J o el Sallius FRÅN FLYDDA TIDER Eslövs museums skriftserie 13
' n,. \ ~- ~......, \ :~ ' JOEL SALLIUS 80AR 19!; 81 l :n ny del i Eslövs museums skriftserie har nu utkommit. Liksom flera av dc föregående är den författad av Joel Sallius, som 1981 fyller 80 år. Kulturnämnden vill härmed ta tillfället i akt att uttrycka sin uppskattning över den nuingsidiga och ovärderliga insats Joel Sallius gjort som skildrare av ortens historia, dess kulturliv och föreningsrörelse, i såväl otaliga föredrag som i en lång rad tryckta skrifter och tidningsartiklar.
FöRORD Som stadsfullmäktiges ordförande hade jag ofta anledning att framträda offentligt. Jag försökte därvid gärna t.:rinra om lokalhistoriska händelser och för vårt samhälle intressanta förhållanden. Här har jag valt ut några sådana anföranden och kompletterat dem för att berika kunskapen om Eslövs i mångt och mycket intressanta utveckling. På sin tid fick jag av framlidne affärsföreståndaren Gunnar Andreasson några minnesanteckningar där hans fader, trafikbiträdet Carl Andreasson, i kortfattade notiser skildrade sina uppväxtår och lämnade uppgifter om ekonomiska och personliga förhållanden under sitt fortsatta arbetsliv. Dessa anteckningar syntes mej vara av den art att de förtj~inade att offentliggöras. I ett brev från 1958 berättade en eslövsbo i förskingringen, Arild Björkander, om en rad kända personer i gamla Eslöv. Jag har återgivit några avsnitt som särskilt för äldre cslövsbor bör kunna vara av intresse. Eslöv i mars 1981 Joel Sallius
Dett a verk är l icensierad under en Creat i ve Commons Erkännande IckeKommers iel 1-De lalika 4.0 Interna t ionell l icense. För att ta del av en kopia av l icensen besök fö lj ande http://creat ivecommons.org/ l icenses/by-nc-sa/4.0/. 'flmlqjckj Eslöv l 9 8 l
T AL VID INVIGNINGEN AV MEDBORGARHUSET 25 SEPTEMBER 1957 Invigningen av Medborgarhuset är en stor händelse i vår stads historia. Och man frågar sig, som man så ofta gör, när ett verk står inför sin fullbordan: Hur börjande det? Hur kom tanken på ett medborgarhus egentligen upp? l maj 1946 inlämnades till stadsfullmäktige en som motion upptagen framställning från styrelsen för Eslövs arbetares byggnadsförening Folkets hus, vari man anhöll om stadens medverkan vid uppförandet av en byggnad innelu"dlande samlingslokaler av olika slag. Denna medverkan hade man tänkt sig i form av att tomtmark ställdes till förfogande.' Samtidigt inkom en motion om vidtagande av åtgärder. för byggande av ett medborgarhus för att råda bot på det ' Niir arbetarrörelsen under 1890-talet började vinna anhängare i Eslöv, samlades man till möten och sammankornster av skilda slag pil tantgärden Hildasfält, som låg vid nuvarande Pärlgatan, där i dag Skftnska lantmännens rnaskinstation är belägen. Egendornen omfattade sex tunnland, varav två tunnland var utlagda som trädgård och park. Boningshuset var förhällandevis stort. Gärden hade tidigare innehafts av källarmästare L. O. Johnsson p:"t J ii rnviigshotellet. I familjen fanns två barn, en pojke och en fli cka. Flickan hette Hilda, och så fick stället namnet Hildasfält. Abon Ola Nilsson köpte egendornen av Johnsson. Denne hade uppl ätit tillgiingliga utrymmen för danstillställningar och föreningssammanträden. Ola Nilsson fortsatte med detta, och så kom det sig att Hitdasfält blev eslövsarbetarnas samlingsplats. 5
Folkets }?ark. Folkets park niir seklet l'l1r ungt. Rätt snart uppkom tanken på att det för föreningarna ur många synpunkter var önskvärt att själva äga och förvalta behövliga lokaler. Ett särskilt bolag, Arbetames i Eslöf fastighetsbolag, bildades. Olika planer dryftades, men det hela slutade med att man 1899 förvärvade Hildasfält för 15 000 kronor. Bostadshuset iindradcs om, parken iordningställdes och man byggde en dansbana. Så hade man fått både Folkets h us och Folkets park. Men det var ingen lycklig lösning. I fortsättningen vållade ekonomin ständiga bekymmer. Trots behjärtansvärda insatser frun såväl organisationer som enskilda i form av stödaktioner av olika slag lyckades man inte bemästra svårigheterna. 1937 såldes anläggningen till en privatperson. Ett nytt fastighetsbolag bildades med uppgift att söka åstadkomma nya tidsenliga lokaler, och framställningen till stadsfullmäktige var ett led i planerna på ett nytt Folkets hus. Som lämplig tomt föreslogs kvarteret Kronofogden omedelbart söder om Vävargränd och Malmöhusen. 6
ständigt växande behovet av lokaler för ideella och sociala sammanslutningar, för folkmöten, utställningar, föredrag, konserter, dans m.m. Motionärer var herrar Ivar M. G. Sandberg, Gustaf Lindstedt, P. W. Persson, John Andersson, Martin Nilsson, Wilhelm Penser, O. E. Larsson, Hugold Bolmstedt och Carl Edelberg samt fru Linnea Rydelius och fru Ester Sandberg. Sedan det visat sig, att erforderlig majoritet enligt då gällande bestämmelser ej förefanns för marköverlåtelse, beslöt stadsfullmäktige vid sitt nästa sammanträde den 21 juni 1946 att, som det framgår av protokollet, utan diskussion bifalla den av herr Sandberg med flera väckta motionen." Så tillsattes en kommitte, Medborgarhuskommitten, för alt vidare handlägga ärendet. Till ledamöter utsågs herrar Ivar M. G. Sandberg, John Andersson, Oskar Levin, Helge Månsson, Axel Alfelt, fru Olga Göransson samt undertecknad. Av dessa har herr Alfelt avlidit. Herr Sandberg liimnadc för något år sedan kommitten och efterträddes av fru Birgit Ahre. Man enade sig om platsen för det blivande Medborgarhuset, man uppgjorde en plan över vilka lokalbehov, som skulle tillgodoses, och så utlystes en allmän arkitetkttävla n. 158 tävlingsförslag inlämnades. Prisnämnden, som bestod av nuvarande chefen för Kungl. byggnadsstyrelsen, Gunnar Wejke, dåvarande läns- " För alt siilja eller skänka bort kommunen tillhörig mark måste 2/3 av stadsfullmäktiges 30 ledamöter vara ense härom (kvalificerad majoritet). Partisiiiilningen var följande: Sodaldcmokratcrna 18 platser llögcrn 7, Folkpartiet 4, Fria gruppen l plats 7
r.,. ~~... - { r::,. ~ - t"--- - f -~ ~... ~ :... 8
