INLEDNING TILL. Domstolsstatistik / BRÅ Brottsförebyggande rådet. Stockholm : BRÅ, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår:

INLEDNING TILL Domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1919-1967. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1913-1965, utom år 1919, 1920, 1948 och 1961. 1913-1948 med sammanfattning och innehållsförteckning på franska. 1935-1947 med fransk parallelltitel: Administration des tribunaux et des autorités exécutives en 1949-1965 med sammanfattning, innehållsförteckning och engelsk parallelltitel: Courts Föregångare: Bidrag till Sveriges officiella statistik. B, Rättsväsendet. Justitiestatsministerns underdåniga ämbetsberättelse. Stockholm : P. A. Norstedt, 1860-1913. Täckningsår: 1857/58-1912 Efterföljare: Domstolarna / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1968-1975. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1966-1973. Rättsstatistisk årsbok / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1975-1993. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1974-1992. Domstolsstatistik / BRÅ Brottsförebyggande rådet. Stockholm : BRÅ,1996-2002. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1993-2001 Översiktspublikationer: Brott och straff i Sverige : historisk kriminalstatistik 1750-2010 / Hanns von Hofer. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, 2011. Domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet åren 1921 och 1922 (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2016. urn:nbn:se:scb-domexekmynd-1921-1922

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK RÄTTSVÄSEN DOMSTOLARNAS OCH DE EXEKUTIVA MYNDIGHETERNAS VERKSAMHET ÅREN 1921 OCH 1922 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1925 KUXCf/. BOKTBYCKEEIET. P. A. NOBSTEDT Je SG-NElî 242562

Innehållsförteckning. Underdånig berättelse. Sid. Inledning 1* A. Organisationen av domstolarna och de exekutiva myndigheterna 3* a. Häradsrätterna 3* b. Rådhusrätterna (inkl. polisdomstolar och poliskammare) 28* c. Vattendomstolarna 34* d. Ägodelningsrätterna och magistraterna (för skiftesmål) 35* e. Gränstullrätten 35* f. Krigsdomstolarna 35* g. Domkapitlen 36* h. Kammarrätten 36* i. Konsulardomstolarna 36* j. Försäkringsrådet 36* k. De exekutiva myndigheterna 36* l. De allmänna hovrätterna 36* m. Högsta domstolen 40* B. Mål och ärenden i första instans 41* I. Häradsrätter och rådhusrätter (inkl. polisdomstolar och poliskammare) 41* a. Allmän översikt 41* b. Genom slutligt utslag avgjorda tvistemål och brottmål, i vilka talan om ansvar icke förts (civila mål) 47* c. Genom slutligt utslag avgjorda brottmål, i vilka talan om ansvar förts (kriminella mål) 50* II. Vattendomstolarna 55* III. Ägodelningsrätterna (och magistraterna) 56* IV. Krigsrätterna 58* V. De exekutiva myndigheterna 59* VI. Hovrätterna 62* VII. Högsta domstolen 63* C. Mål i andra instans 63* I. Hovrätterna 63* II. Högsta domstolen 76* D. Mål i tredje instans 76* E. Lagfarter 85* F. Inteckningar 87* Tabeller. Tab. 1. Sammandrag av häradsrätternas, rådhusrätternas och polisdomstolarnas (poliskamrarnas) arbetsredogörelser, åren 1921 och 1922 1

IV Sid. Tab. 2. Antalet vid de särskilda häradsrätterna, rådhusrätterna och polisdomstolarna (poliskamrarna) slutligt handlagda mål och ärenden, åren 1921 och 1922 6 Tab. 3. Vid häradsrätter och rådhusrätter genom slutligt utslag avgjorda civila mål, fördelade länsvis efter tvisteföremålets beskaffenhet, åren 1921 och 1922 36 Tab. 4. Vid häradsrätter och rådhusrätter genom slutligt utslag avgjorda civila mål, fördelade länsvis etter tvisteföremålets värde m. m., åren 1921 och 1922 40 Tab. 5. Vid häradsrätter och rådhusrätter genom slutligt utslag avgjorda kriminella mål, åren 1921 och 1922 42 Tab. 6. Vid häradsrätter och rådhusrätter slutligt handlagda ärenden (utom konkursärenden), länsvis fördelade efter beskaffenheten, åren 1921 och 1922 46 Tab. 7. Vattendomstolarnas arbetsredogörelser, åren 1921 och 1922 51 Tab. 8. Vid vattendomstolar i första instans genom slutligt utslag avgjorda mål, åren 1921 och 1922 52 Tab. 9. Hos ägodelningsrätterna (inkl. magistraterna) slutligt avgjorda mål och ärenden, åren 1921 och 1922 54 Tab. 10. Vid krigsdomstolar i första instans genom slutligt utslag avgjorda mål, åren 1921 och 1922 56 Tab. 11. Krigsrätternas arbetsredogörelser, åren 1921 och 1922 58 Tab. 12. Sammandrag av överexekutorernas arbetsredogörelser, åren 1921 och 1922 61 Tab. 13. Överexekutorernas arbetsredogörelser, åren 1921 och 1922 62 Tab. 14. Lagsökningsmål samt mål om handräckning för fordrans utfående, åren 1921 och 1922 70 Tab. 15. Utmätningsmännens arbetsredogörelser rörande utsökningsmål m. m., åren 1921 och 1922 74 Tab. 16. Exekutiva auktioner å fast egendom, åren 1921 och 1922 90 Tab. 17. Exekutiva auktioner å lös egendom, åren 1921 och 1922 94 Tab. 18. Hovrätternas arbetsredogörelser, åren 1921 och 1922 96 Tab. 19. Vid hovrätterna såsom andra instans genom slutligt utslag avgjorda mål, åren 1921 och 1922 99 Tab. 20. Revisionssekreterarnes arbetsredogörelser, åren 1921 och 1922 106 Tab. 21. Sammandrag av revisionssekreterarnes arbetsredogörelser, åren 1921 och 1922 108 Tab. 22. Av Högsta domstolen såsom tredje instans genom slutligt utslag avgjorda mål, åren 1921 och 1922 109 Tab. 23. Av Högsta domstolen såsom andra instans genom slutligt utslag avgjorda mål, åren 1921 och 1922 116 Tab. 24. Av Högsta domstolen handlagda nådeansökningar, åren 1921 och 1922 117 Tab. 25. Vid häradsrätter och rådhusrätter beviljade lagfarter, fördelade länsvis efter fångets beskaffenhet, åren 1921 och 1922 118 Tab. 26. Köpesumma, i kronor, å fast egendom, varå lagfart meddelats vid köp efter frivillig försäljning, åren 1921 och 1922 120 Tab. 27. Köpesumma, i kronor, å fast egendom, varå lagfart meddelats vid köp efter exekutiv försäljning, åren 1921 och 1922 124 Tab. 28. Inteckningar, åren 1921 och 1922 128 Tab. 29. Tomträtt, åren 1921 och 1922 130

V Table des matières. Rapport au Roi. Page Introduction 1* A. Organisation des tribunaux et des autorités exécutives 3* a. Tribunaux de 1 re instance à la campagne 3* b. Tribunaux de 1 re instance dans les villes (y compris les tribunaux de police) 28* c. Tribunaux pour les affaires d'eau 34* d. Tribunaux d'arpentage et»magistrats» (pour les affaires d'arpentage) 35* e. Tribunaux de douane frontière 35* f. Tribunaux militaires 35* g. Tribunaux ecclésiastiques (chapitres) 36* h. Cour des Comptes 36* i. Tribunaux consulaires 36* j. Conseil de l'assurance 36* k. Autorités exécutives 36* l. Cours d'appel de droit commun 36* m. Cour suprême 40* B. Affaires jugées en 1 re instance (y compris les affaires non contentieuses) 41* I. Tribunaux de 1 re instance à la campagne et dans les villes (y compris les tribunaux de police) 41* a. Aperçu général 41* b. Affaires définitivement jugées, en matière civile (affaires civiles, y compris les affaires»criminelles», dans lesquelles il n'a pas été requis de pénalités) 47* c. Affaires définitivement jugées, en matière criminelle (affaires criminelles) 50* II. Tribunaux pour les affaires d'eau 55* III. Tribunaux d'arpentage et»magistrats» 56* IV. Tribunaux militaires 58* V. Autorités exécutives 59* VI. Cours d'appel 62* VII. Cour suprême 63* C. Affaires jugées en 2 me instance 63* I. Cours d'appel 63* II. Cour suprême 76* D. Affaires jugées en 3 me instance (Cour suprême) 76* E. Homologations 85* F. Hypothèques 87* Résumé en français 93* Tableaux. Tab. 1. Etat général des travaux des tribunaux ordinaires de 1 re instance, pour 1921 et 1922 1 Tab. 2. Nombre des affaires terminées par chaque tribunal ordinaire de 1 re instance, en 1921 et 1922 6 Tab. 3. Affaires civiles jugées par les tribunaux ordinaires de 1 re instance par départements et suivant l'objet du litige, en 1921 et 1922 36 Tab. 4. Affaires civiles jugées par les tribunaux ordinaires de 1 re instance par départements et suivant la valeur du litige etc., en 1921 et 1922 40 Tab. 5. Affaires criminelles jugées par les tribunaux ordinaires de 1 re instance, en 1921 et 1922 42

VI Page Tab. 6. Affaires non contentieuses (excepté les faillites) terminées par les tribunaux ordinaires de 1 re instance, classées par départements suivant la nature de la cause, en 1921 et 1922 46 Tab. 7. Travaux des tribunaux pour les affaires d'eau, en 1921 et 1922 51 Tab. 8. Affaires jugées en 1 re instance par les tribunaux pour les affaires d'eau, en 1921 et 1922 52 Tab. 9. Affaires terminées par les tribunaux d'arpentage (y compris les»magistrats»), en 1921 et 1922 54 Tab. 10. Affaires jugées en 1 re instance par les tribunaux, militaires, en 1921 et 1922 56 Tab. 11. Travaux des tribunaux militaires, en 1921 et 1922 58 Tab. 12. Etat général des travaux des exécuteurs principaux, pour 1921 et 1922 61 Tab. 13. Travaux des exécuteurs principaux, en 1921 et 1922 62 Tab. 14. Affaires de poursuites et de main-forte en matière de créances, en 1921 et 1922 70 Tab. 15. Travaux des huissiers sur les affaires de poursuites pour dettes etc., en 1921 et 1922 74 Tab. 16. Ventes forcées d'immeubles, en 1921 et 1922 90 Tab. 17. Ventes forcées de biens meubles, en 1921 et 1922 94 Tab. 18. Travaux des cours d'appel, en 1921 et 1922 96 Tab. 19. Affaires jugées en 2 me instance par les cours d'appel, en 1921 et 1922 99 Tab. 20. Rapports des conseillers rapporteurs à la Cour suprême pour 1921 et 1922 106 Tab. 21. Résumé des rapports des conseillers rapporteurs à la Cour suprême pour 1921 et 1922 108 Tab. 22. Affaires jugées en 3 me instance par la Cour suprême, en 1921 et 1922 109 Tab. 23. Affaires jugées par la Cour suprême en qualité de 2 me instance, en 1921 et 1922 116 Tab. 24. Recours en grâce traités par la Cour suprême, en 1921 et 1922 117 Tab. 25. Homologations accordées dans chaque département par les tribunaux de 1 re instance à la campagne et dans les villes, classées suivant la nature du titre de propriété, en 1921 et 1922 118 Tab. 26. Prix total en couronnes des immeubles dont l'achat en vente volontaire a été homologué, en 1921 et 1922 120 Tab. 27. Prix total en couronnes des immeubles dont l'achat en vente forcée a été homologué, en 1921 et 1922 124 Tab. 28. Hypothèques en 1921 et 1922 128 Tab. 29. Droit de terrains en 1921 et 1922 130

TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed i underdånighet avgiva sin berättelse angående domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet under åren 1921 och 1922.

2* INLEDNING. 1 överensstämmelse med nådigt beslut den 22 dec. 1922 anbefalldes statistiska centralbyrån bl. a., att i fråga om bearbetandet och publicerandet av de rättsstatistiska uppgifterna från och med år 1921 vidtaga sådana förenklingar och så påskynda arbetet, att berättelserna i ämnet, vad angår processstatistiken, förelåge i tryck för åren 1921 1922 före den 1 juli 1924 och för åren 1923 1924 före den 1 april 192G samt därefter för varje tvåårsperiod inom femton månader efter periodens utgång; att till bearbetning upptaga de av underrätterna, krigsrätterna, överexekutorerna, hovrätterna och revisionssekreterarna avgivna arbetsredogörelserna för 1922 och följande år omedelbart efter det de inkommit och till chefen för justitiedepartementet före den 1 sept, varje år överlämna en bearbetning av de för föregående år avgivna arbetsredogörelserna efter samma formulär, som användes i de rättsstatistiska publikationerna. Till åtlydnad av förutnämnda nådiga beslut överlämnade centralbyrån i skrivelse den 28 augusti 1923 till chefen för justitiedepartementet en på grundvalen av nyssnämnda till ämbetsverket avgivna arbetsredogörelser utarbetad preliminär redogörelse för underrätternas, krigsrätternas, överexekutorernas, hovrätternas och revisionssekreterarnas verksamhet under år 1922. Däremot har, på grund av otillräckliga arbetskrafter, ej varit möjligt att avgiva föreliggande berättelse inom fastställd tid. Emellertid har arbetet på 1923 års material redan fortskridit så långt, att berättelsen för åren 1923 och 3924 torde kunna utkomma i normal tid. I underdånig skrivelse den 10 dec. 1923 framlade statens besparingskommitté förslag angående vissa inskränkningar i bl. a. rättsstatistiken. Med anledning av nämnda förslag avgåvo statistiska centralbyrån och processkommissionen infordrade utlåtanden, varjämte centralbyrån, på grund av nådigt föreläggande, i underdånig skrivelse den 26 februari 1924 avlämnade ytterligare utredning i fråga om statistiken över domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet ävensom framställde vissa på grundval av nämnda utredning fotade förslag. I nådiga brevet till statistiska centralbyrån den 14 mars 1924 angående vissa inskränkningar i rättsstatistiken förordnades, vad angår statistiken över domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet, att berättelsen härom för åren 1919 och 1920 skulle inställas; att uppgifter enligt formulären fi, 7 och 8 till rättsstatistiken icke skulle avgivas för år 1924 och följande år; samt att de statistiska uppgifter, vilka jämlikt nådiga kungörelsen den 6 dec. 1918 skola årligen till statistiska centralbyrån avgivas rörande häradshövdingarnas sportelinkomster m. m. samt befattningshavares vid rådhusrätter m. m. avlönings- och pensionsförmåner, icke längre skulle inom centralbyrån bearbetas, såsom följd varav tabeller härom ej vidare skulle offentliggöras i de processtatistiska berättelserna. Dessutom förordnades, i fråga om statistiken över konkurser. att den särskilda berättelsen härom för år 1921 och följande år skulle tillsvidare inställas, varjämte statistiska centralbyrån anbefalldes att inkomma, med underdånigt förslag till vissa förenklingar i det för konkursstatistiken använda formuläret, n:r 19 till rättsstatistiken.

DOMSTOLSORGANISATIONEN. 3* Slutligen må erinras om, att genom nådigt beslut redan den 9 nov. 1922 betydande inskränkningar vidtagits i de rättsstatistiska primäruppgifterna, i det att flertalet formulär avsevärt förenklats. Nämnda förenklade formulär hava fastställts att tillämpas fr. o. m. år 1923 och hava därför ej använts beträffande föreliggande berättelse. I jämförelse med dubbelårgången 1917 1918 av denna berättelse uppvisar den föreliggande flera olikheter, i det att väsentliga inskränkningar vidtagits framför allt i huvudtabellerna, men även i texttabellerna. Sålunda hava av den äldre berättelsens huvudtabeller helt och hållet uteslutits tab. 6, 19 samt 30 34. Vidare hava av andra huvudtabeller vissa delar ansetts böra bortfalla. På detta sätt hava de gamla tabellerna 3 5, 9, 13, 15, 16, 18 samt 22, motsvarande resp. tab. 3 5, 10, 14, 16, 17, 19 samt 22 i denna berättelse, undergått förändring. De inskränkningar, som vidtagits, torde lätt framgå vid en jämförelse mellan de varandra motsvarande tabellerna i de båda årgångarna av berättelsen. Av texttabellerna i den äldre berättelsen hava i föreliggande berättelse helt och hållet uteslutits tab. A, D, E, J, P och X, varjämte i fråga om själva texten må anmärkas, att den genom nådigt brev den 28 juni 191.8 föreskrivna redogörelsen för organisationen av domstolarna och de exekutiva myndigheterna ansetts böra inskränkas till att huvudsakligen avse de förändringar, som blivit genomförda under åren 1919 1922. I övrigt hänvisas beträffande domstolsorganisationen m. m. till föregående årgångar av berättelsen. A andra sidan hava vissa utvidgningar i berättelsen i jämförelse med den närmast äldre årgången varit av behovet påkallade på grund av förändrad lagstiftning och domstolsorganisation. Sålunda hava de två nya tab. 7 och 8, vilka upptaga mål och ärenden vid vattendomstolarna, tillkommit, och i tab. 18 hava infogats motsvarande uppgifter om vattenöverdomstolen. I tab. A och C lämnas uppgifter om särskilda tingssammanträden med tremansnämnd jämlikt lag 7 maj 1918, i tab. 1 uppgifter om mål och ärenden vid dessa sammanträden, varjämte i tab. A, O och D förekomma uppgifter, vilka torde vara ägnade att i visst avseende belysa verkningarna av nådiga stadgan 22 juni 1920 med föreskrifter ang. domsagornas förvaltning. I ett flertal tabeller hava infogats uppgifter om antalet mål, i vilka fri rättegång beviljats jämlikt Jag 19 juni 1919. A. Organisationen av domstolarna och de exekutiva myndigheterna. Till de i föregående berättelser uppräknade specialdomstolarna komma här ytterligare fem vattendomstolar och en vattenöverdomstol, varom stadgas i 11 kap. i den nya vattenlagen och vilka trädde i verksamhet den 1 januari 1919. a. Häradsrätterna. Domsagornas indelning i tingslag. Antalet domsagor var vid ingången av åren 1919 och 1920 detsamma som vid utgången av år 1918, nämligen 123, men ökades vid ingången av år 1921 till 125 jämlikt nådiga breven den 22 juni och den 29 sept. 1920, varigenom förordnades, dels att Gästriklands

4* DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. domsaga skulle från och med den 1 jan. påföljande år vara delad i två domsagor sålunda, att Gästriklands östra tingslag jämte Österfärnebo socken bildade en domsaga, benämnd Gästriklands östra domsaga, och återstoden av den förutvarande domsagan en domsaga, kallad Gästriklands västra domsaga, dels ock att Västerbottens södra domsaga skulle likaledes från och med den 1 jan. 1921 vara delad i två domsagor sålunda, att Umeå tingslag (utom del av Hörnefors socken) bildade en domsaga, benämnd Umeå domsaga, och återstoden av den förutvarande domsagan en domsaga med bibehållande av förra domsagans namn. Under år 1922 förblev antalet domsagor detsamma som under år 1921. Antalet tingslag i riket utgjorde vid utgången av år 1918 208. Den 1 januari 1919 förenades Lysings härad och Göstrings härad till ett tingslag under benämning Lysings och Göstrings härads tingslag, Kinnevalds härad och Norrvidinge härad förenades till ett tingslag under benämning Mellersta Värends tingslag, varjämte Nedertorneå tingslag och Övertorneå tingslag förenades till ett tingslag, benämnt Torneå tingslag. Vid utgången av år 1919 utgjorde sålunda antalet tingslag 205. Den 1 januari 1920 överfördes Vedens och Bollebygds båda härad från Marks, Vedens och Bollebygds domsaga, vilken därefter skulle benämnas Marks domsaga och bestå av endast ett tingslag, till As och Gäsene domsaga, vilken därefter skulle benämnas Borås domsaga och fortfarande bestå av endast två tingslag, nämligen dels Gäsene härads tingslag, dels ock As, Vedens och Bollebygds härads tingslag. På grund härav minskades antalet tingslag med 2 till 203, vilket sistnämnda antal förblev oförändrat under åren 1920 och 1921. Den 1 januari 1922 delades det dittillsvarande Asele lappmarks tingslag i två, nämligen dels Asele tingslag, omfattande Asele och Fredrika socknar, dels ock Vilhelmina tingslag, omfattande Vilhelmina och Dorotea socknar. Vid utgången av år 1922 utgjorde på grund härav antalet tingslag i riket 204. En uppdelning av domsagorna länsvis efter tingslagens antal vid utgången av vissa år fr. o. m. år 1870 har verkställts i föregående berättelser. Areal och folkmängd. För belysande av de särskilda tingslagens och domsagornas areal och folkmängd, antal ting och tingssammanträden, relativa antalet mål och ärenden m. m. hava en del uppgifter sammanförts i tab. A. I enlighet med de i tabellen givna talen var vid slutet av år 1921 medelarealen för tingslagen i hela riket 2 013 kvkm. och för domsagorna 3 269 kvkm., för tingslagen inom Svea hovrätts domsområde 2 833 kvkm. (i Norrland 4 356 kvkm. samt i Svealand och på Gotland 1387 kvkm.) och för domsagorna 5 254 kvkm. (i Norrland 9 034 kvkm. samt i Svealand och på Gotland 2 338 kvkm.), för tingslagen inom Göta hovrätts domsområde 1 002 kvkm. och för domsagorna 1537 kvkm. samt för tingslagen inom hovrättens över Skåne och Blekinge domsområde 719kvkm. och för domsagorna 759 kvkm. Medeltalet invånare för tingslagen i hela riket var vid slutet av år 1921 21195 och för domsagorna 34 420, för tingslagen inom Svea hovrätts domsområde 19 145 (i Norrland 16 405 samt i Svealand och på Gotland 21746)

