Rekonstruktioner av ägarförhållanden, ägoskiften, hushåll och boende för tomterna med nummer 280 90

Kvarteret Gesällen, Kvarnholmen Kalmar Dag Lindström Rekonstruktioner av ägarförhållanden, ägoskiften, hushåll och boende för tomterna med nummer 280 90 I följande sammanställning redovisas rekonstruktioner av ägar- och boendeförhållanden på tomterna 280 290 i Västra kvarteret på Kvarnholmen i Kalmar. I rekonstruktionerna redovisas de ägare som har kunnat fastställas, liksom även troliga ägare. I förekommande fall redovisas även information om formerna för ägarskiften, storleken på köpeskillingar, värderingar, samt beskrivningar av tomterna och deras bebyggelse. Boende- och hushållsrekonstruktionerna ger uppgifter om boende, yrkestitlar (och eventuellt andra uppgifter om aktiviteter och försörjning), hushållens sammansättning, samt i förekommande fall uppgifter om ålder. Rekonstruktionerna baseras på uppgifter från ett antal olika källtyper. Huvudsakligen är det följande källgrupper som har använts: mantalslängder; så kallade beläggningslängder över olika avgifter från stadens invånare och tomtinnehavare (dessa ingår i stadens räkenskaper); husförhörslängder; domböcker; lagfartsprotokoll och bouppteckningar. Därutöver har Westrinska samlingen på Kalmar läns museum utgjort en viktig utgångspunkt framförallt när det har gällt att identifiera tomtägare. Ägande och ägarskiften framgår av bouppteckningar, av notiser i rådsturättens domböcker och i de särskilda lagfartsprotokoll som har förts från och med 1758. Många, men långt ifrån alla, ägarskiften har noterats i dessa källor. Det är därför inte möjligt att med säkerhet rekonstruera alla ägarskiften och det är inte heller alltid möjligt att avgöra vid vilken tidpunkt som ägarskiftena har ägt rum. Vid några tillfällen (1654 och 1733) har det också upprättats särskilda längder över tomterna i Kalmar. Den förra återfinns bland städers akter på Riksarkivet och den senare finns bland Handlingar till stadens jordar i Kalmar rådhusrätts och magistrats 1600 1830 arkiv. Där framgår vilka som ägde tomter och gårdar. I vissa fall framgår också att någon annan än ägaren bodde på tomten. Mantalslängderna förtecknar egentligen de boende, men i många fall anges också ägare om gården tillhörde någon annan än den som bodde där eller om gården står som obebodd i mantalslängderna. Även vallängder till rådmansval och tomtöreslängder kan ge information om ägandet i fall då detta inte kan beläggas på annat sätt. För att nå en tydligare bild av vilka som bott på tomterna och hur tomterna har nyttjats räcker det emellertid inte med att rekonstruera ägandet. Rekonstruktionerna av boende och hushåll visar ofta en annan och i många fall mer komplicerad bild än den som framträder i ägandet. I en del fall har tomterna bebotts av helt andra personer än de som ägt. I andra fall framgår att det har funnits ytterligare hushåll på tomterna utöver ägarhushållet. Rekonstruktionen av hushåll visar också på skillnader i hushållsstorlek och hushållsstruktur. Vidare framträder viktiga förändringar över tid. Detta bidrar också till en mer sammansatt, komplicerad och dynamisk bild än den som framträder vid en rekonstruktion av enbart ägande. Rekonstruktionerna av boende och hushåll baseras främst på

2 mantalslängder, men i viss mån har även beläggningslängder och husförhörslängder legat till grund. Även förteckningar över stadens hantverkare (i serien Borgarlängder) har använts för att hämta kompletterande uppgifter. Andra kompletterande uppgifter har hämtats ur död- och begravningsböcker, vigselböcker och födelseböcker. Mantalslängderna är från och med 1737 förda efter tomtnummer. För tiden dessförinnan blir det med stigande ålder svårare att koppla samman namn och specifika tomter. Mantalslängderna upprättades vid slutet av föregående år, vanligtvis i början av december. Därför finns en viss möjlig eftersläpning i mantalslängderna. En person som återfinns i exempelvis 1767 års mantalslängd kan i princip ha flyttat under december 1766 och därmed inte alls varit bosatt på den angivna tomten år 1767. Detta är nu ett mindre problem eftersom exakt år för in och utflyttning sällan är av större betydelse. Beläggningslängderna över tomtören och andra avgifter fördes även de efter tomtnummer, men även här gäller att de äldre längderna saknar nummer. För åren 1714 1716 och 1723 1724 har tomterna getts en löpande numrering inom respektive kvarter, och det är med relativt stor säkerhet möjligt att rekonstruera vilka tomtnummer som dessa motsvarar. Även denna serie har luckor. De ger heller inte på samma sätt som mantalslängderna information om hushållets sammansättning. Därför har beläggningslängderna i första hand använts för att fylla luckor där information från andra källor saknas. (Dessa längder återfinns bland räkenskaper i Kalmar rådsturätts och magistrats 1831 1970 arkiv.) Husförhörslängderna ger uppgifter om vilka som ingick i hushållen, men serien börjar i Kalmar först 1773 och är inte heller komplett. Det finns en lucka åren 1790 1796. Liksom i många andra städer är husförhörslängderna från Kalmar av relativt dålig kvalitet. Det innebär bland annat att det ofta är svårt att identifiera exakt vilka år som en viss person verkligen bebodde en bestämd tomt. Mantalslängderna utgör inte någon folkbokföring i modern bemärkelse. I stället handlade det om uttag av en särskild personskatt, mantalspenningen. Ursprungligen antecknades i regel namnet endast på hushållsföreståndaren. Personer och hushåll som var befriade från mantalspenningen uteslöts. Efterhand kom mantalslängdrena att ligga till grund även för andra skatter och längderna blev med tiden också fylligare. Kring mitten av 1700-talet ökade kraven på fullständighet i mantalslängderna och från och med 1765 fanns ett formellt krav på att samtliga boende oavsett kön, ålder eller ståndstillhörighet skulle redovisas. 1 Att detta krav fanns betyder emellertid inte att det alltid efterlevdes. Serien av dopböcker, dödböcker och vigselböcker börjar 1701, men det finns många exempel på att personer som bodde och verkade i Kalmar inte kan återfinnas i dessa längder. Serien av domböcker där bland annat köp och lagfarter noterades är komplett. Från och med 1758 fördes också särskilda lagfartsprotokoll. Även denna serie är i stort sett komplett. Dock är det tydligt att långt ifrån alla köp och fastighetstransaktioner har blivit noterade. Serien över bouppteckningar går tillbaka till 1643 men även här gäller att den är långt ifrån komplett. Säkerligen är det många dödsbon som aldrig har blivit upptecknade och dessutom är det långt ifrån alla bouppteckningar som har bevarats. 1 Gösta Lext, Mantalsskrivningen i Sverige före 1860 (Göteborg 1968) s. 150 159, 149f.

