Moa Lorentzon Skogens historiska lämningar kontra/visavi arkeologisk identitet och praktik
Vad är egentligen problemet? [Skogsbrukets lämningar] är ofta svårdaterbara och ingen karteringsmetod finns att skikta dem kronologiskt. Detta kan vara en av anledningarna till att lämningstyperna är svåra att kontextualisera och därmed infoga i historieskrivningen. Antikvarisk prioritering, som bygger på en lämnings kulturhistoriska värde är i princip omöjlig att göra Antikvarisk prioritering och värdering har redan gjorts. Arkeologisk verksamhet påverkas av en arkeologisk identitet och praktik, vilken, utan faktiska dateringar eller karteringar, redan från start klassar flera av skogsbrukets lämningar, skogens industriella kulturarv, landsbygdens historiska lämningar, som (kulturhistoriskt, arkeologiskt) ointressanta (värdelösa) för historieskrivningen
Landsbygdens historiska lämningar
Landsbygdens historiska lämningar
Landsbygdens historiska lämningar
En arkeologisk identitet Förhistorisk-tidig medeltida Enskilda objekt som är väl avgränsade i tid och rum har givit arkeologin ett arbetsrum Antaganden görs på förhand Effekten blir tydlig i flera av landsbygdens komplexa lämningar
Nässjö Fagerhult
En arkeologisk identitet En förenklad läsning av det empiriska källmaterialet Förbiser dynamik och komplexitet lämnar oss med en missvisande bild Rimligt att ifrågasätta redan etablerade tolkningar av såväl vår förhistoria som historia
Vad är egentligen lösningen? En stratigrafisk ansats En kombination av arkeologiskt empiriskt material historiska lämningar historiska källor Processer istället för objekt
TACK!
Sammanfattning Den antikvariska verksamheten präglas i mycket stor utsträckning av vad som skulle kunna kallas en arkeologisk blick eller identitet. Som arkeologer är vi i mycket fostrade att se och tolka de förhistoriska/tidigmedeltida perioderna. Vi är dessutom, medvetet eller omedvetet, inriktade på att se och tolka i tid avgränsade och i rum enskilda objekt, istället för de komplexa förlopp och processer som objekten representerar. Den arkeologiska blicken blir problematisk då den sätter diskursmässiga ramar för vad arkeologin och arkeologer ska omfatta. Arkeologin har på detta sätt tilldelats ett verksamhetsområde, vilket dessutom är beroende av relationen till samhället i övrigt. Detta innebär att antaganden hela tiden görs huruvida lämningar är antingen förhistoriska/tidigmedeltida eller historiska, varpå lämningar antingen undersöks som vore de avgränsat och enbart förhistoriska/tidigmedeltida eller inte undersöks alls då historiska källor kring dessa lämningar får stå som tillräcklig dokumentation och tolkning. Effekten blir tydlig för ett stort antal historiska landsbygdslämningar som visat sig vara mycket komplexa vad gäller omfattningen i tid och många gånger omfattar både förhistoriska och historiska skeden. På grund av den arkeologiska blicken tenderar dessa lämningar att hamna mitt i mellan de två disciplinerna arkeologi och historia på så vis att de antingen undersöks som enbart förhistoriska eller inte undersöks alls. Konsekvensen blir i båda fallen en förenklad läsning av både det arkeologiska och det historiska empiriska materialet som förbiser dynamik och komplexitet och riskerar att ge en missvisande bild av såväl förhistoriska som historiska perioder. En stor kunskapspotential kring de senare perioderna (medeltid, efterreformatorisk, senare tid) grävs antingen bort och förbises eller missförstås men också de förhistoriska perioderna blir svåra att tolka korrekt. Det framstår därför som rimligt att ifrågasätta vad för kunskap som blir resultatet av dagens antikvariska verksamhet och därmed också att ifrågasätta redan etablerade tolkningar av såväl vår förhistoria som historia.
I antikvarisk verksamhet, handläggningen av arkeologiska undersökningar samt själva undersökningarna, framkommer den arkeologiska blicken. Genom vilka lämningar som förordas undersökas men också genom metoderna som föreslås användas samt vilka frågor undersökningarna förväntas ge svar på, framgår att det är förhistoria/tidig medeltida lämningar samt objekt istället för processer, som det fokuseras på. Förhållandena framstår tydligt i handläggning och undersökning av olika landsbygdslämningar där på förhand gjorda antaganden påverkar hur de undersöks. På sydsvenska höglandet kom under sent 1980-tal områden med röjningsrösen att undersökas arkeologiskt, efter att de kunde antas vara förhistoriska. Inom fornminnesinventeringen gick det då att argumentera för att de skulle klassas som fasta fornlämningar (Gren 1989, Norman 1989, Tollin 1989). Flera undersökningar från sent 1980-tal och framåt, på sydsvenska höglandet men även i norra Skåne, kunde dock visa att dessa lämningar är mycket komplexa och inte sällan sträcker sig från äldre järnålder och fram till tidig modern tid (Lagerås/Jansson/Vestbö 1995, Vestbö-Franzén 1997, Jansson 2002). Sedan dess har bilden stärkts, allt eftersom flera områden har undersökts. Röjningsröseuppläggande kan förvisso beläggas under perioden ca Kr.f 400 e. Kr. men i huvudsak daterar sig röjningsrösena till historisk tid (se t.ex. Lagerås 2013, Engman/Lorentzon/Vestbö- Franzén 2015). Trots detta undersöks dessa områden fortfarande som om de var enbart och i första hand förhistoriska/tidigmedeltida objekt, varpå tolkningen av den komplexa stratigrafin de omfattar försvåras eller i fler fall helt uteblir. Skogsbrukslämningar och den sena järnålderns och tidiga medeltidens blästbrukslämningar, är andra exempel där på förhand gjorda antaganden om förhistorisk datering liksom att det handlar om enbart avgränsade objekt, försvårar en adekvat tolkning.
