1 Konsekvensutredning 1.1 Inledning Det finns många olika typer av cisterner som kan ligga både ovan eller i mark samt utomhus eller inomhus. Cisterner används bl.a. för att lagra brandfarliga vätskor såsom exempelvis diesel, eldnings- och spilloljor eller andra flytande kemiska produkter. Idag har flera myndigheter föreskrifter som innehåller krav rörande cisterner. För cisterner för brandfarliga vätskor gäller Naturvårdsverkets 1 (NFS 2003:24) och Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) (MSBFS 2014:5) föreskrifter. För att föreskrifterna inte ska överlappa varandra framgår av MSB:s föreskrifter att dessa uttryckligen inte gäller för de cisterner som regleras av Naturvårdsverkets föreskrift. Naturvårdsverkets föreskrifter 2 syftar till att förhindra att innehållet i cisternen läcker ut och orsakar skador på miljön. MSB:s föreskrifter 3 syftar till att förhindra brand och explosion. Dessa föreskrifter gäller för olika typer av cisterner men gemensamt för båda föreskrifterna är att de innehåller tekniska krav för konstruktion, installation och kontroller för att bl.a. förhindra läckage. Naturvårdsverkets föreskrifter har den senaste tiden uppfattats av MSB och verksamhetsutövare som otidsenliga samt nyttan med två separata föreskrifter har ifrågasatts. MSB har därför efterfrågat ett upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter. Naturvårdsverket ser med anledning av dessa synpunkter över möjligheten att upphäva Naturvårdsverkets föreskrifter (2003:24) om skydd mot markoch vattenförorening vid lagring av brandfarliga vätskor. MSB:s föreskrifter omfattar idag inte de cisterner som regleras av Naturvårdsverkets föreskrifter. Vid ett upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter är tanken att MSB:s föreskrifter ska inkludera även de cisterner som idag omfattas av Naturvårdsverkets föreskrifter. 1 Ändringar av denna föreskrift har skett den 6 december 2006 (NFS 2006:16) och den 29 april 2009 (NFS 2009:3). 2 Beslutats med stöd av 26 förordning (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer. 3 Beslutats med stöd av 25 förordning (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor samt 3 förordning (2011:811) om ackreditering och teknisk kontroll. 1
Syftet med denna konsekvensutredning är att analysera vilka konsekvenser ett upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2003:24) om skydd mot mark- och vattenförorening vid lagring av brandfarliga vätskor skulle medföra. 1.1.1 Bakgrund till dagens reglering Naturvårdsverkets föreskrifter har funnits sedan drygt två och en halv decennier tillbaka och tillkommit för att Sprängämnesinspektionens (numera MSB) föreskrifter inte behandlar cisterner där risker för mark- och vattenförorening förekommer, t.ex. markförlagda cisterner för förvaring av dieseloch eldningsolja. Naturvårdsverkets föreskrifter gällande cisterner har ändrats flera gånger sedan tillkomsten. År 2000 reviderades dåvarande SNFS 1990:5 med tillhörande allmänna råd 90:17 om skydd mot vattenförorening vid hantering av brandfarliga vätskor och ersattes av SNFS 2000:4. Föreskriften upphävdes därefter genom rubricerad föreskrift. Tidigare fanns också tillhörande allmänna råd som numera även de har upphävts. Denna föreskrift ändrades senare genom beslut om ändring vid ytterligare två tillfällen, den 6 december 2006 (NFS 2006:16) och den 29 april 2009 (NFS 2009:3). I Naturvårdsverkets föreskrifter regleras förvaring av dieselbrännolja eller eldningsolja med en flampunkt högre än 55 C eller spilloljor i öppna cisterner i mark som rymmer mer än 1 m 3 vätska, samt tillhörande rörledningar och slangledningar 4. Dessa föreskrifter gäller också markförlagda rörledningar och slangledningar som är anslutna till öppna cisterner ovan mark avsedda för förvaring av brandfarliga vätskor enligt ovan samt spilloljor 5 och rymmer