3 Såväl ägare som boende kan dock i de flesta fall rekonstrueras med relativt stor säkerhet tillbaka till 1720-talet. För tiden dessförinnan blir rekonstruktionerna ofta bräckligare och i flera fall är det inte möjligt att komma längre tillbaka i tiden. För varje tomt presenteras en utredning över ägande respektive boende. Likaså finns en översiktlig sammanställning över ägare respektive boende. I översikten över ägare namnges kända/förmodade ägare, den tidsperiod ägandet kan knytas till och i förekommande fall formen för förvärv (köp, arv etc.). I de fall då det råder osäkerhet om personen verkligen varit ägare markeras detta med ett frågetecken efter namnet. Årtalen markerar första respektive sista år då ägaren eller den förmodade ägaren kan knytas till tomten. I de fall förvärv eller avyttring inte kan knytas till ett bestämt år och det därmed finns en osäkerhet, markeras detta genom att årtalet sätts i kursiv. Om formen för ett förvärv är osäker markeras detta med ett frågetecken. På motsvarande sätt finns en översiktlig sammanställning över boende. Där anges med årtal den första och sista tidpunkt då boendet kan beläggas. Frågetecken markerar att det är osäkert om personen/hushållet verkligen var bosatt på tomten. Personer/hushåll som markerats med indrag har varit bosatt på tomten (ofta under kortare tid) då ett annat hushåll på samma tomt framstår som mer etablerat, exempelvis genom ägande och/eller lång boendekontinuitet. I mantalslängderna behandlas dessa personer/hushåll som egna enheter. Om de faktiskt bildade egna hushåll eller var inhysta hos de mer etablerade framgår dock sällan i detta källmaterial. Slutligen anges hushållens storlek så som det framträder i mantalslängder och husförhörslängder. De personer som står som huvudpersoner i mantalslängder och husförhörslängder är de som också står som företrädare för respektive hushåll dessa översikter.

4 Tomt 280 Tomtnummer Tomten hade fram till och med 1765 nummer 226 i mantalslängderna och tilldelades från och med 1766 nummer 280. I 1737, 1738, 1739 och 1740 års mantalslängder motsvaras den av nummer 219. Ägarförhållanden Ägarförhållandena kan med vissa luckor rekonstrueras tillbaka till omkring sekelskiftet 1700. Med viss sannolikhet kan ägandet också rekonstrueras tillbaka till 1680-talet. Den förste ägare som kan identifieras är konstapel Anders Nilsson. Konstapeln var ett lägre befäl inom artilleriet. Det kan inte fastställas när han förvärvade gården men hans namn återfinns i tomtöreslängder från och med 1704 på en plats som torde motsvara tomt 280 (när längderna numreras har tomten nummer 91 i Västra kvarteret) och den då avlidne Anders Nilssons gård nämns i grannens, änkan Elisabeth Wargs bouppteckning (31/3 1732). Redan i 1683 års mantalslängd, liksom i senare mantalslängder, återfinns en konstapel Anders Nilsson vid artilleristaten, tillsammans med sin hustru. Även i 1694 års tomtöreslängd finns en Anders Nilsson i Västra kvarteret. Det är därför sannolikt, om än inte helt säkert, att Anders Nilsson var ägare till denna tomt redan på 1680-talet. Någon ägare kan inte identifieras i 1733 års ägarlängd, men i mantalslängderna 1737 40 står gården som konstapel Daniel Strömwalls gård. I 1742 års beläggningslängd har matrosen Carl Hell betalat tomtöre för gården. Enligt Westrin såldes gården den 28 februari 1756 av Carl Hells änka, Kristina Runberg. Jag har inte kunnat återfinna denna uppgift i domboken och det kan möjligen vara fråga om en felaktig avskrift. Redan i 1754 års beläggningslängd betalar nämligen borgaren och vagnmannen Bengt Appelberg tomtöre för gården. Köpet skulle sålunda ha ägt rum före 1756. Bengt Appelberg benämns både som åkare och krögare i källorna. Han avled redan 1755, men bouppteckningen upprättades först 4/2 1764. Där framgår att han och därefter hans änka Greta Sophia Calman var ägare till nummer 226, som då vädrades till 400 daler silvermynt. Gården köptes 1764 av styrman (senare skeppare) Peter Helmer för 500 daler silvermynt. Köpet finns noterat i lagfartsprotokollet den 27 februari 1764. Där framgår också att det då gjordes ett undantag, som inte ingick i köpet. En mindre del av tomten ska alltså ha behållits av änkan Calman. I lagfartsprotokollet påpekades också att detta undantag inte var ordentligt identifierat i köpebrevet. Enligt Helmers bouppteckning, 15/10 1784, avled han i London 1780. Gården befanns då vara i ett ganska bofallet, det vill säga dåligt, tillstånd och värderades till endast 50 daler. Gården köptes den 19 juni 1786 av ringkarlen och senare stadstimmermannen och stadsbyggmästare Håkan Davidsson. Det framgår av inteckningsprotokollet den 27 juli 1786 att gården då tillhörde honom, men själva köpebrevet fördes inte in i lagfartsprotokollet förrän den 18 februari 1799 (samt 18 mars och 15 april). I detta köpebrev framgår att köpesumman var 80 daler 16 öre Riksdaler specie, samt att Anna Dahlgren/Anna Helmer vid köpet undantog till sig och sina arvingar en så stor plats i hörnet åt Fiskaregatan som jag kan ställa en stuga uppå. Det var emellertid först den 18 februari 1799 som köpet registrerades i lagfartsprotokollet. Davidsson dog den 2 februari 1800 och gården finns upptagen i bouppteckningen (19/3 1800). Gården värderades då till 150 daler. Anna Dahlgrens undantag i östra delen av tomten återfinns också i hennes

5 bouppteckning från 1811 (utan datum, vol 45, s 1011), där framgår att hon ägde hus och gård vid Fiskaregatan på nummer nr 280 till ett värde av 66 daler, 32 skilling banco. konstapel Anders Nilsson 1683 före 1732 konstapel Daniel Strömwall 1737 1740 matrosen Carl Hell 1742 Cristina Runberg, änka efter Hell 1756? arv Åkaren och krögaren Bengt Appelberg 1754? 1755 köp Greta Sophia Calman, änka efter Appelgren 1755 1764 styrman (senare skeppare) Peter Helmer 1764 1780 köp Anna Dahlgren, änka efter Helmer 1780 1786 arv ringkarl (senare stadstimmerman) Håkan Davidsson 1786 1800 köp Boende De boende på tomten kan i grova drag följas från 1680-talet. Under 1730-talet är det oklart vem eller vilka som bebodde gården. Från 1739 är det så åter möjligt att rekonstruera boendet. Den förste identifierade ägaren, konstapeln vid artilleriet, Anders Nilsson, är också den första boende som kan identifieras. Han kan knytas till gården på tomt 280 (226) och hans namn återfinns i mantalslängderna redan 1683 på en plats som kan stämma med att han bodde på denna tomt. Anders Nilsson bodde tillsammans med sin hustru och paret hade minst en dotter. 1732 var Anders Nilsson redan död. Det finns inga uppgifter om hans hustru. Fram till 1739 är det också oklart vem eller vilka som bebodde gården. I mantalslängderna från åren 1737 till 1740 kallas gården konstapel Strömwalls gård. Det finns inga uppgifter om att han själv skulle ha bott där. Däremot noteras en gammal och fattig soldat under åren 1737 och 1738. 1739 hade tjärvräkaren Jonas Sjölin och hans hustru flyttat in. De bodde kvar åtminstone till 1740. 1739 bodde även Soldaten Sjögrens hustru här. Sjögren själv var förlagd i garnison i Malmö. Samtidigt bodde även smeden Lars Rosvall och hans sjukliga hustru i gården. Matrosen Carl Hell och hans hustru Kristina Runberg bodde här åtminstone från 1742. 1751 års mantalslängd är den sista där de återfinns. Där har deras namn också strukits. Kristina ägde gården ända till 1756 men det finns inga noteringar om att hon skulle ha bott där efter 1751. Under samma period finns flera personer som troligtvis bodde som inhyses i gården: hustru Maria Persdotter pigan Lisbet Jansdotter hustrurna Catharina och Lena, 1751 ersattes Carl Hell av tobaksspinnaren Sven Scharin och hans hustru. Scharin var anställd vid Weidlinger och Sahlstens tobaksspinneri och plantering. Kristina Rudberg änka efter Carl Hell ägde alltså gården fram till 1756 men det finns inga noteringar i mantalslängden om att hon bodde där efter 1751. Scharin bodde kvar till och med 1754.

