ORTODOXA KYRKA Birger Jarlsgatan 98, Box 19 027, 104 32-Stockholm,

KRISTI FÖRKLARINGS ORTODOXA KYRKA Birger Jarlsgatan 98, Box 19 027, 104 32-Stockholm, tel. 08-15 63 16 Oktober 2011 januari 2012 Teologi Hl. Justin (Popovich): Mysteriet med Kristi Förklaring och med frälsningen enligt de Heliga Fädernas lära och den ortodoxa gudstjänsten Om Kristi Förklaring roll inom frälsningsordningen Vårt liv Livet i sketen Ur verksamhetsberättelsen Första korset i sketan, Vavd, 2008

С Kristi Förklarings ortodoxa församling grundades år 1617. Församlingen ingår i det Ryska Ortodoxa Ärkestiftet i Västeuropa, vars administrativa centrum, Ärkebiskop, Stiftsstyrelse och Teologiska institut SaintSerge finns i Paris. Sedan år 1931 är stiftet upptaget i det Ekumeniska Patriarkatet i Konstantinopel. Nuvarande Kristi Förklarings ortodoxa kyrka invigdes år 1907 och är förklarad för byggnadsminne. Ryska Ortodoxa Kyrkan - Kristi Förklarings ortodoxa församling är ett i Sverige registrerat trossamfund. Se vår hemsida www.ryskaortodoxakyrkan.se Kristi Förklarings ortodoxa kyrkas församlingsblad sänds gratis till församlingens medlemmar, vilka erlagt församlingsavgiften 1000:-/år. Övriga som önskar få församlingsbladet bidrar till kostnaderna genom insättning på församlingens postgiro 15 77 95-6

KRISTI FÖRKLARINGS oktober 2011 januari 2012 ORTODOXA K Y R KA TEOLOGI HL. Justin (Popovich) Mysteriet med Kristi Förklaring och med frälsningen Enligt de Heliga Fädernas lära och den ortodoxa gudstjänsten På Sin väg som Gudamänniska i denna värld förde Herren Jesus Kristus sin mänskliga natur genom såväl Förklaringen som genom den nödvändiga händelsen i det Gudomliga husbygge som är människosläktets frälsning. Då Han förklarades på berget Tabor visade Herren att förändringen av den mänskliga naturen genom det Gudomliga är en nödvändig förutsättning i Gudamänniskans bedrift att frälsa världen från synd, ondska och död. För frälsningen är omöjlig utan Guds förändring av människans natur från syndig till helig, från ond till god, från dödlig till odödlig. Frälsningen består just i Guds allomfattande förändring av männinskans väsen. Som även allt karakteristiskt för Frälsaren har Hans Förklaring en allmänmänsklig innebörd, för Han "inte bara förklarades utan detta skedde också för att för oss visa den kommande förändringen av människans väsen" enligt den helige Prokl av Konstantinopel i predikan om Kristi Förklaring. Som en ny rodo... visar Frälsaren på Tabor vioken förändring människans väsen måste genomgå i sin väg av helgelse, oboz.. och frälsning. Som en ny Adam omfattar Gudamänniskan Kristus genom sin Förklaring hela människosläktet och i sin mänskliga natur, då han genomgår förklaringen i princip hela människans väsen. Den Ortodoxa Kyrkan, då hon lever i Herren Jesus Kristus i sitt oavbrutna och eviga liv, erfar med hela sitt väsen den oersättliga betydelsen av Frälsarens Förklaring i det frälsningsverk som omfattar människosläktet och hela skapelsen.

