Hann ä ng eni ör embygdsf sh Hannäs Hembygdsförening Torpvandringar 2001-2007 Innehåll: Kindknabben till Hörnsta såg Grävsätter Knappemåla Nassau och Hörstorp Bredal Giltebo Bredal Hällingsfall
Till fots,... efter traktor
eller i bil. Fikapaus
och vackra vyer.
Hannäs Hembygdsförening Hannäs Hembygdsförening Torpvandring runt Kindknabben och skogsvandring till Hörnsta såg Söndag den 6 maj 2001 Skinnebo Hörnsta såg Mellangölen Carlebogölen Hällingsfall Eriksberg Fanns före 1800. (LC) Ägdes av Albert Pettersson som rev sågen och byggde ladugården vid Braberg, Rumhult någon gång 1925-30. (LC) hette tidigare Gofars göl. (LC) hette tidigare Åhlegöl. (LC) Eriksberg Skräddare Pettersson 1853 (Hellvik) (OS) Arbetaren Erik Eriksson, f 1811, fattig, och hans hustru Anna Brita Johansdotter, f 1818, ofärdig, flyttade hit 1868 som första boende. (LC) År 1885 den 7 april förättades arvsskifte efter avlidne enkemannen E. Eriksson från Eriksberg under Hellingsfall i Hannäs socken, som avled den 14 januari 1882 och varefter bouppteckning förättades den 14 i samma månad och år varur inhämtades att en av stärbhusdelägarna var dottern Johanna Helena, gift med skräddarmästaren A. P. Pettersson å Eriksberg.. (Kopia av handskrift 1885)
Hällingsfall Eriksberg Hällingsfall Fridhem Östgöta Correspondenten fredagen den 23 eller 25 november 1887: Wådadöd. Från Hannäs skrives till W. P.: På torpet Eriksberg under Hellingsfall i Hannäs församling hade sistl. onsdag 10 d:s den där boende torparens hustru gått bort för att hos skomakaren avhämta arbete och tillsagt sin tolvårige son att efterse den blott två år gamla brodern till moderns hemkomst. Men då skoltiden inföll och den ivrige skolgossen ej ville komma för sent, lämnade han den lille brodern ensam och tillstängde blott dörren väl. I spiseln låg de halvbrända kolen av en nedbrunnen brasa och det lilla barnet hade i ensamheten krupit dit upp. När en grannkvinna kort därefter kom in, låg gossen på golvet uppbränd å ena sidan och kvidande i dödsplågor. Om en kort stund, när döden redan inträtt, kommer modern och hennes kval och förtvivlan kunna lättare anas än beskrivas. Sistl. söndag begravdes det så sorgligt omkomna barnet: Johan Werner Karlsson. Det var första liket, som begravdes i Hannäs nya griftegård. (Kopia av del ur ÖC 1887) Revs omkring 1930. (LC) Fanns 1856. (OS) Uppbördslängd för Gärdsnäs rote, Fridhem under Hällingsfall: 1862, 64, 67 J. P. Ferm, 2 (OS) I Fridhem bodde länge gubben Svensson, kallad Tomten för sitt långa skägg, med sin gumma, som var blind. Stugan var kär, men de hade svårt att klara sig. När därför Svensson blev sjuk och intagen på lasarettet i slutet av år 1939, flyttade man gumman till ålderdomshemmet och passade på att riva stugan i början av år 1940. (OS)
Hällingsfall Källhagen Holmbo Ljungtorpet Holmbo Nynäs Fanns före 1800. (LC) Uppbördslängd för Gärdsnäs rote, Källhagen under Hällingsfall: 1854-57 J. M. Häger, 4, 3 1858-67 delat på två, varav den ena är J. M. Häger, 2/2, 3/2, 2/1 (OS) Revs på 1930-talet. (LC) 1821-1863 (LC) Torpet har hört till eller ägts av Knappemåla före 1840, finns med på Knappemåla 1821. (LC) Uppbördslängd för Holmbo rote, Ljungtorp under Holmbo: 1853 N. M. Svensson, 3 1854 Carl Nilsson, 2 1855 Carl Nilsson, 2 och C. F. Lindberg, 2 1856 C. F. Lindberg, 2 1859 A. P. Kratz, 2 1860-62 J. P. Munter, 1 (OS) (1835-39) Struket i husförhörslängden 1856-62, obebott och struket 1863-68, borta 1869. (OS) Utdrag ur protokoll den 28 maj 1854: Församlingen uppdrar åt Fattigvårdsstyrelsen att ta en inteckning i Ljungtorp. Carl Nilsson förbinder sig att icke försälja nämnda fastighet. (OS) 1850 (LC) Uppbördslängd för Holmbo rote, Nynäs under Holmbo: 1856-57, 59-60 Carl Nilsson, 2 1861-63 Carl Nilsson, 3 1864 Carl Nilsson, 1 1865-66 Carl Nilsson,1 och Carl Johan Carlsson, 1 (OS) 1869-74 Carl Nilsson, fattig (LC)