mer än 1 m 3 men högst 10 m 3. Dessutom ställer dessa föreskrifter ytterligare krav inom vattenskyddsområden om mer än 250 liter brandfarlig vätska hanteras. Motivet att reglera markförlagda cisterner för diesel- och eldningsoljor var att dessa regler tillsammans med MSB:s föreskrifter om öppna cisterner och rörledningar m.m. för brandfarliga vätskor gemensamt skulle täcka in de krav som ställs beträffande markförlagda cisterner för brandfarliga vätskor vad avser konstruktion, installation, kontroller och handhavande. Kategorin spilloljor togs med för att spilloljor relativt ofta förvaras i markförlagda cisterner, exempelvis på bensinstationer, och för att det ofta inte är känt vilken flampunkt spilloljan har. Det innebär att samtliga markförlagda spilloljecisterner, oberoende av flampunkt, innefattas av Naturvårdsverkets föreskrifter. 4 1 1 kap. NFS 2003:24. 5 2 1 kap. NFS 2003:24. 2
Syftet med föreskrifterna är sammanfattningsvis i första hand att förhindra förorening av mark och vatten på grund av läckage eller spill av brandfarliga vätskor eller spilloljor. Tillsammans med MSB:s föreskrifter ska de alltså täcka in de krav som ställs beträffande markförlagda cisterner för brandfarliga vätskor vad avser konstruktion, installation och kontroller under cisternens hela livslängd, så att ett godtagbart miljöskydd nås utan en dubbelreglering. 1.1.2 Problembeskrivning Idag har både Naturvårdsverket och MSB föreskrifter som reglerar cisterner innehållande brandfarliga vätskor. Vilka föreskrifter som gäller för vilken cistern beror på cisternens volym, vad cisternen ska innehålla samt var cisternen ska placeras. Det är den som brukar cisternen som ansvarar för cisternen och efterlevnaden av de krav som ställs. Ett harmoniserat regelsystem som förenklar utan att åsidosätta miljöskyddet skulle vara det bästa för både vägledande och tillsynande myndigheter men inte minst verksamhetsutövare. Naturvårdsverkets föreskrifter gäller som nämnts förvaring av dieselbrännolja eller eldningsolja med en flampunkt högre än 55 0 C eller spilloljor i öppna cisterner i mark som rymmer mer än 1 m 3 men högst 10 m 3 vätska, samt tillhörande rörledningar och slangledningar. Föreskrifterna gäller också markförlagda rörledningar och slangledningar som är anslutna till öppna cisterner ovan mark och avseedda för förvaring av brandfarliga vätskor enligt ovan samt spilloljor och rymmer mer än 1 m 3 men högst 10 m 3. Dessa föreskrifter gäller också för cisterner med mer än 250 liter brandfarlig vätska som hanteras inom vattenskyddsområde. MSB:s författning anges innehålla krav på konstruktion, tillverkning, installation och kontroll av cisterner med anslutna rörledningar eller slangledningar för hantering av brandfarliga vätskor, samt krav på korrosionsskyddssystem. Dock omfattas som sagt inte cisterner och rörledningar eller slangledningar som omfattas av Naturvårdsverkets föreskrifter. Gemensamt för de olika myndigheternas föreskrifter är att de innehåller tekniska krav på konstruktion och installation samt krav på kontroller. Till stor del överensstämmer kraven på cisternerna i de olika föreskrifterna men det finns vissa skillnader som i första hand har betydelse för miljöskyddet. Att olika myndigheter har föreskrifter med tekniska krav på cisterner som till stora delar är lika men till vissa delar skiljer sig åt medför problem och det kan uppfattas som rörigt för alla inblandade parter, d.v.s. tillverkare, verksamhetsutövare och även tillsynsmyndigheter. Att flera centrala myndigheter har föreskrifter med tekniska krav för cisterner innebär också att flera myndigheter behöver lägga resurser på att föreskriva och vägleda kring detta. 3