6 Troligen flyttade Bengt Appelberg och hans hustru Greta Sophia Calman in 1754. Bengt dog redan 1755, men Greta Sophia bodde kvar till 1766. I hushållet fanns tidvis även en piga. Paret hade 1755 sex barn. Dottern Christina var redan gift med stadstjänaren Fredrik Åsberg. Förmodligen är detta samme stadsbetjänt Åsberg med hustru, som återfinns i mantalslängderna 1761-66 (dock ej 1764 65) Därutöver fanns en ogift dotter Maria Catharina, samt sönerna Lars, Petter, Sven och Johan Fredrik. I mantalslängderna förekommer tidvis en dotter och två söner. Tydligen har både änkan, som då betecknades som fattig, två av hennes söner, liksom den gifta dottern Christina och hennes man, samt deras dotter flyttat ut 1766 eller 1767. Det vill säga några år efter det att Peter Helmer köpte gården. Peter Helmer, styrman och senare betecknad både som köpman och som skeppare, köpte gården 1764 och flyttade troligen in samma år. Han var gift med Anna Dahlgren och de hade tidvis en piga. I familjen fanns även fyra barn. Däremot finns inga noteringar om barn i mantalslängderna. Peter dog som sagt i London 1780. Gården såldes alltså redan 1786 med undantag för en mindre del där Anna Dahlgren bodde kvar ännu 1800 tillsammans med en dotter. Paret hade sammanlagt fyra barn Johan Peter (f. 1761), Carl Magnus (f. 1768), Anna Maria (f. 1770) och Anna Lena (f. 1774). Det är inte förrän 1774 som mantalslängderna anger några barn, två pojkar och en flicka. Dessa står kvar fram till och med 1784. 1785 88 står änkan ensam, men från 1789 är tidvis de två döttrarna inskrivna tillsammans med henne. De var då 19 respektive 15 år gamla. Från och 1794 står sedan en dotter skriven med modern. Husförhörslängderna bekräftar bilden av att barn har flyttat både ut och in i hemmet, men utan att det går att följa i detalj. Dock Framgår att det var den äldre dottern Anna Maria som bodde ensam med modern. Källorna indikerar alltså att hon skulle ha återvänt till modern när hon var 19 år och ännu bodde kvar vid 30 års ålder år 1800. Modern beskrivs då i mantalslängden som utgammal. Under enstaka år har, förmodligen mindre bemedlade personer, varit inhysta i gården: matrosen Sven Hagbecks änka; kvinnfolket Gertrud Lisa; förre köpman Fröbergs änka med 2 döttrar; kvinnfolket Elin Månsdotter med 2 flickor under 15 år; kvinnfolket Stina Persdotter. 1778 flyttade en stadigare hyresgäst in i gården. Det var den avskedade hantlangaren vid artilleriet Bergendahl med hustru. Han betecknas som utgammal. Några år senare tituleras han också avskedade artillerisvarvareen. Paret bodde kvar till 1782. 1780 81 bodde ytterligare en tidigare artillerianställd, smeden Ullberg med hustru i samma gård. Ullberg betecknas som bräcklig. 1783 tillkommer ännu en mer långvarig hyresgäst, tunnbindaren Anders Haglund med hustru De bodde kvar till 1795. Åren 1789 90 bodde även deras son Andreas här. Enligt husförhörslängden 1781-89 hade de tre söner och en dotter, men detta syns inte i mantalslängderna. 1784-87 bodde så även skräddaren Daniel Carlgrens änka här. Det första året hade hon även en gesäll. Senare betecknas hon som utfattig. Gården köptes 1786 av Håkan Davidsson, ringkarl och senare stadstimmerman. Han bodde här tillsammans med sin hustru Catharina. Förmodligen är hon identisk med husförhörslängdens Cia Fröman. Paret hade minst fyra barn, sönerna Christian (f. 1784) och David (f. 1789) samt döttrarna Maria (f. 1787) och Catharina (f. 1793). Håkan dog 1800 medan änkan bodde kvar till 1809. Tidvis fanns även en piga i hushållet. Mantalslängderna antyder att barn även här kan ha flyttat in och ut ur hushållet.

7 Ordningen med ett stort antal mer eller mindre kortvariga hyresgäster fortsatte även under Davidssons tid. Några har redan nämnts ovan. Andra som tillkommer är barberargesällen Henrik Ludvig Schröder; fångvaktaren Trofast med hustru; avskedade artilleristen Ahlgren med hustru; förre kantorn Nyman med hustru och piga; Herr kassören Hamberg med hustru, dottern och piga. Genomgåeden tycks hyresgästerna från och med omkring 1780 ha haft en mer etablerad social position jämfört med dem under 1770-talet. 1683 1732(?) konstapel Anders Nilsson med hustru och dotter 2-3 personer - 1737 1738 en gammal och fattig soldat 1 person 1739 1740 tjärvräkare Jonas Sjölin med hustru 2 personer - 1739 soldaten Sjögrens hustru 1 person - 1739 smeden Lars Rosvall med hustru 2 personer 1742 1751 matrosen Carl Hell och hustrun Kristina Runberg 2 personer - 1744-1748 hustru Maria Persdotter 1 person - 1749 pigan Lisbet Jansdotter 1 person - 1750 hustrurna Catharina och Lena 2 personer 1751 1754 tobaksspinnare Sven Scharin och hustru 2 personer - 1754 Roparen Carl 1 person - 1754 kvinnfolken Caisa och Maja 2 personer 1754 1766 åkaren och krögaren Bengt Appelberg och hans hustru (från 1755 änka) Greta Sophia Calman, samt tidvis en piga, samt en dotter och två söner 2-3 personer - 1761 1766 stadsbetjänt Åsberg med hustru 2 personer 1764 1780/1800 styrman/ köpman/ skeppare Peter Helmer, med hustrun Anna Dahlgren (änka 1780) och fyra barn. 1-6 personer - 1769 1770 Sven Hagbecks änka 1 person - 1769 kvinnfolket Gertrud Lisa 1 person - 1772 förre köpman Fröbergs änka med 2 döttrar 3 personer - 1775 kvinnfolket Elin Månsdotter med 2 flickor under 15 år 3 personer - 1775 kvinnfolket Stina Persdotter 1 person - 1777 1778 avskedade hantlangaren vid artilleriet Bergendahl med hustru 2 personer - 1780 1781 Avskedade artillerismeden Ullberg med hustru 2 personer - 1783 1795 tunnbindare Anders Haglund med hustru och son (1788-89) 2-6 personer - 1784 1787 skräddaren Daniel Carlgrens änka, med en gesäll (1784) 1-2 personer 1786 1800 ringkarl och senare stadstimmerman Håkan Davidsson med hustru Catharina och fyra barn 2-6 personer - 1794 1795 barberargesällen Henrik Ludvig Schröder 1 person

