1 VERB I PRESENS Svenska verb har fem olika böjningsformer: presens, infinitiv, preteritum (imperfekt), supinum och imperativ. Presens använder man om nutid. Man kan också använda det om framtid om det finns ett tidsuttryck. Ex: pontus kommer imorgon. Nästan alla svenska verb slutar på ar, -er eller r i presens.? (att) tala talar? (att) arbeta arbetar -r efter vokal? (att) bo bor? (att) gå går? (att) heta heter -er efter konsonant? (att) komma kommer? (att) åka åker 2 VERB I PRETERITUM (DÅTID/ IMPERFEKT) Preteritum (imperfekt) använder man när man talar om det som hände tidigare vid en viss tidpunkt. De flesta svenska verb slutar på de eller te i preteritum. presens preteritum? Stam på a kosta -r kosta -de? Stam på kons tonande lev -er lev -de? Stam på kons tonlös: k p s t köp -er köp -te? Stam på vokal men inte a bo -r bo -dde!!! Några verb är oregelbundna vara är var!!! 3 VERB I FUTUR (FRAMTID) Svenksa verb har ingen speciell form (futurum) för att uttrycka framtid. Här följer exempel på hur man uttrycker framtid.? med tänker Hon tänker bli neurolog. (ungefär: Hon planerar...) Vad tänker du göra ikväll? (Vad är dina planer?)? med ska De ska operera patienten. (Det är bestämt.) Vad ska du göra i morgon? (Har du planerat något?) Ska vi sluta nu? (Ofta vid omedelbart framtid.) Vad ska vi göra? (Ofta vid frågor.) 1
? med kommer att Det kommer Maria att tycka om. (Det tror man. En slags prognos.) Det kommer nog att snöa i morgon. (Vi bestämmer inte över snön.)? med presens Vad gör du i morgon? (Plus tidsmarkör = i morgon) Kommer du med? (i morgon) (Tiden kan vara underförstådd) 4 VERB I PERFEKT har +...t har +...tt har +...it Formen som slutar på t kallas för supinum. (efter betonad vokal) (starka verb) Pia har precis gått hem. Han har tvättat kläderna. Lars har städat. Han har köpt en varmkorv. Hon har blivit arbetslös. Pernilla har anemi. Jag har inte ätit. Dvs idag, och resultatet kan man se: hon är borta. Man kan se resultatet: Kläderna är blöta/rena. Resultat: Lägenheten är ren och fin. Man ser: Han har en korv i handen. Därför är hon deprimerad. Därför ser hon blek ut. Resultat: Jag är hungrig. Man är interesserad av resultatet och inte av tiden. Man nämner inte tiden. Perfekt är ett presenestempus har badat resultatet finns/syns/märks nu. 5 SUBSTANTIV BESTÄMD/OBESTÄMT FORM Singular obestämd och bestämd form bestämd artikel en kvällskurs kvällskursen -en efter konsonant en lektion lektionen en klocka klockan -n efter vokal en pojke pojken ett jobb jobbet -et efter konsonant ett universitet universitetet ett äpple äpplet -t efter vokal ett piano pianot för en-ord för ett-ord 6 PLURAL OBESTÄMT FORM? -or en krona två kronor? -ar en avdelning två avdelningar en köttbulle två köttbullar 2
? -er en apelsin två apelsiner -r en sko två skor? -n ett äpple (vokal) två äpplen? - ett päron (konsonant) tvåpäron en lärare två lärare 7 PLURAL BESTÄMT FORM Plural skolor skolorna bilar bilarna en-ord -na äpplen äpplena ett-ord på vokal -a hu husen ett-ord på kons -en 8 PRONOMEN subjektspronomen jag du han hon vi ni de (dom) objektspronomen mig/mej dig/dej honom henne oss er dem (dom) 9 POSSESIVA PRONOMEN en tavla ett hus många frågor min tavla mitt hus mina frågor din tavla ditt hus dina frågor hans tavla hans hus hans frågor hennes tavla hennes hus hennes frågor vår tavla vårt hus våra frågor er tavla ert hus era frågor deras tavla deras hus deras frågor 10 3:DJE PERSONS POSSESIVPRONOMEN hans sin hennes sitt +!!! sin kan aldrig stå vid subjektet!!! deras sina 3
Sin (sitt, sina) syftar på subjektet i samma sats. Där går Johanna med sin man. Subjektets, dvs Johannas man Hans, hennes eller deras syftar på någon annan/något annat/ några andra än subjektet. Ove har en underbar fru. Nisse tycker om hans fru. Inte subjektets, dvs Nisses fru, utan någon annans, dvs O Oves fru. I en subjektsfras måste man alltid använda hans, hennes eller deras. Där går Ove och hans fru. Ove hörde, att hans fru kom. De säger, att hon tycker om sin man. Här finns två subjekt. Hans fru kan vara Oves fru eller någon annans fru. Här har vi två satser. Hans fru är subjekt i bisatsen. Därför kan man inte säga sin. Sin syftar på subjektet i samma sats och gäller inte mellan satserna. Här går det bra med sin för det syftar tillbaka på subjektet i samma sats. 11 ADJEKTIV 1) attributivt adjektiv obest subst en svensk bil ADJ ett svenskt hus ADJ + t två svenska bilar ADJ + a två svenska hus 2) predikativ kopula adjektiv en läkare är svensk och en är dansk ADJ ett trafikljus är gult och ett är grönt ADJ + t fyra blommor är röda och tre är vita ADJ + a 4
Adjektiv på d en röd bil ett rött hus två röda bilar en ett två konsonant + t svart bil svart hus svarta bilar -vokal en blå bil ett blått hus två blå(a) bilar 12 ADJEKTIV I BESTÄMD FORM attributiv fristående adjektivartikel ADJ Subst den gröna bilen det gröna huset de (dom) gröna bilarna ADJEKTIVETS FORMER Predikativ = obestämd form på adjektivet bilen är grön huset är grönt bilarna är gröna obestämd form bestämd form en-ord - -a ett-ord -t -a pluralis -a -a 13 ADVERB t Hon sover djupt. (Hur sover hon?) Hon sover väldigt djupt. (Hur djupt sover hon?) Hon sjunger falskt. (Hur sjunger hon?) Hon sjunger hemskt falskt. (Hur falskt?) De lever farligt. (Hur lever de?) De lever ganska* farligt. (Hur farligt?) Vi tänker intensivt. (Hur tänker vi?) Vi tänker verkligen* intensivt. (Hur intensivt?) Adverb bestämmer verb, adjektiv, adverb och svarar ofta på frågan HUR? *alla adverb slutar inte på t, t ex verkligen, ganska, lite 5
14 ADJEKTIVETS KOMPARATION KOMPARATIV SUPERLATIV ADJ are ADJ ast hederligare elegantare hederligast elegantast dummare vanligare dummast vanligast billigare kallare billigast kallast interessantare säkrare interessantast säkrast populärare enklare populärast enklast KOMPARATIV SUPERLATIV Med omljud ADJ re ADJ st stor större störst hög högre högst låg lägre lägst lång längre längst tung tyngre tyngst ung yngre yngst få färre ---- Oregelbundna bra bättre bäst dålig sämre sämst dålig värre värst gammal äldre äldst liten mindre minst mycket mer mest många fler flest 6