Då den universella Kyrkan betraktar Adams väsen i människosläktet ser dess genomträngande medvetande i Frälsarens Förklaring Hans önskan att förändra människans väsen genom att förvandla det genom Sin Gudomlighet. Genom Sin Förklaring har Frälsaren förvandlat vårt väsens sammansättning genom att upplysa det med Sitt Gudomliga kött och har givit det dess ursprungliga arvedel, odödligheten. På dagen för Kristi Förklaring glänste hela människans väsen till av den Gudomliga förklaringen, för när Kristus förklaras frälsar han alla. Genom Sin Gudomliga Förklaring har vår Skapare från förgängelsen dragit bort människans Gudalika väsen som sedan länge varit underkastat förgängelsen genom synden och gjort människans förstånd gudalikt; Kristus förklaras och frälsar alla. Med Gudomlig eld har Kristus förvandlat vårt mänskliga väsen. Den ljusa dagen för Kristi Förklaring det är dagen för upplysning och gudomliggörande av människans väsen. Den dagen omfamnade Gudamänniskan Kristus med sin allsmäktia och frälsande kraft vår av synden svärtade natur och upplyste och gudomliggjorde den. Strålande av det bländande skenet från Sitt gudomliga ljus upplyste Kristus på Tabor världen. Genom sin storslagna Förklaring förkunnade Herren Jesus Kristus det urgamla mysteriet som dittills varit dolt och det mänsklioga ögat skådade det aldrig tidigare skådade: den jordiska kroppen strålar av Gudomligt sken; den dödliga kroppen utstrålar Gudomlighetens ära. Detta därför att Ordet blev kött och köttet Ord.Äran kom till köttet inte utifrån utan inifrån, ur Gudomlighetens Ord, förbundet med köttet på ett outsägligt sätt. Hur kan det som inte kan blandas ändå blandas ihop och förbli oblandat? Hur kan det som inte kan förenas ändå förenas? Detta är en följd av hypostasens enhet. På grund av hypostasens enhet och det ömsesidiga genomträngandet utan sammanblandning genom ömsesidigt utbyte så blir de gudomliga egenskaperna mänskliga och de mänskliga Gudomliga.(Dev ärevördige Johannes Damascenus i predikan om Förklaringen). På berget Tabor förklarades Kristus och upplyste hela universum med Sitt ljus för att rädda mänskligheten från brottsligheten. Frälsarens Förklaring äe "en avgrund av oåtkomligt ljus" ett ljus som gränslöst spreds från Tabor (Johannes Damascenus) och som fyllde hela skapelsen men framför allt människosläktet. För som den helige Atanasios av Antiokia säger "skenet från Frälsarens dräkt betecknar förvandlingen av våra kroppar. För vi har blivit delaktiga av Frälsarens klädnad då han klädde sig i vår kropp". Mellan Kristi dop och korsfästelse står Förklaringen i vilken han förkunnas Herre över både Gamla och Nya Testamentet och åter bekräftas som Guds Son.Så bekräftas även dagen före korset på Golgata hans Gudomlighet och därigenom även världens frälsning för endast Gud kan frälsa världen från synd, ondska och död. Hela Frälsarens liv på jorden, inklusive Förklaringen utgör i sig en enda och odelbar gärning till människosläktets frälsning, ett odelbar organisk helhet. I centrum för allt står den Heliga Treenigheten som fullkomnar frälsningen. Före Sitt lidande på korset fullkomnade Frälsaren allt nödvändigt i frälsningens husbygge och på Tabor uppenbarade Han på ett mystiskt sätt Treenigheten. Gud Ordet blev människa för att förklara varför Han skapade människan som ett ord (ordagrant 'logos' på gregiska) och gudalik. På dagen för sin underbara Förklaring förvandlade Herren på ett fullkomligt sätt sitt mänskliga Väsen och uppenbarade det i gudalik skönhet och upphöjdhet. Härigenom uppenbarade Han människans gudomliga

