Ny VA-ledning sträckan Hedhuset-Ängstorp

A R K E O L O G I S K U T R E D N I N G E TA P P 1 Leif Häggström Ny VA-ledning sträckan Hedhuset-Ängstorp Halland, Laholms kommun, Skummeslövs sn och Laholms lfs Utredningsår 2014

ÄLVSÅKER SLÄP TÖLÖ KUNGSBACKA VALLDA FJÄRÅS HANHALS FÖRLANDA ONSALA ÖLMEVALLA GÄLLINGE IDALA LANDA FRILLESÅS STRÅVALLA VEDDIGE KUNGSÄTER GUNNARSJÖ VÄRÖ ÅS TORPA SÄLLSTORP GRIMMARED STAMNARED SKÄLLINGE KARL-GUSTAV NÖSS- LINGE KÄLLSJÖ FAGERED ÄLVSERED LINDBERG VARBERG VALINGE GÖDE- STAD HUNNE- GRIMETON STAD ROLFSTORP SVARTRÅ ULLARED GÄLLARED GUNNARP TRÄSLÖV SPANNARP DAGSÅS KÖINGE OKOME KROGSERED TVÅÅKER SIBBARP LÅNGARYD JÄLLUNTOFTA LJUNGBY ASKOME KINNARED MORUP ALFS- HÖG VESSIGE DRÄNGSERED FÄRGARYD STAFSINGE VINBERG ABILD TORUP SÖDRA UNNARYD ÅRSTAD FALKENBERG SKREA ASIGE FEMSJÖ EFTRA SLÖINGE GETINGE SLÄTTÅKRA STENINGE RÄVINGE KVIBILLE ENSLÖV BREARED HARPLINGE HOLM VAPNÖ ÖVRABY Hedhuset Ängstorp SÖNDRUM SNÖSTORP HALMSTAD TRÖNNINGE ELDSBERGA TÖNNERSJÖ VEINGE TJÄRBY LAHOLM LFS KNÄRED LAHOLM YSBY SKUMMESLÖV RÄNNESLÖV HISHULT HASSLÖV VÅXTORP Hallands Länsmuseer, Kulturmiljö Halland Uppdragsverksamheten, Halmstad 2015. Arkeologisk utredning 2014. Omslag: Foto taget från norr mot SSV. I bilden anas träd som växer kring Smedjeån. I horisonten skymtar Hallandsås. Foto: Leif Häggström Layout: A. Andersson. Kartor ur allmänt kartmaterial Lantmäteriet. Ärende nr ms2006/02316.

Innehåll Sammanfattning... 5 Bakgrund... 5 Topografi och fornlämningsmiljö... 5 Syfte och metod... 6 Resultat... 6 Historiska kartor utmarker och översandning... 6 Geologin strandlinjer och översandning... 7 Tidigare arkeologi utredning och förundersökning.. 7 Tidigare arkeologi fasta fornlämningar...10 Åtgärdsförslag...11 Referenser...13 Tekniska och administrativa uppgifter...14 3

Laholm 133:1 Laholm 211:1 Laholm 199:1 Laholm 239 Laholm 147:1 Laholm 147:1 Laholm 201:1 Laholm 147:1 Laholm 237 Laholm 236 Laholm 228 Laholm 138:1 Laholm 193:1 Laholm 195:1 Laholm 202:2 Laholm 139:1 Laholm 202:1 Laholms stad 41 Fig.1 Karta med VA-ledningens planerade sträckning markerad. Berörda fornlämningar anges med nummer. Karta: Patrik Hallberg. Skala 1:23 000. Laholm 213:1 Laholm 140:1 Laholm 203:1 Laholms stad 39 Laholms stad 40 Laholm 192:1 Skummeslöv 36 Skummeslöv 13:1 Skummeslöv 35 Skummeslöv 19:1 Skummeslöv 12:1 Skummeslöv 14:1 Skummeslöv 30:1 Skummeslöv 17:1 Ränneslöv 63:1 Skummeslöv 33:1 Skummeslöv 23:1 Skummeslöv 10:1 Skummeslöv 23:1 Skummeslöv 24:1 Skummeslöv 4:1 Skummeslöv 26:1 0 1 000 m Skummeslöv 2:2 Skummeslöv 2:1 4 Skummeslöv 20:1 Skummeslöv 38 Skummeslöv 3:1 Skummeslöv 6:1 Skummeslöv 11:1 Skummeslöv 29:2 Skummeslöv 9:1 Skummeslöv 8:1 Skummeslöv 29:1

