Uppföljning av deponeringsförbuden Rapport 5383 juni 2004
Uppföljning av deponeringsförbuden NATURVÅRDSVERKET
BESTÄLLNINGAR Ordertelefon: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen Box 110 93 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln Tel: Internet: Postadress: Omslagsfoto: NATURVÅRDSVERKET 08-698 10 00 (växel) www.naturvardsverket.se Naturvårdsverket 106 48 Stockholm ISBN 91-620-5383-3.pdf ISSN 0282-7298 Elektronisk publikation Länsstyrelsen i Västra Götaland Naturvårdsverket 2004
RAPPORT 5383 UPPFÖLJNING AV DEPONERINGSFÖRBUDEN Förord Naturvårdsverket har i regleringsbrevet för budgetår 2002 fått i uppdrag att följa utvecklingen och efterlevnaden av deponeringsförbuden för brännbart och organiskt avfall. Uppdraget ska redovisas till regeringen årligen fram till 2005. Rapporten för år 2004 har tagits fram av Simon Lundeberg och Catarina Östlund, Naturvårdsverket. Värdefulla bidrag har lämnats av samtliga länsstyrelser. Naturvårdsverkets diarienummer för redovisningen är 641-1000-02, Rp. Stockholm i juni 2004 Naturvårdsverket 3
4
Innehållsförteckning Förord... 3 Sammanfattning... 6 Summary... 7 Uppdraget... 8 Deponeringen minskar... 9 Kapaciteten ökar... 11 Kraftig utbyggnad av avfallsförbränning under 2005...11 Utbyggnadsplaner för biologisk behandling...12 Behov av kapacitet för deponering och återvinning... 13 Nya regler om undantag och dispenser...13 Svårbedömt kapacitetsbehov...13 Utsorteringen påverkar kapacitetsbehovet...13 Undantagen begränsar dispensbehovet för organiskt avfall...14 Brist eller överskott svår bedömning...14 Sammanfattande slutsatser och behov av åtgärder... 16 Bilaga 1... 17 Mängd brännbart avfall i länsstyrelsernas dispensbeslut 2002-2004...17 Bilaga 2... 18 Medgivna respektive utnyttjade dispensmängder 2003...18 Bilaga 3... 19 Planerad ökning av förbränningskapacitet i befintliga och nya anläggningar...19 5
Sammanfattning Naturvårdsverkat har sedan 2002 på uppdrag av regeringen följt utvecklingen och efterlevnaden av bestämmelserna om deponeringsförbuden. Sedan 2002 har det varit förbjudet att deponera utsorterat brännbart avfall och den 1 januari 2005 utökas förbudet till att omfatta allt organiskt avfall, med vissa undantag. Vid brist på kapacitet att behandla avfallet har länsstyrelserna möjlighet att meddela dispens från förbuden. Mängden brännbart avfall i dispensbesluten har minskat från 1,5 miljoner ton förra året till knappt 400 000 ton för 2004, vilket är en minskning med drygt 70 %. Det visar Naturvårdsverkets enkät om deponeringsförbuden som samtliga länsstyrelser har besvarat. Av enkäten framgår dock att en stor del av medgivna dispenser för 2003 inte utnyttjades. Den minskade deponeringen av brännbart avfall beror på att kapaciteten för avfallsförbränning och biologisk behandling byggs ut. Det finns idag ett stort antal planer på att öka kapaciteten för avfallsförbränning ytterligare. Om alla planer på utbyggnad genomförs kommer förbränningskapaciteten att öka med 1,6 miljoner ton, enligt länsstyrelsens uppgifter. Jämfört med 2003 då mängden avfall till avfallsförbränning uppgick till 3,1 miljoner ton 1 innebär det en ökning med 50 %. Flera av dessa planer är dock osäkra. Även den biologiska behandlingen ökar, men den utgör en relativt liten del av den totala utbyggnaden. En positiv effekt av den ökade avfallsförbränningen, som en del länsstyrelser visar på, är att sorteringen av brännbart avfall förväntas öka. Vidare blir kravet på sortering av brännbart avfall tydligare när Naturvårdsverkets nya föreskrifter om hantering av brännbart avfall och organiskt avfall (NFS 2004:4) träder i