STATISTIK SOCIALTJÄNST 2003:6 Missbrukare och övriga vuxna insatser år 2002
Statistik Socialtjänst Missbrukare och övriga vuxna insatser år 2002 Socialstyrelsen SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK Innehåll Sammanfattning...3 Bakgrund...4 Statistikens innehåll...7 Datainsamling och bearbetning...8 Statistikens tillförlitlighet...8 Jämförbarhet över tiden...12 Definitioner och begrepp...12 Resultat...14 Tabellförteckning...22 Teckenförklaring...24 Bilageförteckning...24 Summary...25 List of tables...27 Explanation of the symbols...29 List of appendixes...29 Swedish-English glossary...30 Tabeller...32 Bilagor...102 Information: Angélica Porturas, Socialstyrelsen, tel 08-555 536 08 Roger Holmberg, Socialstyrelsen, tel 08-555 533 65 Publicerat: 5 juni 2003 Tidigare publicering: Sedan statistikår 1994 har Socialstyrelsen publicerat officiell statistik om insatser till missbrukare. Tidigare publicerades statistiken av Statistiska Centralbyrån i Statistiska meddelanden, Serie S. I sin nuvarande form har statistiken publicerats sedan statistikår 1998. Earlier publication: The National Board of Health and Welfare has published official statistics on work with substance abusers since the 1994 statistical year. Statistics were previously published by Statistics Sweden in Statistiska meddelanden (Statistical Messages), Series S. Statistics Social Welfare Social Services care for adult substance abusers and other adults 2002 The National Board of Health and Welfare OFFICIAL STATISTICS OF SWEDEN ISSN 1401-0216 ISBN 91-7201-784-8 Artikelnr 2003-44-6 2
Sammanfattning I denna publikation redovisas statistik om vårdinsatser inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg för de två målgrupperna missbrukare och övriga vuxna i Sverige 2002. Insatserna (bistånd som avser boende, individuellt behovsprövad öppenvård och heldygnsvård) uppdelas på vård enligt Socialtjänstlagen (SoL, 2001:453) för båda grupperna. För missbrukare ingår dessutom tvångsvård enligt Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) som en del av heldygnsvården. Statistiken redovisar personer och insatser i bistånd som avser boende, individuellt behovsprövad öppenvård, familjehemsvård samt frivillig institutionsvård och tvångsvård. Som i tidigare publikationer redovisas omedelbara omhändertaganden, ansökningar om LVM-vård, beslut om vård enligt LVM samt utskrivningar från LVM-hem. För att undvika dubbelräkning på vissa variabler amvänds mättidpunkten 1 november 2002 och mättperiod året 2002. Statistiken över bistånd avseende boende och individuellt behovsprövad öppenvård redovisas av kommunerna endast som mängdstatistik. Det gör att man i statistiken inte kan utläsa hur många personer som hade minst en av de ovan redovisade insatserna från socialtjänsten den 1 november 2002. Det är viktig att påpeka att en och samma person alltså kan erhålla flera typer av vård och behandling samtidigt, t ex öppenvård och frivillig institutionsvård eller öppenvård och bistånd avseende boende. Missbrukarvård Av de personer, 21 år eller äldre, som den 1 november 2002 hade insatser på grund av missbruk av alkohol, narkotika, läkemedel och/eller lösningsmedel hade drygt 5 900 missbrukare bistånd som avser boende (en ökning med drygt 5 procent jämfört med år 2001) och drygt 10 900 individuellt behovsprövad öppenvård (en ökning med knappt 7 procent jämfört med år 2001). Ungefär 3 700 personer hade insatser inom heldygnsvård, vilket var en minskning med 2,7 procent av antalet personer som redovisades året innan. 92 procent av dessa personer var placerade på frivillig vård, resterande procent (8%) var placerade på tvångsvård. Jämfört med år 2001 minskade antalet personer med frivillig institutionsvård (SoL) ungefär 3 procent, medan familjehemsvården (SoL och LVM) ökade med ungefär 3 procent. Tvångsvårdade personer på institution (LVM) var 16 personer färre, vilket utgör en minskning med knappt 6 procent. Bland missbrukare med bistånd som avser boende var 23 procent kvinnor. Inom individuellt behovsprövad öppenvård var motsvarande andel 30 procent och inom heldygnsvård 25 procent. Andelen kvinnor bland tvångsvårdade enligt LVM var knappt 33 procent. Vård av övriga vuxna Den 1 november 2002 fick drygt 6 700 personer bistånd som avsåg boende, vilket var knappt 10 procent fler än 2002; drygt 8 600 fick individuellt behovsprövad öppenvård, 2 procent fler än 2001. Drygt 990 personer vistades frivilligt på institution, 19 procent färre än 2002 och drygt 120 personer i familjehem vilket var 2 procent fler än år 2001. 3
Bakgrund Frivillig vård och tvångsvård Enligt gällande socialtjänstlag år 2002 (SoL 2001:453) skall socialtjänstens insatser utformas och genomföras tillsammans och i samförstånd med den enskilde. I 4 kap. 1 socialtjänstlagen (SoL) regleras den enskildes rätt till bistånd från socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Häri ingår också insatser för vård och behandling av missbruk och insatser för övriga vuxna. Undantagsvis kan vård beredas en missbrukare utan dennes samtycke, vilket regleras i lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Nuvarande LVM trädde i kraft år 1989, och ersatte ursprungliga LVM från år 1982. Vård med stöd av LVM skall vid behov inledas på sjukhus. Denna tid inräknas i vårdtiden, liksom vård i annan form under LVM-tiden enligt 27 LVM. Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare är skyldiga att enligt 6 LVM anmäla till socialnämnden om de får kännedom om att någon kan antas vara i behov av LVM-vård. Därutöver är läkare skyldiga att göra en anmälan till socialnämnden om denne i sin verksamhet kommer i kontakt med en patient som läkaren inte anser sig kunna ge tillfreds ställande vård och inte heller kan ordna så att missbrukaren får den vård han eller hon behöver på annat håll inom sjukvården. Tvångsvård enligt LVM förutsätter att det dels föreligger ett fortgående missbruk (generalindikation), dels att någon eller några av lagens tre specialindikationer är uppfyllda. Tvångsvård kan enbart komma ifråga om missbrukarens behov av vård inte kan tillgodoses på frivillig väg. Beträffande omedelbart omhändertagande kan både polismyndighet, socialnämnd och länsrätt (undantagsvis) fatta ett sådant beslut. När polismyndighet eller socialnämnd har fattat ett omhändertagandebeslut