TINGSSAMMANTRÄDEN OCH RÄTTEGÅNGSDAGAR. 5* och för domsagorna 35 512 (i Norrland 34 026 samt i Svealand och på Gotland 36 657), för tingslagen inom Göta hovrätts domsområde 21 907 och för domsagorna 33 591 samt för tingslagen inom hovrättens över Skåne och Blekinge domsområde 31 013 och för domsagorna 32 736. Angående tingslagens och domsagornas gruppering efter folkmängdens storlek hänvisas i Övrigt till tab. B. Tingssammanträden och rättegångsdagar. Under båda redogörelseåren uppgick antalet domsagor, i vilka endast nya tingsordningen var gällande, till 110 och antalet av dem, i vilka gamla tingsordningen åtminstone i något tingslag tillämpades, till 15. v ) Sistnämnda domsagor, vilka i tab. A särskilt angivits, voro alla utom två, nämligen Inlands domsaga samt Vättle, Aie och Kullings domsaga, belägna inom Svea hovrätts område. Endast fyra av dem, nämligen Uppsala läns mellersta domsaga, Älvdals och Nyeds domsaga, Västernärkes domsaga samt Ovansiljans domsaga, voro emellertid belägna i Svealand, de övriga nio, varibland samtliga fem domsagor i Norrbottens län, däremot i Norrland. I tab. A meddelas för varje domsaga och tingslag uppgifter om antalet ting eller tingssammanträden ävensom om antalet rättegångsdagar under dessa sammanträden. Beträffande särskilt sammanträdena med tremansnämnd må anmärkas, att desamma alla vart för sig endast omfatta en rättegångsdag. En fördelning av rikets samtliga domsagor efter sammanlagda antalet rättegångsdagar under såväl de allmänna som de särskilda sammanträdena (jämväl de med tremansnämnd) lämnar följande resultat: Det minsta antalet rättegångsdagar uppvisade år 1921 Aska, Dals och Bobergs domsaga (13) och år 1922 Finspånga läns härads domsaga (likaledes 13), det högsta antalet åter år 1921 Södra Roslags domsaga (85) och år 1922 Medelpads västra domsaga (80). Ordförandeskapet vid Ungssammanträdena. Kol. 4 23 i tab. A belysa, i vilken utsträckning ordförandeskapet vid tingssammanträdena utövats dels l ) Jfr anmärkning till tal). A, sid. 6* t. (Forts, å sid. 23*.)

6* DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. Tab. A. Areal och folkmängd, antalet allmänna och särskilda tingssamman ärenden inom de särskilda härads- Anm. De domsaaor, i vilka den gamla t. o. ni. år 1872 för alla domsagor gällande tingsorduingen förtutgöras ar ett resp. två tingslag, tillämpas endast den nya tingsordningen (jämlikt K. F. 17 /s 1872). ') 1 tabellen hava icke medtagits ting eller sammanträden under ordförandeskap av ständig brottmålshandlagda mål. -) Jämlikt lag 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa

DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. 7* träden 1 ) samt relativa antalet tvistemål, brottmål, lagfarts- och inteckningsrätterna, åren 1921 och 1922. farande tillämpas åtminstone i något tingslag, hava utmärkts medelst ett f. I de övriga domsagorna, vilka domare (härom se sid. 26*); i kol. 26 27 har däremot hänsyn tagits jämväl till av dylik domare slutligt mål och ärenden. s ) = antal dagar.

8* DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. 1) antal dagar.

DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. 9*

10* DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. J ) antnl dagar.

DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. 11*

12* DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. ') = antal dagar. 2) I Äsele lappmarks tingslag ingick före den 1 jan. 1922 Vilhelmina tingslag

DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. 13* med en areal av 11071'5 kvkm. och 14 385 inv.

14* DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. 1) = antal dagar.

DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. 15*

16* DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. 1) = antal dagar.

DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. 17*

18* DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. ') - antal dagar.

DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. 19*

20* DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. 1 ) = antal dagar.

DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. 21*

22* DOMSAGORNAS AREAL OCH FOLKMÄNGD. Tab. B. Antal tingslag och domsagor fördelade efter folkmängden den 31 dec. 1921.

TINGSSAMMANTRÄDEN OCH RÄTTEGÅNGSDAGAR. 23* av ordinarie, dels av vikarierande domare. Tab. C innehåller för de judiciella huvudområdena en sammanfattning med något olika differentiering av ifrågavarande uppgifter (särskilda uppgifter för ordinarie domare, vice häradshövding eller s. k. biträdande domare resp. annan vikarierande domare), vilka äro hämtade från häradsrätternas arbetsredogörelser, varjämte procentberäkning verkställts i tabellen. Dessutom har, med stöd av uppgifterna i de rättsstatistiska formulären n:r 2 a och 3 a, i tab. D uppgjorts en liknande översikt över antal och procent civila och kriminella mål, 1 ) avgjorda under ordförandeskap av dels ordinarie, dels även vikarierande domare (resp. vice häradshövding). Med de vidtagna reformerna i fråga om tingssammanträdena (tremansnämnd) och i fråga om domsagornas förvaltning åsyftade man bl. a. att söka åstadkomma en rationell arbetsfördelning mellan den ordinarie domaren å ena sidan och de vikarierande domarena å den andra. Såvitt möjligt borde särskilt de lagtima tingen eller allmänna sammanträdena hållas under ordförandeskap av den ordinarie domaren. Närmast den senare i kompetens står enligt domsagostadgan dels vice häradshövding, som förordnats att förvalta häradshövdingämbete under vakans eller långvarig tjänstledighet för den ordinarie domaren, dels även s. k. biträdande domare i domsaga, där dylik domare anställts. En jämförelse mellan uppgifterna i tabellerna C och D och motsvarande uppgifter i föregående berättelser utvisar, att för hela riket relativa antalet lagtima ting eller allmänna sammanträden resp. särskilda ting eller sammanträden (andra än de med tremansnämnd) under ordförandeskap av ordinarie domare ävensom motsvarande antal rättegångsdagar under dylika ting eller sammanträden särskilt år 1921, men även år 1922, voro större än under något av åren 1913 1918. Detsamma gäller beträffande mål, avgjorda under ordförandeskap av ordinarie domare, i fråga om relativa antalet civila mål år 1921 och i fråga om relativa antalet kriminella mål såväl år 1921 som år 1922. En viss förbättring i förut antydd riktning i arbetsfördelningen mellan ordinarie och vikarierande domare synes sålunda hava inträtt under redogörelseåren. Emellertid är det fortfarande mindre än hälften jämväl av de lagtima tingen eller allmänna sammanträdena, som hållits av ordinarie domare. De alltjämt låga procenttalen för de ordinarie domarena torde väsentligen erhålla sin förklaring av den stora utsträckning, i vilken tjänstledighet åtnjutits av dem, utom för semester, för vinnande av lättnad i arbetsbördan eller ombesörjande av enskilda angelägenheter, jämväl för jordregistrets upprättande, offentliga uppdrag m. m. Beträffande särskilt sammanträdena med tremansnämnd hava desamma, såsom var att vänta, i vida större utsträckning än övriga ting eller sammanträden hållits under ordförandeskap av vikarierande domare. Biträdande domare enligt 10 i domsagostadgan hade år 1921 förordnats i 9 domsagor och år 1922 i 13 domsagor. Betraktas dessa domsagor för sig. ') Angående denna terminologi se sid. 24* o. 26*.

24* ORDFÖRANDESKAPET VID TINGSSAMMANTRÄDENA. Tab. C. Antal ting eller tingssammanträden under ordförandeskap av finner man, att under de båda redogörelseåren 40-6 resp. 39-7 % av antalet lagtima ting eller allmänna sammanträden och 27'0 resp. 415 % av antalet särskilda ting eller sammanträden (andra än de med tremansnämnd) hållits under ordförandeskap av sådan biträdande domare, medan motsvarande procenttal beträffande sammanträdena med tremansnämnd utgjorde 2O0 resp. 24'6. I de hittills återgivna tabellerna har uppgift icke lämnats å antalet tingssammanträden och rättegångsdagar under ordförandeskap av ständig brottmålsdomare. Dylika uppgifter meddelas i tab. E, sid. 26*, varav framgår, att under båda redogörelseåren sådana sammanträden hållits i samtliga domsagor i Norrbottens län. 1 ) Arbetsbördan i domsagorna. Uppgift angående antalet slutligt handlagda mål och ärenden vid de särskilda häradsrätterna lämnas i tab. 2 (sid. 6 35). Antalet tvistemål och brottmål, i vilka talan om ansvar ej förts, eller m. a. o. antalet»civila mål», vilka under år 1921 vunno slutlig handläggning vid samtliga rikets häradsrätter, utgjorde 32 627. Av dessa förekommo de flesta eller 733 (motsvarande 22 %) i Södra Eoslags domsaga och det minsta antalet (86 eller 0-26 %) i Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga. Är 1922, då antalet civila mål vid samtliga häradsrätter i riket var 33 176, förekom den största siffran likaledes i Södra Roslags domsaga (832 eller 2'5 %) samt den minsta (79 eller 024 %) i Aska, Dals och Bobergs domsaga. An- 1) Jfr k. skriv. 22 juni 1920 till Svea hovrätt angående förordnande av en brottmålsdomare i Norrbottens län.

ORDFÖRANDESKAPET VID TINGSSAMMANTRÄDENA. 25* dels ordinarie domare, dels vikarierande domare, åren 1921 och 1922. Tab. D. Antal avgjorda civila och kriminella mål under ordförandeskap av dels ordinarie domare, dels vikarierande domare, åren 1921 och 1922. ') Avser endast sådana mål, som finnas upptagna i tab. 5 kol. 2 8.

26* ARBETSBÖRDAN I DOMSAGORNA. Tab. E. Antal sammanträden och tingsdagar under ordförandeskap av ständig brottmålsdomare, åren 1921 och 1922. talet för samtliga häradsrätter i riket under åren 1919 och 1920 var 18 633 resp. 24 068. Antalet brottmål, i vilka talan om ansvar förts (»kriminella mål») och som vunno slutlig handläggning vid samtliga häradsrätter i riket, var år 1921 20 415 och år 1922 18 860. Maximum nåddes år 1921 av Askims, Hisings och Sävedals domsaga och år 1922 av Flundre, Väne och Bjärke domsaga med ett antal av 788 (3-9 %) resp. 737 (3-9 %), medan det minsta antalet under båda åren förekom i Uppsala läns södra domsaga (år 1922 jämväl i Nätra och Nordingrå domsaga) med 17 (0'08 %) resp. 24 (0-13 %). Antalet för samtliga häradsrätter i riket under åren 1919 och 1920 var 27 224 resp. 24 358. Sammanlagda antalet konkurser och konkursärenden, vilka vunno slutlig handläggning vid häradsrätterna i riket under redogörelseåren, voro 2 790 resp. 4 378. Motsvarande antal för åren 1919 och 1920 var 1197 resp. 1 647, alltså väsentligt lägre än under redogörelseåren. Högsta antalet förekom både år 1921 och 1922 i Södra Roslags domsaga (134 eller 4-8 % resp. 142 eller 3-2 %). En domsaga, Västmanlands södra, har för år 1921 icke redovisat några slutligen handlagda konkurser eller konkursärenden. Ar 1922 förekom det lägsta antalet dylika ärenden i Orusts och Tjörns domsaga (6 eller 0-14 %). Ser man till antalet slutligt handlagda ärenden av annan beskaffenhet än de nyssnämnda konkursärendena, så är detta för samtliga domsagor i riket 281108 år 1921 och 291 909 år 1922 mot 286 042 år 1919 och 273 448 år 1920. Maximum nåddes såväl år 1921 som år 1922 av Södra Roslags domsaga med 8 513 resp. 8 079 ärenden. Minsta antalet åter förekom år 1921 i Torneå domsaga (928) ocb år 1922 i Bräkne härads domsaga (1076).

ARBETSBÖRDAN I DOMSAGORNA. 27* Mål och ärenden per 1 OOO invånare. Till belysande av antalet mål och ärenden i förhållande till folkmängden äro i tab. A, sid. G* 21*, meddelade uppgifter fur vartdera av åren 1921 och 1922 rörande antalet slutligt handlagda: 1) civila mål, 2) kriminella mål, 3) lagfartsärenden och 4) intecknings - ärenden, allt per 1 000 invånare av medelfolkmängden. Av tabellen framgår, att relativa antalet civila mål vid samtliga häradsrätter år 1921 var 7-61 och år 1922 7-73. För åren 1919 och 1920 var antalet 4-40 resp. 5-66. Uträknas motsvarande relationstal för häradsrätterna inom de skilda länen, erhållas år 1921 maximisiffran 11-50 i Stockholms län och minimisiffran 5'07 i Östergötlands län. Ar 1922 varierade talen från 1091 likaledes i Stockholms län till 5-09 i Örebro län. Över riksmedeltalet nådde vidare år 1921 Gotlands, Västernorrlands, Jämtlands, Norrbottens, Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län. Ar 1922 hade, förutom Stockholms län, även Gotlands, Värmlands, Västernorrlands, Jämtlands, Norrbottens, Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län högre medeltal än riket i dess helhet. Vad de särskilda häradsrätterna beträffar, förekom det relativt största antalet civila mål år 1921 i Svegs tingslag eller 21-29 per 1 000 inv. Överluleå tingslag och Sollefteå tingslag kommo därnäst i ordningen med 20-21 resp. 1808,'». Ar 1922 kom Sollefteå tingslag i främsta rummet med siffran 24-40, och därefter kommo Frosta härad (18'44) och Svegs tingslag (17-93). Minsta relativa antalet förekom under år 1921 i Karesuando lappmarks tingslag (0-86); under år 1922 förekom i samma tingslag intet civilt mål. Medeltalet per 1 000 invånare av vid samtliga häradsrätter slutligen handlagda brottmål, i vilka talan om ansvar förts, var år 1921 4-76 och år 1922 4-40. Motsvarande tal åren 1919 och 1920 vorn 6-43 och 5-73. Ser man till de olika länens medeltal av dylika mål, finner man, att dessa tal för Stockholms, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens. Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Malmöhus län under båda redogörelseåren och dessutom talen för Södermanlands och Örebro län år 1921 överstego riksmedeltalet för respektive år. Under båda åren förekom det största relativa antalet brottmål vid Eslövs tingslag (68-97 resp. 74-81) och därnäst kommo år 1921 Överluleå tingslag och år 1922 Överkalix tingslag. A andra sidan hade år 1921 38 och år 1922 39 häradsrätter att handlägga mindre än 2 kriminella mål på var tusende invånare i tingslaget. Medeltalet lagfartsärenden vid samtliga häradsrätter i riket uppgick år 1921 till 18-59 och år 1922 till 18-65 per 1 000 invånare. Motsvarande tal för åren 1919 och 1920 voro 20-99 och 20-74. Över riksmedeltalet lågo båda åren 1921 och 1922 siffrorna för Stockholms, Gotlands, Värmlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens, Kronobergs, Kristianstads och Malmöhus län samt år 1921 dessutom siffrorna för Kalmar län och år 1922 siffrorna för Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Beträffande de särskilda tingslagen hade år 1921 Malungs tingslag den högsta (49-26) och Färnebo härad den lägsta siffran (4-43) samt år 1922 Nordmarks domsaga den högsta (45-59) och Karesuando lappmarks tingslag den lägsta siffran (1-78).

28* RÅDHUSRÄTTERNAS ORGANISATION. För inteckningsärendena var här ifrågavarande riksmedeltal år 1921 27-01 och år 1922 29-30. Motsvarande tal for åren 1919 och 1920 voro 21-72 och 22-92. Över resp. riksmedeltal lågo båda åren 1921 och 1922 siffrorna för Stockholms, Gotlands, Jämtlands, Hallands, Kristianstads och Malmöhus län samt dessutom år 1922 Uppsala och Kronobergs län. Bland tingslagen uppvisade år 1921 Svartlösa och öknebo härad (med 10304) och år 1922 Södra Roslags domsaga (med 90-11) det högsta antalet, medan under båda åren Karesuando lappmarks tingslag icke hade något dylikt ärende. b. Rådhusrätterna (inkl. polisdomstolar och poliskammare). Areal och folkmängd. Vid utgången av år 1918 funnos i hela riket 91 1) städer med egen jurisdiktion och 12 städer, som lydde under landsrätt. Den 1 januari 1919 utökades sistnämnda antal med tre och den 1 april s. å. med ytterligare en, i det att förstnämnda dag Tranås, Ludvika och Boden och sistnämnda dag Avesta erhöllo stadsrättigheter. Den 1 januari 1920 tillkommo ytterligare 2 nya städer, vilka lydde under landsrätt, Mjölby och Vetlanda, varjämte tvenne gamla städer, vilka förut haft egen jurisdiktion, Östhammar och Öregrund, jämväl lades under landsrätt, Norra Roslags domsaga och Frösåkers tingslag. Sedan Värnamo den 1 nov. 1920 inträtt i åtnjutande av stadsrättigheter, men kvarblivit under landsrätt, funnos sålunda vid ingången av år 1921 i hela riket 89 städer med egen jurisdiktion och 21 städer, som lydde under landsrätt. I detta antal skedde sedan under redogörelseåren endast den förändring, att antalet städer under landsrätt ökades med en till 22, sedan den nya staden Mölndal tillkommit med 1922 års ingång. Medan ytinnehållet i samtliga städer vid utgången av år 1921 var 2 2112 kvkm. och folkmängden 1761831, voro motsvarande tal för städer under landsrätt resp. 195-3 kvkm. och 110 068 inv., d. v. s. resp. 8-8 och 6-2 % av den totala stadsarealen och stadsbefolkningen i riket. Fördelas den areal, som vid 1921 års utgång tillhörde städer med egen jurisdiktion, 2 0159 kvkm. (se tab. F), på dessa 89 städer, komma i medeltal 227 kvkm. på varje stad. Störst voro Stockholm (131-9 kvkm.) och Norrköping (98-9 kvkm.), minst däremot Ronneby (1-0 kvkm.). Utproportioneras vidare hela befolkningen i städer med egen jurisdiktion, vilken den 31 dec. 1921 uppgick till 1651763, på dessa städer, erhåller var och en av dem 18 559, under det att högsta och lägsta invånarantalen voro 422 042 för Stockholm och 727 för Sigtuna. Sammansättning. Den till följd av det stora invånarantalet i en del städer uppkomna arbetsbördan har nödvändiggjort dels uppdelning av vissa rådhusrätter på olika avdelningar, dels hänskjutande av vissa ordningsmål och polisärenden till särskilda polisdomstolar och poliskammare. Under de båda redogörelseåren arbetade sålunda Stockholms rådhusrätt på åtta av-! ) Skanör och Falsterbo utgöra tillsammans en stad.