- 1796 fångvaktaren Trofast med hustru (han utgammal ) 2 personer - 1796 avskedade artilleristen Ahlgren med hustru (han utgammal ) 2 personer - 1797 förre kantorn Nyman med hustru och piga 3 personer - 1798-1799 herr kassören Hamberg med hustru, dotter och piga 4 personer 8

9 Tomt 281 Tomtnummer Tomten hade fram till och med 1765 års mantalslängd nummer 227 och tilldelades från och med 1766 nummer 281. I 1737, 1738, 1739 och 1740 års mantalslängder motsvaras den av nummer 220. I 1733 års ägarlängd är den troligen noterad som nummer 216. Ägarförhållanden Ägarförhållandena kan rekonstrueras tillbaka till 1710 talet och med viss sannolikhet ända till 1679. I 1704 års tomtöreslängd återfinns Sven Snapp i Västra kvarteret bredvid konstapel Anders Nilsson. Det är rimligt att anta att denne Snapp alltså var ägare till tomt 281. Sven Snapp kan också tillsammans med sin hustru följas i mantalslängderna som boende i västra kvarteret tillbaka till 1679. Sven Snapp står inskriven ännu i 1709 års mantalslängd. Där är namnet emellertid överstruket. Nästa ägare som kan identifieras är Olof Wargs änka, Elisabeth. Olof Warg ska enligt noteringar om ett köp av granngården år 1732 ha varit tyghuskarl. Änkan återfinns i tomtöreslängderna 1714, 1715, 1716, 1723 och 1724 (under nummer 92, förutom i 1715 års längd där alla nummer är förskjutna och hon följaktligen står under nummer 93). Hon finns även i 1733 års ägarlängd. Redan 1732 (31/3) upprättades emellertid en bouppteckning efter Elisabeth Warg. I samband med bouppteckningen framgår att dottern Annika Wahlberg ska ha vårdat modern under 16 års tid då modern var sjuk av ålderdom. Annika var själv gift med soldaten Johan Wahlberg och från 1727 återfinns de två även i mantalslängderna. 1747 såldes tomten av Annika Wahlberg, som då var änka, och hennes måg skoflickaren Johan Niklas Pepke. Köpare var enrolleringskarlen, senare timmermannen, Sven Jacobsson Lundgren. Köpeskillingen uppgick till 235 daler silvermynt. (Infört i staden dombok 7/12 1747, 22/2 och 21/3 1748.) Sven Jacobsson dog 1765 och tomt 227 återfinns i hans bouppteckning. (29/5 1765) Den beskrivs där som 20 alnar lång, 15½ alnar bred mot gatan och 14½ alnar mot vallen. Värdet sattes till 500 daler. Tomten gick i arv till änkan Maria Jonsdotter och återfinns i hennes bouppteckning från 1770 (28/4). Gården och huset, som då ska ha haft en inmurad brännvinspanna, värderades då till 400 daler. Arvtagare var den omyndige sonen Salomon, 13 år. 1773 såldes gården till artillerikonstapel Anders Hedström. Han nämns som ägare till gården i inteckningsprotokollet den 19 april 1773. I lagfartsprotokollet noterades köpet först 1774 (21/11 1774, samt 6/3 och 3/4 1775) Köpeskillingen var 300 daler silvermynt. Hedström sålde i sin tur gården till stadsbetjänten Olaus Sellberg den 2 november 1779 för 79 daler 8 öre specie. (lagfartsprotokoll 8/11 och 6/12 1779, samt 28/2 1780). Sellberg har sedan sålt gården vidare till arbetskarlen Nils Lundström, oklart när. Från och med 1789 års mantalslängd har i alla fall Lundström ersatt Sellberg som boende på tomten. Gården finns också med i Nils Lundströms bouppteckning från samma år (28/5 1789). Gården ärvdes av änkan Beata Lundström, vilket framgår av en notering i inteckningsprotokollet den 9 mars 1791.

10 Från 1795 betecknas nummer 281 som konstapel Kulas gård. Kula tillhörde artilleristaten och antecknas som boende på nummer 281 redan från 1792 samtidigt som Lundström änka försvinner ur mantalslängderna. Vigselboken från slottsförsamlingen, dit artilleristaten hörde, visar att konstapel Sven Kula gifte sig med änkan Beata Lundström den 15 mars 1791. Att ägandet verkligen överfördes till Kula är inte därmed sagt, men gården kallades som sagt med tiden för konstapel Kulas gård. Sven Snapp 1679 1709 Olof Wargs änka, Elisabeth 1714 1732 Anna Wahlberg och 1732 1747 arv, giftermål soldaten Johan Wahlberg skoflickaren Niklas Pepke? 1747 giftermål enrollringskarl/timmerman Sven Jacobsson Lundgren 1747 1765 köp Jacobssons änka Maria Jonsdotter 1765 1770 arv Salomon Svensson (omyndig) 1770 1773 arv artillerikonstapel Anders Hedström 1773 1779 köp stadsbetjänt Olaus Sellberg 1779 1789 köp arbetskarlen Nils Lundström 1789 köp? Lundströms änka Beata 1789 1791? arv Artillerikonstapel Kula? 1791? efter 1800 giftermål Boende Även boendet kan med viss sannolikhet följas tillbaka till 1679 och från 1720-talet kan det rekonstrueras med större säkerhet. Det är troligt att Sven Snapp både ägde och bebodde tomten åtminstone från 1679 och fram till 1709. Några år senare (1714) kan Olof Wargs änka, Elisabeth knytas som ägare till tomten. Troligen bodde hon också där fram till sin död 1732. Elisabeths dotter, Annika eller Anna, var gift med soldaten Johan Wahlberg. Från 1727 kan det beläggas att de bodde i västra kvarteret och från 1737 kan de säkert knytas till tomt 281. Från 1738 beskrivs Johan som utgammal och från 1739 finns en dotter boendes i huset. Troligen rör det sig om en redan vuxen dotter, som då eventuellt har flyttat tillbaka till föräldrahemmet. Från 1743 står hustrun Annika som änka. Från 1744 står Johan Niklas Pepke och hans hustru under samma tomtnummer i mantalslängden. Enligt vigselboken gifte sig borgaren och skoflickaren Johan Niclas Pepke och pigan Elisabeth Wahlberg den 13 mars 1743. Änkan Annika finns kvar i mantalslängderna till och med 1745, medan Pepke och hans hustru står