skall detta genast underställas länsrätten. Länsrätten skall i sin tur senast fyra dagar efter det att beslutet underställdes, alternativt från det att beslutet har verkställts, pröva om det interimistiska beslutet skall bestå. Om det är polismyndigheten som har fattat beslutet skall socialnämnden genast underrättas genom polisens försorg. Socialnämnden avgör om man skall ansöka om tvångsvård enligt kriterierna i 4 LVM. I ansökan till länsrätten skall socialnämnden bl.a. ange vilket missbruksmedel alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel eller kombinationer av dessa som används. Har nämnden inte inkommit med en ansökan inom en vecka från det att länsrätten fastställde det omedelbara omhändertagandet, skall länsrätten upphäva omhändertagandebeslutet. Statens institutionsstyrelse (SiS) är sedan den 1 april 1994 huvudman för LVMhemmen. SiS svarar för anvisning av plats till dessa. Antalet LVM-hem och vårdplatser har minskat allt sedan början av 1990-talet. År 1990 fanns det totalt 33 LVM-hem. År 2002 fanns det 14 LVM-hem, med 340 platser i början av året. Förändringar av statistiken Fram till den 1 juli 1994 hade Statistiska Centralbyrån ansvaret för socialtjänststatistiken. Därefter blev Socialstyrelsen, genom den s.k. statistikreformen, statistikansvarig myndighet för den officiella socialtjänststatistiken. Vid övertagandet hade statistiken framställts under likartade förhållanden och med i stort sett samma innehåll sedan 1982. Socialstyrelsen valde att låta statistiken fortlöpa på samma sätt de närmaste åren efter övertagandet. Samtidigt påbörjades ett omfattande arbete med att förändra statistikens form, innehåll och omfattning så 4
att den bättre speglar rådande arbetssätt, struktur och regelverk inom socialtjänsten. Den omarbetade socialtjänststatistiken redovisas från och med statistikåret 1998, då också åldersgränsen för vuxen ändrades från 18 till 21 år. I årets rapport redovisas dock under tvångsvårdsinsatser även antal ansökningar om omedelbart omhändertagande för personer som är 20 år eller yngre. Beträffande frivilliga insatser för åldersgruppen 18 20 hänvisas till rapporten Barn och unga insatser 2002. Statistiken över insatser för vuxna missbrukare innehåller uppgifter om personer i öppenvård, familjehemsvård och institutionsvård. Missbrukare avser personer som missbrukar alkohol, narkotika, flyktiga lösningsmedel eller kombinationer av dessa substanser. Fram till och med statistikåret 1997 beskrev statistiken endast personer i hem för vård eller boende (HVB), dvs institutionsvård. Detta utgör endast ungefär 25 procent (Socialstyrelsen 1998:3) av socialtjänstens totala antal insatser för vuxna missbrukare. En mer rättvisande bild kan därför ges när även öppenvård ingår. Sedan 1998 redovisar rapporten också statistik över vuxna personer med psykiska eller sociala problem, ej relaterade till missbruk, som får individuellt behovsprövade insatser inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Dessa personer omnämns som övriga vuxna och vården som övrig vuxenvård. Ytterligare en förändring som gjordes är att mätdagen ändrades från den 31 december till den 1 november. Lagstiftning I rapporten redovisas uppgifter om statistikåret 2002 dvs det år då den nya Socialtjänstlagen (2001:453) trädde i kraft den 1 januari 2002. Frivillig vård vård enligt socialtjänstlagen (SoL) Lag (2001:453) 4 kap 1 Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. 3 kap. 6 Socialnämnden bör genom hemtjänst, dagverksamheter eller annan liknande social tjänst underlätta för den enskilde att bo hemma och att ha kontakt med andra. Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom rådgivningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan därmed jämförlig verksamhet. Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans eller hennes närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. 6 kap. 1 Socialnämnden skall sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård. Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljö. 5
6 kap. 2 Varje kommun ansvarar för att det finns tillgång till familjehem och hem för vård eller boende för enskilda och familjer som behöver vårdas och bo utanför det egna hemmet. Enligt 3 skall dock behovet av vissa hem tillgodoses av staten. 6 kap. 3 Behovet av sådana hem som avses i 12 lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt 22 och 23 lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall skall tillgodoses av staten. Statens institutionsstyrelse är central förvaltningsmyndighet för dessa hem. Styrelsen leder och har tillsyn över verksamheten vid hemmen. Statens institutionsstyrelse får, om det finns särskilda skäl för det, genom avtal uppdra åt ett landsting eller en kommun att inrätta och driva hem som avses i första stycket. För vård i ett hem som avses i denna paragraf får staten ta ut avgift av den kommun som begärt placeringen. Tvångsvård vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) Lag (1988:870) 4 Tvångsvård skall beslutas, om någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt och han till följd av missbruket 1. utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, 2. löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller 3. kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående. Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, hindrar detta inte ett beslut om tvångsvård enligt denna lag. Lag (2001:464). 13 Socialnämnden eller polismyndigheten får besluta att en missbrukare omedelbart skall omhändertas, om 1. det är sannolikt att han kan beredas vård med stöd av denna lag, och 2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av att han kan antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat, om han inte får omedelbar vård, eller på grund av att det föreligger en överhängande risk för att han till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig själv eller någon närstående. Kan socialnämndens beslut om omhändertagande inte avvaktas, får beslut om omhändertagande fattas av nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat. Beslutet skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde. När socialnämnden har ansökt om tvångsvård, får även rätten besluta att missbrukaren omedelbart skall omhändertas. Lag (1994:96). 17 Rätten skall så snart det kan ske och senast inom fyra dagar från det att beslutet underställdes rätten eller, om beslutet inte är verkställt när det underställs, från det att beslutet verkställdes, pröva om omhändertagandet skall bestå. Denna tid får förlängas till en vecka, om det på grund av någon särskild omständighet är nödvändigt. Om det inte finns skäl för omhändertagande, skall rätten genast upphäva beslutet. 6