arkitekten Nils A. Blanck, stadsarkitekten i Trelleborg, Erik Fehling, direktören Ivar M. G. Sandberg, linjearbetaren Oskar Levin samt undertecknad, hade ett drygt arbete. Dess utlåtande var emellertid enhälligt. Den ansåg, att det under mottot "Diagonal balans" av arkitekt Hans Asplund, Stockholm, utarbetade förslaget ägde sådana förtjänster, att dess upphovsman borde anförtros arkitektuppdraget för den planerade nybyggnaden. Det kan vara av intresse att ta del av prisnämndens kommentar. Det heter bl.a.: "Med hänsyn till förslagets särpräglade formgivning har prisnämnden under bedömningen samrått med särskilda experter beträffande förslagets konstruktion och akustiska utformning, varvid framgått, att därest ifrågavarande spörsmål ägnas tillbörlig uppmärksamhet, några betänkligheter för ett förverkligande av detsamma icke föreligger." Som en kuriositet kan omtalas, att tävlingsbidraget var avsänt från New York, där arkitekt Asplund arbetade på FN:s arkitektkontor. Valet av arkitekt var ett lyckokast. Med osviklig konstniirlig säkerhet och praktisk fyndighet har han klarat alla svårigheter och skapat en ändamålsenlig på samma gång vacker, värdig och imponerande byggnad. Verket talar för mästaren. Den grannlaga uppgiften att förverkliga arkitektens intentioner uppdrogs åt byggnadsfirman E. Nyström, Kristianstad. Ett synnerligen omsorgsfullt arbete har utförts, vittnande om god organisationsförmåga, utmärkt tekniskt kunnande och stor yrkesskicklighet. Lunds rörmontering har svarat för värme- och sanitetsanläggningarna och firman Svenska Sicmens AB för den elektriska installationen. Båda förtjänar högsta beröm. En lång rad av firmor och företagare har medverkat vid tillkomsten av detta medborgarhus. Jag framför till dem alla uttrycken för vår uppskattning av deras värdefulla in- 9
satser. I detta sammanhang vill jag rikta ett tack till alla, som på ett eller annat sätt haft del i arbetet med denna byggnad. Inte minst tackar jag dem som under de sista hektiska veckorna och dagarna gjort det möjligt att få allt klart till invigningen. Som kontrollanter har tjänstgjort framlidne stadsarkitekt Helge Barkenius och ingenjör Klaes Sunesson. De har åtnjutit vårt odelade förtroende. Vad kostar det? På sin tid beräknades byggnadskostna~ de rna till 2, l miljoner kronor. De under byggnadstidens gång inträffade höjningarna av löner och priser på material, det s.k. konjunkturtillägget, har uppskattats till 700 000 kronor. stadsfullmäktige har hittills anvisat 2,3 miljoner kronor. Denna summa har vi nått i dag. Endast några få poster kvarstår oreglerade, varför man kan fastslå, att kostnaderna inte överskridit de beräknade inklusive konjunkturtillägget. Statens nämnd för samlingslokaler har beviljat ett bidrag på 350 000 kronor. Till inredningskostnader har anslagits 350 000 kronor. 3 Den konstnärliga utsmyckningen av Medborgarhuset har byggnadskommitten inte haft möjligheter att syssla med. Skulle man inte kunna tänka sig en allmän medborgerlig samling för detta ändamål? Skulle inte organisationer av olika slag, företagare och fackföreningar, hantverkets och köpenskapens män, över huvud alla i vår stad här kunna göra en bestående insats. Jag låter frågan gå vidare: Detta medborgarhus skall tjäna många olika ändamål. Inte minst för ungdomens skull har det kommit till. Ett legitimt nöjesbehov skall här tillgodoses. Många varnande röster har höjts i detta sammanhang. De unga kommer att ~ Vid stadsfullmäktiges oktobersammanträde 1958 meddelade Medborgarhuskommitten, att byggnadskostnaderna uppgått till 2 884 766 kronor. Uppmaningen har inte hörsammats i någon större utsträckning. Den l januari 1980 uppgick de insamlade medlen till något över 22 000 kronor. 10
vandalisera, att skräpa ner, att fördärva, har man sagt. Jag tror på ungdomen. Mångåriga kontakter med det uppväxande släktet har givit mig denna inställning. Men jag skulle önska, att all ungdom i Eslöv, all ungdom som tänker söka sig hit, kunde höra vad jag här har att säga. Vi llimnar förtroendefullt till er disposition denna vackra byggnad, dessa utomordentligt stilfulla lokaler. Visa er v~irdiga detta förtroende! Det skulle smärta oss mycket, om vår tro på er skulle rubbas, om vi i framtiden skulle hli nödsakade att ändra våra planer på Medborgarhusets användning. Kungliga automobilklubben har en bilatlas över Sverige. Där förekommer naturligtvis även Eslöv. Den främsta seviirdheten i staden uppges var hembygdsmuseet i rådhusets k ~illare, i sanning en synnerligen blygsam turistattraktion. Dc flesta eslövsbor känner inte till detta museum. I många i'tr har man velat få en ändring till stånd, velat skapa ett verkligt sevärt stadshistoriskt museum. Dessa planer har n u förverkligats. U n der sakkunnig ledning av fil. lic. Sven B. Ek" har här efter moderna museala riktlinjer vuxit fram en skildring av vårt samhälles tillkomst och utveckling, som helt säkert skall bli till stor glädje och nytta för både eslövsbor och främlingar. Med stor tillfredsställelse har vi mottagit ett erbjudande från Kungl. järnvägsstyrelsen om en specialutställning "N~ir järnvägen kom till byn'' med anledning av hundra :'trsminnet av järnvägarnas tillkomst. På grund härav har en viss omdisponering måst göras. Museets geologiska och förhistoriska avdelningar kommer sålunda inte att utställas förrän efter årsskiftet. Men det är egentligen endast en fördel. Det har visat sig, att permanenta utställningar i beklagligt ringa mån väcker folks intresse. En bärande ' Nu professor i etnologi Uämförande folklivsforskning) vid Göteborgs universitet. Medborgarhusets arkitekt är professor vid Tekniska högskolan i Lund. 11