11 kvar till och med 1747. Här är ett exempel på hur ägande och boende har följts åt tillsammans med arv och giftermål. Annika Wahlberg ärvde gården efter sin mor Elisabeth Warg. Annika hade förmodligen flyttat in i gården tillsammans med sin make redan flera år innan modern dog. Senare flyttar Annika och Johan Wahlbergs dotter Elisabeth in i gården. Johan dör och kort därefter gifter sig Elisabeth med Johan Niclas Pepke och då båda bosätter sig tillsammans med modern Annika Wahlberg. Några år senare är de ensamma boende i gården. Under hela denna period finns inga spår av andra boende i gården. Mantalslängden nämner inga barn till Johan Niclas och Elisabeth, men i dödboken finns en son inskriven 1745. Det täta sambandet mellan ägande och boende fortsätter med nästa ägare, Sven Jacobsson Lundgren. Han köper, som framgår ovan, gården år 1747 och bosätter sig omedelbart där tillsammans med sin hustru Maria Jonsdotter. Sven bär i mantalslängderna först titeln ropare, sedan enrolleringskarl och så småningom avskedad enrolleringskarl. I bouppteckningen tituleras han timmerman. Sven dog 1765 och Maria dog 1770. Paret hade en son, Salomon, som bör ha varit född 1757. Han finns noterad i mantalslängderna från och med 1766. Fram till 1758 finns inga andra boende noterade, men från och med då finns ett ganska stort antal troliga hyresgäster. Huvudsakligen rör det sig om soldater, soldathustrur och soldatänkor. Under några år saknades sedan hyresfolk i mantalslängderna, men sedan Maria blivit änka 1765 återkommer hyresfolket, men nu av lite annat slag. Det rör sig om en gift vaktkarl, en gift ringkarl, en mässingsslagare och flera änkor. Efter Marias död beboddes gården av kvinnfolket Elin Månsdotter tillsammans med två flickor under 15 år. När gården sedan köptes av artillerikonstapeln Anders Hedström tycks Elin ha flyttat ut. Hedström står som ägare i mantalslängderna 1773 och 1774, men det finns ingen notering om att han då skulle ha bott där. I stället noteras kvinnfolket Caisa Junge som boende åren 1773 1775. 1773 finns även en flicka under 15 år noterad. Enligt mantalslängderna bodde Anders Hedström och hans hustru från 1775 i gården på tomt 281. Hedström tituleras först konstapel (vid artilleriet), sedan furir. 1779-80 tituleras han snusmalare och därefter avskedad underofficer. Hedström och hans hustru Maria Christina Schröder står tidvis själva, tidvis med en piga, en pojke under 15 år och dottern Anna. Från 1779 uppträder återigen ett antal inhyrda personer, företrädesvis ensamma kvinnor. Gården såldes, troligen redan 1779, till stadsbetjänten Olof Sellberg. Under några år bodde både Hedström och Sellberg i samma gård. Sellberg bodde sedan kvar med hustru Greta Boberg och dotter fram till 1788. Inledningsvis fanns många inhyrda i gården, företrädesvis ensamma kvinnor. Flera av dem återfinns redan under Hedström tid. Från 1783 upphör emellertid uthyrningen enligt mantalslängderna. Omkring 1789 köptes gården av arbetskarlen Nils Lundström. Nils dog emellertid 1789 och gården ägdes och beboddes under några år av hans änka Beata. Paret hade en dotter och tidvis fanns även en piga. Samtidigt med Lundström flyttade även ringkarlen Lars Nilsson med hustru samt en pojke och en flicka under 15 år in. Detta bör vara sonen Jonas Peter (född 1789) och dottern Anna Stina (född 1792). De bodde kvar till 1794, då Lars Nilssons titel också byttes till arbetskarl. Den 15 mars 1791 gifte sig änkan Beata Lundström med konstapel Sven Kula vid artilleriet. Beata hade en dotter sedan tidigare och Beata och Sven fick sedan ytterligare en dotter. Omkring 1794 har de så flyttat ifrån gården på tomt 281. I mantalslängderna betecknas nummer 281 fortsättningsvis som konstapel Kulas gård, men inga boende finns antecknade i mantalslängderna. I

12 husförhörslängden framgår dock att hårfrisören Sellström bodde här från 1797. Där finns även en piga, Maria Catharina (född 1788) införd 1799. Hon var då alltså endast 11 år gammal. 1679(?) 1709 Sven Snapp? 1714(?) 1732 Olof Wargs änka Elisabeth? 1727 1745 soldaten Johan Wahlberg (död omkring 1743) och hans hustru Annika, senare (från 1739) även dottern Elisabeth 1743 1747 borgaren och skoflickaren Johan Niclas Pepke, med hustrun Elisabeth Wahlberg (boende från 1739) 2-3 personer 2 personer 1747 1770 roparen, enrolleringskarlen och timmermannen Sven Jacobsson Lundgren (död 1765) och hans hustru Maria Jonsdotter (död 1770), Sonen Salomon (f. 1757) 2-3 personer - 1758 gamle fraktkarlen Holm, utfattig 1 person - 1758 1761 soldaten Köpkes änka 1 person - 1759 1761 soldaten Schalens hustru 1 person - 1759 soldaten Schep 1 person - 1759 soldaten Westerling 1 person - 1760 soldaten Westerlings hustru 1 person - 1763 soldaten Westerlings hustru 1 person - 1766 vaktkarlen Johan Lang, med hustru 2 personer - 1767 ringskarl Magnus Lund, med hustru och en flicka under 15 år 3 personer - 1768 skräddaren Hagrelius änka 1 person - 1769 änkan Anna 1 person - 1769 mässingsslagare Nils Urberg 1 person - 1770 änkan Stina 1 person - 1771 1772 kvinnfolket Elin Månsdotter, med två flickor under 15 år 3 personer - 1773 1775 kvinnfolket Caisa Junge, samt en flicka under 15 år 1-2 personer 1775 (1773?) 1781 konstapel, furir, snusmalare Anders Hedström och hans hustru Maria Christina Schröder, piga, dotter, pojke under 15 2-4 personer - 1779 1783 inhyses Elin Månsdotter 1 person - 1780 1781 inhyses Stina Persdotter 1 person 1780 1788 stadsbetjänten Olof Sellberg, hans hustru Greta Boberg och flicka under 15 2-3 personer - 1781 1783 inhysespigan Maja Carlsdotter 1 person

13-1782 Bergs änka 1 person 1789 1791 arbetskarlen Nils Lundström (död 1789), hans hustru (änka) Beata, dotter och piga - 1789 1794 ringkarlen Lars Nilsson med hustru samt en pojke och en flicka under 15 år, troligen son och dotter 1791 1794 Konstapel Sven Kula med hustru Beata Lundström (se ovan) och två flickor under 15 år 2-3 personer 4 personer 3-4 personer - 1797 1800 hårfrisör Sellström med piga 1-2 personer