Giltebo Nytorp Giltebo Karlsborg 1856-62 Arbetaren Anders Petter Kratz (OS) Uppbördslängd för Holmbo rote, Nytorp under Giltebo: 1860-67 A. P Kratz, 2 (OS) 1829-1875. (LC) 1829 Anders Nilsson från Thorönsborg i Rumhult. (LC) Uppbördslängd för Holmbo rote, Carlsborg under Giltebo: 1853-55 Carl Nilsson, 2 1856-57 Carl M. Carlsson, 2 1859-64 Erik Eriksson, 2 1865 borta ur längden. (OS) 1890-94 Inga Stina Larsdotter Kratz. (LC) Källa (LC) = Lars Carlsson (OS) = Olle Stenberg
Hannäs Hembygdsförening Hannäs Hembygdsförening Torpvandring på Grävsätter från Kyrkan via Vinåsen, Ståltorp, Mantorp, Ulriksdal och Ulriksberg till Breviksnäs. Söndag den 9 juni 2002 Vinåsen Winåsen omnämns som mindre oskattlagt torp i beskrivningen från 1780. Torpet brukades under huvudgården. Om någon torpare har brukat torpet, har det i så fall skett före 1895. Vinåsen har nog snarare varit statbyggning eller backstuga, för i husförhörslängden är det endast statardrängar och arbetare som bor där. De sista som bodde permanent var f.d. arrendatorn Axel Karlsson och hans fru Gärda, Axel till sin död 1947 och Gärda till sin död 1956. Därefter har torpet varit fritidsbostad. Boningshuset är 9,4 m långt, 4,1 m brett och 3,2 m högt, av rödfärgat brädfodrat timmer under tak av tegel, inrett till kök och kammare samt vidbyggd förstuga. Bodbyggnaden var 6,15 lång, 4 m bred och 2,6 m hög, av stolpar och rödfärgade brädor under snedtak av stickor. Ladugård och bodbyggnad har funnits på andra sidan av vägen, mot kyrkan, vilket syns lite otydligt på ett kort.
Ståltorp 1 / 8 mantal Ståltorp finns omnämnt i samband med att det tillkom till Grävsätter genom nyskattläggning 1675. Sammanslagning av fastigheten med huvudgården skedde1940. Komminister Thure Ekenstam kom till Hannäs 1827 strax efter sin prästvigning, och stannade här till sin död 1848. Änkefrun Elisabeth Ekenstam med sina fyra barn flyttade till Ståltorp 1852. Betty bodde där till sin död 1877. Endast dottern Ebba var skriven i Ståltorp även efter moderns död, men svagsint och permanent intagen på Wadstena hospital från 1869. Karl Gustaf Wigren, f 1864 i Tryserum, och Lilia Paulina Kristina, f Andersson 1869 i Ukna, var de sista arrendatorerna i Ståltorp 1917-36. De hade två kor och två svin. Algot och Edit Anina Katarina Hanström var de sista som bodde permanent i stora huset. De flyttade in 1939, Edit Anina Katarina dog 1958 och Algot flyttade 1960. I flygeln bodde Mimmi Johansson och hennes mamma Elin Matilda Johansson. Elin Matilda dog 1955 och Mimmi flyttade 1961. Därefter blev Ståltorp fritidsbostad. Den ägs nu av Sven och Anette Kristiansen, som köpte fastigheten 1995. Logen vid vägskälet tillhörde huvudgården, och däri fanns ett tröskverk. Röe lada, som den kallades, revs i början av 1950-talet. Mellan logen och Ståltorp fanns en backstuga, vilket framgår av ett kort med både stugan och logen. Boningshuset är 9,6 m långt, 8,4 m brett och 4,2 m högt, av slamfärgat brädfodrat timmer, täckt med tegel, samt tillbyggnad 4,9 m lång, 8,4 m bred och 8,6 hög, av slam-