RÅDHUSRÄTTERNAS ORGANISATION OCH ARBETSBÖRDA. 29* delningar. Den år 1918 inrättade extra avdelningen, den åttonde, vilken till en början handlade s. k. kristidsmål och andra brottmål, har fr. o. m. år 1920 handlagt dels brottmål rörande minderåriga, dels ock andra brottmål ävensom vissa civila mål. Göteborgs rådhusrätt arbetade under båda redogörelseåren på fem avdelningar. Den femte avdelningen, vilken handlagt brottmål, har fr. o. m. år 1919 efterträtt den föregående år inrättade extra avdelningen. Malmö rådhusrätt var under båda redogörelseåren uppdelad på tre avdelningar samt Sundsvalls, Norrköpings, Hälsingborgs, Örebro och Västerås rådhusrätter (den sistnämnda från och med år 1922) på vardera två avdelningar. Hälsingborgs rådhusrätt, som förut arbetade på tvenne avdelningar, av vilka den andra avdelningen endast handlade polismål, är numera alltjämt fördelad på två avdelningar, men hava polismålen överflyttats till en särskild polisdomstol. Särskilda polisdomstolar funnos därjämte i Stockholm, Göteborg och Malmö samt särskilda poliskamrar med domsrätt i Eskilstuna, Norrköping och Karlskrona. Av rikets 89 rådhusrätter bestodo vid 1922 års ingång 25 av endast rättsbildade ledamöter, under det att de övriga bestodo av såväl litterata som ijlitterata ledamöter. I poliskamrarna är lekmannaelementet företrätt såväl i Eskilstuna och Norrköping som i Karlskrona, i vilken sistnämnda stad lekmannabisittarna dock sakna medbeslutanderätt. I polisdomstolarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg utövas domsrätten däremot av polisdomaren ensam. Sammanlagda antalet rättsbildade ledamöter i rådhusrätterna (inkl. polisdomstolarna och poliskamrarna med domsrätt) vid 1922 års ingång var, såsom av tab. F, sid. 30* 33*, framgår, 301, därav 89 borgmästare, av vilka 15 tillika voro magistratssekreterare. Av de övriga rättsbildade ledamöterna voro 3 polisdomare, 3 polismästare, 130 litterata rådmän, av vilka 1 tillika var polisdomare, 2 tillika voro polismästare och 19 tillika magistratssekreterare, 2 magistratssekreterare, 70 assessorer och 4 stadsoch polisnotarier. Antalet illitterata ledamöter uppgick till 158, av vilka 17 avlagt juridisk examen. Uppgifter rörande tjänstemän vid rådhusrätterna samt magistratssekreterare och rådmän utan tjänstgöringsskyldighet i rådhusrätten meddelas i noter till tabellen. Där lämnas även uppgifter om vilka lagfarna ledamöter i resp. rådhusrätter efter nya konkurslagens ikraftträdande tjänstgöra såsom konkursdomare m. m. Mål och ärenden per 1000 invånare. Av tab. F framgår, att medeltalet civila mål per 1 000 invånare för alla städer med egen jurisdiktion år 1921 var 32-83 och år 1922 28-71. År 1919 var antalet 18-02 och är 1920 20-71. Jämtlands län stod båda åren 1921 och 1922 högst med 19149 resp. 197-10, medan Södermanlands län år 1921 och Göteborgs och Bohus län år 1922 hade det lägsta talet (14-81 resp. 15-11). Bland de särskilda städerna hade både år 1921 och år 1922 Östersund den högsta siffran, under det att Torshälla år 1921 och Lidköping år 1922 hade den lägsta (7-88 resp. 8-40). De höga siffrorna för vissa städer hava sin förklaring i det stora antalet vid rådhusrätterna handlagda växelmål, ehuru dylika mål numera, fr. o. m. (Forts, ä sid. 34*.)

30* AREAL OCH FOLKMÄNGD I STÄDER Tab. F. Areal och folkmängd, relativa antalet tvistemål, brottmål, lagfarts- och inteck- ') Borgmästaren, 2 rådmän, 1 magistratssekr. samt 8 civilassessorer : dessutom assistenten och stärbhusnotarien hos förmyndarkammaren. 2 ) 3 radman jämte 5 civilassessorer, av vilka minst 2, som därtill förordnas av överståthållarämbetet, skola tjänstgöra såsom konkursdomare. 3 ) 3 rådmän jämte 3 civil assessorer. 4 ) 3 rådmän jämte 2 civiloch 2 kriininalassessorer. b ) Vid rådhusrätten äro dessutom anställda 1 aktuarie, 1 registrator, 1 inskrivnidgsnotarie samt 1 kurator, som icke tjänstgöra i rådhusrätten. 6 ) Dessntom 2 polisnotarier. ') 1 rådman tillika konkursdomare. 8 ) i rådman tillika magistratssekr. 9 ) Därav en polismästare och rådman samt 1 stadsnotarie: dessutom 1 magistratssekr. och rådman, vilken icke tjänstgör i rådhusrätten. 10 ) Borgmästaren tillika magistratssekr. n ) Dessutom 1 stadsnotarie. I2 ) Magistratssekr. och polismästaren ledamöter av såväl rådhusrätten som poliskammaren. 13 ) 2 illitteraia rådmän, av vilka den ene tjänstgör som bisittare i poliskammaren, den andre i magistraten.

MED EGEN JURISDIKTION M. M. ningsärenden samt antalet ledamöter vid de särskilda rådhusrätterna, åren 1921 och 1922. 31* l ) Borgmästaren ledamot av båda avdelningarna. 2 1 Borgmästaren, 1 rådman och 1 assessor; dessutom är vid rådhusrätten anställd 1 stadsnotarie. s ) Borgmästaren och 1 rådman ledamöter av båda avdelningarna; dessutom 1 stadsnotarie. 4) 1 rådman tillika magistratssekr. b ) Borgmästaren tillika konkursdomare. 6 ) Borgmästaren tillika magistratssekr. och konkuradomare. 7 ) Dessutom 1 rådman, som endast tjänstgör i magistraten. 8 ) Borgmästartjänsterna i Säter och Hedemora uppehållas av samma person. 9 ) 1 rådman tillika polismästare. 10 ) 1 rådman tillika konknrsdomare. ll ) Därav 1 stadsnotarie, vilken i mån av behov är ledamot. 12 ) Därav 1 stadsnotarie. n ) 2 rådmän och 1 stadsnotarie. u ) Borgmästaren tillika magistratssekr.

32* AREAL OCH FOLKMÄNGD I STÄDER J ) Dessutom 1 stadsnotarie 2 ) 1 rådman tillika konknrsdomarc. s ) Borgmästaren, 1 rådman och 2 assessorer: 1 av assessorerna tillika konkursdomare. 4 ) 2 rådmän och 2 assessorer; dessutom är i rådhusrätten anställd 1 aktuuric. 5 ) Polismästaren. ) Dessutom 1 polisnotarie. ') Av dessa tjänstgöra blott 2 i sänder. 8 ) Borgmästaren tilllika magistratssekr. 9 ) Borgmästaren tillika magistratssekr. och konknrsdomare. I0 ) 1 rådman tillika magistratssekr. n ) Dessutom 1 stadsnotarie, som tillika är magistratssekr. i -) Borgmästaren tillika konkursdomare. 1S ) Justitieborgmästarén, 1 rådman och 4 assessorer, därav 2 vid lagfarts- och. inteckningskontoret. 14 ) 3 rådmän och 3 assessorer. I5 ) 2 rådmän och 2 assessorer. 16 ) 2 rådmän, 1 extra rådman, 2 assessorer och 1 extra assessor. 17 ) Vid rådhusrätten äro dessutom anställda 1 magistratssekr., 1 stadsaktuarie, 1 stärbbusnotarie, 1 registrator, 2 kanslister och 1 amanuens: därjämte 1 bandels- och politieborgmästare utan tjänstgöring i rådhusrätten. 18 ) Dessutom 2 polisnotarier.

MED EGEN JURISDIKTION M. M. 33* ').Borgmästaren tiîiiica konkursdomare. ~) 1 riämaa tillika magistratssekr. och koakursdomare. 3 ) Borgmästaren tillika magistratssekr. ') 1 rådman tillika konkursdomare. 5 ) Polismästaren ledamot av såväl rådhusrätten som poliskammaren. 6 ) 1 rådman tillika magistratssekr. ') Av stadsfullmäktige valda ledamöter utan beslutanderätt. s ) Dessutom 1 stadsnotarie. 9 ) Borgmästaren, 1 rådman och. 4 assessorer. lu ) "2 rådmän och 3 assessorer. n ) Vid rådhusrätten är dessutom anställd 1 aktuarie; därjämte 1 magistratssekr. och i e.yekutionsnotarie utan tjänstgöringsskyldighet i rådhusrätten. n ) Dessutom 1 polisnotarie. ls ) 2 rådmän och 3 assessorer, som enl. arbetsordning fungera såsom hisittare i olika mål och ärenden. 14) Borgmästaren, 1 rådman, 2 assessorer. 16 ) Dessutom 1 rådman tillika polismästare. 18 ) Till polisdomare förordnas en av de å avdelningarna tjänstgörande rådmännen.

34* VATTENDOMSTOLARNA. âr 1919, jämväl kunna instämmas till häradsrätt. Hur dessa mål verka till höjande av det totala målantalet vid rådhusrätterna, framgår tydligt av tab. 2, sid. 6 35. I fråga om de kriminella målen var riksmedeltalet år 1921 35-33 och år 1922 31-50 mot 3588 år 1919 och 45-28 år 1920. Det högsta talet hade både år 1921 och år 1922 Västerbottens län (73-47 resp. 66-62), det lägsta åter år 1921 Blekinge län och år 1922 Kalmar län (16-67 resp. 15-93). Bland de särskilda städerna hade under båda åren Umeå den högsta siffran (9236 resp. 80-38), under det att Mariefred år 1921 och Västervik år 1922 hade den lägsta (9-24 resp. 7-68). I samtliga städer méd egen jurisdiktion förekommo år 1921 7-42 och år 1922 7-84 lagfartsärenden per 1000 invånare mot 9-52 år 1919 och 9-66 år 1920. Högst var siffran under båda redogörelseåren för Västerbottens län (17-88 resp. 22-36) samt lägst likaledes under båda åren siffran för Stockholms stad (2-91 resp. 3-41). Bland de särskilda städerna hade år 1921 Skanör med Falsterbo och år 1922 Trosa den högsta siffran (63-90 resp. 7634), under det att Vaxholm båda åren hade den lägsta (0-83 resp. 2-74). Vad beträffar inteckningsärendena, kom under båda redogörelseåren Kristianstads län först med talen 69-76 och 71-01. Det relativt minsta antalet inteckningsärenden hade år 1921 Gävleborgs län (33'49) och år 1922 Blekinge län (31-41). Riksmedeltalet var år 1921 51-63 och år 1922 49-40 mot 47-54 år 1919 och 5165 år 1920. Bland de särskilda städerna hade år 1921 Härnösand och år 1922 Sigtuna den högsta siffran (139-14 resp. 136-05), under det att Söderköping år 1921 och Lidköping år 1922 hade den lägsta (16-56 resp. 23-32). c. Vattendomstolarna. 1 ) Första domstol i vattenmål benämnes vattendomstol, vilken består av en vattenrättsdomare såsom ordförande samt såsom övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän. Vattenrättsdomare, vilken förordnas av Kungl. Maj:t för viss tid, skall vara lagkunnig, i domarevärv erfaren man. Jämlikt nådiga kungörelsen den 30 juli 1918 om antalet vattendomstolar i riket och deras domsområden äro vattendomstolarna till antalet fem. De benämnas resp. Norrbygdens, Mellanbygdens, Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstol. Överdomstol i vattenmål är Svea hovrätt, vilken vid utövandet av sin verksamhet såsom vattenöverdomstol skall bestå av ordföranden å en av hovrättens divisioner såsom ordförande, tre andra ledamöter i hovrätten samt en ledamot i kammarkollegiet. Från vattenöverdomstolen kan talan fullföljas i högsta domstolen. Fr. o. m. år 1919 hava vattendomstolarna lämnat rättsstatistiska uppgifter, nämligen dels arbetsredogörelser enligt formulär 1 c, dels ock individual- 1) Om domstolar och rättegång i vattenmål jfr 11 kap. vattenlagen, som trädde i kraft med 1919 års ingång.

ÄGODELNINGSRÄTTERNA O. MAGISTRATERNA (FÖR SKIFTESMÅL). GRÄNSTULLRÄTTERNA. uppgifter enligt formulären 2 b och. 3 b rörande genom slutligt utslag avgjorda vattenmål, i vilka talan om ansvar ej förts, resp. förts. Under samma ar har vattenöverdomstolen lämnat arbetsredogörelse enligt formulär 9 b och individualuppgifter enligt formulären 10 a och 11 a på samma sätt som de allmänna hovrätterna. d. Ägodelningsrätterna och magistraterna (för skiftesmål). Beträffande ägodelningsrätternas sammansättning m. m. hänvisas till föregående berättelser. Antalet ägodelningsrätter i riket var under båda redogörelseåren 210. Någon ägoskillnadsrätt (Kungl. stadgan den 30 maj 1873 om avvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker 22 och 23) har icke fungerat under redogörelseåren. 35* e. Gränstullrätten. Angående uppgift och sammansättning se föregående berättelser. Under de båda redogörelseåren fanns, liksom under åren 1918 1920, endast en gränstullrätt, i Norrbottens län. Till denna gränstullrätt hava inkommit nedanstående antal mal. Ökningen i antalet inkomna mål under kristiden, vilken nådde sin kulmen år 1918, upphörde under de båda närmast därpå följande åren, då i stället minskning härutinnan kan konstateras. Under de båda redogörelseåren har återigen inträtt en ej obetydlig ökning i antalet inkomna mål, vilka i stor utsträckning angingo olovlig varuinförsel, särskilt olovlig införsel av rusdrycker. Antalet från föregående år uppskjutna mål var år 1921 15 och antalet samma år slutligt handlagda 110, samtliga genom slutligt utslag avgjorda. Då således 56 mål blevo uppskjutna till år 1922 och antalet slutligt handlagda detta år belöpte sig till 173, samtliga likaledes genom slutligt utslag avgjorda, uppgick utgående balansen år 1922 till 63. Av de slutligt handlagda målen voro år 1921 23 och år 1922 77 mål mot okänd ägare, behandlade jämlikt 170 2 mom. tullstadgan. f. Krigsdomstolarna. En framställning av de olika slagen av krigsdomstolar och deras organisation återfinnes i föregående berättelser.

36* KRIGSDOMSTOLARNA. DOMKAPITLEN. KAMMARRÄTTEN M. M. Såsom av tab. 11, sid. 58 60, närmare framgår, funnos åren 1921 och 1922 59 regementskrigsrätter och 2 stationskrigsrätter. Dessutom funnos under bada dessa år särskilda krigsrätter, förordnade inom I IV arméfördelningsområdena, i Boden samt vid kustflottan. Någon fältkrigsrätt har icke under redogörelseåren varit inrättad. g. Domkapitlen. Angående domsrätt och sammansättning hänvisas till föregående berättelser. Domkapitlen lämna icke några rättsstatistiska uppgifter till centralbyrån h. Kammarrätten. Se härom föregående berättelser. Kammarrätten äger skyldighet att till rättsstatistiken meddela uppgift rörande dels instämda tvistemål (d. v. s. mål om uppbördsborgen) och dels balansmål och fiskaliska aktioner. Är 1921 meddelade kammarrätten slutligt utslag i 7 mål och år 1922 i 8 mål av beskaffenhet att böra redovisas till rättsstatistiken, av vilka ett mål år 1921 gällde uppbördsbrist och de övriga samtliga rörde åtal för brott enligt 25 kap. strafflagen och resulterade i den tilltalades fällande till ansvar. i. Konsulardomstolarna. Om dessa domstolar se föregående berättelser. Konsulardomstolarna avlämna icke några uppgifter till centralbyrån. j. Försäkringsrådet. Se härom berättelsen för åren 1917 och 1918, sid. 37* f. Försäkringsrådet avlämnar icke några uppgifter till centralbyrån. Se härom föregående berättelser. k. De exekutiva myndigheterna. l. De allmänna hovrätterna. Enligt de för hovrätterna sedan den 10 september 1919 gällande arbetsordningarna av den 29 augusti s. å., med senare ändringar, hava bl. a. följande regler uppställts för dessa domstolars organisation. Svea hovrätt med krigshovrätten är fördelad å åtta divisioner jämte den särskilda avdelning, som utgör krigshovrätten. Av nämnda hovrätts divisioner handlägger den sjunde divisionen uteslutande vädjade mål och till hovrätten instämda tvistemål, varjämte, den åttonde divisionen i regel utövar hovrättens verksamhet som vattenöverdomstol och i övrigt jämväl handlägger mål av nyssnämnt slag. Fem divisioner, varibland den åttonde, bilda hovrättens första huvud-

DE ALLMÄNNA HOVRÄTTERNA. 37* Tab. G. Areal och folkmängd samt relativa antalet mål inom de särskilda hovrätternas jurisdiktionsområden, åren 1921 och 1922. 1 ) ') De relativa talen i denna tabell äro beräknade pä grundval av uppgifterna i tab. 19. avdelning, som har att handlägga mål och ärenden från Stockholms stad och Svealand i övrigt, Gotland och Gävleborgs län; tre divisioner, varibland den sjunde, bilda den andra huvudavdelningen, som har att handlägga mål och ärenden från de övriga fyra norrlandslänen. Göta hovrätt, söm handlägger mål och ärenden från Götaland (utom Gotland, Blekinge och Skåne), är fördelad på fyra divisioner och hovrätten över Skåne och Blekinge på två divisioner. Alla tre hovrätterna hava emellertid under redogörelseåren på grund av den stora arbetsbördan varit förstärkta med extra divisioner, Svea hovrätt med tvenne, den nionde sedan år 1921 och den tionde sedan år 1922, Göta hovrätt likaledes med tvenne, den femte, vilken tillkom redan år 1918, och den sjätte sedan år 1922, samt hovrätten över Skåne och Blekinge med en extra division, vilken tillkom år 1919. Varje division består av fem ledamöter, av vilka ea är ordförande. Av dessa skola, så vitt ske kan, fyra vara antingen innehavare av ordinarie domartjänster i hovrätt eller underrätt eller ock assessorer eller vice häradshövdingar. I Svea hovrätt tjänstgör å sjunde divisionen tillika en extra ledamot och å den division, som är vattenöverdomstol, en därtill förordnad ledamot i kammarkollegiet. I hovrätten över Skåne och Blekinge är presidenten ordförande å en av divisionerna, å vilken härutöver allenast finnas fyra ledamöter. Antalet hovrättsråd är i Svea hovrätt 40, vartill komma ett krigshovrättsråd samt krigshovrättens två militära ledamöter, i Göta hovrätt 20 samt i hovrätten över Skåne och Blekinge 9. Då Svea hovrätt utövar sin verksamhet som vattenöverdomstol, tillkommer därjämte, såsom nyss nämndes, en ledamot i kammarkollegiet. För att vid ledighet inom hovrätterna tjänstgöra såsom adjungerade ledamöter finnas assessorer; Hos vardera hovrätten

38* DE ALLMÄNNA HOVRÄTTERNA. Tab. H. Till de särskilda hovrätterna inkomna mål, fördelade äro anställda befattningshavare i enlighet med vad gällande personalstater angiva samt dessutom, i mån av behov, icke ordinarie personal. Landareal och folkmängd samt antalet slutligt handlagda mål av olika slag per 1 000 invånare av medelfolkmängden inom de särskilda hovrätternas jurisdiktionsområden framgår av tab. G. Till belysande av den andel de olika länen hava i storleken av hovrätternas arbetsbörda, har i tab. H uppgift meddelats rörande dels absoluta antalet från underrätterna inom de olika länen inkomna mål under åren 1921 och 1922, dels varje särskilt läns procentuella andel av samtliga till rikets hovrätter inkomna mål under samma år samt i medeltal under åren

DE ALLMÄNNA HOVRÄTTERNA. 39* efter län, varifrån målen inkommit, åren 1911 1922. 1911 1915 och 1916-1920. Uppgifterna hava efter särskild framställning erhållits från hovrätterna. Dessa uppgifter avvika i en del fall från de i den tidigare rättsstatistiken publicerade ävensom från uppgifterna i tab. 18 i denna berättelse. Då hovrättsdivisionernas antal, inberäknat de extra divisionerna, var 17 år 1921 och 19 åtminstone vid slutet av år 1922, kom i medeltal på varje division under de båda åren 5-9 resp. 1 ) 5-3 % av hovrätternas sammanlagda arbetsbörda. Efter denna beräkning borde alltså på Svea hovrätt komma 52-9 resp. ') Dä de under år 1922 tillkomna extra divisionerna endast varit i verksamhet under en del av detta är, torde ovan meddelade procenttal för år 1922 på grund härav vara något för lågt.