storhet och hennes väsens 'logoskaraktär' genom att på ett åskådligt sätt bekräfta att meningen med människans väsen är att vara uppfylld av Gudomligt ljus och leva strålande av detta ljus. I inkarnationen antog Herren människans innersta väsen, och när Han förklarades på Tabor uppenbarade Han den ursprungliga bildens storhet. Allt som är karakteristiskt för Gudamänniskan tillhör samtidigt hela mänskligheten, för såsom Gudamänniska omfamnar Herren Jesus Kristus hela människosläktet. Därför har också Hans Förklaring en allmängiltig betydelse. Något slags majestätisk Gudomlig styrka genomtränger på ett underbart sätt människans väsen i Förklaringens ögonblick.detta väsen, förfallet och förmörkat av synd har nu inträtt i en förvandlingsprocess, omfamnat som det är av Kristi Gudomliga ljus på Tabor.Genom sin underbara inkarnation och ärorika Förklaring har Herren förvandlat mänskligheten, till vilken fordom sades: "av stoft är du kommen, till stoft skall du åter varda". På Kristi Förklarings dag hyllar vi vårt gudomliggörande, vår förändring till det bättre, vårt naturliga upphöjande och ingående i det övernaturliga. Frälsaren har åstadkommit detta genom Sin Gudomlighet, säger den ärevördige Andreas av Kreta. "Genom att på ett outtryckligt sätt på Tabor uppenbara det ouppnåeliga ljuset har Kristus uppfyllt skapelsen med glädje och gudomliggjort människan".(kosmas av Mayum). Med hela sin Gudomliga undergörande kraft ingår Frälsarens Förklaring i det outtryckliga husbygget för frälsning ("den outsägliga försynen), genom vilket Herren frälste världen som var förtappad i synd.då Han i Sin Förklaring uppenbarade sin Gudomlighet, löste han oss från dödens bojor. Genom sin Förklaring förvandlade Gud Guds avbild i människan och den började lysa av sitt ursprungliga Gudomliga sken och lepota, för målet och meningen med Gudamänniskans Förklaring är att återföra människan och allt mänskligt till Guds avbild, att avlägsna de syndiga avtrycken i människans Gudalika själoch att underordna människans hela liv det Gudalika ursprung genom vilket säkrare än allt evigheten förbereds. Den Guds avbild i människan som förnyats genom Kristi Förklaring har börjat lysa som solen och kroppen har blivit lik ljuset. I sitt ursprungliga väsen utgör människosjälen ett avlägset återsken av det Gudomliga ljuset, det ljus som med full kraft började skina på Tabor genom Gudamänniskans Kristi heliga lekamen. Genom Förklaringen visadfe Herren att meningen, värdet och den oförgängliga skönheten hos köttet, ämnena, materien består i att fyllas av Gudomligt ljus, att utstråla det och leva i det, för ljuset är synonymt med liv och odödlighet, på samma sätt som mörkret är synonymt med död och förgängelse. "Vid skapandet av människan av stoft, säger Johannes Damascenus, bevärdigades Gud göra henne till Sin egen avbild och like, och satte henne i Eden som vän till änglarna. Men eftersom vi förmörkade och grumlade denna Gudomliga avbild med ett hav av lidelser tillhandahöll Gud för oss en annan modell för att umgås med oss, en mer pålitlig och förvånansvärd än den första. Medan han var kvar i sin Gudomlighets storhet tog han på sig... det vill säga i människans väsen i det att han gudomliggjorde i sig människans väsen och förenade den ursprungliga bilden med den nuvarande (d.v.s. på

Förklaringens dag) och uppenbarade i den SIn egen skönhet. Och Hans ansikte skiner som solen för i hypostasen likställs det med icke-materiellt ljus, och ur detta skiner rättfärdighetens sol. Genom sin gränslösa människokärlek tar Gud Skaparen på sig tjänarens skepnad och frälser honom i Sin Förklaing från tidigare förmörkelse genom sin skinande gestalt och genom att uppenbara Gudomens ljus i sitt kött. Gud som är världens ljus är på ett underbart sätt närvarande i världen genom sitt ljus, men på Tabor visar Han detta sitt ljus, med vilket Han frälsar världen från synd, i överföld. Då Han vill förvandla människans väsen från dåligt till gott, från oheligt till heligt, från förmörkat till ljust går Kristus upp på Tabor och visar sina lärjungar sin Gudomlighet, med vilken Han förnyar och frälser vår fallna natur. Kristi Förklaring är källan till en outtömlig kraft, som förvandlar hela skapelsen och alla väsen, och därför utropar vi till Frälsaren:"Skapelsen förvandlas klart genom Din Förklaring, Kristus" (9 augusti vers ur kvällsgudstjänsten) VÅRT LIV Livet i Sketen (ur Verksamhetsberättelsen) 2010 Det var en osedvanligt kall januari. Temperaturen rörde sig runt 25-30 minus under hela månaden. Kylan kom på riktigt på