årgång 44 nr 3-2013 fåglar i x-län
Fåglar i X-län Årg 44 Nr 3/2013 ISSN 0346-9662 Utgiven av: Utkommer med: Ansvarig utgivare: Redaktion: Manus sänds till: Prenumeration: Gävleborgs Läns Ornitologiska Förening (GLOF) Fyra nummer årligen Mats Axbrink Lars-Göran Lindström Mats Axbrink, Sofiedalsv 13, 82434Hudiksvall 150kr per kalenderår på pg.380747-6 Gävleborgs Läns Ornitologiska Förening (GLOF) GLOF är en regionalförening av SOF. Medlemsavgiften till GLOF är 150kr för 2013. Ungdom tom 18 år betalar 50kr. Medlemmar i GLOF erhåller FiX utan särskild kostnad. GLOF:s styrelse Övriga ledamöter: Ordförande: Mats Axbrink Magnus Åström 026-257346 Sofiedalsv 13, 82434H-vall Olle Thyrestam 026-168711 070-6089914 Kent Westlund 0278-650919 Vice ordf: Anders Johansson Runstensv. 84, 80433 Gävle 026-612502 Sekreterare: Robert Lindberg GLOF:s bibliotek 0278-650919 Ellervik 221, 82023 Bergvik Kent Westlund, Tegnerv. 18, 82330Kilafors 0270-10088 Kassör och Stefan Persson Regionala rapportkommitéer (RRK) medlemsreg: Tönnånger 133 Gästrikland: Olle Thyrestam 026-168711 82392 Holmsveden Hälsingland: Stefan Persson 0270-422156 0270-422156 GLOF:s hemsida: http://www.sofnet.org/glof Lokala klubbar inom GLOF Bollnäs: Gävle: Hans Höglund Tranvägen 13, 82135 Bollnäs 0278-16029 Gävle fågelklubb c/o Olle Thyrestam Norra Centralg 7, 80311 Gävle kontakt@gavlefagelklubb.se Hudiksvall: Jonas Lind, Tussmorvägen 21 82064 Näsviken, Tel.070-3073282 Söderhamn: Thomas Tiger Oxtorgsg. 4 B, 82632 Söderhamn 0270-15069, info@silvertarna.se Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) Postadress: Ekhagsvägen 3 10405Stockholm Telefon/fax: 08-6122530/08-6122536 Hemsida: http://www.sofnet.org Epost: info@sofnet.org Prenumeration:Vår Fågelvärld (VF) kan fås genom medlemskap i SOF. Medlemsavgifter 295kr (bara VF) resp. 385kr (VF+Ornis Svecia). Ungdomar upp till 21 år 145 resp. 190kr. Inbetalning görs på pg.199499-5.
Rovfåglar INNEHÅLL NR 3-13 Styrelsens sida... 71 Mats Axbrink Mats Axbrink I det här numret av Fåglar i X-län blir det bara rovfåglar. Säkert ingen av er medlemmar som misstycker. Rovfåglar fascinerar verkligen. Det går bra för de flesta arter vilket säkerligen avspeglar att det så kallade rovfågelhatet nu inte är så utbrett som i äldre tider. En rovfågel lever som bekant länge och en dödad rovfågel påverkar beståndet på ett mycket mer långsiktigt sätt än vad jakt på småfåglar gör. Av de tre arter som vi fokuserar på i detta nummer går det bra för pilgrimsfalk och röd glada. Tyvärr går det inte lika bra för kungsörnen. Därför kändes det extra märkligt att regeringen i sitt förslag till ny rovdjursproposition (där kungsörnen ingår) som kom i höstas i det närmaste förringade de problem som finns för kungsörnen i stora delar av Sverige. Det finns några rovfågelarter till som det går knackigt för. För bivråk känner ni till alla problem som finns med jakt på sträckande bivråkar bland annat ön Malta. Konstigt att inte Maltas EUmedlemskap kunnat påverka frågan i en mer positiv riktning? Mycket möda har dock lagts ner att frivilliga, även från Sverige, att bevaka rovfågelsträcket över Malta. Kanske finns det ändå en ljusning i bivråksmörkret om man kommer till rätta med tjuvjakten. Det är inte så ofta man ser denna doldis här hemma längre på sommaren, men tydligen finns det ändå en del kvar. Falsterbo noterade till exempel en av de högsta dagssummor på länge den 3 september i år när över 4000 bivråkar på en dag lämnade landet i Sydvästskåne. Jag hade själv lyckan att på plats uppleva denna mäktiga dag. Det värmde verkligen! Kungsörn... 72 Carl-Erik Zetterlund Pilgrimsfalkens status i länet... 73 Carl-Erik Zetterlund Invasion av röd glada... 79 Sven Gustafsson Foto på framsidan: Pilgrimsfalk med byte. Stig Norell. Foto på näst sista sidan. Bohylla för pilgrimsfalk. Åke Englund. 71
