Bibelstudiet: När församlingen finner sitt uppdrag och finner sig själv

studieförbundet bildas samtalsguider Bibelstudiet: När församlingen finner sitt uppdrag och finner sig själv Jesu uppmaning Följ mig utmanar oss. Den utmanar oss att vara en kyrka som står upp för det rätta, med ödmjukhet inför allas vårt behov av barmhärtighet. Den utmanar oss att sträva efter fördjupad enhet och till att vara trogna kallelsen att möta varje människa där hon är med evangelium. Seminarierna på kyrkokonferensen 2015 har handlat om vissheten att mötet med Jesus Kristus förvandlar dig, mig och världen. De tog sin utgångspunkt i berättande bibeltexter kring vad som är vår kyrkas kallelse idag och hur den kan bidra till en förvandlad värld. Genom att vi utgått från bibeltexter som kopplats till vart och ett av den antagna verksamhetsplanens åtta riktningsmål får vi nu möjlighet enskilt och/eller i församlingen reflektera kring hur en bibeltext landar och levs i praktiken. Målen rör Equmeniakyrkans arbete regionalt, nationellt och internationellt. Bibelns berättelser är i sig en samlande kraft. De befolkar rummen vi vistas i. De bidrar till djupare identitet för oss som kyrka när vi delar och tolkar Guds ord. Låt därför dessa åtta studier påverka dig och ditt liv under kommande år. De har skrivits för att fördjupa samtalet i församlingen, i den lilla studie- eller bönegruppen, på ett församlingsmöte eller en gudstjänst. Till del olika studierna finns reflekterande frågor att samtala vidare kring men också en rad olika tips på material som bidrar till ytterligare fördjupning. Alla författare av bibelstudierna arbetar i Equmeniakyrkan eller i biståndsorganisationen Diakonia. Samtliga bibelstudier har bearbetats av Bilda till ett studiematerial. Lokala konsulenter på Bilda kan erbjuda ytterligare stöd och inspiration för studie- och samtalscirklar i din församling. Ta kontakt med din Bildaregion kring hur ni kan fördjupa bibelsamtalet hos er. För att starta en studiecirkel gäller följande: Att ni är 3 12 deltagare inklusive cirkelledaren. Att ni träffas vid mins tre tillfällen. Att det sammanlagda antalet cirkeltimmar är minst 9 (en studietimma är 45 minuter). Läs mer på www.bilda.nu 1

När församlingen finner sitt uppdrag och upptäcker sig själv Om förnyelse, utveckling och växt i Filipperbrevet och utmaningar kopplat till idag. En slags färdplan! Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig. Fil 3:13 Riktningsmål 1 i Equmeniakyrkans verksamhetsplan 2015 2016 Equmeniakyrkan regionalt, nationellt och internationellt ger inspiration och stöd för församlingar i medvetna utvecklingsprocesser. Cissi Glittvik, studentpastor i Göteborg, författare och företagare Jag tänker på Equmeniakyrkan. En ny kyrka. Där det finns så mycket bra, så många goda erfarenheter att ta till vara. Så mycket att vara stolt över. Vad är du mest stolt över i Equmeniakyrkan? I din församling? Vi har ett stort stycke god historia. Och i texten uppmanas vi glömma det som ligger bakom oss. Riskerar vi inte då att bli historielösa? Riskerar vi inte att kasta ut barnet med badvattnet? Om vi ska glömma det som ligger bakom. Det är en utmaning att kunna dra nytta av det vi har med oss utan att för den skull fastna i det. Utan att hamna i det har vi redan prövat eller det har vi gjort förut. Förslaget kanske har prövats, men tiden var eventuellt inte mogen då. Sammanhanget var inte det rätta Historien kan också binda oss. Vara en tung ryggsäck. Inte allt i historien har varit bra. Det är inte lätt att stå upp för korståg, syndakataloger eller för all del, vår samtid