princip för det moderna museet måste vara att låta tillfälliga utställningar tilldraga sig allmänhetens uppmärksamhet och länka in åskådarens intresse även på de permanenta utställningarna. Och därmed är jag inne på en fråga av stor betydelse. De små tätorterna kämpar en hård kamp för sin existens. Det gäller att skapa trivsel, samhällelig trivsel. Det är därför Medborgarhuset har kommit till. Men det räcker inte med ett utanverk. Medborgarhuset måste fyllas med aktivitet, kulturell aktivitet. Utställningar av olika slag borde ordnas, likaså teaterföreställningar och konserter. Fritidsproblemen fordrar allt större uppmärksamhet. Men allt detta måste organiseras, och det kan ske genom att man inrättar ett kulturlektorat för Eslöv. Skulle det inte vara en stimulerande uppgift för en förening att sörja för denna tankes realiserande? Förvisso finns det redan nu en uppsjö av organisationer, det har vi i dessa dagar nogsamt fått erfara." Men en sammanslutning Till Medborgarhusets invigning hade drätselkammaren inbjudit inom staden verkande föreningar, klubbar, yrkessammanslutningar etc. att efter anmälan närvara, tre från varje organisation. Tillkomsten av Medborgarhuset föranledde en stundtals hätsk debatt ända upp på riksplanet. I tidskriften Sunt förnuft, organ för skattebetalarnas fö rening, fanns i majnumret 1958 en kritisk artikel under rubriken "Ett medborgarhus i lyxmodell", vari man menade, att Medborgarhuset i Eslöv var ett nytt exempel på kommunalt överdådsbygge. En insändare i en av lokaltidningarna skrädde inte orden. "Sunt förnufts argusöga avslöjar ihåligheten i medborgarhusbyggarnas försök att möta de sakliga invändningar, som varje skattebetalare måste resa mot detta kommunala lyx- och övcrdådsbygge. Inte nog med att bygget ger ett avskräckande prov på bristande planering och förutseende - det har också dämt upp ett investeringsbehov och därmed bromsat en sund ekonomisk utveckling. Dessutom bör man tillägga, att de ungdomar som nu skuttar omkring i "konsert- och teatersalen" på söndagskvällarna, säkert hade haft mer glädje av ett ordentligt badhus, där de både kunde bli tvättade och torra bakom öronen. Arg skattebetalare" 12
avsedd att svara för trivseln och sammanhållningen i samhället borde kunna vinna gehör hos alla. Ur lokal synpunkt har Medborgarhuset uppförts på historisk mark. Där ute susar de gamla silverpopplarna, stadens vårdträd, en gång för många år sedan planterade på platsen för Eslövs första industriella anläggning. Gammalt och nytt möts. Vi hoppas mycket av detta Medborgarhus, som jag nu ber Er, herr landshövding, 7 att inviga. 7 Landshövding var G. A. Widell. 13
ESLöV HAR FATT SITT LITTERÄRA NAMN TAL l STADSFULLMÄKTIGE 18 DECEMBER 1959 "Krickeby heter en ort som är belägen i en moränsänka någonstans i utkanten av den skånska kampanjan. Långt mot öster höjer sig ett skogsbälte, i väster blinkar i en samling sekelgamla ekar 1100-talskyrkans tornkors. Det gamla templet ligger uppe på själva åskrönet. Åt norr går vägen ut emot en gammal nerlagd gruva, i nordväst och nordost sover bakom sina vallgravar gamla slott och herresäten. Detsamma är förhållandet i sydväst och sydost." sm se Berättaren är eslövssonen Albert Olsson, som naste bok" vänt åter till sin barndoms stad. "Där låg nu Krickeby i tidens fullbordan som en stor järnvägsknut, utkastat till offer åt de fyra vindar som brukade tuta längs de långa gator som från den kringliggande landsbygden ledde in till Stortorget: Norra gatan, Södra gatan, Västra gatan och östra gatan. De fyra gatorna strålade samman i torgets nordvästra hörn invid en tobaksaffär som av någon outgrundlig anledning fått benämningen Hamnen, märkligt därför att det varken fanns sjö, å eller hamn i Krickeby. Det enda vatten som fanns där var en gammal torvmossgrav som man döpt till Svansjön. ~ "Du ljuger, Marie." Stockholm 1959. Albert Olsson är född 1904 i Eslöv och tillbringade sina uppväxtår här. Han är bosatt i Harplinge i Halland, där han verkat som folkskollärare. Ur hans omfattande produktion kan i detta samrnanhang ytterligare nämnas en romansvit om eslövsbönderna på 1600- talet, vars första del heter "Innan svenskarna kom." 14
~- ~ " f'... Vl Här föddes Albert Olsson. J närheten av polishuset vid Föreningstorget låg utmed gamla Rundelsgatan fastigheten Km idal, där bygdeskalden Karaby-/ens bodde oclz omedelbart väster härom det lzär lilla huset. Den siste ägaren var skoarbetare Oskar Ekelund. Här föddes 1904 författare A Iber/ Olsson. Huset revs 1974.
På ena sidan av det gotiska tegeltemplet ligger Kyrkaparken med en snårmark av vildvuxna syrener, ungbokar, gammelbjörkar och pinniga granar. Om någon frågar efter kyrkogården så ligger den inte där, den ligger på ett helt annat ställe i utkanten av Krickeby. Där är det tystare och mera stillsamt än inne i staden, om man bortser från det lilla faktum att järnvägen går så tätt intill att familjegravstenarna rister på huvudet när de nya, snabbgående stockholmstågen dånar förbi. På andra sidan kyrkoparken ligger en öppen plats. Den flankeras av det skärt målade, idylliska rådhusets baksida. Fönsterrutorna sover i den djupa och drömfria sömnens djupa fönsterhål, inramade av gula fördragsgardiner. Utmed den öppna platsen går en alle som försvinner upp mot Skytteskogen och Svansjön, alla söndagsvandrares promenadmål" Så långt den minnesgode Albert Olsson. De gula fördragsgardinerna kommer jag mycket väl ihåg. De har försvunnit som så mycket annat. Men det är inte endast de yttre tingen som har förändrats. I stadsfullmäktiges sessionssal har en ny generation dragit in. Helt oförmärkt har det inte skett. Meningsutbytena har blivit livligare. Men så bör det vara. l en demokratisk församling är det inte bara tillåtet för var och en att tänka fritt och yttra sig fritt, utan det är hans första plikt att skaffa sig en personlig uppfattning om problemen och ge den tillkänna. Men när debatten är över och besluten fattade, då gäller det att bortse från vad som skilde och gemensamt gå vidare. "Jag har kämpat för min sak och förlorat," sa en meningsmotståndare en gång till mej. "Nu ska vi hjälpas åt att klara upp det här." Det är sådana händelser som gör att man tror på demokratin. Oftast blir emellertid besluten i vår församling enhälliga. Ett noggrant och energiskt förberedelsearbete bidrar här- 16
