Återkrav Vägledning 2005:3 Version 4
Vägledningarna innehåller en samlad information om vad som gäller på ett visst område och är ett stöd i handläggningen. En vägledning kan innehålla beskrivningar av författningsbestämmelser allmänna råd förarbeten rättspraxis JO:s beslut En vägledning kan även innehålla beskrivningar av hur man ska handlägga ärenden på det aktuella området och vilka metoder som då ska användas. Vägledningarna uppdateras fortlöpande. Omtryck görs bara vid större ändringar. Mindre ändringar arbetas in i den elektroniska versionen. Ändrad text är markerad med grå bakgrund. Den elektroniska versionen hittar du på http:// www.forsakringskassan.se/om försäkringskassan/ladda ner vägledningar. Du som arbetar på Försäkringskassan hittar dem också på Fia. UPPLYSNINGAR: Försäkringskassan Enheten för vård och arbetsskador Version 4. Beslutad 2008-06-17. Finns ej i tryckt form.
Innehåll Förkortningar...6 Sammanfattning...7 Läsanvisningar...8 1. Inledning...10 2. Återkrav och sammanträffande av förmåner...11 2.1 Regeln i 20 kap. 4 AFL...11 2.2 Sammanträffande av förmåner...12 3. Minskning, indragning och återkrav...14 3.1 Metodstöd minskning, indragning och återkrav...14 4. Vad kan Försäkringskassan besluta om?...15 4.1 Är ett återkrav en ändring till den försäkrades nackdel?...16 4.2 Polisanmälan...16 4.3 Skadestånd...17 5. Vem kan Försäkringskassan återkräva ersättning från?...18 5.1 Referat från Lavins bok...18 5.2 God man och förvaltare...18 5.3 Företag...19 5.3.1 Enkelt bolag...19 5.3.2 Handelsbolag...19 5.3.3 Aktiebolag...20 5.3.4 Ekonomisk förening...20 5.4 Myndigheter, kommuner och landsting...20 5.5 Dödsbo...21 5.6 Assistansersättning...21 5.7 Viss del av utbetalningen har skickats till Kronofogdemyndigheten...21 6. Återbetalningsskyldighet...23 6.1 Återbetalningsskyldighet i två fall...23 6.2 Utredning och beslut om återbetalningsskyldighet...23 7. Den försäkrade har orsakat den felaktiga utbetalningen...24 7.1 Oriktiga uppgifter...24 7.2 Uppgifts- och anmälningsskyldighet...25 7.2.1 När uppgifts- och anmälningsskyldighet kan anses ha inträtt...26 7.2.2 Den försäkrade har anmält uppgifter till Försäkringskassan i annat sammanhang...27 7.2.3 Uppgifter från annan än den försäkrade...27 7.3 Felutbetalningen har förorsakats på annat sätt...28 7.3.1 Referat ur Lavins bok...28 8. Felutbetalningen är inte orsakad av den försäkrade...29 8.1 Vad anses som skäligt att den försäkrade bör inse?...29 8.2 Extraordinära förhållanden...31 8.2.1 En person anträffas död...31 8.2.2 Dödförklaring...31 9. Eftergift...34 9.1 Allmänt...34 3
9.1.1 Metodstöd - attestering av höga belopp som efterges...34 9.1.2 En sammanvägd bedömning...34 9.1.3 Försäkringskassans utredning...35 9.1.4 Tidsperspektiv...36 9.1.5 Metodstöd tidsperspektiv...36 9.2 Skäl som talar mot eftergift...37 9.2.1 Den försäkrade vill betala tillbaka...37 9.2.2 Misstänkt brott...37 9.2.3 Försumlighet och upprepade felutbetalningar...38 9.3 Skäl för eftergift...38 9.3.1 Referat ur Lavins bok...38 9.3.2 Lågt belopp...39 9.3.3 Ekonomiska skäl...40 9.3.4 Andra skäl än ekonomiska...42 9.3.5 Försäkringskassan har medverkat till oriktiga uppgifter i försäkringsärendet...43 9.3.6 Försäkringskassan har känt till felaktiga uppgifter eller ändrade förhållanden...44 10. Skatteavdrag och kontrolluppgift...45 10.1 Felutbetalningen avser innevarande år...45 10.1.1 Metodstöd Felutbetalningen avser innevarande år...45 10.2 Felutbetalningen gäller annan tid än innevarande år...46 10.2.1 Omtaxering av Skatteverket...46 10.3 Kontrolluppgift...46 10.4 Ändrat återkravsbeslut...46 10.4.1 Metodstöd ändrat återkravsbeslut...47 11. Utredningen och beslutet...48 11.1 Utredningen...48 11.2 Kommunicering...49 11.2.1 Metodstöd kommunicera återkrav...49 11.3 Beslutet...50 11.3.1 Bedömning i ärenden som ska avgöras av särskilt utsedd beslutsfattare.50 11.3.2 Uppgifter i beslutsunderlaget...51 11.3.3 Dokumentation...52 11.3.4 Underrättelse, omprövning och överklagande...52 11.4 Den försäkrade vill ändra ett beslut om en utbetalning...53 11.4.1 Metodstöd den försäkrade vill ändra ett beslut om en utbetalning...54 11.5 Återkrav efter provisoriskt beslut...56 12. Återkrav mot ett dödsbo...57 12.1 Den försäkrade har fått den felaktiga utbetalningen...57 12.2 Dödsboet har fått den felaktiga utbetalningen...57 12.2.1 Eftergiftsbedömningen...58 12.3 Bouppteckning, dödsboanmälan, bodelning och tillläggsbouppteckning...58 13. Utbetalning till fel person (misstagsbetalning)...60 13.1 Condictio indebiti...60 13.1.1 Metodstöd Inget beslut om återkrav...60 13.1.2 Om den försäkrade inte betalar...62 14. Hur långt tillbaka i tiden kan ett återkrav sträcka sig?...63 14.1 Preskriptionsbestämmelser...63 15. Återkrav i internationella förhållanden...64 4
15.1 Återbetalning av för mycket utbetald ersättning enligt förordning 574/72..64 15.1.1 När kan Försäkringskassan begära ersättning enligt punkt 2...65 15.1.2 När kan det andra medlemslandet begära ersättning enligt punkt 2...66 15.2 Samordning...66 15.3 Konventioner...67 15.4 Omständigheter som kan leda till återkrav...67 15.5 Utredning och beslut...68 15.5.1 Metodstöd delgivningskvitto...68 16. Övrigt...69 16.1 Sjuklönegaranti...69 16.2 Sjuklön samt vissa semesterlönekostnader...69 16.3 Bokföring och registrering av dagar...69 16.4 Gallring och arkivering...70 16.5 När återkravet är beslutat...70 Källförteckning...71 Sakregister...74 Bilaga 1: Anmälningsskyldighet...76 Bilaga 2: Flödesschema om återbetalningsskyldighet...78 Bilaga 3: Historik information om ändringar i den här vägledningen...80 5
Förkortningar ABBL Lag (1947:529) om allmänna barnbidrag ABL Aktiebolagslagen (1975:1385) AFL Lag (1962:381) om allmän försäkring BBF Barnbidragsförordning (1986:386) BoL Lag (1993:737) om bostadsbidrag BTPL Lag (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer DPL Lag (1976:84 ) om delpension EFL Lag (1911:55 ) om ekonomiska föreningar EPL Lag (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn FBBL Lag (1986:378) om förlängt barnbidrag FL Förvaltningslagen (1986:223) FÖD Försäkringsöverdomstolen GPL Lag (1998:702) om garantipension HBL Lag (1980:1102 )om handelsbolag och enkla bolag KFM Kronofogdemyndigheten KRNG Kammarrätten i Göteborg KRNJ Kammarrätten i Jönköping KRNS Kammarrätten i Stockholm KRSU Kammarrätten i Sundsvall LAF Lag (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LASS Lag (1993: 389) om assistansersättning LIP Lag (1998:674) om inkomstgrundande ålderspension PPM Premiepensionsmyndigheten RAR Riksförsäkringsverkets allmänna råd RegR Regeringsrätten RÅ Regeringsrättens årsbok SBL Skattebetalningslagen (1997:483) SGI Sjukpenninggrundande inkomst USL Lag (1996:1030) om underhållsstöd ÄFSL Lag (2001:853) om äldreförsörjningsstöd 6