Enligt uppgift från MSB regleras troligtvis merparten av existerande cisterner genom MSB:s föreskrifter (2014:5) om cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor. Dessa föreskrifter har inte till syfte att skydda miljön utan istället syftar de till att skydda mot brand och explosion. Även om syftet med föreskrifterna är olika så är sättet att uppnå dessa snarlika. Det ska även nämnas här att de centrala myndigheterna som har meddelat föreskrifterna har utnyttjat olika bemyndiganden för att föreskriva om tekniska krav för cisterner. Naturvårdsverket har utnyttjat ett bemyndigande i 15 kap. miljöbalken (1998:808) medan MSB har utnyttjat ett bemyndigande i Lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor och syftar till att minska risken för brand och explosion. Detta får till följd att det är olika tillsynsmyndigheter som ska tillsyna cisternerna beroende på vilken föreskrift de omfattas av. De cisterner som omfattas av Naturvårdsverkets föreskrifter tillsynas av kommunens miljönämnd medan de cisterner som omfattas av MSB:s föreskrifter tillsynas av kommunens räddningsnämnd. 1.1.3 Beskrivning av utredningsalternativ I uppdraget ingår att utreda och analysera vilka konsekvenser ett upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter kan ge upphov till. Utifrån hur uppdraget ser ut finns det endast två alternativa lösningar, dels ett nollalternativ och dels ett alternativ att upphäva föreskrifterna. 1. Nollalternativet att behålla föreskrifterna så som de ser ut idag. 2. Föreslaget alternativ att upphäva Naturvårdsverkets föreskrifter. Ett upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter kommer att ske i samverkan med MSB. Avsikten är att de cisterner som idag faller under Naturvårdsverkets föreskrifter istället ska omfattas av MSB:s föreskrifter. Ett förtydligande av detta bör i sådana fall göras i MSB:s föreskrift. Ett upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter innebär att även den reglering som gäller särskilt för vattenskyddsområden försvinner. Vattenskyddsområden är en fråga som har tagits över av Havs- och vattenmyndigheten (HaV). Behovet av nya föreskrifter gällande cisterner inom vattenskyddsområden bör därför bedömas av HaV. 1.1.4 Metod och avgränsningar Konsekvensutredningen utgår ifrån uppdraget att se över möjligheten att upphäva Naturvårdsverkets föreskrifter, vilket innebär att alla cisterner istället kommer att omfattas av MSB:s föreskrifter. Detta innebär att arbetet har avgränsats till att handla om detta. Ett alternativ som inte har utretts närmare skulle vara att Naturvårdsverket behåller sina föreskrifter men uppdaterar dem. Det alternativet skulle innebära att det även fortsättningsvis kommer att vara två statliga myndigheter 4
som lägger resurser på uppdatering av föreskrifter och vägledning kring samma krav. Detta innebär enligt vår mening ett omotiverat dubbelarbete och att statens resurser inte används på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Vi har heller inte utrett möjligheten att behålla endast 10 kap. i föreskrifterna eftersom det numera är HaV som är ansvarig myndighet för vattenskyddsområden. HaV har tagit över ansvaret för Naturvårdsverkets allmänna råd om vattenskyddsområden. Det skulle därför inte vara logiskt att Naturvårdsverket föreskriver om vad som ska gälla för just cisterner inom vattenskyddsområden. För att kunna identifiera och beräkna konsekvenser måste ett utgångsläge definieras och fastställas, ett s.k. nollalternativ. Nollalternativet utgörs av dagens regelverk. För att kunna genomföra en snabb, dock inte fördjupad, konsekvensutredning kontaktades telefonledes några länsstyrelser samt några kommuners miljö- och hälsoskyddskontor och räddningsnämnder. Underlag till denna konsekvensutredning är grundat på enskilda möten med MSB och några tillsynsmyndigheter samt enskilda tjänstemännens synpunkter. Syftet med dessa kontakter var inte att få fram några exakta siffror eller en exakt bild av situationen över hela landet utan snarare att få en indikation om vilka konsekvenser för miljöskyddet som ett upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter kan komma att få. Vi är samtidigt medvetna om att ett sådant förfarande är en svaghet i analysen av dagens situation och verkligheten ute i landet. Vilket innebär att utredningen och slutsatserna som följer måste bedömas utifrån dessa förutsättningar. Därför skickas konsekvensutredningen på remiss för att få en bredare bild av situationen i fråga. 