DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 september 1997



Relevanta dokument
DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 3 februari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 12 november 1998

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 27 januari 2000 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 24 oktober 1996*

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 5 februari 1981*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 11 juni 1998 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 11 juli 1991 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 december 1997*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 18 januari 2001 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 16 februari 1995 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 26 september 1996 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 7 september 2006 *

KRONOSPAN MIELEC DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)den 7 oktober 2010 * DOMSTOLEN (första avdelningen)

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 17 juli 1997*

GILLAN BEACH DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 mars 2006 * I mål C-114/05, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG,

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 8 juli 1999 *

DOMSTOLENS DOM den 29 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) av den 25 juli 1991 *

DOMSTOLENS DOM den 4 oktober 1995 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 29 november 2007 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 5 december 1996

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 6 februari 2003 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 18 november 1999 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 oktober 1987 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 12 februari 1998 *

DOMSTOLENS DOM av den 4 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 3 februari 2000 *

DOMSTOLENS DOM av den 26 januari 1993 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 16 januari 2003 *

DOMSTOLENS DOM den 13 januari 2004 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 4 juli 1985*

Rättsfallssamlingen. DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 13 juli 2017 * i

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) av den 14 februari 1985*

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 19 juni 2003 *

DOMSTOLENS DOM den 2 maj 1996 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 29 april 2004 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 17 juni 1999 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 10 februari 1988*

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 13 juni 2002 *

DIATTA MOT LAND BERLIN DOMSTOLENS DOM av den 13 februari 1985* I mål 267/83 har Bundesverwaltungsgericht (den högsta förvaltningsdomstolen i

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 5 juni 1997 *

DOMSTOLENS BESLUT (fjärde avdelningen) den 10 maj 2007 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 8 maj 2003 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 20 juni 1991 *

BRT MOT SABAM OCH FONIOR DOMSTOLENS DOM. av den 21 mars 1974* har Tribunal de première instance i Bryssel till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 23 maj 1996 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 6 oktober 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 14 maj 2003,

DOMSTOLENS DOM av den 3 februari 1982*

DOM AV DEN MÂL C-452/03 DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 12 maj 2005 * I mål C-452/03, angående en begäran om förhandsavgörande

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 januari 1997 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 20 maj 2010 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 3 mars 2005*

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 14 juni 2007 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 8 december 1987*

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 2 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 7 maj 2002 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 november 2000 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 11 juni 1998 *

DOM AV DEN MÅL 139/85 DOMSTOLENS DOM av den 3 juni 1986* I mål 139/85 har Raad van State i Haag till domstolen gett in en begäran om

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 6 april 1995 *

«Direktiv 83/183/EEG Flyttning av hemvist från en medlemsstat till en annan Skatt som uppbärs innan fordon registreras eller tas i trafik»

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 4 oktober 2001 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 18 oktober 2007 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 8 juni 2000 *

och processindustrin tillhörande ISIC-huvudgrupperna (industri och

DOMSTOLENS DOM den 4 oktober 2001 *

DOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen) den 3 december 2001 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 23 oktober 2003 *

DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen) den 16 september 1999 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 12 juni 2003 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 14 september 2006 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 17 februari 2005 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 16 september 2004 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 30 mars 2006 (*)

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 oktober 2001 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 22 februari 2001 *

DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) 17 december 1987'

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 14 november 2000 *

DOMSTOLENS DOM den 11 november 1997

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 20 januari 2005 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 3 maj 2001 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 9 januari 2003 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 1juli 2004 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 30 september 2004 *

DOMSTOLENS DOM den 14 mars 2000 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 10 november 2005 * angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som väckts den 30 april 2004,

DOMSTOLENS DOM den 4 juni 2002 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 14 december 2000 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 8 mars 2001 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 11 december 2003 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 13 november 2003 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 15 mars 2007 *

61998J0408. Nyckelord. Sammanfattning. Downloaded via the EU tax law app / web

DOMSTOLENS DOM den 30 juni 1998 *

DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 10 september 2002 *

DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen) den 24 september 1998 *

DOMSTOLENS DOM den 6 april 1995 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 29 februari 1996 *

DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen) den 12 juli 2005 *

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen) den 27 september 2001 *

Transkript:

DOM AV DEN 16.9.1997 MÅL C-145/96 DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) den 16 september 1997 I mål C-145/96, angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Finanzgericht Rheinland-Pfalz, Neustadt an der Weinstraße (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Bernd von Hoffmann och Finanzamt Trier, angående tolkningen av artikel 9.2 e tredje strecksatsen i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1), meddelar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden G.F. Mancini samt domarna C.N. Kakouris (referent), G. Hirsch, H. Ragnemalm och R. Schintgen, * Rättegångsspråk: tyska. I - 4870

VON HOFFMAN generaladvokat: N. Fennelly, justitiesekreterare: avdelningsdirektören H.A. Rühi, med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från: Bernd von Hoffmann, genom advokaten Theo Bomm, Trier, Finanzamt Trier, genom Albert Blümling, leitender Regierungsdirektor och Vorsteher vid Finanzamt Trier, i egenskap av ombud, Tysklands regering, genom Ernst Roder, Ministerialrat, förbundsekonomiministeriet, och Sabine Maass, Regierungsrätin, samma ministerium, båda i egenskap av ombud, Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren Jörn Sack, i egenskap av ombud, med hänsyn till förhandlingsrapporten, efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 25 februari 1997 av: von Hoffmann, företrädd av Theo Bomm, Finanzamt Trier, företrätt av Werner Widmann, leitender Ministerialrat vom rheinland-pfälzischen Ministerium der Finanzen, i egenskap av ombud, Tysklands regering, företrädd av Bernd Kloke, Oberregierungsrat, förbundsekonomiministeriet, i egenskap av ombud, Förenade kungarikets regering, företrädd av J.E. Collins, Assistant Treasury Solicitor, i egenskap av ombud, och av Nicholas Paines, barrister, samt kommissionen, företrädd av Jürgen Grunwald, juridisk rådgivare, i egenskap av ombud, och efter att den 24 april 1997 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande, I - 4871

DOM AV DEN 16.9.1997 MÅL C-145/96 följande Dom 1 Finanzgericht Rheinland-Pfalz, Neustadt an der Weinstraße, har genom beslut av den 15 mars 1996, som inkom till domstolens kansli den 3 maj samma år, begärt att domstolen enligt artikel 177 i EG-fördraget skall meddela ett förhandsavgörande avseende tolkningen av artikel 9.2 e tredje strecksatsen i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1, nedan kallat direktivet). 2 Frågan har uppkommit i en tvist mellan Bernd von Hoffmann och Finanzamt Trier angående betalning av mervärdesskatt för tjänster i egenskap av skiljedomare, vilka han har utfört i Frankrike. 3 I artikel 9.1 i direktivet uppställs följande huvudregel: "Platsen för tillhandahållande av en tjänst skall anses vara där leverantören har etablerat sin rörelse..." I - 4872

VON HOFFMAN 4 I artikel 9.2 e tredje strecksatsen föreskrivs därefter att "[p]latsen för tillhandahållandet åt kunder som är etablerade utanför gemenskapen eller åt skattskyldiga personer som är etablerade i gemenskapen men inte i samma land som leverantören, skall för följande tjänster vara den där kunden har etablerat sin rörelse eller har ett fast driftsställe åt vilket tjänsten tillhandahålls eller, i avsaknad av någon sådan plats, den där han är bosatt eller stadigvarande vistas: [t]jänster av konsulter, ingenjörer, konsultbyråer, jurister[*], revisorer och andra liknande tjänster, liksom databearbetning och tillhandahållande av information". [*I överensstämmelse med terminologin i bl. a. direktiven 77/249 och 89/48 används nedan gemenskapsbegreppet "advokater".] 5 Genom 3a i den tyska Umsatzsteuergesetz (lag om omsättningsskatt, nedan kallad UStG) har 1 i UStG ändrats till att motsvara artikel 9.1 i direktivet. 6 Enligt bestämmelserna i 3a tredje stycket och fjärde stycket tredje punkten, i dess lydelse vid den tiden, gällde att tjänster som tillhandahålls av advokater, patentrådgivare, skatterådgivare, auktoriserade revisorer, sakkunniga, ingenjörer och ledamöter i övervakningsråd, liksom rådgivare i juridik, ekonomi och teknik som tillhandahölls av andra företagare, med undantag från 1, ansågs tillhandahållna på den plats där mottagaren utövar sin verksamhet då den sistnämnde är företagare. Om en av de ovan nämnda tjänsterna utförs till förmån för ett företags fasta driftsställe, är det således platsen för detta driftsställe som skall anses vara platsen för tillhandahållandet av tjänsten. Vidare gäller enligt andra stycket tredje punkten a) i I - 4873