Sammanfattning Denna vägledning beskriver den generella regeln i 20 kap. 4 lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Vägledningens resonemang gäller också för andra regler som är uppbyggda enligt samma modell som nämnda regeln. Det gäller till exempel återkrav enligt 30 lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. (BTPL) 12 lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag (ABBL) 14 kap. 1 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP) 8 kap. 5 lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn (EPL) Ett återkrav kan ställas mot en person när Försäkringskassan har utrett dels att han eller hon är skyldig att betala tillbaka en felaktigt utbetalad förmån, dels att det inte finns skäl att befria personen från att betala tillbaka pengarna. Försäkringskassans beslut att återkräva en ersättning kan få stor betydelse för den försäkrade eftersom beslutet kan verkställas omedelbart. Om den återkrävda ersättningen är skattepliktig påverkar den också kontrolluppgiften för den försäkrade. Andra regler om återkrav Följande förmåner omfattas av återkravsregler som ser annorlunda ut än regeln i 20 kap. 4 AFL bostadsbidrag underhållsstöd aktivitetsstöd tandvård. Dessa regler beskrivs i vägledningen för respektive område. Se Vägledning 2004:10 Bostadsbidrag till barnfamiljer och ungdomar, Vägledning 2003:5 Aktivitetsstöd vid arbetsmarknadspolitiska program, Vägledning 2001:9 Underhållsstöd samt Vägledning 2002:5 Tandvårdsförsäkringen. 7
Läsanvisningar Denna vägledning ska vara ett hjälpmedel för Försäkringskassans medarbetare i handläggningen. Den kan också vara ett stöd vid utbildning av Försäkringskassans personal. Vägledningen redovisar och förklarar lagar och andra bestämmelser. Den redogör för de delar av lagens förarbeten som är särskilt viktiga för att förstå hur lagen ska tillämpas. Den redogör också för rättspraxis samt för Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden. Vägledningen beskriver återkravsbestämmelsen i 20 kap. 4 AFL. Men vägledningen kan också användas som stöd vid tillämpningen av andra återkravsbestämmelser som är uppbyggda enligt samma mönster som 20 kap. 4 AFL. Som en bilaga till vägledningen finns en tabell med uppgifter om lagbestämmelserna för uppgiftsoch anmälningsskyldighet. I doktrinen är det mest använda verket Rune Lavins bok Återbetalning av social ersättning, Norstedts, 1986. Denna bok är dock svår att få tag i, även på antikvariat. I denna vägledning finns därför flera referat från boken återgivna under särskilda rubriker. Dessa resonemang rör ofta situationer där det inte finns några klara svar att ge, men kan ändå ge viss ledning för Försäkringskassans bedömningar. Vägledningen innehåller också en beskrivning av hur man ska handlägga ärenden och vilka metoder som då ska användas för att åstadkomma både effektivitet och kvalitet i handläggningen. Rubriken till sådana kapitel eller avsnitt inleds med ordet Metodstöd. Hänvisningar I vägledningen finns hänvisningar till lagar, förordningar, föreskrifter, allmänna råd, Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden och interna styrdokument, förarbeten, rättsfall, JO-beslut och andra vägledningar. Hänvisningen finns antingen angiven i löpande text eller inom parentes i direkt anslutning till den mening eller det stycke den avser. I en bilaga till vägledningen finns en källförteckning som redovisar de lagar, förordningar, domar etc. som nämns i vägledningen. Exempel Vägledningen innehåller också exempel. De är komplement till beskrivningarna och åskådliggör hur en regel ska tillämpas. Historikbilaga Denna vägledning har reviderats. I en bilaga till vägledningen finns en historikbilaga. Den innehåller en kortfattad beskrivning av de sakliga ändringar som gjorts i respektive version av vägledningen. Genom att läsa historik- 8
informationen får man en överblick över de viktigaste nyheterna i denna version av vägledningen. Att hitta rätt i vägledningen I vägledningen finns en innehållsförteckning och ett alfabetiskt sakregister. Innehållsförteckningen är placerad först och ger en översiktsbild av vägledningens kapitel och avsnitt. Kapitlen 1-4, 5 och 15 är omstrukturerade. Återkrav och sammanträffande av förmåner, Minskning, indragning och återkrav samt vad kan Försäkringskassan besluta om är nya kapitlen. Vissa avsnitt innehåller nytt metodstöd och exempel. Sakregistret finns sist i den tryckta vägledningen och innehåller sökord med sidhänvisningar. 9
1. Inledning Den här vägledningen behandlar generella frågor om återbetalningsskyldighet enligt 20 kap. 4 AFL. Det rör till exempel frågor om vad som är en felaktig utbetalning vad som är sammanträffande av förmåner vad som ska ingå i ett återkravsbeslut vem som kan återkrävas på felaktig utbetalning anmälningsskyldighet och upplysningsskyldighet eftergift krav mot dödsbo krav när en ersättning har betalats ut till fel person preskription återkrav i internationella förhållanden. Ett av de grundläggande målen för Försäkringskassans verksamhet är att besluta om och betala ut rätt ersättning på ett riktigt sätt. Administrationen av socialförsäkringen omfattar många människor och många olika förmåner och därför händer det ibland att utbetalningar blir fel. Det kan till exempel bero på att Försäkringskassan har fattat beslutet på ett felaktigt eller ofullständigt underlag eller att det har blivit ett tekniskt fel. Det kan också bero på att personen eller någon annan part har lämnat ofullständiga eller felaktiga uppgifter, eller inte har anmält olika typer av förändringar som påverkar ersättningen. Ett återkrav uppkommer när Försäkringskassan har beslutat att en ersättning har utgått felaktigt och det inte finns något skäl till att befria personen från att betala tillbaka beloppet. Det spelar ingen roll om det är den försäkrade själv eller Försäkringskassan som har orsakat den felaktiga utbetalningen. Om Försäkringskassan beslutar att kräva tillbaka ersättningen kan detta få stor betydelse för den försäkrade. Om den återkrävda ersättningen är skattepliktig påverkar den också kontrolluppgiften för den försäkrade. Om Försäkringskassan misstänker brott mot socialförsäkringen kan det förutom återkrav bli aktuellt med en polisanmälan. Se vidare Vägledning 2004:1 Misstänkt brott. När Försäkringskassan har beslutat att återkräva en ersättning blir den tidigare utbetalade ersättningen en fordran som ska drivas in. I handläggningen av fordran ingår till exempel frågor om ränta, avbetalningsplan, anstånd och avbruten indrivning. Vägledning 2005:2 Fordringshantering hos Försäkringskassan beskriver reglerna för detta. 10