färgade plank under planktak. Undre våningen är indelad i förstuga, förmak, sal, sängkammare, jungfrukammare och kök samt skafferi. Vindsvåningen innehöll vind och röstkammare. Flygelbyggnaden är 9,3 m lång, 6,4 m bred och 3,2 m hög, av rödfärgat brädfodrat timmer, täckt med tegel, inredd i förstuga, stuga och kök samt förstukvist. Logen var så gammal och förfallen att den ej ingick i syn. Visthusboden var 5,1 m lång, 3,8 m bred och 2,7 m hög, av rödfärgat brädfodrat timmer under tegeltak. Hemlighuset var 3,45 m långt, 2 m brett och 2,25 m högt, av stolpar och rödfärgade brädor under snedtak av brädor, innehållande två rum. Vedskjulet var 3,5 m långt, 4,35 m brett och 2,15 m högt, av stolpar och rödfärgade brädor under snedtak av brädor. Logen, röe lada tillhörande huvudgården, var 32 m lång, 13,6 m bred och 4 m hög, av stolpar och rödfärgade brädor under sticktak. Mantorp Utdrag ur Marie Edstrands projektarbete 1982/83 om markanvändningen i Mantorps by: Vid storskiftet 1792 fanns fem gårdar i Mantorps by. På byägorna eller strax utanför låg tre torp. Gårdarna låg i en klunga i sydvästra delen av byn. Efter laga skiftet 1854 låg endast två gårdar kvar på den ursprungliga platsen, de andra flyttades ut. De tre torpen fanns kvar och det hade tillkommit ytterligare fem torp. När bebyggelsen ökade förbättrades vägnätet, framförallt med den nya vägen längs sjökanten (Breviksnäsvägen) till grannbyn Nora. På den ekonomiska kartan från 1941 finns endast fyra av de fem gårdarna kvar. Däremot har bebyggelsen ökat, flera hus har kommit till. 1979 har ytterligare förändringar skett. Bygränsen har flyttats eftersom de två gårdarna i den ursprungliga byn då tillhör Grävsätter.
Mantorp Enligt Olle Stenbergs anteckningar har följande torp har brukats under Mantorp: Carlsborg Metarestället Torpet utbröts ur Mantorp vid laga skiftet. Affär i början på 1900-talet. Kulltorp 1 Skomakarstället enligt Johnny Blohm Kulltorp 2 Kallat Sjövik i början av 1900-talet Närstad Borta 1845 Linaborg Huset ägdes av Hannäs församling och fattigvård och användes till inhysning av de fattiga /fram till 1888/. Det revs 1910 och timret togs till det nya ålderdomshemmet /Sockenmagasinet enligt Lars Carlsson/. Lindhem Berthold Hjalmarssons affär och bostad Lillsätter Backstuga senare kallad Snuggetull. Riven på 1980-talet. Carlstorp Raserat 1913 Christinelund Bytte 1893 namn till Wialund. Petersborg Backstuga riven på 1910-talet. Borg Lindbo Sammandrag ur tre tidningsartiklar (1978/79/94) om Ida Wallén i Mantorp: Jag skulle inte vilja flytta för allt smör i Småland! Utan TV, telefon, elektricitet eller rinnande vatten levde Ida Wallén i en av de två gårdarna i den ursprungliga byn Mantorp. Hennes föräldrar började arrendera gården av Domänverket 1916 och det fortsatte Ida med. Idas far drev lantbruk i liten skala. Torpets mark var inte mer än två och ett halvt tunnland och de hade två kor, en gris och några höns. Det var knapert ibland och det blev
Mantorp aldrig något över, men de led aldrig någon nöd. Hennes mor dog rätt tidigt, och sedan hushållade hon för sin far under nästan 30 år tills han gick bort 90 år gammal. Ida fick mat och husrum hos honom och ibland några kronor till kläder också. Hon tyckte att hon hade ett bra liv som hemmaflicka. Förutom arbetet hemma gick hon runt och hjälpte bönderna med att ta upp potatis och hjälpa till med tvätten och fick lite betalt för det. Men hon tjänade aldrig så mycket att hon behövde deklarera och betala skatt. När Ida fick folkpension ansåg hon att hon levde som en herreman. Huset är byggt på 1850-talet, timrat i två våningar och innehåller tre rum och kök. Hyran var ända fram till början av 1970-talet 50 kr om året. När Idas far gick bort höjdes hyran till 500 kr och strax därefter till 1000 kr. Ändå hade hyresvärden varken moderniserat eller kostat på något underhåll under