till. Inte ens budgeten föranledde i år någon diskussion. I detta sammanhang vill jag göra en liten randanmärkning. Man hör ibland talet, att Eslöv har ovanligt hög skatt. Svenska stadsförbundet har gjort en utredning om den kommunala utdebiteringen. 2/3 av vårt lands 133 städer, närmare bestämt 88, hade högre utdebitering än Eslöv. Vi har nyligen genom den omfattande och utmärkta utredning, som vår stadskamrer.., verkställt rörande stadens ekonomiska ställning, fått en påminnelse om nödvändigheten av stor försiktighet, när det gäller nya investeringar. Jag tror, att vi alla är medvetna härom. Vi kommer i framtiden säkerligen vid många tillfällen att ställas inför besvärliga avvägningsproblem. Under det gångna året har vi i stor utsträckning sysslat Före 1958 ars stadsfujlmäktigeval hade inte mindre än 16 av de 35 ledamöterna avsagt sig förnyade uppdrag. Det var disponent John Andersson, f. distriktslantmätare Carl Edelberg, maskinist Hugo Andersson, ombudsman Ture Petersson, fastighetsmäklare O. E. Larsson, bankdirektör T. Löfvall, svetsare Gösta Almqvist, fru Ruth Nilsson, disponent Ernst Göransson, kyrkavaktmästare Karl Sahlen, f. entreprenör Edvin Andersson, förrådsman Tage Svensson, tillskärare Inge Andersson, fru Ester Astberg, charkuterist Arnold Olsson och lektor Gösta Johannesson. Under mandatperioden hade två ledamöter avlidit, nämligen lagerarbetare Otto Bergström (1955) och fabrikör Martin Nilsson (1958). På egen begäran hade dessutom direktör Ivar M. G. Sandberg och rektor R. Gustafsson blivit befriade från sina uppdrag som ledamöter av stadsfullmäktige. Nya ledamöter blev montör Malle Widen, fru Ella Tullberg, rörledningsmontör Curt Sjödahl, järnarbetare Harry Hellstrand, lagerbiträde Nils-Eric Bergström, stationskarl Gustav-Adolf Persson, järnarbetare Knut Jönsson, fru Inga Gille, handlande Nils Kristensson, folkskollärare Olle Assarsson, avdelningschef Sture Falk, advokat Bror Jeppsson, bagarmästare Berndt Nilsson, ingenjör K. J. Böiers, möbelhandlare Eric Nilsson, rektor Viktor Rydqvist och kontrollassistent Holger Persson. ' 0 Börje Schlyter. 2 17
med vattenfrågor," och även de närmaste åren torde komma att bereda oss bekymmer i detta avseende. Låt oss då mitt i alla besvärligheterna se på problemen med skaldens ögon. "Vattentornets långa vita stjälk pekar stadigt mot zenit. Den stora vattenreservoaren ser ut som en fullmatad vallmokapsel och de svarta rutorna är ett slags fröhål genom vilka fröna skall skakas ut. Vad vårt Krickebyliv ändå är lugnt." Men ibland är det endast ett lugn på ytan. Inom skolans värld exempelvis pågår en väldig omdaning och nyplanering. Här blir kommunerna engagerade i stor utsträckning, och Eslöv utgör inget undantag. Det första steget - jag syftar som alla förstår på beslutet om yrkesskolan - togs med en viss svårighet.'" I princip var vi dock överens. Och det bådar gott för framtiden. I samband med de nyligen förrättade valen har åtskilliga betrodda ledamöter i styrelser och nämnder lämnat sina uppdrag. A v fruktan att glömma någon nämner jag ingen. Jag frambär till dem alla stadens tack. Ett tack riktar jag också till alla andra, som på ett eller annat sätt tjänat vårt samhälle. Jag vänder mig därvid främst till Er, ärade ledamöter i stadens beslutande församling. Mina medhjälpare i presidiet innesluter jag alldeles särskilt i detta tack. 1 " 11 I november 1959 anslogs tre miljoner kronor för Eslövs deltagande i RingsjöanHiggningen. Frågan om ett nytt vattentorn diskuterades likaså utbyggnaden av reningsverket. 1 z Vid stadsfullmäktiges oktobersammaträde 1959 beslöt man att låta uppföra en yrkesskola vid Ringsjövägen och anslog medel till en första utbyggnad. Beslutet föregicks av långvariga diskussioner såväl i stadsfullmäktige som i pressen. Yrkesskolan hnr sedermera samordnats med gymnasieundervisningen, och dess lokaler utgör nu en del av Bergaskolan. 13 Vice ordförande i stadsfullmäktige var advokat With. Penser och sekreterare kommunalborgmästare Stig Ahre. 18
ESLöVS ST AD 50 AR TAL I STADSFULLMÄKTIGE 20 DECEMBER 1960 Eslövs köping blev stad den l januari 1911. I december 1910 hade val till stadsfullmäktige förrättats. Följande t rcttio blev valda. Kronofogde E. Möller, grosshandlare Gustaf Engström, skoarbetare O. S. Ekdahl, grosshandlare A. Paulsson, med. dr N. Kulneff, stationskarl C. J. Ljungdahl, direktör Yngve Holmström, fil. dr P. Håkansson, snickare August Jönsson, grosshandlare Joh. Johnson, byggmästare J. Troell, apotekare O. Alkman, snickare Carl Nihlen, prosten L. Edelberg och direktör Magnus Andersson, samtliga valda för fyra år samt fabrikör Albert Sahlin, pappershandlare Chr. E. Bolmstedt, skomakare R. Jonasson, kamrer A. Jacobsson, inspektor August Anderzon, stationskarlsförman Nils Holm, veterinär Anders Tullberg, fabrikör A. Körner, murare H. A. Möller, direktör Tom Ström, byggmästare J. K. Nilsson, smidesarbetare A. E. Nilsson, järnhandlare Janne Larsson, ingenjör O. Schmidt och skomakare Johan Killander, valda för två år. Skola blev rådhus När de nya stadsfullmäktigeledamöterna hade sitt första sammanträde, kunde de samtidigt inviga stadens rådhus. Alltsedan 1878 hade stämmor och sammankomster hållits i östra skolan. När så Elementarskolan förvärvats i samband med tillkomsten av en ny läroverksbyggnad, omänd- 19
Emanuel M ö!ler rades den för Eslövs elementarskola för gossar och Eslövs högre flickskola år 1892 uppförda fastigheten till kommunal förvaltningsbyggnad. "En mörk fläck i Eslöv.~ historia" Till stadsfullmäktiges ordförande valdes kronofogde E. Möller. Vice ordförande blev fabrikör Alb. Sahlin. 1912 utsågs Möllcr av länsstyrelsen till ordförande i stadsstyrclsen.14 Vem skulle nu bli stadsfullmäktiges ordförande? Två kandidater ställde upp, prosten L. Edelberg och den förut- " Emanuel M aller föddes 1855 i Malmö, d lir fadern var tunnbindarmästarc. Som en kuriositet kan nämnas, att den nyföddes vagga, tillverkad av fadern, finns att beskåda p?t museet i Medborgarhuset. Han blev student i Lund 1875 och tre ttr senare avlade han hovrättsexamen. Efter tjänstgöring på olika platser knöts han till länsstyrelsen i Malmö. 1889 utnumndes han till kronofogde 1 Rönnebcrgs, Onsjö och Harjagers fögderi med placering först i Teckomatorp och sedan i Eslöv. 20
Lorenrz Edelberg I Eslöv kom Möller att verksamt bidraga till samhällets utveckling. Sålunda blev han ordförande i kommunalstiimman och i kommunalfullmäktige. Han var den divaode kraften niir det 1909 gällde att sammanslå köpingen och Västra Sallerups municipalområde. l detta sammanhang hade han personlig erfarenhet av det olämpli.ga i att det fanns tv;''t sinsemellan konkurrerande samhällsbildningar alldeles inpå varandra. Han köpte nämligen en tomt och byggde en villa. Men tomten Hlg i ''municipalen'', närmare bestämt vid Trollsjögatan och Skolgatan snett emot Skytteskogen. Det betydde att när han blev mantalsskriven i municipalomdidet måste han lämna sina kommunala uppdrag i köpingen. Men han kom tillbaka efter sammanläggningen. Villan döpte han till Ekäs. Men alla andra eslövsbor kallade den Kronofogdevill an. När Eslöv blev stad, utsågs Möller alltså till stadsfullmäktiges förste ordförande. Men efter endast ett år på den posten förordnades han, som redan niimnts, till ordförande i stadsstyrelsen. Denna skulle granska stadsfullmäktiges samt de olika styrelsernas och niimndernas verksamhet. Han liimnade därför stadens beslutande församling. Möller var typen för en korrekt svensk ämbetsman. Han var noga med att de yttre formerna iakttogs, och det hade sin betydelse, 21