27 Den som förestår vården vid ett LVM-hem skall, så snart det kan ske med hänsyn till den planerade vården, besluta att den intagne skall beredas tillfälle att vistas utanför LVM-hemmet för vård i annan form. Socialnämnden skall se till att sådan vård anordnas. Om förutsättningar för vård i annan form inte längre föreligger, får den som förestår vården vid LVM-hemmet besluta att missbrukaren skall hämtas tillbaka till hemmet. Statistikens innehåll Publikationen innehåller statistik om vårdinsatser inom socialtjänstens individoch familjeomsorg för de två målgrupperna missbrukare och övriga vuxna i Sverige 2002. Insatserna (bistånd som avser boende, individuellt behovsprövad öppenvård och heldygnsvård) består av frivilliga insatser enligt SoL för båda grupperna (mängdstatistik), och tvångsvårdsinsatser endast för personer med missbruksproblem (individstatistik). Som i tidigare publikationer redovisas ansökningar om LVM-vård, LVM-beslut, tvångsvård på institution, omedelbara omhändertaganden samt utskrivningar från LVM-hem. Det förekommer två olika mättidpunkter, dels hela året 2002 och dels 1 november 2002 för att minska risken för dubbelräkning på vissa variabler. Statistiken redovisar både antal insatser och antal personer som får insatser. Det är dock viktigt att påpeka att eftersom statistiken över individuellt behovsprövad öppenvård och bistånd avseende boende redovisas av kommunerna endast som mängdstatistik så kan man i statistiken inte utläsa hur många personer som på grund av missbruk hade minst en av de ovan redovisade insatserna från socialtjänsten den 1 november 2002. Det vill säga en och samma person kan alltså erhålla flera typer av vård och behandling samtidigt, t ex både öppenvård och bistånd avseende boende. Under året kan en och samma person dessutom vara föremål för mer än ett slags insats, t.ex. både öppenvård och institutionsvård frivillig och/eller enligt LVM. Det är viktigt att påpeka att statistiken inte omfattar de kommunala öppenvårdsinsatser (i något fall även institutionsvårdsinsatser, t ex Öppet intag i Sörmland) som ges i form av service vid alkohol- och drogrådgivningsbyråer och liknande enheter, dit personer kan vända sig direkt, dvs. utan att bli föremål för utredning och beslut vid ett socialkontor. Frivillig vård Statistiken över frivillig vård för vuxna missbrukare och övriga vuxna redovisar antalet personer, antal insatser, antal inskrivningar och antal dygn i bistånd som avser boende, individuellt behovsprövad öppenvård, frivillig institutionsvård och familjehemsvård. Antalet personer (mättdag den 1 november) finns uppdelad på kön och åldersgrupp samt på kommun. Antal insatser, antal inskrivningar och antalet dygn (mätt period hela året) redovisas kommunvis. Tvångsvård Statistiken om missbrukare i tvångsvård redovisar antalet personer med beslut om insatser (omedelbart omhändertagande, ansökan om beredande av vård och utskrivningar) enligt LVM någon gång under året efter ålder, kön, län, kommun och antalet beslut. Ett beslut om omedelbart omhändertagande kan antingen fast- 7
ställas eller upphävas av länsrätten, medan ett beslut från socialnämnden om att ansöka om tvångsvård antingen kan bifallas eller avslås av länsrätten. I statistiken finns medtagit uppgifter om antal ansökningar om vård som bifallits respektive avslagits av länsrätten. Däremot saknas uppgifter om antalet personer som har överklagat ett beslut eller dom i länsrätten. Antalet beslut enligt LVM om omedelbara omhändertaganden och ansökan om beredande av vård uppdelas på indikation vid beslutet, myndighet som fattat beslutet och län. Antal ansökningar till länsrätten om beredande av vård enligt LVM redovisas efter indikation, typ av missbruksmedel och län. Både antalet personer i institutionsvård den 1 november enligt LVM och antalet utskrivningar från LVM-hem redovisas efter åldersgrupp och missbruksmedel. Datainsamling och bearbetning Frivillig vård Uppgifter om vuxna missbrukare och övriga vuxna i öppenvård och frivillig institutionsvård har insamlats på aggregerad nivå, s.k. mängddata, via blanketter från samtliga kommuner. Insamling, påminnelser och bearbetning har gjorts av Inregia AB på uppdrag av Socialstyrelsen. De insamlade uppgifterna har granskats både manuellt och maskinellt och rättats vid behov. Tvångsvård Uppgifter om tvångsvård på institution, s.k. LVM-hem, inhämtas på individnivå från institutionerna av Statens Institutionsstyrelse som levererar data vidare till Statistiska Centralbyrån (SCB) för bearbetning. Individuppgifter om länsrättsbeslut om omedelbara omhändertaganden registreras av länsrätterna på blanketter som skickas till SCB för bearbetning på uppdrag av Socialstyrelsen. Före statistikår 1998 ingick endast insatser inom institutionsvård för vuxna missbrukare i denna statistik och uppgifterna inhämtades från vårdinstitutionerna och länsrätterna. Från och med 1998 inhämtas uppgifterna från kommunerna, samt från Statens Institutionsstyrelse och länsrätterna. Statistikens tillförlitlighet Trots att det nu är femte året som uppgifterna om den öppna missbruksvården och om de olika vårdformerna för målgruppen övriga vuxna samlas in till den officiella statistiken finns en rad problem kvar som minskar statistikens tillförlitlighet. Bland dessa problem utmärker sig fel redovisning på grund av missförstånd av frågors innehåll och fel tolkning av begrepps innebörden. Samtliga datainsamlingar är totalundersökningar. Uppgifterna som ligger till grund för statistiken över insatser för missbrukare och övriga vuxna kommer från olika uppgiftslämnare. Uppgifter om den frivilliga vården hämtas för femte gången från kommunerna. De individbaserade uppgifter som inhämtas från andra myndigheter och som avser tvångsvårdade missbrukare bedömer vi vara av bättre kvalitet än de mängduppgifter från kommunerna som avser den frivilliga vården. Inga kända bortfall förekommer i statistiken över tvångsvårdade missbrukare. 8