Kungsörn 2013 Året är inte på långa vägar slut i skrivande stund, men jag kan redan utnämna Ovanåker till årets kommun! Ett långvarigt inventeringsarbete har nu till slut gett resultat och vi har under året konstaterat två kungsörnsrevir, vilka är de första i kommunen. Vi har dock inte hittat några boplatser i reviren och det dåliga häckningsåret var väl gissningsvis en anledning till det. Fördelningen mellan reviren är bra då det ena ligger i norra delen av kommunen medan det andra ligger i södra delen. För kommande inventeringssäsong är det bara att återigen kavla upp ärmarna och leta boplatser och fler revir i Ovanåker. Vintern var ihärdig i år och inledningen av spelflyktsinventeringen gav dåligt resultat. Trots bra förhållanden i övrigt var det dåligt med spelflykt och kungsörnsobsar överlag. Ett exempel är det område där vi konstaterat det ena reviret i Ovanåker. En dryg vecka in i mars noterades bara en ensam kungsörn som troligen var ute på födosök. Inventeringen var skral och fokus fick läggas på lite gnäll över väder och vind samt att njuta det medhavda fikat. Två veckor senare var det full aktivitet med spelflykt och även andra intresserade örnar som troligen lockades av de spelflygande örnarna. Då var vi i tiden de normalt redan borde ha lagt ägg. Hur den sena starten på häckningssäsongen inverkat på slutresultatet är ju svårt att bedöma i sin helhet, men häckningsresultatet blev till slut rätt mediokert. Vi fick till slut fem lyckade häckningar i länet med en unge i varje bo, vilka märktes med färgringar. Fyra av dessa häckningar återfanns i Ljusdals kommun och en i Hudiksvalls kommun. Utöver det var det fullt påbyggda bon och även ruvande örnar i sex revir, men de blev således avbrutna. Orsaker till det relaterar vi till den sena våren med bl.a. mycket snö på bona vid äggläggningstid. Men det är våra spekulationer och verkligheten innehåller säkert fler faktorer som inverkat på slutresultatet. I slutet av 2011 hade vi besök av stormen Dagmar som tog med sig några bon samt att flera bon fick stora skador. Det gjorde att örnarna fick bygga på befintliga bon och vi fick sätta upp plattformar. På sikt tror vi inte det har så stor inverkan på häckningsframgång eller att något revir upphört att vara lockande. Antalet revir är nu uppe i totalt 24 kända med de två nya i Ovanåker. Vi har dock tre revir där det inte varit aktivitet de senaste fem åren och de räknas som ej besatta. Sammanlagt har vi nu i länet 21 besatta revir varav 18 har känd bolokal. Fördelningen på reviren är att fjorton återfinns i Ljusdals kommun, tre i Bollnäs kommun, två i Ovanåkers kommun samt ett vardera i Hudiksvalls och Nordanstigs kommuner. Att tidigare besatta revir inte hyser några revirhävdande örnar längre kan vara ett oroande tecken. Det kan tyda på att det finns dåligt med vuxna örnar som kan ta plats i ett ledigt revir. När vi haft en vikande trend för häckningsframgången under senare år, med resultat som pekar på en minskande population i stället för växande, påverkar ett tapp av vuxna örnar populationens långsiktiga status ännu mer. Vid senaste kungsörnssymposiet i Dovre redovisades en populationsdynamisk modell som visade att vuxenöverlevnaden är mycket viktigare än ungproduktionen för kungsörnstammens långsiktiga stabilitet. Kan det vara ett tecken på detta vi ser i vårt län? Svårt att veta, vi kommer dock att fortsätta att göra vårt bästa för att kungsörnsstammen ska kunna utvecklas i positiv riktning. Avslutningsvis vill vi tacka Länsstyrelsen i X-län för bidrag och medel till vårt inventeringsarbete. Carl-Erik Zetterlund 72 4
Foto Stig Norell. Pilgrimsfalkens status i länet Carl-Erik Zetterlund SEDAN PILGRIMSFALKENS ÅTERKOMST som häckningsart i länet 2006 har populationen i länet haft en kraftigt ökande trend. Vi hade under 2013 lyckade häckningar på sju lokaler och även häckningsförsök på ytterligare två lokaler. Antal ungar vid årets häckningar blev 18 stycken och totalt har det blivit minst 80 vildfödda ungar i länet varav 76 har blivit ringmärkta och dessutom har 12 ungar släppts via hacking. Totalt har vi nu nio lokaler där det varit häckning eller häckningsförsök samt därutöver någon lokal där vi observerat falkpar med beteenden som vi tolkat som parbildning. Totalt i Sverige har årets inventering resulterat i minst 344 par. Av dessa gick 207 par till häckning varav 140 lyckades och fick fram sammanlagt 313 ungar. Inom vissa områden i landet, främst i södra delen, börjar populationen bli riktigt tät och i norra Sverige finns ett stort antal revir, även om det finns gott om plats för fler däruppe. 73