som inte alltid är mångfaldens församlingar som generöst öppnar dörrarna. Men jag tänker att historien inte är något problem så länge vi inte fastnar i den eller klamrar oss fast vid den. Så länge vi inte låter den begränsa oss själva eller sammanhanget. Det är av stor vikt att vi plockar med oss de goda erfarenheterna. Jag tänker till exempel på den underbara beskrivning av helgelsen som jag hört i metodistsammanhang: Vi får komma till Gud som vi är, men vi förblir inte den vi var, vi förfinas hela tiden i Guds närhet. Jag gillar det! Vi kan lära oss, och dra nytta av historian om vi inte fastnar i den. Att glömma det som ligger bakom, sägs det i polemik mot lagen? Att glömma lagens begränsningar för ett liv i frihet? Om vi går vidare så fortsätter texten; och sträcker mig mot det som ligger framför mig. För mig finns det något mer i texten, något utöver det vanliga att våga se framåt. Det handlar inte om att se framåt, texten är mycket aktivare än så. Det handlar om att sträcka sig, en medveten handling En aktiv handling... Lite pockande... Angelägen... En längtan som driver oss Vad är din längtan? Vad brinner du för? Vad sträcker du dig mot? 2

Ibland blir framtidstro, framtidsutsikter, den framåtsträvande riktningen detsamma som att sätta mål. Och vi har lärt oss att mål ska vara konkreta, rimliga, mätbara. Lagom utmanande. Och att vara mållös kan nästan likställas med att vara viljelös. Ibland. Jag är ganska kritisk mot mål. Kanske är det så att de begränsar oss. Kanske har Gud mycket större planer, som begränsas av våra mål. Inte så att vi har makt att begränsa Gud. Men om vi inte hade satt målet på en viss nivå kanske vi hade kommit dubbelt så långt? Hur det nu än är med glömskan av det som ligger bakom och sträckandet mot det som ligger framför, så menar jag att varje generation måste ställa sig frågorna på nytt och göra evangeliet relevant just här och nu. I den nya kontext som råder i just den verklighet och den vardag som är deras. Med rätt språk. Att sträcka sig framåt är inte att bilda Equmeniakyrkan. Det är medlet för att vi i de sammanhang vi befinner oss, ska kunna sträcka oss framåt. Varje organisations medlemmar är dess styrka, inte organisationen i sig. Det är vi, du och jag, som ska sträcka oss mot framtiden och mot mötet med andra människor. När församlingen finner sitt uppdrag och upptäcker sig själv. Det är en fråga om identitet och om självinsikt. En viktig sanning om människan är väl att det är i speglingen, i mötet med andra, som hon kan upptäcka sig själv. Eller åtminstone att det är ett av sätten där hon upptäcker sig själv. Att upptäcka sig själv genom andra. Man brukar säga att en bebis som får allt den behöver, rent fysiskt, mat, värme eller svalka, vätska, men inte får någon mänsklig kontakt, den bebisen dör. Det nyfödda barnet får näring men ingen blick att landa i. Och jag tänker att detsamma gäller för församlingen. Om den inte connectar med omgivningen, så dör den Församlingen behöver, precis som den lilla bebisen, sin omgivning för överlevnad och utveckling. Vi rör oss i klassiska marker, fast med lite nytt språk; att leva i världen men inte av världen. Men utan kontakt dör församlingen, trots att hon matats med överlevnadsföda. Hur är det om identiteten blir oklar? Skoluppgiften som gavs i sjunde, eller om det kanske var i åttonde klass, såg vid en första anblick ganska enkel ut: ta ett foto av dig själv i en miljö du gillar och beskriv dig själv. Det hade givits ett visst antal tecken till elevens förfogande. Fotograferingen gick väl hyfsat enkelt, även om lite mer tid kunde lagts