Juldagen, då Monica och Ioanna kom upp efter en Julliturgi i grekiska kyrkan i Uppsala. Ioanna gav sig genast ut på vedbacken och bar in kopiösa mängder ved. Nu skulle den nya braskassetten i kyrksalen äntligen prövas. Det gick bra att få igång brasan snart stod en vacker rökpelare ur var och en av de två stolta skorstenarna och Ioanna stod på vedbacken och beundrade dem. Snö skulle också skottas och en hel del blev det. Så armarna blev möra och de fortsatte de att vara under resten av vårvintern. Problem uppstod emellertid snart när det upptäcktes att kaminen inte lyckades värma salen vidare bra. Max en grad över elelement temperaturen gick att få ut hur stora vedfång som än släpades in. En mindre katastrof. Långa förhandlingar inleddes med entreprenören Lind för att få ordning på detta. Kaminen skulle ge 7 kw och kunna värma hela kyrkan plus även ge en grundvärme i refektoriet. Men icke.. Oändliga turer med hantverkaren och leverantören av kaminen. De satsade pengarnas sågs dansa bort i eldflammorna och så var uppvärmningssystemet i kyrkan lika dåligt som från början! Det var helt enkelt inte försvarbart att stoppa i dyr ved i kaminen då den inte gav något tillbaka, så framåt februari blev den stående trots ihållande kyla. Myseffekten fanns ju där förstås det var underbart att stå och läsa vesper och känna hur brasans sken fyllde

kyrkan och den svarta vinternatten! Tanken var mycket god, men effekten inte som väntat alltså. Efter den här erfarenheten kändes det inte lika trängande att sätta igång nya husprojekt. Man måste ha bättre koll på att investerade pengar hamnade rätt. Och tröttheten över hantverkare som bara pratade och pratade och inte fick något gjort blev genomgripande. Hur som helst var det en underbart vacker vinter och Ioanna njöt av tystnaden och bönerna. Sketen har blivit hemma nu och ingen ödslig känsla finns kvar. Vintern är faktiskt den allra bästa tiden! I slutet av januari kom fader Angel upp för att fira Liturgi. Precis som förra året var det snöstorm (kanske vore bra att flytta tidpunkten för dess gudstjänsttillfällen..,) men vi hade ingen bilolycka den här gången i alla fall, tacka Gud. På grund av väglaget var det inte så många besökare, ett tiotal hade tagit sig hit, men stämningen var god och alla var glada att få fira den Heliga Kommunionen i Sketen. Nu kom möjligheten att följa en biodlarkurs i Månkarbo och Ioanna anmälde sig. Kursträffarna var varannan vecka och man varvade praktik och teori. Sketen skulle få många nya innevånare till sommaren! Kursen upptog en hel del tid under våren med praktiska arbeten såväl som teoretiska studier. Stora Fastan blev en andligt fruktbar och stilla tid. Inga Liturgier firades, men Ioanna hade möjlighet att läsa stora delar av de dagliga texterna ur Triodion och när Påsken närmade sig kändes det att den var väl förberedd. Ioanna bestämde sig för att fira Påsken i grekiska kyrkan i Uppsala och pendla hem till Sketen mellan gudstjänsterna. Det fanns en längtan efter att få in Påsk i Sketen. Förra året firades i klostret i Grekland. Det var en mycket vacker och fullständig Påsk på alla sätt och roligt att träffa systrarna igen, men längtan efter Sketen och den nordiska Påskupplevelsen var hela tiden mycket stark. Så då fick det bli så. Nästan alla de viktiga gudstjänsterna skulle förrättas i Uppsala så det blev en bra påskcykel även om det var långt hemifrån. Påsknatten blev dock minst sagt spontan och ohejdat medelhavs-rörig med fyrverkerier och människor i massor. Någon kör stod inte att finna så hur Påskens morgongudstjänst och Liturgi genomfördes minns jag inte, bara att jag åkte genom Upplands hagar i en gryende vårnatt lyckligt sjungande Χριστός Ανεστη hela vägen upp till Sketen. Under våren håller Ioanna ett par föreläsningar för katekumengrupper som Bilda håller i Stockholm och Uppsala. Strax efter Påsk var det dags för den första deklarationen av Sketens ekonomi och vi hade fått Irina Larsson från församlingen i Stockholm att ställa upp och hjälpa oss. Och det var tur! Det visade sig att det fanns många saker vi inte förstått och en hel del frågor måste redas ut. Klart var att vi måste lägga om den ekonomiska planeringen för Sketens fortlevnad! Det blev några jobbiga turer i Stockholm innan vi i styrelsen lyckades mötas och försöka få fram en lösning. Deklarationen kom ändå in i tid tack vare Irinas stora arbete och vi tackar Gud för hennes insats! I maj kommer fader Mikael och Iris från heliga Annas församling med en stor Bilda-grupp för att hålla föredrag om den Gudomliga Liturgin. Vi sitter hela dagen i refektoriet, ca 30 personer, och lyssnar till en mycket intressant föreläsning. Vi sjunger