14 Tomt 282 Tomtnummer Tomten hade fram till och med 1765 nummer 228 i mantalslängderna och tilldelades från och med 1766 nummer 282. I 1737, 1738, 1739 och 1740 års mantalslängder motsvaras den av nummer 221. I 1733 års ägarlängd är den troligen noterad som nummer 217. Ägarförhållande Troliga ägare kan identifieras under 1700-talets inledning. Från 1723 kan ägandet rekonstrueras med säkerhet. I 1704 års tomtöreslängd står Herman Wegners änka närmast efter Sven Snapp, som alltså troligen ägde tomt nummer 281. Men om tomt 282 var obebyggd (se nedan) är det emellertid inte säkert att den alls står upptagen i 1704 års längd. Herman Wegner och hans änka är därmed högst osäkra som ägare till tomten. Tomten närmast efter Olof Wargs änka i 1714 års tomtöreslängd, med nummer 93 i Västra kvarteret, tillhörde svarvaren Månsson, men den anges vara obebyggd. På motsvarande plats i 1715 års tomtöreslängd (med nummer 94) finns en tomt som anges vara öde och obebyggd, så även i 1716 års längd (med nummer 93). Så är fallet även i 1723 års längd, men 1724 betalar roparen Sven Gummesson tomtöre för nummer 93 i västra kvarteret, intill Olof Wargs änkas gård. Enligt domboken köpte Vaktkarlen Sven Gummesson tomten hösten 1723 (16/9, 23/9 och 30/9) av Sigrid och Ingeborg Sidevall. I Olof Wargs änkas, Elisabeth Wargs, bouppteckning (31/3 1732) anges också att tomten ägdes av roparen Sven Gudmundsson. Även i 1733 års ägarlängd står roparen Sven Gumme direkt efter Olof Wargs änka. Det är emellertid först från och med 1729 års mantalslängd som Sven Gummesson och hans hustru står inskrivna i mantalslängderna. Från 1737 står endast änkan upptagen i mantalslängderna. Hon har bott kvar till 1744. Tomten betecknas som Sven Gummes änkas gård åren 1745-49 då hon enligt mantalslängderna inte bodde där. Från 1750 och fram till 1754 noteras hon i mantalslängderna åter som boende. Hon kan mycket väl vara identisk med den Maria Elg som den 25 juli 1758 tillsammans med sin son Gumme Callmander sålde gården till ringkarlen Jöns Österlund för 210 daler. (Lagfartsprotokoll 11/10 och 8/11 1762.) Jöns Österlund sålde gården den 30 januari 1766 till skräddaren Anders Enebom (Lagfartsprotokoll 3/3 och 7/4 1766, 7/9 1767). Han har i sin tur troligen sålt gården till skräddaren Daniel Carlgren. Det är emellertid oklart när detta har ägt rum. Dock bör det ha skett efter den 20 mars 1771 då Anders Enebom ännu står som ägare till nummer 282, och före december samma år då 1772 års mantalslängd upprättades med Daniel Carlgren som boende på tomt 282. I inteckningsprotokollet 1779 (23/1 1779) framgår att Daniel Carlgren var ägare till gården på tomt 282. 1783 (25/8) såldes tomten på auktion till regementsskrivaren Johan Peter Strömbäcks änka Christina Elisabeth Beckstadius, även kallad madam Strömbäck. Hon dog den 19 juli 1796 i en ålder av 78 år. Gården bör sedan gått i arv till den ogifta dottern jungfru Britta Christina Strömbäck. Den

15 finns emellertid inte medtagen i Christina Elisabeths bouppteckning från den 3 januari 1797. Bouppteckningen är ytters kortfattad och räknar endast upp gång- och sängkläder. I 1798 års mantalslängd står emellertid nummer 283 som tillhörande madame Strömbäcks arvingar, medan nummer 282 då saknas i längden. Dottern Britta Christina dog den 25 december 1801 i en ålder av 57 år och då gick gården i arv till hennes ogifta syster jungfru Anna Catharina Strömbäck. Enligt bouppteckningen (25/8 1802) var huset och gården på nummer 282 då värda 66:32 riksdaler specie. Herman Wegners änka? 1704 svarvare Månsson 1714 Sigrid och Ingeborg Sidevall 1723 roparen Sven Gummesson 1723 före 1737 köp Sven Gummessons änka (Maria Elg?) före 1737 1758? arv ringkarlen Jöns Österlund 1758 1766 köp skräddaren Anders Enebom 1766 1771 köp skräddaren Daniel Carlgren 1771? 1783 köp änkan Christina Elisabeth Strömbäck/ Beckstadius 1783 1796 köp jungfru Anna Catharina Strömbäck 1796? 1801 arv Boende Boendet kan rekonstrueras från och 1720-talet. Uppgifterna i tomtöreslängderna säger också att tomten varit obebyggd och obebodd fram till omkring 1723. Genomgående är antalet boende också lågt på denna tomt. Här finns även ett nära samband mellan ägande och boende. Roparen och hantlangaren Sven Gummesson köpte tomten redan 1723. Det är emellertid först från 1729 som det går att belägga att han bodde där, då tillsammans med sin hustru. Möjligen kan detta hänga samman med uppgifter om att tomten var obebyggd. Kanske var det ännu inte möjligt att bo där när Sven köpte tomten. Sven dog någon gång före 1737. Under lång tid beboddes sedan gården Sven Gummes änka. Från 1750 betecknas hon som utfattig. Sista gången hon förekommer är i 1754 års mantalslängd. Parallellt förekommer under kortare perioder enstaka troligen inhyrda personer. 1745-46 möter vi ropare Sven Jacobsson och 1746 även hans hustru. Han har alltså först bosatt sig i denna gård, gift sig och sedan 1747 köpt och bosatt sig i granngården (281). 1749 finns gamla pigan Stina Persdotter inskriven och 1752 har roparen Anders Torsson flyttat in. Han bodde kvar till och med 1758. Det finns inga uppgifter om någon hustru och under åren 1755 1758 är han den enda boende i gården enligt mantalslängderna.

16 1759 har ringkarlen Jöns Österlund och hans hustru flyttat in. De bodde kvar till 1766 och detta år noteras även en pojke och en flicka under 15 år i mantalslängden. Under deras tid förekommer enstaka hyresgäster under enstaka år: 1761 artillerihustrun Sara och 1764 Soldaten Wästerströms hustru. 1767 1771 beboddes gården av skräddaren Anders Enbom med hustru och piga, samt tidvis lärling, gesäll och en pojke under 15 år. 1772 hade en annan skräddare Daniel Carlgren och hans hustru Sara Elisabeth Granberg flyttat in. De bodde kvar till och med 1783. Hushållet var inledningsvis stort. 1772 ingick en gesäll en lärgosse, en piga och två flickor under 15 år, det vill säga sammalagt sju personer. Sara Elisabeth Granberg dog den 8 juni 1778 i fläckfeber. Enligt bouppteckningen efter madame Sara Elisabeth Granberg (25/8 1778) hade paret då två döttrar Anna Beta 11 år och Sara Dorothea 11 månader. Redan den 21 januari 1779, alltså bara drygt sju månades senare gifte Daniel om sig med jungfru Maria Christina Bergman. Daniel och Maria Christina bodde kvar fram till 1783. Daniel Carlgrens hushåll minskade med tiden i storlek. Från att 1772 ha varit ett av de större hushållen i kvarteret minskade det till bara tre personer enligt mantalslängden 1778. Året efter ökade det till sex personer. Det fanns då två pigor, en gesäll och två döttrar i huset. Så snart Daniel gift om sig minskade hushållsstorleken åter. Det fanns då inga pigor och inga gesäller eller lärlingar. Två flickor, förmodligen Daniels två döttrar, noteras i mantalslängderna. 1783 står i stället en pojke och en flicka. Troligen har den äldsta dottern, som skulle vara omkring 16 år, då flyttat och Daniel även fått en son med sin nya hustru. Husförhörslängderna ger emellertid en lite annorlunda bild. Åren 1773 till 1778 fanns en dräng Peter i huset. Troligen är det han som då står som en pojke under 15 år i mantalslängden. Det framgår också att det 1779 fanns en gesäll (Petter Törnkrank) och från 1780 en lärling (Nils). De två döttrarna återfinns också i husförhörslängden för åren 1781 1789 (fram till 1783). Den senare har inte avsatt några tydliga spår i mantalslängden. Möjligen är det han som är pojken under 15 år i 1783 års mantalslängd. Det kan noteras att vare sig när skräddaren Anders Enbom eller när skräddaren Daniel Carlgren bodde här, finns några hyresgäster införda i mantalslängderna. Detta bekräftas även av husförhörslängderna. 1783 köptes gården av madame Strömbäck (Christina Elisabeth Beckstadius) och mantalslängderna visar att hon och hennes dotter Anna också bodde där. Modern betecknas som utgammal och under de senare åren som bräcklig. Inte heller nu förekommer några hyresgäster i mantalslängderna och husförhörslängderna bekräftar detta.. Från och med 1796 har tomten i mantalslängderna förts samman med granntomten, nummer 283 och från och med detta år har också ännu en dotter skrivits in i mantalslängderna under nummer 283. 1797 anges madame Strömbäck vara död medan döttrarna står kvar ännu i mantalslängden för år 1800. före 1724 öde och obebyggd 1729 före 1737 roparen och hantlangaren Sven Gummesson med hustru före 1737 1754 hantlangaren Sven Gummes änka 2 personer 1 person