ner på att leta en passande miljö, så var det texten Det gick liksom inte riktigt att komma igång. Den blev lite opersonlig, lite ytlig. Den som skulle skriva hittade inte riktigt tonen. Vad ska jag skriva? Vad ska jag börja med? Vad ska jag berätta? Finns det ens något att skriva? Mamman blev involverad i uppgiften och engagerade sig med stor entusiasm, kanske lite väl entusiastiskt Åh, det här är roligt, berätta bara om dig själv, dina egenskaper, vad du gillar, vad du är bra på. Berätta om dig själv helt enkelt. Men jag vet ju inte vem jag är Identiteten Eller varför inte som en student uttryckte det på skattjakt efter sanningen Vilka är vi och vad av det vi är vill vi marknadsföra? Vad står vi för? Att som församling gemensamt gå på skattjakt efter sanningen. Att som församling sätta på sig kundglasögonen. Att sätta på sig kundglasögonen är att våga gå in i sin kyrka och se med andra ögon. Med besökarnas ögon. Med den ovane kyrkobesökarens ögon. Och vad ser man hos oss? 3

Ibland får vi chansen att verkligen få ta del av hur en besökare uppfattar församlingen. Någon som vågar sätta ord på sin upplevelse. Detta kan vara både i linje med vad vi tror att vi levererar och stå i strid med det vi vill förmedla. Är det i linje med vad vi tror oss framföra så är det väl frid och fröjd, men ibland när någon kommer med synpunkter kommer ett snabbt svar: men så är det inte. Det går inte att svara så! En besökare ger uttryck för sin upplevelse och hur församlingen än menar att det är, så är det uppenbarligen inte så det uppfattas. En värdefull synpunkt att ta med sig, en skatt att ta vara på. Lära sig av: Vi uppfattas såhär är det så vi vill bli uppfattade eller är det på något annat sätt? Vad gör vi i så fall åt det? Hur ska vi kunna inkludera människor om deras upplevelser är fel? Och förresten hur inkluderar vi människor i församlingen? Denna interna samling, med sitt svårbegripliga språk, med sina givna sociala mönster för den som kan dem, med sina märkliga sanningar, men obegripliga påståenden och bilder? Ungefär lika obegripligt som reglerna på en hockeymatch när man inte kan dem. Var lite självkritisk nu. Hur relevanta är vi för vår omgivning? Och jag ställer frågan igen: Hur inkluderar vi? Jag har lärt mig att vi inte kan inkludera någon passivt. Att inkludera en människa är en aktiv handling. En av våra utmaningar är att vara en kyrka som säger som det är Ska jag se eller ska jag blunda? Men hur är det, då? Ärligt? Är förfärligt! Det sker dödsskjutningar i Göteborg, Malmö och Det är trafficking. Segregation... Människor som tigger Men det finns massor av grupper, massor av enskilda människor som gör skillnad. Här i vårt närområde. Eller långt borta i världen. Här och där. Och små saker gör stor skillnad. Det lilla blir det stora. Och när vår längtan gör att vi sträcker oss mot människor, när vår längtan får oss att agera mot orättvisor, när vår längtan öppnar våra kyrkor för alla människor, så blir det skillnad. Keep on! Våga se verkligheten. Att samtala vidare om Hur är jag kristuslik? Hur är vår församling en kristusdoft? På vilket sätt förvandlas varje dag av kristusmötet? Vad sträcker vi oss efter? Och här finns det absolut olika sträckningar. Utsträckta händer. Som hos diakonin. Som ger ett handtag, praktisk handfast hjälp i nödens stund. Mat på bordet. Hjälp med kläder. Eller vad den nu kan vara. Uppsträckta händer. Som hos symötestanterna som ber för studentarbetet i Göteborg. Jag är dem evigt tacksam för den trygga grunden att vila arbetet på. Använd gärna tankekorten för vidare samtal, se bilaga på sid 13!