1.2 Beskrivning av utredningsalternativ I detta avsnitt presenterar vi dels vad nollalternativet innebär och dels vad ett upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter skulle innebära. 1.2.1 Nollalternativ Nollalternativet innebär att dagens reglering behålls och att Naturvårdsverket arbetar vidare med dagens resurser för vägledning. Detta alternativ innebär således att Naturvårdsverket även fortsättningsvis reglerar vissa typer av cisterner. Det innebär även att det krav på information till tillsynsmyndigheten vid installation och kravet på anmälan när cisternerna tas ur bruk kommer att finnas kvar tillsammans med de särskilda reglerna för cisterner inom vattenskyddsområden. Det innebär också att de oklarheter som idag finns kvarstår. Detta kan leda till olika tillämpningar i kommunerna runt om i landet samt även till osäkerhet vid rättstillämpningen bland annat hos domstolarna. 5
De övriga cisterner innehållande brandfarliga vätskor som inte regleras genom Naturvårdsverkets föreskrifter kommer att fortsätta vara reglerade genom föreskrifter från MSB. MSB:s föreskrifter är uppdaterade 2014. Som nämnts ovan innebär detta att olika myndigheter har föreskrifter med tekniska krav på cisterner som till vissa delar är lika men till vissa delar skiljer sig åt. Detta medför problem för tillverkare, verksamhetsutövare, kontrollorgan och även tillsynsmyndigheter. 1.2.2 Upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter om cisterner Ett upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter skulle innebära att MSB:s regler och krav omfattar även de cisterner som idag regleras genom Naturvårdsverkets föreskrifter och att alla dessa cisterner tillsynas av samma tillsynsmyndighet. Därmed skulle inte samma problem som finns i nuläget uppstå för tillverkare eller verksamhetsutövare att veta vilka regler som gäller. Ett upphävande skulle innebära en förändring för de verksamhetsutövare som har cisterner som idag omfattas av Naturvårdsverkets föreskrifter. I och med att de istället skulle komma att omfattas av MSB:s föreskrifter skulle de till viss del omfattas av andra krav. En övergångstid innan förändringen träder i kraft måste därför tillämpas så att verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter samt tillverkare får en rimlig möjlighet att ställa om. Ett upphävande skulle innebära att kraven på skriftlig information och kontrollrapporten till tillsynsmyndigheten innan installation påbörjas eller hanteringen inleds faller bort och istället delvis ersätts av de krav på tillstånd som MSB:s föreskrifter ställer. Anmälan till tillsynsmyndigheten då cisternen och rörledningen ska tas ur bruk och därmed tömmas, rengöras samt hindras att återanvändas faller bort. Ett upphävande skulle även innebära att det inte finns någon generell reglering av cisterner inom vattenskyddsområden. Dock finns idag möjligheten för kommunerna att föreskriva om särskilda krav för vattenskyddsområden. 1.3 Identifierade konsekvenser I det här kapitlet redogörs för den förändring som ett upphävande skulle innebära samt vilka konsekvenser förändringen skulle medföra för verksamheter, miljöskyddet, olika myndigheter samt övriga berörda. 1.3.1 Verksamheter De som berörs av ändringen i detta fall är tillverkare och verksamhetsutövare. 6
