KRISTI FÖRKLARINGS DAG Jesus förhärligad Mark 9:1-13 1 Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se att Guds rike har kommit med kraft. 2 Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var ensamma. Och han förvandlades inför deras ögon. 3 Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan bleka några kläder. 4 Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus. 5 Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." 6 Han visste inte vad han skulle säga, så skräckslagna var de. 7 Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: "Han är min älskade Son. Lyssna till honom!" 8 Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon där utom Jesus. 9 På vägen ner från berget befallde han dem att inte berätta för någon vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. 10 De tog fasta på det ordet och diskuterade med varandra vad som menades med att uppstå från de döda. 11 Och de frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?" 12 Han sade till dem: "Elia kommer först och återupprättar allt. Men hur kan det då stå skrivet om Människosonen att han ska lida mycket och bli föraktad? 13 Jag säger er: Elia har faktiskt kommit. Och de gjorde med honom som de ville, så som det står skrivet om honom." Varför blev lärjungarna skräckslagna på förklaringsberget? Där stod de Petrus, Jakob och Johannes, en utvald grupp från de tolv och bevittnade hur Jesus samtalade med Mose och Elia. I sin oförmåga att gensvara på denna episka tilldragelse erbjuder sig Petrus att bygga två hyddor åt Jesu mycket celebra gäster. Men åsynen av dessa gamla dagars heliga förökade bara stundens storslagenhet, det var Jesu utseende som fick lärjungarna att frukta och darra. Men inte bara vad de såg, det var också något de hörde som borde få oss alla att skälva. Vad var det? Vi ska titta lite närmare på detta idag då vi tittar in in händelsen på Kristi förklarings dag. Härlighet är nyckelordet i händelsen. Kavod - tyngd - eller dignitet!
Något av högsta vikt eller betydelse. Härlighet är ett oerhört ofta förekommande ord i Skrifterna. Guds härlighet är upphöjd över himmelen. Den uppenbarar hans majestät, hans storhet och upphöjdhet över tid och rum. Men i Nya Testamentet ser vi Jesus, som är den andra personen i gudomen, jämlik med Fadern i härlighet och delaktig i den gudomliga härligheten i evigheten och när han kommer in i denna värld så lägger han av sig denna härlighet och stiger in i ett tillstånd av förödmjukelse i vilket han iklär sig själv tjänarerollen. Teologerna brukar tala om att hela Jesu jordiska liv är en färd från förödmjukelse till upphöjelse. Det vill säga att det första stadiet i hans förödmjukelse är omständigheterna kring hans födelse, i det att han föddes i fattiga och knappa förhållanden. Han välkomnar den lägsta statusen i livet genom att bli ett barn som föds i ett djurstall. Under hela sitt liv utsätts Jesus för alla möjliga typer av fientlighet, hån och hat från människor under det att hans förödmjukelse fortgår. Hans förödmjukelse når sitt klimax när han går in i sitt lidande och öbverlämnas i Pilatus händer. När han förhörs, utmäts och döms till döden genom korsfästelse. Vi talar om hans död och lidande som passionsveckan när de sista bitarna av härlighet kläs av honom och han hängs upp till allmänt beskådande och total förödmjukelse i sin död. Jesaja hade profeterat om att man skulle vända bort sitt ansikte från Herrens Tjänare och förakta honom så att man höll honom för intet! Efter korset ser vi sedan hur Jesu upphöjelse bryter igenom i och med uppståndelsen och senare ännu större manifestationer av hans härlighet i hans himmelsfärd i Guds härlighetsmoln. Det finns dock avvikelser från den här linjen. Här och där hittar vi korta små episoder där Nya Testamenets författare har nedtecknat hur härligheten sprängt in i hans bana. Till exempel vid födelsen, trots att Jesus underkastats förödmjukelsen av att födas av en enkel bondflicka i ett stall så läser vi att det samtidigt sker ett genombrott av Guds härlighet på ängen där herdarna höll vakt över sin hjort om natten och Herren ängel träder fram och Herrens härlighet kringstrålar hela scenariot som i en gudomlig ljus- och ljudshow. Det sker en genomträngning av härligheten. Men jag tror att det viktigaste
genombrottet av härlighet är det som sker på förklaringsberget. Kanske ska vi vara bekymrade över att vi hör så lite predikas om detta. Låt oss nu titta på händelsen på förklaringberget som finns i alla de tre synoptiska evangelierna och som äger rum strax efter att Jesus meddelat sina lärjungar de dåliga nyheterna att han måste gå till Jerusalem för att lida och dö. Vi kan bara föreställa oss känslorna hos lärjungarna under de dagar som hade förflutit sedan detta. De hade upplevt det glädjemattade ögonblicket när Jesus bekänt för dem att han var Messias, vilket snart följdes av de förfärande förebudet om att han skulle bli förråd, lida och dö. Och deras glädje vändes i många motstridiga känslor. Vi läser i texten att Jesus tog med sig de tre apostlarna upp på ett berg och att han förvandlades, eller sågs i ett förklarat ljus - därav uttrycket Kristi Förklarings Dag. Vi använder så gott som aldrig ordet förklarad på det sättet nuförtiden. Förvandling är nog det ord som ligger närmast till hands på svenska av det som äger rum vi detta märkliga tillfälle. Metamorfosis - Larv-Puppa-Fjäril. Jesus förvandlades på detta förunderliga och häpnadsväckande sätt inför de tre lärjungarnas ögon. Förklaringen måste förstås dom ett tillfälligt genombrott av härlighet. Hans ansikte strålade som solen och hans kläder blev vita som ljuset. Detta för tankarna till Paulus möte med Jesus på Damaskusvägen när han bokstavligen förblindades av strålglansen från Kristus som lyste starkare än middagssolens sken. Vi vet att vi inte kan titta in i solen. Ögonen tål det inte. Vi vet att vi måste skydda oss för intensiteten och omfattningen av dess strålglans. Vad dessa män säger är att: Plötsligt, när vi talade med Jesus började hans ansikte att förändras och istället för den normala hudfärgen som ögat ser när man ser en människa stå framför sig började Jesu ansikte att lysa upp och stråla och utstrålningen blev överväldigande i sin härlighet. Och så makalös i sin skönhet att det fick solen att förblekna och de var oförmögna att se på honom. Och kläderna förvandlades på samma sätt inför deras ögon. Vita som ljuset. Vitare än något blekmedel kan göra dem.