Tomas Hammar, regional kyrkoledare i region Väst Utgångspunkt och mål När vi talar om att vi som församlingar ska upptäcka vårt uppdrag och vår rätta identitet är det viktigt vilken utgångspunkt vi har. Vad har vi för tankar om församlingen? Under hela kyrkohistorien har den första kristna församlingen i Apostlagärningarna setts som mönsterförsamlingen. Apg 2:42-47. I den första församlingen fanns 1. Lärjungaskap apostlarnas undervisning 2. Gemenskap inbördes hjälpen, möttes varje dag 3. Tillbedjan och bön brödbrytandet och bönerna 4. Diakoni- delade ut åt alla efter vars och ens behov 5. Evangelisation man var utåtriktad och samtalade med andra om tron Det var detta som kännetecknade den första kristna församlingen och när vi idag talar om att upptäcka sitt uppdrag och sin rätta identitet är det mycket detta det handlar om. Detta blev också förebilden för de församlingar som senare bildades i Mindre Asien när evangeliet spred sig vidare, även för församlingen i Filippi. Ett brev betyder så mycket och Filipperbrevet har fått betyda så mycket inte bara för de första som läste det utan också för många sedan dess ända in i vår tid. Och det har något att lära oss också idag. Låt oss nu se vad som hände i Filippi! I. Hur såg utvecklingsprocessen för församlingen i Filippi ut? Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag, 1:6 1. Gud hade börjat ett gott verk i Filippi? Apg 16:11-40 Omkring år 50 e.kr., ca 18 år efter Jesu död och uppståndelse, kommer Paulus till Filippi under sin andra missionsresa. Filippi låg i Makedonien ett land norr om Grekland. Där började något hända som ledde till att den första kristna församlingen i Europa kom till. Hur börjar Guds goda verk i Filippi? Genom att enskilda människor kommer till tro och blir förvandlade. Vi ser tre kategorier: Invandrarkvinna Apg 16 Lydia, från Tyatira i Mindre Asien. Var också affärskvinna, sålde tyger från hemstaden och hon var en andlig sökare, lyssnare, Herren öppnade hennes hjärta, hon kom till tro. Fråga: Hur möter vi alla invandrare som kommer till Sverige idag med evangeliet? Tonårsflicka Flickan var trasig, utnyttjad av giriga personer skaffade sina ägare goda inkomster, jämför med unga människors situation idag: sexslavar, trafficking, knark, dragning åt det ockulta, det övernaturliga, den psykiska ohälsans dramatiska ökning bland unga i Sverige. 40 % av flickor i högstadiet säger att de mår dåligt. 15-åringar i Sverige ligger i botten på välmående. Allt vittnar om en vilsenhet och längtan. Fråga: Hur möter och ser vi unga människor idag med evangeliet? 5

Medelålders. Han var fångvaktare romare, hade jobb och familj. När Paulus och Silas sjöng lovsång och fängelset skakade berördes mannen och kom till tro med hela familjen. Frågade: Vad skall jag göra för att bli räddad? Något hände med honom så han kunde glömma det som varit och sträcka sig mot en ny framtid. Att samtala vidare om Hur möter vi medelålders med evangeliet idag? Hur klarar vi generationsväxlingarna i våra församlingar? Vad förenar oss med vår medmänniska som vi önskar ska finna Kristus? Vad har vi gemensamt? Vad är beröringspunkterna? Vad bär de på för längtan och behov idag? Hur kan de känna sig välkomna in i vår församling? Vi har sett hur Guds verk började i Filippi genom att enskilda människor fick uppleva Guds kärlek och så börjar det ofta också hos oss. I sin vishet och kärlek söker Gud oss på olika sätt, i olika åldrar och i olika livssituationer. För en del börjar vägen till tro med att lyssna på evangeliet, som det var för Lydia. Andra behöver mer omskakande upplevelser som fångvaktaren. Församlingen i Filippi växte, blev livskraftig och kärlekens frukter började ta sig uttryck, de tog ett ekonomiskt ansvar, även för Paulus arbete och det fanns en trohet där. Paulus: ni har varit med i arbetet för evangeliet ända från första dagen, Fil 1:5. Allt detta gjorde att de på flera sätt levde ett gott exempel. Men det innebar inte att de kunde slå sig till ro 2. Gud var inte färdig När brevet skrevs var församlingen 10 12 år. Man kan ana att det infunnit sig en viss präktighet bland de kristna (det talas om självhävdelse och fåfänga, kap 2) och det fanns även andra faror som hotade församlingen i Filippi. Paulus varnar särskilt för två faror som kan hota varje kristen församling: Söndring/splittring och villoläror som vilseledde. Fråga: Finns dessa faror också för oss i vår tid? Det här visar att vi alla är människor med brister. Vi blev inte färdiga den dagen vi blev kristna. Våra liv och vår gemenskap hotas ständigt av sådant som vill förstöra och bryta ner Ändå är det vi som är kyrkan. Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den, 1 Kor 12:27 Ett vanligt tursitmål i Barcelona är La Sagrada Familia den heliga familjen. En kyrka som började byggas på 1800-talet och som ännu inte klar. Den kalls därför också ofta den ofullbordade kyrkan. Många församlingar inom frikyrkan är idag 80, 90, 100 och till och med 150 år. Ändå är ingen färdig. Vi är ofullbordade församlingar så länge vi lever och tjänar här på jorden. Samtidigt finns det en viktig tanke i Guds Ord: Kyrkan är mycket mer än dess medlemmar, de som förvaltar henne. Trots och mitt i sin bräcklighet är kyrkan bärare av en dyrbar skatt i Jesus Kristus på grund av vad han gjort för oss och att han bor i oss. Och, Gud vill fortsätta sitt förvandlingsverk i och genom oss liksom han ville i församlingen i Filippi. Därför skriver Paulus 6

3. Gud skall fullborda sitt verk...skall fullborda det till Kristi Jesu dag, Fil 1:6...ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte, Fil 2:13 Gud lämnar inget halvfärdigt, vi är som lerkärlet i krukmakarens händer Jer 18:4, Gud vill att våra församlingar ska växa i kärlek, glädje, vishet, frimodighet och genom att nya människor kommer till tro på Kristus. Equmeniakyrkans övergripande mål är att i gemenskap stödja församlingars förnyelse, utveckling och växt. Vad gjorde Paulus för att hjälpa församlingen i Filippi att gå vidare? Vi ska se på sju saker. II. Hur ger Paulus inspiration och stöd till församlingens utveckling? Inriktningsmål: Equmeniakyrkan regionalt, nationellt och internationellt ger inspiration och stöd för församlingar i medvetna utvecklingsprocesser Det Paulus gjorde säger något viktigt om vad våra församlingar behöver också i vår tid. 1. Förbön Han börjar med bön. Det är grunden för Guds verk bland oss. Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er, alltid, i alla mina böner för er alla. Och det är med glädje jag ber för er, Fil 1:3-4 Och min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, Fil 1:9 2. Vänskap Han ger dem sin vänskap och kärlek. Filipperbrevet är Paulus mest personliga brev där han bjuder på sig själv. Delar sitt innersta till goda vänner. Han tänker på dem, längtar efter dem och ber för dem. jag har er ju i mitt hjärta, 1:7, han kallar dem min glädje och segerkrans, 4:1 jag längtar efter er alla med Kristi Jesu ömhet. Fil 1:8 Kristen tro är personlig, men inte privat. Det handlar om hjärtats inställning. 3. Uppmuntran Ett själavårdande brev, fyllt av omsorg, tröst, värme och uppmuntran. Märks redan i första anslaget, v 3 4. Vi behöver på nytt uppleva hur evangeliet lyfter oss! Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag, Fil 1:5 4. Jesus fokus Pekar på Jesus som centrum för allt. I kap 1 nämns namnet Jesus 8 gånger. Jag vill lära känna Kristus genomsyrar hela brevet. Equmeniakyrkans vision: Vi vill vara en kyrka för hela livet, där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen. Hur lever vi ut detta i församlingen? Hur kan vi förverkliga detta? Hur gjorde Paulus? 7