På längre sikt innebär upphävandet en förenkling både för tillverkare och för verksamhetsutövare i och med att alla cisterner kommer att omfattas av samma regler. Därmed blir det också tydligare vilka tekniska krav som gäller. De eventuella problem som idag uppstår för tillverkare och verksamhetsutövare att veta vilka regler som gäller kommer således att minska. Förändringen medför också att alla cisterner kommer att tillsynas av samma tillsynsmyndighet, vilket gör att verksamhetsutövarna inte behöver tveka på vilken myndighet de ska vända sig till med frågor. Idag förekommer det att cisterner först registreras som en typ och sedan omregisteras till en annan typ för att komma runt krav som följer av att olika föreskrifter gäller. Om samma regler gäller för alla cisterner skulle omregistreringarna undvikas och de resurser som läggs på det sparas. På kortare sikt, i samband med övergången kommer upphävandet innebära en förändring för de som idag innehar en cistern som omfattas av Naturvårdsverkets föreskrifter. Detta som en följd av att andra regler och krav istället kommer att gälla framöver. Kravet på anmälan till tillsynsmyndigheten då cisternen och rörledningen ska tas ur bruk faller bort. Detta kommer att innebära mindre arbete och mindre kostnader för verksamhetsutövarna. 1.3.2 Konsekvenser för miljöskyddet Tekniska krav/miljökrav Miljöskyddet vid cisterner tillgodoses i dagsläget till stor del genom föreskrifternas tekniska krav på cisternerna, krav på anmälan och kontroller samt krav på sekundärt skydd. De tekniska kraven ska säkerställa att läckage och spill minimeras. Även MSB:s föreskrifter med sina tekniska krav och kontroller bidrar för att minska riskerna för läckage eller spill dock med den skillnaden att det inte är miljön som är det primära målet, utan skydd mot brand och explosion. Gränser för när olika kontroller ska ske i enlighet med MSB:s föreskrifter kan skilja sig något åt från vad som gäller enligt Naturvårdsverkets föreskrifter. Dock är det svårt att precisera till vilken grad som miljöskyddssyftet kan nås genom MSB:s eller andra myndigheters föreskrifter. Till exempel finns skillnader som att MSB inte har befogenhet att av miljöskyddsskäl ställa krav på invallning av cisternerna i sina föreskrifter. Miljönämnden kommer dock även fortsättningsvis kunna ställa krav på verksamhetsutövare med stöd av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. 7
Vattenskyddsområden I 10 kap. i Naturvårdsverkets föreskrifter finns särskilt reglerat vad som gäller för cisterner inom vattenskyddsområden. Denna särskilda reglering kommer att upphöra om föreskrifterna upphävs. Att skyddet tas bort kan vara negativt för miljön med anledning av att den extra regleringen leder till extra skydd samt även leder till att färre verksamhetsutövare förlägger cisterner inom vattenskyddsområden. Även här kommer dock miljönämnderna även fortsättningsvis kunna ställa krav på verksamhetsutövare med stöd av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Frågor gällande vattenskyddsområden har förts över till HaV varför det inte längre ligger inom Naturvårdsverkets ansvarsområde. HaV blir därför den myndighet som får utreda om en särskild reglering gällande cisterner inom vattenskyddsområden är nödvändig och i så fall hur den ska utformas samt möjligheterna att få bemyndigande att meddela sådana föreskrifter. Tillsynsmyndighet Idag är det kommunen genom räddningsnämnden som ska utföra tillsynen på de cisterner som omfattas av MSB:s föreskrifter. Enligt uppgifter från MSB är detta merparten av antalet cisterner. De cisterner som omfattas av Naturvårdsverkets föreskrifter tillsynas av miljönämnden. I stor utsträckning är det samma saker som kontrolleras, nämligen att cisternerna uppfyller de tekniska krav som ställs, dock sker det utifrån olika tillsynsperspektiv. Miljökontoret och räddningsnämnden har olika kompetenser och därmed är det sannolikt att tillsynen