alla år. Inte ens järnspisen i köket var utbytt. Ida levde i över 80 år utan det moderna livets bekvämligheter. Hon hade ingen elektricitet, inget kylskåp, inga köksmaskiner, ingen brödrost, ingen TV, inget rinnande vatten, ingen spoltoalett och inget badkar. Vatten hämtade hon i en källa 50 meter från huset eller hos grannen när källan sinade. Huset höll Ida varmt med vedspis och kamin samt innanfönster med fönstervadd. Hon tyckte det var roligt att hugga ved och bära den från vedboden på andra sidan vägen. I trädgården odlade Ida potatis och andra rotfrukter för eget behov. Och hon bakade sitt bröd i järnspisen. Hon levde sitt vardagsliv med utedass och vatten- och vedbärning. - Teve är inte så mycket att ha, sa Ida. Jag klarar mig bra med min gamla transistorradio. Fotogenlampan räcker bra att läsa i. Så finns
Mantorp - det ju stearinljus. Det ger stämning. Jag är inte van vid annat. - Men nog skulle det vara bra om man hade vatten inomhus. Källan på gården är inte bra som dricksvatten. Och ibland sinar den. - Men man ska nog inte ha det för bekvämt, filosoferade Ida. Då blir man bortskämd och det är inte bra för kroppen. Man måste röra på sig. Ida har aldrig varit sjuk. Och skratta verkar hon göra jämt. - Jag har allt det jag behöver, sa kvinnan som sex på morgonen klev ur sängen för att göra upp eld i spisen och sedan sätta på morgonkaffet. För två år sedan fick Ida ställa om sig till alla nymodigheter som är vardag för de flesta av oss, när hon flyttade till Servicehuset i Falerum. Ulriksdal Ulricsdal är omnämnt som mindre oskattlagt äldre torp i beskrivningen från 1780. Man kan antaga att det är uppfört under häradshövding Carl Ulrik Silfversparres tid som ägare av Grävsätter och således inte äldre än från 1750. Torpet brukades under huvudgården. Den siste torparen var Karl Gustav Magnusson, f 1839 i Hannäs, som tog över torpet 1863 efter sin far Magnus Jonsson, f 1801 i Ukna och mor Eva Nora Larsdotter, f 1798 i Ukna. De flyttade till Hannäs 1828. Modern var ofärdig och svagsint. Karl Gustav brukade torpet tillsammans med sin syster och piga Karolina Magnusdotter, f 1836 i Hannäs fram till sin död 1904. I husförhörslängden anges att torpet är raserat 1905. Karolina bodde kvar till 1907. Därefter var Ulriksdal öde.
Ulriksdal 1,40 har åker och 0,70 har äng brukades vidare av arrendatorn i Kulltorp, Johan Johansson åtminstone till mitten på 1920-talet. Boningshuset finns med i arrendet till 1921, men hade utgått 1922, rivet eller utsynt, medan ladugården fanns kvar till 1926. Brukaren av Ulriksdal ålåg varje år dels att kontant betala och dels att på egen kost, med egna redskap och egna dragare för Grefsätters kronopark utföra skogsarbete: 1919-22 Fyrtio (40) kronor 10 dagar 1922-23 Sextio (60) kronor 20 dagar 1923-26 Fyrtiofem (45) kronor 20 dagar Husgrunden är 6 m lång och 3,7 till 5,3 m bred med spisröse. Ladugårdsgrunden är 6,45 m lång och 5,8 m bred med körbro. Ulriksberg Ulricsberg uppfördes mellan 1780 och 1814, troligen under häradshövding Carl Ulrik Silfversparres tid som ägare av Grävsätter, alltså senast 1807. Torpet brukades under huvudgården. I husförhörslängden från 1814 var Petter Löfqvist, f 1784 i Hannäs, med hustru Greta Larsdotter, f 1787 i Hannäs, torpare. De hade två barn, dottern Hedda, f 1813 i Hannäs och sonen Petter, f 1816 i Hannäs. De sista torparna var Lars Persson och Maja Abrahamsdotter. Maja dog 1828 och Lars flyttade därifrån 1830. Därefter var Ulriksberg obebott. Husgrunden är 5,3 m lång och 3,7 m bred med spisröse. Källargropen är 2 m lång, 1,55 m bred och 1 m djup utan ingång.
