Johan Eriks och Magdalenas klassresor upp och ner Bengt Lennartsson, Hans-Ingvar Johnsson Detta är en berättelse om ett par som levde en stor del av sina liv, ganska framgångsrikt och välbärgade, på en gård i Stenvarmsholm 1860-1893; hur deras situation sedan drastiskt förändrades och något om hur det gick för deras ättlingar. Det unga paret: Magdalena från Skärsnäs och Johan Erik från Smedjehult Magdalena var bara 16 år när de gifte sig dagen före julafton 1858. Hennes mor Hanna-Lisa Carlsdotter hade då avlidit och hennes far Gustav Johansson hade gift om sig med Johanna Magnusdotter. Gustav med familj bodde fram till 1862 på sin gård i Skärsnäs och flyttade då till den nyinköpta gården i Södra Toramåla. Johan Erik föddes i Smedjehult, Linneryd. Hans far Johannes Larsson ägde en gård där, och hans tredje fru, Christina Eriksdotter från Stenvarmsholm, var Johan Eriks mor. När föräldrarna Johannes och Christina gifte sig 1832 köpte Johannes den gård i Stenvarmsholm som Christina kom ifrån, men de bosatte sig i Smedjehult. När sonen Johan Erik gifte sig med unga Magdalena från Skärsnäs, hade hans far Johannes avlidit ett par år tidigare, och det var lite oklart vilken av sönerna som skulle överta gården. De första goda åren i Stenvarmsholm Det nygifta paret bosatte sig på Christinas fädernegård i Stenvarmsholm och där satte de igång med att bygga ett nytt stort boningshus, som står kvar än idag. De etablerade sig ordentligt i sockenlivet i Älmeboda. Johan Erik blev kyrkvärd och hade många förtroendeuppdrag. Han var en av de ursprungliga 12 personerna i direktionen när Älmeboda Sparbank bildades 1884. En uppgift om att han skulle varit nämndeman bygger dock troligen på en förväxling av personer och gårdar i Stenvarmsholm. Under perioden 1859-1887 fick Magdalena och Johan Erik 13 barn. Det tolfte döptes till Johan GUSTAV Dussine. Deras äldsta dotter Hilda gifte sig 1880 med Otto Johansson från Svartabäck, Linneryd. De nygifta tog då över gården i Södra Toramåla från Magdalenas styvmor Johanna, som just blivit änka. Magdalenas och Johan Eriks näst äldsta dotter Anna gifte sig 1887 med Frans Johnsson ifrån Brännebo. De bosatte sig först i Björnekulla, och där föddes deras första döttrar. Magdalenas och Johan Eriks tredje dotter, Vilhelmina, emigrerade 1888 till Amerika. Där tog hon förnamnet Minnie och gifte sig följande år med svenskättlingen Karl Otto Charles Johansson. Dottern Emma emigrerade till Amerika 1892 och gifte sig också med en svenskättling, Karl Herman Charles Lundquist.
Trassliga bankförbindelser tvingade dem att lämna sina gårdar År 1893 började svårigheterna. Otto och Hilda i Södra Toramåla blev av banken tvingade att lämna sin gård, och samtidigt drabbades också Johan Erik och Magdalena av ekonomiska problem. Det finns berättelser som antyder att Otto och Hilda varit borgenärer för Johan Eriks och Magdalenas lån, samtidigt som Johan Erik varit borgenär för någon annan, som inte klarade av sina bankbetalningar. Gården i Stenvarmsholm fick ny ägare 1893, Handlande R Johansson, Sandsjö, men familjen fick bo kvar till 1896. Då flyttade Johan Erik och Magdalena med sina tre yngsta barn till Boamåla, till en avstyckad lägenhet d.v.s. ett hus med tomt utan nämnvärd areal. Otto och Hilda med hela familjen, då fyra barn i åldrarna 4-12 år, flyttade till Ottos bror August Almér i Västland, Uppland. Gården i Södra Toramåla övertogs av Hildas yngre syster Anna och hennes man Frans, som flyttade dit från Björnekulla. Totalt fick Anna och Frans sex döttrar och därefter fyra söner. Johan Erik och Magdalena hade de tre yngsta barnen med sig, när de flyttade till Boamåla 1896. Av de totalt 13 barnen hade fyra avlidit i unga år redan i Stenvarmsholm. En son, Albin, hade flyttat till Karlskrona och blivit handelsbiträde. En dotter, Maria, blev hembiträde i Linköping, och yngsta dottern Linnea flyttade 1898 till Gotland och blev piga på Roma Kungsgård. Kanske var det via henne som Magdalena och Johan Erik fick impulsen att också flytta till Gotland. De tog med sig sina två yngsta söner, Gustav 16 år och Fredrik 12 år, och lämnade Boamåla för gotländska Väskinde. Den tidigare kyrkvärden, ledamoten i bankdirektionen och hemmansägaren Johan Erik hade som 62-åring blivit dräng på Gotland. Fyra år senare avled Magdalena, 61 år, i lungsjukdom och ett par månader därefter lämnade Johan Erik Väskinde och flyttade till dottern Anna med make Frans och deras då åtta barn i Södra Toramåla. De två sönerna stannade på Gotland och emigrerade ett par år senare till Amerika. Från Gotland till Amerika via Södra Toramåla Efter ett år i Södra Toramåla begav sig också Johan Erik till Ameriak. Han reste 1904 till dottern Emma med familj i Buffalo, Minnesota. Emma och maken Charles Lundquist hade två barn, Eberhardt född 1901 och Harry född 1904. Efter ett par år hade Johan Eriks två döttrar Minnie och Emma, och de två sönerna Gustav och Fredrik, bosatt sig på olika platser i Amerika. Johan Erik bodde hos dottern Emmas familj i sju år. En decemberkväll 1911 knackade han oanmäld på dörren i Toramåla hos dottern Anna, mågen Frans och de då tio hemmavarande barnen. Johan Utanför Emma och Charles Lundquists hus i Buffalo, Minnesota. Johan Erik, sonen Harry, Charles och sonen Eberhardt. Troligen strax före Johan Eriks återresa till Sverige 1911. Johan Erik och Magdalena under perioden på Gotland Erik var nu 75 år gammal och han bodde kvar hos dem i Södra Toramåla till sin död 1914.