kan komma att få olika fokus beroende på vilken myndighet som tillsynar. Naturvårdsverket har i nuläget inte tillräckligt med information om detta. Vid ett upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter, skulle alla cisterner istället omfattas av MSB:s föreskrifter. Detta innebär att kommunen genom räddningsnämnden tar över ansvaret för tillsynen från miljönämnden. Att tillsynen av alla cisterner fortsättningsvis läggs på en del inom kommunen istället för att fördelas mellan två olika delar bör antagligen underlätta kommunens arbete och vara mer resurseffektivt. Miljönämnden har givetvis fortfarande möjlighet att tillsyna alla cisterner med stöd av miljöbalkens generella hänsynsregler och kraven på egenkontroll. Information till miljönämnden Ett upphävande kommer att innebära en förändring för kommunens miljöskyddsarbete i och med att andra regler kommer att gälla framöver. Exempelvis kommer det att innebära att kraven på skriftlig information till miljönämnden innan installation påbörjas eller hanteringen inleds faller bort och att kontrollrapporter endast lämnas till tillsynsmyndigheten på direkt upp- 8
maning. Detta kommer troligtvis att medföra mindre kostnader och tidsbesparing för kommunerna. Ett upphävande kommer också att innebära att kravet på anmälan till tillsynsmyndigheten då cisternen och rörledningen ska tas ur bruk och därmed töms, rengörs samt hindras att återfyllas, kommer att falla bort. Det kommer sannolikt att medföra mindre arbete för miljönämnderna då det inte längre behövs upprätthålla och ajourhålla register över cisterner som ska tas ur drift. Det är i sammanhanget viktigt att poängtera att det miljöskydd som följer av Naturvårdsverkets föreskrifter troligen gäller en mindre andel av alla cisterner i Sverige. Flertalet av cisternerna omfattas således av annan reglering. Det är också sannolikt att en del cisterner hör samman med annan tillståndspliktig eller anmälningspliktig miljöfarlig verksamhet, vilket innebär att de cisternerna prövas och tillsynas som en del av den miljöfarliga verksamheten. Dessutom kan tillsynsmyndigheterna även fortsättningsvis ställa krav utifrån bestämmelser i bl.a. 2 kap. miljöbalken och egenkontrollförordningen. 1.3.3 Konsekvenser för Länsstyrelsen En konsekvens som ett upphävande skulle medföra för länsstyrelserna är att de kan komma att påverkas i sin roll som vägledande myndighet gentemot kommunerna. Till en början kommer det att finnas ett ökat behov av vägledning vilket kräver mer resurser av länsstyrelserna. 1.3.4 Konsekvenser för kommuner Kommunen kommer att beröras av förändringen dels genom att samma regler kommer att gälla för alla cisterner och dels genom att alla cisterner kommer att tillsynas av samma tillsynsmyndighet. Enligt uppgift från MSB faller idag majoriteten av cisternerna under MSB:s föreskrifter och tillsynas av kommunen genom räddningsnämnden. En något mindre andel av cisternerna faller under Naturvårdsverkets föreskrifter och tillsynas av miljönämnderna. Miljönämnden har dock möjlighet att tillsyna alla cisterner med stöd av 2 kap. miljöbalken. Vid ett upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter, skulle alla cisterner istället omfattas av MSB:s föreskrifter. Detta innebär att kommunen genom räddningsnämnden tar över ansvaret för tillsynen från miljönämnden av de tekniska kraven som gäller för de cisterner som idag omfattas av Naturvårdsverkets föreskrifter. Förändringen innebär en lättnad i arbetsbördan för miljönämnden eftersom den inte längre kommer att ansvara för tillsynen. För räddningsnämnden 9
