Till Grundlagsutredningen. Användning av lottning. Bilaga: Situation då 5 är tvetydig

Till Grundlagsutredningen Bilaga Situation då 5 är tvetydig Grundlagsutredningen har som en del av sitt uppdrag att öka medborgarnas förtroende för demokratins funktionssätt, bland annat genom att se över vallagen. Som ett bidrag till detta skriver vi för att föreslå vissa förenklingar av den mandatfördelningsprocess som föreskrivs i vallagen. Vårt förslag innebär ingen kontroversiell förändring i resultatet av mandatfördelningen men gör själva proceduren enklare, mer genomskådlig och i våra ögon förnuftigare. Vår förhoppning är att mandatfördelningsprocessen på detta sätt ska framstå som rimligare och modernare och att den ska bli möjlig att begripa för en större del av befolkningen, vilket vi anser vara en viktig målsättning i en demokrati. Våra förslag gäller tre olika moment i mandatfördelningsprocessen, som beskrivs i vallagens 14 kapitel Användning av lottning Fördelning av utjämningsmandat mellan partier Ordningen mellan kandidaterna Vi bedömer att det, om våra förslag genomförs, är lämpligt att även ändra 3 kap. 8 regeringsformen. Vi återkommer till den frågan i sista avsnittet. Användning av lottning Detta regleras i vallagens 14 kap. 2, vars utformning vi har följande synpunkter på. För det första är nuvarande formulering lite olycklig, även om det är lätt att inse vad lagstiftaren avsåg att säga, nämligen att lottning ska användas om det blir lika stora jämförelsetal och inget annat jämförelsetal är större. Så har Valmyndigheten tolkat lagen och det är den enda rimliga tolkningen. För det andra föreskriver vallagen lottning i många fall där den inte har någon konsekvens för själva utfallet, utan bara komplicerar processen. Om lottning exempelvis sker mellan två partier för att avgöra vilket av dem som ska få ett mandat, så kommer det efterföljande mandatet automatiskt att delas ut till det parti som inte fick det utlottade mandatet. Lottning är därför avgörande bara när det sker vid det sista mandatet som ska delas ut, vilket är sällsynt. En förändring av 2 i följande riktning skulle göra att lottning blev avsevärt mindre vanlig än nu. Eftersom varje lottning innebär ett manuellt ingripande i en för övrigt datoriserad process vore detta en stor fördel, processen kunde då i högre grad automatiseras. 2 (original) Om det vid en beräkning enligt detta kapitel blir lika stora tal, skall lotten avgöra vilket parti, vilken kandidat eller valkrets som skall få mandatet. 2 (förslag) Om det vid en beräkning enligt detta kapitel blir lika stora jämförelsetal, och inget jämförelsetal är större, skall varje parti, varje valkrets eller varje kandidat med det jämförelsetalet få var sitt mandat. Om på detta sätt för många mandat skulle bli utdelade, skall företrädet avgöras genom lottning. Med för stort antal menar vi här för stort i förhållande till vad andra paragrafer föreskriver i varje enskilt fall. Då exempelvis de fasta mandaten delas ut i en viss valkrets menar vi således för stort i förhållande till hur många fasta mandat som valkretsen ska ha. Enligt vår mening behöver detta inte preciseras i lagen, men bör förklaras i förarbeten. En sådan förändring som vi föreslår skulle innebära att det inte alltid blev möjligt att skapa en lista över i vilken ordning mandaten delats ut ordningen vore ju inte bestämd vid lika jämförelsetal men vi undrar om sådana listor verkligen 1