Mätfel - Trots att uppgifterna om den frivilliga vården insamlas fr.o.m. 1998 från kommunerna, kan det fortfarande saknas fungerande rutiner för insamling och sammanställning av data. Inom kommunen hämtas uppgifterna från flera olika källor. Det är alltså många uppgiftslämnare involverade, vilket kan leda till skilda tolkningar av variabler, definitioner m.m. I flera kommuner kommer uppgifterna från olika förvaltningar, vilket medfört att de sammanställts av personal som inte helt kan värdera rimligheten i de lämnade uppgifterna. - Bedömningen av vilka personer som ska räknas som vuxna missbrukare respektive övriga vuxna kan variera mellan kommunerna. Personer med psykiska och sociala problem i kombination med missbruk av alkohol och/eller narkotika kan ha redovisats på olika sätt. - I målgruppen övriga vuxna ingår dels personer med psykiska eller sociala problem som fanns inom socialnämndens ansvarsområde före 1995 års psykiatrireform, dels de personer som omfattas av socialpsykiatrin som är en ny verksamhet inom socialtjänsten i och med psykiatrireformen. I en del kommuner återfinns den senare verksamheten inom vården och omsorgen om äldre och funktionshindrade och den har då inte redovisats i denna statistik. Föreliggande statistik ger således en underskattning av de personer som får insatser inom socialtjänsten på grund av sociala eller psykiska problem. - I somliga kommuner rapporteras här även insatser till anhöriga till personer med psykiska/sociala problem. - Kommunernas datasystem kan innehålla uppgifter som inte helt överensstämmer med dem som ska ingå i statistiken. - Insatser inom bistånd som avser boende registreras på olika sätt i olika kommuner. - I individuellt behovsprövad öppenvård kan en person ha flera insatser samtidigt, men detta framgår inte av de mängduppgifter som kommunerna lämnar. - Under uppgiftslämnande processen fick cirka 200 av kommunerna en rättelseförfrågan. Ett trettiotal kommuner besvarade aldrig denna förfrågan. Detta bidrar också till att de lämnade uppgifterna (både om missbrukare och om övriga vuxna) kanske inte är till alla delar korrekta. Bortfall Många kommuner har uppgivit att de av olika skäl har haft problem med att ta fram statistiken. En stor del av materialet inkom mycket sent och i flera fall finns partiellt bortfall, både vad gäller delar av kommunen, del av år och i enstaka frågor. Många kommuner uppger att problemen hänger samman med att de inte har bra fungerande statistiksystem att hantera uppgifterna med eller att de har bytt system under året. Omorganisationer, personalbyten, personalbrist och sjukdom anges även som orsak till svårigheterna med att ta fram statistiken. Ett särskilt problem finns i kommuner som består av flera stadsdelar. Frivilliga insatser för missbrukare - Totalbortfall Högsby, Munkedal, Ockelbo och Vetlanda kommuner har inte lämnat några uppgifter överhuvudtaget. 9
- Partiellt bortfall Stadsdelen Lundby i Göteborg har inte redovisat sina uppgifter beträffande Individuellt behovsprövad öppenvård dessa har därför räknats upp med ett antal som motsvarar Lundbys andel av folkmängden i Göteborgs stad. Följande kommuner svarade inte på enstaka frågor: Jönköping redovisade inte antal personer i bistånd som avser boende. Eslöv och Surahammar redovisade inte antal inskrivningar i bistånd som avser boende. Eslöv och Jönköping redovisade inte antal insatser i individuellt behovsprövad öppenvård. Ekerö och Eslöv redovisade inte antal inskrivningar i frivillig familjehemsvård. Ale, Burlöv, Eslöv, Forshaga, Götene, Hedemora, Jönköping, Ljusdal, Olofström, Sjöbo, Ånge, och Öckerö redovisade inte antal boendedygn i bistånd som avser boende. Härnösand, Jokkmokk, Norberg, Upplands-Väsby och Öckerö redovisade inte antal vårddygn i frivillig institutionsvård. Ekerö och Eslöv redovisade inte antal vårddygn i frivillig familjehemsvård. Korrigering för bortfallet har gjorts på berörd länsnivå samt på riksnivå i första hand med motsvarande värde från föregående år, i andra hand genom beräkning av det genomsnittliga antalet av den efterfrågade variabeln för denna kommungrupp med hänsyn till befolkningsstorleken. Insatser för övriga vuxna - Totalbortfall Habo, Håbo, Högsby, Munkedal, Nynäshamn, Ockelbo, Tierp, och Vetlanda kommuner har inte lämnat några uppgifter överhuvudtaget. Hedemora och Jönköping kommuner har angett uppgift saknas för samtliga frågor. - Partiellt bortfall Stadsdelar Gunnared och Lundby i Göteborg har inte redovisat sina uppgifter beträffande Individuellt behovsprövad öppenvård vilka har uppräknats med ett antal motsvarande deras andel av folkmängden i Göteborgs stad. Följande kommuner svarade inte på enstaka frågor: Borlänge och Norberg redovisade inte antal personer för bistånd som avser boende och individuellt behovsprövad öppenvård. Eslöv och Perstorp redovisade inte antal insatser i individuellt behovsprövad öppenvård. 10
Ale, Borlänge, Eslöv, Götene, Ljusdal, Norberg, Olofström, Sjöbo, Vallentuna, Ånge och Öckerö redovisade inte antal boendedygn i bistånd som avser boende. Borgholm, Ekerö, Härnösand, Upplands-Väsby och Öckerö redovisade inte antal vårddygn i frivillig institutionsvård. Ekerö redovisade inte vare sig antal inskrivningar eller antalet vårddygn i familjehemsvård. Korrigering för bortfallet har gjorts på berörd länsnivå samt på riksnivå i första hand med motsvarande värde från föregående år, i andra hand genom beräkning av det genomsnittliga antalet av den efterfrågade variabeln för denna kommungrupp med hänsyn till befolkningsstorleken. Bortfallskorrigering Förutom ovan beskrivna sätt att bortfallsjustera ett specifikt bortfall har justering på berörd läns- och riksnivå gjorts med föregående års värde. Om det inte varit möjligt att använda föregående års värde har korrigering gjorts genom beräkning av det genomsnittliga antalet av den efterfrågade variabeln för denna kommungrupp med hänsyn till befolkningsstorleken. Ett värde som har bortfall skattas genom: x j x i = y i y j x i = skattning av variabelvärde för kommun i som har bortfall. y i = befolkning i berörd åldersklass i kommun i som har bortfall. x j = variabelvärde för kommun j, i den kommungrupp där bortfallet är. y j = befolkning i berörd åldersklass i kommun j. Summeringen innebär summering över alla kommuner i kommungruppen som inte har bortfall. I tabellerna har bortfallet markerats med.. på kommunnivå. Det bortfallskompletterade värdet ingår däremot på läns och riksnivå. 11