SAMMANFATTNING Laholmsbuktens VA planerar förlängning av nya VA-ledningar på en ungefär 9,5 km lång sträcka från Skummeslöv till Laholms stad. Angivet arbetsområde är 20 m, schaktbredd för ledningarna är 3-5 m. Inom arbetsområdet kommer schaktning och körning att ske. Föreliggande utredning etapp 1 syftar till att specificera potential och föreslå ambitionsnivå för ledningssträckningens olika delar. 10 delsträckor har utifrån arkeologiska och geologiska förhållanden identifierats. Två av dem kan avfärdas, fyra av dem kan utredas extensivt och fyra av dem bör utredas intensivt. BAKGRUND Laholmsbuktens VA planerar förlängning av nya VA-ledningar på en ungefär 9,5 km lång sträcka från Skummeslöv till Laholms stad. Angivet arbetsområde är 20 m, schaktbredd för ledningarna är 3 5 m. Inom arbetsområdet kommer schaktning och körning att ske. Följande utredning etapp 1 syftar till att bedöma fornlämningspotentialen i sträckningens olika partier inför en kommande utredning etapp 2 vilken innefattar grävande insatser. Fornlämningspotentialen är utgångspunkten för kommande prioriteringar. Utredningen etapp 1 har primärt genomförts genom att arkivuppgifter och kartmaterial som berör sträckningen gåtts igenom. TOPOGRAFI OCH FORNLÄMNINGSMILJÖ Den planerade VA-ledningen löper parallellt med, och nära inpå, den järnvägssträckning som anlades för ungefär 20 år sedan. Närheten innebär att man kan förutsätta att de arkeologiska insatser som gjordes för järnvägsbygget kan bidra med mycket information även för de kommande arkeologiska insatserna för VA-ledningen. Detta gäller inte minst vilka områden som prioriteras och vilka som ignoreras. Sedan tidigare vet vi att området är relativt komplicerat med såväl äldre kustlinjer som översandningsfenomen. Dessa saker ter sig dock olika i olika delar av ledningssträckningen. Det ligger ett antal redan kända fornlämningar i ledningssträckningen, de är i korthet: Fornlämning Typ Kort beskrivning Skummeslöv RAÄ 10:1 Fyndplats Fynd av flintdolk. Ungefärlig plats. Skummeslöv RAÄ 33:1 Fyndplats, fossil åker Fynd av flinta samt system av årderspår. Platsen är förundersökt. Laholm RAÄ 203:1 Boplats Invid Smedjeån, en boplats med två identifierade hus. Fynd av keramik, flinta och bränd lera. Bebyggelse från förromersk järnålder, ströfynd från senneolitikum. Platsen är undersökt och borttagen. Laholm RAÄ 139:1, RAÄ 202:1, RAÄ 202:2 Fyndplats, boplats, gravfält Fyndplats för stridsyxa. Boplats med stolphål och härdar. Flatmarksgravfält med 10 gravar (6 urnebrandgropar, 4 brandgropar). Fynd av brända ben, keramik, flintredskap. Boplatsen och gravarna är undersökta men fornlämningen kvarligger, status delundersökt. Laholm RAÄ 201:1 Boplats/ gårdstomt Medeltida gård med eventuell smedja. Flintredskap antyder en mycket äldre fas. Utifrån insatser KMH gjorde i augusti 2013 kan det konstateras att fornlämningens utbredning är något mindre än angivet i FMIS (ändring inskickad men i skrivandets stund ej införd). Status delundersökt. 5

SYFTE OCH METOD Syftet med denna utredning etapp 1 är att fastställa det befintliga antikvariska kunskapsläget för den sträcka som VA-ledningen kommer att beröra. Detta kunskapsläge skall ligga till grund för prioriteringar i den grävande delen av den antikvariska processen, dvs utredningens etapp 2. Metoden har varit en arkivmässig genomgång av relevant material (kartor, rapporter mm) samt ett översiktligt fältbesök i syfte att få en uppfattning om miljön. Fig. 2: I princip hela sträckan utgörs av odlingsmark och vall avbrutet av enstaka beteshagar. Foto: Leif Häggström RESULTAT Resultaten presenteras kategorivis utifrån källmaterial. Historiska kartor utmarker och översandning En översiktlig kartgenomgång har gjorts. Det material som använts är de renritade kartöverlägg som förvaras på Kulturmiljö Halland. Någon genomgång av de digitaliserade kartorna på Lantmäteriets arkiv har inte gjorts. Överlag är kartöverläggen för denna sträcka tämligen sparsamma i sin information. Större delen av sträckan har varit utmark där inga särskilda noteringar gjorts. Enda undantaget är i VA-sträckningens norra del vid Trulstorp där inägor berörs. Detta område är dock redan registrerad fornlämning och kommer inte att beröras djupare förrän i samband med en eventuell förundersökning. 6