17-1745 1746 Roparen Sven Jacobsson och hans hustru Maria Jonsdotter (1746) 1-2 - 1749 gamla pigan Stina Persdotter 1 person - 1752 1758 roparen Anders Torsson 1 person 1759 1766 ringkarlen Jöns Österlund, med hustru samt från 1766 en pojke och en flicka under 15 år 2-4 personer - 1761 artillerihustrun Sara 1 person - 1764 Soldaten Wästerströms hustru 1 person 1767 1771 skräddaren Anders Enbom med hustru, samt piga och tidvis lärling, gesäll och en pojke under 15 år. 3-5 personer 1772 1783 skräddare Daniel Carlgren och hans hustru Sara Elisabeth Granberg (död 1778), omgift med Maria Christina Bergman (1779), två döttrar, samt tidvis gesäll, lärling, pigor och en dräng 2-7 personer 1783 1795 (1800) madame Strömbäck (Christina Elisabeth Beckstadius) (död 1797) och hennes dotter Anna, samt från 1796 (tillsammans med tomt 283) ännu en dotter 2-3 personer

18 Tomt 283 Tomtnummer Tomten hade fram till och med 1765 nummer 229 i mantalslängderna och tilldelades från och med 1766 nummer 283. I 1737, 1738, 1739 och 1740 års mantalslängder motsvaras den av nummer 222. I 1733 års ägarlängd har den nummer 218. Ägarförhållanden Ägarförhållandena kan i huvudsak klarläggas från 1704. Gården innehades då av Jacob Öggesson. Han återfinns på en sådan plats i 1704 års tomtöreslängd och även i mantalslängder från 1708 och 1709 att han med stor säkerhet kan knytas till denna tomt. I Carl Wahlströms hustrus bouppteckning från 1712 (30/2) nämns också den då avlidne Jacob Öggessons gård på Fiskaregatan. I 1714 års tomtöreslängd tillhör gården nummer 94 i Västra kvarteret båtsmannen Jöns Mark. Hans namn finns infört även i 1715 och 1716 års tomtöreslängder, men där står att gården numera tillhör roparen Per Månsson. Denne står som ägare även i 1723 års tomtöreslängd medan 1724 års längd anger roparen Jacobs änka Kerstin. Det är oklart vem det är. I 1733 års ägarlängd står roparen Johan Larsson för tomten. Enligt mantalslängderna var det också han och hans hustru Kerstin Persdotter som bodde där. Av mantalslängderna framgår att de bosatte sig där senast 1727. Johan har sannolikt avlidit någon gång mellan november 1739 och november 1742. Änkan bodde sedan kvar till 1745. Kerstin betecknas som utgammal redan i 1737 års mantalslängd och det är naturligtvis möjligt att hon är identisk med den änka som ägde gården 1724. Hon skulle i så fall ha gift om sig och den nye maken har flyttat in i gården. 1745 köptes gården i alla fall av matrosen och senare skepparen Carl Ekelund. Han dog den 12 juni 1772. I hans bouppteckning (14/11 1772) finns gården på nummer 283. Den betecknas som ¼ tomt och värderas till 400 daler silvermynt. Änkan var enligt mantalslängden i livet ännu 1794. Dock har ägandet senast 1792 (han omnämns som ägare i inteckningsprotokollet 17/9 1792) övergått till mätaren Olof Kjöhlberg, som dock bodde där redan från 1788. Mätaren var en lägre tjänsteman i staden som hade till uppgift att mäta (torra) varor som fördes in till staden för försäljning. Eftersom tomten 283 från och med 1796 skrivs tillsammans med nummer 282 är det troligt att även ägandet då var gemensamt. Från och med 1798 är nummer 282 inte ens upptagen i mantalslängden. Även nummer 283 bör således ha ägts av änkan Christina Elisabeth Beckstadius (madame Strömbäck) och sedan av henens två döttrar. Detta ägarskifte skulle i så fall sammanfall i tid med att Kjöhlberg och hans hustru inte längre står kvar som boende på tomten. I bouppteckningen (29/6 1799) efter snickaren Anders Strandberg står att han ägde hus och gård på nummer 284 vid Fiksaregatan på en halv tomt till ett värde av 83:16 daler specie. Strandberg dog redan den 29 eller 31 december 1798 och har i så fall förvärvat gården senast 1798. Enligt mantalslängderna bodde Strandberg och sedan även hans änka på nummer 283. Westrin anger att gården på nummer 283 såldes 1816 av snickaränkan Ingrid Elisabeth Strandberg. Oklarheterna kring