varande vice ordföranden. g; Sahlin valdes med 15 röster mot 13 för Edelberg, som nu blev vice ordförande. 1913 och 1914 omvaldes presidiet med acklamation. Men motsättningarna hade skärpts. Helt säkert bidrog härtill tidens allmänna politiska förhållanden. Vid 1915 års ordförandeval fördes Edetberg åter fram som kandidat. Den väljande församlingen bestod av 17 borgerliga (högern), 5 frisinnanär det gällde att bygga upp den kommunala verksamheten. Han dog 1929. På museet finns Mällers tjänsteuniform med värja och en säregen hatt. Efter honom är kvarteret framför Medborgarhuset uppkallat. Det heter Kronofogden. A Iber t Sahlin var född i Vollsjö 1868. Han kom till Eslöv 1880 i samband med att fadern flyttade sin färgerirörelse och affärsverksamhet hit. Efter studentexamen bedrev han akademiska studier några år men inträdde 1890 i familjeföretaget, som han övertog 1899 och förde fram till en ledande ställning inom konfektionsbranschen. Albert Sahlin var redan frän unga år väl förtrogen med allmänna värv. Han invaldes 1897 i den kommunala representationen, där hans fader var vice ordförande. Så började en samhällelig gärning av vittgående omfattning. Albert Sahlin hyste ett särskilt stort intresse för undervisning och folkbildning. Han hörde till stiftarna av Eslövs folkhögskola, han tog verksam del i tillkomsten av Eslövs naturskyddsområde, Eslövs föreläsningsförening, Eslövs museum och Eslövs l~isestuga för att nämna några exempel på hans insatser. Ett flertal år var han inspektor vid Eslövs högre samskola. Samhällets framtida utformning var i hög grad föremål för hans uppmärksamhet och kom till uttryck vid handläggningen av en rad viktiga stadsplanefrågor. Albert Sahlin dog 1936. Om familjen Sahlin erinrar gatunamnet Sahlins väg. Trollsjöområdet heter officiellt Sahlins park. Den personhistoriskt intresserade kan inhämta ytterligare upplysningar om Albert Sahlin och hans verksamhet i "En märkeskvinna i Eslöv" av Ellen Sahlin, Eslövs museums skriftserie l I. '" Lorentz Edetberg var född i önnarp 1851. Efter skolåren bedrev han teologiska studier och prästvigdes 1876. Omedelbart efter prästvigningen kom han till Västra Sallerup som pastorsadjunkt och 22
de och 8 från arbetarepartiet Nu fick Edelberg 15 röster och Sahlin 13. I stadsfullmäktige kommenterade Rudolf Jonasson utgången med följande ord, som togs till protokollet: "Valet står för samtid och eftervärld som en mörk fläck i Eslövs stads historia, vittnande om en maktens, häsynslöshetens och småsinnets seger. mo När man nästa gång skulle förrätta val av ordförande, hade sammansättningen i stadsfullmäktige ändrats. 1914 års val överklagades nämligen, och en ny sammanräkning blev efter kallelse av kyrkans patronus, greve Carl Fredrik DUcker på Ellinge, kyrkoherde 1886. Han utnämndes 191 O till kontraktsprost. Edelberg var en kraftnatur och gick ibland hårt fram i sin iver att styra och ställa. l såväl andliga som världsliga frågor ingrep han med stor beslutsamhet. Vid sidan om hans prästerliga gärning är det framför allt hans outtröttliga verksamhet på undervisningens område, som förtjänar att ihågkommas. Han dog 1926. G rönområdet mellan kyrkan och kyrkogården har fått namnet Edelbergsparken. Den sum vill vela mer um Lonmlz. Edelberg och hans insatser i olika sammanhang hänvisas till "Lunds stifts herdaminne", utgivet av Gunnar Carlquist, serie II, del 7 samt "Elementarundervisningen i Eslöv 1885-1935" av Harald Elovson och "Det handlar om gamla Eslöv", Eslövs museums skriftserie 12. Rudolf Jonasson föddes i Kl:'tgerup 1879 och kom tidigt i skomakarlära. Som gesäll vistades han sex år i utlandet, bland annat i Tyskland. 1904 kom han till Eslöv. Redan från början tog han livlig del i verksamheten inom såväl den fackliga som den politiska arbetarrörelsen. Sålunda var han sekreterare och sedermera ordförande i skoarbetarnas fackförening på platsen. Det var också skoarbetarna som förde fram honom till ledande poster i samhället. 1911 invaldes han i stadsfullmäktige och 1912 utsågs han till ledamot av landstinget, där han ett tjugotal år senare blev ordförande. Innan han helt ägnade sig åt politiken hade han en skomakeriverkstad i kvarteret Garvaren vid nuvarande Malmgatan och Södergatan. Han blev Eslövs förste kommunalborgmästare 1936 men avled redan tre år senare. På det nya Sallcrupsomd'tdet finns en gata som heter Rudolf Jonassons väg. 23
verkställdes. De frisinnade erövrade en plats från de borgerliga. stadsfullmäktige fick härigenom sin första kvinnliga ledamot, föreståndaren för stadens arbetsförmedling, den kända nykterhetstalaren Emilia Lindqvist. Nu fick Edelberg och Sahlin vardera 14 röster. Lotten avgjorde, och den gynnade Sahlin. Denne omvaldes i fortsättningen varje år, till dess han i och med 1928 års utgång lämnade stadsfullmäktige. De första cheferna Från och med 1912 utökades stadens område med Eliinge Sjöhus i Borlunda socken. Denna inkorporering hade varit påtänkt redan 1909, då Västra Sallerups municipalområde sammanslogs med köpingen, men den hade då ej kommit till stånd på grund av formella hinder. De första årens kommunala arbete inom den nya staden präglades framför allt av nödvändigheten att genomföra en rad organisatoriska åtgärder. Sålunda lades grunden till en fast brandkår, belysningsnätet utvidgades och olika stadgor antogs. Av stor betydelse var arbetet med stadsplanen, som emellertid fastställdes f örs t 1917. Planer på sjukhus och saluhall diskuterades, men förslagen stannade på papperet. Varmbadhuset och ålderdomshemmet omändrades och utvidgades. Man anställde stadsläkare, stadsfiskal, stadsingenjör och chef för stadens tekniska verk. 11 Maktkamp En besvärlig tvistefråga blev en motion om inrättandet av en tjänst som stadsombudsman, som dessutom skulle vara sekreterare i stadsfullmäktige, drätselkammaren och stadsstyrelsen. Förslagsställare var Sahlin och Edelberg, och en kommitte hade närmare utformat förslaget. Drät- 17 Med. lic. Hugold Bolmstedt blev stadsläkare, kronolänsman Bror Carlsson stadsfiskal, ingenjör Tryggve Schilling stadsingenjör och ingenjör Per Enander chef för stadens tekniska verk. 24