Geologin strandlinjer och översandning Postglaciala transgressionen ca 6500 år före nu, med ett maximum på 10 m över havet, dvs högre än stora delar av den sträckning som berörs av projektet. Detta innebär att det kan finnas platser som är äldre än transgressionen och som har överlagrats i samband med densamma. Det innebär även att där kan finnas platser som är yngre än transgressionen och följer i den sjunkande vattennivåns spår. Det kan även uttryckas med Staffan Anbergs ord (1992:4): Detta innebär bla att förhistoriska boplatser som nu ligger på ett visst avstånd till havet, i själva verket kan ha legat helt strandnära, med allt vad det innebär. Vidare betyder ovanstående att alla boplatser som är äldre än ca 4500 fkr, och som har varit lokaliserade på en nivå under 10 m ö h kan vara inlagrade i, och överlagrade av, marina sediment. Dessa sediment kan omfatta många meter. Inför de arkeologiska insatserna vid järnvägsbygget genom området utfördes geologiska undersökningar. Dessa utfördes av statsgeolog Arne Hilldén vid SGU. I praktiken genomfördes de som så att ca 40 gropar grävdes med grävmaskin inom arbetsområdet som löpte mellan Skummeslöv och Södra Mellby. Groparna grävdes med ett inbördes avstånd om 100-200 m. I de partier som bedömdes som arkeologiskt och geologiskt ointressantare lades groparna glesare än inom intressanta områden. Hilldéns geologiska utredning är relevant även för detta projekt trots att den inte sträcker sig längre än från motorvägen till Smedjeån. Tre stråk har identifierats som intressanta ur ett geologiskt perspektiv, de innehåller äldre markytor av olika slag. Stråken har vägts in i den slutliga bedömningen tillsammans med övriga indikationer. Det första räknat från söder (markerat I på kartan, fig. 3), är ett stråk där flygsand täcker en äldre markhorisont vilken i sin tur täcker ett marint avsatt lager av sand och mo. Därunder kan finnas en äldre matjordshorisont, vilken i så fall skulle varit belägen över havsnivån för 7.000-10.000 år sedan. Det andra räknat från söder (markerat II på kartan, fig. 3) är ett stråk där flygsand täcker ett lager med gyttjig mo. Det gyttjiga lagret var en strand för ungefär 5000 år sedan. Stranden förefaller ha legat i en lagun eller skyddad vik vilken sakta grundats upp. Det tredje stråket ligger strax söder om Smedjeån (markerat III på kartan, fig. 3). Här täcker ett marint avsatt lager en äldre markhorisont vilken varit havsnära land för ungefär 7.000-9.000 år sedan. I samband med de geologiska insatserna 1992 hittades bland annat organiskt material i form av en tallstubbe med inktakt rotsystem. Tidigare arkeologi utredning och förundersökning Utredningen för omläggningen av järnvägen utfördes i utredningsmomentets barndom vilket gjorde att den endast innefattade kart- och arkivgenomgång samt fältinventering. Något grävande moment ingick inte. Själva fältinventeringen gjordes på våren, i april, innan vårbruket påbörjats vilket får ses som goda förhållanden. Åtminstone för att finna stenål- 7

III II I 0 1 000 m Fig. 3. Karta med geologiskt intressanta delsträckor markerade. Karta framställd av Patrik Hallberg. Skala 1:23 000. 8