2. Återkrav och sammanträffande av förmåner Detta kapitel beskriver skillnaden mellan återkrav och sammanträffande av förmåner. 2.1 Regeln i 20 kap. 4 AFL Regeln i 20 kap. 4 AFL och motsvarande återkravsbestämmelser gäller inte alla situationer när Försäkringskassan har betalat ut fel ersättning. Reglerna gäller om den utbetalade ersättningen grundar sig på en socialförsäkrings- eller bidragsförfattning. Återbetalningsreglerna i 20 kap. 4 AFL och i andra författningar om socialförsäkringsförmåner kan bara tillämpas när det finns ett ärende om ersättning enligt socialförsäkringen och Försäkringskassan har beslutat att betala ut ersättning och verkställt utbetalningen. Regeln i 20 kap. 4 AFL gäller även när Försäkringskassan betalar ut en ersättning för vård utomlands med stöd av förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71, EG-fördragets artiklar 49 och 50 samt internationella sjukvårdsavtal. Emil har varit i Schweiz och fått vård för sin reumatism. Han har betalat vårdkostnaderna själv och ansöker om ersättning från Försäkringskassan i efterhand med stöd av artikel 49 och 50 i EG-fördraget. Försäkringskassan beviljar ersättningen och betalar ut den till Emil. Schweiz, som valt att ansluta sig till vissa delar av EG-fördraget om reglerna för fri rörlighet för arbetstagare och därigenom förordningarna 1408/71 och 574/72 omfattas dock inte av dessa bestämmelser, därför är utbetalningen felaktig. Emil har inte själv lämnat felaktiga uppgifter och kan inte skäligen anses ha insett att utbetalningen var fel. Försäkringskassan kan därför inte återkräva ersättningen med stöd av 20 kap. 4 AFL. Hanna bröt foten under en resa i Thailand. Hon har betalat vårdkostnaderna själv och ansöker om ersättning från Försäkringskassan i efterhand med stöd av artikel 49 och 50 i EG-fördraget. I ansökan skriver hon att hon fick vård i England och bifogar kvitton och journaler på engelska. Försäkringskassan beviljar och betalar ut ersättningen till Hanna. Vid en senare kontroll upptäcker Försäkringskassan att Hanna 11
har lämnat felaktiga uppgifter och återkräver ersättningen efter utredning med stöd av reglerna i 20 kap. 4 AFL. Om Försäkringskassan betalar ut ersättning till fel person kan den personen inte bli återbetalningsskyldig med stöd av regeln om återbetalningsskyldighet. Detta har Försäkringsöverdomstolen slagit fast (FÖD-dom 1009-1982, är refererad FÖD 1984:22). Däremot kan Försäkringskassan återkräva den felaktiga utbetalningen på ett annat sätt. Se vidare kapitel 13. 2.2 Sammanträffande av förmåner Om en ersättning enligt AFL eller någon annan författning har betalats ut av Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa och om en annan ersättning senare beviljas retroaktivt för samma tid som den utbetalade ersättningen, ska utbetalningen av ersättningen för den retroaktiva tiden minskas (17 kap. 1 AFL). Det första beslutet måste ha varit rätt vid beslutstidpunkten för att regeln i 17 kap. 1 AFL ska vara tillämplig. Regeln gäller alltså när en försäkrad har rätt till en ersättning, men Försäkringskassan senare beviljar henne eller honom en annan ersättning för retroaktiv tid och om den försäkrade får dubbla ersättningar för samma tid på grund av den retroaktiva utbetalningen. I dessa situationer ska utbetalningen av ersättningen för den retroaktiva tiden minskas med det belopp som överstiger den summa som Försäkringskassan skulle ha betalat ut för perioden om det hade funnits beslut om båda ersättningarna samtidigt. När den försäkrade beviljas ersättning retroaktivt ska bestämmelsen i 17 kap. 1 AFL användas för att den försäkrade inte ska bli överkompenserad (prop. 1982/83:3 s. 68). Motsvarande regel finns i 14 kap. 8 LIP. Stefan är helt sjukskriven och beviljas senare hel sjukersättning för retroaktiv tid. Innan sjukersättningen betalas ut minskar Försäkringskassan ersättningen med den sjukpenning som Stefan har fått för samma tid. Sissi får äldreförsörjningsstöd från Försäkringskassan. Senare beviljar Försäkringskassan henne ålderspension för retroaktiv tid. Innan ålderspensionen betalas ut minskas den med det äldreförsörjningsstöd som har betalats ut för samma tid. 12
Sara beviljas arbetsskadelivränta för retroaktiv tid. Hennes inkomst efter skadan fastställs till noll kronor. Hon har fått sjukpenning under tiden fram till beslutet om arbetsskadelivränta. Försäkringskassan ska minska livräntan för den retroaktiva tiden med den sjukpenning som betalats ut för samma period. Samuel är helt sjukskriven och Försäkringskassan beviljar honom hel tidsbegränsad sjukersättning. Samuel överklagar beslutet och länsrätten ändrar Försäkringskassans beslut på så sätt att Samuel har rätt till sjukpenning. När Försäkringskassan betalar ut sjukpenning för retroaktiv tid ska sjukpenningen minskas med den tidigare utbetalade sjukersättningen för samma tid. Sofia är arbetslös. Hon begär sjukpenning och skickar in ett medicinskt underlag för tiden den 1 31 maj. Försäkringskassan avslår hennes begäran och meddelar detta i ett skriftligt beslut. Sofia begär omprövning, men Försäkringskassan ändrar inte sitt beslut. Sofia överklagar beslutet och länsrätten bifaller överklagandet så att Sofia får rätt till sjukpenning. Vid utbetalningstillfället framgår det att Sofia har fått ersättning från arbetslöshetskassan hela perioden. Sofia har rätt till sjukpenning för perioden, men sjukpenningbeloppet måste minskas med den ersättning som Sofia redan har fått från arbetslöshetskassan. Det är inte fråga om återkrav i dessa situationer, utan utbetalningen minskas med tidigare utbetalad ersättning. 13