5. Visar på glädjen i tron Trots att han själv sitter i fängelse pekar Paulus på glädjen i Kristus. Ca 15 gånger förekommer ordet glädje som substantiv eller verb. Kap 1 2 Jag gläder mig, kap 3 4 Gläd er även ni Fröjd i Herren är vår starkhet, Nehemja Vi behöver återerövra glädjen i Kristus. 6. Undervisning Han vägleder dem. Filipperbrevet är en handbok om livet ett trovärdigt liv med hela relationer skapar glädje. Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, 1:27 Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag som fanns hos Kristus Jesus, 2:2-5 Paulus ber att deras kärlek ska växa, att de ska få mer insikt och lära sig avgöra vad som är mest väsentligt, 1:9 Han uppmanar dem att leva på ett trovärdigt sätt, vara målmedvetna och frimodigt arbeta sida vid sida, för att sprida evangeliet och att inte låta sig skrämmas. 1:27-18. 7. Uppföljning Han följer upp och lämnar dem inte åt sig själva. Paulus är angelägen att veta hur det går för församlingen. Herren Jesus ger mig hopp om att snart kunna skicka Timotheos till er så att jag kan få nyheter om er. Jag har ingen med samma förmåga att känna det rätta ansvaret för er, Fil 2:19-20 Han ville skicka Timotheos och Epafroditos, både för att bli informerad och för att hjälpa dem. Att samtala vidare om Vad kan er församling lära av detta? Får ni samma typ av stöd och inspiration som församlingen i Filippi fick? Tar ni del av den hjälp som erbjuds genom församlingsutvecklare? III. Några kännetecken på en församling som funnit sitt uppdrag och upptäckt sig själv. Kap 1. Kristus är i centrum För mig är livet Kristus, Fil 1:21 Vad menar Paulus med det? Vad hade han varit med om? Se Fil 3:7 10 Hans omvändelse ledde till en omvärdering av vad som var viktigast i livet. Vi säger: För mig är livet pengarna, arbetet, familjen, idrotten, bilen, båten, att resa Paulus sa: För mig är livet Kristus! När Kristus är vårt liv och centrum påverkas våra värderingar och prioriteringar och vår syn på både liv och död. Då vilar våra liv på Guds nåd som ger en inre trygghet och ledstjärna så att vi inte behöver styras av yttre omständigheter och andras omdöme. Vår inre styrka beror av Guds nåd, Hebr 13:9 8

Att samtala vidare om Hur märks det att Kristus är i centrum i ditt och er församlings liv? Kap 2. Kristus är vår förebild Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus, Fil 2:5 Varför skriver Paulus så? På grund av att det fanns relationsproblem i församlingen. Inre konflikter är det största hotet i en församling. Dränerar på kraft, glädje och trovärdighet. I 1:27 tas enheten upp på ett undervisande sätt. I 4:2 tas det upp på ett konkret sätt. Det var två personer som inte kom överens. Nu, skriver Paulus, handlar det om att praktisera evangeliet. 2:1 4. Paulus letar inte syndabockar och fel hos människor utan målar upp Jesus som den stora förebilden och vad han gjort för oss. Jesus är mönstret men också kraften för våra liv. Hur var Jesu sinnelag? 1. Han avstod från sitt eget. Tömde sig själv, utblottade sig för vår skull. Krävde inte sin rätt utan tänkte mer på andra. 2. Han blev en tjänare, böjde sig själv i tjänande. Det fanns ingen prestige, inget högmod. 3. Han sökte inte egen ära, utan Guds ära, hade inget behov av att styra, härska. Därför, är Jesus värd vårt förtroende, han är värd att tro på, att följa, att tillbedja, att tjäna. Paulus skriver: Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva, 2:3 Att samtala vidare om Märks det i din livsstil och i er gemenskap att Kristus är er förebild? 3. Kristus är vår längtan Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig, 3:13 Något hade hänt hos Paulus som fått honom att omvärdera livet. Tidigare handlade det om: Det som var en vinst för mig Nu handlar det om: för Kristi skull Han hade fått nya värderingar, perspektiv och prioriteringar. Tidigare var Paulus ett stort präktigt Jag. Nu en ödmjuk person som längtade efter Kristi rättfärdighet Men Paulus var inte färdig och han insåg och erkände det. Han bar på en fortsatt längtan efter att växa, mogna, djupna, lära känna Kristus, bli mer lik Kristus i liv och tjänst. Paulus: Jag vill lära känna Kristus Fil 3:10 Kände inte Paulus Jesus? Jo, mer än de flesta. Men detta säger oss något viktigt. Om vi tänker att vi inte behöver Guds rättfärdighet och nåd, då är vi som den hemmavarande sonen i Luk 15. Vi ser hur Paulus längtar efter förvandling, samma förvandling som Equmeniakyrkan har i sin vision. En förvandling som börjar i mötet med Jesus Kristus, men som inte är klar förrän vi är framme vid målet. Största kännetecknet på en levande och frisk människa är törsten och hungern. Så är det också med kyrkan. Att det finns en längtan efter Kristus och efter att andra människor också ska lära känna Kristus. En längtan att likt Kristus leva trovärdigt, tjäna och hjälpa sin nästa. 9

