strukturbiblioteket Matilda Dominique 2016 Projektbidrag Bild & Form Ärendenummer KN2015/8090
Intentionen med projektet är att undersöka en vävteknik genom ett material för att ge form åt tredimensionella textila strukturer. Resultatet är ett strukturbibliotek med handvävda prover som alla är vävda i samma teknik och fibertyp. Jag har på ett metodiskt och tillåtande vis prövat olika garnkvaliteter i den teknik jag utforskar: våffelväv. Jag har börjat fylla upp biblioteket och hittat sätt att katalogisera materialet på. Under arbetet har jag endast arbetat med ullgarner, för att senare komplettera biblioteket med andra material. Jag har även arbetat vidare med proverna, låtit några av dem växa och bli till sjävständiga verk. Ett syfte med Strukturbiblioteket är att kunna använda det som en katalog utfrån vilken jag kan utveckla nya idéer och projekt. Under oktober 2016 prövade jag en av strukturerna i större skala i rumslig kontext, som en del av min soloutställning Konstruktion Dimension Rum på Liljevalchs Hubb i Solna. Det var ett tillfälle att utvärdera både skala och format på den vävda formen och skaffa nya erfarenheter kring föränderligheten i materialet då det skalas upp. Utställningen var ingen presentation av projektet i sin helhet - detta kommer att ske under september 2017 på Konsthantverkarnas galleri i Stockholm. Denna rapport kommer därför att kompletteras efter den offentliga presentationen. ARBETSPROCESSEN - Material - Jag har valt ut garnkvaliteter av olika grovlek, entrådiga och tvinnade. De flesta har varit i naturvit eftersom jag vill kunna färga delar av materialet. Jag har gjort ett urval både från svenska ullgarner och material som går att köpa från andra delar av världen. Jag hade även möjlighet att åka till Wales där jag köpte lokalt produerade garner till projektet. Handspunnen ull från Wales 2
- Metod - Mitt mål har varit att arbeta så metodiskt som möjligt med alla prover, samtidigt som jag inte vill låsa mig vid för många regler. Känslan för varje individuellt garn har haft stor betydelse, och att skaffa sig den känslan och kunskapen är det som tagit längst tid i projektet. För att kunna låta materialet styra, behöver jag känna in det, lära mig dess rörelse och förstå hur jag på bästa sätt kan använda det. Proverna till Strukturbiblioteket föregås av ett prövande i sig. Vissa garnkvaliteter fungerar väldigt bra att färga med exempelvis ikat-teknik, medan jag i andra fall upplever att materialet och tekniken helt enkelt inte passar ihop. Frågan om estetik och uttryck kommer också in i bilden. Jag har funderat mycket kring hur biblioteket ska se ut i den frågan. Är det viktigt att alla prover är färgade på samma vis, eller inte färgade alls? Eller är det viktigare att jag skapar förutsättningar för att just lyssna på varje enskild tråds formbarhet? Jag har slitits lite fram och tillbaka mellan dessa frågor i mitt prövande med materialet. Följande kriterier har jag tagit beslut om att följa: Beständiga variabler: fibertyp - ull antal skaft - 10 skedbredd - 30 cm solvning - spets bindning - våffelväv Variabler som kan skifta mellan de olika proverna: garnkvalitet varp- och inslagstäthet infärgning vävlängd montering efterbehandling 3
Vissa garner prövade jag att färga in, andra arbetade jag med ofärgade 4
Utsnitt ur arbetsboken 27/4 - Montering, efterbehandling, format och förvaring - Vävens form och funktion kan i hög grad påverkas av vilken efterbehandling materialet går igenom. Jag väver upp 3 prover i varje garnkvalitet, och sparar en väv som råväv (direkt från vävstolen, ingen efterbehandling), ett handtvättat exemplar samt ett som tvättas i 40. Varje prov monteras också på enklast möjliga sätt och helst så diskret det går. I de tunnare materialen fungerar raksöm på symaskin utmärkt och i de grövre materialet trär jag in varptrådarna i väven eller knyter fransarna med pärlknut. Format och förvaring är ytterligare praktiska detaljer som jag behöver hitta fungerande former för. Jag vill inte att proverna ska bli för små, då försvinner en del av effekten i de grövre garnerna. Att ha en och samma bredd för alla prover är inte nödvändigt, men det var tidigt ett beslut jag tog eftersom det underlättar arbetet något. Det underlättar även förvaringen av proverna. Förvaringen av proverna behöver vara överskådligt och kompakt. Jag vill kunna bära med mig dem relativt enkelt om jag exempelvis ska presentera dem för andra, de får heller inte ta för mycket plats när de förvaras i min ateljé. Jag väljer en låda med måtten 30 x 30 cm där alla prover i ull får plats. På varje väv finns en broderad märkning som talar om ifall provet är en råväv, handtvättad eller tvättad i 40 grader. Varje prov är även märkt med ett nummer. I en pärm finns alla vävsedlar som talar om hur proverna är vävda och vart materialen kommer ifrån. Det är ett system som är enkelt att bygga vidare på i utvecklingen av arbetet med Strukturbiblioteket. 5
Tidigt prov på montering 6