Referenser Litteratur Engman, F. Lorentzon, M. Vestbö-Franzén, Å. 2015. Odling och markutnyttjande. Syntesarbete utifrån undersökningar av fossil åkermark i Jönköpings län. Jönköpings läns museum, arkeologisk skriftserie nr 4. I tryck. Engman, F. Lorentzon, M. Vestbö-Franzén, Å. 2015. Agrarlämningar i det nutida samhället. Vad har gjorts och hur går vi vidare med undersökning, värdering och handläggning av agrara lämningar? Rapport från seminariet i Jönköping den 17-18 april 2013. Jönköpings läns museum, arkeologisk skriftserie nr 5. Fairclough, N. 2003. Analysing discourse. Textual analysis for social research. Routledge. New York. Gren, L. 1989. Det småländska höglandets röjningsröseområden. Ur: Arkeologi i Sverige 1986. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer Rapport RAÄ 1988:2. Stockholm. Harris, E. 1989. Principles of archaeological stratigraphy. Academic Press. London. Jansson, K. 2002. Arkeologi längs vägen. In: Berglund/Börjesson (red.) Markens minnen landskap och odlingshistoria på småländska höglandet under 6000 år. Stockholm 2002. Jansson, K. & Lorentzon, M. 2014. Arkeologi för riksväg 31 delen Öggestorp-Nässjö. Arkeologiska undersökningar utförda 1990 i Axlarp, Kullebo, Rödja, Äsperyd, Risabo och Gamlarp, i Forserum, Barkeryd samt Nässjö socknar i Nässjö kommun, Jönköpings län. Jönköpings läns museum arkeologisk rapport 2014:20. Jensen, O. 2006. Fornlämningsbegreppets historia. En exposé över 400 år. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Lagerås, P. 2013. Agrara fluktuationer och befolkningsutveckling på sydsvenska höglandet tolkade utifrån röjningsrösen. Fornvännen, Journal of Swedish antiquarian research, 2013/4 p.263-277. Stockholm 2013. Lagerås, P./Jansson, K./Vestbö, A. 1995. Land-use history of the Axlarp area in the Småland Uplands, southern Sweden. Vegetation History and Archaeobotany 4 p.223-234. Berlin 1995. Larsson, S. 2000. Stadens dolda kulturskikt. Lundaarkeologins förutsättningar och förståelsehorisonter uttryckt genom praxis för källmaterialsproduktion 1890-1990. Avhandling. Lunds Universitet. Lund. 2000.
Lorentzon, M. 2008. Järn, slagg och snö vid fornlämning 186. Undersökning av fornlämning 186, järnframställningsplats, inför byggnation inom Hendenstorp 1:3 m.fl. Sandseryds socken i Jönköpings kommun, Jönköpings län. Jönköpings läns museum arkeologisk rapport 2008:23. Lorentzon, M. 2008. Medeltida röjningsrösen vid ett 1800-tals torp. I Anglert, M. och Lagerås, P. (red.) Människorna och skogen. Arkeologiska platser i Örkelljungatrakten. Riksantikvarieämbetet. Lorentzon, M. 2012. Järnframställning och kolning vid Axamo flygplats. Jönköpings läns museum arkeologisk rapport 2012:35. Lorentzon, M. 2012. Med fokus på järn och kol Utmarkens utnyttjande väster om Jönköping. I Tabergs bergslags årsbok 2012. Jönköping. Lorentzon, M. 2015 Historic rural sites versus antiquarian praxis - examples from archaeological surveys in woodland areas, southern Sweden. I Denkmalpflege Themen, Bavarian State Conservation Office, Munich, Germany. In press. Norman, P. 1989. Röjningsrösen och förhistoriska gravar. Arkeologi i Sverige 1986. Riksantikvarieämbetet, Stockholm. Sanglert, C-J. 2013. Att skapa plats och göra rum Landskapsperspektiv på det historiska värdets betydelse och funktion i svensk planering oh miljövård, Lund 2013. Tollin, C. 1989. Röjningsrösen i södra Sverige. Arkeologi i Sverige 1986. Riksantikvarieämbetet, Stockholm. Vestbö-Franzén, A. 1997. Aspekter på odling jordbruk och odlingslandskap i Jönköpings län under förhistorisk tid och medeltid. I: Nordström, M.&Varenius, L. (red.) Det nära förflutna om arkeologi i Jönköpings län. Jönköping. Offentliga tryck SFS 1988:950, Kulturmiljölagen Riksantikvarieämbetets publikationer Lista med lämningstyper och rekommenderad antikvarisk bedömning, Riksantikvarieämbetet 2014