Att samtala vidare om Hur tar sig längtan efter Kristus uttryck i ditt och församlingens liv? 4. Kristus är vår glädje Filipperbrevet kallas glädjens brev. Det finns mycket som kan ta död på vår glädje. De tre vanligaste orsakerna berörs i Filipperbrevet: Tvister och relationsproblem: Om det hade stått: Gläd er i andra människor alltid, vore det omöjligt, för människor kan såra och skada oss. Bekymmer: Om det hade stått: Gläd er alltid i omständigheterna, vore det omöjligt för livet skiftar. Paulus hade verkligen råkat ut för mycket som kunde ha knäckt honom. Det destruktiva i världen: Om det stått: Gläd er i världen alltid, vore det omöjligt. Vi möter ondska, våld, död och förtvivlan. Vi möter sådant som kan göra oss besvikna, bittra, rädda. Men nu står det: Gläd er alltid i Herren. Här har vi hemligheten till trons glädje som Paulus och Silas gav uttryck för när de sjöng lovsång i fängelset. Den glädjen är inte byggd på goda omständigheter utan har djupare källsprång: Gläd er alltid i Herren. Den grundar sig på vissheten om tre saker: 1. Alltid känd av Kristus, v 3. Paulus nämner flera av sina medarbetare. En del kände han vid namn, andra inte. Men deras namn var kända i en annan värld och var uppskrivna i Livets bok. Detta är enligt Jesus den djupaste anledningen till kristen glädje: Gläd er över att era namn är skrivna i himmelen säger han till lärjungarna i Luk 10. Man kan vara obekant för människor här i livet. Känna sig osedd, oförstådd och bortglömd. Men i himlen finns mitt namn uppskrivet. Jag är väntad, älskad, viktig. Det ger trygghet. 2. Alltid nära Kristus, v5. Det visste Paulus och Silas i fängelset. De sjöng lovsång, lovade Gud över hans närvaro. Jesus hade inte lämnat dem. Han är alltid nära. En närhet som förvandlar och också ger trygghet. 3. Alltid buren av Kristus, v 6 7. Människorna i Filippi hade bekymmer, liksom vi. Bekymmer kan suga must och glädje från oss. Men Paulus kände till Jesu ord från bergspredikan: Gör er inga bekymmer Matt. 6:25, 33-34. Därför skriver han samma ord. Låt Herren få veta era behov och önskningar. Lovad vare Herren, dag efter dag bär han oss. Att samtala vidare om Hur får glädjen i Kristus bli ett vittnesbörd i ditt eget och i församlingens gudstjänstliv? Materialtips att jobba vidare med Se möjligheterna (Bilda) Färdväg Equmeniakyrkans resplan för församlingens förnyelse, utveckling och växt. Utveckla församlingen med resursfokuserande undersökning Drömmen om församlingen (Torsten Åhman, Eldsflamman) Tillbaka till församlingen (Runar Eldebo, Libris förlag) Böckerna om Gud och Jesus av Jonas Gardell Kryddad olja: kvinnor i Bibeln (Ylva Eggehorn) Där lejonen bor: män och manlighet i bibeln (Ylva Eggehorn) Böcker av Viveca Lärn, som på ett kärleksfullt sätt kan beskriva många olika slags människor Växande församlingar i Sverige, (Klas Eriksson, Cahtrine Nygren) Kännetecken, (Magnus Malm) 10

Söndag Gudstjänst i en ny tid, (Joel Halldorf, red.) Ge det vidare en församling för alla generationer, Egil Svartdahl Kyrkan i livet livet i kyrkan (Verbum). Version 8 juni En samtalsmodell för studiecirkel Samtalsledare och spelregler Någon i gruppen håller i samtalsstrukturen och tiden, så att alla får utrymme och allas erfarenheter tas tillvara. Innan gruppen startar enas man om spelregler för samtalet. Spelregler som brukar bidra till att skapa ett öppet och lärande samtal är: Det personliga vi delar stannar i gruppen. Det är ok att prova tankar och att ändra sig. Man har rätt att vara tyst. Alla talar i jagform. Alla hjälps åt alla hålla tidsramarna. Alla bidrar med sitt perspektiv och värdesätter att få ta del av andras. En samtalsmodell för studiecirkel En studiecirkel kan läggas upp med hjälp av samtalsmodellen som beskrivs nedan. 