kraft. Bristfällig statistik över hur mycket brännbart och organiskt avfall som deponeras gör det svårt att bedöma behovet av ökad kapacitet för att uppfylla förbuden. Uppgifter från länsstyrelserna om dispenser för brännbart avfall och kommande dispenser för organiskt avfall indikerar att det kan bli överskott på förbränningskapacitet. Å andra sidan tyder en undersökning om utbyggnadsplanerna från Renhållningsverksföreningen 2 på att det 2008 inte kommer att finnas tillräckligt med kapacitet för att behandla allt organiskt avfall, även om alla planer genomförs. Eftersom behovet är svårbedömt är det viktigt att beslut om ny utbyggnad föregås av noggranna planer och undersökningar av det regionala behovet. Naturvårdsverket bedömer att deponeringsförbuden inom några år till stor del kommer att kunna uppfyllas. Tillsynen på deponierna är viktig för att kontrollera efterlevnaden av undantagen från förbuden. Vidare behöver avfallsproducenterna och deponiägarna ha tillräckligt med kunskap för att kunna följa reglerna. 1 Preliminär uppgift från Renhållningsverksföreningen 2 Avfallsförbränning, Utbyggnadsplaner, behov och brist RVF utveckling 2004:02. Undersökningen genomförd av konsultföretaget Profu, Göteborg 6
Summary The Swedish Environmental Protection Agency has been monitoring development of and compliance with regulations on the prohibition of landfilling on behalf of the Swedish Government since 2002. The landfilling of sorted combustible waste has been prohibited since 2002, and on 1 January 2005 the ban will be extended to cover all organic waste. If there is a lack of capacity to treat the waste, county administrative boards are entitled to grant exemptions. The volume of combustible waste in exemption decisions has fallen from 1.5 million tonnes last year to just under 400,000 tonnes for 2004. This is the outcome of the Swedish EPA s survey on landfill prohibitions to which all the county administrative boards have responded. The survey revealed, however, that a large proportion of the exemptions granted for 2003 were not utilised. The reduced landfilling of combustible waste is due to the expansion of waste incineration and biological treatment. There are a large number of plans at present for a further increase in waste incineration capacity. If all the plans for expansion are implemented, incineration capacity will increase by 1.6 million tonnes, according to county administrative board figures. In comparison with 2003, when the volume of waste sent for waste incineration amounted to 3.1 million tonnes 1 this signifies an increase of 50 %. However, several of these plans are uncertain. Biological treatment is also increasing, but accounts for a relatively small part of the total expansion. A positive effect of the increased incineration of waste identified by some county administrative boards is that the sorting of combustible waste is expected to increase. In addition, the requirement for the sorting of combustible waste is becoming clearer with the entry into force of the Swedish EPA s new regulations on the handling of combustible waste and organic waste (NFS 2004:4). Inadequate statistics on how much combustible and organic waste is landfilled make it difficult to assess the need for increased capacity to comply with the prohibitions. Figures from the county administrative boards on exemptions for combustible waste and future exemptions for organic waste indicate that a surplus of incineration capacity may arise. On the other hand, a study on the expansion plans by the Swedish Association of Waste Management 2 suggests that in 2008 there will