selkammaren hade enligt sitt reglemente rätt att själv utse sina tjänstemän. Denna rätt ville majoriteten i kammaren ej avhända sig. Den avstyrkte förslaget och vidtog åtgärder för att utse egen sekreterare och ombudsman. Vid ärendets behandling i stadsfullmäktige i september 1914 försvarades drätselkammarmajoritetens ståndpunkt av Yngve Holmström och O. S. Ekdahl. För sammanslagningen uppträdde förutom motionärerna stadsstyrelsens ordförande Möller och O. A. Alkman. ' 8 Det gick tydligen hett till. En referent '" Yngve Holmström, född 1879 i Hilleshög vid Landskrona, kom till Eslöv i unga år efter handelsutbildning och studieresor. 190 l anställdes han som kontorschef vid samhällets största företag, Eslövs skofabrik, och sex år senare blev han verkställande direktör. Inom kommunalpolitiken kom han att inta en ledande ställning framför allt som drätselkammarens ordförande under nära tjugo år. 1933 lämnade han på grund av ohälsa de flesta av sina uppdrag. Han dog 1961. Olof Svensson Ekdahl var född i Jämshög i Blekinge 1878 och anställdes 1902 vid K. D. Santessons skofabrik. Inom skoarbetarnas fackorganisation uppmärksammade man snart den radikale, talföre medlemmen och hans krafter togs efter hand i anspråk på skilda områden inom de fackliga och politiska organisationerna. 1909 blev han som den förste arbetaren ledamot av kommunalfullmäktige i Eslövs köping, och i stadsfullmäktige verkade han under åren 1911-37. I många år tillhörde han drätselkammaren. Den som skriver detta minns mycket väl Ekdahl från debatterna i stadsfullmäktige. Han var flitigt i elden. Ibland blev han kanske lite mångordig men han höll sig alltid på jorden. Han hade som en del andra talare ett älsklingsuttryck. Av någon anledning hade han fastnat för den franska frasen A la bonne heure (= a la honnör, egentligen i en lycklig stund, "gärna för mig"), som han använde i tid och otid. 1910-20 var Ekdahl ordföra de i Eslövs arbetarekommun. På äldre dar förlorade han kontakten med sina uppdragsgivare. Han kunde inte dela den socialdemokratiska stadsfullmäktigegruppens uppfattningar i den kommunala arbetslöshetspolitiken och lämnade partiet. 1934 kandiderade han på en opolitisk lista, som hade honom som första namn. Fria gruppen kallade man sig. Den nya partibildningen fick två platser. 1937 lämnade Ekdahl på egen begäran stadsfullmäktige. Han dog 1947. 25
26
ger i en lokaltidning följande livliga skildring av debatten. "Det sparades ej på orden. Hr Möller föreläste ur lagboken och hr Ekdahl förklarade, att han också kunde läsa lagen. Hr Alkman tog även till orda för sammanslagningsprojektet och gick illa åt hr Rudebergs i kommitten avgivna reservation.'" Hr Möller menade med anledning av ett yttrande från Ekdahls och Holmströms sida, att av dessa herrar gjorda yrkanden om bordläggning endast hade till syfte att förhala frågan för att drätselkammaren skulle föregripa stadsfullmäktiges åtgärder. Hr Sahlin kompletterade hr Möllers yttrande med att i indignerad ton definiera drätselkammarens manöver som en kupp. Den ena omilda repliken avslöste den andra. Då slutligen hr Möller i en kanske mindre välbetänkt replik uttryckte sin uppfattning om en av motståndarnas fattningsförmåga, äskades ordet av hr Edelberg, som manade till frid och, till förhindrande av att det ena ordet ytterligare skulle draga det andra efter sig, föreslog att man skulle skrida till omröstning." Denna gav till resultat, att förslaget om befattningarnas sammanslagning bifölls med 22 röster mot 6. Beslutet överklagades, men besvären lämna- v Apotekare O. E. A lknum var anställd vid härvarande apotek från 1907 till 1920, då han flyttade från Eslöv. Han var en av de frisinnades mest framstriidande representanter och tillhörde stadsfullmäktige från 19 I I till avflyttningen. Kommitten var sammansatt av två ledamöter från vardera stadsstyrelsen, stadsfullmäktige och drätselkammaren. Kommittemajoriteten kom till d!et resultatet, att befattningarna i enlighet med motionärernas förslag borde sammanslås, mot vilket utlåtande drlitselkammarledamoten A. Rudeberg reserverade sig. Axel Rudeberg var kamrer vid sockerbolagets saftstationskontor härstädes och en mångbetrodd kommunalman. Några år var han samhällets brandchef. Om honom kan läsas i "Det handlar om gamla Eslöv", Eslövs museums skriftserie 12. 27
stadsombudsmannen i Eslöv Ovanstående teckning är utförd av konstnären Carl Gyldorff och vill framställa de spänstiga dragen av stadsombudsmannen i Eslöv, Herman A. Jönsson, vilken i morgon lördag fyller 40 år. Hans vistelseort f.n. är okänd; han ligger troligen vid något hav eller vid någon sjö just nu och vilar ut en månad, fri från allt kommunalt jäkt och slit. Emellertid vilja vi och många med oss hylla den populäre ombudsmannen på hans bemärkelsedag och en tillfällig skald vill ävenledes i nedanstående ode göra sig påmind: Tecknaren Carl Gylclorff, iil'<!ll känd som idrott.wtii1 an' och ledare, var ansiiilid pli A k e r mans rirkontor. EAI:s klubbmärke ilar utformats av honom. 28
Till Herman Jönsson På 40-årsdagen Flygande fanor och klingande spel. Var ha vi Malla, och var är Adele? Start från hotellet. Den vanliga takten. Där kommer Möller, och där går Sahlin. Eslöv på fötter. Rosor. Jasmin. Eggande liksom ett starkt salubrin är doften av blomsterprakten. Herman! I dag skall det fjunlätta dun virvla omkring i din ungkarlspaulun, då tusenden ropa och skrika ditt leve. Viveas, Herman Alexius! Floreas, Herman Alexius! Inkarnationen av summum jus för evigt i Eslöv du bleve. Herman! De svarta sorgernas korp hade ej hemvist i Gammalstorp, och sällan i Eslöv det hörs om den kraxar. Stolt som du nu genom gatorna går, så må du vandra i hundrade år, medan ditt rykte på middagshöjd står i staden, d ä r vi nghju le t flaxar. Herman! Du seklets stadsombudsman! Vad du är fin, och ack vad du kan: ofta du fingrar försiktigt på lyran. Tillgiv nu därför en stackars en, vars strängaspels ton icke just är så ren, en släkting till Sten Stensson Sten, som i dag blivit gripen av yran. Viveas, floreas (lat.)=mi't du leva och blomstra. Summum jus=största rätt. P. Hermall Jönsso/l bfel' med tide11 e11 kändis i Eslöv. Det framgc'lr av hyllningen på 40-c1rsdagen i en lokaltidning. 29
