Norrlandsresan 20090725 20090806 Lördag den 25 juli Vi hade talat om att göra en Norrlandsresa även i sommar, men hade avvaktat p.g.a. den ostadiga väderleken. Semestermånaden juli hade mest bjudit på regn. När vi ikväll såg att det verkade vara soligare norröver, beslöt vi oss för att ge oss av per omgående. Ingemar fyllde på vatten, satte på kyl och frys och backade ner husbilen utanför vår altan, medan jag packade ihop livsmedel och annan nödvändig utrustning. Inom en timme var vi färdiga och vid 19.30-tiden startade vi resan norrut. Från Askersund följde vi väg 50 Bergslagsdiagonalen - mot Borlänge. Det var lugnt på vägarna. Strax norr om Örebro gjorde vi en kortare matpaus. Vi passerade så småningom den vackra Dalporten vid Grängesberg och snart anlände vi till rastplatsen vid Långsjön strax söder om Borlänge, där några husbilar redan hade parkerat för natten. Söndag den 26 juli Idag åkte vi ca 45 mil, då vi passerade Dalarna i avsikt att komma fram till Östersund innan kvällen. Från Borlänge följde vi väg 70 och strax utanför Rättvik var det dags för förmiddagskaffe, som intogs i bilen. Den vackra vägen slingrade sig fram utmed Siljan och vid Mora lämnade vi väg 70 för att fortsätta på E45. Ca 5 mil norr om Orsa kom vi fram till den lilla byn Noppikoski, som ligger vid Ore älv. Hittills hade det varit uppehållsväder, men nu började det dugga lätt. Vi satte på oss regnkläder och gick fram till forsen i älven, där man hade ordnat en vacker rastplats. Alla bord var upptagna och dessutom tilltog regnandet, så vi åt vår lunch i bilen. Framåt kvällen kom vi fram till Östersund, där vi åkte genom staden ner till en på kartan utmärkt större ställplats vid Storsjön. Här fanns inga serviceanordningar och man stod kostnadsfritt. Några dagar senare skulle Storsjöyran gå av stapeln och då hade det nog varit svårt att få en parkeringsplats. Nu stod bara ett tiotal husbilar utspridda på den stora gräsytan och så småningom hittade vi en plats, där marken var någorlunda torr. Måndag den 27 juli Natten var lugn och vi sov mycket gott. Det omtalade Stosjöodjuret såg vi inte till. Däremot såg vi Frösön, som låg mittemot vårt nattläger. Jag hade aldrig tidigare varit på Frösön, men ändå väcktes många minnen till liv. Under många år spelade jag nämligen piano och hade då ett häfte med Wilhelm Peterson-Bergers musik. Innan vi åkte vidare idag, gjorde vi en rundtur på Frösön, åkte upp på det högsta berget där för att se på den storslagna utsikten från utsiktstornet. Därefter rullade vi vidare till Strömsund, där vi hade stämt träff med vännerna Eila och Ingemar. Det blev en glad återträff över en kopp kaffe i deras husbil. Vi var nu inne i Jämtland och hade bestämt oss för att från Strömsund åka Vildmarksvägen. Vi lämnade E45 och fortsatte på väg 342 mot Geddede. När vi närmade oss Ströms vattudal, delade vägen sig och väg 342 fortsatte norr om sjön. Strax före Lidsjöberg fortsatte vi grusvägen till vänster om norra Jämtlands vackra sjösystem, där vi verkligen hamnade i rena vildmarken. Detta lär vara Sveriges björntätaste område, men vi såg varken björn eller några andra vilda djur. Det enda som kom i vår väg var en och annan kringströvande ren.