behövs. Möjligen är kandidatlistor värdefulla när man utser ersättare, vi har inte genomskådat den proceduren till fullo. Om ordningen är viktig föreslår vi följande formulering i stället 2 (original) Om det vid en beräkning enligt detta kapitel blir lika stora tal, skall lotten avgöra vilket parti, vilken kandidat eller valkrets som skall få mandatet. 2 (andra alternativ) Om det vid en beräkning enligt detta kapitel blir lika stora jämförelsetal, och inget jämförelsetal är större, skall något av partierna, valkretsarna eller kandidaterna med det jämförelsetalet få mandatet. I första hand skall det största antalet gällande röster avgöra utdelningen av mandatet. Om flera delar även det största antalet gällande röster, skall företrädet avgöras genom lottning mellan dem. Detta skulle ge en liten fördel till stora partier, jämfört med dagens system man kan likna det vid att ge stora partier maximal tur vid lottning. Skillnaden är dock så liten att den i de allra flesta fall inte märks över huvud taget, eftersom de flesta lottningar i dagens system inte påverkar mandatfördelningen alls, annat än ordningen i vilken mandaten delas ut. Fördelning av utjämningsmandat mellan partier Detta regleras i 14 kap. 4, 5 och 8. Vi tror att lagstiftaren inte insett att det kan uppstå situationer där dessa paragrafers tolkning är oklar. För att visa på att endast måttliga förändringar i senaste riksdagsvalets utfall skulle kunna ha försatt oss i en sådan situation, hänvisar vi till vår bilaga. Vi ger här följande tillrättalagda exempel, som vi tror illustrerar principen på ett enklare sätt men med mindre verklighetstrogna siffror. Det exemplifierar också hur vi menar att man på ett enklare sätt skulle kunna dela ut utjämningsmandat och samtidigt undvika den nuvarande lagens tvetydighet. Betrakta en situation med tre valkretsar om 3, 3 respektive 2 fasta mandat. Antag också att det finns fyra partier, i fallande storleksordning betecknade A, B, C, D. Samma ordning gäller också i varje valkrets, utom att D är större än C i de två stora valkretsarna. Om partierna har ungefär 25 % av rösterna var i varje valkrets fördelas de fasta mandaten enligt följande Valkrets 1 Valkrets 2 Valkrets 3 ABD ABD AB Antag nu att vi har ett utjämningsmandat att fördela. Det är då intuitivt uppenbart att parti C ska ha mandatet, eftersom det blivit underrepresenterat, och vår föreslagna justering av 4 går ut på att ta till vara denna intuition. Enligt den nuvarande formuleringen av 4-5 ska man dock gå tillväga på följande sätt. Man beräknar en totalfördelning mellan partierna av nio mandat. Den ger att A ska ha tre mandat, medan de tre andra partierna ska ha två mandat var. Parti B har därmed blivit överrepresenterat av sina fasta mandat. Då säger 5 att vi ska göra om totalfördelningen och bortse från parti B och de tre fasta mandat det redan fått. Vi ska därför beräkna en totalfördelning av sex mandat mellan tre partier. Man kommer fram till att varje parti (utom B) ska ha två mandat var. Nu har det inträffat att parti A, som enligt den förra totalfördelningen skulle ha tre mandat och därför inte var överrepresenterat i den jämförelsen, är det nu, eftersom det enligt den nya beräkningen bara ska ha två mandat, men har fått tre fasta mandat. Enligt brevväxling med Valmyndigheten har man valt att tolka 5 som att den i sådana situationer ska tillämpas en gång till, så att den initierar en tredje totalfördelning. Enligt vår mening är det svårt att utläsa av nuvarande bestämmelser och äldre förarbeten att en sådan tredje totalfördelning ska kunna initieras. Det förefaller närmast som om lagstiftaren trott att man maximalt en gång ska behöva bortse från överrepresenterade partier och att problemet därmed är löst [2, s. 220 & 3, s. 222 ff. med på s. 223 ö förekommande litteraturhänvisningar]. Det ska dock sägas att Valmyndighetens tolkning som innebär att en 2