Fig. 4. Platsen där RAÄ Skummeslöv 33 en gång låg ligger under järnvägen precis till höger om bron. Hela området här är arkeologiskt och geologiskt intressant. Foto: Leif Häggström derns lämningar. Inventeringen förstärkte bilden av att området från Smedjeån och norrut är fornlämningstätare än området söder om Smedjeån. Det poängteras att det lägre belägna området, genom att det påverkats av den tidigare nämnda transgressionen, kan innehålla mesolitiska lokaler vilka är överlagrade av marina sediment och därigenom inte är möjliga att finna vid en ytinventering. Två lokaler (se översiktskarta, fig. 1 i början av rapporten) lyftes fram för den sträckning som nu är aktuell, den ena var det som kom att bli Laholms lfs RAÄ 201, dvs en komplicerad miljö från vikingatid och medeltid. Den andra var en lokal precis norr om Smedjeån där äldre fynd av stridsyxa (RAÄ 139) respektive flintkniv (RAÄ 140) motiverade insatser (Halland, Västkustbanan, Skummeslöv-Trönninge, Arkeologisk utredning 1991). Den arkeologiska förundersökningen liknar det som idag görs på en utredning. Det var i samband med den arkeologiska förundersökningen som de geologiska studierna gjordes. Metoden för hur man genomförde förundersökningen skiljde sig något mellan området norr om Smedjeån och området söder om ån. Norr om ån var det frågan om traditionella sökschakt och provgropar i potentiella fornlämningslägen vilka hade identifierats på förhand. Söder om ån har ett glest pärlband av gropar grävts mer förutsättningslöst (Anberg et al 1992). Detta innebär att det statistiskt sett finns stora glipor i täckningsgraden norr om Smedjeån medan området söder om Smedjeån har en något bättre täckningsgrad statistiskt sett. I området söder om Smedjeån grävdes sökschakt/provgropar på 32 platser, några tätare andra glesare. Av dessa är 20 relevanta att väga in i föreliggande studie. I några av dem fanns äldre markytor bevarade, dels sådana som är från tiden 7000-5000 f.kr och överlagrats av marina sediment, och dels sådana som är yngre än 4500 e.kr och täckts av flygsand. Båda kategorierna redovisades ovan under rubriken geologi. Fornlämningen Laholm lfs RAÄ 203 identifierades genom provgropsgrävning/schaktning. Fornlämningen Skum- 9

meslöv 33 identifierades även den och den visade sig bland annat innehålla årderspår men den gick aldrig vidare till slutundersökning (Anberg et al 1992, se även översiktskartan i början av rapporten). Tidigare arkeologi fasta fornlämningar Inom den sträckning som berörs av ledningssträckningen har tre arkeologiska slutundersökningar genomförts. Från söder till norr är det Laholm lfs RAÄ 203, 202 samt 201 (se översiktskarta, fig. 1). I korthet ter sig resultaten som följer: Laholm lfs RAÄ 203 utgörs av förromerska boplatslämningar. Boplatsen är belägen precis söder om Smedjeån. Boplatsen bestod av ett knappt hundratal anläggningar, framför allt stolphål men även gropar och härdar. Två hus identifierades, ett tvåskeppigt och ett treskeppigt. Det tvåskeppiga huset förefaller såhär i efterhand som ofullständigt. Kanske borde fler anläggningar förts till huset varvid det hade kunnat göras treskeppigt. Anläggningarna är i vart fall koncentrerade på ett sätt som möjliggör en sådan tolkning om man accepterar att stolparna inte står 100% symmetriskt. Ungefär 300 gram keramik och lite flinta hittades, därtill framkom djurben (Fors & Viking 1995). Boplatsen förefaller väl begränsad. Högst sannolikt sträcker den sig vidare åt ost-sydost eller åt nordväst. Om den sträcker sig åt östersydost finns det en del plats fram till Smedjeåns brink. I detta stråk kommer den planerade ledningen att placeras. Att i samband med utredningens etapp 2 alternativt i samband med förundersökningen konstatera om lämningen sträcker sig in i ledningens arbetsområde är viktigt. Kunskapsmässigt är det lämpligt att detta sker så tidigt som möjligt i processen. Laholms lfs 202 är ett mindre gravfält med flatmarksgravar från förromersk järnålder. Där hittades även mesolitisk flinta. Eftersom man hade indikationer på stenåldersaktiviteter grävdes såväl djupschakt som ett 50-tal meterrutor. Något tusental flintor hittades. Intressantare var det femtiotalet anläggningar som påträffades varav tio var gravar. Gravarna utgjordes av fyra brandgropar och sex urnebrandgropar. Gravarna låg uppe på en forntida strandvall medan flintorna låg nedanför, i det förhistoriska strandbrynet. Från gravarna tillvaratogs totalt 4,4 kg ben varav ungefär 1/3 har identifierats. Samtliga gravar innehöll ben från människa, ingen innehöll djurben men det var inte heller att vänta. Eventuellt kan det röra sig om minst 11 individer i de 10 gravarna. Vad gäller ålder och kön så har det hittats ben från barn i en anläggning och ben med manliga förtecken i två (Munkenberg 1994). Flatmarksgravfält från förromersk järnålder känner vi ett fåtal av från Halland, fler finns i Västergötland. Då det är vetenskapligt mycket betydelsefulla lämningar som inte är vardagsmat är det lämpligt om man så tidigt som möjligt i processen kan fastställa om ledningsdragningen påverkar ytterligare gravar eller inte. Laholms lfs 201 är en komplicerad och innehållsrik fornlämning med ytterst stor kunskapspotential som utgörs av en medeltida gård. Gården, med totalt 10 hus från olika perioder, har etablerats i slutet av vikingatiden (omkring år 1000 ekr) och har varit i bruk till in på 1300-talet. På platsen förekommer bland annat järnhantering. Gården läggs alltså ner under den medeltida agrarkrisen, alternativt flyttar själva gården in i Trulstorps by. 10