- Mötet med rummet - I arbetet med proverna uppkommer idéer kring vilka av dem som skulle vara intressanta att pröva i större skala. Inför min soloutställning Konstruktion Dimension Rum sätter jag upp varp på 10 meter i ett grovt lovikkagarn. Jag såg i provet att garnet hade vissa spännande kvaliteter som jag blev nyfiken på att utforska närmare. Lovikkagarnet är luftigt och löst spunnet, men tjockt. I provet skapade det en rörlig struktur, där våffelvävens strikta rutformation snabbt motarbetades. Ett ganska rörigt, men samtidigt mycket intressant prov. Varpen jag satte upp var 1 m bred, i jämförelse med provet på 30 cm. Uppförstoringen påverkar hur material, teknik och gravitation samspelar och jag var beredd på oväntade effekter av att skala upp väven. Det är svårt att helt och hållet föreställa sig innan hur tyngden i väven kommer påverka strukturen samt hur upphängningen bidrar till att forma väven. Jag producerar 2 st vävar som mäter 90 x 200 cm och 90 x 340 cm. I galleriet på Liljevalchs Hubb prövar jag under ett par dagar olika sätt att hänga vävarna på, mot vägg, fritt i rummet, nära varandra eller långt isär. Ljuset är en viktig aspekt under arbetet. Från stora fönster strålar dagsljuset in och påverkar vävarna då de hänger mitt i rummet. Mot en vägg känns plötsligt strukturen död. I arbetet med installationen upptäcker jag hur vävarna kommer till liv då de får samspela med rummet och arkitekturen. I ateljén var vävarna aldrig klara. De blir till i en konversation mellan rum och väv, mellan mjukt och hårt, mellan det arkitektoniska i byggnaden och det arkitektoniska jag ser i vävarnas struktur. Under arbetet med vävstrukturerna i rummet 7
Överst: provet på 30 cm bredd. Underst: Lovikka 2, 90 x 340 cm 8
I arbetet med utställningen Konstruktion Dimension Rum på Liljevakchs Hubb galleri i Solna får den uppförstorade strukturen liv - oktober 2016 9
ERFARENHETER FRÅN ARBETET Att på ett metodiskt vis producera, samla ihop och katalogisera vävda prover är värdefullt för min fortsatta konstnärliga verksamhet och arbetet har även tydliggjort för mig hur min arbetsprocess ser ut. Samtidigt är biblioteket ett konkret och fysiskt material att ta med mig in i framtida samarbeten och presentationer. Det är en strukturbank och en kunskapsbank som kommer att följa med mig i min fortsatta konstnärliga utveckling. FÖRDELNING AV MEDEL Tidigt i projektet insåg jag behovet av att investera i ny utrustning till min vävstol. Det är en trissvävstol med 10 skaft, men att kunna arbeta på alla 10 skaft i tekniken våffelväv krävs en kontramarsch. Med en kontramarsch blir balansen jämnare och det underlättar arbetet oerhört. Samtidigt inventerade jag mitt garnbestånd och beslutade att dra ner på materialkostnader något för att kunna göra denna investering. Beslutet föll ut bra, arbetet har varit smidigt i vävstolen samtidigt som jag har kunna köpa in de material jag behövt för projektet. Under delar av projektet då jag har färgat garn har jag hyrt in mig på KKV i Nacka, vilket har lagts till under lokalkostnader i projektets ekonomi. Jag fick även ett stipendium från Estrid Ericsons stiftelse för en studieresa till Wales och workshop, vilken jag utförde i ramen för projektet. DEN OFFENTLIGA PRESENTATIONEN Presentationen av arbetet i sin helhet kommer att ske under september 2017 på Konsthantverkarnas galleri vid Slussen i Stockholm. Då presentationen ej är genomförd vid denna redovisning kommer jag att komplettera den efter utställningen. FORTSÄTTNINGEN Jag ser på Strukturbiblioteket som ett långt och levande arbete, som jag kommer att fortsätta fylla på med andra material. Från början har idén främst varit till för mig själv och min konstnärliga praktik; dels som en metod och ett format för att studera en teknik och dels som ett bibliotek som jag kan återgå till när jag arbetar med andra projekt. Under arbetes gång, och i samtal med andra om projektet, har tankar börjat formas kring om och hur jag skulle kunna dela med mig av biblioteket till andra. Som en resurs för exempelvis modeskapare, andra konstnärer, produktutvecklare och arkitekter skulle biblioteket kunna finnas till och inspirera samt skapa nya möjligheter till samarbete. Till en början kommer jag att offentliggöra biblioteket på min hemsida, men tittar även på möjligheter att samarbeta med andra typer av materialbibliotek. REDOVISNING AV BILDKONSTNÄRSFONDENS BIDRAG På min hemsida (www.matildadominique.com) står det redovisat att Strukturbiblioteket gjorts möjlig med hjälp av Konstnärsnämndens projektbidrag. Under den offentliga presentationen på Konsthantverkarna kommer logotypen att finnas med i utskick, vernissagekort samt katalog. 10
NZ Wool Silver Nm 4/2, tvättad i 40 Mattull Nm 1.9/6, färgad i varp-ikat, råväv 11
Lovikkagarn Nm 1, handtvättad Japanese High Twist Wool Nm 30/1, färgad i varp-ikat, råväv 12
Mattgarn Nm 1.25, handtvättad Förgarn & Mora redgarn Nm 20/2, handtvättad 13
Lovikkagarn Nm 1, tvättad i 40 NZ Wool Silver Nm 4/2, handtvättad 14