40* HÖGSTA DOMSTOLEN. 52'6 %, på Göta hovrätt 29-4 resp. 31-6 % och på hovrätten över Skåne och Blekinge 17-7 resp. 15-8 %. 1 själva verket fördelade sig, såsom framgår av tab. H, de under åren 1921 och 1922 inkomna målen med 57-5 resp. 57-2 % på Svea hovrätt, 25-7 resp. 27-1 % på Gröta hovrätt och 16-8 resp. 15'7 % på hovrätten över Skåne och Blekinge. m. Högsta domstolen. I nedre justitierevisionen beredas mål och ärenden till föredragning och avgörande i högsta domstolen. Inom nedre revisionen voro målen under åren 1921 och 1922 fördelade mellan dels tio specialrotlar, vilka företrädesvis erhålla mål av viss beskaffenhet (specialmål), dels sjutton allmänna rotlar. Specialrotlarna x ) voro a) två rotlar för dels skiftesmål, vartill räknas mål, som handlagts av ägodelnings- eller ägoskillnadsrätt, samt mål, vilka angå klander av lantmätares arvodesräkning, handräckning för utbekommande av lantmäteriarvode eller åtal mot lantmätare för tjänstefel, dels ock rågångstvister och andra gränstvister samt mål angående stadsplan och tomtindelning; b) två rotlar för sjörätts- och tullmål; c) tre rotlar för vattenmål ävensom mål rörande dikning och annan avledning av vatten, farled, flottning eller fiske; d) en rotel för mål angående patent eller skydd för varumärken eller för mönster och modeller, mål angående rätt till litterära och musikaliska verk, till verk av bildande konst eller till fotografiska bilder, mål angående firma samt mål angående gruva; e) en rotel för mål, som röra ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, ansvarighet för skada i följd av järnvägsdrift eller av automobiltrafik eller för skada av elektriska anläggningar, mål om arbetarskydd samt försäkringsmål; och f) en rotel för mål, som handlagts av krigsdomstol. Till specialmål hänföras ock mål rörande ämnen närstående dem, som angå ovan angivna specialmål ävensom ansökningar om nåd, resning eller tillstånd till talans fullföljande i specialmål. Ledamöter i nedre revisionen äro revisionssekreterarna, vilka utnämnas genom fullmakt eller förordnas av Kungl. Maj:t, varjämte en av dem förordnas att vara revisionens ordförande. Yid revisionen äro anställda de befattningshavare, som angivas i gällande personalstater, samt, i mån av behov, icke ordinarie personal. 2 ) Under båda redogörelseåren funnos 23 ordinarie och 4 förordnade revisionssekreterare. Utom dessa tjänstgjorde även ett antal extra revisionssekreterare. Revisionssekreterarna, vilka med undantag av extra revisionssekreterare innehava var sin rotel, åligger, utöver föredragningen av alla mål, som skola förekomma i högsta domstolen, att biträda chefen för justitiedepartementet med beredning och vid föredragning av frågor om nåd i brottmål. Angående högsta domstolens organisation m. m. hänvisas till föregående berättelser. 1 ) Jfr instruktionen för nedre justitierevisionen 5 (ändrad genom nådiga kungörelsen den 28 no v. 1919). 2 ) Jfr samma instruktion 1 (ändrad genom nyssnämnda nådiga kungörelse samt kung. den 31 dec. 1921).

MÅL OCH ÄRENDEN I FÖRSTA INSTANS: ALLMÄN ÖVERSIKT. 41* B. Mål och ärenden i första instans. I. Häradsrätter och rådhusrätter (inkl. polisdomstolar och poliskammare). a. Allmän översikt. En översikt över antalet tvistemål och brottmål hos häradsrätter och rådhusrätter (inkl. polisdomstolar och poliskammare 1 ) under åren 1920 1922 vinnes av följande sammandrag av de vid nämnda domstolar utarbetade arbetsredogörelserna: Av sammandraget framgår, att antalet till följande år uppskjutna mål särskilt under år 1922, nedgått. Antalet under åren 1921 och 1922 inkomna tvistemål och brottmål dels absolut, dels i förhållande till 1000 invånare av medelfolkmängden i jämförelse med närmast föregående år utgjorde: 1) Då. i fortsättningen talas om rådhusrätter, åsyftas därmed jämväl polisdomstolar och poliskammare med domsrätt. 2 ) Skiljaktigheterna mellan in- och utgående balansen äro beroende på fel i arbetsredogörelserna, vilka tel trots skriftväxling med uppgiftslämnarna icke knnnat rättas.

42* MÅL OCH ÄRENDEN I FÖRSTA INSTANS: ALLMÄN ÖVERSIKT. Efter den stora minskningen i siffrorna, särskilt för rådhusrätter under åren före 1918, har för varje âr t. o. m. år 1921 ökning ägt rum för såväl rådhusrätter som häradsrätter. Under år 1922 inträdde däremot minskning för båda. Siffran för rådhusrätter är relativt taget lägre sistnämnda år än år 1915 och föregående år. En jämförelse mellan de under åren 1920, 1921 och 1922 inkomna tvisteoch brottmålens antal, fördelat efter de särskilda hovrätternas domsområden för Svea hovrätt jämväl allt efter som målen inkommit till Stockholms rådhusrätt eller till övriga domstolar i Svealand och på Gotland eller i Norrland utfaller sålunda: De inkomna målens procentuella fördelning på olika judiciella huvudområden under åren 1921 och 1922 samt under några föregående år framgår av nedanstående tablå:

MÅL OCH ÄRENDEN I FÖRSTA INSTANS: ALLMÄN ÖVERSIKT. 43* Under år 1921 blevo vid samtliga häradsrätter och rådhusrätter slutligt handlagda sammanlagt 165 101 civila och kriminella mål. Motsvarande siffra för år 1922 var 153 284. Uppdelade i civila mål och kriminella mål på häradsrätter och rådhusrätter samt jämförda med siffrorna för föregående år ställa sig dessa siffror på följande sätt: Motsvarande absoluta tal beträffande de olika judiciella huvudområdena för åren 1921 och 1922 kunna erhållas i tab. 1, sid. 1 5, och beträffande de särskilda domstolarna i tab. 2, sid. 6 35. En översikt över dels de slutligt handlagda civila målens, dels de slutligt handlagda kriminella målens procentuella fördelning på olika judiciella huvudområden under vartdera av åren 1920 1922 vinnes av nedanstående tablå : De olika sätt, varpå de slutligt handlagda målen inom vart och ett av de judiciella huvudområdena skilts från domstolen, framgå av procentsiffrorna i tablån å sid. 44*. I denna har jämväl en uppdelning gjorts av de slutligt avdömda civila målen i icke tvistiga (tredskovis avdömda och

44* MÅL OCH ÄRENDEN I FÖRSTA INSTANS: ALLMÄN ÖVERSIKT. mål, vari kärandens talan omedelbart medgivits, inkl. alla växelmål helt bifallna vid l:a rättegångstillfället) samt verkligt tvistiga. De kriminella slutligt avdömda målen hava återigen uppdelats i två grupper, den ena omfattande mål angående ansvar enligt strafflag (utom enbart 11:15 och 18:15), krigslag eller tryckfrihetsförordningen eller enligt andra författningar, där någon i målet varit häktad (= tab, 5 kol. 2 8), den andra omfattande mål, i vilka häktning ej förekommit, angående brott eller förseelser mot allenast andra författningar eller strafflagen 11:15 eller 18:15 (= tab. 5 kol. 9, 10). 1) Motsvarande absoluta tal för varje särskild häradsrätt och rådhusrätt äro intagna i tab. 2, sid. 6 35. För förhållandet mellan antalet slutligt hand- 1) Angående skälen till denna uppdelning se nedan sid. 50* f.

MÅL OCH ÄRENDEN I FÖRSTA INSTANS: ALLMÄN ÖVERSIKT. 45* lagda dels civila mål, dels kriminella mål och medelfolkmängden inom de särskilda domstolsområdena är förut (sid. 27* f., 29* f.) redogjort. Den närmare redogörelsen för målens beskaffenhet och de processuella förhållandena i genom slutligt utslag avgjorda civila mål och kriminella mål kommer att lämnas beträffande de förra å sid. 47* ff. och beträffande de senare å sid. 50* ff. En översikt över antalet konkurser vid häradsrätter och rådhusrätter under åren 1920 1922 erhålles av följande på arbetsredogörelserna grundade sammanställning: I den av centralbyrån utgivna särskilda berättelsen om konkurser, avslutade åren 1918 1920, har påpekats (sid. 2 f.), att den lägsta konkursfrekvensen under kristiden inträffade år 1918, under då rådande högkonjunktur, men att under de båda därpå följande åren en höjning inträdde i antalet började konkurser. År 1921 har att uppvisa en fortsatt kraftig ökning i antalet började konkurser, under den då inträdda ekonomiska krisen, medan år 1922 i jämförelse med sistnämnda år visserligen härutinnan kan uppvisa en ringa ökning på landsbygden, men däremot i städerna en ej obetydlig minskning. Till följd av ökningen i antalet började konkurser ökades jämväl avsevärt under de båda redogörelseåren (dock ej år 1922 i städerna) antalet till följande år balanserade konkurser, ehuru antalet under redogörelseåren upphörda konkurser jämväl betydligt ökats. Den nya konkurslagen och lagen om ackordsförhandling utan konkurs, båda av d. 13 maj 1921, trädde i kraft med ingången av år 1922. Av de under vartdera av de båda redogörelseåren upphörda konkurserna hade nedanstående procent inom de olika huvudområdena upphört genom: ') Skilj aktigheterna i balanserna äro dels beroende på felaktigheter i arbetsredogörelserna, vilka trots skriftväxling med nppgiftslämnarna icke kunnat rättas, dels på att balanserade konkursansökningar forfallit eller avslagits eller ock att högre rätt upphävt underrättens beslut, varigenom konkursansökning bifallits.

46* MÅL OCH ÄRENDEN I FÖRSTA INSTANS: ALLMÄN ÖVERSIKT. I ovanstående tablå har med hänsyn till sättet för konkursernas upphörande under rubriken»slututdelning» enligt den nya konkurslagen jämväl redovisats de konkurser, som avslutats genom»utdelning» eller»redovisning utan utdelning» enligt den äldre konkurslagen, varjämte under rubriken»avskrivning enl. 186 > i den nya lagen jämväl redovisats avskrivning enl. 125 i den äldre. Motsvarande absoluta tal för de olika huvudområdena äro meddelade i tab. 1 och beträffande hela antalet upphörda konkurser för varje särskild häradsrätt och rådhusrätt i tab. 2. Av de under vartdera året till följande år balanserade konkurserna hade nedanstående procent inom de olika huvudområdena börjat under: Antalet förfallna, ej upptagna eller avslagna konkurs- och urarvaansökningar utgjorde vid häradsrätter år 1921 1171 och år 1922 1053 samt vid rådhusrätter år 1921 3 032 och år 1922 2 205. Antalet andra konkursärenden var vid häradsrätter under resp. år 406 och 1186 samt vid rådhusrätter 1148 oeh 956. Antalet ackordsförhandlingar under år 1922, vilka avslutats

MÅL OCH ÄRENDEN I FÖRSTA INSTANS: ALLMÄN ÖVERSIKT. 47* genom ackord, utgjorde vid såväl häradsrätter som rådhusrätter 22, medan antalet dylika förhandlingar, vilka upphört utan att ackord kommit till stånd, utgjorde 22 resp. 8. Antalet slutligt handlagda ansöknings- och anmälningsärenden under åren 1921 och 1922 i jämförelse med närmast föregående ar utgjorde: Beskaffenheten av dessa ärenden framgår av följande översikt, som för åren 1921 och 1922 utvisar ärendenas procentuella fördelning på vissa huvudgrupper av ärenden. Absoluta tal för ovanstående grupper vid de särskilda underrätterna meddelas i tab. 2 och en närmare specificering av ärendena länsvis är verkställd i tab. 6, sid. 46 50. b. Genom slutligt utslag avgjorda tvistemål och brottmål, i vilka talan om ansvar icke förts (civila mål). I tab. 3, sid. 36 39, äro de genom slutligt utslag avgjorda civila målen länsvis dels för häradsrätter och dels för rådhusrätter fördelade efter tvisteföremålets beskaffenhet. Vid nämnda klassificering har använts samma schema som i de föregående berättelsernas motsvarande tabell, upptagande 18 huvudgrupper av tvisteföremål, dock att antalet underavdelningar, i vilka dessa huvudgrupper uppdelats, i föreliggande tabell avsevärt inskränkts.

48* GENOM SLUTLIGT UTSLAG AVGJORDA CIVILA MÅL. Bland de olika grupperna voro under båda redogörelseåren grupperna H och I de talrikaste. Den förra gruppen, som omfattar tvister angående lös egendom och immateriella förmögenhetsrätter, utgjordes av 18 418 resp. 16 701 mål, motsvarande 34-2 resp. 32'5 % av samtliga civila mål. Den senare gruppen, som omfattar växel- och checkmål, utgjordes av 18 651 resp. 16 597 mål (34'6 resp. 32-3%). Dessa båda grupper voro sålunda ungefär jämnstarka och omfattade tillsammans år 1921 mer än 2 /3 och år 1922 nära 2 /s av hela an ~ talet civila mål. Av följande sammanställning framgår, huru siffrorna för några olika slag av mål växlat under redogörelseåren och under vissa föregående år. Procenttalen angiva relationen till hela antalet civila mål. Vad först beträffar antalet mål om hemskillnad (grupp A: 1 i denna berättelse), var detta under vart och ett av åren 1916 1918, sedan lagen om äktenskaps ingående och upplösning med början av förstnämnda år trätt i kraft, betydligt högre än under de föregående åren. I jämförelse härmed visar antalet hemskillnadsmål under redogörelseåren en ej obetydlig nedgång. Förutom de mål om hemskillnad, som redovisats i tab. 3, hava underrätterna i riket emellertid ytterligare handlagt ett antal ärenden rörande ansökning om hemskillnad. Antalet dylika ärenden, varom uppgift återfinnes i tab. 6 kol. 32 och 33, utgjorde år 1921 744 och år 1922 808, utvisande en utomordentlig ökning i jämförelse med år 1918. I jämförelse med det stora antalet mål om äktenskapsskillnad (grupp A: 2 i denna berättelse) under år 1918 har särskilt relativa antalet dylika mål under redogörelseåren ävenledes nedgått. Förutom de i tab. 3 redovisade äktenskapsskillnadsmålen hava underrätterna ytterligare handlagt ett antal ärenden rörande ansökningar om äktenskapsskillnad. Antalet dylika ärenden, varom uppgift återfinnes i tab. 6 kol. 34 och 35, utgjorde år 1921 598 och år 1922 606, liksom hemskillnadsärendena utvisande en utomordentlig ökning sedan år 1918. De enligt den nya giftermålsbalken av den 11 juni 1920, vilken länder till efterrättelse från och med ingången av år 1921, gällande bestämmelserna om hemskillnad och äktenskapsskillnad överensstämma i huvudsak med motsvarande bestämmelser enligt den under de närmast föregående åren gällande lagen om äktenskaps ingående och upplösning. Beträffande antalet mål om boskillnad utan sammanhang med konkurs (grupp A: 3 i denna berättelse) kan anmärkas, att detsamma visar en betydlig stegring under redogörelseåren i jämförelse med år 1918 och föregående år.

GENOM SLUTLIGT UTSLAG AVGJORDA CIVILA MÅL. Totalsumman av mål rörande tvister om lös egendom och immateriella förmögenhetsrätter (grupp H) uppvisar under vartdera redogörelseåret, särskilt år 1921, ett betydligt högre antal än under vart och ett av åren 1916 1918, men procenttalen för dessa mål hava såsom framgår av sammanställningen å föregående sida det oaktat endast obetydligt förändrats. Absoluta antalet växelmål (grupp I) uppvisar jämväl under redogörelseåren, särskilt år 1921, en betydlig stegring i jämförelse med år 1918 och närmast föregående år. Beträffande dessa mål gäller emellertid, att en betydlig stegring inträtt jämväl i förhållande till hela antalet slutligt avgjorda tvistemål. Anledningen till stegringen är att söka i de särskilt under år 1921 försämrade ekonomiska konjunkturerna, vilka medförde en ökad användning av växeln såsom betalningsmedel och en betydlig ökning i antalet protesterade växlar. Anmärkas bör, att under de båda redogörelseären, liksom under de föregående åren, de till samma grupp som växelmålen hänförda checkmålen endast förekommit ett mindre antal gånger. Sedan de förut gällande forumreglerna för växelmål numera förändrats (fr. o. m. ingången av år 1919), har under redogörelseåren ett ej obetydligt antal växelmål handlagts jämväl vid häradsrätterna, vilket framgår av tab. 3 kol. 54. Även konkurstvisterna (grupp R) hava under redogörelseåren avsevärt tilltagit i antal i jämförelse med år 1918 och närmast föregående år, såväl absolut taget som i förhållande till hela antalet avgjorda civila mål, vilket givetvis står i samband med vad ovan, sid. 45*, framhållits angående ökningen i antalet konkurser. Sedan den nya lagen om barn utom äktenskap trätt i kraft med ingången av år 1918, har en ganska kraftig ökning inträtt i antalet mål om underhåll åt dylika barn (grupp B: 1 i denna berättelse), särskilt vid häradsrätterna. Detta torde måhända bero förnämligast därpå, att nämnda lag berett mödrar till utomäktenskapliga barn större möjligheter att med framgång föra talan om fastställande av faderskap och underhållsskyldighet. En anledning till stegringen i antalet mål av ifrågavarande slag torde jämväl möjligen vara att söka i den nya lagens bestämmelser om reglering av underhållsbidrag på grund av förändrade förhållanden. Under grupp Gr, upptagande mål angående sövriga rättsförhållanden beträffande fast egendom», hava förut redovisats bl. a. alla vattenmål. Sedan den nya vattenlagen (med vissa ändringar) trätt i kraft, hava under redogörelseåren till nämnda grupp i tab. 3 endast förts sådana vattenmål m. m., vilka handlagts enligt äldre lag. I tab. 4, sid. 40 41, äro målen dels för häradsrätter och dels för rådhusrätter länsvis fördelade efter tvisteföremålets värde m. m., varjämte uppgifter meddelas om antalet mål, i vilka talan skolat fullföljas efter vad eller genom besvär, och om fri rättegång. En jämförelse mellan slutsummorna i kolumnerna för målens fördelning efter tvisteföremålets värde i tab. 4 samt motsvarande summor för åren 1916 ' 1918 giver vid handen, att av alla mål, i vilka tvisteföremålet varit av 49*

50* GENOM SLUTLIGT UTSLAG AVGJORDA CIVILA MÅL. förmögenhetsnatur med undantag av dels sådana, som rört sig om allenast betalnings- eller förmånsrätt i konkurs, och dels sådana, beträffande vilka tvisteföremålets värde varit okänt relativa antalet av de mål, i vilka tvisteföremålets värde uppgått till eller överskridit 1 500 kronor, ökats till och med år 1918, men under redogörelseåren minskats. Sålunda utgjorde relativa antalet mål av ifrågavarande beskaffenhet under vart och ett av åren 1916 1918 samt 1921 och 1922 vid häradsrätter resp. 15-3, 21-3, 27-6, 24-7 och 237 samt vid rådhusrätter resp. 152, 19-6, 28-8, 28'7 och 22-9 %. En bidragande orsak till minskningen under redogörelseåren, vilken emellertid, såsom synes, beträffande rådhusrätter år 1921 var helt obetydlig, får sökas däruti, att penningvärdet, vilket under kristidsåren till och med år 1920 oavbrutet fallit, under redogörelseåren åter steg. Tab. I, sid. 51*, innehåller talen för de av samtliga häradsrätter och rådhusrätter genom slutligt utslag avgjorda civila målen, procentuellt fördelade i vissa olika grupper av icke tvistiga och tvistiga mål. Beträffande domstolens slutliga utslag i de vid underrätterna avgjorda civila målen J ) må omnämnas, att förlikning enl. R. B. 20:2 av rätten stadfästs vid häradsrätter resp. rådhusrätter år 1921 i 212 resp. 50 mål och år 1922 i 96 resp. 61 mål. Kärandens talan upptogs ej till prövning vid häradsrätter resp. rådhusrätter år 1921 i 214 resp. 187 mål och år 1922 i 202 resp. 144 mål, medan år 1921 i 397 resp. 386 mål och år 1922 i 412 resp. 313 mål dömdes allenast om rättegångskostnad. I övriga här avsedda civila mål hade kärandens talan beträffande huvudsaken antingen helt eller delvis bifallits eller avslagits. I 24 994 civila mål år 1921 och 23 350 dylika mål år 1922 eller 71-4 resp. 69 - l % av de utav härads- och rådhusrätter genom slutligt utslag avgjorda civila målen 2 ) har underrätten tilldömt käranden rättegångskostnadsersättning. Svaranden har erhållit sådan ersättning år 1921 i 3129 mål (89 %} och år 1922 i 3 004 mål (likaledes 8-9 %). Kvittning av rättegångskostnaderna har ägt rum i 1 982 mål (5-7 %) år 1921 och i 2 111 mål (6'2 %) år 1922. I övriga här avsedda mål, 4 894 (14'0 %) år 1921 och 5 321 (15-7 %) år 1922, har underrätten ej yttrat sig i fråga om rättegångskostnadsersättning. c. Genom slutligt utslag avgjorda brottmål, i vilka talan om ansvar förts (kriminella mål). 1 tab. 5, sid. 42 45 lämnas uppgift rörande de kriminella målen länsvis dels för häradsrätter och dels för rådhusrätter 3 ). På grund därav, att i de rättsstatistiska specialuppgifterna (form. 3) endast redovisas vissa av de genom slutligt utslag av underrätterna avgjorda kriminella målen, medan beträffande det stora flertalet mål angående ansvar enligt specialförfattningarna eller enl ) Här avses civila mål utom de i tab. I, kol. 12 15 upptagna. s ) Växelmål, vari kärandeus talan betr. huvudsaken bifallits genom utslag, meddelat vid l:a rättegångstillfallet, samt mål ang. allenast betalnings- eller förmånsrätt i konkurs äro ej medräknade, enär det statistiska materialet ej lämnar upplysning ang. rättegångskostnaderna i dessa mål. 3 ) Här som annorstädes upptagas de av polisdomstolarna och poliskamrarna med domsrätt avgjorda målen under rådhusrätterna.