Breviksnäs Rumma Carl-Erik Stålbom berättar: Både min far, Carl-Henrik, och min farbror, Adolf, slog fräken i Vindommen under min barn- och ungdomstid omkring 1930-talet. Slå fräken betydde att man slog vassen till kofoder utmed härtill lämpliga sjöstränder, Adolf vid Kolviken och Carl vid spängerna (på Solvestasidan mitt emot Prästudden). I samband med farbror Adolfs fräkenslåtter i Kolviken ett år hände en episod som är värd att ihågkommas. I Breviksnäs bodde då en skomakare, Gustavsson, som ofta blev omtalad, och när ni läst följande förstår ni varför: Han satt vi sin läst och nubbade fast ett par ovanligt tjocka lädersulor på ett par stövlar, då Adolf kom med sina och ville ha dem halvsulade. Adolf sa ungefär följande: - Jag vill ha såne där suler jag också, kan jag få det? - Naturligtvis, naturligtvis, det går bra det. Glad i hågen gick Adolf hem och ännu gladare blev han, då han senare såg på de halvsulade stövlarna. Vilka sulor, det var något att slita på, de skulle komma att hålla länge. Så var det dags för fräkenslåtter, nu kom stövlarna väl till pass. Han tog dem på sig och följde sina söner till Kolviken. De fick som vanligt gå i vattnet och finna sig i att vara våta nertill, medan han som vanligt såg till att vattnet inte översteg stövelskaften. Halvsulningen var tydligen välgjord, ty inte en droppe vatten kom in i någon av stövlarna. Men så blev det matdags, och både han och sönerna kom upp på den allmänna grusvägen, som gick förbi deras tomt. Nu först kände Adolf att det
gick förbi deras tomt. Nu först kände Adolf att det gjorde ont i fotsulorna vid varje fortsteg, han kände de större gruskornen, det kändes som om han gick på bara de tunna bindsulorna närmast fötterna. Han tog av sig en stövel, och sannerligen, han gick på bara bindsulorna! Då gick hans ögon tillbaka till sjön, där han nyss gått, och där flöt de tjocka stövelsulorna på vattnet, och de flöt lätt, ty det visade sig vid en av sönernas omedelbara kontroll, att sulorna bestod av ihoplimmade pappbitar med utsidorna överdragna av läderfärg. En sten kastad i vatten sprider ringar, som strax efter upphör, men två läderfärgade pappbitar på samma vatten sprider ringar som blir mycket större och varar mycket längre. Källa Källor för Grävsätterstorpen: Syneprotokoll ur Grävsätters gårdsarkiv och arrendekontrakt från Domänverket samt Hannäs Husförhörslängder.
Hannäs Hembygdsförening Hannäs Hembygdsförening Torpvandring på Knappemåla Söndag den 5 juni 2005
Knappemåla Lilla Knappemåla Ljungtorpet Knappemåla är en gård som på en karta daterad 1749 ligger på Skrikerums ägor i Tryserums socken, men sedan i husförhörslängden från 1814 är en egen gård i Hannäs socken. I födelseboken är Knappemåla omnämnt redan 1695, när Hans och Elin får dottern Elisabet den 26 december, men har troligen funnits långt tidigare. I slutet av 1800-talet ägdes Knappemåla av nämndemannen NG Nilsson. De sista brukarna som hade djur här var Ivar och Irma Andersson. Huset eller tvättstugan som ligger nedanför ladugården lär, i början av 1900-talet, vara flyttat eller byggt av timmer från Brodal i Lilla Holmbo. Lilla Holmbo har en tid haft samma ägare som Knappemåla. Lilla Knappemåla är ett torp under Fåfalla. Torpet omnämns först 1863 när Anders August Häger bodde här. Det är än idag permanentbostad. Ljungtorpet finns med i husförhörslängden från 1822 till 1840 under Knappemåla, men det har legat nedanför Kindknabben på Holmbo mark. Dansbanan På 1930-talet byggdes vägen mellan Kvarnvik och Valdemarsvik, och vägen mellan Knappemåla och Skrikerum. Då byggdes vid Knappemåla även en dansbana av den socialdemokratiska ungdomsföreningen. Den användes under 10 15 år. Dansbanan låg på gränsen mellan Hannäs och Tryserums socknar, så medan paren dansade i Hannäs socken, stod spelmännen i Tryserums socken och spelade.
Stora Räffla Tryserum Björkkärr Källsveden Kolbotten Hanska Bäverfarmen Vi gör även ett besök i Stora Räffla, trots att det ligger i Tryserums socken. Här bodde Axel Dalström fram till på 1970-talet. Det är efter honom som Hembygdsföreningen fått lokomobilen och Fordtraktorn samt en del andra föremål. Björkkärr finns under Knappemåla i husförhörslängden 1814 då torparen Anders Persson med hustrun Inga Olofsdotter bodde här, men är sedan borta. Torpet har troligen legat vid sommarstugan före Strängnäs. Källsveden är ett torp under Knappemåla och som nämns först 1844 och varit bebott till 1929. Vattenkällan vid Källsveden användes även av Räffla och Strängnäs. En kolbotten finns i närheten. Vid vändplanen till den nybrutna vägen till Axsjön finns en kolbotten och även spisen till kolarkojan. Enligt en sägen har Hans eller Hanssons fru dränkt sig i Sandvik vid Knappmåleudden i Axsjön någon gång under 1800-talet. Efter bildades huvudet på stenen vid sjön, vilket i folkmun kallas för Hanska. Mellan Valdemarsviksvägen och badplatsen vi Fåfallasjön fanns på 1930- och 40-talet en bäverfarm i bäcken från Myrnäsgölen. Bäverfarmen drevs av Ählman, som vid tidpunkten ägde Fåfalla. Källa Lars Carlsson
Hannäs Hembygdsförening Hannäs Hembygdsförening Torpvandring på runt Nassau och Hörstorp Söndag den 5 juni 2005 Västerhägn Sörängen RAÄ-nr 119 Rumma 1 Bebyggelselämning, sentida, bestående av en grund efter bostadshus (torp). Odlingsrösen inom området. Enligt sagemän i Torp och Dagsberg går platsen under namnet Västerhägn. Lindshult RAÄ-nr 127 Rumma 1 Bebyggelselämning, sentida, bestående av en grund efter bostadshus (torp). Grunden knappt synlig. Enligt HELGE Svensson i Dagsberg är det rätta namnet Lindshult, medan torpet Lindshult2 VID SJÖN Gorgen ursprungligen hetat Kattdal. Odlingsrösen inom området. Gröndalen (Gröndal) RAÄ-nr 158 Långserum 4 Bebyggelselämning, sentida, bestående av en husgrund (otydlig) med kraftig eldstadsrest. Grund efter torp. Enstaka fruktträd. Namnet meddelat av ortsbor i Torp och Dagsberg
Hannäs Hembygdsförening Hannäs Hembygdsförening Torpvandring på Bredal Söndag den 20 augusti 2006 Torpet Holmen på Högö/Bremansö. Del ur karta över Bredal upprättad år 1859, afskifte år 1864.