3. Minskning, indragning och återkrav En beviljad förmån kan dras in eller minskas till följd av ändrade förhållanden. När Försäkringskassan upptäcker att en försäkrad inte längre har rätt till en förmån ska Försäkringskassan omgående besluta att inte längre betala ut ersättningen. Ett sådant beslut kan fattas provisoriskt eller genom ett slutligt beslut. Ett beslut om indragning av en förmån har rättsverkan framåt i tiden. Beslutet kan fattas med stöd av 20 kap. 3 AFL eller motsvarande bestämmelse i en annan lag. Se vidare vägledningar om respektive förmån. Försäkringskassans krav på att få tillbaka en utbetalad ersättning förutsätter att en eller flera utbetalningar har varit felaktiga. Vid återkravsutredningen handlar det om att utreda när rätten till en ersättning har upphört. Om det inte finns några nya uppgifter blir tidpunkten densamma som tidpunkten för indragningsbeslutet om det finns ett sådant. Eftersom frågan om rätten till ersättningen avgörs slutligen i återkravsbeslutet behöver Försäkringskassan inte pröva om beslutet om indragning ska ändras. Ett beslut om återkrav är ett separat beslut och inte är beroende av innehållet i beslutet om indragning. Julia är egen företagare och har hel sjukpenning sedan fyra månader tillbaka. Försäkringskassan kontaktar henne för att kartlägga möjligheter och hinder för återgång i arbete. Vid Försäkringskassans utredning kommer det fram att hon började arbete halvtid för en månad sedan. Försäkringskassan beslutar att minska hennes sjukpenning till halv sjukpenning eftersom arbetsförmågan är nedsatt med hälften, men inte med mer än hälften. Därefter fortsätter Försäkringskassan att utreda om Julia borde ha anmält att hon hade återgått i deltidsarbete och om hon kan anses återbetalningsskyldig för någon period. Om Försäkringskassan kommer fram till att Julia är återbetalningsskyldig blir nästa steg att bedöma om det finns skäl för eftergift. 3.1 Metodstöd minskning, indragning och återkrav Om en felaktig utbetalning omfattar flera förmåner ska varje förmån specificeras för sig, men handläggningen hållas ihop så att den försäkrade så långt som möjligt kan få ett beslut från Försäkringskassan. 14
4. Vad kan Försäkringskassan besluta om? Försäkringskassan kan bara besluta om återkrav i den del som den felaktiga utbetalningen grundar sig på Försäkringskassans beslut om ersättning. Vissa ersättningar betalas ut av Försäkringskassan, men grundar sig på andra myndigheters beslut. Det gäller till exempel premiepension som Premiepensionsmyndigheten (PPM) beslutar om. Emma får sin pension utbetalad av Försäkringskassan. I samband med att Emma avlider får Försäkringskassan meddelande om dödsfallet så sent att pensionen inte hinner stoppas och betalar ut en månads pension för mycket. När Försäkringskassan beslutar om återkrav återkräver Försäkringskassan bara den allmänna pensionen och skickar över utredningen till PPM. PPM beslutar sedan självständigt om även premiepensionen ska återkrävas. De så kallade bruttosamordnarna av tjänstepension (t.ex. SPV, KPA, Skff, SPP och Skandia Liv) förskottsbetalar sådan ersättning från socialförsäkringen som betalas ut efter att tjänstepensionen har betalats ut från försäkringsbolaget. Det gäller oftast tjänstepension och arbetsskadelivränta och beror på att arbetsskadelivränta betalas ut med lång retroaktiv verkan. Om en person får en ersättning för retroaktiv tid från socialförsäkringen återkräver försäkringsbolaget personen på tjänstepensionens bruttobelopp, det vill säga hela beloppet inklusive skatt. Men den ersättning som betalas ut av Försäkringskassan är ett nettobelopp, det vill säga beloppet efter skatteavdrag. Det innebär att den försäkrade ska betala tillbaka en högre summa till försäkringsbolaget än han eller hon har fått från Försäkringskassan. Situationen berör inte Försäkringskassan, utan gäller enbart mellan den försäkrade och försäkringsbolaget. Skattebeloppet får den försäkrade sedan tillbaka när Skatteverket har fastställt taxeringen. Se vidare kapitel 10 samt Vägledning 2005:1 Utbetalning av socialförsäkringsförmåner. Eric får tjänstepension på grund av arbetsoförmåga. Av reglerna för tjänstepensionen framgår att om Eric senare får ersättning från socialförsäkringen så samordnas tjänstepensionen och socialförsäkringsförmånen. Fyra år senare får Eric en arbetsskadelivränta retroaktivt beviljad med bruttobeloppet 140 000 kronor och nettobeloppet 70 000 kronor. Utbetalaren av tjänstepensionen (försäkringsbolaget) återkräver Eric på socialförsäkringsersättningen som han har fått i förskott. Återkravet är på bruttobeloppet 140 000 kronor. Eric begär ett intyg från tjänstepensionsutbetalaren där det framgår vilket belopp han har beta- 15
lat tillbaka och vilken tid betalningen avser. Han lämnar sedan detta intyg till Skatteverket och begär en omtaxering för tiden för den retroaktiva utbetalningen respektive återkravet. 4.1 Är ett återkrav en ändring till den försäkrades nackdel? Ett beslut som gäller en förmån som har förfallit till betalning får inte ändras till den enskildes nackdel. En fråga om ändring får inte heller tas upp sedan mer än två år har förflutit från den dag då beslutet meddelades om inte beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns synnerliga skäl. (20 kap. 10 a AFL). Försäkringsöverdomstolen uttalade i en dom att dessa bestämmelser inte innebär någon inskränkning i möjligheterna till återkrav (FÖD-dom 1385-1988, är refererad 1991:10). Det innebär att Försäkringskassan kan besluta om återbetalningsskyldighet på grund av en felaktig utbetalning som gjordes för högst tio år sedan. En skuld kan preskriberas efter tio år. Att det har gått lång tid sedan felutbetalningen gjordes kan eventuellt vara skäl för eftergift (20 kap. 4 AFL). Se även kapitel 9. Försäkringskassan upptäcker vid en rutinkontroll i april 2005 att Emil har fått för mycket föräldrapenning. Felet beror på att Emil har uppgett för hög inkomst och de felaktiga utbetalningarna har gjorts sedan år 1992. Försäkringskassan kan besluta om återkrav för tid sedan maj 1995. De felaktiga utbetalningarna som gjordes före maj 1995 är preskriberade. 4.2 Polisanmälan En försäkrad kan bli återbetalningsskyldig enligt bestämmelserna i 20 kap. 4 AFL i betydligt större utsträckning än vad han eller hon kan få en straffrättslig påföljd för. Det krävs inte en fällande dom för bedrägeri eller bidragsbrott för att fastställa återbetalningsskyldighet. Om Försäkringskassan upptäcker att felutbetalningen kan vara orsakad av ett brott kan Försäkringskassan polisanmäla den misstänkta personen. Det är dock inte aktuellt om det är Försäkringskassan som har orsakat felutbetalningen. Angående polisanmälan se Vägledning 2004:1 Misstänkt brott. 16 Lucas har fått halv sjukpenning utbetalad för 14 dagar. På försäkran har han intygat att han har avstått från förvärvsarbete. Försäkringskassan får en uppgift från arbetslöshetskassan om att Lucas har varit i Norge och arbetat under samma tid. Försäkringskassan beslutar att återkräva Lucas på sjukpenningen. Försäkringskassan bedömer också att Lucas handlande skulle kunna vara brottsligt och polisanmäler honom.