Så småningom kom vi till en avtagsväg åt vänster, där en skylt visade ner till naturreservatet vid Hällingsån. Här störtar ett 42 meter högt och dånande vattenfall, Hällingsåfallet, ner i en djup ravin, som är Europas längsta vattenfyllda kanjon, 800 meter lång. Luftfuktigheten är mycket hög och här växer mängder av lavar och mossor, som annars hos oss är utrotningshotade p.g.a. vattenkraftsutbyggnaden i våra älvar. Det var en mäktig syn. Tyvärr gick vi miste om de omtalade regnbågarna, eftersom det var mulet. Några enstaka turister kom, men snart var vi ensamma i vildmarken. Vid parkeringsplatsen fanns en välordnad grillplats med färdighuggen ved i ett par små bodar. Här mitt ute i den vilda naturen kände vi för att övernatta. Här fanns naturens tystnad och ren luft. Tisdag den 28 juli Det var en underbar känsla av att vara ett med naturen, när vi vaknade den här morgonen. Efter frukosten fortsatte vi vår resa på den knaggliga grusvägen mot Häggnäset, där Frostvikens Keramik är mycket vackert beläget på en höjd. Här kan man även få B&B. Den kvinnliga keramikern tog vänligt emot oss. Det mesta av alstren var målade i en sagolikt vacker blå nyans. Här fanns en djup kärleksfull känsla i föremålen. Gissa om jag fick habegär!
Vi fortsatte vår färd på den knaggliga grusvägen, där vattendraget här och var glimtade fram på höger sida. På den vänstra sidan var vegetationen tät och vi hade den norska gränsen helt nära oss. När vi kom fram till Gäddede, behövde vi fylla på vatten. Vid en bensinmack fick Ingemar veta, att vattenledningarna där var rostiga och att det var bättre att fylla på vatten från sjön. Färden gick vidare från Gäddede mot Ankarrede. Vilken ögonfägnad och fantastisk utsikt i detta vackra landskap, där vägen ringlar sig fram mellan vidsträckta myrmarker, oändliga sjöar och tjärnar med fjäll i bakgrunden! Nära Stora Blåsjön tog vi avtagsvägen mot den mycket gamla samiska kyrkbyn Ankarede, som belägen i en gles granskog, ligger vid Lejarälven vid Stora Blåsjön. Ankarede har en urgammal tradition som samlingsplats för samer och här träffas man fortfarande två gånger per år. Midsommar firas under tre dagar med stora festligheter. Vi strövade runt en stund bland kåtorna, innan vi gick till kaféet för att låna nyckeln till den lilla kyrkan. Efter en lätt lunch fortsatte vi att åka Vildmarksvägen, som på väg mot Stekenjokk ringlade sig förbi Stora Blåsjön och Ankarvattnet, där vi trots den mulna himlen hade en strålande utsikt över fjäll och sjö.
Landskapet blev emellertid allt kargare, när vi närmade oss den 2,5 mil långa Stekenjokksvägen. Vintertid kan snödrivorna bli 6-7 meter höga och vägen hålls stängd under större delen av året med hjälp av bommar, en på den Jämtländska och en på den Västerbottniska sidan. Landskapet i Stekenjokk ser både kargt och ödsligt ut. Vid vårt besök var det mulet och vinden isande kall. Utsikten mot de norska fjällen var emellertid magnifik. Av det gamla gruvfältet, där man förr utvann både koppar, zink, silver och guld finns idag inte många spår. En ensam minnestavla vittnar om svunna tider. Efter Stekenjokk svängde vi av österut och åkte längs den natursköna Kultsjödalen och Klimpfjäll. De oregelbundna ö-formationerna l en följd av regleringen av vattendragen.
Vi åkte vidare på denna mycket natursköna del av Vildmarksvägen, där sjöarna avlöser varandra med mjuka fjälltoppar i bakgrunden och svängde efter ett tag in på en mindre väg till den lilla kyrkstaden Fatmomakke, som ligger vid Marsfjällen, nära Vilhelmina. På den här gamla samiska mötesplatsen byggdes redan på 1700-talet en kyrka och nästa århundrade kom nybyggarna. Här finns nu cirka 20 timmerstugor och ett 80-tal kåtor i Fatmomakke. Efter kaffe med hemgräddade våfflor vid den lilla serveringen i Fatmomakke, rullade vi vidare mot Saxnäs i denna storslagna natur.