not be sufficient capacity to treat all organic waste, even if all the plans are implemented. As it is difficult to assess the need, it is important that decisions on expansion are preceded by detailed plans and studies of regional need. The Swedish EPA anticipates that it will be possible to comply with the prohibitions on landfilling within a few years. Supervision of landfills is important to check compliance with exemptions from prohibitions. In addition, waste producers and landfill owners need to have sufficient knowledge to be able to follow the rules. 1 Preliminary figure from the Swedish Association of Waste Management 2 Waste incineration, Expansion plans, needs and deficiencies RVF development 2004:02. Study carried out by the consultancy Profu, Göteborg 7
Uppdraget Naturvårdsverket har sedan år 2002 haft i uppdrag av regeringen att följa upp deponeringsförbuden. Uppdraget ska redovisas årligen den 30 juni. Uppdraget är formulerat såhär: Naturvårdsverket skall följa utvecklingen och efterlevnaden av bestämmelserna om förbud att deponera utsorterat brännbart avfall från år 2002 samt organiskt avfall generellt från år 2005. I uppdraget ingår också att redovisa hur dispensförfarandet fungerar. Av verkets redovisning skall framgå hur verket följer och driver på aktörerna i utvecklingen mot ett ekologiskt omhändertagande av avfall. Verket skall vid behov lämna förslag på kompletterande åtgärder och förslag till nödvändiga förändringar av regelverket för att uppnå ett ekologiskt hållbart omhändertagande av avfall. Uppdraget syftar till att få en kontinuerlig redovisning av utvecklingen på området och verket skall därför redovisa uppdraget i sin helhet årligen senast den 30 juni 2002, 2003, 2004 respektive år 2005. I år är uppdraget koncentrerat på utvecklingen och efterlevnaden av deponeringsförbuden. Som en del i detta uppdrag har Naturvårdsverket låtit samtliga länsstyrelser besvara en enkät om deponeringsförbuden och planerad utbyggnad av återvinningskapacitet. Verket har även tagit kontakt med vissa länsstyrelser för att få ytterligare upplysningar. 8
Deponeringen minskar Deponeringen av avfall minskar. Mellan åren 2002 och 2003 minskade mängden avfall till deponier och bioceller (exklusive industrins egna deponier) med 22 %, från 3 770 000 ton till 2 935 000 ton, enligt preliminära uppgifter från Renhållningsverksföreningen (RVF), se figur 1. Mängd avfall (tusen ton) 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 1999 2000 2001 2002 2003* * preliminär uppgift Figur 1: Mängd avfall som tillförts deponier och bioceller inklusive planreaktorer enligt RVF (uppgifterna för åren 1999-2002 Svensk Avfallshantering 2003. År 2003 är en preliminär uppgift från RVF) Likaså fortsätter mängden utsorterat brännbart avfall som deponeras med dispens från deponeringsförbuden att minska. För 2004 har länsstyrelserna hittills medgivit dispens för cirka 380 000 ton, varav 174 000 ton är hushållsavfall och 204 000 ton annat avfall. (Observera att denna mängd troligen kommer att öka något, eftersom alla beslut för 2004 ännu inte fattats.) Detta är en kraftfull minskning jämfört med året innan då den dispensgivna mängden uppgick till knappt 1,5 miljoner ton (se tabell 1). Det är framförallt dispensmängderna för annat avfall än hushållsavfall som har minskat. Tabell 1: Medgivna dispenser (ton) enligt uppgifter från länsstyrelserna i maj 2004. År Hushållsavfall Annat avfall än Totalt hushållsavfall 2002 600 000 990 000 1 600 000 2003 535 000 (440 000*) 939 000 (870 000*) 1 470 000 (1 300 000*) 2004 174 000 204 000 378 000 * Mängd avfall i medgivna dispenser enligt uppgifter från länsstyrelserna maj 2003. Att deponeringsförbudet för utsorterat brännbart avfall på allvar börjat slå igenom märks genom att det är flera länsstyrelser som inte meddelar några dispenser alls för 2004. I de 9