DOM AV DEN 16.9.1997 MÅL C-145/96 UStG att platsen för tillhandahållandet av vetenskapliga eller liknande tjänster är den plats där företagaren uteslutande eller huvudsakligen driver sin verksamhet. 7 Det framgår av handlingarna i målet att under åren 1987, 1988 och 1989 utförde Bernd von Hoffmann, professor i civilrätt vid universitetet i Trier (Tyskland), uppdrag som skiljedomare vid Internationella handelskammaren i Paris. Bernd von Hoffmann var ledamot av en internationell skiljedomstol som avgör tvister mellan företag genom skiljedomar eller utarbetar förlikningar i godo mellan parterna. Skiljedomstolen består av tre skiljedomare och sammanträder i varje enskilt fall. Internationella handelskammaren bestämmer arvodesbeloppen och dess fördelning mellan ledamöterna vid skiljedomstolen. Dessa skiljedomare avlönas av Internationella handelskammaren. 8 Finanzamt Trier, svaranden i målet vid den nationella domstolen, belade de arvoden som Bernd von Hoffmann hade erhållit under de omstridda åren med mervärdesskatt i Tyskland. De överklaganden som Bernd von Hoffmann ingav mot denna beskattning ogillades i beslut av den 19 juli 1994. 9 Bernd von Hoffmann överklagade då detta beslut till Finanzgericht Rheinland- Pfalz. 10 Vid denna domstol har parterna i målet vid den nationella domstolen motsatt uppfattning vad gäller frågan huruvida den inkomst som Bernd von Hoffmann fått genom uppdraget som skiljedomare skall vara belagd med mervärdesskatt i Tyskland. I - 4874

VON HOFFMAN 1 1 Bernd von Hoffmann har hävdat att dessa inkomster inte är beskattningsbara, med stöd av 3a första stycket i UStG. Enligt honom omfattas dessa tjänster av 3a andra stycket tredje punkten a) i UStG, eftersom det är fråga om vetenskapliga uppdrag eller åtminstone liknande uppdrag. 12 Finanzamt Trier har bestritt att det skulle vara fråga om vetenskapliga tjänster och hävdat att, eftersom Bernd von Hoffmann har utfört uppdraget i egenskap av företagare, är platsen för de omtvistade tjänsterna Tyskland i enlighet med den regel som stadgas i 3a första stycket i UStG. 13 Finanzgericht Rheinland-Pfalz har inledningsvis konstaterat att de tjänster som Bernd von Hoffmann utfört inte utgör vare sig vetenskapliga uppdrag eller "liknande uppdrag" i den mening som avses 3a andra stycket tredje punkten a). Den nationella domstolen har därefter anfört att en tjänst som skiljedomare inte heller utgör tjänst av sakkunnig, advokat eller juridisk rådgivare i den mening som avses i 3a fjärde stycket tredje punkten i UStG. Emellertid har den menat att en annan tolkning skulle kunna följa av artikel 9.2 e tredje strecksatsen i direktivet, nämligen på grund av att denna bestämmelse även avser "andra liknande tjänster". 1 4 Eftersom Finanzamt Rheinland-Pfalz dessutom ansåg att en tolkning av artikel 9.2 e tredje strecksatsen i direktivet krävdes för att döma i det mål som anhängiggjorts där, beslutade den att vilandeförklara målet och begära att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande beträffande följande fråga: Skall artikel 9.2 e i avsnitt VI i sjätte mervärdesskattedirektivet (tredje strecksatsen: tjänster av konsulter, ingenjörer, konsultbyråer, jurister, revisorer och andra liknande tjänster, liksom databearbetning och tillhandahållande av information') tolkas så, att denna även omfattar tjänster av skiljedomare?" I - 4875