upprepad användning av 5 första stycket får godtas är den enda som fungerar i praktiken och som leder till ett resultat som står i överensstämmelse med 4 andra meningen liksom med RF 38. För att avsluta det ovanstående exemplet med Valmyndighetens tolkning så blir det så här man bortser nu även från parti A och dess mandat och gör en ny totalfördelning av tre mandat mellan partierna C och D. Man kommer fram till att C ska ha två och D ska ha ett mandat. Nu har D blivit överrepresenterat av sina fasta mandat. Man måste alltså göra en fjärde totalfördelning, denna gång med enbart parti C och med ett enda mandat att fördela. Således tillfaller utjämningsmandatet parti C. Man har då, för att fördela det enda utjämningsmandatet, totalt gjort 9+6+3+1=19 beräkningar. Även om ovanstående exempel är tillrättalagt och extremt på det sättet att 5 måste tillämpas ovanligt många gånger, så går det i princip till på det här sättet även i verkligheten. Valmyndigheten bekräftar att man programmerat sina datorer enligt denna princip och bilagan visar att tämligen måttliga förändringar i det senaste valresultatet kunde ha lett till denna situation. Vi menar att 4 och 5 borde formuleras om av två skäl dels därför att den nuvarande formuleringen av 5 bara med stor välvilja kan anses medge en sådan tolkning som behöver göras för att processen alltid skall bli genomförbar, och dels för att de tillsammans föreskriver ett förfarande som är onödigt krångligt och svårt för gemene man att begripa. Vi börjar med en föreslagen justering av 3, huvudsakligen för att en sådan justering gör våra förslag på ny lydelse av 4 och 5 enklare. Vi passar också på att stryka ordet proportionellt eftersom det är en omöjlighet att få fram en riktigt proportionell fördelning i de allra flesta fallen. 3 (original) De fasta valkretsmandaten skall för varje valkrets fördelas proportionellt mellan partier som får delta i fördelningen. Fördelningen görs genom att jämförelsetal beräknas för partierna med utgångspunkt i valresultatet i valkretsen. Det parti som vid varje beräkning får det största jämförelsetalet tilldelas ett mandat. Beräkningen skall göras med tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden. Denna innebär att så länge ett parti ännu inte tilldelats något mandat beräknas jämförelsetalet genom att partiets röstetal i valkretsen delas med 1,4. När ett parti har fått ett mandat beräknas nytt jämförelsetal genom att partiets röstetal delas med 3. Därefter fortsätter man på samma sätt att dela partiets röstetal med närmast högre udda tal för varje tilldelat nytt mandat. 3 (förslag) De fasta valkretsmandaten skall för varje valkrets fördelas mellan partier som får delta i fördelningen genom att jämförelsetal beräknas för partierna med utgångspunkt i valresultatet i valkretsen. Det parti som vid varje beräkning får det största jämförelsetalet tilldelas ett mandat. Beräkningen skall göras med tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden. Denna innebär att så länge ett parti ännu inte tilldelats något mandat beräknas jämförelsetalet genom att partiets röstetal i valkretsen delas med 1,4. När ett parti har fått ett mandat beräknas nytt jämförelsetal genom att partiets röstetal delas med 3. Därefter fortsätter man på samma sätt att dela partiets röstetal med det udda tal som är närmast större än dubbla antalet mandat som partiet har tilldelats. 3

4 (original) För att avgöra hur många mandat som ett parti skall ha sammanlagt i riksdagen för att vara proportionellt representerat i hela landet skall den jämkade uddatalsmetoden tillämpas på hela landet som en valkrets. Varje parti skall tilldelas så många utjämningsmandat som behövs för att partiet skall få en representation som svarar mot dess andel av samtliga giltiga röster i landet. 4 (förslag) Utjämningsmandaten fördelas mellan de partier som har fått minst 4 procent av rösterna i landet. Därvid tillämpas den jämkade uddatalsmetoden. Vid beräkning av ett partis jämförelsetal används det totala antalet röster i hela landet och det totala antalet mandat partiet har tilldelats, medräknat dess fasta mandat. 