Trappstegsforsen Ingen av oss hade fiskat på många år och det krävs stort mod att ställa sig bland storfiskarna i hopp om att få napp. Ett spinnspö hade vi emellertid med. I Saxnäs klev vi in i STF-anläggningen, Kultsjögården, där en ung man hjälpte oss tillrätta bland alla fiskedon och snart gick vi ut med både fiskekort och nya fiskedrag. Ingemar skulle få pröva lyckan under glada tillrop från mig. Innan det stora äventyret påbörjades, gjorde vi ett besök på den stilfulla Saxnäsgården, som för en del år sedan figurerade mycket på TV. Någon fiskelycka hade vi inte, men roligt. Efter två försvunna drag och en avsliten lina gav Ingemar upp. Skam den som ger sig! Förr eller senare ska vi nog lära oss att fiska igen.
Vid en fors längre ner i vattensystemet hittade vi en lämplig plats, där vi övernattade tillsammans med en annan husbil. Onsdag den 29 juli Morgonen var solig och myggorna var inte alltför besvärliga. Jag gick ut på berghällen för att fotografera och videofilma forsen och det livfulla lilla vattenfallet. Här fanns både träbord och bänkar, så vi avnjöt vår frukost till forsens brus. Vi fortsatte sedan till en större rastplats vid ett annat vattendrag, där vi tillbringade ett par timmar i solen. Här campade en del fiskare. Ett laxskinn vid grillen vittnade om att fångsten hade varit god. Ingemar fick ordning på fisklinan, men fisken föredrog att stanna i det våta elementet. Vi åkte så småningom till Stalon, där Ingemar gick in i en liten kombinerad mack och affär för att om möjligt byta gasolflaska. På den härligaste norrländska dialekt förklarade den unge mannen: Gasol har jag ingen, men nybakat tunnbröd. Vägen mellan Stalon och Dikanäs slingrade sig genom en urgammal granskog. Sagavägen går genom Dikanäs och i lokalen för ortens turistinformation kunde man på vackra tavlor läsa en del av sagorna om vittror och jättar. En stor utställning om Norrlands helande växter väckte mitt intresse och jag hade gärna stannat betydligt längre.
Från Dikanäs ville vi åka mot Storuman. Vår navigator rekommenderade en väg, där det snart visade sig, att det var stora vägarbeten på gång. Ingemar backade och vi valde en annan väg, som visade sig om möjligt vara ännu värre. Strax före Storuman körde vi in på E45. Den fortsatta vägen till Arvidsjaur var betydligt bättre. Vi befann oss nu i mellersta Lappland och ca 11 mil från polcirkeln. I Arvidsjaur välkomnar man besökarna med fri parkering i hela staden. Vi letade oss fram till ett lugnt bostadskvarter, där vi kunde parkera utmed gatan för övernattning. Torsdag den 30 juli Vi vaknade utvilade och natten hade varit lugn. Efter frukost körde vi in mot centrum för att komplettera ett och annat. Jag hade länge letat efter ett mindre insynsskydd till ett fönster. I en färgaffär hittade jag en lämplig bit på metervara. Fick dessutom en trevlig pratstund med innehavaren och hans barnbarn. Ingemar fixade gasol och lite privata saker, medan jag kompletterade livsmedelsförrådet. På väg till Jokkmokk kom vi på eftermiddagen fram till en forsränningsstation vid en älv. Vid parkeringsplatsen stod en stor tysk husbil med vacker reklam för Ayurveda parkerad. Eftersom jag är intresserad av Ayurveda och dessutom pratar tyska, gick vi fram. En söt liten thailändska höll tillsammans med bilens tyske ägare på att tvätta bilen. Det visade sig att mannen hade satsat mycket pengar i ett ayurvediskt center i Thailand, där man hade flera läkare anställda.
Snart korsade vi polcirkeln och även odlingsgränsen. Här vi gjorde en paus, innan vi fortsatte fram till Jokkmokk, där vi hamnade mitt i en trivselkväll anordnad av Jokkmokks FN-förening. På scenen underhöll finska zigenare med vacker sång och musik. Här kunde man köpa matbiljetter, för att pröva på mat från olika länder. Synd nog hade vi nyss ätit. Här talades det både svenska, finska och samiska och det kändes nästan lite tropiskt. Klockan sju på kvällen stod solen fortfarande högt på himlen. Vilken frid över naturen! Vattnets väg från glaciärerna till havet. Vilken ljuvlig musik!