Foto Stig Norell. Den mellansvenska populationen, som vi tillhör, håller också på att överbrygga de södra och norra populationerna och ifjol kunde även Ångermanland notera sin första pilgrimsfalkshäckning. Denna positiva expansion är inte unik för Sverige utan samma tendens finns i övriga Europa. Det bevisar att det långsiktiga arbetet för att skydda arten gett resultat. Boplatser Jag har alltid förknippat pilgrimsfalken med branta klippor där boplatserna ligger på otillgängliga hyllor. Att de häckade på sådana platser fick man höra när man var yngre och man fick även den tesen styrkt i litteraturen. Till exempel Bo Witt-Strömer skrev i Hälsinglands fåglar från 1950 att De välja alltid boplats i branta bergväggar, där de kunna bo i flera mansåldrar. Då kan man undra om detta boplatsval stämmer även idag och svaret blir då ja. Klipphyllor är det boplatsval som dominerar i vårt län och i landet som helhet, men med den kunskap som finns idag om boplatser finns det fog att göra några tillägg. Erik Rosenberg var också inne på klippbranter i sin bok Fåglar i Sverige men beskriver även fler typer av boplatser: Pilgrimsfalken bosätter sig helst i tvärbranta klippväggar, men han kan nöja sig med att ockupera ett fiskgjusebo, ett annat rovfågelbo eller ett kråkbo, stundom kan han bo t.o.m. på en myrtuva, om trakten är särskilt fågelrik. Jag börjar med att beskriva de dominerande boplatserna men återkommer längre fram med de alternativ som finns. Av de boplatser vi känner till i länet idag är samtliga belägna i berg med branta klippor, samma sak på de platser där vi sett häckningsförsök i olika långt gångna stadier. Dock är det inte alltid de mest otillgängligaste klipphyllorna de väljer, utan vissa boplatser har kunnat nås utan klätterutrustning. Något vi fick höra från bland annat Dalarna och deras erfarenheter är att de gamla bohyllorna som användes innan falkarna försvann på 1950 1960 talen används igen. De fick bohyllor utpekade av skådare som var med på den tiden och oftast var det samma bohyllor som användes när de nu åter etablerades i samma berg. Om det är så i våra trakter vet vi inte eftersom vi har dålig kunskap om vilka bohyllor som användes tidigare. Däremot vet vi om en del berg som var häckningslokaler för pilgrimsfalk förr i tiden och flera av dem har nu åter häckande falkar. Vi har ingen kännedom om alternativa boplatser i dagsläget men det kan mycket väl förekomma att vi redan har pilgrimsfalk som häckat på någon byggnad, ett fiskgjusebo eller något annan typ av boplats. Det sågs till exempel två flygga ungar i Söderhamnstrakten sommaren 2011 och den boplatsen är fortfarande en gåta för oss. I de berg där falkar häckat eller gjort häckningsförsök under flera år har vi också noterat ombyte i valet av bohyllor. I ett berg har häckning skett sex år på rad och fem olika bohyllor har valts. Samma variation 74
av boplatsval har vi sett på flera lokaler och det verkar vara mer en regel än undantag i de berg där möjligheterna att välja hyllor finns. Själva bohyllorna är av varierande slag, en del är lättåtkomliga där även en höjdrädd falkinventerare med lätthet kan komma åt hyllan men de flesta kräver klätterutrustning och kan vara väl så svåra att komma åt. De bästa hyllorna har överhängande tak som skyddar mot nederbörd och stark sol. En bohylla hade en sprickbildning in mot berget och tätning med sten och mossa gjordes för att undvika att ägg och ungar skulle försvinna ned i sprickan. Gemensamt för bohyllorna i branterna är att de finns på ställen i berget med god utsikt där den ruvande falken i tid kan upptäcka eventuellt annalkande faror, till exempel ringmärkare som är på väg upp mot berget. Dessutom erbjuder dessa branter fina uppvindar för falkarna. Ett bra tecken på att det finns häckande pilgrimsfalkar i ett Foto