Tab. I. Av häradsrätter och rådhusrätter genom slutligt utslag avgjorda civila mål, procentuellt fördelade i olika grupper av icke tristiga och ivistiga mål, åren 1921 och 1922. GENOM SLUTLIGT UTSLAG AVGJORDA CIVILA MÅL. 51*

52* GENOM SLUTLIGT UTSLAG AVGJORDA KRIMINELLA MÅL. ligt strafflagen 11: 15 eller 18: 15 summariska uppgifter för statistiken hämtats ur underrätternas arbetsredogörelser (form. 1), kan endast beträffande de förra en mera ingående redogörelse lämnas för de processuella förhållandena. De kriminella målen hava för den skull, såsom redan (sid. 44*) omtalats, uppdelats i två huvudgrupper, den ena (kol. 2 8) omfattande mål angående brott eller förseelser mot strafflag (utom ll:i5 och 18: 15), krigslag eller tryckfrihetsförordningen, ävensom mål angående andra brott eller förseelser, för så vitt någon varit i målet häktad, den andra (kol. 9 och 10) omfattande mål, i vilka häktning ej förekommit, angående brott eller förseelser mot allenast strafflagen 11: 10 och 18: 15 eller andra lagar och författningar än strafflag, krigslag eller tryckfrihetsförordningen. I kol. 13 20 av samma tabell äro uppgifter meddelade angående antalet mål, i vilka skadestånd begärts, varvid målen fördelats i grupper efter skadeståndets storlek, och i kol. 21 34 är redogörelse lämnad för mål, avsedda i kol. 2 8, med hänsyn till huruvida ansvarstalan förts av allmän åklagare eller allenast enskild part samt med hänsyn till fri rättegång. Tabellen innehåller även i kol. 39 74 en ingående statistik över de häktade med uppgifter bl. a. om myndighet, som häktat, häktningstidens längd samt om rättegångs biträde åt häktad. En översikt över växlingarna i antalet genom slutligt utslag avgjorda kriminella mål av olika slag för åren 1921 oeh 1922 i jämförelse med vissa föregående år erbjuder följande tablå: Högsta antalet kriminella mål under de år, som äro upptagna i tablån, förekom vid häradsrätter år 1918 och vid rådhusrätter år 1920, varefter en 1) För år 1916 se tab. 7 kol. 2 8. 2 ) >»» > >» > 9 o. 10.

GENOM SLUTLIGT UTSLAG AVGJORDA KRIMINELLA MÅL. 53* minskning för varje år inträdde. Minskningen i antalat mål under redogörelseåren förorsakades bl. a. av upphörandet av de s. k. kristidsmålen samt nedgången i antalet fyllerimål. Tab. J här nedan utvisar för vartdera av redogörelseåren relationerna mellan antalen av de till de båda särskilda huvudgrupperna hörande brottmålen, fördelade på de olika judiciella huvudområdena. Tab. J. Samtliga kriminella mål, fördelade efter de olika judiciella huvudområdena, åren 1921 1922. Relativa tal. Ar 1921 fördes ansvarstalan av endast enskild part i 11 0 % av sammanlagda antalet vid härads- och rådhusrätter avgjorda mål, som avses i tab. 5 kol. 2 8, och år 1922 i 11-9 %. För enbart häradsrätter voro dessa procentsiffror under de båda åren resp. 17-3 och 204 samt för enbart rådhusrätter resp. 6-0 och 5-3. Yrkande om skadestånd eller annat förmögenhetsrättsligt anspråk framställdes år 1921 i 22'7 och år 1922 i 25-7 % av sammanlagda antalet vid härads- och rådhusrätter avgjorda mål av nyssnämnda beskaffenhet. För häradsrätter voro motsvarande relativa tal resp. 306 och 34-2 % samt för rådhusrätter resp. 165 och 19-1 %. 1 ) De absoluta talen i tab. 5 giva vid handen, att häktning förekommit år 1921 i 258 och år 1922 i 26-7 % av alla de vid samtliga rikets allmänna underrätter avgjorda mål, avsedda i kol. 2 8 av nämnda tabell. Vid häradsrätter voro ifrågavarande procenttal resp. 25-4 och 26'8 samt vid rådhusrätter 26'1 och 26'5. Vid en jämförelse med motsvarande procenttal för år 1918, då en synnerligen kraftig stegring hade inträtt, visar sig, att procenttalen före åren 1921 och 1922 äro avsevärt lägre. 1 ) Av hela antalet mål, i vilka skadestånd begärts, voro vid häradsrätter resp. rådhusrätter år 1921 72 resp. 219 och år 1922 44 resp. 242 sådana mål, vilka i tab. 5 redovisats i kol. 9 och 10. Då här ovan i texten meddelade procenttal endast avse mål, redovisade i kol. 2 8 i samma tabell, har vid beräkning av dessa procenttal nyssnämnda antal andra mål fråndragits hela antalet mål, i vilka skadestånd begärts (jfr kol. 19 och 20 i tabellen).

54* GENOM SLUTLIGT UTSLAG AVGJORDA KRIMINELLA MÅL. Till komplettering av de i tab. 5 lämnade uppgifterna angående antalet mål, avsedda i kol. 2 8, och antalet tilltalade i samma mål meddelas följande sammanställning: Antalet häktade i procent av antalet tilltalade uti de i tab. 5 kol. 2 8 upptagda målen var i fråga om häradsrätter år 1921 206 och år 1922 21-6 % samt i fråga om rådhusrätter år 1921 22-5 och år 1922 23-1 %. För båda slagen av domstolar til]sammantagna var denna häktningsprocent år 1921 21-6 och år 1922 22-4. Vid en jämförelse med motsvarande procenttal för år 1918, då en utomordentlig stegring hade inträtt, finner man, att procenttalen för åren 1921 och 1922 äro avsevärt lägre. Beträffande den tid, under vilken tilltalad varit anhållen eller häktad, må följande siffror anföras:

VATTENMÅL OCH VATTENÄRENDEN. 55* Genom lag av den 2 juni 1922 om tiden för företagande av rannsakning med häktad, vilken lag trätt i kraft s. å., har häktningstiden förkortats. Av siffrorna i ovanstående tablå framgår, att medeltalet dagar mellan häktandet och l:a rättegångstillfället ävensom mellan häktandet och försättandet på fri fot år 1922 var ej obetydligt lägre än år 1921 vid såväl häradssona rådhusrätter. Angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad, varom uppgifter meddelas i tab. 5, gällde under redogörelseåren lagen av den 19 juni 1918, vilken trätt i kraft med ingången av år 1920. Beträffande domstolens slutliga beslut i ansvarsfrågan i de kriminella målen, varom uppgifter i föregående berättelser meddelats i resp. tabeller, hänvisas för redogörelseåren till berättelsen om brottsligheten, där uppgifter återfinnas om antalet tilltalade personer, angående vilka ansvarstalan ej till prövning upptagits, och om antalet tilltalade, vilka i övrigt icke sakfällts eller vilka sakfällts, med fördelning av de sistnämnda efter straffens beskaffenhet m. m. Enligt de avlämnade uppgifterna var antalet mål, i vilka förd rekonventionstalan bifallits, år 1921 vid häradsrätter 11 och vid rådhusrätter 12. Motsvarande siffror för år 1922 voro resp. 12 och 16. II. Vattendomstolarna. En översikt över antalet mål och ärenden vid vattendomstolarna alltsedan dessa domstolars tillkomst meddelas här nedan: Antalet vattenmål och -ärenden har sålunda för varje år ökats. Uppgifter för de särskilda vattendomstolarna under de båda redogörelseåren återfinnas dels i tab. 7, som utgör en sammanfattning av vattendomstolarnas arbetsredogörelser, enligt formulär 1 c till rättsstatistiken, dels även i tab. 8, som meddelar uppgifter om mål, vilka vid vattendomstolarna avgjorts i första instans genom slutligt utslag. Sistnämnda tabell innehåller uppgifter dels om mål, i vilka talan om ansvar ej förts, redovisade i form. 2 b, dels ock om mål, i vilka talan om ansvar förts, redovisade i form. 3 b. De i tab. 8 A upptagna målen äro fördelade i grupper efter målens beskaffenhet, tvisteföremålets värde m. m. liksom de civila målen i tab. 3 och 4, varjämte uppgifter meddelas om totalvärdet av den beräknade nyttan av

56* SKIFTESMÅL OCH SKIFTESÄRENDEN. sökta åtgärder vissa mål. De i tab. 8 B upptagna målen äro i huvudsak fördelade liksom de kriminella målen i tab. 5. Under de båda redogörelseåren utgjorde antalet civila vattenmål, i vilka rättegångskostnadsersättning tillerkänts käranden 12 resp. 8 och svaranden 26 resp. 26 och antalet dylika mål, i vilka rättegångskostnaderna kvittats, 7 resp. 4, medan i övriga mål yttrande angående rättegångskostnaderna ej meddelats. Antalet sammanträden vid vattendomstolarna och sammanlagda antalet rättegångsdagar utgjorde år 1921 138 resp. 166, varav 69 sammanträden och 96 rättegångsdagar vid syn på stället, och år 1922 166 resp. 199, varav 94 sammanträden och 125 rättegångsdagar vid syn på stället. Av de civila vattenmålen hade under de båda redogörelseåren 70'3 resp. 83-6 % avgjorts under ordförandeskap av den ordinarie vattenrättsdomaren och de övriga av vikarierande vattenrättsdomare. III. Ägodelningsrätterna (och magistraterna). 1 ) En översikt över antalet skiftesmål och skiftesärenden under åren 1919 1922 erhålles av nedanstående sammanställning, därvid i fråga om ärenden är att observera, att sådana som blivit återkallade icke medtagits. Antalet slutligt avgjorda skiftesmål och -ärenden under åren 1921 och 1922 i jämförelse med närmast föregående år framgår av efterföljande uppställning, i vilken inom parentes angives, huru många mål och ärenden, som därav belöpa på magistraterna: ') Uppgifterna angående skiftesmål och -ärenden äro, vad ägodelningsrätterna angår, hämtade från dessa domstolars till justitiekanslersämbetet insända dagböcker. 2 ) Skiljaktigheterna mellan ut- och inbalanserade mål resp. ärenden bero dels på felaktigheter i dagböckerna och dels därpå, att flera från början skilda mål vid den slntliga handläggningen sammanslagits till ett enda mål eller att ärenden, som inkommit under ett föregående år, sedermera hava återkallats.

SKIFTESMÅL OCH SKIFTESÄRENDEN. 57* En länsvis verkställd fördelning av antalet under åren 1921 och 1922 avgjorda mål och ärenden med hänsyn till målens och ärendenas beskaffenhet, rättens (resp. ordförandens) beslut m. m. är meddelad i tab. 9, sid. 54 55. De av magistraterna avgjorda ärendena redovisas därjämte särskilt i tab. K. Tab. K. Av magistrater slutligt avgjorda skiftesärenden, åren 1921 och 1922. Det procentuella förhållandet mellan de vid ägodelningsrätterna (inkl. magistraterna) inom de olika länen slutligt handlagda ärendena x ) angående ägostyckning, å ena sidan, och samtliga dylika ärenden, å andra sidan, under nedanstående år framgår av sammanställningen å följande sida: ') För åren före 1913 de till ägodelningsrätterna inkomna ärendena.

58* SKIFTESMÅL OCH SKIFTESÄRENDEN. IV. Krigsrätterna. Antalet till krigsrätterna inkomna mål under åren 1921 och 1922 i jämförelse med närmast föregående år utgjorde: Efter den starka stegringen i antalet inkomna mål under de år, världskriget pågick, inträdde under de följande åren en avsevärd nedgång härutinnan. Ehuru under vartdera redogörelseåret antalet inkomna mål var lägre än under närmast föregående år, var dock detsamma år 1921 mer än dubbelt så stort som under åren närmast före krigsutbrottet. Uppgifter för åren 1921 ock 1922 angående antalet mål, inkomna till de olika krigsrätterna och av dem slutligt handlagda för de särskilda krigs-

MÅL OCH ÄRENDEN VID KRIGSRÄTTERNA. 59* rätterna dock endast i sammandrag för de olika arméfördelningsområdena äro meddelade i tab. 11, sid. 58 60. I tab. 10, sid. 56 57, lämnas specificerade uppgifter rörande vid krigsdomstolar (krigshovrätten och krigsrätter) i första instans genom slutligt utslag avgjorda mål. Av tabellen framgår, att hela antalet av krigsrätter avgjorda mål, i vilka någon varit arresterad eller häktad, år 1921 var 552 eller 29-4 procent av samtliga mål och år 1922 463 eller 28-2 procent av samma antal mål. Uti 88 av ifrågavarande mål år 1921 och 84 mål år 1922 hade endast arrestering förekommit. De mål, i vilka någon varit häktad, 464 år 1921 och 379 år 1922, utgjorde resp. 24-7 och 23-0 procent av samtliga mål. Motsvarande procenttal vid de allmänna domstolarna finnas anförda å sid. 53*. Hela antalet tilltalade i mål, däri talan om ansvar förts, var vid krigsrätterna år 1921 1 865 och år 1922 1 663. Av dessa voro år 1921 584 eller 31-3 % och år 1922 481 eller 28-9 % arresterade eller häktade. En fördelning av de vid krigsrätterna tilltalade i krigsmän och icke krigsmän m. m. utfaller som följer: Dessutom voro tilltalade vid krigshovrätten (i mål i första instans) år 1921 2 officerare, 2 underofficerare och 7 ämbets- och tjänstemän (icke krigsmän) och år 1922 7 officerare, 2 underofficerare och 7 ämbets- och tjänstemän (likaledes icke krigsmän). Angående domstolens slutliga beslut i ansvarsfrågan i krigsrättsmålen, varom uppgifter i föregående berättelser meddelats i resp. tabeller, hänvisas för redogörelseåren, liksom i fråga om övriga kriminella mål, till berättelsen om brottsligheten. V. De exekutiva myndigheterna. De arbetsredogörélser, som till statistiska centralbyrån insändas från överexekutorerna, omfatta alla av dem handlagda mål. I analogi med arbetsredogörelserna från underrätterna har i fråga om in- och utbalanserade samt under året inkomna mål någon åtskillnad ej gjorts mellan de olika slagen. 5 242562.

60* MÅL OCH ÄRENDEN HOS DE EXEKUTIVA MYNDIGHETERNA. Däremot lämnas med avseende å de slutligt handlagda målen en detaljerad redogörelse för det sätt, varpå mål av olika art skilts från överexekutor, därvid i fråga om sådana mål, i vilka sökandens eller klagandens talan bifallits, resp. begärd åtgärd blivit vidtagen, angivits, inom vilken tid efter det målet inkommit, överexekutors beslut meddelats. Ett sammandrag av samtliga överexekutorers arbetsredogörelser är meddelat i tab. 12, sid. 61, och. en sammanställning av de särskilda överexekutorernas arbetsredogörelser i tab. 13, sid. 62 69. Såsom av sistnämnda tabell framgår, var antalet under året inkomna mål i hela riket år 1921 27 023 och år 1922 32 365. Motsvarande antal åren 1919 och 1920 utgjorde endast 15 260 resp. 16 328. Under år 1921, jämfört med de båda närmast föregående åren, var således ökningen i antalet inkomna mål betydande och även under år 1922 inträdde en motsvarande avsevärd ökning härutinnan. Överexekutorerna äro skyldiga att utom arbetsredogörelser jämväl utarbeta vissa individualuppgifter. Dylika lämnas sålunda dels angående lagsökningsmål samt mål om handräckning för fordrans utfående rörande kapitalbeloppen, dels ock angående av överexekutorerna förrättade auktioner å fast egendom. En gruppering av de av överexekutorerna slutligt handlagda lagsökningsmålen och målen om handräckning för fordrans utfående i olika storleksgrupper och med hänsyn till om målen handlagts av Kungl. Maj:ts befallningshavande eller av övriga överexekutorer är verkställd i tab. 14, sid. 70 73, varest uppgifter äro meddelade rörande den betalningsskyldighet, som ålagts efter lagsökning enligt 12 utsökningslagen, rörande fordringar, fastställda till betalning ur intecknad fast egendom, rörande fordringar, fastställda till betalning ur intecknat fartyg, rörande lagsökningsmål, som förklarats tvistiga, rörande handräckningsmål, vari meddelats bevis, att ansökningen lämnats obestridd eller att jäv gjorts allenast i fråga om handräckningskostnaden samt rörande handräckningsmål, däri ansökningen förfallit på grund av gjort jäv. En beräkning av dels antalet utsökningsmål, dels det utdömda kapitalbeloppet i lagsökningsmål samt i mål angående handräckning för fordrans utfående per 1000 inv. av medelfolkmängden är verkställd i tab. L, sid. 61*. Man finner av denna tabell, att beträffande riket i dess helhet år 1921 4-07 och år 1922 5-26 utsökningsmål på 1 000 invånare av medelfolkmängden under de båda åren blivit slutligt handlagda och att det utdömda kapitalbeloppet under det förra året var 8 088-59 kronor ' och under det senare 7 845-03 kronor på 1000 invånare. För åren 1919 och 1920 voro dessa siffror 258 och 2 322-47 resp. 2-91 och 2 527-31. Beträffande relativa antalet slutligt handlagda utsökningsmål har sålunda en ganska betydlig ökning inträtt under båda redogörelseåren i jämförelse med närmast föregående år. Beträffande åter det utdömda kapitalbeloppet har i förhållande till medelfolkmängden inträtt en högst avsevärd ökning under år 1921 i jämförelse med närmast föregående år, medan däremot under år 1922 en viss minskning kan konstateras.