5 (original) Om ett parti vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten har fått fler mandat än vad som behövs för att det skall vara proportionellt representerat i riksdagen, skall man vid fördelningen av utjämningsmandaten bortse från partiet och de mandat det har fått. Detsamma gäller för ett parti och de mandat partiet fått, om det fått mindre än 4 procent av rösterna i landet. Av de utjämningsmandat som ett parti har fått tillförs det första den valkrets där partiet efter fördelningen av de fasta valkretsmandaten har större jämförelsetal än i övriga valkretsar. Återstående mandat tillförs ett efter ett den valkrets där partiet för varje gång har störst jämförelsetal vid en fortsatt tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden på partiets röstetal i valkretsarna. I en valkrets där partiet inte har fått något fast valkretsmandat skall dock jämförelsetalet vid tilldelningen av det första mandatet vara lika med partiets röstetal. 4 5 (förslag) Av de utjämningsmandat som ett parti har fått tillförs det första den valkrets där partiet efter fördelningen av de fasta valkretsmandaten har större jämförelsetal enligt uddatalsmetoden än i övriga valkretsar. Jämförelsetalet enligt uddatalsmetoden är röstetalet delat med ett mer än det dubbla antalet mandat som partiet har tilldelats. Återstående mandat tillförs ett efter ett den valkrets där partiet för varje gång har störst jämförelsetal vid en fortsatt tillämpning av uddatalsmetoden på partiets röstetal i valkretsarna. Vi har här passat på att flytta 4 %-spärren från 5 till 4, där vi anser att den naturligare hör hemma. Vi har också passat på att ändra den snudd på skämtsamma formuleringen i slutet av 5 att man ska använda uddatalsmetoden med första divisorn jämkad till 1,4 men utan att jämka första divisorn (detta är faktiskt vad som sägs i nu gällande lagtext om man ser efter vad de ingående termerna betyder), till att man ska använda uddatalsmetoden, rätt och slätt. Lagens nuvarande formulering av 5 anger att hela riksdagens mandatfördelning ska beräknas igen, men i vår formulering beräknar man bara fördelningen av utjämningsmandaten. Att dessa ska vara 39 stycken behöver inte preciseras här, eftersom det anges i RF 36. Vårt förslag ger alltid samma utfall som man får om man tolkar den nuvarande lagen på det sätt som Valmyndigheten har gjort. Med vår formulering behövs dock ingen regel om att ett parti behåller en eventuell överrepresentation, och således speciellt aldrig någon upprepad tillämpning av den. Låt oss se hur man i exemplet ovan med vår metod skulle dela ut utjämningsmandatet. Man beräknar jämförelsetal för de fyra partierna och finner att C har störst jämförelsetal, varav det följer

att C ska ha mandatet. Efter detta enda steg är processen färdig. Notera att det också är lätt att genomskåda att förutsättningen att partierna var nästan lika stora inte var nödvändig för att C skulle få mandatet, det räcker att parti A är mindre än fem gånger så stort som parti C, eftersom det är tillräckligt för att garantera att C får det största jämförelsetalet. Att se motsvarande sak med nuvarande metod är betydligt svårare. Det exemplifierar att justeringen också skulle medföra att metoden blev mer genomskådlig. Vi vill fästa grundlagsutredningens uppmärksamhet på att jämkningen inte kan ha någon som helst inverkan på hur utjämningsmandaten i riksdagen fördelas [1]. Man kunde därför överväga att ta bort jämkningen från utdelandet av utjämningsmandaten, eftersom den utgör en ad hoc-justering som egentligen är svårmotiverad, medan ren uddatalsmetod är en mycket naturlig metod om syftet är att uppnå god proportionalitet. Vid landstingsvalen skulle en sådan förändring av 4 dock kunna ha betydelse, eftersom 8 hänvisar hit. Ett exempel är om ett landsting består av fem valkretsar med 8 fasta mandat i varje, och man har fem utjämningsmandat, och partierna fördelar sig på följande sätt 38 %, 38 %, 7 %, 7 %, 7 %, 3 %. Vi skulle tro att med dagens utformning av landstingens valkretsar så blir det ingen skillnad, men detta är inte undersökt. Om man ville ta bort jämkningen från fördelningen av utjämningsmandaten i riksdagen men behålla den i landstingen skulle man behöva justera 8, exempelvis genom att i slutet lägga till meningen Ett parti som inte har erhållit något fast mandat