Den ensamma svarta gravstenen Johan Eriks gravplats på kyrkogården i Rävemåla har en speciell historia. Hans svåger Peter Gustaf Gustafsson i Rävemåla hade varit ägare till marken där kyrkan byggts och gården som kyrkogården avstyckats från. I uppgörelsen ingick att Peter Gustaf disponerade en egen del av kyrkogården till gravplatser åt sina anhöriga. Den förste som detta utnyttjades för var Peter Gustafs och Magdalenas far, och därmed Johan Eriks svärfar, Gustav Johansson. Hans svarta gravsten står på den reserverade ytan direkt till höger, när man passerat kyrkporten in från Sockenstugan. Här fick också Johan Erik sin viloplats. Tidigare hemmansägaren Peter Gustaf fick dock inte själv vila här. Han hamnade i svårigheter och fick efter skilsmässa från sin tredje fru 1888 lämna gården och blev inhysehjon i Qvisingsö. Han reste sedan 1892, 56 år gammal, i sällskap med Johan Eriks dotter Emma, till Amerika, och han blev där enligt uppgift farmare i Wisconsin. Sex av barnen bildade familj och fick 28 barnbarn Gustav Johanssons familjegrav, där också Johan Erik vilar. Av de tretton barnen hade fyra avlidit i unga år och Magdalenas och Johan Eriks två ensamstående döttrar i Sverige, Maria och Linnea, hade nu också avlidit i Stockholm 1908, respektive i Visby 1906. Den ensamstående sonen Albin, som fått anställning som affärsbiträde i Karlskrona, såg ut att ha ordnat det bra för sig när han förlovade sig med den välbärgade affärsägarens dotter. Dock hakade något upp sig och förlovningen bröts. Albin levde vidare som handelsresande, blev varnad och insatt för lösdriveri och fick senare böta för olaga gårdfarihandel i Lysekil. Han slutade sina dagar ogift på sjukhuset i Sundsvall 1943 och var då mantalsskriven i Östersund. Kvar i Sverige fanns dottern Anna i Södra Toramåla och dottern Hilda i Bolstan, Västland, i Uppland. Kontakten mellan dessa två släktgrenar verkar länge ha varit ganska begränsad. Rimligt med tanke på att Hildas familj tvingats flytta från gården i Södra Toramåla, som systern Anna med familj då övertog. Detta på grund av ekonomiska problem, som systrarnas far på något sätt var inblandad i. Hilda och Otto fick sju barn och fem barnbarn, som i huvudsak slog sig ned i Uppland och Västmanland. Anna och Frans i Södra Toramåla fick 10 barn och 17 barnbarn, av vilka de flesta bosatt sig i Småland och i Stockholms-området.