fyra länen, Norrbotten, Södermanland 1, Västra Götaland och Örebro meddelades inga dispenser för vare sig hushållsavfall eller övrigt avfall. Och för hushållsavfall gavs inga dispenser i Dalarna, Västerbotten och Östergötland. Se vidare bilaga 1 som innehåller en sammanställning över meddelade dispenser länsvis. Mängden brännbart avfall som deponerades med dispens 2003 var betydligt mindre än beslutade dispenser i flera län (se bilaga 2). I Stockholm deponerades t.ex. endast 9 000 ton av den totalt medgivna dispensmängden för annat avfall på 300 000 ton. För vissa län saknas uppgifter om hur stor del av dispenserna som utnyttjades. Naturvårdsverket har bedömt att dispensdeponeringen under 2003 uppgick till cirka 900 000 ton 2. Det innebär att bara drygt hälften av medgivna dispenser utnyttjades. En viktig fråga gäller huruvida deponering i biocellsreaktorer ska definieras som deponering eller inte. Ett avfallsbolag i Skåne har deponerat utsorterat brännbart avfall i biocellsreaktorer utan dispens med motiveringen att deponering i biocellsreaktorer inte bör betraktas som deponering. Naturvårdsverket har överklagat ärendet till miljööverdomstolen. 1 I Södermanland förekommer deponering i bioceller för vilket dispens inte har sökts. 2 För de län där uppgifter saknas om dispensdeponering har Naturvårdsverket antagit att dispenserna har utnyttjats fullt ut. 10
Kapaciteten ökar Kraftig utbyggnad av avfallsförbränning under 2005 Det finns planer på att öka förbränningskapaciteten i landet med 1,6 miljoner ton avfall jämfört med idag. Det framgår av de uppgifter länsstyrelserna redovisat i enkätsvaren. Avfallsförbränningen 2003 uppgick till 3,1 miljoner ton i 28 anläggningar (preliminära uppgifter från RVF). Det innebär att avfallsförbränningen kan komma att öka med 50 % om alla dessa planer genomförs. Ökningen planeras främst att ske genom utbyggnad i befintliga anläggningar. Enligt enkätsvaren kommer kapaciteten att öka med knappt 100 000 ton under 2004. Därefter väntas en kraftig utbyggnad under 2005 omfattande 600 000 ton avfall. Anläggningarna i Stockholm, Linköping och Uppsala står för mer än hälften av denna utbyggnad. Den planerade utbyggnaden efter 2005 uppgår till cirka 900 000 ton. Utbyggnadsplanerna per anläggning redovisas i bilaga 3. Ökningen fram t.o.m. 2005 utgörs i stort sett bara av beslutade planer om utbyggnad. Planerna därefter är betydligt osäkrare. Tillstånd saknas för några anläggningar, och för andra finns tillstånd men beslut om utbyggnad har ännu inte fattats. En osäkerhet vid beslut om utbyggnad är om det kommer att finnas tillräckligt med avfall för de planerade anläggningarna. En annan osäkerhetsfaktor är huruvida det kommer bli en skatt på avfallsförbränning eller inte. Mängderna överensstämmer i stort med vad som redovisas i den senaste undersökning om utbyggnadsplaner av konsultföretaget Profu i Göteborg på uppdrag av RVF 1. Enligt Profu kommer den befintliga och planerade kapaciteten att uppgå till 4,9 miljoner ton år 2008, d.v.s. en ökning på 1,8 miljoner ton. Det är alltså en något större ökning än vad länsstyrelserna redovisar. Det beror till stor del på att Profu:s undersökningen innehåller fler planer på utbyggnad efter 2005. Några av dessa ytterligare planer bedömer Naturvårdsverket vara mycket osäkra. Profu:s planer redovisas tillsammans med uppgifterna från länsstyrelserna i bilaga 3. En konsekvens av den snabba utbyggnaden av avfallsförbränning är att det finns ökad risk för att utbyggnaden i vissa regioner kan bli större än behovet av fjärrvärme. Det innebär att energin från avfallsförbränning inte kommer att kunna nyttiggöras fullt ut under vissa perioder av året. Det finns exempel på att värme kyls bort i högre grad under sommarhalvåret. 1 Avfallsförbränning, Utbyggnadsplaner, behov och brist RVF utveckling 2004:02 11