4.3 Skadestånd I samband med ett åtal i allmän domstol har Försäkringskassan möjlighet att begära att åklagaren för skadeståndstalan. Försäkringskassan ska dock kräva återbetalning av den försäkrade enligt återbetalningsreglerna i AFL med mera. Bestämmelserna i 22 kap. 2 rättegångsbalken gör det möjligt att föra skadeståndstalan, men innebär ingen skyldighet för Försäkringskassan att göra det. 17
5. Vem kan Försäkringskassan återkräva ersättning från? Detta kapitel beskriver vem som är Försäkringskassans motpart i ett återkrav och vem som representerar parten. Av naturliga skäl är huvudregeln att den som har beviljats en ersättning också är den som återkravsbeslutet ska ställas till. Detta gäller även om den försäkrade är omyndig och företräds av en vårdnadshavare eller förmyndare som ersättningen betalas ut till, exempelvis vid återkrav av barnpension. När det gäller en förmån som underhållsstöd riktas återkravet mot den vårdnadshavare som har tagit emot ersättningen (17 och 20 lagen [1996:1030] om underhållsstöd). Samma princip gäller i ärenden om barnbidrag. Se även FÖD-dom 1009-1982, är refererad FÖD 1984:22. 5.1 Referat från Lavins bok Lavin skriver att en myndighet kan besluta att betala ut ersättningen till någon annan person än den som är berättigad till ersättningen, till socialnämnden eller till föreståndaren eller annan representant för den anstalt, där den ersättningsberättigade bor. En ny mottagare kan behöva utses av två olika skäl. Ett skäl är att den ersättningsberättigade inte själv klarar av att använda medlen för avsett ändamål. Då får en annan mottagare eller socialnämnden ta emot pengarna och använda dem för avsett ändamål. Ett annat skäl är att ersättningen ska täcka kostnader för den vård som den berättigade får under en anstaltsvistelse. Om Försäkringskassan skulle ha betalat ut för mycket ersättning bör återkravet riktas mot den ersättningsberättigade. I det första fallet är den som tar emot pengarna ställföreträdare för den berättigade och använder pengarna på samma sätt som den berättigade borde ha gjort. I det andra fallet kommer pengarna att direkt betala den vård som den berättigade kommer att få. Då blir den också till nytta för honom eller henne. Ett återkrav ska riktas mot den ersättningsberättigade, även om det är ett ombud som rent faktiskt har tagit emot ersättningen. (Lavin Återbetalning av social ersättning s. 90 f.) 5.2 God man och förvaltare Om en försäkrad har en god man finns det enligt 11 kap. Föräldrabalken (FB) krav på att ett godmanskap ska preciseras till sin omfattning. Försäkringskassan måste därför få en kopia av godmansförordnandet för att kunna avgöra till vem beslutet om återkrav ska skickas. Om en försäkrad företräds av en förvaltare ställs återkravet till förvaltaren för den försäkrades räkning. Se även Vägledning 2005:1, Utbetalning av socialförsäkringsersättning samt Vägledning 2004:7, Försäkringskassan och förvaltningslagen. 18
5.3 Företag När Försäkringskassan riktar ett återkrav mot ett företag är det viktigt att utreda vem som företräder det. Det finns tre huvudtyper av bolag i svensk rätt; enkelt bolag, handelsbolag och aktiebolag. Begreppet juridisk person används inom många rättsområden för att beskriva ett rättssubjekt som inte är en fysisk person. Bolag och föreningar är juridiska personer och kan äga tillgångar, ha fordringar eller skulder. Företagsfusion Fusion är ett juridiskt begrepp som används när ett bolag uppgår (absorberas) av ett annat bolag. Då övertar det absorberande bolaget de förbindelser som det absorberade bolaget hade. Det rör sig då om att bolag A uppgår i bolag B. I dessa fall ska återkravet ställas till det absorberande bolaget, det vill säga till bolag B. 5.3.1 Enkelt bolag Ett enkelt bolag finns när två eller fler fysiska eller juridiska personer har avtalat att driva verksamhet i bolag utan att det är frågan om ett handelsbolag. Enkla bolag registreras inte i Bolagsregistrets handelsregister. Däremot kan bolagsmännen i vissa fall finnas registrerade under sina namn. (1 kap. 3 lagen [1980:1102)] om handelsbolag och enkla bolag [HBL]) och 2 handelsregisterlagen [1974:157]). Ett enkelt bolag är inte någon egen juridisk person och har inte några egna tillgångar, utan varje bolagsman äger det han eller hon har tillfört verksamheten. Varje bolagsman är ensam ansvarig för de förpliktelser som han eller hon har åtagit sig. (1 kap. 4 HBL). Återkravet ska riktas mot bolagsmannen. 5.3.2 Handelsbolag Ett handelsbolag finns när två eller fler fysiska eller juridiska personer har avtalat att gemensamt bedriva näringsverksamhet i bolag och bolaget har registrerats hos Bolagsregistret (1 kap. 1 HBL och 1 handelsregisterlagen). Ett handelsbolag är en juridisk person på så sätt att bolaget har rättigheter och skyldigheter och kan föra talan inför domstolar (1 kap. 4 HBL). I ett handelsbolag ansvarar varje delägare solidariskt och personligt för bolagets förpliktelser. Bolagets skulder kan utkrävas hos vem som helst av bolagsdelägarna. Dessa svarar nämligen solidariskt för bolagets förpliktelser. Det kan dock ordnas så, att någon av bolagsdelägarna (men inte alla) förbehåller sig att svara för bolagets förbindelser bara med sin insats i bolaget. (2 kap. 17 och 20 HBL). Återkravet ska riktas mot handelsbolagsdelägare. 19