På platsen fortsätter järnhanteringen in på 1500-talet (Munkenberg 1996). Den planerade ledningsdragningen förefaller gå genom fornlämningen. De delar som redan är undersökta och borttagna utgör inget problem däremot är det relevant att följa upp gårdens periferi, dvs fornlämningens utsträckning åt söder och öster i ledningens sträckning. Detta görs dock lämpligen i samband med en förundersökning. ÅTGÄRDSFÖRSLAG De fasta fornlämningar som berördes av järnvägsbygget har sannolikt en större utbredning än vad som registrerats. Att fastställa huruvida de berörs av det planerade VA-ledningsbygget är lämpligt att göra redan i ett utredningsskede, medan deras utbredning vid behov definieras i den kommande förundersökningen. Ett viktigt konstaterande utifrån de arkeologiska insatserna för järnvägen är att området norr om Smedjeån måste kompletteras och utredas mer ambitiöst än området söder om Smedjeån. Metodiken som användes i början av 1990-talet och de resultat som kom ut därav räcker inte för att göra några större prioriteringar norr om Smedjeån. Söder om Smedjeån gjordes insatserna mer förutsättningslöst och där kan resultaten, inte minst de geologiska resonemangen, användas för att göra relativt långtgående prioriteringar. Norr om Smedjeån förordar Kulturmiljö Halland att hela sträckan utreds. Söder om Smedjeån förordar Kulturmiljö Halland att tre delsträckor utreds, dessa utgör tillsammans ungefär 1/3 av hela sträckningen. De sträckor söder om Smedjeån där Kulturmiljö Halland förordar grävande utredningsinsatser är sådana med bevarade äldre markhorisonter samt stråk i närheten av kända fornlämningar. För att åskådliggöra prioriteringarna på ett enkelt sätt har Kulturmiljö Halland en tregradig färgskala där rött innebär intensiv utredning, gult innebär extensiv utredning och grönt innebär att sträckan släpps helt. Prioriteringarna finns åskådliggjorda kartmässigt på fig. 5 och förklaras nedan: Utredning sträcka 1: Delsträckan berör ett parti som är geologiskt intressant, det finns också sedan tidigare indikationer på förhistorisk aktivitet i närheten. Bland annat finns fornlämningarna Skummeslöv RAÄ 10 och 33 i nära anslutning till den planerade ledningssträckningen. Det finns alltså fynd av flinta samt bevarad fossil åker i form av årderspår samt uppgift om en flintdolk i området. Därtill kan man utifrån de geologiska förutsättningarna konstatera att bevarandeförhållandena är goda om fynd och lämningar skulle påträffas. Geologin är komplicerad då där finns såväl flygsand som marint avsatta sediment vilka låser var sin äldre markhorisont. Delsträckan bör utredas intensivt. Utredning sträcka 2: Vare sig de tidigare insatserna för järnvägen eller de geologiska insatserna har givit något av antikvariskt intresse för denna delsträcka. Delsträckan kan passeras utan åtgärd. 11

Sträcka 10 Sträcka 9 Sträcka 8 Sträcka 7 Sträcka 6 Sträcka 5 Sträcka 4 Sträcka 2 Sträcka 3 Fig. 5. Karta med de olika delsträckorna markerade. Grön markering innebär att delsträckan kan passeras utan åtgärd, gul markering innebär att delsträckan bör utredas extensivt och röd markering innebär att delsträckan bör utredas intensivt. Skala 1:23 000. Sträcka 1 0 1 000 m 12

