som Ethel tog ut som sin enskilda egendom hade å andra sidan ett obetydligt värde; enligt vad hon obestritt uppgett var detta bohag värt omkring 10 000 kr. Som kompensation för den del av hennes bohag som hon inte tog ut betalade Hans-Olov 6 000 kr enligt hennes uppgifter och 10 000 12 000 kr enligt hans uppgifter. Vidare innehade hon premleobligationer, beträffande vilkas värde makarna är oense; vid förhören i HovR:n angav de värdet till 3 000 4 000 kr resp 200 00 kr. Hennes skulder uppgick till 3 000 kr. Även om makarnas egendomsförhållanden sålunda inte är helt klarlagda, är det tydligt att värdet av Hans-Olovs enskilda egendom betydligt överstiger vad Ethel fick ut vid äktenskapsskillnaden. Denna påtagliga snedfördelning av makarnas samlade egendom är huvudsakligen en följd av att Hans-Olovs fastighet stigit i värde. Av utredningen framgår att denna värdestegring till stor del beror på insatser av honom i form av pengar och eget arbete på om- och tillbyggnad av huset. Dessa insatser har emellertid möjliggjorts genom att Ethel i sin tur stått för skötseln av det gemensamma hemmet; på grund härav kunde Hans-Olov under tjänstgöring på andra orter uppbära höga traktamentsersättningar och när han var hemma ägna sig åt dessa byggnadsarbeten. Det är med hänsyn härtill rimligt att även Ethel får del av den värdestegring som fastigheten till följd härav undergått. Med beaktande härav och även av äktenskapets längd 23 år samt det förhållandet att den egendom som Ethel fick ut vid äktenskapsskillnaden kunde ge endast en begränsad ekonomlsk trygghet måste det anses oskäligt mot henne att tillämpa äktenskapsförordet fullt ut. Ett skäligt resultat uppnås, om så mycket av Hans-Olovs enskilda egendom betraktas som giftorättsgods att Ethel härav kan tilldelas ett belopp som, tillsammans med vad hon hittills har erhållit, uppgår till 50 000 kr sedan hennes skulder dragits av. Det kan tilläggas att en sådan jämkning har motsvarighet i dansk rättspraxis i liknande situationer (se Jørgen Graversen m fl, Familieret, 2 uppl 1986, s 311; jfr Svend Danielsen i Ugeskrift for Retsvæsen 1983 B s 327 f och Svend Danielsen m fl, Ægteskabsloven, 2 uppl 1984, s 294 ff). Sida 591