Jämförbarhet över tiden Jämförelser med tidigare års uppgifter måste till stora delar göras med försiktighet. Beträffande den frivilliga vården, där uppgifterna samlats in för femte gången, torde kvaliteten vara något bättre för 2002 års uppgifter än för tidigare års uppgifter. Jämförelser försvåras emellertid av att statistiken fått en ny indelning sedan 1998. Jämförelser inom tvångsvården på institution försvåras på grund av några förändringar som gjordes till 1998 års rapport. Däremot borde uppgifterna inom både den frivilliga vården och tvångsvården från åren 1998 2002 kunna jämföras. De huvudförändringar som infördes i statistiken om institutionsvården fr.o.m. 1998 och som gör jämförelser problematiska är i korthet: Uppgifterna om den frivilliga institutionsvården insamlas fr.o.m. 1998 från kommunerna. Uppgifter om frivillig vård i hem för vård eller boende har för tidigare år insamlats från institutionerna Tidigare ingick personer fr.o.m.18 år som varit föremål för frivillig institutionsvård i statistiken. Målpopulationen avgränsas sedan 1998 till att omfatta personer fr.o.m. 21 års ålder, vilket innebär att antalet vuxna missbrukare blir något lägre än det hade blivit med den gamla åldersavgränsningen (se fotnot i tabellerna 13 och 14). Personer i åldern 18 20 år med insatser inom missbrukarvården (undantaget LVM insatser) ingår fr.o.m. 1998 års statistik i den del av socialtjänststatistiken som beskriver socialtjänstens insatser för barn och unga. När insatserna relateras till en viss mätdag har mätdagen ändrats från den 31 december till den 1 november. Definitioner och begrepp Beslut om omedelbart omhändertagande avser beslut om omedelbart omhändertagande enligt 13 LVM som fattats av socialnämnd, polismyndighet eller (undantagsvis) av länsrätten. Socialnämndes och polisens beslut underställes länsrätten som antingen fastställer eller upphäver myndighetsbeslut. Beslut om beredande av vård enligt LVM avser länsrättens bifall och avslag på socialnämndernas ansökan om beredande av vård. Bistånd som avser boende avser bistånd enligt 4 kap. 1 SoL och omfattar följande boendeformer: gruppboende, kategoriboende, inackorderingshem, korttidshem, jourlägenhet, härbärge, träningslägenhet, försökslägenhet, övergångslägenhet, hotell samt hyreskontrakt där socialtjänsten är kontraktsinnehavare; sociala kontrakt eller liknande. Boende i hem med HVB-tillstånd ingår ej. Familjehem Enskilt hem som tar emot personer som av någon anledning inte kan bo i sina egna hem. Det finns ingen skyldighet för ett familjehem att ge professionell hjälp. Har ej HVB-tillstånd. Familjehemsvård avser vård eller rehabilitering (behandling/arbete/arbetsträning etc.) som ges med stöd av 4 kap. 1 SoL frivillig vård eller med stöd av 27 LVM tvångsvård till vuxna missbrukare dygnet runt i familjehem. Frivillig institutionsvård enligt 4 kap 1 SoL se institutionsvård. 12
Heldygnsvård samlingsbegrepp som avser vistelse i dygnet-runt-vård i form av frivillig institutionsvård, frivillig familjehemsvård, tvångsvård på institution eller familjehemsvård enligt 27 LVM. Hem för vård eller boende (HVB) avser hem som inrättas av offentlig eller privat vårdgivare, främst för heldygnsvård. Privat vårdgivare måste ha tillstånd av länsstyrelsen i det län där hemmet är beläget för att bedriva verksamheten. Privata HVB står under tillsyn både av länsstyrelsen och av den kommun i vilken hemmet är beläget. Placerande kommun har även en skyldighet att följa upp vården för den enskilde klienten. Individuellt behovsprövad öppenvård avser öppenvård som är individuellt behovsprövad enligt 4 kap. 1 SoL som t ex strukturerad dagvård, personligt stöd och behandling eller kontaktperson. Insats enligt SoL bistånd i form av frivillig vård, behandling eller annan hjälp, som getts efter utredning och beslut av socialtjänsten. Insats enligt LVM avser beslut om beredande av vård och beslut om omedelbart omhändertagande enligt LVM. Institutionsvård avser vård eller rehabilitering (behandling/arbete/arbetsträning etc) som sker dygnet runt på institution; utredningshem, motivationshem, behandlingshem, arbetskollektiv eller motsvarande som ges enligt LVM. Till denna vårdform räknas även andra typer av hem som tex. familjehem, inackorderingshem och härbärgen, med HVB tillstånd. Denna vård kan ges både som frivillig vård och som tvångsvård. LVM-hem avser hem med Statens institutionsstyrelse SiS som huvudman, och som främst inrättas för vård av personer som är intagna enligt LVM, men LVH-hemmen kan även bedriva frivillig vård (enligt SoL). Tvångsintagna på institution avser klienterna som är fysiskt intagen på LVM-hem den 1 november 2002, dvs. exklusive klienterna som har avvikit från institutionen och dem som är placerad utanför LVM-hemmet med stöd av 27 LVM den där dagen. Vård enligt LVM avser tvångsvård som beslutas av länsrätten och utförs på institutioner dygnet runt med stöd av Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Vårdtid på LVM-hem avser den period under vilken klienten är fysiskt intagen på LVM-hem, dvs. exklusive tid då klienten har avvikit från institutionen och tid när denne är placerad utanför LVM-hemmet med stöd av 27 LVM. Vuxna missbrukare avser personer, 21 år och äldre, som har problem relaterade till missbruk av alkohol, narkotika, läkemedel, lösningsmedel eller kombinationer av dessa, och som får individuellt behovsprövade insatser av socialtjänsten i syfte att avhjälpa eller lindra dessa problem. Beträffande tvångsvård redovisas dock i denna rapport även personer 20 år eller yngre. Övriga vuxna avser personer, 21 år och äldre, med psykiska eller sociala problem som ej är relaterade till missbruk av alkohol, narkotika, läkemedel eller lösningsmedel, och som får individuellt behovsprövade insatser inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. 13
