Männen i mörker Alternativtitel Distributionstitel Manustitel Första censurtitel Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Distributör i Sverige (35 mm) Förlaga: Författare Regi Manus Produktionsledare Foto Musik Arkitekt Klippning Ljudtekniker Teknisk rådgivare Scripta Scenario Musikarrangör Rekvisita Kläder Smink Förtexter Nattens väv Menn i mørke Dimmornas väg Nattens väv Svenska AB Nordisk Tonefilm, Stockholm Svenska AB Nordisk Tonefilm, Stockholm (1955) Nattens väv (Roman) Owe Husáhr Arne Mattsson Owe Husáhr Lennart Landheim Max Wilén Sven Sköld Bibi Lindström Lennart Wallén Bo Abrahamsson V. Wahlberg Ingrid Wallin Rune Lindström Sven Sköld Harry Ström Bertha Sånnell Gullan Westfelt Eric Whiten Alva Lundin Bildformat: Normalbild (1,37:1) Färgsystem: Svartvit Ljudsystem: AGA-Baltic Originallängd i : 96 Censur: 085.604 Datum: 1955-01-20 Åldersgräns: Tillåten från 15 år Längd: 2625 meter
19.3.1955 godkände censuren en kopia med en längd av 2520 meter. Aktlängder: 565-530-460-545-525 = 2625 meter - 96. Den kortade kopians aktlängder: 565-520-430-485-520 = 2520 meter 92. Stockholmspremiär 1955-03-21 Olympia Stockholm Sverige 92 Sverigepremiär 1955-02-06 Folkbiografen Gubbo Sverige 96 1955-02-06 Roxy Västervik Sverige 96 TV-visning 1974-02-15 TV1 Sverige 92 1991-12-02 Kanal 1 Sverige 92 1998-10-20 SVT1 Sverige 92 Urpremiär 1955-02-06 Folkbiografen Gubbo Sverige 96 1955-02-06 Roxy Västervik Sverige 96 Rollista: Elof Ahrle Helge Vilde, gruvarbetare Sigge Fürst Bertil Lund, gruvarbetare Sven Lindberg Åke Landberg, gruvarbetare Sven Magnusson Valter Stjärna, gruvarbetare Nils Hallberg främlingen Victor Sjöström Gustaf Landberg, Åkes far, gruvarbetare Bengt Eklund Ragnar Tranberg, gruvarbetare Lennart Lindberg Lennart Bergman Douglas Håge Kjellander, gruvfogde John Norrman Hiss-Lasse Curt Löwgren byfånen Edvin Adolphson Herbert Åslund, kaféägare Elsa Prawitz Stina, Helges hustru Brita Öberg Anna Landberg, Åkes mor Marianne Bengtsson Karin, servitris, Åkes fästmö Britta Brunius Britta, Bertils hustru Ulla Holmberg Ingrid, Valters hustru - Ej identifierade: Jan Tschiftschis Lavas, gruvarbetare Musik: Clementine Instrumental. Tangokavaljeren Sjungs även av okänd sångare på grammofon (event. Anders Börje). När bröllopsklockor ringa
Svensk filmografi Svensk Filmdatabas
En man stiger av tåget i ett litet gruvsamhälle. Det är tidigt. Arbetsdagen ska ta sin början. Arbetare gör sig klara att gå till gruvan. Gamle Gustaf Landberg talar med sin hustru Anna om sonen Åke. Far och son har brutit med varandra. Åke är hård, säger Gustaf. Sedan går han hemifrån. Den gladlynte Helge Vilde säger hej till sin fru Stina. Hon ligger kvar i sängen, när han går. Bertil Lund skäller på barnen och grälar högljutt med sin fru Britta, innan han ger sig i väg. Arbetarna samlas vid gruvan. De åker hiss ned i schaktet. Den främmande mannen kommer till gruvan. Han möter Hiss-Lasse och frågar efter jobb. Är du inte klok? säger Lasse. Stina Vilde ska tvätta i dag. Uppe på en vind förbereder hon arbetet. Då visar sig plötsligt Lennart Bergman. Du är tokig, säger hon. I dig! säger han. Han tänker resa bort -- i dag -- och hon ska med. Hon passar inte här. Hon passar inte Helge. De kysser varandra. Sedan säger hon att det inte går. Men de kan väl ta bussen i morgon då, vädjar han. Ja, ja, säger hon. Och