DOM AV DEN 16.9.1997 MÅL C-145/96 15 För att besvara den fråga som ställts finns det anledning att först konstatera att artikel 9.2 e tredje strecksatsen i direktivet inte avser yrken som advokater, konsulter, revisorer eller ingenjörer utan att den avser tjänster. Gemenskapslagstiftaren använder bara de yrken som nämns i denna bestämmelse för att definiera de tjänstekategorier som avses i densamma. 16 Den första frågan som uppkommer är följaktligen om tjänster av en skiljedomare faller under de tjänster som huvudsakligen och vanligtvis tillhandahålls inom ramen för de yrken som uppräknas i artikel 9.2 e tredje strecksatsen i direktivet (dom av den 6 mars 1997 i mål C-167/95, Linthorst, Pouwels en Scheres, REG 1997, s. I-1195, punkterna 18, 22 och 25). 17 Vad gäller gemenskapsbegreppet advokat finns det särskilt anledning att konstatera att bland de tjänster som huvudsakligen och vanligtvis tillhandahålls inom detta yrke i medlemsstaterna inryms inte tjänster av skiljedomare. Faktum är att om det är korrekt att skiljedomare ofta väljs bland advokater, på grund av deras juridiska kunskaper, är det ändå uppenbart att de tjänster som en advokat huvudsakligen och vanligtvis tillhandahåller avser att representera eller försvara en persons intressen, medan en skiljedomares tjänster huvudsakligen och vanligtvis avser att avgöra en tvist mellan två eller flera parter, om än i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono). 18 Av liknande skäl kan inte en skiljedomares tjänster anses likna vare sig en konsults, en ingenjörs, en konsultbyrås eller en revisors tjänster. I själva verket avser inte I - 4876

VON HOFFMAN någon av de tjänster som huvudsakligen och vanligtvis tillhandahålls inom ramen för dessa yrken att lösa tvister mellan två eller flera parter. 19 Det återstår så att pröva om en skiljedomares tjänster omfattas av "andra liknande tjänster" som nämns i artikel 9.2 e tredje strecksatsen i direktivet. 20 Det framgår av domen i det ovannämnda målet Linthorst, Pouwels en Scheres, punkterna 19 22, att begreppet "andra liknande tjänster" inte syftar på några gemensamma beståndsdelar för alla de heterogena verksamheter som nämns i artikel 9.2 e tredje strecksatsen, utan på tjänster som liknar var och en av dessa verksamheter betraktade var för sig. 21 En tjänst skall anses som liknande i jämförelse med en av de verksamheter som nämns i denna artikel när båda två har samma syfte. 22 Vad gäller en advokats tjänster finns det anledning att notera att om man jämför en förhandling i syfte att nå en förlikning, vilket utgör den advokattjänst som ligger närmast skiljedomarens, med skiljedomarens tjänst att avgöra en tvist, förefaller dessa två tjänster inte ha samma syfte. Faktum är att medan en advokats försök att få till stånd en förlikning i en förhandling vanligtvis grundar sig på lämplighetsskäl och intresseavvägning, grundar sig en skiljedomares avgörande av en tvist på övervägande av vad som är rätt och billigt. I - 4877

DOM AV DEN 16.9.1997 MÅL C-145/96 23 Under dessa omständigheter kan inte tjänster av en skiljedomare anses likna tjänster av en advokat. 24 Vad gäller tjänster av en konsult, en ingenjör, en konsultbyrå eller en revisor utförs inga av dessa i det syfte som har beskrivits här ovan och som är syftet med en skiljedomares tjänster. 25 Följaktligen kan inte en skiljedomares tjänster anses likna tjänster som tillhandahålls genom något av dessa yrken var för sig. 26 Mot bakgrund av samtliga föregående övervägandena är svaret på frågan från den nationella domstolen att artikel 9.2 e tredje strecksatsen i direktivet skall tolkas så, att den inte omfattar tjänster av skiljedomare. Rättegångskostnader 27 De kostnader som har förorsakats den tyska och den brittiska regeringen samt Europeiska gemenskapernas kommission, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. I - 4878

VON HOFFMAN På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) angående den fråga som genom beslut av den 15 mars 1996 förts vidare av Finanzgericht Rheinland-Pfalz, Neustadt an der Weinstraße följande dom: Artikel 9.2 e tredje strecksatsen i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund skall tolkas så, att den inte omfattar tjänster av skiljedomare. Mancini Kakouris Hirsch Ragnemalm Schintgen Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 16 september 1997. R. Grass Justi tiesekreterare G.F. Mancini Ordförande på sjätte avdelningen I - 4879