Resultat Översikt av samtliga insatser för missbrukare och övriga vuxna De insatser för missbrukare och övriga vuxna som redovisas här är bistånd som avser boende, individuellt behovsprövad öppenvård, frivillig institutionsvård och frivillig familjehemsvård. Tvångsvård på institution enligt LVM ges enbart till missbrukare. Totala antalet insatser/inskrivningar under år 2002 var 70 000 varav knappt 46 000 genomfördes inom den frivilliga missbruksvården och resterande dryga 24 000 riktades till gruppen övriga vuxna (tabeller 1a, 1b,1c,2, 16a 16b,16c och 17). Av dessa insatser var individuellt behovsprövade öppenvårdsinsatser flest till antalet. Knappt 35 000 öppenvårdsinsatser pågick någon gång under 2002 (tabeller 1b och 16b), jämfört med drygt 22 000 insatser i form av bistånd som avser boende (tabeller 1a och 16a) och drygt 12 000 insatser inom den frivilliga institutionsvården (tabeller 2 och 17). Det ges ungefär 5 gånger fler insatser i form av frivillig institutionsvård för missbrukare än för övriga vuxna (tabeller 1c, 2, 16c och 17). Frivillig familjehemsvård (tabeller 1c och 16c) och tvångsvård (tabeller 8 och 11) står för en mycket ringa del av det totala antalet insatser. Se diagram 1. Diagram 1. Antal insatser/inskrivningar för missbrukare och övriga vuxna under år 2002. Bistånd som avser boende Individuellt behovsprövad öppenvård Frivillig institutionsvård Frivillig familjehemsvård Tvångsvård på institution Missb. Övr vuxna 0 5 10 15 20 25 1000-tal 1000-tal insatser insatser Insatser inom bistånd som avser boende, frivillig institutionsvård och familjehemsvård pågick under 2002 drygt 2,9 miljoner dygn för vuxna missbrukare och drygt 2,5 miljoner dygn för övriga vuxna (tabeller 1a, 1b, 1c, 2, 16a, 16b, 16c och 17). I diagram 2 visas antal vårddygn i frivillig institutionsvård fördelade efter typ av vårdgivare. Till största delen utfördes dessa insatser av privat/enskild vårdgivare eller av privat/enskild vårdgivare tillsammans med offentlig vårdgivare (tabeller 2 och 17). 14
Diagram 2. Antal beviljade vårddygn under år 2002 efter typ av vårdgivare. Missbrukare Övr vuxna Privat/enskild vårdgivare eller privat/enskild delad med offentlig Offentlig vårdgivare 0 200 400 600 800 1 000 1000-tal vårddygn Missbrukare Frivilliga insatser Totala antalet insatser för missbrukare under år 2002 var knappt 46 000. Av dessa bestod knappt 22 000 (48%) av öppenvårdsinsatser och resterande knappt 24 000 (52%) av andra insatser. Då det gäller institutionsvården hade betydligt fler missbrukare insatser i frivillig form än i tvångsvård vilket också har varit fallet under hela 1980- och 90- talet. I diagram 3 visas antalet inskrivna i institutionsvård en viss dag respektive år från 1985 till 2002 uppdelat på frivilligt intagna och tvångsintagna. Antalet personer i frivillig institutionsvård har, förutom tämligen kraftiga variationer i slutet av åttiotalet och i början på nittiotalet, varit relativt konstant under åren. I ett långsiktigt perspektiv tycks dock dessa insatser minska. Diagram 3. Antal vuxna missbrukare inskrivna i institutionsvård den 31/12 respektive år 1985 1997 samt 1/11 respektive år 1998 2002. Antal personer 5000 Frivilligt intagna 4000 3000 2000 1000 Tvångsintagna 0 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 År Värdet för antalet tvångsintagna 1998 var felaktigt och har inte kunnat korrigeras i efterhand. 15
Könsfördelningen för olika insatskategorier I de olika insatskategorierna inom missbruksvården utgjorde männen mellan 70 och 75 procent den 1 november 2002 (se tabell 3). Diagram 4 visar könsfördelningen för de olika typerna av insatser. Diagram 4. Vuxna missbrukare per insatskategori uppdelat på kön den 1 november 2002 i tusental. Bistånd som avser boende Individuellt behovsprövad öppenvård Frivillig institutionsvård Frivillig familjehemsvård Män Kvinnor Tvångsvård på institution 0 2 4 6 8 10 12 1000-tal personer Bistånd som avser boende Den 1 november 2002 hade drygt 5 900 missbrukare bistånd som avsåg boende, vilket är 5 procent fler än 2001 (tabeller 3 och 4). Bistånd som avser boende gavs i knappt 1 900 000 antal boendedygn under året 2002, vilket är drygt 4 procent fler än under året 2001 (tabeller 1a och 6). Boendeinsatserna fördelades på drygt 12 500 inskrivningar under hela året (tabeller 1a och 5). Det genomsnittliga antalet boendedygn per inskrivning var således 150 dygn. Individuellt behovsprövad öppenvård Den 1 november 2002 var drygt 10 900 personer föremål för någon typ av individuellt behovsprövad öppenvårdsinsats (tabeller 3 och 4), och under hela året gjordes drygt 21 900 sådana insatser (tabeller 1b och 5). Eftersom den individuellt behovsprövade öppenvården består av ett antal olika typer av insatser (som kan ges samtidigt till samma person) blir detta i praktiken den vanligaste insatsformen för missbrukare. Vårdens varaktighet kan tyvärr inte ges. Frivillig institutionsvård Den 1 november 2002 vårdades drygt 3 000 personer med missbruksproblem frivilligt på institution (tabeller 3 och 4). Antal personer i frivillig institutionsvård (drygt 8 400) minskade under år 2002 med 4 procent jämfört med år 2001 (tabell 6). Då det gäller antal vårddygn minskade detta med knappt 10 procent jämfört med 2001. Drygt 900 000 vårddygn var fördelad på drygt 10 600 inskrivningar (tabell 5). Jämfört med 2001 var antalet inskrivningarna knappt 5 procent mindre. Den genomsnittliga vårdtiden under året var 87 dagar per inskrivning, vilket var drygt 5 procent kortare än året innan. Familjehemsvård Den 1 november 2002 behandlades 295 personer (tabeller 3 och 4) med missbruksproblem i den frivilliga familjehemsvården vilket utgör en ökning med 3 16
procent i jämförelse med 2001. Under året gjordes drygt 600 inskrivningar i frivillig familjehemsvård, vilket resulterade i att missbrukare vårdades under ungefär 95 000 dygn i denna vårdform. Den genomsnittliga vårdtiden under året var 158 dygn per inskrivning detta är 6 procent längre än 2001(tabeller 1c och 6). Vid samma datum befann sig 17 personer med missbruksproblem i familjehemsvård i enlighet med 27 LVM. Tvångsvård Beslut om beredande av vård enligt LVM och beslut om omedelbart omhändertagande Under 2002 fattades beslut enligt LVM för drygt 880 personer (tabeller 9, 10 och 12), en ökning med drygt 1 procent jämfört med 2001. Av dessa var andelen män knappt 70 procent (tabell 10). För 226 personer fattades beslut som endast gällde omedelbart omhändertagande, vilket är 5 procent fler än 2001. 