Nybygget Torpet Nybygget är tidigast påträffat i skrift 1780-05-07 i FB, då Nils Andersson och hans hustru Maja Arvidsson får en son som döpes till Niclas. Ekenäs Ekenäs var grenadjärstorp Nr 55. (Grenadjär = infanteri = fotfolk) Torpet är tidigast påträffat i skrift år 1728 i FB, då Hänning Breman och hans hustru Anna Håkansdotter får ett barn. (Födelsedatum och barnets namn saknas i FB.) Åren 1736-1785 bodde här ryttare, men 1796 och därefter livgrenadjärer. (Enligt FB) Rosenlund Passdalen Bredalsnäs Torpet Rosenlund är tidigast påträffat i skrift 1814 i HFL. Torpet Passdalen är tidigast påträffat i skrift 1794-11-08 i FB, då torparen Jöns Jonsson och hans hustru Caisa Botvidsdotter får en dotter som döpes till Anna Caisa. Torpet benämns Passdalen även 1802-02-03, då de får sonen Peter. I HFL 1814 1894 benämns torpet Bredalsnäs, dock Bredalsnäs (Passdalen) under åren 1875 1889. Utdrag ur ett stycke torparhistoria berättad av Inez Franzén-Ränner: Tisdagen den 22 augusti 1922 var en ödesdiger dag i Passdalen. Far på gården 45 år gammal avled och mor lämnades ensam med tre barn. En trettonåring som skulle konfirmeras på våren och då skulle behövda nya kläder. En sjuåring som skulle börja skolan samma vecka som också behövde kläder och framförallt skosulor för att vandra sju kilometers skolväg. Det tredje barnet var en flicka på tre och ett halvt år vid namn Inez(berättaren).
Passdalen Bredalsnäs Holmen Mor hade ett torp på 12,5 tunnland att bruka och ett arrende på 112 kronor att betala. På torpet fanns: 2 oxar Tearn (Tillstuten) och Fråarn (Frånstuten). 3 kor Dali, Minerva och Brunella. 1 kalv som kunde säljas för att betala arrendet (det var en och en halv mil till slaktaren). 1 julgris, varav ¾ såldes för att erhålla kontanter för att köpa andra varor. Några höns som gav lite ägg, de flesta lämnades i handelsboden i utbyte mot andra varor. Ändå var det inte alltid de hade råd att äta fattigmanskosten sill och potatis, utan fick nöja sig med potatis med bara mjölk och salt. Mor hade aldrig klarat att bo kvar i torpet om hon inte fått hjälp av morbror Ernst, moster Ingeborg och morbror Gunnar med tröskningen. Och förstås oxarna Tearn och Fråarn. Morbror Ernst hade själv ett torp på 15 tunnland, som han fick göra två och ett halvt dagsverke per vecka för. Han hjälpte mor med plöjning, gödsling, sådd, skörd, plogning av två kilometer skogsväg till landsvägen, mm. i Passdalen i mer än 10 år. Bremansö är den enda ön i Vindommen som varit bebodd och fortfarande är kringfluten. Ön hette från början Högö men kallas numera för Bremansö efter Anders Breman. Anders Breman var båtsman och bodde i Björntorpet under Bredal tills han 1850 flyttade ut till Högö under adress Holmen. Enligt 1795 års Ordning för kyrkobetjänter i Linköpings stift skulle avskedade krigsmän ha förtursrätt till tjänster liknande ringare vid kyrkorna. Breman hade då fått tjänst som kyrkvaktmästare i Hannäs kyrka.