skall dock så länge det inte heller har tilldelats något utjämningsmandat ha ett jämförelsetal som är lika med partiets röstetal i hela landstinget delat med 1,4. Ordningen mellan kandidaterna Vilka kandidater som ska ta plats i en given valkrets och för ett givet parti regleras i 14 kap. 10. De synpunkter vi har på denna paragraf är relevanta så länge rätten för väljare att själva komponera sina listor på valsedlarna kvarstår. Om däremot lagförslaget om att partier ska vara tvungna att anmäla kandidater i förväg går igenom, och det inkluderar att ordningen mellan kandidaterna ska anmälas, är det som sägs i detta avsnitt inte längre lika relevant. För det första föreskrivs i slutet av 10 att bråktal ska beräknas med två decimaler utan höjning. Detta var praktiskt när beräkningen skedde manuellt, men innebär idag snarare en komplikation. Vi föreslår därför att denna föreskrift tas bort. Detta kan naturligtvis i sällsynta fall innebära en viss förändring av vilka kandidater som får plats, men vi kan inte se att en sådan förändring skulle vara kontroversiell; en eventuell förändring innebär nämligen att en lottning ersätts av att ett (obetydligt) större jämförelsetal vinner. Vidare föreskrivs i paragrafen att grupper av valsedlar ska upplösas i nya grupper, men aldrig att grupper ska slås samman. Det leder till att man kan få väldigt många olika grupper att hålla reda på, trots att det skulle gå att slå ihop grupper om man räknar ut nya platstal på det sätt som anges i vårt förslag nedan. Vi illustrerar först detta med ett exempel. Antag att ett parti beslutade att inte föreslå en ordning mellan kandidaterna, utan att alla som röstar på partiet ska skriva en lista i valfri ordning. Antag att ett stort antal väljare på detta sätt väljer mellan 19 kandidater på sina sedlar. Vi antar också att många ordningar finns representerade bland valsedlarna, närmare bestämt att om man på måfå väljer en av de nio kandidaterna som först tar plats i ordningen, kalla kandidaten X, och en kandidat som inte är bland de nio första, kalla denna Y, så kan man vara säker på att finna åtminstone någon valsedel på vilken X förekommer som första namn och Y som andra. Dessutom antar vi att Y har placerats först av åtminstone någon väljare (kanske av Y själv). Enligt dagens lagstiftning börjar man med att ordna sedlarna i 19 grupper, en för varje kandidat. Den grupp, vars kandidat får första platsen, upplöses nu och ordnas i nya grupper, sorterade enligt andra namnet. Enligt vårt antagande blir det åtminstone tio nya grupper. De andra 18 grupperna behålls oförändrade. Vi har nu minst 18+10=28 grupper. För var och en av de nio första kandidaterna som tar plats sker detta, och i varje steg får vi minst tio nya grupper, så att vi när nio kandidater tagit plats har inte mindre än 100 grupper att hålla reda på. Enligt vårt nedanstående förslag lägger man i stället hela tiden ihop valsedlarna som gäller för 5

samma kandidat, så att man alltid har högst en grupp för varje kandidat. Det medför att antalet grupper aldrig överstiger antalet kandidater som ännu inte tagit plats. I vårt exempel har man alltså bara tio grupper kvar efter nio steg, i stället för de 100 grupper som dagens metod föreskriver. Ändå leder vårt förslag inte till någon förändring i ordningen i vilken kandidaterna tar plats. 10 (original) Kan inte ett tillräckligt stort antal ledamöter utses på grundval av ett personligt röstetal, skall ordningsföljden mellan återstående kandidater bestämmas genom att jämförelsetal beräknas enligt följande. Vid första uträkningen gäller en valsedel för den kandidat som står först på sedeln varvid bortses från kandidater som redan tagit plats. Valsedlar med samma första kandidat bildar en grupp. Varje grupps röstetal räknas fram. Röstetalet är lika med det antal valsedlar som ingår i gruppen. Samma tal är också jämförelsetal för den kandidat som står först på gruppens valsedlar. Den kandidat vars jämförelsetal är störst får den första platsen i ordningen. Vid varje följande uträkning gäller en valsedel för den kandidat som står först på sedeln, men man bortser från kandidater som redan fått plats i ordningen. Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående uträkning gällde för den kandidat som fick plats i ordningen, upplöses och ordnas i nya grupper, så att valsedlar som vid den pågående uträkningen gäller för en och samma kandidat bildar en grupp. Övriga befintliga grupper behålls däremot oförändrade. För varje nybildad grupp räknas röstetalet fram. Röstetalet är lika med det antal valsedlar som ingår i gruppen. För samtliga kandidater som deltar i uträkningen beräknas röstetal och jämförelsetal. Röstetalet för en kandidat är lika med röstetalet för den grupp eller det sammanlagda röstetalet för de grupper vilkas valsedlar gäller för kandidaten. Jämförelsetalet för en kandidat är lika med kandidatens röstetal, om inte den grupp av valsedlar som gäller för kandidaten deltagit i besättandet av en förut utdelad plats. Om detta är fallet, får man kandidatens jämförelsetal genom att kandidatens röstetal delas med det tal som motsvarar den del gruppen tagit i besättandet av plats eller platser som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om flera grupper av valsedlar som gäller för kandidaten deltagit i besättandet av förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1. Platstalet för en grupp beräknas genom att gruppens röstetal delas med det största jämförelsetalet vid uträkningen närmast före gruppens bildande. För kandidat som redan stod först på någon valsedel beräknas nytt platstal endast för nytillkomna valsedlar. Bråktal som uppkommer vid delning beräknas med 2 decimaler. Den sista decimalsiffran får inte höjas. Den kandidat vars jämförelsetal är störst får nästa plats i ordningen. 10 (förslag) Kan inte ett tillräckligt stort antal ledamöter utses på grundval av ett personligt röstetal, skall ordningsföljden mellan återstående kandidater bestämmas genom att jämförelsetal beräknas enligt följande. Vid första uträkningen gäller en valsedel för den kandidat som står först på sedeln varvid bortses från kandidater som redan tagit plats. Valsedlar med samma första kandidat bildar en grupp. Varje grupps röstetal och platstal räknas fram. Röstetalet är lika med det antal valsedlar som ingår i gruppen. Samma tal är också jämförelsetal för den kandidat som står först på gruppens valsedlar. Platstalet är lika med 0. Den kandidat vars jämförelsetal är störst får den första platsen i ordningen. Vid varje följande uträkning gäller en valsedel för den kandidat som står först på sedeln, men man bortser från kandidater som redan fått plats i ordningen. Den grupp, vars valsedlar vid närmast föregående uträkning gällde för den kandidat som fick plats i ordningen, upplöses och ordnas i nya grupper, så att valsedlar som vid den pågående uträkningen gäller för en och samma kandidat bildar en grupp. Övriga befintliga grupper behålls däremot oförändrade. För varje nybildad grupp räknas röstetalet och platstalet fram. Röstetalet är lika med det antal valsedlar som ingår i gruppen. Platstalet är lika med gruppens röstetal delat med det största jämförelsetalet vid närmast föregående uträkning. Om två grupper består av valsedlar som gäller för en och samma kandidat läggs dessa samman till en grupp, vars röstetal och platstal räknas fram. Röstetalet är lika med summan av de sammanlagda gruppernas röstetal. Platstalet är lika med summan av de sammanlagda gruppernas platstal. För samtliga kandidater som deltar i uträkningen beräknas jämförelsetal. Jämförelsetalet för en kandidat är lika med röstetalet för den grupp vars valsedlar gäller för kandidaten, delat med ett mer än gruppens platstal. Den kandidat vars jämförelsetal är störst får nästa plats i ordningen. 6