1,5 h 2 h är en lämplig tid för samlingen. En inledande runda, ca 20 min. Gemensamt samtal, ca 60 min. Avslutande runda, ca 10 min. Tidsangivelserna är ett förslag och kan anpassas efter gruppen. Börja gärna med ett enkelt drop-in-fika och småprat en stund innan cirkeln startar. Det ger alla möjlighet att landa i gruppen. Samtalsmodellen En inledande runda där man kan prova sina tankar Börja med en runda där var och en får möjlighet att berätta vad som rör sig i tanke eller känsla just nu. Det kan vara en fundering utifrån det ni läst eller på annat sätt tagit del av inför samlingen. Det kan också vara reflektioner över en händelse som anknyter till ert tema för studiecirkeln. Var och en får 3 4 minuter till sitt förfogande. Det är alltid ok att passa, att låta ordet gå vidare om man inte vill säga något. (Första gången man möts kan den inledande rundan vara mer personlig så att man lär känna varandra i gruppen. Man kan till exempel berätta något från sitt eget liv och varför man valt att delta i studiecirkeln.) 11

Använd gärna ett föremål att hålla i för den som berättar, en sten eller något annat som är avstressande att hålla i. Föremå let markerar vem som har ordet och när en person berättat klart går föremålet och ordet vidare till nästa. I rundan får var och en berätta utan att bli avbruten. Syftet är att man ska få sätta ord på och prova sina tankar, utan att behöva förklara och försvara. Samtidigt tränar man sig att lyssna och ta in olika perspektiv. Inget samtal förs kring den inledande rundan, om inte personen själv för in det i det efterföljande gemensamma samtalet. Gemensamt samtal När rundan är klar öppnar ni för ett gemensamt samtal utifrån det bibelstudium som ni läst och de samtalsfrågor som finns i materialet. Starta gärna samtalet med en fråga, till exempel: Är det något speciellt du fastnade för i det du läste? Hur knyter det an till livet och dina erfarenheter? Mötte du några nya perspektiv? Hur tänker du kring det? Gjorde du någon ny upptäckt eller insikt? Hur kan du använda dig av det? Ett alternativ kan vara att någon i gruppen inleder samtalet med en reflektion som anknyter till temat. Andra inspel i samtalet kan till exempel vara litteratur, film, bilder, artiklar eller musik som berör ert samtalsämne. Avslutande runda Avsluta samlingen med en runda där var och en har möjlighet att säga något kort om dagen, till exempel: Det här bär jag med mig från idag Något jag skulle vilja veta mer om Jag skulle vilja samtala vidare om Någon gång kan det vara bra att reflektera över hur man arbetar tillsammans och anknyta till de spelregler som gruppen bestämt. Vad fungerar bra? Vad skulle vi kunna göra annorlunda?

Hur började Guds goda verk i ditt eget liv? Hur började Guds goda verk i din församling? Hur började Guds goda verk i din församling? Hur möter ni som församling idag invandrare, unga människor och medelålders på er ort med evangeliet? Kan ni känna igen de kännetecken Paulus pekar på hos en församling som funnit sitt uppdrag och upptäckt sig själv hos er? Kan ni känna igen de kännetecken Paulus pekar på hos en församling som funnit sitt uppdrag och upptäckt sig själv hos er? Får er församling samma stöd och inspiration som församlingen i Filippi fick? (Det vill säga genom förbön, vänskap, uppmuntran, visar på Jesus och glädjen i tron, undervisning och uppföljning?) Vad är det bästa i din församlings historia som du inte vill glömma, utan som du vill ha med dig som en god erfarenhet in i det som ligger framför? Vad är det bästa i din församlings historia som du inte vill glömma, utan som du vill ha med dig som en god erfarenhet in i det som ligger framför? Finns det risker och faror som även hotar er församlings glädje, gemenskap och tillväxt? Vad är det du sträcker dig efter? Vad utmanar dig? Vad triggar igång dig positivt? Vad är det du sträcker dig efter? Vad utmanar dig? Vad triggar igång dig positivt?