De fyra syskonen i Amerika hade nog åtminstone i första generationen god kontakt med varandra, och också brevkontakt med Hilda-grenen i Sverige. Annas och Frans son Knut, född 1904, var över i Amerika 1929-1934 och hade då bl.a. kontakt med sin kusin Oskar, Minnies son. Minnie själv var med sin yngsta dotter Ellen, då 30 år gammal, i Sverige på besök 1936 och hälsade på i Södra Toramåla. Där träffade de Frans, som fortfarande var i livet, och alla Toramålabarnen. Det blev ett besök i Stenvarmsholm, och också en vecka hos Hilda och hennes dotter Lisa (1881-1954) i Stav, Västland. Lisa besökte året därpå (1937) Södra Toramåla och umgicks med släktingarna där. Hon träffade också släkt i Linneryd på sin far Ottos sida. Lisa skrev senare en mycket omfattande och intressant släktberättelse med många fotografier. Nya kontakter etablerade mellan nu levande ättlingar Efter 1940 verkar det ha varit ganska sparsamt med kontakter mellan de olika grenarna. På 1990- talet kom ett brev till Kronobergs Genealogiska Förening, KGF, från Elyce Arvidsson, Buffalo, Minnesota, där hon bad om hjälp att hitta några då levande släktingar i Sverige. Elyce är sondotter till Emma från Stenvarmsholm och hennes make Charles Lundquist. KGF hade kontakt med släktforskaren Wulfila Fille Enkler, som är dotterson till Anna i Södra Toramåla. Kontakten mellan Fille och Elyce ledde till att Elyce med maken Marvin kom till Sverige 1998. Med Fille som guide besökte de olika platser i Älmeboda, och de har sedan också fått Sverige-besök i Buffalo. Elyce och Marvin återkom till Sverige 2007. Fille Enkler med Marvin och Elyce Arvidson på sightseeing i Älmeboda 1998. En ny kontakt mellan svenska och amerikanska ättlingar till Johan Erik och Magdalena kom 2014 tack vare DNA-teknik. I Wisconsin finns en Sverige-ättling, Dennis Bartholomew, dotter-dotter-son till en person född i Binnareboda, Alma Gustavsson (1884-1974). Dennis hittade för många år sedan en del av Fille Enklers släktinformation på Internet. Han hörde av sig för informationsutbyte och har sedan haft löpande kontakt. Nu hade Dennis skickat in sitt DNA till ett släktforskningsföretag och fått veta att det finns en Connie Johnson, som hade närbesläktat DNA. Connie visste att hennes farfars mor hette Vilhelmina och kom från Älmeboda i Sverige. Dennis kände till Stenvarmsholms-släkten eftersom han visste, att Edit Gustavsson från hans Binnareboda-släkt gift sig med Johan Eriks och Magdalenas barnbarn Helmer Johnsson i Södra Toramåla. Men detta giftermål kunde ju inte göra att hans DNA var släkt med Connies, så Dennis undrade hur detta kunde komma sig. Det visade sig då att Johan Eriks mors, Christina Eriksdotters, föräldrar Elias och Annika, som ägt gården i Stenvarmsholm innan Johan Eriks far köpte den, också var farföräldrar till Alma Gustavssons morfar. En bieffekt av detta var att Connie Johnson fick kontakt med sin svenska släkt. Hon är född i Texas men arbetar nu under några år i Spanien. De första dagarna i juli 2015 gjorde hon ett kort besök i Sverige. En syssling till hennes far, Marvin Oscar Johnson, nämligen den nuvarande ägaren till gården i Södra Toramåla, Hans-Ingvar Johnsson med hustru Kerstin, tog emot henne som gäst ett par dagar. Tillsammans besökte de Stenvarmsholm. Connie och Hans-Ingvar utanför huset i Stenvarmsholm 2015.
De nuvarande danska ägarna till huset där har renoverat det mycket varsamt. Golv- och takbrädor, innerdörrar mm finns kvar från Johan Eriks och Magdalenas bygge runt 1860. Det blev också besök vid kyrkoruinen i Älmeboda, där Connies anmoder Vilhelmina var döpt, och vid den nya kyrkan i Rävemåla, samt den gård i Skärsnäs, där Magdalena var född och uppvuxen. Boningshuset där var sedan länge nedbrunnet, men man kunde se den ursprungliga källaren och gårdens vackra läge med utsikt över Djupasjön. Inbjudan till utbyte av släktinformation Upptäckten av den amerikanska bryllingen Connie med hjälp av DNA gav inspiration till att ta reda på lite mer också om den svenska släkten, och framför allt då Hildagrenen. Detta har lett till kontakt med nya sådana personer i Köping och Uppsala och möten med en ny dotter-sondotter-dotter till Johan Erik och Magdalena, Eva Billert i Arboga. Ambitionen är att skanna in hela Lisas ovannämnda släktrapport och lägga den upp på Internet tillsammans med Fille Enklers material, som redan finns där. Fallet med Dennis och Connie är ett exempel på att vi Älmebodabor i mycket stor utsträckning har gemensamma anor. Människorna här flyttade inte särskilt långt dock med vissa undantag som denna berättelse visar. Det betyder att släktforskningsintresserade med Älmeboda-rötter skulle ha mycket stor nytta av att utbyta information med varandra. Intresserade är mycket välkomna att ta kontakt! Källor och referenser: Material till denna berättelse har hämtats i kyrkoarkiv, folkbokföring, passagerarlistor, polisunderrättelser, Älmeboda Sparbanks jubileumsskrifter, omfattande insamlat och nedtecknat material av Fille Enkler och av Lisa Billert samt information från många andra personer: Dennis Bartholomew, Elyce Arvidson, Anita Häggström, Eva Billert, Connie Johnson samt Anne-Marie och Poul Nielson. Ett stort tack till samtliga från författarna!