des utan avseende. Till stadsombudsman antogs jur. kan(l. Herman Jönsson. 2 " Uppslaget till omorganisationen var helt säkert Sahlins. Sahlin var även en av de ivrigaste förespråkarna för stadens övertagande av Högre samskolan, vilket skedde år 1913. Tillsammans med Edelberg väckte han förslaget om att Eslöv i judiciellt hänseende borde skiljas från Rönnebergs, Onsjö och Harjagers häraders domsaga och bilda eget tingslag med tingsställe i Eslöv samt förenas med Frosta härads domsaga. Denna ordning genomfördes från och med år 1916. Hungerdemonstration De bekymmersamma åren under och närmast efter det första världskriget medförde en viss avspänning i de tidigare meningsmotsättningarna. Trots lokala åtgärder av olika slag blev det rådande nödläget med arbetslöshet och livsmedelsbrist alltmer påfrestande. Under stadsfullmäktiges aprilsammanträde 1917 anlände ett stort demonstrationståg till rådhuset. En deputation fick företräde. Den framförde önskemål i olika avseenden till förbättrande av de kroppsarbetande klassernas levnadsvillkor. stämningen i stadsfullmäktige var allvarsmättad. Jag var då en 16-års yngling, och i folkmassan framför rådhuset följde jag med intresse händelseutvecklingen. Deputationens talesman - hans son tillhör förresten sedan många år stadsfullmäktige - trädde ut på balkongen och gav en kort redogörelse för "" H er man Jönsson kom till Eslöv J 911 som juridiskt biträde på Ivar Sandbergs advokatbyrå. Han var född i Gammalstorp i Blekinge 1886. J 940 blev han kommunalborgmästare. I sin egenskap av chefstjänsteman och sekreterare inom olika förvaltningsgrenar, däribland stadsfullmäktige och drätselkammaren, hade han ett ej ringa inflytande på samhällets utveckling under de närmaste årtiondena efter stadsbildningen. Han dog 1973. 30
vad som förekommit."' Nästa dag lämnades skriftligt svar. Det innehöll en redovisning över de hjälpformer, som kunde ifrågakomma och en försäkran om ett helhjärtat stöd åt stadens arbetarbefolkning i dess bekymmersamma belägenhet. Svårigheterna växer Dagens problem fick emellertid inte skymma sikten mot framtiden. Det skulle väl komma bättre tider, och därför måste man se om sitt hus. l9is iordningställdes första etappen av industriområdet i östra delen av staden vid nuvarande Åkermans och försågs med spårförbindelse. Med tanke på kommande utvidgning inköptes samma år kronoegendomen östra bostället för 246 000 kronor. Utvecklingen gick som alla vet inte i den riktning man väntat. Den ekonomiska kris som följde efter fredsslutet, förde med sig arbetslöshetsproblem i en omfattning, som ingav de allra största bekymmer, och under 1920-talets första år sysslade stadsfullmäktige i stor utsträckning med frågor rörande nödhjälpsarbeten, som termen då lydde, och andra åtgärder till lindrande av arbetslöshetens svåra verkningar, En annan krisföreteelse som livligt debatterades var bostadsbristen. Förslag framfördes om kommunal byggnadsverksamhet, men härav blev intet. Vänstervridning På våren 1919 hade stadsfullmäktigeval förrättats enligt de nya rösträttsbestämmelserna. Från arbetarepartiet valdes 14 ledamöter, från de borgerliga 12 och från de frisinnade 4. Till ordförande omvaldes som förut nämnts Sahlin. Vice ordförande blev Jonasson med 18 röster. 10 21 Här åsyftas skoarbetare A. O. Ekelund och möbelsnickare Gunnar Ekelund, far och son. 31
Postmästarens hus. l postmästare Carl Håkanssons jastighet vid Storgatan fanns Eslövs första postkontor, som även disponerades av Eslövs sparbank. En rakstuga var också inrymd i den med en hög utomhustrappa försedda byggnaden, som låg ett gott stycke från gatan. w N '
w (,;.) (,;.) Doktorns hus. 1908 förvärvade doktor Nils Kulneff postmästargården och byggde om den, så att den fick sitt nuvarande utseende som ju avviker en smula från omgivnillgen. Hyresgästerna har växlat. När bilden togs någon gång på 1910-talet, hade Aug. von Ekensteen pappers- och tobaksaffär i södra bottenvåningen och L. F. Skogh konditori med herr- och damkale på andra sidan entren.
röster tillföll med. dr Nils Kulneff, som varit vice ordförande sedan 1915. De borgerligas gruppledare, f. inspektoren August Anderzon, 22 protesterade mot vänstermajoritetens tillvägagångssätt, vilket Ekdahl och hans meningsfränder fann oförsynt med tanke på tidigare händelser. När Sahlin 1928 drog sig tillbaka, blev Jonasson hans efterträdare utan medtävlare. Holmström utsågs till vice ordförande. 1919 beslöt man centralisera stadens medelsförvaltning och ett drätselkontor inrättades. Skytteskogen och Trehäradsvägen Under 1920-talet gick det kommunala arbetet m 1 en lugnare rytm, även om olika meningar ofta framfördes 22 Nils Kulne/f var född i Hesslunda 1858. Efter avslutade studier kom han 1886 till Eslöv som extra provinsialläkare. Under många år var han järnvägsläkare. Olycksfall var inte ovanliga på den tiden i samband med tågtrafiken. Redan från början tog Kulneff livlig del i samhällsarbetet Han tillhörde kommunalfullmäktige 1888-1909 och stadsfullmäktige 1911-28, då han avled. Han var hälsovårdsn~mndens ordförande ett kvarts sekel fram till 1913. För den högre undervisningen gjorde han betydande insatser. Han var ordförande i styrelsen för Eslövs enskilda elementarskola för gossar 1888-191 O och i styrelsen för Eslövs högre samskola 1910-20 samt dä refte r inspektor till 1928. Som läkare var Kulneff uppskattad och omtyckt. Han hade sin praktik de sista tjugo åren i fastigheten nummer 22 vid Storgatan. 1908 förvärvade han ett litet envåningshus, som en gång tillhört Eslövs förste postmästare Carl Hf1kansson och förändrade helt byggnadens utseende, som avsevärt skiljer sig från den omgivande bebyggelsen. August Anderzon, född 1862, död 1922, var ursprungligen lantbruksinspektor, blev så sin egen men lämnade jordbruket och slog sig 1908 ner i Eslöv, där han huvudsakligen ägnade sig åt kommunal politiken. Han blev ledarnot av stadsfullmäktige och valdes till landstingsman. Särskilt intresse ägnade han åt förvaltningen av stadens ålderdomshem, som då drevs som jordbruksegendom. Han var en dominerande natur och blev snart högerns starke man. 34