Kommanditbolag Kommanditbolag är ett handelsbolag där minst en bolagsman ansvarar solidariskt och personligt för bolagets förpliktelser. Denna bolagsman kallas komplementär. Övriga bolagsmän kallas kommanditdelägare och ansvarar bara för den kapitalinsats han eller hon har satt in, eller åtagit sig att sätta in, i bolaget. Ordet kommanditbolag måste ingå i firmanamnet. (1 kap. 2 och 3 kap. 2,7 och 8 HBL) Återkravet ska riktas mot komplementären. 5.3.3 Aktiebolag Aktiebolag är en företagsform som gör det möjligt för flera personer att bedriva näringsverksamhet tillsammans utan att någon i regel blir personligt ansvarig för bolagets förpliktelser utöver det kapital var och en satt in i bolaget (1 kap 3 aktiebolagslagen [2005:551] [ABL]). Ett aktiebolag ska registreras hos Patent och registreringsverket (bolagsregistret). Aktiebolaget blir en juridisk person i samband med registreringen (2 kap. 22 ABL och 1 aktiebolagsförordningen [2005:559]). Bolagsregistret har uppgift om vilka som tecknar firman i ett aktiebolag, handelsbolag och kommanditbolag. Se vidare www.bolagsverket.se. Återkravet ska riktas mot aktiebolaget. 5.3.4 Ekonomisk förening En ekonomisk förening driver ekonomisk verksamhet för främjandet av medlemmarnas ekonomiska intressen. Lagstiftningen om ekonomiska föreningar gäller även kooperativ där den ekonomiska föreningen ska främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet där medlemmarna deltar. Se lagen (1987:667)om ekonomiska föreningar (EFL). En ekonomisk förening ska ha minst tre medlemmar (2 kap. 1 EFL]). En ekonomisk förening ska registreras hos Bolagsregistret och blir då en juridisk person. Föreningens medlemmar är inte personligt ansvariga för föreningens skulder och andra förpliktelser utöver kapitalinsatsen (1 kap. 2 och 3 EFL och 2 förordningen [1987:978] om ekonomiska föreningar). Vem som tecknar föreningen finns beskrivet i föreningens stadgar och aktuellt årsmötesprotokoll. Återkravet ska riktas mot den ekonomiska föreningen. 5.4 Myndigheter, kommuner och landsting Om Försäkringskassan ska återkräva ett belopp från en myndighet, kommun eller ett landsting ska återkravet riktas mot denna. Den eller de personer som representerar myndigheten, kommunen eller landstinget ska styrka sin behörighet i samband med exempelvis svar på kommunicering. Behörigheten styrks genom utdrag ur arbetsordning eller annan handling. 20
Av 6 kap. 31 kommunallagen (1991:900) framgår att delgivning med en nämnd kommunstyrelsen är en nämnd sker med ordföranden eller den som enligt ett reglemente eller särskilt beslut är behörig att ta emot delgivningar. Av reglementet för styrelsen brukar framgå att delgivning med kommunstyrelsen sker med ordföranden, kommundirektören eller annan anställd som styrelsen bestämmer. Reglementet ger alltså vägledning. Har styrelsen bestämt att delgivning kan ske med annan, ska det framgå av ett beslut av styrelsen som är dokumenterat i ett protokoll. 5.5 Dödsbo Om personen som har fått ersättningen har avlidit ska återkravet riktas mot dödsboet. När en person avlider övergår ansvaret för den avlidna personens tillgångar och skulder till dödsboet. Delägarna i boet företräder boet, men är inte personligen ansvariga för boets skulder om de inte har förfarit oredligt med boets tillgångar. Se vidare FÖD-dom 980-1986, är refererad 1987:33 samt Vägledning 2005:2, Fordringshantering hos Försäkringskassan. 5.6 Assistansersättning Försäkringskassan kan bevilja en person assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS), men av praktiska skäl betala ut ersättningen till en kommun eller ett kooperativ. Varken LASS eller förarbetena ger någon klar anvisning om vem återkravet ska riktas till i en sådan situation. I 16 LASS anges att den som har fått ersättningen, eller den personens företrädare kan bli återbetalningsskyldig under vissa förutsättningar om assistansersättningen har betalats med felaktigt eller för högt belopp. Försäkringskassan anser att det alltid är den som har rätten till förmånen som blir återbetalningsskyldig d.v.s. den förmånsberättigade. Sedan får man bedöma från fall till fall om t.ex. återkravsbeslutet ska skickas till den försäkrade eller till den gode mannen. Det beror på innehållet i godmansförordnandet. Se också Vägledning 2003:6 Assistansersättning, Vägledning 2004:7 Försäkringskassan och förvaltningslagen samt Vägledning 2005:1 Utbetalning av socialförsäkringsförmåner. 5.7 Viss del av utbetalningen har skickats till Kronofogdemyndigheten När Försäkringskassan har betalat ut en ersättning kan en del av ersättningen ha skickats till Kronofogdemyndigheten (KFM) för den försäkrades räkning. Försäkringskassan kan då återkräva den försäkrade på hela den ersättning som har betalats ut, inklusive den del som har redovisats till KFM. Observera att detta inte är samma situation som när Försäkringskassan av misstag har betalat ut en ersättning och en viss del av misstagsbetalningen har redovisats till KFM. Se vidare kapitel 13. 21
Alice har lämnat felaktiga uppgifter till Försäkringskassan och fått sammanlagt 9 000 kronor för mycket i föräldrapenning under fem månader. Eftersom Alice har en pågående löneutmätning har Försäkringskassan betalat ut en del av beloppet till KFM. Försäkringskassan återkräver hela beloppet från Alice, inklusive den del som har redovisats till KFM. 22
6. Återbetalningsskyldighet Detta kapitel beskriver den första bedömningen som Försäkringskassan måste göra när Försäkringskassan utreder återbetalning med stöd av 20 kap. 4 AFL. En utbetalning grundas på ett beslut av Försäkringskassan där en person har beviljats någon form av ersättning från socialförsäkringen. Ett beslut om återkrav förutsätter att en eller flera utbetalningar har blivit fel. Reglerna om återbetalningsskyldighet i 20 kap. 4 AFL gäller många förmåner inom socialförsäkringen. Alla förmånsslag som regleras i AFL omfattas av återbetalningsregeln, utom den tandvårdsersättning som avses i 2 kap. 3 AFL. Dessutom hänvisar flera författningar till 20 kap. 4 AFL eller har bestämmelser som motsvarar reglerna i 20 kap. 4 AFL. 6.1 Återbetalningsskyldighet i två fall Enligt 20 kap. 4 AFL kan en person bli återbetalningsskyldig i två situationer. Den första är att någon lämnar oriktiga uppgifter, inte fullgör sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakar att Försäkringskassan betalar ut fel ersättning eller för högt belopp. I detta fall blir den försäkrade återbetalningsskyldig om han eller hon har orsakat den felaktiga utbetalningen. Den försäkrade behöver inte ha insett, eller skäligen borde ha insett konsekvenserna av sitt handlande. Den andra är att någon har fått en felaktig ersättning utan att själv ha förorsakat det och skäligen borde ha insett det I detta fall blir den försäkrade återbetalningsskyldig bara om den försäkrade har insett, eller skäligen borde ha insett att han eller hon har fått en felaktig ersättning. 6.2 Utredning och beslut om återbetalningsskyldighet Försäkringskassan måste alltid börja med att utreda och besluta om återbetalningsskyldighet. Det går inte att hoppa över detta steg och gå direkt till frågan om eftergift. Stegen i utredningen om ett eventuellt återkrav beskrivs i Försäkringskassans process för att utreda och besluta om återkrav. Se även bilaga 2 Flödesschema om återbetalningsskyldighet. 23