Stig Norell. berg brukar vara att de varnar flitigt när man går nedanför eller på berget, ibland börjar de varna när man är bra långt från berget. Lite irriterande oväsen i samband med ringmärkning men bra signal när man inventerar. Alternativa boplatser Som jag beskrivit ovan är klipphyllor den boplats som är vanligast förekommande, men alternativa boplatser finns. Ett gammalt fiskgjusebo användes som boplats vid den senast kända häckningen innan arten försvann som häckfågel i länet, det var i mitten av 1960-talet vid en häckning i Gästrikland. Det påpekades även av Erik Rosenberg att sådana boplatser väljs och det är nog så att finns det mycket mat/fågel i ett område väljs de bästa boplatserna som finns tillgängliga, till exempel häckningen i Gästrikland hade en skrattmåskoloni i närområdet. I Norrbotten finns det många 75
häckande pilgrimsfalkar på de stora och våta myrområden som finns där. De myrarna har stora mängder av fågel, främst vadare, och falkarna bor så att säga mitt i skafferiet. Under senare år har boplatser på olika typer av byggnader blivit en realitet i landet, Rosenberg skrev inte om sådana förekomster och det kanske inte ens fanns häckningar på byggnader på den tiden. Det finns exempel på par som häckar i vattentorn och silos, men gissningsvis kan det finnas ett flertal typer av byggnader som duger som häckningsplats. I år gjordes ett häckningsförsök i en kraftledningsstolpe i södra Sverige, men häckningen avbröts. Det var ett gammalt korpbo i stolpen som användes i det fallet. Ett tips som kom från Norrbotten var att leta vid kraftverksdammar, dessa konstruktioner tycks passa som boplats åt falkarna. Som jag nämnde tidigare påträffades ungar i Söderhamnstrakten 2011 och det kan mycket väl ha varit en häckning i en byggnad av något slag eller ett rovfågelbo. Eftersökning av tänkbar boplats har gjorts men det har hittills inte gett något resultat. Foto Åke Englund Vilka är falkarna som häckar? Första åren efter att häckningen 2006 hittades kollade vi lokalerna på våren och konstaterade att falkparen åter var på plats i bergsbranterna. Tryggt och bra, alltid samma par som återkommer år efter år. Nu, när några år har förflutit, vet vi att det vi kallar falkparet kan vara helt eller delvis andra falkar än de som häckade där året innan. Avläsning av färgringar vid häckningsplatserna har gett oss mer kunskap om vilka falkar som residerar i bergsbranterna. Det har skiftat en del på lokalerna under de år vi inventerat pilgrimsfalk och den längsta tiden någon av de avlästa häckat på samma lokal är fyra år varav det senaste året var 2013, så fortsättning kan följa. Vanligt har 76
varit att falkarna häckat ett till två år och sedan ersatts av någon annan. Vad det beror på att utbytet i paren är så pass frekvent vet vi inte. Att det finns en rivalitet falkar emellan vet vi och att det naturligtvis finns en dödlighet, men ingen av dessa faktorer borde påverka så mycket. Något vi kan stoltsera med i länet är att vi nog är det område i landet där mest tid läggs ned på att avläsa färgringar på de häckande paren. Det ger resultat, men ändå är det flera falkar som vi hittills inte kunnat läsa av. För det mesta krävs det många timmar för en avläsning, men det finns undantag när det blivit avklarat på en timme. Vanligast är avläsning med tub under perioden fram till äggläggning. I vissa fall kan även fotografering och avläsning i förstorade bilder fungera, men det krävs bra ljus, bra optik etcetera för att lyckas med Foto Carl-Erik Zetterlund det. Det kan även vara osäkert att läsa ringar alltför tidigt på säsongen eftersom de första falkarna man ser i berget inte säkert är de som kommer att häcka. Det finns en del omärkta falkar bland de som häckat hos oss, men av de färgmärkta falkar som häckat vi lyckats läsa av femton stycken, utöver det flera falkar där vi bara sett vilka färger de har men inte kunnat läsa bokstäver/siffror. Fyra av de avlästa falkarna har varit vildfödda hos oss i Hälsingland medan två kommit från den hacking vi hade i Arbrå. En av våra hackingfalkar bildade förresten par med en hackingfalk som var släppt i Närke. Det har varit tre falkar som varit vildfödda i Dalarna och en som släppts i samband med hacking i Dalarna. Vi har haft två som var vildfödda i Medelpad samt en långflyttare, 49 mil, från Västergötland, också den vildfödd. Denna långflyttare är 77