Avslutande kommentarer Vi har ansträngt oss att ge författningsförslag som skulle kunna användas ordagrant, men det viktigaste är ändå idéerna bakom formuleringarna. För att det ska bli tydligt vilka förändringar vi föreslår har vi hållit oss nära den nuvarande lagtexten. Det vore ännu bättre enligt vår mening om processen kunde omformuleras på ett mer pedagogiskt sätt, så att den blev enklare att förstå. Det kan också mycket väl hända att andra överväganden gör att man skulle föredra att ändra våra formuleringar, särskilt om vallagen i övrigt förändras på grund av grundlagsutredningens arbete. De förändringar vi föreslår tycks oss vara förenliga med regeringsformens 3 kap., såsom det är formulerat idag, möjligen med undantag av dess 8. En anpassning av den till vårt förslag på vallag skulle kunna göras på följande sätt, där vi också passat på att stryka det orimliga kravet att mandatfördelningen ska bli proportionell (att man omöjligt kan fördela exempelvis Gotlands två fasta mandat proportionellt bland sju partier inser man lätt en stunds reflektion gör det uppenbart att hur man än beter sig kan oftast inte heller 349 mandat fördelas så att man uppnår exakt samma proportioner som miljontals röster har fördelats i). Vår mening är att man bör nöja sig med att i förarbeten förklara att målsättningen med det svenska valsystemet är att få en politisk representation som väl avspeglar proportionerna mellan de olika partiernas röster och hur dessa har fördelat sig över landet, samt att de olika ingredienserna i systemet valts för att tillsammans ge en rimlig avvägning mellan dessa olika målsättningar. RF 38 (original) De fasta valkretsmandaten fördelas på varje valkrets proportionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen. Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen av alla mandat i riksdagen, med undantag av de fasta valkretsmandat som har tillfallit parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionell mot de i fördelningen deltagande partiernas röstetal i hela riket. Har parti vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten erhållit flera mandat än som motsvarar den proportionella representationen i riksdagen för partiet, bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta valkretsmandat det har erhållit. Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan partierna, tillföres de valkretsar. Vid mandatfördelningen mellan partierna användes uddatalsmetoden med första divisorn jämkad till 1,4. RF 38 (förslag) De fasta valkretsmandaten fördelas inom varje valkrets mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen. Därvid används uddatalsmetoden med första divisorn jämkad till 1,4. Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna på grundval av valresultatet i hela riket. Därvid används den jämkade uddatalsmetoden, med jämförelsetalen beräknade med hänsyn även till de fasta mandat som partierna har erhållit. Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan partierna, tillföres de valkretsar. 7

För att inte tynga texten har vi uteslutit flera av argumenten som visar att våra förslag inte skulle leda till någon kontroversiell förändring i utfallet av mandatfördelningsprocessen. Vid behov kan vi naturligtvis ge dessa argument. Vi står också gärna till tjänst med att förklara närmare vad vi menar med våra förslag och med att besvara frågor om hur man skulle kunna modifiera dem på olika sätt. Jörgen Backelin Docent i matematik Stockholms universitet Rikard Backelin Hovrättsassessor Högsta domstolen Bo Bjurulf Docent i statsvetenskap Lunds universitet Jesper Carlström Fil. dr i matematik Stockholms universitet Jan Lanke Professor i statistik Lunds universitet Korresponderande författare Jesper Carlström Matematiska institutionen Stockholms universitet 106 91 Stockholm 08-16 45 58 jesper@math.su.se Referenser [1] Carlström, Kommentarer om mandatfördelningen i riksdagen http//www.math.su.se/~jesper/mandatfordelning/2007/mandat.pdf. [2] Prop. 196827. [3] Holmberg m.fl., Grundlagarna, 2 uppl., 2006. 8