Utbyggnadsplaner för biologisk behandling Planerad utbyggnad av biologisk behandling fram till år 2005 är till stor del känd genom den omfattande enkätundersökning som RVF lät genomföra hösten 2002. Naturvårdsverket lät Profu göra en uppföljning av denna studie inför redovisningen av regeringsuppdraget förra året. Resultatet av denna uppföljning var att den biologiska behandlingskapaciteten, som är relevant för deponeringsförbuden, kommer öka från 450 000 ton/år för 2003 till 620 000 ton/år för 2005. Den planerade ökningen under 2005 uppgår till 90 000 ton/år. Det saknas uppgifter om hur stor andel av detta avfall som utgörs av matavfall. Uppgifter om detta behövs för att kunna följa upp de två nationella delmålen för återvinning av matavfall. Målet för matavfall från hushåll, restauranger, storkök och butiker anger att minst 35 % av detta avfall ska behandlas genom biologisk behandling senast 2010. Det innebär att behandlingen av detta avfall ska öka från dagens cirka 140 000 ton (år 2002/2003) till 350 000 ton år 2010. Målet avser både hemkompostering och central behandling. Det andra målet anger att allt matavfall och jämförligt avfall från livsmedelsindustrier senast år 2010 ska behandlas biologiskt. Målet gäller sådant avfall som har sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling. I enkätsvaren redovisar länsstyrelserna bara ett fåtal av de utbyggnadsplaner som finns i Profu:s undersökning. Redovisningen från Värmland innehåller dock ytterligare uppgifter om utbyggnad omfattande 200 000 ton. Det handlar till stor del om slammer från skogsindustrin. Andelen kapacitet i biogasanläggningar ökar enligt RVF:s enkätundersökning från knappt en tredjedel år 2000 till knappt hälften 2005, vilket innebär att andelen komposteringskapacitet minskar i motsvarande grad. Effekten kan förstärkas av att det under kommande år ges statsbidrag genom det s.k. Klimatinvesteringsprogrammet för bland annat biogasanläggningar och inte till komposteringsanläggningar. Första året för KLIMP var 2003 och då beviljades exempelvis 30 % investeringsbidrag till 11 biogasrelaterade åtgärder. Tendensen är alltså att andelen biogaskapacitet ökar och sannolikt kan väntas öka även efter 2005. Denna utveckling innebär att energieffektiviteten ökar vid den biologiska behandlingen framöver. 12
Behov av kapacitet för deponering och återvinning Nya regler om undantag och dispenser För att kunna bedöma behovet av kapacitet för materialåtervinning, förbränning eller biologisk behandling behövs kunskap om vilka avfall som omfattas av deponeringsförbuden. Vilka avfall som omfattas av förbuden har blivit tydligare sen de nya föreskrifterna och allmänna råden om hantering av brännbart avfall och organiskt avfall (NFS 2004:4) beslutades i vår. De ersätter föreskrifterna och allmänna råden om hantering av brännbart avfall. Undantagen börjar gälla den 1 januari 2005. Enligt föreskrifterna undantas följande avfall: 1. Aska < 18 vikt-% totalt organiskt kol (TOC) 2. Komposterat avloppsslam 3. Grönlutslam 4. Animaliskt avfall som enligt andra föreskrifter får grävas ned 5. Homogent avfall < 10 viktprocent TOC 6. Heterogent avfall < 10 volymprocent brännbart avfall