7. Den försäkrade har orsakat den felaktiga utbetalningen Kapitlet beskriver bedömning av återbetalningsskyldigheten när det är den försäkrade som har orsakat en felaktig utbetalning. Den försäkrade är återbetalningsskyldig om han eller hon har orsakat en felaktig utbetalning genom att lämna oriktiga uppgifter, inte fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt har orsakat att ersättningen betalas ut felaktigt till någon som inte hade rätt till ersättningen, eller fick ett för högt belopp. Det spelar ingen roll om den försäkrade har varit medveten om att uppgifterna var felaktiga, eller om att han eller hon hade en uppgifts- och anmälningsskyldighet. 7.1 Oriktiga uppgifter När den försäkrade har orsakat en felutbetalning genom att lämna oriktiga uppgifter är han eller hon återbetalningsskyldig (20 kap. 4 AFL). Det gäller även om den försäkrade inte hade för avsikt att framkalla den felaktiga utbetalningen. Det spelar heller ingen roll om han eller hon hade förstått att uppgifterna var oriktiga eller inte. Den försäkrade kan till exempel ha angett att han eller hon arbetade en viss dag trots att det inte var så, eller ha uppgett en för hög inkomst. Emma har fått tillfällig föräldrapenning för vård av barn för fem dagar med 600 kronor per dag. Hon har anmält till Försäkringskassan att hon har avstått från arbete under denna tid för att vårda sitt barn. Det visar sig emellertid att Emma arbetade under en av dagarna. Hon var hemma med sitt sjuka barn under en del av dagen, men när barnets pappa kom hem arbetade Emma en full arbetsdag som hon fick full lön för. Emma har därför felaktigt fått 600 kronor i tillfällig föräldrapenning. Försäkringskassan beslutar att Emma är återbetalningsskyldig för den felaktigt utbetalade ersättningen eftersom Emma har lämnat oriktiga uppgifter till Försäkringskassan d.v.s. att hon begärt ersättning för en dag när hon faktiskt arbetade. Se vidare kapitel 9 om eftergift. 24
Ida är egen företagare och arbetar som frisör. Hon har uppgett att hennes inkomst är 240 000 kronor i stället för 190 000 kronor per år. Det har medfört att hon har fått för hög föräldrapenning eftersom hennes sjukpenninggrundande inkomst (SGI) har fastställts till ett för högt belopp. Ida hade ingen avsikt att lämna oriktiga uppgifter om sin inkomst. Hon hade läst att man som egen företagare kan få sin SGI fastställd efter skälig lön för liknande arbete som anställd, även om den faktiska inkomsten är lägre. Ida förstod inte att den regeln bara gäller under vissa förutsättningar. Ida bedöms som återbetalningsskyldig då hon anses ha förorsakat den felaktiga utbetalningen eftersom hon har lämnat oriktiga uppgifter. I ett avgörande från Regeringsrätten, RegR, hade den försäkrade angivit att han arbetade 40 timmar per vecka trots att han på grund av skiftarbete arbetade 34,5 timmar per vecka. Både den försäkrade och arbetsgivaren uppgav att hans lön beräknades utifrån en arbetstid på 40 timmar per vecka och att han därför hade varit i god tro när han lämnade uppgiften till Försäkringskassan. Regeringsrätten konstaterade att ordalydelsen i lagen om delpensionsförsäkring inte lämnade utrymme för tolkning, utan att den försäkrade hade lämnat en oriktig uppgift om sin faktiska arbetstid. (RegR-dom 10087-1995, är refererad RÅ 1997 ref. 4) 7.2 Uppgifts- och anmälningsskyldighet Om den försäkrade har förorsakat felutbetalningen genom att ha brustit i sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet är han eller hon alltid återbetalningsskyldig. Den som ansöker om, eller får en socialförsäkringsersättning enligt AFL, är skyldig att lämna de uppgifter som har betydelse för tillämpningen av lagen (20 kap. 8 AFL). Det finns regler om uppgifts- och anmälningsskyldighet inom sjukförsäkrings-, bidrags-, och pensionsområdena. En försäkrad som vill få ersättning i form av till exempel sjukpenning eller föräldrapenning ska anmäla till Försäkringskassan sådant förhållande som kan påverka rätten till ersättning eller ersättningens storlek (3 kap. 6 och 4 kap. 18 AFL). Dessa regler omfattar också en skyldighet att anmäla till Försäkringskassan när förhållanden ändras under den tid som den försäkrade får ersättning. Ett annat exempel på en situation där den försäkrade är anmälningsskyldig är om den försäkrade tas in på kriminalvårdsanstalt eller blir häktad (3 kap. 15 AFL). Se vidare vägledningarna för respektive förmån. Reglerna om den försäkrades uppgifts- och anmälningsskyldighet har kommit till för att Försäkringskassan kan ha svårt att få veta de förändringar som kan påverka rätten till ersättning eller bidrag. Det innebär att det är viktigt att den försäkrade medverkar när Försäkringskassan prövar en ersättningsfråga. Om en försäkrad inte meddelar Försäkringskassan en omständighet som han eller hon har varit skyldig att lämna uppgift om, får den försäkrade anses ha brustit i sin uppgiftsskyldighet. Den försäkrade blir därmed återbe- 25
talningsskyldig. Se även Vägledning 2002:17 Efterlevandepension och efterlevandestöd till barn. Att den försäkrade inte har förstått att det fanns en uppgifts- och anmälningsskyldighet kan vara en förmildrande omständighet som Försäkringskassan kan beakta vid prövningen av eftergift. Se vidare kapitel 9. I Vägledning 2002:18 Bostadstillägg till pensionärer och äldreförsörjningsstöd finns beskrivet vad som omfattas av anmälningsskyldigheten i ärenden om bostadstillägg till pensionärer. Där framgår bland annat att en flyttning som leder till att bostadskostnaden ökar eller minskar ska anmälas liksom om delar av bostaden hyrs ut. Detsamma gäller om bostadskostnaden minskar av någon annan anledning, exempelvis genom sammanboende. I bilaga 1 till denna vägledning finns en sammanställning av reglerna om uppgifts- och anmälningsskyldighet. Filip får bostadstillägg från Försäkringskassan. När han flyttar till en ny bostad med lägre hyra lämnar han inte in någon ny ansökan om