Vid Lule älv avlöser Vattenfalls kraftstationer varandra. Vid Harsprånget vandrade Ingemar ner för att ta denna mäktiga bild av de bergsformationerna, där en levande älv en gång forsade fram. Jag satt kvar och begrundade livet vid en minnessten över alla som hade mist livet i samband med krafverksbygget. Harsprånget lär vara Sveriges effektmässigt största vattenkraftverk. Medborgarhuset Laponiaporten i Porjus. Vattenkraftverket i Porjus ligger vid Stora Lule älv i Jokkmokks kommun några mil norr om polcirkeln. LAPONIA ett världsarv På grund av dess kulturella värden och ekologiska mångfald utsågs Laponia 1996 till världsarvsområde av UNESCO. Den västra delen består av varierande fjällnatur. Den östra delen är ett slättland med vidsträckta skogar och myrar och här finns Västeuropas största myr. Sarekfjällen är det mest otillgängliga bergsområdet i Skandinavien. I Laponia lever och arbetar samer från sju samebyar. Här finns tre nationalparker: Padjelanta, Sarek, Stora Sjöfallet och Muddus Här finns även två naturreservat: Sjaunja och Stubba
Från Porjus tog vi av mot Stora Sjöfallet. Nära Karmas hittade vi en lämplig övernattningsplats intill Lule älv i Laponia, där vi hade en vacker utsikt. Här stod vi alldeles ensamma i den norrländska tystnaden. Det var bara ett fel. Myggen! Vi blev utsatta för det stora mygganfallet och trots att dörrar och fönster var stängda, tog de sig in genom de minimala ventilationsspringorna i taket. De var små och såg faktiskt undernärda ut. En och annan fick sig dock ett skrovmål under natten. Fredag den 31 juli Vi fortsatte att åka mot Stora Sjöfallet och Ritsem. Vandrare från Kungsleden vid sjön Langas väntar på överskeppning till Saltoluokta På väg mot Stora Sjöfallet tornar de snötäckta fjälltopparna upp sig. Ritsem gav ett ganska ödsligt intryck med sina vattenregleringar. Vi gjorde ett besök i den lilla affären och tittade runt på den tämligen tomma campingen med dess husvagnar, som ofta var kombinerade med mindre stugor. Sikten över vatten och fjäll var mäktig, även om den idag delvis var skymd av molnmassorna.
Ovan till vänster: Sarekfjällen delvis skymda av massiva moln. Ovan: Vattenkraft är rent, men visst lämnar det fula spår i naturen och symbiosen är förmodligen rubbad för all framtid. Till vänster: En av helikopterstationerna. Vi vände tillbaka och övernattade på en rastplats intill resterna av ett gammalt lappkapell. På natten släppte de grå molnen sin nederbörd i form av regn. Lördag den 1 augusti Vid Porjus åkte vi nordöst mot Gällivare, där vi av privat anledning gjorde ett besök på en stor begravningsplats, varefter vi fortsatte till ishotellet i Jukkasjärvi. Nästa dag skulle man kunna gå på visning i en närliggande byggnad för att se ett par isskulpturer. Vi avstod för att i stället via Kiruna och förbi Torne träsk åka till Björklidens fjällby nära Riksgränsen. Vägen var under flera mil mycket tungkörd p.g. a. vägarbete. Vi tittade runt på anläggningen, beundrade en otroligt vacker utsikt och tog en titt på de söta draghundarna, siberian huski.
Lapporten när vi åkte kl 20.40 från Björkliden. En liten bit längre bort hittade vi en lugn rastplats, där vi övernattade tillsammans med ännu ett par husbilar och en husvagn. Söndag den 2 augusti Idag sken solen, när vi fortsatte i riktning mot Kiruna och Jukkasjärvi. Det var marknad i Jukkasjärvi idag och den ville jag gärna besöka. Lektion i vävning av finska trasmattor. Här avsmakas renkött hos en pratglad same.