655 personer fick beslut (bifall) om beredande av vård. För 206 personer av dessa fattades beslut som endast gällde beredande av vård och för 449 personer fattades beslut som gällde såväl omedelbart omhändertagande som beredande av vård. För 19 personer avslogs ansökningarna. Antalet beslut om insatser enligt LVM som fattades var knappt 1 400, vilket var nästan lika många som år 2001 (tabeller 11 och 12). Av dessa avsåg 721 beslut som endast gällde omedelbart omhändertagande (fastställda och icke fastställda). Polisen fattade ett åttiotal av dessa omhändertagandebeslut och socialnämnden de resterande 636 (tabell 11). Av socialnämndens beslut upphävdes 10 procent efter länsrättens prövning upphävdes några av polisens? I genomsnitt fattades 1,6 beslut enligt LVM per person, vilket visar att vissa personer blir föremål för flera LVM-beslut under loppet av ett år. Ansökningar om vård enligt LVM Under 2002 inlämnades drygt 670 ansökningar om beredande av vård enlig LVM till länsrätterna (fördelningen av länsrätternas bifall eller avslag till dessa ansökningar framgår av tabell 8). Antalet ansökningar var nästan lika stort som året innan. Drygt 90 procent av ansökningarna ledde till att beslut om vård fattades. Mer än en typ av indikation för tvångsvård kan anges i ansökan. I 97 procent av ansökningarna åberopades risken för att missbrukaren skulle skada sin hälsa som grund eller en av grunderna för vård. I 42 procent av ansökningarna ansågs att det förelåg risk för att missbrukaren skulle förstöra sitt liv. I 33 procent av fallen angavs risken att missbrukaren skulle komma att skada sig själv som indikation eller en av indikationerna för vård. Risken att missbrukaren skulle kunna skada närstående åberopades i 24 procent av ansökningarna. Alkohol och narkotika är de dominerande missbruksmedlen i ansökningar om vård. Under 2002 angavs missbruk av enbart alkohol i 44 procent av ansökningarna och missbruk av enbart narkotika angavs i 33 procent av ansökningarna. I 18 procent av ansökningarna under året åberopades både missbruk av alkohol och narkotika. I den resterande delen (5%) av ansökningar åberopades missbruk av enbart lösningsmedel som grund för beredande av vård eller blandmissbruk, i olika kombinationer av lösningsmedel, alkohol och narkotika (tabell 8). Vård enligt LVM Den 1 november 2002 var 286 personer i vård enligt LVM. Av dessa var 67 procent män. Åldersgruppen 40 49 var störst (24 %), följt av gruppen 30 39 (21 %) och därefter kom gruppen som var 24 år eller yngre (20 %). 17
Missbruksmedel 1 Av samtliga tvångsvårdade den 1 november 2002 uppgavs enbart alkohol som missbruksmedel för 48 procent av de vårdade och enbart narkotika för 31 procent (se diagram 5). Missbruk av alkohol i kombination med narkotika förekom hos 18 procent av de vårdade. Den resterande andelen (3%) hade lösningsmedelsmissbruk eller olika kombinationer av alkohol-, narkotika- och lösningsmedelsmissbruk (tabell 13). Diagram 5. Fördelning av missbruksmedel hos tvångsintagna på institution den 1 november 2002. Lösningsmedel och ev annat 3 % Alkohol och narkotika 18 % Alkohol 48% Narkotika 31 % Under hela 1990-talet har antalet personer som tvångsvårdats på institution minskat jämfört med tidigare år och i diagram 6 visas att detta till största delen kan hänföras till det faktum att antalet tvångsintagna på grund av enbart alkoholmissbruk har minskat kraftigt (från ca 600 vid mätdagen år 1989 till 286 vid mätdagen år 2002). Antalet personer som klassats som enbart narkotikamissbrukare har däremot varit relativt konstant. Diagram 6. Antal inskrivna personer den 31/12 för åren 1989 1997 samt 1/11 för 1998 2002 i institutionsvård enligt LVM efter missbrukets art. Antal personer 700 600 500 Alkohol 400 300 200 Blandmissbruk 100 0 Narkotika 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98* 99 00 01 02 År * Värdena för 1998 var felaktiga och har inte kunnat korrigeras i efterhand. 1) Uppgiften om missbruksmedel finns alltså endast för personer som varit institutionsvårdade enligt LVM, ej för dem som fått frivilliga insatser. 18
Utskrivningar från vård enligt LVM Under året gjordes 1 045 utskrivningar av personer som tvångsvårdades enligt LVM (tabell 14) detta är 6 procent fler än 2001. Bland dessa var den genomsnittliga vårdtiden 128 dagar vilket kan jämföras med 110 dagar som var den genomsnittliga vårdtiden för de frivilligt institutionsvårdade på institution (tabeller 15 och 1). Utskrivningar av kvinnor utgjorde nästan en tredjedel av de totala antalet utskrivningar från tvångsvård. Detta utgör inte någon större skillnad jämfört med år 2001. Antal utskrivningar för kvinnor ökade med 2 procent och för män ökade de med 8 procent i jämförelse med respektive antal ett år tidigare. Utskrivningar som gjordes under 2002 presenteras fördelad efter ålder i diagram 7. Diagram 7. Antal utskrivningar av personer från LVM-hem under 2002 efter ålder. Ålder 65-w år 60-64 år 50-59 år 40-49 år 30-39 år 25-29 år -24 år 1) 0 50 100 150 200 250 300 Antal utskrivningar Diagram 8 belyser andelarna av män och kvinnor i de utskrivningar som gjordes 2002. Det bör observeras att det här handlar om antalet utskrivningar, och att en person kunde vara intagen, och således skrivas ut, mer än en gång under året. Diagram 8. Andel utskrivningar från LVM-hem av män och kvinnor under 2002 efter ålder. 60-64 år 5% 3% 65-w år 17% 60-64 år 12% 3% 1% 65-w år 25% 21% 50-59 år 40-49 år -24 år 10% 25-29 år 30-39 år 19% 22% 50-59 år -24 år 40-49 år 25-29 år 30-39 år 11% 25% 26% Män Kvinnor Som ovanstående diagram visar, var det högre andelar av yngre personer bland kvinnorna än bland männen i de utskrivningar som gjordes 2002. 19