Undantaget för avfall som har sådana fysiska och kemiska egenskaper att det inte bör behandlas på annat sätt än genom deponering kvarstår. För att få deponera avfall enligt detta undantag gäller att deponiägaren ska samråda med tillsynsmyndigheten. Dispensreglerna i de nya föreskrifterna har skärpts genom att fler uppgifter ska redovisas i ansökan jämfört med tidigare. För att förhindra att avfall transporteras långa sträckor för att deponeras på deponier med dispens ska ansökan t.ex. innehålla uppgifter om avfallets ursprung. Vidare innehåller föreskrifterna regler om sortering av brännbart avfall. Svårbedömt kapacitetsbehov Utsorteringen påverkar kapacitetsbehovet Av länsstyrelsernas enkätsvar framgår att utsorteringen av brännbart avfall, både vid källan och i efterhand, i många fall är bristfällig. Detta avfall deponeras idag ofta osorterat utan dispens. Några länsstyrelser framför i enkätsvaren att den ökade kapaciteten för avfallsförbränning kommer leda till ökad sortering av brännbart avfall. Naturvårdsverket delar denna bedömning. Länsstyrelsen i Stockholm anger att när den nya förbränningsanläggningen i Högdalen tas i drift kommer utsorteringen på deponierna att öka ytterligare. Även länsstyrelsen i Västra Götaland anger att ökad förbränningskapacitet leder till ökad utsortering. 13
Naturvårdsverket bedömer vidare att undantaget som gäller heterogent avfall med en brännbar andel mindre än 10 volymprocent kommer att medföra en ökad sortering. Exempel på heterogent avfall är bygg- och rivningsavfall. Undantaget innebär att kravet på utsortering blir tydligare. Undantagen begränsar dispensbehovet för organiskt avfall Behovet av kapacitet för att uppfylla deponeringsförbudet för organiskt avfall har minskat jämfört med vad man antagit i tidigare kapacitetsundersökningar. Det beror på att man i tidigare undersökningar utgått från att i princip allt avfall innehållande organiskt kol skulle omfattas, såsom alla typer av slam. Undantagen enligt de nya föreskrifterna innebär dock att grönlutslam, komposterat avloppsslam och renslaktavfall (enligt föreskrifter från Jordbruksverket, om detta avfall uppkommer i glesbygdskommuner) får deponeras. Av länsstyrelsernas enkätsvar framgår att behov av dispenser för deponering av organiskt avfall efter 2005 till stor del kommer att omfatta olika typer av slammer. Inom skogsindustrin deponerades år 2001 cirka 400 000 ton olika sorters slammer (enligt Skogsindustrierna). Dispensbehov anges även för latrin, gallerrens, vattenverksslam, livsmedelsavfall och fettavskiljarslam. Kapacitetsbehovet för att omhänderta avloppsslam är svårt att bedöma. Under 2003 togs 160 000 ton avloppsslam emot vid deponier enligt preliminära uppgifter från RVF. En del av denna mängd användes troligen som täcknings- eller konstruktionsmaterial. Denna hantering gör att det är osäkert i vilken grad undantaget för komposterat slam kommer att utnyttjas. Vidare kommer det troligen vara brist på komposteringskapacitet för slam. Brist eller överskott svår bedömning Under 2004 kommer knappt 400 000 ton brännbart avfall att deponeras med dispens enligt länsstyrelserna beslut om dispenser. Samtidigt ökar avfallsförbränningen med 100 000 ton och mängden avfall till biologisk behandling ökar med cirka 70 000 ton. Under 2005 planeras avfallsförbränningen öka med ytterligare 600 000 ton och den biologiska behandlingen med 90 000 ton. Slutsatsen är att det under 2005 kommer att finnas tillräckligt med kapacitet för att kunna behandla de mängder brännbart avfall som deponeras med dispens under 2004. Den planerade utbyggnaden av förbränningskapacitet