bostadstillägg förrän efter nästan ett år. Försäkringskassan konstaterar att Filip var skyldig att anmäla de ändrade förhållandena och att han därför är återbetalningsskyldig med de 15 062 kronor som Filip har fått för mycket i bostadstillägg. Därefter fortsätter Försäkringskassan med att utreda om det finns skäl för eftergift av beloppet. Maja ansöker om bostadstillägg som ensamstående den 4 februari och beviljas detta. Hon skickar in en ny ansökan den 10 augusti och uppger att hon är gift med Lucas sedan den 14 juli och flyttade ihop med honom samma dag. Försäkringskassan hann inte stoppa utbetalningen, vilket innebär att Maja för augusti månad fick bostadstillägg som ensamstående i stället för som gift. Hon fick därigenom 1 657 kronor för mycket. Försäkringskassan anser att Maja har anmält de ändrade familjeförhållandena för sent. Hon borde ha upplyst om förändringen senast den 14 juli. Maja är därför återbetalningsskyldig. Försäkringskassan fortsätter att utreda om det finns skäl för eftergift. 7.2.1 När uppgifts- och anmälningsskyldighet kan anses ha inträtt Tidpunkten för när uppgifts- och anmälningsskyldighet kan anses ha inträtt får ofta betydelse för hur stort belopp den försäkrade är återbetalningsskyldig för. Det är viktigt att Försäkringskassan fastställer när den försäkrade har fått kännedom om ett visst faktum eller förhållande som kan påverka rätten till ersättning. Det är vid denna tidpunkt som den försäkrade får uppgifts- och anmälningsskyldighet. Se vidare vägledning för respektive försäkringsförmån. 26
Bedömningen av återbetalningsskyldigheten påverkas inte generellt av om Försäkringskassan borde ha kontrollerat eller utrett förhållandena kring de uppgifter som den försäkrade har lämnat. Däremot kan Försäkringskassan ta hänsyn till sådana omständigheter när den prövar om den försäkrade ska befrias från att betala tillbaka det belopp som han eller hon är återbetalningsskyldig för. Se vidare kapitel 9. Elin är gravid. Vid en provtagning på mödravårdscentralen misstänker läkaren att Elin har ett ämne i blodet som gör att hon bör vara sjukskriven. Elin beviljas sjukpenning från och med den 28 december. Den 4 januari konstaterar laboratoriet att Elins värden är helt normala och att hon kan återgå till sitt arbete. Provsvaret skickas av misstag till en annan mödravårdscentral, så det dröjer till den 14 januari innan Elin får reda på svaret. Elins anmälningsskyldighet med anledning av provsvaret inträder när hon får kännedom om det, det vill säga den 14 januari. 7.2.2 Den försäkrade har anmält uppgifter till Försäkringskassan i annat sammanhang En försäkrad kan ha haft ett ärende hos Försäkringskassan och i samband med det anmält vissa uppgifter. Uppgifterna finns hos Försäkringskassan, men i ett annat sammanhang än det som är aktuellt just nu. Det kan till exempel vara så att den försäkrade har anmält en högre inkomst till Försäkringskassan för att få en ny SGI, men inte påpekat att han eller hon också får bostadsbidrag. En anmälan om ändrade förhållanden eller ändrade uppgifter måste inte riktas mot den avdelning på Försäkringskassan som handlägger det aktuella ärendeslaget. Kammarrätten i Stockholm har i ett mål om bostadsbidrag funnit att anmälningsskyldigheten inte innebär att bidragstagaren måste vända sig särskilt till bostadsbidragsavdelningen, utan att Försäkringskassan är att betrakta som en enhet (KRNS 2229-2001). Den försäkrade anses således ha fullgjort sin anmälningsskyldighet när han eller hon anmälde de ändrade förhållandena till Försäkringskassan. 7.2.3 Uppgifter från annan än den försäkrade Om någon annan än den försäkrade har lämnat en felaktig uppgift till Försäkringskassan och det har lett till att Försäkringskassan har betalat ut fel ersättning, kan den försäkrade bli återbetalningsskyldig. Återbetalningsskyldigheten beror på om den försäkrade har känt till att uppgiften hade lämnats till Försäkringskassan och att den var felaktig. Den försäkrade ska dock normalt få veta vilka uppgifter som Försäkringskassan har fått från någon annan än den försäkrade själv 16 Förvaltningslagen (1986:223) (FL). 27
7.3 Felutbetalningen har förorsakats på annat sätt Den försäkrade är också återbetalningsskyldig om han eller hon har förorsakat att ersättning har betalats ut felaktigt på annat sätt än genom oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att lämna uppgifter (20 kap. 4 AFL). Denna del av återkravsregeln kan Försäkringskassan använda när den försäkrade inte har en uttrycklig anmälningsskyldighet, men handlar på ett sätt så att han eller hon inte uppfyller förutsättningarna för att ha rätt till den utbetalade ersättningen. 7.3.1 Referat ur Lavins bok Lavin menar att det är svårt att ge exempel på ett sådant annat sätt. Möjligen är orden tänkta att tjäna som ett slags säkerhetsventil. Myndigheterna använder denna del av regeln någon enstaka gång när mottagaren inte har en uttrycklig anmälningsskyldighet, men genom sitt handlande eller beteende inte uppfyller förutsättningarna för att ha rätt till ersättningen. Exempelvis kan mottagaren ha arbetat när arbetsoförmåga är en förutsättning för rätt till ersättning, eller ha flyttat till utbildningsorten när rätten till bidrag förutsätter att personen bor på annan ort. Ett sätt att vilseleda en myndighet är att visa upp förfalskade dokument. Det händer exempelvis att datum i ett läkarintyg har ändrats så att intyget ger sken av att sjukskrivningen varar längre tid än vad läkaren har angett. Sådant förfarande är naturligtvis straffbart. Det är möjligt att orsaksregeln här får tillämpas på så sätt att mottagaren anses på annat sätt ha förorsakat den felaktiga utbetalningen. Man kan tänka sig att en tjänsteman på en myndighet är tveksam till om en uppgift som en enskild person har lämnat är riktig och därför kräver att den enskilde styrker uppgiften. Om den enskilde då visar upp ett förfalskat dokument blir det närmast detta som gör att tjänstemannen betalar ut ersättningen. Det kan dock i många fall vara en smaksak om man anser att den felaktiga utbetalningen har sin grund i den oriktiga uppgiften eller i det förfalskade dokumentet. (Lavin Återbetalning av social ersättning, s. 113 f.) 28