vid stadsfullmäktiges sammanträden. En fråga som livligt debatterades även utanför de kommunala instanserna var förslaget om förvärv av Skytteskogen, som 1925 inköptes för 125 000 kronor. Ett ständigt återkommande bekymmer var stadens alltmer stegrade utgifter för Högre samskolan. stadsfullmäktige gjorde vid olika tillfällen framställningar om att staten måtte överta läroanstalten. Ger10n1 riksdagsbeslut 1927 förstatligades realskolan och tio år senare övertog staten även det kommunala gymnasiet. Ett annat svårlöst ärende, som dryftades under många år, var den södra förbindelseleden mellan östra och västra stadsdelarna. Den gamla övergången i Kyrkogatan slopades omsider, och 1927 kunde Trehäradsvägen med sina två vägportar tagas i bruk. Samtidigt med att den nya trafikleden öppnades återinvigde man stadens rådhus som genomgått en omfattande restaurering. Det allt överskuggande problemet under 1930-talets första år var arbetslöshetsfrågan. Under den kris som började i slutet av tjugotalet tog arbetslösheten en omfattning som aldrig förr. Februari 1934 uppvisade det största antalet arbetslösa för Eslövs del, ej mindre än 234 personer. Omfattande hjälpåtgärder var nödvändiga. 23 Iordningställandet av ett hjälplandningsflygfält som genom ingripande av stadens myndigheter förlagts i omedeln Eslöv hade då 6 000 invänare. Som jämförelse kan nämnas, att i slutet på 70-talet, dft surskilt arbetslösheten bland ungdomen var stor, redovisades vid ell tillfälle, mftnadsskiftet septemberoktober 1978, att 349 personer var arbetslösa i Eslövs storkommun med sina omkring 27 000 invånare. I procent av befolkningen får man siffrorna 4 och 1,3, som tydligt visar det besvärliga läget på 193o-talet. 35
bar närhet av Eslöv, bedrevs som statligt reservarbete. Ett kommunalt reservarbete av stora mått var tillbyggnaden av läroverket, vilken invigdes i slutet av år 1934. Sedan beslut 1935 fattats om ett nytt reningsverk i Ellinge, utfördes den stora kulvertledningen från staden till detta som statskommunalt reservarbete. En mängd gatuoch ledningsarbeten igångsattes, och stenbrytning på fäladsmarkerna i stadens utkanter var en ofta återkommande arbetsform. Svikna förhoppningar Vid årsskiftet 1935-36 firades stadens 25-årsjubileum med stora festligheter. Invånarantalet uppgick då till 5 960 personer, en ökning med endast ett halvt tusental under de tjugofem åren. De stora förhoppningarna vid stadsbildningen hade inte infriats. Orsakerna härtill var det inte svårt att komma underfund med. I och med att det skånska järnvägsnätet byggdes u t hade stadens handelsområde minskats. Bilismens utveckling gynnade de gamla landsvägsknutpunkterna. Eslöv låg i det avseendet illa till. Det blev därför en viktig uppgift att sörja för bättre vägförbindelser åt olika håll. Efter långvarigt förarbete kunde 1936 huvudvägen söderut påbörjas. I fortsättningen har stor uppmärksamhet ägnats stadens olika trafikproblem. Personförändringar En betydelsefull omorganisation av förvaltningen genomfördes 1936 i och med att man inrättade en tjänst som kommunalborgmästare. stadsstyrelsen avvecklades. Till innehavare av den nya befattningen utsågs stadsfullmäktiges ordförande, Jonasson. Hans plats i presidiet övertogs av järnvägskontorist Karl O lin. 2 ' Som stadsombudsman kvarstod Herman Jönsson. 1939 avled Jonasson. De båda befattningarna förenades och Jönsson valdes till kommu- 36
nalborgmästare. 1933 hade Holmström avgått som stadsfullmäktiges vice ordförande och efterträtts av hovrättsrådet Gustaf Lindstedt, som 1935 blev drätselkammarens ordförande. 2 s Denna post hade tidigare innehafts av Holmström åren 1915-33 och därefter av grosshandlare Joh. Johnson. 2 " Kategorihus I början på 1930-talet hade den under första världskriget uppkomna bostadsbristen i tätorterna praktiskt taget helt 2 Karl Olin växte upp i Lomma, där han föddes 1883. Han kom tidigt ut i förvärvsarbete, först inom jordbruket och sedan vid cementindustrin. Så tog han värvning vid Smålands artilleriregemente och avlade underofficersexame.n. 1905 anställdes han vid SJ och kom 1914 till Eslöv. J 941 blev han förste järnvägskontorist. Inom arbetarrörelsen i Eslöv kom Olin att spela en framträdande roll. Sålunda var han under flera år arbetarekommunens ordförande. 1918 invaldes han i stadsfullmäktige och fick efter hand en lång rad kommunala uppdrag. Aven inom nykterhetsrörelsen togs hans krafter i anspråk. Han dog 1962. "' Gustaf Lindstedt föddes i Dorpat i Estland, där fadern under några år var universitetslärare. Efter avslutade studier i hemlandet, dit familjen återvänt, blev han fiskal och sedermera hovrättsråd vid Svea hovrätt. 1919-24 var han militieombudsman. Sistnämnda år utsågs han till häradshövring i Frosta och Eslövs domsaga, vilken tjänst han innehade till l 947, då han återvände till Stockholm och Svea hovrätt som lagman. I Eslöv var han livligt verksam inom stadens förvaltning och blev det lokala högerpartiets främste representant efter Yngve Holmströms tillbakaträdande. Han dog 1977. "" Johannes Jolmso11 var född i Eslöv 1872. Han övertog den av fadern grundade trävaru- och spannmålsfirman N. Johnson & Co, som under hans ledning blev ett av stadens och provinsens största handelsföretag. 1908 invaldes han i dåvarande kommunalfullmäktige och ingick i den första uppsättningen ledamöter i stadsfullmäktige, som han tillhörde fram till 1935 med några års avbrott. I drätselkammaren var han under många år vice ordförande. Johnson var åren 1905-46 ordförande i styrelsen för missionsföreningen Betel. Han dog 1946. 37
Gustaf Lindstedt avvecklats. Men.det fanns en dold brist, betingad av att många familjer inte hade råd att skaffa sig en tillfredsställande bostad. Från statsmakternas sida vidtogs en rad åtgärder, som avsåg att bereda billiga bostäder åt mindre bemedlade barnrika familjer. Härvid förutsattes viss medverkan från kommunernas sida exempelvis i form av fri tomtmark. 1937 beslöt stadsfullmäktige att ikläda sig de skyldigheter som ifrågasattes, och sex enfamiljshus uppfördes vid nuvarande Rårödsvägen. Det var inledningen till den långa rad av bostadssociala åtgärder, som under årens lopp blivit föremål för stadsfullmäktiges prövning. Akermans- Abullahagen - Sjöholmen I närheten av det nya bostadsområdet byggde Åkermans en modern fabriksanläggning, sedan staden för 150 000 kronor inköpt bolagets fastigheter i samhällets centrum 38