han lämnar vinden. Det är rast i gruvan. Åke Landberg berättar för Valter Stjärna: Den brutna kontakten mellan Åke och fadern beror inte på Åkes fästmö Karin och inte heller på att Åke flyttat hemifrån. Den beror på att Åke talat om att lämna gruvan och ge sig av från samhället. Karin är servitris på ortens café, där främlingen nu har slagit sig ned vid ett bord. Han beställer kaffe och bullar. Karin kommer till Anna, Åkes mor, och beklagar sig över hans tal om att resa i väg. Hon säger också att hon tror att hon är med barn. Främlingen kommer hem till Anna och ber att få hyra rum. Hon ber honom återkomma, när hennes man är hemma. En sprängning i gruvan går olyckligt. Gustaf Landberg får ett stenblock över sig. Och nu är han dessutom instängd tillsammans med Helge Vilde och Bertil Lund. En annan man, Ragnar Tranberg, har också skadats. Han, Åke och Valter Stjärna är instängda på annat håll. Stina Vilde tvättar vid sjön, när Lennart Bergman åter visar sig. Nu har han ändrat sig. Han vill resa i dag. Hon kan dock inte bestämma sig. Caféägaren Herbert Åslund gör närmanden mot Karin. Ditt as! skriker hon och flyr. Stina har gått hem. Hon placerar en väska på ett bord. Då hejdar hon sig. Inom sig hör hon Helge ropa på henne. Gustaf tycks bli allt mer illa däran. Han talar om Åke och om hur envisa de är, båda. Samtidigt kämpar Åke för att finna en väg ut ur stenmassorna. Hans kamrater är inte till mycket hjälp. Larm om olyckan går. Räddningsmanskap och nyfikna samlas vid gruvingången. Det dröjer sex till åtta timmar, innan man når fram till de instängda, meddelar gruvfogde Kjellander, och de nyfikna går hem. Anna kommer hem i sällskap med Karin. Där väntar främlingen. Anna ber honom stiga in. Gustaf tycks ha nått slutet. Bertil Lund och Helge Vilde pratar. Bertil talar om bråket hemma, innan han gick i morse. Helge säger att han känner till det där med Stina och Lennart Bergman. Varför har du inte gjort något åt det? frågar Bertil. Vad skulle jag göra? säger Helge. Lennart har kommit hem till Stina. Han vill att de båda talar ut med Helge, om han överlever. Men Stina har bestämt sig för att stanna och gottgöra det hon ställt till. Och om Helge dör, vill hon ta sitt straff. Hon ber Lennart gå. Gustafs kropp täcks allt mer av vatten som hela tiden skvalar. Åke, Valter och Ragnar märker att räddningen närmar sig. De skrattar av lättnad. Då dör Ragnar. Åke och Valter har kommit upp ur gruvan. Åke kramar om Karin och sin mor. Valter kramar om sin fru. Lennart tar farväl av Stina som står fast vid sitt beslut att stanna kvar. Var rädd om dig! säger han. Var rädd om dig! säger hon. Helge och Bertil kommer upp ur gruvan. Gustafs kropp bärs ut. Jag fick ju behålla pojken, svarar Anna på beskedet om Gustafs död. Bertil klappar sin fru på kinden. Helge och Stina är hemma. De passar inte ihop, säger han. Hon bör följa efter Lennart. Det finns något i henne som brinner, något han inte kan släcka. Hon ber att få stanna. Han sträcker ut sig på sängen för att sova. Främlingen kommer till gruvan. Han frågar var han kan hämta ut kläder och redskap. Främlingen möter Lennart. De tittar på varandra. Stina har återvänt till sin tvätt vid sjön. Helge kommer dit. Men du skulle ju sova! säger hon. Jag kunde inte, säger han. Det kändes så tomt efter dig. De vandrar i väg med tvättkorgen mellan sig.