innebär förändringen att den åläggs att tillsyna fler objekt vilket innebär att arbetsbördan flyttas från den ena kommunala nämnden till den andra. Eftersom det är sannolikt att merparten av cisternerna redan faller under räddningsnämndens tillsyn och eftersom nämnden har rutiner för tillsynen bör tillsynen av de tillkommande cisternerna inte innebära någon markant ökning av arbetsbelastningen med anledning av förväntade samordningsvinster med tillsyn och regelverk. 1.3.5 Konsekvenser för centrala myndigheter Upphävande av Naturvårdsverkets föreskrifter berör främst Naturvårdsverket och MSB. Eventuellt kan även HaV komma att beröras med anledning av regleringen av cisterner i vattenskyddsområden. För Naturvårdsverkets del innebär upphävandet att Naturvårdsverket inte längre kommer att ha några föreskrifter gällande cisterner. Ett upphävande skulle innebära att Naturvårdsverket spar resurser genom att de frågor som idag ställs till handläggare och jurister istället kommer att tas omhand av MSB. För MSB innebär upphävandet att fler cisterner kommer att omfattas av MSB:s regelverk. För att detta ska bli tydligt innebär detta att MSB måste ändra formuleringen i 1 kap. 1 i sina föreskrifter. Sannolikt kommer förändringen, särskilt under en övergångstid, innebära mer vägledningsarbete för MSB. MSB är dock den myndighet som har efterfrågat denna förändring, varför Naturvårdsverket utgår från att MSB har beaktat detta. På längre sikt kommer dock ökningen sannolikt inte vara särskilt stor i och med att merparten av cisternerna redan omfattas av MSB:s regelverk. I och med att samma reglering kommer att gälla för alla cisterner framöver kommer antalet frågor gällande gränsdragningen mellan de olika föreskrifterna att upphöra. Staten som helhet kommer, både med beaktande av detta och med beaktande av att frågorna centraliseras till en myndighet, att spara resurser på förändringen. Om Naturvårdsverkets föreskrift upphävs kommer även den särskilda reglering som finns gällande cisterner i vattenskyddsområden att upphöra att gälla. Ansvaret för vattenskyddsområden har övertagits av HaV och är inte längre en fråga som Naturvårdsverket ansvarar för. Om HaV ser ett behov av att det även fortsättningsvis finns särskilda regler för vattenskyddsområden och HaV då väljer att utfärda nya föreskrifter gällande dessa områden kommer detta innebära ett visst arbete för HaV, både med att ta fram en föreskrift och med vägledning kring denna. 10
1.3.6 Konsekvenser för övriga aktörer 1.3.6.1 NÄRMAST BERÖRDA OCH MILJÖORGANISATIONER Naturvårdsverket har inga uppgifter på att miljöorganisationer eller andra föreningar skulle beröras av upphävandet. 1.3.6.2 ÖVRIGA T.EX. KONSULTER Övriga t.ex. konsulter som kommer att beröras är de kontrollorgan som utför kontroll av cisternerna. Enligt uppgift från MSB är kontrollorganen desamma oavsett vilka förskrifter som gäller. Vid ett upphävande behöver kontrollorganen bara kontrollera utifrån ett regelverk, vilket bör underlätta deras arbete. 1.3.7 Övriga konsekvenser Naturvårdsverket bedömer att förslaget inte leder till några negativa konsekvenser för jämställdhet, brottslighet, den offentliga servicen i olika delar i landet, integrationspolitiska målen eller medföra konsekvenser för den personliga integriteten. 11
2 Övriga bedömningar 2.1 Överensstämmelser med EU-regleringar Naturvårdsverket anser att upphävandet inte påverkar de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. 2.2 Tidpunkt för ikraftträdande Tidpunkten för upphävandet är tänkt att sättas något framåt i tiden. Anledningen till det är att det krävs en övergångstid för att verksamhetsutövare ska ha möjlighet att anpassa sig till de (för dem) nya reglerna. Tiden kommer att sättas med beaktande av de synpunkter som kommer in under remissrundan. I samband med att Naturvårdsverkets föreskrifter upphävs kommer MSB:s föreskrifter gällande cisterner att ta över. 12
Källförteckning Lagstiftning SNFS 1990:5 med tillhörande allmänna råd 90:17 SNFS 2000:4 NFS 2003:24 MSBFS 2011:8 MSBFS 2014:5 Övrigt Cisterner för brandfarliga vätskor- Handbok till MSB:s föreskrifter 2014:5 13