MÅL OCH ÄRENDEN HOS DE EXEKUTIVA MYNDIGHETERNA. 61* Tab. L. Antalet utsökningsmål samt utdömt kapitalbelopp i förhållande till medelfolkmängden, länsvis åren 1921 och 1922. De från utmätningsmannen ingivna summariska arbetsredogörelserna återgivas i tab. 15, sid. 74 89, dels i sammandrag länsvis för landsfiskalsdistrikten dels för de särskilda städerna. Vid en jämförelse mellan siffrorna i nyssnämnda tabell och motsvarande siffror för tidigare år, finner man, att en ofantlig stegring inträtt under redogörelseåren beträffande såväl antalet in-

62* HOVRÄTTERNA. komna som slutligt handlagda mål och ärenden. Denna stegring torde väl delvis bero på en betydlig ökning i antalet mål och ärenden av det slag, som redovisats i motsvarande tabell i de tidigare berättelserna, men finner sin förklaring framförallt därutav, att i tab. 15 i denna berättelse jämväl redovisats det stora antalet ärenden angående införsel i avlöning, pension eller livränta för oguldna utskylder, allmänna avgifter m. m. (jämlikt lag 81 dec. 1918, som trätt i kraft 1 febr. 1919). Tabellerna 16 och 17 äro utarbetade på grundvalen av överexekutorernas, resp. utmätningsmännens särskilda individualuppgifter angående exekutiva auktioner. Tab. 16 redogör sålunda för exekutiva auktioner å fast egendom, efter vilka sammanträde för köpeskillingens fördelning hållits, ävensom sådana å vilka försäljning av egendomen ej kommit till stånd, medan tab. 17 innehåller uppgifter om exekutiva auktioner å lös egendom, efter vilka slutlig redovisning ägt rum. En jämförelse med motsvarande uppgifter för år 1918 utvisar en stark ökning under de båda redogörelseåren i såväl antalet exekutiva auktioner som i antalet fordringar, för vilka auktion begärts, ävensom i fordringsbeloppen. Den anmärkningen bör göras, att primäruppgifterna till exekutivstatistiken vid granskning befunnits vara ganska otillfredsställande, varför den möjligheten icke är utesluten, att trots all skriftväxling med uppgiftslämnarna alltjämt vissa felaktigheter vidlåda denna statistik. Vad beträffar den på några håll förekommande skillnaden mellan antalen av de in- och utbalanserande målen i tab. 15, så beror denna mestadels därpå, att uppgiftslämnarna under de olika åren icke hava använt samma sätt för beräkningen av antalet mål. Beräkningen av antalet införselärenden har särskilt vållat stora svårigheter, då uppgifter därom, för såvitt ärendena angått införsel för oguldna utskylder m. m., icke ingått i de av utmätningsmännen förda dagböckerna. VI. Hovrätterna. Uppgifter angående antalet vid de allmänna hovrätterna under åren 1921 och 1922 i första instans handlagda tvistemål och brottmål äro meddelade i tab. 18, sid. 96 98. År 1921 blev intet till hovrätt instämt tvistemål och år 1922 endast ett sådant mål slutligt handlagt. De fiskaliska aktionerna och övriga brottmålen avsågo i regel brott och förseelser enligt 25 kap. i S. L. Beträffande de vid krigshovrätten under åren 1921 och 1922 i första instans handlagda målen äro uppgifter meddelade dels i tab. 18 och dels, vad angår de genom slutligt utslag avgjorda målen, i tab. 10, sid. 56 57.

HÖGSTA DOMSTOLEN. MÅL I ANDRA INSTANS. 63* VII. Högsta domstolen. Under redogörelseåren har icke något mål blivit avgjort av högsta domstolen såsom första instans. C. Mål i andra instans. I. Hovrätterna. För de till de allmänna hovrätterna, vattenöverdomstolen och krigshovrätten under åren 1921 och 1922 inkomna målen finnes redogörelse lämnad i tab. 18, sid. 96 98, varjämte vissa beräkningar rörande de allmänna hovrätterna meddelats i tab. H, sid. 38* 39*, jämväl omfattande de bada närmast föregående femårsperioderna. Relationen under redogörelseåren mellan antalet mål, i vilka hänvisning lämnats om talans fullföljande efter vad, och antalet mål, i vilka vad vid underrätterna anmälts, ävensom mellan sistnämnda mål och antalet mål, i vilka anmält vad fullföljts, framgår av tab. M. Med»icke tvistiga» mål menas här som annorstädes mål, vari tredskodom mot svaranden meddelats eller kärandens talan omedelbart medgivits (inkl. alla växelmål, helt bifallna vid l:a rättegångstillfället), med >tvistiga» alla övriga. Vid procentberäkningen hava båda åren sammanslagits, då vid kortare tidsperioder en större del av de fullföljda målen nyttas över till en annan period än den, varunder samma mål upptagits såsom av underrätterna avgjorda. Tabellen utvisar, att vad anmälts i över en tredjedel av alla»tvistiga» mål och att omkring 26 y av de mål, i vilka vad anmälts, icke fullföljts till hovrätten. Antalet till de allmänna hovrätterna inkomna och av dem slutligt handlagda vademål (inkl. de avskrivna) under vart och ett av åren 1915 1922 framgår av diagram 1, sid. 66*. Motsvarande uppgifter för besvärsmål och underställningsmål äro meddelade i diagram 2, å samma sida. Antalet till Svea hovrätt inkomna vademål, som under år 1920 utgjorde 2 454, sjönk under år 1921 till 2 432, men steg år 1922 till den högsta hittills kända siffran 2 530. Vid Göta hovrätt utgjorde antalet inkomna dylika mål år 1920 1136, men steg år 1921 till 1207 och år 1922 till 1258. Till hovrätten över Skåne och Blekinge inkommo år 1920 759 vademål, varpå antalet år 1921 steg till 788, men år 1922 sjönk till 728. Till vattenöverdomstolen inkommo år 1920 17, år 1921 15 och år 1922 29 vademål. Av besvärs- och underställningsmål inkommo till Svea hovrätt år 1920 1 996, vilket antal år 1921 steg till 2 268, men år 1922 sjönk till 2 168. Motsvarande tal voro för Göta hovrätt 936, 893 och 959 samt för hovrätten över Skåne och Blekinge 589, 601 och 558. Till krigshovrätten inkommo år 1920 134, år 1921 129 och år 1922 131 dylika mål, medan motsvarande tal för vattenöverdomstolen voro 4, 2 och 3. Beträffande de under åren 1921 och 1922 slutligt handlagda målen hava uppgifter lämnats dels i arbetsredogörelserna (form. 9 a och 9 b samt 18), sammanställda i tab. 18, dels i special uppgifterna enligt form. 10 och 11,

Tab. M. Relationen mellan antalet mål, i vilka talan skolat fullföljas efter vad, antalet mål, i vilka vad anmälts, och antalet mål, i vilka anmält vad fullföljts, åren 1921 och 1922. 64* MÅL I ANDRA INSTANS.

MÅL I ANDRA INSTANS. 65* bearbetade i tab. 19. Att dessa uppgifter icke fullt överensstämma förklaras, vad angår besvärsmålen, till en del därav, att vissa mål, i vilka talan om ansvar icke förts, t. ex. brottmål, mål angående underhåll åt barn utom äktenskap etc, i arbetsredogörelserna, i likhet med vad förhållandet var enligt den äldre statistiken, i en del fall hänförts till kriminella besvärsmål, men i specialuppgifterna till besvärsmål av civil natur. En ej obetydlig ökning i antalet vid hovrätterna slutligt handlagda vademål inträffade under båda redogörelseåren utom år 1922 vid hovrätten över Skåne och Blekinge. Däremot minskades antalet slutligt handlagda besvärsoch underställningsmål båda åren utom år 1921 vid Svea hovrätt. Under åren 1921 och 1922 avgjordes vid Svea hovrätt 2 081 resp. 2 222 vademål och 2 527 resp. 2181 besvärs- och underställningsmål, vid Göta hovrätt 1024 resp. 1211 vademål och 979 resp. 875 besvärs- och underställningsmål samt vid hovrätten över Skåne och Blekinge 903 resp. 887 vademål och 572 resp. 561 besvärs- och underställningsmål. Av krigshovrätten avgjordes 127 mål år 1921 och 144 mål år 1922 och av vattenöverdomstolen 17 resp. 16 vademål och 4 resp. 2 besvärsmål. Antalet vid utgången av vart och ett av åren 1915 1922 av de allmänna hovrätterna till följande år balanserade mål dels vademål, dels hela antalet uppskjutna mål framgår av diagram 3, sid. 67*. Balansen, som redan år 1918 vid samtliga hovrätter stigit till avsevärd höjd, fortfor att stiga högst betydligt under de följande fyra åren vid såväl Svea som Göta hovrätt (dock ej vid sistnämnda hovrätt år 1920 beträffande hela antalet mål). Vid hovrätten över Skåne och Blekinge åter steg balansen visserligen under år 1919, men har därefter under de följande åren oavbrutet minskats. Av de under åren 1921 och 1922 till följande år vid de allmänna hovrätterna och vattenöverdomstolen balanserade målen hade nedanstående procent inkommit under:

66* MÅL I ANDRA INSTANS. Diagram 1. Till hovrätterna inkomna ( ) och av dem slutligt handlagda (---) vademål, åren 1915 1922. Diagram 2. Till hovrätterna inkomna ( ) och av dem slutligt handlagda(---)besvärsoch underställningsmål, åren 1915 1922.

MÅL I ANDRA INSTANS. 67* Diagram 3. Vid hovrätterna till följande år balanserade mål ( ) med särskilt angivande av de uppskjutna vademålens (---) antal, åren 1915 1922.

68* MÅL I ANDRA INSTANS. Tab. N. Av hovrätterna slutligt avgjorda mål, fördelade efter tiden från målens inkommande till hovrätten till hovrättens utslag, åren 1921 och 1922. Relativa tal.

MÅL I ANDRA INSTANS. I tab. 19, sid. 99 105, äro de vid de allmänna hovrätterna, vattenöverdomstolen och krigshovrätten såsom andra instans slutligt avgjorda målen (vademålen, besvärsmålen av civil natur samt underställningsmålen och de kriminella besvärsmålen) fördelade efter beskaffenheten (i större huvudgrupper), arter av underrätter, från vilka målen fullföljts, tvisteföremålets, resp. det fordrade skadeståndets värde, tiden mpllan målens inkommande till hovrätten och dagen för hovrättens dom eller utslag, varjämte uppgifter meddelas om fri rättegång m. m. I tab. N är procentberäkning utförd på grundvalen av de absoluta talen i tab. 19 rörande tiden mellan målens inkommande till hovrätten och hovrättens dom eller utslag. Till komplettering av uppgifterna rörande hovrätternas slutliga domar eller utslag hava i tab. O vissa beräkningar utförts beträffande ändringsfrekvensen i till prövning upptagna mål från olika slags underrätter. Av de absoluta talen i denna tabell framgår, att av alla de från häradsrätterna fullföljda civila mål, som hovrätterna haft att pröva, år 1921 59 - l % och år 1922 59-7 % samt av de kriminella målen resp. 59'8 % och 60-1 % avdömts under ordförandeskap av vikarierande domare (varav 9-8 resp. 105 % av de civila målen och 10-4 resp. 8'0 % av de kriminella målen under ordförandeskap av vice häradshövding). Sammanställas dessa siffror med de i tab. D. sid. 25*, meddelade angående procenten civila, resp. kriminella mål, vilka under de båda redogörelseåren avgjorts under ordförandeskap av vikarierande domare, år 1921 resp. 57'4 och 57-0 % (varav resp. 9-6 och 10'2 % under ordförandeskap av vice häradshövding) och år 1922 resp. 634 och 61-8 % (varav resp. 10-4 och 110 % under ordförandeskap av vice häradshövding) finner man, att den relativa fullföljdsfrekvensen för de av vikarierande domare handlagda målen år 1921 var större än för de av ordinarie domare handlagda, medan år 1922 förhållandet anmärkningsvärt nog var motsatt. En låt vara bristfällig mätare å den relativa fullföljdsfrekvensen erhålles slutligen i tablån å sid. 70*, vari antalet av de av de allmänna hovrätterna och vattenöverdomstolen! ) avdömda målen beräknats i procent av antalet i första instans av motsvarande underrätter slutligt avgjorda mål. Härvid hava från de civila målen frånräknats icke tvistiga växelmål för att göra uppgifterna jämförbara med motsvarande beräkningar under föregående år. Vidare hava de av hovrätterna avdömda kriminella målen ställts i relation allenast till de av underrätterna i tab. 5 kol. 2 8 redovisade brottmålen, då uppgifter saknas angående fördelningen på ordinarie och vikarierande domare av det stora antalet i tab. 5 kol. 9 och 10 upptagna mål angående fylleriförseelser och brott mot specialförfattningar. Beräkningen borde därför, såväl vad underrätterna som hovrätterna angår, rätteligen hava begränsats till de i tab. 5 kol. 2 8 avsedda målen. Detta har emellertid icke låtit sig göra på grund av svårigheten att av de statistiska uppgifterna från hovrätterna med bestämdhet sluta sig till, vilka mål som varit av den i tab. 5 kol. 9 och 10 avsedda beskaffenheten. ') Ang. fullföljdsfrekvensen i fråga om vattenmålen, se not 2 ) sid 70*. 69*

70* MÅL I ANDRA INSTANS. Tab. P och B, innehålla uppgifter rörande verkningarna av de i 30 kap. rättegångsbalken givna bestämmelserna om vissa inskränkningar i rätten att fullfölja talan i högsta domstolen. I dessa tabeller har hänsyn tagits endast till sådana mål, beträffande vilka hovrättens dom eller utslag ej (forts, å sid. 75*.) 1) I fråga om civila mål äro ej de icke tvistiga växelmålen medtagna och i fråga om kriminella mål äro endast de i tab. 2 kol. 13 redovisade här upptagna. 2 ) Dessutom hava under åren 1921 och 1922 nvgjorls i första inslåns, vid vattendomstolarna, J11 resp. 140 civila mål och 1 resp. 2 kriminella mål. ] andra instans, vid vnttenöverdomstolen, hava avgjorts 16 resp. 16 civila mål (utgörande i medeltal för båda åren 12'7 % av antalet civila vattenmål i första instans).

Tab. O. Ändringsfrekvensen i av hovrätterna till prövning upptagna mål från olika slags underrätter, åren 1921 och 1922. MÅL I ANDRA INSTANS. 71*

72* MÅL I ANDRA INSTANS. Tab. P. Av hovrätterna såsom andra instans slutligt avgjorda vademål och besvärsinskränkningar i rätten att fullfölja talan l ) Avser endast mål, i vilka rätt att fullfölja talan i Högsta domstolen varit helt utesluten.

MÅL I ANDRA INSTANS. 73* mål av civil natur, fördelade efter bestämmelserna i 30 kap. rättegångsbalken om i Högsta domstolen, åren 1921 och 1922.

74* MÅL I ANDRA INSTANS. Tab. R. Av hovrätterna såsom andra instans slutligt avgjorda underställningsmål och kriminella besvärsmål, fördelade efter bestämmelserna i 30 kap. rättegångsbalken om inskränkningar i rätten att fullfölja talan i Högsta domstolen, åren 1921 och 1922. ') Avser endast mål, i vilka rätt att fullfölja talan i Högsta domstolen varit helt utesluten.

MÅL I ANDRA INSTANS. 75* kunnat överklagas av någondera partsidan, vare sig detta uteslutande haft sin grund i bestämmelserna i 30 kap. rättegångsbalken eller dessa bestämmelser endast varit en bidragande orsak därtill. Tab. P innehåller således en undersökning över de av hovrätterna såsom andra och sista instans avgjorda civila mål, i vilka rätten att fullfölja talan i högsta domstolen varit helt eller delvis på grund av nyssnämnda bestämmelser utesluten för samtliga parter å ena eller andra eller å båda sidorna och tab. R en motsvarande översikt beträffande de kriminella målen. Därest talan i ett mål för en part varit utesluten på grund av olika lagställen i 30 kap. rättegångsbalken, har målet upptagits som en enhet i kolumnen för det av dessa lagställen, som i vederbörande tabell står före det eller de andra ifrågavarande lagställena. Orden käranden och svaranden, resp. klaganden och förklaranden i tab. P angiva partställningen i hovrätten, som i överensstämmelse med primärmaterialets innehåll lagts till grund för uppställningen av denna tabell. I tab. B, åter har hänsyn tvärtom tagits till partställningen i underrätten, såsom ock framgår av de i tabellen använda orden målsäganden och tilltalad. Slutsummorna för hela riket i tab. P giva vid handen, att antalet av de utav hovrätterna såsom sista instans avgjorda vademål, vari kärandesidan resp. svarandesidan varit utesluten från fullföljd åtminstone delvis på grund av 30 kap. rättegångsbalken, utgjorde år 1921 50'4 resp. 35'5 % och år 1922 46 6 resp. 34-5 % av samtliga utav hovrätterna avgjorda vademål. Motsvarande siffror för år 1918 voro 58-0 och 44-8. Antalet vademål, avsedda i tab. P, i vilka varken kärande- eller svarandesidan av sådan anledning fått fullfölja talan, utgjorde år 1921 34 8 % och år 1922 340 % av samtliga utav hovrätterna avgjorda vademål samt år 1921 68'2 % och år 1922 72-2 % av alla de i tab. P avsedda vademålen. Ar 1918 voro dessa siffror 44'1 resp. 75 - l. Vad åter beträffar de av hovrätterna såsom sista instans avgjorda besvärsmålen av civil natur, i vilka klagande- resp. förklarandesidan uteslutits från fullföljd helt eller delvis på grund av bestämmelserna i 30 kap. rättegångsbalken så utgjorde antalet av dessa mål år 1921 35-4 resp. 162 % och år 1922 350 resp. 14-8 % av samtliga utav hovrätterna avgjorda besvärsmål av civil natur. Motsvarande siffror för år 1918 voro 32-4 resp. 13'8. Båda partsidorna voro av dylik anledning uteslutna från fullföljd år 1921 i 13-8 och år 1922 i 13-1 % av samtliga utav hovrätterna avgjorda besvärsmål av civil natur samt år 1921 i 36-5 och år 1922 i 356 % av alla de i tab. P avsedda besvärsmålen av civil natur. Ifrågavarande procenttal voro för år 1918 10-8 resp. 30-4. Tab. R, som innehåller uppgifter om underställningsmål och kriminella besvärsmål, beträffande vilka bestämmelserna i 30 kap. rättegångsbalken varit åtminstone bidragande orsak till att hovrätternas utslag ej kunnat av vare sig enskild målsägande eller tilltalad överklagas, ådagalägger, att antalet sådana mål, i vilka enskild målsägande resp. den tilltalade parten varit på nu anförda grunder utesluten från fullföljd, utgjorde år 1921 13-1 resp. 26-3 % och år 1922 11-3 resp. 25-5 % av samtliga utav hovrätterna avgjorda underställningsmål och kriminella besvärsmål. Ar 1918 voro siffrorna 7-6 resp. 20-8. Antalet av de uti ifrågavarande tabell

76* MÅL I ANDRA INSTANS. MÅL I TREDJE INSTANS. avsedda mål, i vilka både enskild målsägande och tilltalad varit på berörda grunder uteslutna från fullföljd, utgjorde år 1921 7-2 % och år 1922 6-4 % av samtliga utav hovrätterna avgjorda underställningsmål och kriminella besvärsmål samt år 1921 22-5 % och år 1922 21"1 % av alla i tab. R avsedda dylika mål. Motsvarande tal för år 1918 voro 36 och 144. Jämlikt 30 kap. 6 3 mom. rättegångsbalken må allmänt åtal ej hos Konungen fullföljas av annan än justitiekanslern och riksdagens justitieombudsman eller militieombudsman. Om verkningarna av denna bestämmelse lämnar emellertid primärmaterialet från hovrätterna ingen upplysning. Angående antalet mål, i vilka fullföljdshänvisning lämnats av hovrätterna, hänvisas till tab. 19, avdelning B, kol. 33 35, avdelning C, kol. 32 34 och avdelning D, kol. 26 28. Av siffrorna i denna tabell framgår, att under åren 1921 och 1922 i resp. 400 och 419 % av samtliga av hovrätterna avgjorda vademål endast käranden, i resp. 5'8 och 6 3 % endast svaranden samt i resp. 3"1 och 4-7 % båda parterna erhållit fullföljdshänvisning. Motsvarande siffror för besvärsmålen av civil natur voro för år 1921 resp. 39-8, 5-7 och 4-4 samt för år 1922 resp. 40'7, 6'4 och 3-5 %. I fråga om underställningsmålen och de kriminella besvärsmålen erhöll den enskilde målsäganden fullföljdshänvisning år 1921 i 9-1 och år 1922 i 8-4 %, den tilltalade i resp. 42-3 och 42-0 % och båda parterna i resp. 4-3 och 5-2 % av samtliga mål. En jämförelse med tab. 18 i berättelsen för åren 1917 och 1918 utvisar, att i fråga om vademålen tvisteföremålets värde undergått en ytterligare avsevärd stigning, i det att antalet vademål, i vilka tvisteföremålets värde varit 1 500 kronor eller däröver, utgjort i förhållande till samtliga slutligt avgjorda vademål år 1921 46-2 % och år 1922 51 6 % mot 28'9 % år 1916,. 34-4. % år 1917 och 37-9 % år 1918. II. Högsta domstolen. Uppgift angående av högsta domstolen såsom andra instans slutligt avgjorda mål lämnas i tab. 23, sid. 116. Dessutom äro i de på arbetsredogörelserna från nedre justitierevisionen grundade tabellerna 20 och 21, sid- 106 108, givetvis även nyssnämnda mål inräknade. D. Mål i tredje instans. Ett sammandrag av revisionssekreterarnas arbetsredogörelser för åren 1921 och 1922 är meddelat i tab. 21, sid. 108. Målens och ärendenas fördelning å de olika rotlarna framgår av tab. 20, sid. 106 107. Antalet under vart och ett av åren 1911 1922 till nedre revisionen inkomna och av högsta domstolen slutligt handlagda 1) revisionsmål, 2) skiftesmål, 3) övriga besvärsmål av civil natur samt 4) underställningsmål och kriminella besvärsmål framgår av diagram 4 å sid. 78*. Uppgift angående balansernas storlek vid utgången av vart och ett av motsvarande