Åke Englund klättrar för att ringmärka ungfåglarna. Foto Carl-Erik Zetterlund. det längsta avståndet mellan födelseplats och häckningsplats en hane flyttat i landet. Utöver det har vi fått en av våra vildfödda falkar avläst i samband med häckning i Medelpad. Gissningsvis skulle vi ha fått fler observationer av våra falkar om det varit fler som läser av färgringar i andra delar av landet, främst då förstås i Mellansverige. Eftersom det är en del häckande falkar som kan betraktas som långväga flyttare hos oss kan vi också räkna med att de som kommer från vårt län också ger sig iväg och häckar långt från sina födelseplatser. Kanske vi kommer att få fler svar på det under kommande år. Framtiden Att sia om framtiden brukar oftast vara svårt, men när det gäller pilgrimsfalkens situation i länet är jag ganska säker på att den ökande trenden kommer att hålla i sig. Några faktorer som jag stödjer det på är dels de lokaler där vi haft falkar men ingen häckning har konstaterats och dels bland de berg som var kända som pilgrimsfalkslokaler förr i tiden, där finns det fortfarande många som inte återetablerats. Följs mönstret att etablering sker vid dessa gamla falkberg räknar jag med att vi kommer att ha fördubblat antalet falklokaler inom femtio år, sker etablering även på alternativa boplatser kommer ökningen att bli större. Som jag nämnt tidigare kan det redan ha varit häckning i någon alternativ boplats, till exempel i ett gammalt rovfågelbo eller en byggnad. Det kan löna sig att leta i områden där inte finns berg med klippbranter, men väl rikligt med föda åt falkarna. Jag har nämnt en del tänkbara alternativ till de större klippbranterna men vill även framhålla mindre klippor som finns till exempel efter kusten samt stenbrott där det kan ha bildats hyllor som duger. Det är bara att åka ut och inventera, framtiden ser ljus ut för pilgrimsfalken i länet. Avslutningsvis vill vi tacka Länsstyrelsen för bidrag till vårt inventeringsarbete. 78
Röd glada, Skåne. Foto: Lars G Lindström Invasion av röd glada Sven Gustafsson UNDER SENSOMMAREN 2013 NÅDDES Gävleborg av den troligtvis kraftigaste invasionen av röd glada (Milvus milvus) någonsin och många fick möjligheten att se denna vackra fågel. Röd glada är ganska vanlig i södra Sverige, främst i Skåne och det uppskattas att det finns 2100 par i hela Sverige (Ottoson et al. 2012). Utöver Skåne häckar röd glada även i övriga landskap i Götaland. Längre norrut är det främst ströobservationer av röd glada, men det finns några misstänkta häckningar även längre norrut. Många av de glador som häckar i Sverige övervintrar i Västeuropa, främst Frankrike, men det finns även en hel del som stannar kvar i Sverige över vintern (Fransson & Pettersson 2001). Den röda gladan är en av de rovfåglar som det gått allra bäst för i Sverige de senaste 40 åren. På 70-talet var den akut hotad, med en population på endast 40 par, men nu har den blivit en av de vanligaste rov-fåglarna i Skåne. Gladan fortsätter dessutom att öka i samma takt, så en spridning längre norrut är att vänta. Det innebär att det förmodligen kan bli fler fynd i Gävleborg i framtiden. Trots att den är ganska talrik söderut, så är den fortfarande ganska sällsynt i Svealand och riktigt sällsynt 79
Figur 1. Observationer av röd glada, 2013, i Svealand och Norrland, fördelat på månader. i Norrland. Innan sommaren 2013 så fanns det, enligt Svalan, 15 godkända fynd av röd glada i Hälsingland och 13 godkända fynd i Gästrikland. Fynden är gjorde från februari till oktober, med toppar i april/maj samt i augusti. De första tecknen på att det skulle bli en invasion 2013 kom från Danmark. I Skagen (Jyllands nordspets) slogs ett nytt dagsrekord för röd glada den 24/7, då totalt 38 exemplar gjorde sträckförsök mot Sverige (DOFbasen 2013). Det dröjde dock bara Figur 2. Observationer av röd glada i Svealand och Norrland 2011,2012 och 2013. Ett fynd från Torne lappmark 2011 ligger utanför kartan. Observera att fynden 2013 ännu inte är granskade av respektive rapportkommiteér. 80