Holmen Bredalsö Han var då 48 år och gift med Ulla som led av fallandesot (epilepsi). De hade tre hemmavarande barn Emma, Johan och Ulrika. De tre äldsta döttrarna Sara, Carolina och Eva hade redan flugit ur boet, medan den yngsta Anna hade dött samma år. Vid sidan av arbetet som kyrkvaktmästare hade Bremans några får och en ko som bidrog till försörjningen. Men de hade ingen tjur. Anders slog rep om halsen på kon och så fick hon simma efter båten in till Solvesta Frälsegård när det var dags att träffa tjuren. Anders Breman bodde kvar på ön till sin död i augusti 1885, vilket är samma år som den nya kyrkan i Hannäs invigdes. Anders fru Ulla bodde ensam kvar på Högö i drygt två år tills hon dog i januari 1888. På Bremansö kan man fortfarande se rester av husgrund med spisröse och jordkällare samt spår efter dikad åker. Gustaf Edstrand och Eva Jansdotter bosatte sig i Bredalsö i oktober 1891. Gustaf dog redan i juli året därpå. Sonen Karl med hustru Hulda och barnen Gustaf och Ebba flyttade till Eva i oktober, men stannar endast ett år. Eva flyttade till Passdalen nästa månad, november 1893. Det är troligt att Bredalsö är samma hus som Holmen. Källor FB = Hannäs Födelseböcker HFL = Hannäs Husförhörslängder
Hannäs Hembygdsförening Hannäs Hembygdsförening Torpvandring på Giltebo Söndag den 4 juni 2006 Det högra huset användes som verkstad under de sista 40 åren och revs 2004.
Giltebo Stora Giltebo Giltebo och torpet Soliden har funnits i skrift så långt som vi kan se tillbaka, och det har säkert funnits bebyggelse här långt tidigare. Stenyxor har hittats på markerna. Giltebo består av tre gårdar; Stora och Lilla Giltebo samt Sandviken. Före Laga skifte låg både Stora och Lilla Giltebo där Stora Giltebo är idag. Efter Laga skifte flyttades Lilla Giltebo. Nuvarande stora huset i Stora Giltebo byggdes 1916 som sommarbostad av karamellfabrikören Janse. Det var troligen det finaste och modernaste huset (Hägersta slott undantaget) i Hannäs på den tiden. Varje våningsplan är 200 m 2 och det fanns redan då rinnande vatten och badkar inne. Vattnet pumpades upp från dammen bakom ladugården till en stor plåttank på skullen med hjälp av en vindpump. Från tanken var det självtryck in i huset. Idag är huset inrett med en lägenhet i varje våningsplan. Sedan ägdes Giltebo av fabrikören på Wästerbergs Repslageri. En senare ägare på 1920- talet fick dålig ekonomi och sålde ifrån skogen till Näs gård på andra sidan om Yxningen. Ägare har skiftat tills nuvarande ägare Sveaskog köpte skogen. Lindberga 1854-1890 Torpet Lindberga fick sitt namn efter torparen Philip Wiktor Lindberg, som kom hit 1854. Efter 1890 finns torpet inte längre med i husförhörslängden. I bäcken som rinner från kärrmarken vid torpet ska det ha funnits en skvaltkvarn. Bäcken har flyttats och rinner numera närmare Giltebo.
Soliden Björklund 1868 - Svinsbo Svinsbo Sveden 1834-1866 Stora Sandviken Lilla Sandviken 1895 - Torpet Soliden finns i Födelseboken 1695. Det styckades av från huvudgården 1932. Nuvarande huset i Soliden byggdes på 1930- talet, och då revs det gamla, som låg på höjden ovanför nuvarande byggnad. Torpet Björklund byggdes 1868. Troligen styckades det av från huvudgården 1932. Ladugården brann ned och en ny ladugård byggdes upp av virke från ladugården i Svinsbo. Orsaken till branden var att kol som inte var riktigt släckt lagrades där. 1949 brann även boningshuset ned och då inreddes en del av ladugården till fritidshus, och är så än idag. Torpet Svinsbo, Svennebo eller Svenstorpet är nämnt första gången i Födelseboken 1740, och har troligen varit bebott fram till 1930-talet. Infallna rester av huset står kvar där än idag. Rutger Nestors mamma var född och uppväxt i torpet. Hon gick över skogen mellan Svinsbo och Hällingsfalls skola. Torpet Sveden finns i Husförhörslängden under åren 1834 till 1866. Stora Sandviken finns i Födelseboken före år 1700. Det är utbrutet från Giltebo 1870. Det är fritids hus idag. Torpet Lilla Sandviken är byggt 1895. Torpet används som fritidshus idag.