Vilka underbart vackra bonader! Både säljare och köpare är nöjda med köpet. Efter det trevliga marknadsbesöket fortsatte vi ner till kusten där vi övernattade på en rastplats i Töre, som ligger ovanför Luleå. Måndag den 3 augusti Vi fortsatte kustvägen ner förbi Luleå och Piteå. I Skellefteå stannade vi till ett tag. Jag sökte efter min gamla seminariekamrat från Kusmark, som är bosatt i Skellefteå. Tyvärr var hon inte hemma, utan vi for vidare mot advokat Henning Sjöströms födelseort, Burträsk, där vi stannade till ett par timmar vid sjön för att äta, njuta av solen och sova en stund, innan vi fortsatte genom Umeå, Nordmaling och fram till Örnsköldsvik. När vi passerade Robertsfors kommun, ringde jag ett par husbilsvänner från senaste Spanienresan. De var på arbetet, men gjorde sitt bästa för att övertala oss att stanna, så vi skulle ha kunnat träffas senare. Tyvärr hade vi lite ont om tid de senaste dagarna, eftersom vi hade ett par tider att passa hemma. Annars hade det varit roligt. I Örnsköldsvik åkte vi av kustvägen för att fortsätta på väg 335 mot Sollefteå. Vi åkte sakta genom det vackert belägna Sidensjö och fann därefter en av Sveriges vackraste rastplatser i Näs på en udde vid Drömmesjön, där vi beslöt oss för att stanna för natten. Här kunde man dessutom njuta av konstutsmyckningar, som tillkommit på ett udda sätt. Jonas Nätterlund, född i Sidensjö, levde ett mycket spartanskt liv. Ingen visste att han spekulerade i aktier, men när man öppnade hans testamente, fann man att han hade efterlämnat ca 24 miljoner, vars avkastning skulle avsättas till konstutsmyckningar i hans hembygd.
Tisdag den 4 augusti Vi vaknade utvilade och njöt ännu en stund av utsikten över sjön, innan vi åkte vidare mot Sollefteå. I korsningen vid Ragunda pekade en vägvisare ner till den Thailändska paviljongen, som är en minnesbyggnad till den siamesiske kung Chulalongkorn och den enda i sitt slag utanför Thailand. Här tog vi mat- och sovpaus, innan vi vandrade runt i parken och paviljongen. Det här utflyktsmålet var väl värt ett besök. Vi rullade vidare mot Bräcke och Ånge. Vid Juån söder om Ånge och på länsgränsen till Gävleborgs län övernattade vi vid en välordnad liten rastplats, där det fanns såväl grillplats under tak som information om bygden. Här vaggades vi till ro av forsens brus vid den gamla flottningsposten.
Onsdag den 5 augusti Det hade regnar lätt under natten. Efter frukost i den idylliska miljön fortsatte vi väg 83 förbi Ljusdal och ner mot Järvsö, där jag passade på att proviantera i den välsorterade ICA-affären med dess trevliga och glada personal. Handlade även en liter mycket goda jordgubbar från ett stånd nära husbilen. Är man på Järvsö bör man ju besöka "Lill-Babs Caffär", som är café och souvenirbutik i ett! Här frestades tillresande med hembakade kakor och underbara smörgåsar. Utställningslokalen hoppade vi över denna gång. Vi åkte vidare till Bollnäs, där vi vek av mot Regnsjö, för att hälsa på en gammal vän, Berit, som driver Hägers Hälsingegård. Vi blev guidade runt av vår vän, innan vi slog oss ner på gårdatunet med en kopp kaffe, som avnjöts till den hembakade lingonkakan. Här kan övernattande gäster uppleva ett rofyllt lugn i den genuina gamla Hälsingemiljön. Vi fortsatte vår resa på väg 83 förbi Ockelbo, Sandviken och Storvik. Utanför Storvik kom vi invid en sjö till en trevlig rastplats, där vi efter kvällsmat beslöt oss för att stanna. Torsdag den 6 augusti Nu närmade vi oss mina kära hemtrakter. Mitt hjärta klappar varmt för Bergslagen. Vi åkte förbi Avesta, Norberg och Fagersta mot Skinnskatteberg, där vi nu tog det lugnare. Passade på att plocka lite svamp till kvällsmaten, innan vi fortsatte till Färna, där vi efter att ha vandrat runt i den lilla byn, övernattade vid den gamla ladugården. Nästa dag åkte vi hem igen, mycket nöjda med vår Norrlandstripp. För min del hade det inneburit mycket nytt. Norrland = milsvida djupa skogar, mängder av tysta sjöar, livliga forsar och vattenfall, snötäckta fjäll, kringströvande renar.
. största