Datum Lokal Landskap Kommentar 27/7 Jäderfors Gästrikland 1 ex. 29/7 Bodåsdalgången Gästrikland 2 ex, höll sedan till i området kring Torsåker till minst den 22/8, en individ sågs även 14/9 vilket kan ha varit samma. 29/7 Hedesunda Gästrikland 1 ex. 31/7 Gårdsmyra, Bjuråker Hälsingland 1 ex, andrahandsuppgift. 31/7 Trödje Gästrikland 1 ex, möjligtvis samma som i Hedesunda. 2/8 Sävsjön, Ilsbo Hälsingland 1 ex, sågs i området t.o.m. 4/8. 3/8 Hamrångeängarna Gästrikland 1 ex, möjligtvis samma som i Trödje/Hedesunda. 11/8 Pålsbo, Edsbyn Hälsingland 1 ex, andrahandsuppgift. 13/8 Ytterbyn, Järbo Gästrikland 1 ex. 14/8 Hallen Hälsingland 1 ex, troligtvis samma ex sågs kring Kilafors även den 16/8 och den 19/8. 30/8 Skesta, Gnarp Hälsingland 1 ex. Tabell 1. Sensommarens fynd av röd glada i Gästrikland och Hälsingland en dag tills det rekordet slogs, för den 25/7 gjorde 148 röda glador i Skagen sträckförsök mot Sverige. Även den 26/7 blev det nytt rekord då 210 individer sågs i Skagen. Flera sträckte åter ut mot Sverige, och minst 37 nådde Sverige via Bohuslän denna dag, där de sågs sträcka in över land. Av fåglarna som gjorde sträckförsök vid Skagen, så vände de flesta söderut igen 1, men varje dag lyckades förmodligen några individer flyga över Kattegatt. Dagarna efter gjordes inte så mycket observationer i Skagen, men längre söderut i Danmark kunde flera av de individer som inte sträckte ut mot Sverige ses röra sig mot SV. Gladornas ursprung är okänt, men troligt är att de kom från Centraleuropa eller södra Europa där det finns en stor population (GénsbØl 2006). Två av de fåglarna som sågs i Skagen var individmärkta på vingarna, men danskarna lyckades tyvärr inte läsa av märkningen 2. Vad som var upphovet till denna rörelse av glador är också okänt, men man kan spekulera om det berodde på mattillgång, vädersystem eller någon annan okänd faktor. Den första observationen i Gävleborg gjordes precis efter de stora sträckdagarna i Danmark, nämligen den 27/7. Därefter följde flera observationer i både Gästrikland och Hälsingland, varav de flesta gjordes i augusti (figur 1). Det var inte bara i Gävleborg som uppträdandet var exceptionellt, utan även i Svealand sågs mycket mer individer än brukligt (figur 2). Fynd gjordes dessutom i både Ångermanland, Västerbotten och Jämtland. Summerar man observationerna i Gästrikland och Hälsingland och försöker korrigera för dubbelräkningar och liknande så borde det under sensommaren 2013 setts totalt fem till sju individer i Gästrikland och fem i Hälsingland (tabell 1). Då har de respektive rapportkommiteérna ännu inte granskat fynden, så några fynd kan underkännas. 81
Figur 3. Röd glada, 1k. Skåne i början på augusti. En typisk 1k-fågel med svart ändband på stjärten, jämn och fräsch fjäderdräkt (framförallt arm- och vingpennor). Armpennorna är mörka och kontrasterar mot de vita handpennorna. Irisen är bruntonad och även hjässan har lite bruna toner. Fågeln har vita inslag på bröstet och saknar de svarta fläckar som de adulta har (se figur 5). De större täckarna är vitspetsade vilket får dem att bilda ett smalt vitt vingband på undersidan. (Foto: Mattias Ullman) Vissa av de observerade individerna verkar ha varit stationära på samma ställe i flera dagar, men andra fåglar verkar ha rört sig runt mer. Åldersbestämning av röd glada Åldersbestämningen av röd glada kan vara ganska knivig, särskilt när man försöker skilja 2k fåglar från adulta (3k+) fåglar. Att separera ut 1k fåglar/juvenila är däremot ganska enkelt. De juvenila blir flygga i juli/ augusti och har då en väldigt jämn och fräsch fjäderdräkt (figur 3 & 4). De kan ganska lätt kännas igen på vitspetsade övre vingtäckare (figur 4), samt ett svart ändband Figur 4. Röd glada, 1k. Skåne i mitten på juli. Kolla framförallt på det svarta ändbandet på stjärten, de ljusa spetsarna