efter 2005 uppgår till cirka 900 000 ton. Samtidigt kommer den biologiska behandlingen att öka. Trots denna kraftiga utbyggnad bedömer Profu 1 att det år 2008 inte kommer att finnas tillräckligt med kapacitet för att behandla allt organiskt avfall. De förutspår en kapacitetsbrist 2008 på cirka 200 000 ton även om alla planer genomförs. Naturvårdsverket anser att det finns allt för många osäkra parametrar för att kunna uttala sig om det 2008 kommer att finnas brist eller överskott på återvinningskapacitet. Svårigheterna att bedöma kapacitetsbehovet beror delvis på bristfällig statistik för annat avfall än hushållsavfall. Det är helt enkelt svårt att säkert säga hur stora mängder avfall som deponeras idag. Vidare är det svårt att bedöma hur mycket avfallet kommer att öka 1 Avfallsförbränning, Utbyggnadsplaner, behov och brist RVF utveckling 2004:02 14
eftersom det är starkt beroende av konjunkturen. Tidigare undersökningar för några svenska regioner visar att konjunktursvängningar kan ge förändringar i avfallsmängd om +/- 10 %. 1 1 Avfallsförbränning, Utbyggnadsplaner, behov och brist RVF utveckling 2004:02 15
Sammanfattande slutsatser och behov av åtgärder Naturvårdsverket bedömer att deponeringsförbuden inom något eller några år till stor del kommer att kunna uppfyllas. Tillsynen på deponierna är viktig för att kunna kontrollera att undantagen från deponeringsförbudet efterlevs (gäller främst undantagen för homogent och heterogent avfall). Det är även viktigt att länsstyrelserna som dispensgivande myndighet arbetar aktivt med deponeringsförbuden. Vidare behöver avfallsproducenterna och deponiägarna se till att de har tillräckligt med kunskap för att kunna efterleva reglerna. Positivt är att branschen (RVF) planerar att genomföra ett projekt för att hitta bra metoder att kontrollera undantagen för homogent och heterogent avfall. Kapaciteten för avfallsförbränning och biologisk behandling fortsätter att öka. Uppgifter från länsstyrelserna om medgivna dispenser för brännbart avfall och behovet av dispensdeponering för organiskt avfall indikerar att den planerade utbyggnaden av återvinningskapacitet kan bli större än behovet. Å andra sidan gör Profu bedömningen i sin senaste kapacitetsutredning att det 2008 inte kommer att finnas tillräckligt med kapacitet för att behandla allt organiskt avfall, även om alla planer genomförs. Naturvårdsverket anser att det finns allt för många osäkra parametrar för att kunna uttala sig om det 2008 kommer att finnas brist eller överskott på återvinningskapacitet. Vid planering av ny återvinningskapacitet är det därför viktigt med noggrann planering och undersökning av det regionala behovet. Verket kommer att fortsätta att följa de utbyggnadsplaner som finns och olika prognoser över kapacitetsbehovet. 16
Bilaga 1 Mängd brännbart avfall i länsstyrelsernas dispensbeslut 2002-2004 Län Hushållsavfall (ton) Annat avfall (ton) 2002 2003 2004 2002 2003 2004 Blekinge 40500 56000 1 20300 1 33000 34200 1 5500 1 Dalarna 580 350 0 4000 4000 2000 Gotland 5000 4000 3000 2 8500 8500 6000 2 Gävleborg 21000 17403 18000 8780 9578 3700 Halland 4700 4200 50 10000 34100 27000 Jämtland 9100 7470 1 10500 1 7055 3980 1 3980 1 Jönköping 40850 26500 4000 3 21400 48600 2000 3 Kalmar 40650 21840 21000 20000 31500 21800 Kronoberg 4500 16800 4100 17000 30000 17400 Norrbotten 6000 0 0 15000 13000 1 4000 4 Skåne 58300 175100 48350 86300 142300 13050 Stockholm 90065 37560 16550 344060 296500 22500 Södermanland 43000 64000 0 9700 0 0 Uppsala 7500 8000 4000 3900 4000 3950 Värmland 26800 26800 2500 67400 150000 28080 Västerbotten 30650 1735 0 26000 17400 1750 Västernorrland 30000 21000 11000 37000 24000 23000 Västmanland 25000 21000 1 11000 1 48450 20000 1 10500 1 Västra 45421 20650 0 166950 46720 0 Götaland Örebro 56270 0 0 49500 13000 0 Östergötland 13200 4850 0 9020 8000 8000 SUMMA 599086 535258 174350 993015 939378 204210 1 Dispensbesluten överensstämmer inte med kalenderåret. Uppskattad mängd för det aktuella året. 2 Dispens medgiven t.o.m. 040630. 3 Länsstyrelsen medgav inga dispenser för 2004. Beslutet överklagades och dispens medgavs t.o.m. 040630. 4 Ansökt mängd. Beslut ej fattat. 17