MÅL I TREDJE INSTANS. år erhålles av diagram 5 å sid. 79*. I detta diagram hava skiftesmålen sammanförts med övriga besvärsmål av civil natur. Vid jämförelse mellan siffrorna för åren 1913 1922, å ena sidan, samt för föregående år, å andra sidan, bör observeras, att här liksom beträffande hovrätterna från och med år 1913 till besvärsmål av civil natur hänföras jämväl besvär i sådana brottmål, i vilka talan om ansvar icke förts. Antalet under åren 1921 och 1922 inkomna revisionsmål utgjorde resp. 535 och 552, medan under samma år slutligt handlades resp. 598 och 589. Motsvarande tal för besvärsmål av civil natur voro 227 och 205 resp. 238 och 192. I dessa tal ingå skiftesmål till ett antal av (53 och 69 resp. 67 och 56. Av underställningsmål och kriminella besvärsmåi inkommo under år 1921 438 och år 1922 304, medan under samma år slutligt handlades resp. 447 och 370. Då antalet av högsta domstolen avgjorda revisionsmål resp. underställningsmål och kriminella besvärsmål under de båda redogörelseåren sålunda översteg motsvarande antal inkomna mål, har följden blivit, att balansernas storlek för dessa mål under vartdera året minskats. Beträffande besvärsmålen av civil natur gällde detsamma under år 1921, men däremot ej under år 1922. Sammanlagda antalet inkomna mål av olika slag ökades från år 1920 till år 1921 med 5-6% men minskades från år 1921 till år 1922 med 11-6 %. Trots ökningen i antalet inkomna mål under år 1921 kunde likväl hela den utgående balansen under samma år nedbringas med 10'9 % i jämförelse med år 1920 och under år 1922, då antalet inkomna mål sjönk, med ytterligare 13-2 % i jämförelse med år 1921. Av de under åren 1921 och 1922 till följande år balanserade målen hade följande procent inkommit under: 77* I tab. 22, sid. 109 115, äro de av högsta domstolen såsom tredje instans slutligt avgjorda målen (revisionsmål, besvärsmål av civil natur samt underställningsmål och kriminella besvärsmål) efter hovrättsområden fördelade med hänsyn till beskaffenheten (i större huvudgrupper), tvisteföremålets (resp. skadeståndets) värde, hovrättens dom eller utslag och högsta domstolens (forts, ä sid. 80*.)

78* MÅL I TREDJE INSTANS. Diagram 4. Till Högsta domstolen inkomna ( ) och av domstolen slutligt handlagda (---) mål, åren 1911 1922.

MÅL I TREDJE INSTANS. Diagram 5. Vid Högsta domstolen till följande år balanserade mål, åren 1911 1922. 79*

80* MÅL I TREDJE INSTANS. beslut, varjämte uppgifter meddelas om tiden från målens inkommande till nedre revisionen till högsta domstolens dom eller utslag, om fri rättegång m. m. Redogörelse för de av högsta domstolen under åren 1921 och 1922 handlagda nådeansökningarna är meddelad i tab. 24, sid. 117, i enlighet med uppgifterna i form. 14 b. I den i tab. 22 A) meddelade översikten över hela antalet mål, vilka av högsta domstolen såsom tredje instans avgjorts genom slutligt utslag, hava desamma uppdelats i specialmål och icke specialmål, veckomål, förtursmål och andra mål. Angående specialmålen, enligt 5 i instruktionen för nedre justitierevisionen, och dessa måls fördelning på de olika hovrättsområdena lämnas jämväl uppgifter i tab. 22 B) D) samt beträffande fördelningen på de olika rotlarna i tab. 20. Antalet förtursmål, enligt 23 i nyssnämnda instruktion, fördelade sig under redogörelseåren på sätt framgår av nedanstående tablå: I tab. S hava de av högsta domstolen under redogörelseåren avgjorda målen ställts i relation till de under samma år av hovrätterna avgjorda konforma och difforma målen ävensom till av hovrätterna avgjorda mål, representerande olika ekonomiska värden, vilken tabell är avsedd att i någon mån belysa full följdsfrekvensen i dessa olika grupper av mål. Med»konforma mål» avses mål, i vilka båda de lägre instanserna meddelat konforma domar, d. v. s. i vilka hovrätten fastställt underrättens beslut, och med»difforma mål» sådana, i vilka de båda lägre instanserna meddelat difforma domar, d. v. s. i vilka hovrätten ändrat underrättens beslut. I kol. 2 angives hela antalet av hovrätterna under redogörelseåren avgjorda konforma mål och i kol. 3 hela antalet difforma mål. När härefter i kol. 4 7 de av högsta

MÅL I TREDJE INSTANS. Tab. S. Av Högsta domstolen avgjorda mål i relation till antalet av hovrätterna avgj. konforma och difforma mål samt mål ang. olika värden, åren 1921 och 1922. 81*

82* MÅL I TREDJE INSTANS. domstolen under redogörelseåren avgjorda konforma resp. difforma målen ställas i relation till antalet mål i kol. 2 och 3, så lider ju den sålunda utförda procentberäkningen av det fel, att målen i kol. 4 och 6 icke utgöra en del av målen i kol. 2 och 3 utan i stället av konforma resp. difforma mål, som av hovrätterna vanligen avgjorts flera år tidigare. En dylik procentberäkning kan sålunda endast vid jämförelse mellan större tidsperioder giva en mera tillförlitlig bild. Enahanda erinringar kunna göras mot den i kol. 8 16 verkställda jämförelsen mellan av hovrätterna och högsta domstolen avgjorda mål, representerande olika värden. En felkälla vid sistnämnda beräkningar ligger vidare däri, att olika principer kunna hava följts av de olika hovrätterna och av nedre revisionen, liksom ock av olika uppgiftslämnare inom viss hovrätt eller i revisionen, vid betecknandet av tvisteföremålets värde såsom»okänt». Relativa antalet av högsta domstolen prövade konforma och difforma mål, vilka hovrätternas domar och utslag blivit av högsta domstolen fastställda resp. ändrade, framgår av efterföljande tablå, som upprättats på grundvalen av motsvarande absoluta tal i tab. 22.

MÅL I TREDJE INSTANS. 83* Tab. T. Av Högsta domstolen såsom tredje instans slutligt avgjorda mål, fördelade efter tiden från målens inkommande till nedre revisionen till Högsta domstolens utslag (dom), åren 1921 och 1922. Relativa tal. I 503 revisionsmål (87-3 %) år 1921 och 495 (87-5 %) år 1922 har högsta domstolen i fråga om domen följt nedre revisionens hemställan. I de mål, där högsta domstolen ej följt nedre revisionens hemställan, hava skiljaktiga meningar förekommit under de båda redogörelseåren i 64'4 resp. 78-9 % av samtliga dessa mål, medan motsvarande procenttal för mål, där högsta domstolens beslut fattats i överensstämmelse med revisionens förslag, uppgingo till endast 31-6 resp. 29-7 %. I tab. T är procentberäkning utförd på grundvalen av de absoluta talen i tab. 22 rörande av högsta domstolen såsom tredje instans slutligt avgjorda mål, fördelade efter tiden från målens inkommande till nedre revisionen till högsta domstolens dom (utslag). Tab. 21, kol. 11 och 12, samt tab. 20, kol. 20 23, innehålla mera summariska redogörelser för antalet ärenden rörande ansökningar om tillstånd till talans fullföljande enligt rättegångsbalken 30 kap. 13, 17 och 20. Till komplettering av dessa redogörelser har i tab. U gjorts en specificerad sammanställning av de mål, beträffande vilka ansökningar om talans fullföljande blivit av högsta domstolen dels bifallna, dels avslagna. I fråga om de bifallna ansökningarna är emellertid att observera, att detaljerade uppgifter lämnas först när utslag (dom) i målet avkunnats. På grund härav motsvara de i tabell U redovisade

84* MÅL I TREDJE INSTANS. Tab. U. Antal mål, ang. vilka ansökningar jämlikt R. B. 30 kap. 13, 17 och 20 blivit av Högsta domstolen bifallna eller avslagna. bifallna ansökningarna icke de ansökningar, som under redogörelseåren verk- 1 ) De i tabellen redovisade bifallna ansökningarna avse sådana mål, beträffande vilka slutligt utslag (dom) meddelats under resp. redogörelseär.

LAGFARTER. 85* ligen bifallits (härom se tab. 20, kol. 20 och 22), utan ansökningar, som bifallits i mål, beträffande vilka slutligt utslag (dom) meddelats under redogörelseåren. E. Lagfarter. Av uppgifterna i tab. 25, sid. 118 119, i denna berättelse, kompletterade med motsvarande uppgifter för år 1920, framgår, att lagfarternas fördelning efter de olika fång, på grund av vilka lagfart beviljats åren 1920 1922> samt förändringarna åren 1921 och 1922 i jämförelse med närmast föregående år gestalta sig på följande sätt:

86* LAGFARTER. Köpesumman å den fasta egendom, varå lagfart meddelats under vart och ett av åren 1911 1918 och 1921 1922, utgjorde: Av köpesumman belöpte under åren 1921 och 1922 nedanstående belopp: Utmärkande för år 1922 är, att köpesumman vid frivillig försäljning något minskats, särskilt vid häradsrätter, medan den ökats i hög grad vid exekutiv försäljning. De exekutiva försäljningarna ha lämnat följande procent av hela försäljningssumman för den fasta egendom, vara lagfart beviljats: En klassificering av köpesummorna för den lagfarna egendomen med hänsyn tagen till olika slag av köpare och säljare ger följande resultat:

LAGFARTER. INTECKNINGAR. 87* Motsvarande absoluta tal för de olika länen återfinnas i tab. 26 och 27, sid. 120 127. Under år 1921 har egendom överlåtits mot det att säljaren endast betingat sig undantagsförmåner i 103 fall och sådana förmåner jämte köpeskilling i 2 337 fall. Motsvarande tal för år 1922 äro 109 resp. 2 241. F. Inteckningar. Under åren 1920 1922 har följande antal inteckningar i fast egendom beviljats, förnyats eller dödats:

88* INTECKNINGAR. Det sammanlagda belopp, för vilket inteckning under samma år resp. förnyats eller dödats, utgjorde: beviljats Motsvarande absoluta tal för såväl inteckningar som för inteckningsbeloppen åren 1921 och 1922 inom de särskilda länen återfinnas i tab. 28, sid. 128 129. Till jämförelse med beloppen i ovanstående tablå må meddelas, att år 1919 utgjorde i hela riket beloppet av beviljade inteckningar 699 293 152 kr., av förnyade inteckningar 397 353 954 kr. och av dödade inteckningar 83 593 224 kr. Inteckningssumman för de båda redogörelseåren, vilken erhålles genom att draga det belopp, för vilket inteckning dödats, från sammanlagda beloppet,

INTECKNINGAR. för vilket inteckning beviljats och förnyats, utgör år 1921 1 391 395 799 kr. och år 1922 1 007 561 829 kr. Motsvarande belopp var år 1919 1 013 053 882 kr. och år 1920 1131 850 425 kr. En på vanligt sätt (se Bidrag till Sveriges offic. statistik B) Rättsväsendet för år 1880, avd. I, sid. XXI) verkställd beräkning av den gäld, varför fastigheterna i riket häftade vid resp. redogörelseårs utgång, angiver beloppet därav för år 1921 till 7 341 088 144 kr. och för år 1922 till 7 818 092 759 kr. Motsvarande belopp var år 1919 5 849581696 kr. och år 1920 6 482 921433 kr. Enligt det i riksräkenskapsverket upprättade generalsammandraget över 1921 års bevillning samt uppgifter i årsbok för Sveriges kommuner utgjorde samma års taxeringsvärde å jordbruks- och annan fastighet å landsbygden, städer under landsrätt inräknade, 8 530003790 kr., i städer med egen jurisdiktion 5 067 000170 kr. och i hela riket 13 597 003 960 kr. Motsvarande belopp för år 1922, vilka hämtats ur statistiska centralbyråns sammandrag över samma års taxering, kompletterad med uppgifter ur nyssnämnda årsbok, voro resp. 9 470 457 100 kr., 6 090 352 090 kr. och 15 560 809 190 kr. Den intecknade gälden i procent av taxeringsvärdet för bevillningsskyldig fast egendom vid utgången av åren 1913 1922 framgår av följande sammanställning. 89* Tab. V angiver särskilt för varje län, med åtskillnad mellan landsbygd (inkl. städer under landsrätt) och städer med egen jurisdiktion, den vid slutet av år 1921 resp. år 1922 intecknade gälden och dess förhållande till taxeringsvärdena å fastigheterna inom länet. Inteckningar i järnväg, vilka ärenden upptagas och prövas endast vid rådhusrätterna i Stockholm, Jönköping och Kristianstad, allteftersom järnvägen till större delen av sin sträckning är belägen inom resp. Svea hovrätts, Göta hovrätts eller hovrättens över Skåne och Blekinge område, förekommo åren 1921 och 1922 till nedanstående antal och belopp:

90* INTECKNINGAR. Till jämförelse må meddelas, att år 1919 46 dylika inteckningar beviljades för sammanlagt 6 155 000 kr., 170 förnyades för 30 549 835 kr. och 15 dödades för 1917 000 kr., medan år 1920 77 inteckningar av samma slag beviljades för sammanlagt 12 686 552 kr., 141 förnyades för 23 586 000 kr. och 18 dödades för 1 823 000 kr. Antalet inteckningar i fartyg, vilka endast må sökas vid Stockholms rådhusrätt, var år 1921 1102 beviljade, 85 förnyade och 129 dödade och det sammanlagda beloppet av de beviljade inteckningarna utgjorde 82 058 650 kr., av de förnyade 3 591 000 kr. och av de dödade 10 558 917 kr. Motsvarande antal år 1922 var resp. 430, 67 och 54 samt belopp resp. 26 333 910 kr., 2 385 000 kr. och 5 295 810 kr. Är 1919 beviljades 322 dylika inteckningar för sammanlagt 20 169 967 kr., förnyades 15 sådana inteckningar för 475 500 kr. och dödades 55 för 2 200 966 kr., medan år 1920 491 inteckningar av samma slag beviljades för sammanlagt 41167 000 kr., 37 förnyades för 723 500 kr. och 55 dödades för 2 894 000 kr. Förlagsinteckningar, vilka endast upptagas och prövas vid rådhusrätterna, hava år 1921 beviljats till ett antal av 6 386 för ett sammanlagt belopp av 480 940 375 kr., förnyats till ett antal av 1102 för tillsammans 53 386 143 kr. samt dödats till ett antal av 717 för tillsammans 71 571 850 kr. Ar 1922 beviljades 4 850 dylika inteckningar för 171 222 666 kr., förnyades 1040 för 51 188 184 kr. och dödades 649 för 42 717 150 kr. Motsvarande siffror för de särskilda länen äro meddelade i tab. 28, sid. 129. Till jämförelse må meddelas, att år 1919 dylika inteckningar beviljades för sammanlagt 353 134 853 kr., förnyades för 40 486 000 kr. och dödades för 24 129 341 kr., medan motsvarande belopp år 1920 utgjorde resp. 254 484 241 kr., 36 831000 kr. och 56 090 500 kr. Inteckningar i tomträtt beviljades år 1921 till ett antal av 1 345 för sammanlagt 11 068 189 kr., förnyades till ett antal av 170 för 936 730 kr. och dödades till ett antal av 71 för 313100 kr. År 1922 beviljades 1445 dylika inteckningar för tillsammans 9 471730 kr., förnyades 121 för 540 450 kr. och dödades 93 för 514 708 kr. Uppgift angående de domstolar, vid vilka ifrågavarande ärenden förekommit, uppgift å antalet fall, då inskrivning beviljats av ny tomträtt, tomträtt upplåtits eller genom försäljning eller byte överlåtits, anteckning skett om tomträtts upphörande samt uppgift å det sammanlagda beloppet av den årliga avgift, som vid första upplåtelsen bestämts, äro meddelade i tab. 29, sid. 130. Till jämförelse med där meddelade uppgifter om inteckningar i tomträtt må meddelas, att år 1919 350 dylika inteckningar beviljades för sammanlagt 3 876 800 kr., 33 förnyades för 68 450 kr. och 11 dödades för 27 200 kr., medan år 1920 481 inteckningar av samma slag beviljades för sammanlagt 6 189 250 kr., 312 förnyades för 1 327 650 kr. och 7 dödades för 45 450 kr.

INTECKNINGAR. Tab. V. Intecknad gäld länsvis vid utgången av åren 1921 och 1922. 91* 1) Beträffande intecknat belopp summa efter gjorda avdrag. 2 ) Lb = Landsbygd och städer under landsrätt. 8 ) St = Städer med egen jurisdiktion.

92* INTECKNINGAR. Sammanlagda beloppen, för vilka inteckning av olika slag under åren 1921 och. 1922 beviljats, förnyats eller dödats, utgjorde: Hela inteckningssumman uppgick sålunda år 1921 till 1802172 521 kr. och år 1922 till 1 171 545 842 kr. Motsvarande belopp för åren 1919 och 1920 voro 1 342 178 780 kr. resp. 1 410 782 268 kr. Stockholm den 30 november 1924. Underdånigst LUDVIG WIDELL. EDVARD AROSENIUS. Otto Grönlund.

93* Résumé. Le présent rapport est le quatrième de cette série. 11 embrasse, comme le précédent, pour les années 1917 et 1918, qui fut publié en 1924, aussi deux années consécutives. Selon le décret royal du 14 mars 1924 concernant des réductions dans la statistique judiciaire le rapport correspondant pour les années 1919 et 1920 ne paraîtra pas. Au 81 décembre 1921, les tribunaux de droit commun se répartissaient comme suit: 1 ère instance, 203 «häradsrätter» (tribunaux ruraux) à la campagne et 89 «rådhusrätter» (tribunaux urbains) dans les villes; 2 ème instance, trois cours d'appel; 3 ème instance, la Cour suprême. Parmi les tribunaux spéciaux, il convient de nommer les tribunaux d'arpentage à la campagne et les «magistrats» dans les villes pour les affaires d'arpentage, les tribunaux de police (dans 7 des principales villes) et les tribunaux militaires (tribunaux militaires de 1 ère instance et cour d'appel militaire en 2 éme instance). Dès l'année 1919 il y a aussi cinq «vattendomstolar» (tribunaux pour les affaires d'eau) de l ère instance et un «vattenöverdomstol» (cour d'appel en 2 ème instance pour les mêmes affaires). Les autorités executives sont les huissiers (utmätningsmän) et les exécuteurs principaux (överexekutorer). Affaires jugées en 1 ère instance. En 1921 (et 1922) le nombre des affaires définitivement traitées par les tribunaux de l ère instance à la campagne (trib. ruraux) a été de 32 627 (33 176 1 ), soit 7'6 (7"7) par 1 000 habitants, et celui des affaires criminelles de 20 415 (18 860), soit 4'8 (4-4) par 1 000 habitants. Les chiffres correspondants pour les tribunaux de l ère instance dans les villes (trib. urbains) sont 53 975 (48 281) pour les affaires civiles, et 58 084 2 ) (52 967) pour les affaires criminelles, soit, par 1 000 habitants, 32"8 (28-7) dans le premier et 35"3 (31-5) dans le deuxième cas. Les tribunaux ruraux ont jugé définitivement 18 797 (19 660) affaires civiles et 19 146 (17 362) affaires criminelles. Les tribunaux urbains ont prononcé une sentence définitive dans 35 117 (31 798) causes civiles et 56 798 (51 763) causes criminelles. Le nombre des affaires d'enregistrement (tutelle, faillites, etc.) venues devant les tribunaux ruraux s'est élevé à 283 898 (296 287) et devant les tribunaux urbains à 136 811 (136 071). Le nombre des affaires d'arpentage qui ont reçu devant les tribunaux d'arpentage et les «magistrats» leur solution définitive est de 3 917 (3 702). Les tribunaux militaires ont traité définitivement en première instance 2 020 (1 708) affaires. Les tribunaux pour les affaires d'eau ont traité définitivement en première instance 280 (287) affaires. Le nombre des affaires terminées par les exécuteurs principaux s'est élevé à 25 001 (33 589). Les sommes dont le payement a été déclaré exécutoire se montent à 47 970 505 (46 842 033) couronnes, soit à 8 089 (7 845) couronnes par 1 000 habitants. Les cours d'appel de droit commun ont rendu en première instance une sentence définitive dans 38 (31) affaires. ') Les chiffres entre parenthèse sont cens de l'année 1922. 2 ) «Rådhusrätter» et tribunaux de police.