Övriga vuxna Bistånd som avser boende Den 1 november 2002 hade drygt 6 700 övriga vuxna bistånd för sitt boende. Under hela året gav socialtjänsten stöd avseende boende under ungefär 2 160 000 dygn fördelat på ca 9 600 inskrivningar. Det genomsnittliga antalet boendedygn var 224 per inskrivning under året. Detta var en ökning med 10 procent jämfort med antal personer med bistånd avseende boende den 1 november 2001. Individuellt behovsprövad öppenvård Den 1 november 2002 var ca 8 600 personer föremål för någon typ av öppenvårdsinsats, vilket var 160 fler än föregående år. Under året gjordes drygt 12 700 insatser, knappt 3 procent fler än år 2001. Eftersom den individuellt behovsprövade öppenvården består av ett antal olika typer av insatser (som kan ges samtidigt till samma person) blir detta i praktiken den vanligaste insatsformen för övriga vuxna. Frivillig institutionsvård Den 1 november 2002 vårdades drygt 990 vuxna personer utan missbruksproblem frivilligt på institution, vilket är 19 procent mindre än föregående år. Under hela år 2002 vårdades drygt 1 500 personer i denna vårdform under sammanlagt drygt 317 000 dygn fördelade på knappt 1 700 inskrivningar. Den genomsnittliga vårdtiden under året var 189 dagar per inskrivning, vilket innebär två procent kortare tid än året innan. Knappt 17 procent av den frivilliga institutionsvård för vuxna utan missbruksproblem bedrevs av offentlig vårdgivare och resterande del av privat/enskild vårdgivare eller privat delad med offentlig. Under året var det genomsnittliga antalet vårddygn per person 203, vilket är 7 procent kortare tid än under 2001. Familjehemsvård Den 1 november 2001 vistades drygt 120 personer i kategorin övriga vuxna i familjehemsvård, vilket i stort sett är lika många som vid mätdagen det förra året. Under 2002 gjordes drygt 193 inskrivningar vilket resulterade i att vuxna utan missbruksproblem vårdades under knappt 44 000 dygn i familjehemsvård. Det genomsnittliga vårdtiden var 228 dygn per inskrivning, vilket är 9 procent längre än under år 2001. 20
Könsfördelning för olika insatser Bland övriga vuxna som den 1 november 2002 hade olika insatser inom socialtjänsten var det större andelar män än kvinnor, förutom bland dem med öppenvård där kvinnorna utgjorde knappt 57 procent och männen drygt 43 procent (tabell 18). Av diagram 7 framgår hur antalet personer i målgruppen övriga vuxna som fick individuellt behovsprövade insatser den 1 november 2002 fördelar sig mellan olika insatskategorier och kön (tabell 18). Diagram 9. Övriga vuxna per insatskategori uppdelad på kön den 1 november 2002 i tusental. Bistånd som avser boende Öppenvård Frivillig institutionsvård Frivillig familjehemsvård Män Kvinnor 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1000-tal personer 21
Tabellförteckning Sida 32. Tabell 1a. Missbrukare 2002. Bistånd som avser boende. Antal inskrivningar, beviljade boendedygn och genomsnittlig boendedygn per inskrivning under året. 32. Tabell 1b. Missbrukare 2002. Individuellt behovsprövad öppenvård. Antal insatser, beviljade vårddagar och genomsnittlig vårddagar per insats under året. 32. Tabell 1c. Missbrukare 2002. Frivillig familjehemsvård. Antal inskrivningar, beviljade vårddygn och genomsnittlig vårddygn per inskrivning under året. 33. Tabell 2. Missbrukare 2002. Frivillig institutionsvård. Antal beviljade vårddygn under året efter typ av vårdgivare, genomsnittligt antal vårddygn per person, antal inskrivningar, vårddygn per inskrivning samt antal personer. 34. Tabell 3. Missbrukare 2002. Antal personer den 1 november med frivilligeller tvångsvård/behandling efter typ av insats, kön och ålder. 35. Tabell 4. Missbrukare 2002. Antal personer den 1 november med bistånd som avser boende, frivillig- vård/behandling efter län, kommun och typ av insats. 42. Tabell 5. Missbrukare 2002. Antal frivilliga insatser/inskrivningar under året efter län, kommun och typ av insats. 49. Tabell 6. Missbrukare 2002. Antal boendedygn i bistånd som avser boende, antal vårddygn, antal personer och antal dygn per person i frivillig institutionsvård samt antal vårddygn i familjehem under året efter län och kommun. 56. Tabell 7. Missbrukare 2002. Antal personer i institutionsvård enligt LVM och 4 kap. 1 SoL den 31 december 1983 1997 och den 1 november 1998 2002. 57. Tabell 8. Missbrukare 2002. Antal ansökningar (bifallna och avslagna) till länsrätten om beredande av vård enligt LVM någon gång under året efter indikation, typ av missbruk och län. 58. Tabell 8a. Missbrukare 2002. Antal personer 20 år eller yngre, med ansökan enligt LVM efter beslut, indikation i ansökan, missbruksmedel samt kön och ålder. 59. Tabell 9. Missbrukare 2002. Antal personer med beslut om insatser enligt LVM någon gång under året, efter kön, ålder och antalet beslut enligt LVM. 22
60. Tabell 10. Missbrukare 2002. Antal personer med beslut om insatser enligt LVM någon gång under året, efter län, kön, och ålder. 61. Tabell 11. Missbrukare 2002. Antal beslut (fastställda och icke fastställda) enligt LVM om omedelbart omhändertagande någon gång under året efter indikation vid beslutet och myndighet som fattat beslutet, länsvis. 62. Tabell 11a. Missbrukare 2002. Antal personer 20 år eller yngre, med beslut om omedelbart omhändertagande enligt LVM efter prövning, beslutsfattare, indikation i beslutet, missbruksmedel samt kön och ålder. 63. Tabell 12. Missbrukare 2002. Antal personer med beslut enligt LVM samt antal beslut enligt LVM någon gång under året, efter län och kommun. 71. Tabell 13. Missbrukare 2002. Antal personer i institutionsvård enligt LVM den 1 november efter missbruksmedel, kön och ålder. 72. Tabell 14. Missbrukare 2002. Antal utskrivningar från LVM-hem av personer som vårdats enligt LVM under året efter missbruksmedel, kön och ålder. 73. Tabell 15. Missbrukare 2002. Antal utskrivningar från hem för vård av personer som varit intagna enligt LVM pga missbruk någon gång under året redovisade efter vårdtidens längd, genomsnittlig vårdtid i antal dagar samt efter kön, ålder och missbruksmedel. 74. Tabell 16a. Övriga vuxna 2002. Bistånd som avser boende. Antal inskrivningar, beviljade boendedygn och genomsnittlig boendedygn per inskrivning under året. 74. Tabell 16b. Övriga vuxna 2002. Individuellt behovsprövad öppenvård. Antal insatser, beviljade vårddagar och genomsnittlig vårddagar per insats under året. 74. Tabell 16c. Övriga vuxna 2002. Frivillig familjehemsvård. Antal inskrivningar, beviljade vårddygn och genomsnittlig vårddygn per inskrivning under året. 75. Tabell 17. Övriga vuxna 2002. Frivillig institutionsvård. Antal beviljade vårddygn under året efter typ av vårdgivare, genomsnittligt antal vårddygn per person, antal inskrivningar, vårddygn per inskrivning samt antal personer. 76. Tabell 18. Övriga vuxna 2002. Antal personer den 1 november med vård/behandling efter ålder, typ av insats och kön. 77. Tabell 19. Övriga vuxna 2002. Antal personer den 1 november med vård/behandling efter län, kommun och typ av insats. 84. Tabell 20. Övriga vuxna 2002. Antal insatser/inskrivningar under året efter län, kommun och typ av insats. 23