på de övre vingtäckarna samt den allmänt jämna och fräscha dräkten. Notera också att stjärten är ganska grunt kluven och ganska bruntonad. (Foto: Mattias Ullman) längs med hela stjärten (figur 3 & 4). Ungfåglarna är röda, men med vita inslag, på bröst/buk och har en mörkt gråbrun iris (figur 3) till skillnad från de adultas gulvita iris (figur 5). Huvudet på ungfåglarna är vita men kan ha en del smutsbruna inslag till skillnad från de adulta som också har vitt huvud, fast med gråa inslag. De undre större vingtäckarna kan också vara en bra karaktär, men förutsätter goda obserservationsförhållanden. Hos ungfåglar är dessa mer eller mindre vitspetsade, vilket ger tendens till ett smalt vitt vingband (figur 3). Armpennorna hos 1k-fåglarna är mörka i färgen, vilket ger de ett lite sotigt intryck och skapar kontrast mot de ljusare handpennorna (figur 3) Ungfåglarna behåller vanligtvis sin juvenila dräkt under vintern och börjar 82
Figur 5. Röd glada, 3k+. Skåne, oktober. Lägg märke till de svarta fjädrarna på bröstet, den mättade rödbruna tonen på bröst, buk och undergump. Man kan även se den ljusa irisen och den djupt kluvna stjärten. Det smala vita vingbandet på de undre täckarna är borta. (Foto: Mattias Ullman) rugga mot en adult dräkt i april/maj. Denna ruggning fortsätter sedan under sommaren och hösten och fullföljs i övervintringsområdena. Efter att de har ruggat färdigt till sin andra dräkt går de inte att separera från de adulta. Gladorna uppvisar stor variation i ruggningstidpunkt och därför är dessa tider ungefärliga. När fåglarna nått sin adulta dräkt (under sin andra vinter) så förnyar de sin fjäderdräkt en gång om året. Figur 6. Röd glada, 3k+. Skåne, juni. Ovanifrån ser man att både de ljusa spetsarna på vingtäckarna och det svarta stjärtbandet saknas. Stjärtovansidan är mer rödbrun än hos ungfåglen (figur 4) och stjärten som helhet djupare kluven. (Foto: Mattias Ullman) De börjar då i maj och blir oftast färdiga under höst/vinter. De adulta fåglarna (3k+) har mörkare bröst än ungfåglarna (figur 5) och saknar de ljusa spetsarna på de övre täckarna (figur 6). De saknar även det svarta ändbandet på stjärten och är generellt mer rödbruna i färgen (figur 6). Deras stjärt är även djupare kluven än ungfåglarnas och deras iris är gul istället för gråbrun (figur 5). Armpennorna hos de adult är inte lika mörka som hos ungfåglarna. Istället för att vara grå-svarta, som hos 1k-fåglarna (figur3), är de hos de adulta vit-svarta (figur 5 & 9). Denna färgskillnad gör att det inte blir lika tydlig kontrast mellan armpennor och vingpennor Att skilja ut 2k-fåglar (figur 7 & 8) från de adulta (figur 5, 6 & 9) är knivigare och alla individer går inte att säkert bestämma till ålder. De man bör kolla efter är om det finns oruggade juvenila fjädrar kvar i fjäderdräkten. Ofta kan man hitta sådana i 83
Figur 7. Röd glada, 2k. Skåne 12 juli. Kolla främst på blandningen av juvenila och adulta fjädrar på bröstet och buken. Man kan även ana ljusa spetsar på de större täckarna, samt se lite tendenser till ett stjärtband på fågeln. (Foto: Mattias Ullman) arm- eller vingpennorna, på bröstet, stjärten eller på täckarna. På de större täckarna (både på över- och undersida) kan man spana efter ljusa spetsar, vilket de adulta fjädrarna inte har. Det kan även finnas kvar juvenila fjädrar på hjässan, vilket gör att hjässan blir mer bruntonad. Variationen är stor mellan individer och alla ruggar i olika takt vilket gör att det kan vara svårt. För den som vill lära sig ännu mer om åldersbestämning av röd glada rekommenderas; Forsman 2006; GénsbØl 2006; Duivendijk 2010. De karaktärer som tas upp i denna artikel bygger nästan uteslutande Figur 8. Röd glada, 2k. Skagen 24 juli. Återigen kan man se en blandning av juvenila och adulta fjädrar på bröstet, vilket ger ett lite rödflammigt intryck. Man kan även se att de 3 yttersta handpennorna (hp 8,9 och 10) är ljusare bruna och mer slitna än den innanför (hp 7). Dessa tre yttersta handpennor är juvenila och den innanför (hp 7) adult. Lägg även märke till stjärten och de undre större täckarna. (Foto: Knud Pedersen) på uppgifter från dessa böcker. Vill man läsa mer om hur rovfåglar ruggar rekommenderas främst Forsman (2006) som går igenom ämnet bra. Slutsatser Alla fåglar som sågs i Gävleborg har inte blivit åldersbestämda säkert. Utifrån bilderna kan man säkert åldersbestämma en av individerna, den vid Hamrångeängarna (figur 9). Den ser, utifrån bilderna, ut att vara en 3k+ 84