Utredning sträcka 3: De geologiska förutsättningarna visar att det under ett lager flygsand finns spår av ett område som var strand för 5000 år sedan. Potentialen för fynd från denna tid gör att sträckan bör utredas även om inget hittades i samband med järnvägsutredningen för tjugo år sedan. Delsträckan bör utredas extensivt. Utredning sträcka 4: Sträckan utreddes utan fynd för tjugo år sedan, där finns inte heller några geologiska argument för ytterligare insatser. Delsträckan kan passeras utan åtgärd. Utredning sträcka 5: Delsträckan är utifrån geologiska förutsättningar där marint avsatta sediment täcker en 7-9000 år gammal markyta intressant att utreda vidare. Delsträckan bör utredas extensivt. Utredning sträcka 6: Delsträckan täcker dels in fortsättningen på delområde 5 och bör utifrån samma argument utredas vidare. Därtill passeras den bortgrävda fornlämningen Laholm RAÄ 203. Att kontrollera om det finns ytterligare lämningar i den bortgrävda fornlämningens närhet är av största intresse. Delsträckan bör utredas intensivt. Utredning sträcka 7: Delsträckan passerar fyndplatsen Laholm RAÄ 140, en fyndplats för en flintkniv. Fyndplatsen är mycket osäker och det är relevant att redan i ett utredningsskede konstatera om fornlämning berörs. Delsträckan bör utredas extensivt. Utredning sträcka 8: Delsträckan passerar fornlämningen Laholm lfs RAÄ 202 samt fyndplatsen Laholm lfs RAÄ 139. Delsträckan bör utredas intensivt. Utredning sträcka 9: Delsträckan är tidigare helt ogrävd arkeologiskt, det gjordes inga grävande insatser i samband med anläggandet av järnvägen. Delsträckan bör utredas extensivt. Utredning sträcka 10: Delsträckan berör den komplexa fornlämningsmiljön Laholm lfs RAÄ 201 samt dess närområde. Åtminstone fornlämningens närområde bör utredas i detta skede. Delsträckan bör utredas intensivt. REFERENSER Anberg, Staffan, Berglund, Lena & Strömberg, Bo. 1992. Halland. Västkustbanan Trönninge Skummeslöv. Arkeologisk förundersökning. Hallands länsmuseer, Uppdragsverksamheten Halmstad. Fors, Tina & Viking, Ulf. 1995. Förromerska boplatslämningar vid Smedjeån. RAÄ 203, Mellby 14:1, Laholms lfs, Halland. Arkeologisk undersökning 1993. Landsantikvarien. Halland, Västkustbanan, Skummeslöv-Trönninge, Arkeologisk utredning 1991. Hillden, Arne. 1992. Geologiska undersökningar i samband med arkeologisk förundersökning inför planerad järnvägssträckning mellan Skummeslöv och Södra Mellby, södra 13

Halland. Munkenberg, Betty-Ann. 1994. Förromerska brandgravar och mesolitiska flintor. RAÄ 202, Mellby 5:44 och 19:1, Laholms lfs, Halland. Arkeologisk undersökning 1993. Landsantikvarien. Munkenberg, Betty-Ann. 1996. Trulstorp en medeltida gård i Laholms lfs. Arkeologiska rapporter från Hallands länsmuseer 1996:8. RAÄ 201, trulstorp 1:89 och 1:92, Laholms lfs Halmstad. Landsantikvarien. TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Länsstyrelsens dnr: 431-3297-14 Eget dnr: 2014-276 Uppdragsgivare: Laholmsbuktens VA Utförandetid: December 2014 Personal: Leif Häggström, Patrik Hallberg Höjdsystem: RH 2000 Koordinatsystem: SWEREF 99 TM Undersökt yta: - Dokumentation: Allt arkivmaterial förvaras i Kulturmiljö Hallands arkiv, Halmstad. Bilddokumentation: Endast illustrationsbilder togs, inga bilder har arkiverats. Fynd: - Datering: - 14

Postadress: Bastionsgatan 3 302 43 Halmstad Tel: 035-19 26 00 E-post: kansli@kulturmiljohalland.se Hemsida: www.kulturmiljohalland.se