Bilaga 2 Medgivna respektive utnyttjade dispensmängder 2003 Hushållsavfall (ton) Annat avfall (ton) Län Beslutad dispens Deponerad mängd Beslutad dispens Deponerad mängd Blekinge 56000 Uppg saknas 34200 Uppg saknas Dalarna 350 456 4000 1958 Gotland 4000 ingår i annat avfall 8500 8148 Gävleborg 17403 17403 9578 8269 Halland 4200 4025 34100 22350 Jämtland 7470 Uppg saknas 3980 Uppg saknas Jönköping 26500 31339 48600 21148 Kalmar 21840 14034 31500 11204 Kronoberg 16800 10075 (inkl icke brännbart) 30000 12700 Norrbotten 0 0 13000 4000 Skåne 175100 157071 142300 124399 Stockholm 37560 22918 296500 8655 Södermanland 64000 Uppg saknas 0 0 Uppsala 8000 Uppg saknas 4000 3950 Värmland 26800 24749 150000 60674 Västerbotten 1735 3481 17400 10448 Västernorrland 21000 Uppg saknas 24000 Uppg saknas Västmanland 21000 16000 20000 14800 Västra Götaland 20650 Uppg saknas 46720 23552 Örebro 0 0 11000 Uppg saknas Östergötland 4850 0 8000 2700 18
Bilaga 3 Planerad ökning av förbränningskapacitet i befintliga och nya anläggningar Kommun Ökning (ton) Ökning (ton) Planerad Kommentar enligt lst enligt Profu 1 driftstart Borås, ny 75000 89000 2004/2005 Byggnation Eksjö 35000 45000 höst 2005 Tillstånd Finspång, ny 35000 30000 2004 Togs i drift i mars 2004 Gotland, Cementa 5000 Uppg saknas 2004 Gävle, ny Uppg saknas 100000 2006 Göteborg 90000 90000 2007 Prövning Halmstad 40000 40000 hösten 2004 Jönköping 200000 120000 höst 2006 Tillstånd Kalmar Uppg saknas 70000 2007 Karlskoga Uppg saknas 30000 2008 Karlskrona, ny Uppg saknas 50000 2007 Katrineholm, ny 80000 40000 Uppgift saknas Tillstånd Kil 15000 6000 Inkörning pågåt Linköping 100000 100000 mars/april 2005 Byggnation Ljungby 20000 0 2005 Prövning. Ökningen innebär ingen utbyggnad Malmö 200000 171000 2007 Prövning Markaryd, ny 80200 78000 2005 Byggnation Norrköping, Fiskeby 95000 Uppg saknas Oklart Osäker plan Skövde, ny 75000 50000 2006 Tillstånd Stockholm 120000 200000 2004/2005 Byggnation Sundsvall 150000 165000 2007 Tillstånd Uddevalla, ny 60000 40000 2006 Tillstånd Umeå, Dåvamyren Uppg saknas 90000 2007 Uppsala 125000 120000 2005 Byggnation SUMMA 1600200 1724000 1 Avfallsförbränning, Utbyggnadsplaner, behov och brist RVF utveckling 2004:02. Genomförd av Profu. 19
Rapport 5383 juni 2004 Uppföljning av deponeringsförbuden Deponeringen av brännbart avfall minskar kraftigt under 2004. Det visar Naturvårdsverkets uppföljning av deponeringsförbuden. Sedan 2002 har det varit förbjudet att deponera brännbart avfall och från 2005 utvidgas förbudet till att gälla allt organiskt avfall, med vissa undantag. Vid brist på kapacitet att behandla avfallet har länsstyrelsen möjlighet att meddela dispens från deponeringsförbuden. Naturvårdsverket har för denna redovisning låtit samtliga länsstyrelser besvara en enkät om bl.a. mängden dispenser samt de planer som finns på utbyggnad av förbränning och biologisk behandling i länet. I rapporten diskuteras behovet av ytterligare utbyggnad av förbränning och biologisk behandling för att kunna uppfylla deponeringsförbu ISBN 91-620-5383-3 ISSN 0282-7298 NATURVÅRDSVERKET