Om man frågar ett barn vilken färg har en citron? Så svarar de - gul. Men om man frågar dem: vilken färg har citronen när det är helt mörkt? Då är svaret svårare och de kliar sig i huvudet. Svaret är att den inte har någon färg alls eftersom färg inte är npgot som finns i ett föremål i och av sig själv utan endast är en reflektion av det spektrum som finns i ljuset. De olika pigmenten eller fibrerna reflekterar olika valörer i ljuset och olika färger framhävs. Det enda som har färg i och av sig själv är ljusets vita som innehåller alla färger. Varför blir Jesu kläder vita? Vitare än något blekmedel kan åstadkomma? Jag tror att det visar att Jesu härlighet inte endast är en reflekterad härlighet. Vi som är skapade till Guds avbild är avsedda att reflektera och återspegla Guds härlighet. Det närmaste vi kommer detta i Gamla Testamentet är när Mose gick upp på berget och bad Gud om att få se hans härlighet. Gud avslog hans begäran och sade: Ingen människa kan se mig och leva. Men jag ska ställa dig i en klyfta i klippan och du ska få se mig på ryggen, men mitt ansikte kan ingen se. Så när Mose iakttar den ögonblicksbild av Guds ryggsida börjar hans ansikte lysa med en glödande intensitet. När han kom mer från berget blev människorna rädda för att de såg skenet från hans ansikte. Men det viktiga att förstå är att denna lyskraft frånn Mose ansikte var en reflektion. En bleknande reflektion av en ögonblicksbild av Guds ryggtavla, och ändå var återspeglingen så stark att folket inte kunde titta på den. Men den stora skillnade här, är jag övertygad om, är att ljuskällan till den rena vita strålglandes från Jesu kläder på förklaringsberget är inte något externt eller närliggande som återspeglas, utan ljuset bryter fram inifrån. Ljuset strålar från hans väsen. Hans gudomliga natur bryter igenom slöjan och lärjungarna ser hans härlighet. Detta etsade sig fast i dem. Petrus skriver om det i sitt brev, Johannes nämner det i prologen till sitt evangelium om hur den evige blev människa och bodde bland oss och vi såg hans härlighet. Den härlighet som den enfödde har av Fadern. Här har vi apostlarna, de är oroliga, de är ängsliga och undrande över kommande dagar och mitt i deras fruktan och ängslan visar Gud dem Sonens härlighet.
Mose och Elia visade sig. Petrus föreslog hyddor. En Röst hördes. De föll till marken. De ser inte bara Jesu härlighet utan Mose och Elia som har ett persomligt samtal med Jesus. Bibeln säger inte vad de talade om. Men kom ihåg att Bibeln säger att lagen och profeterna vittnar om den kommande Messias och han uppfyller lagen och profeterna och här kommer nu lagen och profeten. Lagens förmedlare - Mose och ledaren för alla profeter - Elia, och de talar personligt med Jesus. Kanske talade de med Jesus om vad som väntade honom i Jerusalem. Lagen och profeterna kanske sa. Gör din panna hård som flinta, fullborda uppdraget - detta är vad Messias ska göra - detta är hans verk. Och plötsligt fick de sällskap av ett lysande moln. Återigen ser vi Guds härlighetsmoln - Shekinah. Och ur molnet hörs sjäva Guds röst som återigen proklamerar Jesu identitet: Detta är min älskade Son. Hör honom! Lyssna till honom! Och de blev skräckslagna. Och lika plötsligt som den hade börjat var upplevelsen över och lärjungarna ligger darrande när Jesus kommer fram till dem och rör vid dem och säger: stå upp. Detta är vändpunkten. De har sett hans härlighet, de är redo att gå med honom till Jerusalem.