Stora Giltebo revs i slutet av 1960-talet. Foto 1955. Källa Lars Carlsson
Hannäs Hembygdsförening Hannäs Hembygdsförening Torpvandring på Bredal Söndag den 10 juni 2007
Bredal Tidigast kända ägare är Bo Jonsson Grip, som innehade gården i slutet av 1300-talet. 1939 uppgick arealen till 366 har, varav 79 har åker och 284 har skog och övrig mark. Djurbeståndet var 7 hästar, 30 kor och 15 ungdjur samt 20 cheviotfår. 1957 fanns 8 hästar och 50 nötkreatur. Gården kom till släkten Andersson 1895 genom arrende, som 1911 inköpte den från Adelswärdska fideikommisset. Mangårdsbyggnaden är uppförd 1876 och ekonomibyggnaderna omkring 1900. 1939 byggdes det mindre bostadshuset och statbyggnaden. Täckdikesgrävning vid Bredal 1931 Från vänster: Birger Trozell Gunnar Karlsson, Norrby Karl Sandell Hugo Jansson, Ingelstalund Josef Karlsson, Norrby, Domarvik Folke Andersson, Sundshill Ivan Karlsson, Karlshov
Persbo Örkullen Torp under Bredal i HFL från 1814. Torparen Anders Öhr, född 1762 i Gärdserum, har möjligen givet namn åt stället. Björntorpet Båtsmanstorp finns med i HFL från 1830. Högliden Smedstorp Tidigast känt 1736 i Kyrkoboken. Torpet byggdes 1870 och ekonomibyggnaden för 1 häst och 4 kor 1850. Torp under Bredal i HFL från 1814 och framåt, men är beläget i Tryserums församling. Ståltorp Torp under Bredal i HFL från 1814. Stålvik Torp under Bredal i HFL från 1814 till 1825, men beläget i Tryserums församling. Saknas i HFL därefter. Hillersäter Skrikerum Tryserum Posthemmet 1780 blev avskedade soldaten Sven Sundman i Posthemmet antagen till kyrkvaktmästare. Torp under Bredal i HFL 1814.
3. Bredal Björntorp 4. Bredal Ekenäs 5. Bredal Gamla Nybygget 6. Bredal Gods 7. Bredal Högliderna 8. Bredal Lillstugan 9. Bredal Lyckan 10. Bredal Nybygget 11. Bredal Passdalen 12. Bredal Persbo 13. Bredal Rosenlund 14. Bredal Smedstorp 15. Bredal Stålvik 16. Bredal Täppan 17. Bredal Villan Källor Svenska Gods och Gårdar, Kalmar län (norra) HFL = Hannäs Husförhörslängder
Hannäs Hembygdsförening Hannäs Hembygdsförening Torpvandring på Hällingsfall Söndag den 19 augusti 2007 Östra Lund Östra Lund är ofta felaktigt kallat Brännkärr, men Brännkärr är åkern nedanför torpet. Torpet finns inte medtaget på kartan 1851. Östra Lund var bebott permanent till mitten av 1950-talet. Senare var det fritidshus, och då så kallat renoverat helt ytligt, men på ett felaktigt sätt. Vi kommer framöver att återställa och restaurera stugan till ett brukbart skick. Älgsveden eller Älesveden Älgsveden finns inte med på 1851 års karta. Den sista bofasta personen gick under namnet röd sotaren, på grund av sin verksamhet att rödfärga hus på sommaren och sota skorstenar på vintern. Bebyggelsen revs på 1930-talet. Stugan användes under de sista åren till förvaring av otröskad säd (råg). Virket från husen återanvändes till två ekonomibyggnader på huvudgården (hönshus och tillbyggnad av de hus som numera är stall).
Karlbo Nya Karlbo finns inte med på 1851 års karta. Byggnaderna revs på 1920-talet, och rivningsvirket användes till att bygga svinhus, vagnslider och magasin på huvudgården. Gamla Karlbo Gamla Karlbo byggdes troligen i slutet av 1700- talet. Enligt karta och lämningar var det ett ganska väl bebyggt torp. Torpet revs eller flyttades eventuellt i samband med skiftet. Det är möjligt att det flyttades till Nya Karlbo. Elinslund Sandkällan Elinslund byggdes troligen vid laga skifte eller flyttades från annan plats. De sista invånarna hette Hilma och August Sandell. Torpet revs 1955. Sandkällan bebyggdes troligen vid 1700-talet slut. Det finns utmärkt på tidigare kartor. Den sista bofasta familjen flyttade sedan till Stenby. Under de sista åren användes huset som bostad för skogsarbetare. Torpet revs 1954. Källa Christer Jonsson, Wiaholm