1 1 Detta är det budskap som profeten mottog i sina syner. Profetens klagan 2 Hur länge, Herre, skall jag ropa utan att du lyssnar, kalla dig till hjälp mot våldet utan att du griper in? 3 Varför låter du mig bevittna ondskan? Hur kan du åse förtrycket? Våld och skövling vart jag ser tvister blossar upp, split måste jag uthärda. 4 Så förlamas lagen, rätten kan inte hållas vid makt, de rättfärdiga är omringade av gudlösa. Så hålls en förvänd rätt vid makt. Kaldeerna, Guds redskap 5 Se er omkring bland folken, och ni skall förstummas av häpnad: i er tid kommer något att ske som ni inte kan tro om det berättas. 6 Se, jag bådar upp kaldeerna, det grymma och vilda folket, som drar fram över jordens vidder och tar andras hem i besittning. 7 Skrämmande och fruktansvärda är de, rätt och makt tar de sig själva. 8 Deras hästar är snabbare än pantrar, vildare än öknens vargar. Deras ryttare spränger fram, deras ryttare kommer flygande fjärran ifrån, som när örnen slår ner på sitt byte. 9 Den härjande skaran kommer. Tätt samlade rycker de fram, de hopar fångar som sand. 10 De gör narr av kungar, furstar skrattar de åt. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 1
De hånler åt alla fästningar, de kastar upp vallar och intar dem. 11 Sedan far de vidare som vinden och är borta, dessa som gör sin styrka till gud. Vädjan till Herren 12 Du är ju till sedan urtiden, Herre, min Gud, min Helige, du skall aldrig dö. Herre, har du satt dem att skipa rättvisa? Du klippa, har du skapat dem till att straffa? 13 Du vars blick är för ren för det onda, du som inte uthärdar våldet hur kan du åse de svekfullas dåd, tiga när de onda slukar dem som har rätt? 14 Du har låtit människor bli som havets fiskar, den myllrande skaran utan härskare. 15 De onda drar upp dem alla med krok, halar in dem med sina garn, samlar dem i sina nät. Därför gläds de och jublar, 16 därför offrar de åt sina garn och tänder offereld åt sina nät, som låter dem leva i överflöd och ger dem den rika födan. 17 Skall de få fortsätta att dra sina svärd och slakta folken utan förskoning? 2 1 Jag skall ställa mig på vakt, gå till min post och spana. Jag vill se vad han skall säga till mig, vilket svar jag får på min klagan. Herrens svar 2 Herren svarade mig: Skriv ner det du får se med tydlig skrift på tavlor, så att det blir lätt att läsa, 3 ty synen vittnar om den bestämda tiden, den talar om slutet, den slår inte fel. Om uppfyllelsen dröjer, så vänta tåligt, den kommer förvisso, den uteblir inte. 4 Se, den falske far bort med vinden, men troheten räddar den rättfärdiges liv. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 2
5 Ja, rikedom är bedräglig, den övermodige mannen skall inte nå sitt mål. Han spärrar upp gapet som dödsriket, han är omättlig som döden och samlar alla folk hos sig, lägger under sig alla folkslag. 6 Till sist blir han ändå en visa för alla, ett mål för pikar och glåpord. Man skall säga: Ve dig som gör dig rik på andras ägodelar för hur länge? och hopar egendom som du tagit i pant! 7 Plötsligt skall de skuldsatta resa sig, de skall vakna och få dig att darra, och du blir själv deras byte. 8 Du som har plundrat så många folk skall bli plundrad av alla de andra till straff för det blod du utgjutit, för ditt våld mot länder och städer och mot alla som bor i dem. 9 Ve dig som fyller ditt hus med rövat gods och bygger ditt näste högt över marken för att rädda dig undan olyckan! 10 Dina planer drar skam över ditt hus. Du har förintat många folk och förverkat ditt eget liv. 11 Stenarna skall ropa ur muren, och stockarna i bjälklaget skall svara. 12 Ve dig som bygger städer med mord och lägger deras grund med brott! 13 Herren Sebaot har ju sagt: Folkens mödor blir eldens rov, deras slit mynnar ut i intet. 14 Kunskap om Herrens härlighet skall uppfylla hela jorden, liksom havet är fyllt av vatten. 15 Ve dig som ger en broder att dricka och blandar i en drog och berusar honom för att få se honom naken! Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 3
16 Du har vältrat dig i ärelös skam drick också du, tills du blottar din oomskurna lem. Nu får du smaka bägaren som Herren räcker dig. Dynga skall täcka din prakt. 17 Du skall skövlas som Libanons skog, hetsas och förgöras som djuren till straff för det blod du utgjutit, för ditt våld mot länder och städer och mot alla som bor i dem. 18 Vad är det för nytta med gudabilder eftersom hantverkaren vill göra dem, dessa gjutna bilder, falska vägledare, eftersom hantverkaren tror på dem och tillverkar gudar som tiger? 19 Ve dig som säger till träbiten: Vakna! och till stumma stenen: Stig upp! Kan den vägleda dig? Den är överdragen med guld och silver, men det finns ingen ande i den. 20 Men Herren är i sitt heliga tempel. Var stilla inför honom, hela jorden! 3 Profetens bön 1 En bön av profeten. 2 Herre, jag har hört om dina gärningar, jag har sett dina verk, Herre. Förnya dem i denna tid, ge dig till känna i denna tid, minns i dess oro din barmhärtighet. 3 Gud kommer från Teman, den Helige från berget Paran. Himlen är uppfylld av hans prakt, jorden är full av lovsång till honom. 4 Glansen är som solens ljus, som fått sina strålar av honom, hans makt är dold i den. 5 Framför honom går pesten, farsot följer i hans spår. 6 Han träder fram och jorden skälver. En blick och folken darrar. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 4
Urtidens berg rämnar, uråldriga höjder sjunker samman. Han går fram på urtidens vägar. 7 Jag ser ofärden drabba Kushans tält, och Midjans hyddor skakas. 8 Vredgas Herren på floderna? Rasar din vrede mot floderna eller din harm mot havet då du drar fram med dina hästar, med dina segrande vagnar? 9 Du gör din båge redo, du lägger pil efter pil på strängen. Marken klyvs av strömmar, 10 bergen bävar vid din åsyn. Regn forsar ur molnen, havsdjupet dånar. Solen glömmer att gå upp 11 och månen stannar i sin boning för skenet av dina vinande pilar, för glansen av ditt blixtrande spjut. 12 I raseri går du fram över jorden och tröskar folken i vrede. 13 Du drar ut till ditt folks räddning, drar ut för att rädda din smorde. Du knäcker taket på den gudlöses hus och blottar dess grund ända till klippan. 14 Med pilar genomborrar du hans härförares huvuden när de övermodigt stormar fram och vill skingra oss, som för att släpa undan och sluka den svage. 15 Du driver fram dina hästar över havet, och de väldiga vattnen brusar. 16 Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälver mina läppar, benen i min kropp löses upp, och jag går med vacklande steg. Jag väntar på att olyckans dag skall randas för det folk som angriper oss. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 5
17 Fikonträdet knoppas inte, vinstocken bär ingen frukt. Olivskörden slår fel, fälten ger ingen gröda. Fåren är borta ur fållan, hägnen är tomma på kor. 18 Men jag vill jubla över Herren, glädja mig över Gud, min räddare. 19 Herren, min härskare, är min styrka. Han gör mig snabbfotad som gasellen, och jag kan löpa över bergen. För körledaren, till stränginstrument. Copyright Svenska Bibelsällskapet, Svenska Bibelkommissionen och Argument Förlag AB 1999. 6