94* RÉSUMÉ. Affaires jugées en 2 ème instance. Le nombre des affaires traitées définitivement par les cours d'appel de droit commun est de 8 086 (7 937), dont 7 775 (7 509) ont fait l'objet d'un arrêt définitif. De celles-ci 3 877 (4 147) étaient des appels dits «vademåb, 1 716 (1 746) des pourvois (besvärsmål) civils, 2 157 (1 597) des pourvois criminels et 25 (19) des affaires soumises d'office à l'examen des cours d'appel (underställningsmål). Le chiffre des causes définitivement examinées en 2 ème instance par la cour d'appel militaire est de 127 (144) et par la cour d'appel pour les affaires d'eau de 21 (18); le nombre des affaires jugées définitivement par la Cour suprême est de 116 (106). Affaires jugées en 3 ème instance. Le nombre des affaires qui ont reçu une solution définitive à la Cour suprême est de 1 167 (1 045), dont 1 142 (1 033) par jugement ou arrêt. De ces dernières, 587 (581) étaient des procès en revision, 125 (108) des pourvois civils, 429 (344) des pourvois criminels et, en 1921, 1 affaires soumises d'office à l'examen de la Cour suprême. Homologations. Le nombre des homologations a été à la campagne de 70 633 (71 816), dont 48 355 (47 915) concernant des achats en vente volontaire et 248 (635) relatives à des achats en vente forcée, et dans les villes de 11 309 (12 336), dont 8 085 (8 620) concernant des achats en vente volontaire et 133 (280) relatives à des achats en vente forcée. Le montant des sommes payées pour les immeubles dont l'acte d'achat a été homologué s'est élevé aux chiffres suivants: Hypothèques. Le nombre des hypothèques et le montant total des sommes pour lesquelles des hypothèques ont été accordées, renouvelées ou annulées s'est élevé aux chiffres suivants : Hypothèques accordées :

RÉSUMÉ. 95* Hypothèques renouvelées: Hypothèques annulées: Un calcul, effectué suivant les règles habituelles, du montant de la dette hypothécaire grevant la propriété bâtie du pays à la fin de chaque année, donne un total de 7 341 088 144 (7 818 092 759) couronnes. D'après un aperçu des impositions, dressé pour l'année 1921 par l'administration de la comptabilité de l'état et pour l'année 1922 par le bureau central de statistique, la valeur taxée des immeubles de toute nature était de 8 530 003 790 (9 470 457 100) couronnes pour la campagne, de 5 067 000 170 (6 090 352 090) couronnes pour les villes, soit, pour l'ensemble du pays, de 13 597 003 960 (15 560 809 190) couronnes. La dette hypothécaire s'élevait donc pour la campagne à 47 2 (46'o) %, pour les villes à 66'9 (58'2) % et pour tout le pays à 54 - o (50'2) % de la valeur taxée des immeubles soumis à l'impôt. Hypothèques de chemins de fer. Il en a été accordé 71 (31) pour un total de 8 307 956 (4 987 000) couronnes, renouvelé 152 (154) pour une somme de 12 465 000 (16 371 541) couronnes et annulé 85 (34), représentant un montant de 2 879 454 (4 039 800) couronnes. Hypothèques maritimes. Il a été accordé 1 102 (430) hypothèques sur des navires pour une somme de 82 058 650 (26 333 910) couronnes, il en a été renouvelé 85 (67) pour un total de 3 591 000 (2 385 000) couronnes et il en a été annulé 129 (54) pour un montant de 10 558 917 (5 295 810) couronnes. Hypothèques pour avances de fonds et commandites. Le nombre des hypothèques de l'espèce accordées s'est élevé à 6 386 (4 850) pour un total de 480 940 375 (171 222 666) couronnes, celui des hypothèques renouvelées à 1102 (1 040) pour un total de 53 386 143 (51 188 184) couronnes, et celui des hypothèques annulées à 717 (649) pour un total de 71 571 850 (42 717 150) couronnes. Hypothèques de terrains. Il en a été accordé 1 345 (1 445) pour une somme totale de 11 068 189 (9 471 730) couronnes, renouvelé 170 (121) pour une somme de 936 730 (540 450) couronnes et annulé 71 (93) pour un montant de 313 100 (514 708) couronnes.

Tab. 1. Sammandrag av häradsrätternas, rådhusrätternas och polisdomstolarnas (poliskamrarnas) arbetsredogörelser, åren 1921 och 1922. 1 ') Jämlikt lag 7 lnnj 1918. 2 ) Inkl. polisdomstolar och poliskammare.

2

1) För konkurser, avslutade enl. den äldre konkurslagen, jämväl s. k. redivisning utan utdelning. 2 ) 125 $ i 1862 års Konk.L. 3

4

5

6 Tab. 2. Antalet vid de särskilda häradsrätterna, rådhusrätterna och polisdom-

stolarna (poliskamrarna) slutligt handlagda mål och ärenden, åren 1921 och 1922. 7

8

9

10

11

12 ') Örebro och Västerås rådhusrätter äro numera vardera uppdelade på tvenne avdelningar (jämlikt nådiga breven

13/2 1920 resp. 18/11 1921). 13

14

15

16

17

18 ] ) Fr. o. m. d. 1 jan. 1922 uppdelades Åsele lappmarks tingslag i Vilhelmina tingslag och Asele tingslag.

19

20

21

22

23

24

25

26 1) Uppgifter i kol. 9 för Laholms rådhusrätt ha ej kunnat meddelas.

27

28 1) Från rådhusrätten i Kangälv har arbetsredogörelse för år 1921 icke insänts. I samma års summor för råd-

htisrätterna i Göteborgs och Bohus län ingå motsvarande siffror för Kungälv frän 1920 års arbetsredogörelse. 29

30

31

32

33

34 ') Hälsingborgs rådhusrätt är numera uppdelad pä tvenne avdelningar, varjämte linnes en särskild polisdomstol

(jämlikt nådiga brevet <1.,2..'» 1921). 35

36 Tab. 3. Vid häradsrätter och rådhusrätter genom slutligt utslag avgjorda civila 1) Från rådhusrätten i Kungälv hava uppgifter enligt form. 2 icke insänts för redogörelseåren; motsvarande uppgifter för

mål, fördelade länsvis efter tvisteföremålets beskaffenhet, åren 1921 och 1922. 37 år 1920 ingå i stället i tabellen.

38 1) Efter avdrag av dubhelräknade mål i kol. 70 73.

39

40 Tab. 4. Vid häradsrätter och rådhusrätter genom slutligt utslag avgjorda civila ') Jfr anm. till tab. 3, sid. 36. -) Dessutom 114 mål ang. expropriation, vari hänvisning ej lämnats. 3 ) Dessutom

mål, fördelade länsvis efter tvisteföremålets värde m. m., åren 1921 och 1922. 41 4 mål ang. expropriation, vari hänvisning ej lämnats.

42 Tab. 5. Vid häradsrätter och rådhusrätter genom slutligt ') Uppgifterna i kol. 35 resp. 36 avse tilltalade i mål, vilka redovisas i kol. 2, 5 och 7 resp. kol. o, 4, 6 och 8. är 1920 ingå i stället i tabellen.

utslag avgjorda kriminella mål, åren 1921 och 1922. 43 2) Frän rådhusrätten i Kungälv hava uppgifter enl. form. 3 icke insänts för redogörelseliren; motsvarande uppgifter för

44 ') Därav 1 person häktad och försatt på fri fot, men sedermera ånyo häktad och på gruud därav dvibbelräkuad i satt på fri fot och på grund därav dubbelräknad i resp. kol. i tabellen. 3 ) Därav "2 personer häktade och försatta på

45 resp. kol. i tabellen. 2 ) Därav 1 person häktad och försatt på fri fot, men sedermera ånyo hhvktnd och återigen forfri fot, men sedermera ånyo häktade och på grnnd därav dnbbelrnknnde i resp. kol. i tabellen.

46 Tab. 6. Vid häradsrätter och rådhusrätter slutligt handlagda ärenden (utom

konkursärenden), länsvis fördelade efter beskaffenheten, åren 1921 och 1922. 47

48

49

50 1) Angående uppgifter från rådhusrätten i Kungiilv för Sr 1921, se anm. till lab. 2, sid. 28.

Tab. 7. Vattendomstolarnas arbetsredogörelser, åren 1921 och 1922. 51

52 Tab. 8. Vid vattendomstolar i första instans genom slutligt utslag avgjorda mål, åren 1921 och 1922. A) Mål, i vilka talan om ansvar ej förts. 1) I 3 av dessa mål har även vadehänvisning lämnats. -) I 4 av dessa mål har även vadehänvisning lämnats. 3 ) I ett av dessa mål har även vadehänvisning lämnats. 4 ) I ett mål. ) 1 2 mål. ) t 4' mål. ') Tig mål.

B) Mål, i vilka talan om ansvar förts. 53

54 Tab. 9. Hos ägodelningsrätterna (inkl. magistraterna) 1) I fråga om underställda ntlåtanden innebär denna kolnmn, att utlåtandet blivit av Rätten fastställt.

slutligt avgjorda mål och ärenden, åren 1921 och 1922. 55

56 Tab. 10. Vid krigsdomstolar i första instans genom 1) Antalet häktade i ko). 8 ingår Mand hela antalet häktade i kol. 10. 2) Mal, avdömda rid Kalmar fr. o. m. är 1922 är Eksjö.

slutligt utslag avgjorda mål, åren 1921 och 1922. 57 regementes krigsrätt, iiro för bägge åren förda till Jönköpings län, emedan regementets förlägguingsort

58 Tab. 11. Krigsrätternas arbets-

redogörelser, åren 1921 och 1922. 59

60

61 Tab. 12. Sammandrag av överexekutorernas arbetsredogörelser, åren 1921 och 1922. x ) Här JDbegripes även fördelning sv köpeskilling enligt 141 U. L. s ) Därav 2 mal, som för vidare åtgärd överlämnats till vederbörande landsfogde.

Tab. 13. Överexekutorernas arbetsredogörelser, åren 1921 och 1922. 62

l ) Här inbegripes även fördelning av köpeskilling enligt 141 U. L. 2 ) Efter avdrag av de i kol. 5 20 dubbelräknade mål. 63

64

1) Här inbegvipes även fördelning av köpeskilling enligt 141 U. L. 2 ) Efter avdrag av de i kol. 5 20 dubbel räknade mål. 65

66

l ) Här inbegripes även fördelning ar köpeskilling enligt 141 U. L. 2 ) Efter avdrag av de i kol. 5 2 dubbelräknade mål. 67

68

') Här inbegripes även fördelning av köpeskilling enligt 141 U. L.! ) Efter avdrag av de i kol. 5 20 dubhelräknade mål. 69

70 Tab. 14. Lagsökningsmål samt mål om handräck- 1) Endast för räntefordran.

ning för fordrans utfående, åren 1921 och 1922. 71

72

73

74 Tab. 15. Utmätningsmännens arbetsredogörelser ') Efter avräkning av mål och ärenden, dubbelräknade i kol. 5 22. 2 ) Det stora antalet under redogörelse- 8ion eller livränta för oguldna utskylder m. m. (jämlikt lag 31 /i2 1918, som trätt i kraft 1 /i 1919). Det- övervägande och kol. 11 i dagboken i mål om införsel i avlöning, pension eller livränta.

75 rörande utsökningsmål m. m., åren 1921 och 1922. åren slutligt handlagda mål och ärenden beror bl. a. därav, att i kol. 21 redovisats ärenden angående införsel i avlöning, penflertalet av desaa ärenden hava jämväl redovisats i kol. 3 i tabellen. 3 ) Enligt kol. 10 i dagboken i ntsökningsmål

76

77

78

79

80

81

82

83

84 ') Vissa dubbelräkningar föreligga i fråga om ärenden ang. införsel i avlöning, pension eller livränta för oguldna kronan som till kommunen. 2 ) Trån magistraten i Kungälv har arbetsredogörelse för år 1921 icke insänts. Siffror från

utskylder m. m. i de fall då personer, i vilkas avlöning m. m. införsel beviljats, häftat för oguldna utskylder såväl till 1920 års arbetsredogörelse från Kungälv ha istället medräknats i länssnmman för år 1921 för Göteborgs och Bohus län. 85

86

87

88

89

90 Tab. 16. Exekutiva auktioner å 1) Efter avdrag av»nitzoner, dnbbelräknade i kol. 14 21. ') 1 auktion begärd både av konkursförvaltning konkursförvaltning och annan.

91 fast egendom, åren 1921 och 1922. ock annan. 3 ) 2 auktioner begärda både av konkursförvaltning och annan. 4) 4 auktioner begärda både av

92

93

94 Tab. 17. Exekutiva auktioner å ') 1 auktion sökt såväl på grund av oguldna utskylder som annan fordran. 2 ) 3 auktioner sökta såväl på grund av 4) 6 auktioner sökta såväl på grund av oguldna utskylder som annan fordran. 5 ) I beloppet ingår köpeskillingen för fartyg resp. kol. 28, 29 i tabellen. ) 4 auktioner sökta såväl på grund av oguldna utskylder som annan fordran.

lös egendom, åren 1921 och 1922. 95 oguldna ntskvlder som annan fordran. 3 ) 2 auktioner sökta såväl på grnnd av oguldna utskylder som annan fordran. etc. (jfr kol. 18, 19), som försålts å auktion på begäran av konkursförvaltniug, ehnru motsvarande belopp ej ingå i kol. 12, 13

96 Tab. 18. Hovrätternas artbets- 1') 1 mål avgjort i sammanhang med civilt besvärsmål. 2 ) Av nnder året slutligt handlagda vademål hava 6

redogörelser, åren 1921 och 1922. 97 avgjorts i 3 domar. s ) Å raderna 43 44, 49 50 äro jämväl missnöjesaumälningar av kronan upptagna.

98 1) Å raderna 39 40, 45 46 äro jämväl missnöjesanmälningar av kronan upptagna.

Tab. 19. Vid hovrätterna såsom andra instans genom slutligt utslag avgjorda mål, åren 1921 och 1922. A) Samtliga mål, fördelade efter tiden mellan målens inkommande till hovrätten och hovrättens dom (utslag). 99

100 B) Vade- ') Därav 2 må], vari förlikning ingåtts. 2 ) Därav 1 mal, vari förlikning ingåtts. 3 ) Därav 1 mål, vari talan är äterlalan är återkallad.

101 mål. kallad. 4 ) Därav 4 mål, vari talan är återkallad. 5 ) Därav 2 mål, vari talan är återkallad. 6 ) Därav 3 mål, vari

102 C) Besvärsmål 1) Därav 1 mål, vari besvären äro återkallade.

av civil natur. 103

104 D) Underställningsmål ') Avser endast sådana mål, vari någon varit häktad, när målet inkom till hovrätten eller ang. vars häktande hovrätten

och kriminella besvärsmål. 105 förordnat. 2 ) Efter avdrag av dubbelräknade mål.

106 Tab. 20. Revisionssekreterarnes arbets- ') I 2 mål har gemensamt utslag givits. 2 ) I ett revisionsmål och i ett besvärsmål av civil natur har gemensam

redogörelser, åren 1921 och 1922. 107 dom givits. s ) I 4 mäl har gemensamt utslag givits.

108 Tab. 21. Sammandrag av revisionssekreterarnes arbetsredogörelser, åren 1921 och 1922. 1) I ett revisionsmål och i ett besvärsmål av civil natur har gemensam dom givits. 2) I 2 mål har gemensamt utslag givits. 3 ) T 4 mål har gemensamt utslag givits.

Tab. 22. Av Högsta domstolen såsom tredje instans genom slutligt utslag avgjorda mål, åren 1921 och 1922. A) Samtliga mål, fördelade efter tiden från målens inkommande till nedre revisionen till Högsta domstolens dom (utslag). 109 ') Ang. förtursmäl av olika slag se te\ten sid. 80*. -) Därav 1 specialmål. 3 ) Därav ;i specialmål. 4 ) Därav 2 specialmål.

110 B) Revi- ] ) Därav ett mål, vari sökanden återkallat sin talan, varvid H. D. låtit bero. 2 ) Därav ett mål, vari Kung]- Maj:t

111 sionsmål. staflfösf mellan parterna ingången förlikning.

112 C) Besvärsmål 1) Häri ingå jämväl brottmål, i vilka talan om ansvar ej förts eller förd ausvarstalan återkallats före målets överläm-

av civil natur. 1 ) 113 nande till underrättens prövning.

114 D) Underställningsmål och 1) Efter avräkning av dubbelräknade mål. 2 ) Avser endast sådana mål, vari någon varit häktad, när målet inkom till besvären återkallats.

kriminella besvärsmål. 115 nedre revisionen eller ang. vars häktande H. D. iorordnat. 3) T ett mål hava hesväreu återkallats. 4 ) I två mål hava

116 Tab. 23. Åv Högsta domstolen såsom andra instans genom slutligt utslag avgjorda mål, åren 1921 och 1922.

Tab. 24. Av Högsta domstolen handlagda nådeansökningar, åren 1921 och 1922. 117

118 Tab. 25. Vid häradsrätter och rådhusrätter beviljade lagfarter,

fördelade länsvis efter fångets beskaffenhet, åren 1921 och 1922. 119

120 Tab. 26. Köpesumma, i kronor, å fast egendom, varå lagfart *) Talen i de med 1) 2 ) 3 ) o. s. v. betecknade noterna här nedan angiva köpesumman för egendomar, som lagfarits vid såväl ') 7 200 kr. 2 ) 58 000 kr. s ) 25 000 kr. 4 ) 50 000 kr. 6 ) 13 91b kr. 6 ) 450 000 kr. 7 ) 268 860 kr. k r. _ is) 6 500 kr. 16 ) 10500 kr. 17 ) 800 kr. 18 ) 2 800 kr. 19 ) 71250 kr. 3») 13 500 kr. sl ) 30 (XX) kr. kr. 29 ) 84 500 kr. 80 ) 476 060 kr.

meddelats vid köp efter frivillig försäljning, åren 1921 och 1922. *) 121 häradsrätter som rådhusrätter. Dessa tal äro sålunda inräknade i summorna för båda slagen av domstolar. ) 98 500 kr. s ) 38 500 kr. 10 ) 10000 kr.») 656 500 kr. ls ) 60000 kr. IS ) 26 500 kr. 14 ) 529 SOO 22) 765 000 kr. as ) 16 850 kr. 2 4 ) 570 kr. 25 ) 448 526 kr. 26 ) 257 050 kr. «) 2 616 520 kr. 28 ) 1379 220

122 * Talen i de med 1) 3 ) 3) o. s. v. betecknade noterna här nedan angiva köpesumman för egendomar, som lagfarits vid såväl 2 ) 25 000 kr. -») 170360 kr. 4 ) 28 500 kr. & ) 570 000 kr. «) 177560 kr. ') 53 500 kr. 8) 205 094 kr. 48 51 de fail, då aktiebolag ävensom andra bolag etc. varit säljare till utländska enskilda personer och bolag. Några sådana

häradsrätter som rådhusrätter. Dessa tal äro sålunda inräknade i summorna för båda slagen av domstolar. M 7 200 kr. **) Kol. 42 43 avse de fall, då utländska enskilda personer och bolag varit säljare till»andra bolag, föreningar etc»; kol. fall hava emellertid ej förekommit under åren 1921 och 1922. 123

124 Tab. 27. Köpesumma, i kronor, å fast egendom, varå lagfart

meddelats vid köp efter exekutiv försäljning, åren 1921 och 1922. 125

126

127

128 Tab. 28. Inteckningar, 1) Rörande inteckning i järnväg och fartyg, se texten sid. 89* f.

åren 1921 och 1922 1 ). 129

Tab. 29. Tomträtt, åren 1921 och 1922. 130 1) Göteborgs. Kungälvs och Marstrands rådhusrätter.