Figur 9. Röd glada, 3k+. Hamrångeängarna den 3 augusti. Här ses endast adulta fjädrar på bröstet och stjärten. Alla armpennor och vingpennor verkar dessutom vara adulta och irisen är gulaktig. Armpennorna är relativt ljusa vilket gör att det inte blir så tydlig kontrast mellan arm- och vingpennorna. (Foto: Martin Alexandersson) fågel. Även fågeln i Ilsbo är, troligtvis, en 3k+ fågel. Av fåglarna som sågs i Svealand kan man, utifrån bilderna i Svalan, bestämma flera till 2k, men på många saknas det bilder av tillräcklig kvalité. Av alla fåglar som sågs i Svealand och Norrland är 2-3 rapporterade som ungfåglar (1k). Sju stycken är rapporterade som 2k och resten som 2k+ eller adulta. De fåglar som noterades i Danmark var nästan uteslutande 2k fåglar 3. Det gör att man kan anta att även de flesta som sågs i Svealand och Norrland 85
borde ha varit 2k. Att flera adulta individer ändå har setts kan tyda på att invasionen antingen drog fram över Danmark på fler ställen än Skagen (där ju nästan enbart 2k fåglar passerade) eller att en del adulta fåglar dragits med av de fåglarna som drog genom Danmark på väg norrut. Den röda gladan är en allätare, vars diet beror mest på vad som finns i omgivningarna (GénsbØl 2006). Det kan till exempel vara däggdjur, fåglar, kräldjur, fiskar eller insekter. Flera av de individer som sågs under invasionen 2013 observerades på, eller i närheten av, åkrar där gräset var nyslaget. Det nyslagna höet/ ensilagen verkade ha stor dragningskraft och borde ha innehållet gott om lämplig mat för gladorna. Om det var insekter, däggdjur eller kräldjur de hittade i det slagna gräset kan man fråga sig, men troligtvis fanns det gott om föda här. Att spana extra noga när man ser nyslaget gräs kan vara ett tips för framtiden om man vill hitta fler röda glador. Sensommar och tidig höst är förmodligen än bra tid men även april, när gladorna vanligtvis sträcker norrut, verkar vara en bra tid att spana extra noga. Röd glada häckar i omväxlande miljöer med både skogspartier, jordbruksområden och vattendrag. Sådana miljöer finns det gott om i Gävleborg och fortsätter populationsökningen hos den röda gladan så är det möjligt att gladan blir en häckfågel här också så småningom. Tack Vill passa på att tack fotograferna Mattias Ullman, Martin Alexandersson och Knud Pedersen som alla ställt upp med bilder till denna artikel. Knud Pedersen och Mattias Ullman har dessutom bidragit med värdefulla kommentarer kring åldersbestämning av röda glador. Tack även till Jacob Rudhe som korrekturläst och kommenterat. Sven Gustafsson Kvartsvägen 7B 90741 Umeå. Referenser: DOFbasen (2013). Observationer av fugler i Danmark. http://www.dofbasen.dk/ search/result.php?design=table&soeg= soeg&periode=mellemdato&dato_first= 01-07-2013&dato second=01-09-2013 &artdata=art&hiddenart=02390&obstype =observationer&species=alle&antalregl =stoerre&antal=3&summering=yes& sortering=dato [2013-11-14] Duivendijk, N. (2010). Advanced bird ID guide: The western Palearctic. London: New Holland Publishers. Fransson, T., Petterson, J. (2001). Svensk ringmärkningsatlas. Vol. 1. Stockholm. Forsman, D. (2006). The raptors of Europe and the Middle East: a handbook for identification. London: Helm. GénsbØl, B. (2006). Rovfåglar i Europa. 4 ed. Danmark: Gyldenalske Boghandel Nordisk Forlag A/S. Ottosson, U., Ottvall, R., Elmberg, J., Green, M., Gustafsson, R., Haas, F., Holmqvist, N., Lindström, Å., Nilsson, L., Svensson, M., Svensson, S., Tjernberg, M. (2012). Fåglarna i Sverige antal och förekomst. Halmstad: SOF. (Fotnot) 1, 2, 3 Knud Pedersen, fågelskådare bosatt i Skagen, mailkonversation 27/11-2013. 86
87
Foto: Carl-Erik Zetterlund.