19 vilken gård som avses förstärks av att snickaränkan Strandberg i husförhörslängden har förts upp under nummer 284. Jag håller ändå för troligt att det är nummer 283 som avses. Jacob Öggesson 1704 1711 Båtsman Jöns Mark 1714 roparen Per Månsson 1715 1723 roparen Jacobs änka 1724 roparen Johan Larsson 1727? 1740? Johan Larsson änka, Kerstin Persdotter 1740? 1745 matrosen och skepparen Carl Ekelund 1745 1772 köp Carl Ekelunds änka 1772 senast 1792 arv mätaren Olof Kjöhlberg senast 1792 1796? köp? änkan Christina Elisabeth Strömbäck? 1796? köp? Christina Elisabeth Strömbäcks döttrar? 1796? -? arv? snickaren Anders Strandberg? 1798 snickaränkan Margaretha Ingrid Elisabeth Hjorter/Strandberg? 1798 1816 arv Boende Även boendet på tomt 283 kan med stor säkerhet rekonstrueras tillbaka till 1700-talets inledning. Den förta boende som kan knytas till tomten är Jacob Öggesson som återfinns i 1704 års tomtöreslängd och mantalslängderna från 1708 och 1709. Det senare året noteras både hustru och en piga. 1711 omtalas Jacob Öggesson som avliden. Under första hälften av 1710-talet är det troligt att roparen Per Månsson och hans hustru har bott här. Från 1727 är uppgifterna säkrare. Då kan roparen Johan Larsson och hans hustru Kerstin Persdotter knytas till tomten som boende. Från 1743 står hustrun ensam kvar såsom änka. Sista gången hon noteras i mantalslängden är 1745. Hon betecknas redan från 1737 års mantalslängd såsom utgammal. År 1745 finns även Roparen Olof Jonsson och hans hustru införda i mantalslängden. Från och med 1746 beboddes gården av matrosen Carl Ekelund och hans hustru. Från 1752 tituleras Ekelund i stället skeppare. Från 1755 fanns också en piga i hushållet. Carl dog den den 12 juni 1772. Han blev 50 år och dödsorsaken angavs vara bröstsjuka. Änkan bodde sedan kvar fram till 1795. Detta är därmed en av de längsta boendekontinuiter som kan beläggas i kvarteret. Under lång tid finns heller inga andra boende noterade i mantalslängderna. Från och med 1778 betecknas änkan

20 som gammal och sjuk. Från 1781 och fram till 1787 bor ytterligare två kvinnor i gården, nämligen jungfrurna Maria Elisabeth (Maja Lisa) och Ulrica Mott. Från och med 1785 är det bara Maria Elisabeth Mott som bor kvar. Hon beskrivs då som gammal och sjuk. 1788 har Mätaren Olof Kjöhlberg, hans hustru Lisa och sönerna Jonas Petter och Anders Petter flyttat in i gården. 1794 har Kjöhlberg troligen blivit änkling och bor kvar tillsammans med en dotter fram till och med 1795. Från 1796 skrivs tomten tillsammans med nummer 282 i mantalslängderna. Detta år står madame Strömbeck som boende i gården tillsammans med två döttrar. Från 1796 står döttrarna ensamma. 1798 flyttade snickaren Anders Strandberg flyttat in tillsammans med hustru och en dotter. De finns upptagna förts gången i 1799 års mantalslängd, men Strandberg dog redan den 29 december 1798, enligt dödboken. Han blev 66 år och dog i lungsot. Enligt bouppteckningen (29/6 1799) dog han den 31 december 1798. Änkan Margaretha Ingrid Elisabeth Hjorter och dottern Sara Margaretha (född 1787) finns ännu kvar i 1800 års mantalslängd och även senare. 1704 1709 Jacob Öggesson med hustru och piga 2-3 personer 1710-talet? Roparen Per Månsson med hustru? 1727 1745 Roparen Johan Larsson (död senast 1743) och hans hustru Kerstin Persdotter 2 personer 1-2 personer - 1745 Roparen Olof Jonsson med hustru 2 personer 1746 1795 matrosen, senare skepparen Carl Ekelund (död 1772), hustru, samt piga 1-3 personser - 1781 1787 jungfru Maria Elisabeth Mott 1 person - 1781 1784 jungfru Ulrica Mott 1 person 1788 1795 mätaren Olof Kjöhlberg (änkling troligen från 1793) med hustru Lisa och sönerna Jonas Petter och Anders Petter 2-4 personer 1796 1800 madame Strömbäck (död 1796) med två döttrar 2-3 personer - 1798 1800 snickaren Anders Strandberg (död 1798)med hustrun Margaretha Ingrid Elisabeth Hjorter och dottern Sara Margaretha 2-3 personer

21 Tomt 284 Tomtnummer Tomten hade fram till och med 1765 nummer 230 i mantalslängderna och tilldelades från och med 1766 nummer 284. I 1737, 1738, 1739 och 1740 års mantalslängder motsvaras den av nummer 223. I 1733 års ägarlängd är den troligen noterad som nummer 219. Ägarförhållanden Ägarförhållandena kan rekonstrueras från och med 1720-talet. Westrin menar att gården kan knytas till Per (Petter) Hag och senare hans änka, vilka också återfinns i tomtöreslängder från 1694, 1701, 1704 och 1714. Dock framgår det inte hur Westrin kommer till den slutsatsen. Visserligen finns Petter Hags änka upptagen i 1714 års tomtöreslängd, men inte på det nummer som kommer närmast efter båtsmannen Jöns Mark. Det är mer troligt att Petter Hag och senare hans änka ska knytas till tomt nummer 286 (se nedan). Den tomt som torde motsvara nummer 284 har i tomtöreslängderna för 1714, 1716, 1723 och 1724 nummer 95 i Västra kvarteret, samt i 1715 års längd nummer 96. Gården skulle då ha tillhört båtsmannen Johan Ekeroth åren 1714-16. 1723 skulle den i stället ha tillhört Baltzar Smidt. Mer säkert är att gården har tillhört Thore Rings änka. Hon finns upptagen i 1724 års tomtöreslängd och i 1733 års ägarlängd direkt efter de nummer som torde motsvara tomt 283. Thore Rings änka finns också upptagen under denna tomt i mantalslängderna från 1737. Sista gången hon tas upp i mantalslängden är 1745. Hon skulle kunna vara identisk med den hustru Christina Ram som 1744 sålde gården till tobaksspinnaren Jöns Runn. Det finns inga spår av att Runn själv bodde på tomten. I stället har tomten i huvudsak betecknats som öde i mantalslängderna 1746 1751. Redan 1746 ska gården emellertid vara inköpt av politiborgmästare Casper Hoppenstedt. Den finns upptagen bland en lång rad fastigheter i hans bouppteckning (24/3 1746) och där åberopas ett köpebrev från den 18 januari 1746. Casper Hoppenstedt dog emellertid, enligt dödboken, redan den 22 augusti 1745. Alltså kan han omöjligen ha köpt gården i egen hög person i januari 1746. Antingen står det fel år i bouppteckningen, eller så har köpet genomförts efter hans död. Under åren 1748 till 1751 betecknas gården sedan i mantalslängderna som förre borgmästaren Hoppenstedts gård respektive fru borgmästare Hoppenstedts gård, vilket alltså avser änkan Emerentia Hoppenstedt. Vem som äger gården efter 1751 är oklart. I 1752 års vallängd finns tomten inte upptagen. Den beboddes under åren 1752 1759 av ringkarlen Gumme Bergström och hans hustru, senare änka. Det finns inga belägg för att Gumme eller hans änka ägde tomten. Senast från 1758 ägandet, enligt Westrin, ha övergått till smeden Anders Hallberg som även bodde där tillsammans med sin hustru Gunilla Jonsdotter Hallberg. Anders dog den 31 augusti 1763. I bouppteckningen från den 31/15 1765 finns huset och gården på nummer 230. Det beskrivs som en ryggåsstuga med torvtak och med en smedja på gården. Värdet anges till 250 daler silvermynt. I 1766 års mantalslängd står gården som Hallbergs änkas arvingars gård. Men i anslutning till bouppteckningen från 1765 framgår att gården såldes på auktion den 4/10 1765 för att lösa en skuld. Den inropades då av mäster Grönwedel för 180