ett moleben i kyrkan och efteråt äter vi av den mat besökarna själv tagit med sig som knytis. En ung man som nyligen varit på Athos visar ett givande bildband ute i nartex där det blev tillräckligt mörkt. Det är trångt och inspirerande att höra på hans personliga berättelse från klosterhalvön. Som helhet blev det en ganska annorlunda och mycket lyckad dag i Sketen. Fler möjligheter att använda platsen öppnar sig. Ioanna intensifierar sina försök att hitta en lämplig tjänst som det går att kombinera med livet i Sketen. Det är inte det lättaste och hela problemet tar stor kraft. Tanken på att starta eget företag växer sig allt starkare, men med vad och hur. Så är det någon i bigruppen som berättar att Munkens Bisalva är till salu för ett överkomligt pris. Ioanna känner direkt att detta kan vara något. Det blir ett besök på gården i Sala där salvan produceras idag och en hel del budgetplanering. Skall man våga satsa in ett så pass stort startkapital? Men efter en mycket utdragen process med intensiv budgivning, går plötsligt ett annat bud före med mycket stor prismarginal och vi missar hela projektet. Stor besvikelse! Det har tagit flera månader och nu är man tillbaka på nollpunkten. Trädgården har fått stå tillbaka stort i år. Det har mest handlat om gräsklippning till nöds. Först veckan i juli är i alla bina på plats och det första bisticken är placerat i pannan! Kupan lyser gul och vacker över ängen och bidrottningen är döpt till Thekla! Hon är jättefin! Ett stor och starkt samhälle är det och Britta från Griggebo, som vi köpt bina av, kommer över och ser till dem då och då. Ungefär vid den här tiden dyker Marifa upp en dag utanför häcken och frågar blygt om här är ett ortodoxt kloster. Det kändes underbart att få denna fråga. Hon blev naturligtvis inbjuden och genast ville hon komma in och börja hjälpa till med trädgården. Mer än välkommen! Ängen som fått förväxa sig blev slagen liksom det meterhöga gräset utanför muren. Sly klipptes bort runt bi-sidan och mycket annat blev gjort som varit helt omöjligt för Ioanna att hinna med. Och det var tur för i augusti skulle det bli Ärkebiskop besök. Marifa tog på sig att fixa läget så Sketen såg anständig ut för den stora dagen. Ioanna planerade mat, städade hela huset och var nervös i största allmänhet. I juli kom fader Bengt upp för att fira Liturgi på sin väg till huset i Norrbotten. Han kom i bil med Gertrud. De sov över i Sketen och Sigfrid kom upp på morgonen med vänner i bilen. Liturgin blev vacker och vi hade ett varmt och livligt samkväm efteråt. Trädgården fylldes av glada röster från ortodoxa besökare. Det var härligt! En morgon när Ioanna stod framför Kazanskaja ikonen i lilla köket kom plötsligt ordet bokhandel, till henne. Javisst självklart, vi skulle starta en bokhandel. En nätbokhandel som kunde nå alla ortodoxa i Sverige och även i de övrig nordiska länderna! En helt strålande och självklar idé. Wolmar hade ju stängt sin butik för något år sedan och nu fanns inte längre någon bokhandel för ortodox litteratur. Ioanna började genast tänka och planera inför denna nya möjlighet. Innan Kristi förklarings Festen i Stockholmsförsamlingen höll Ärkebiskopen ett möte för alla de som arbetar inom jurisdiktionen. Fader Johannes kom från Norge med fader Serafim och en Ingunn en kvinna som håller i en prästlös församling i Bergen. Det kom representanter från både Danmark och Holland. Det blev många intressanta möten och fina tal. Det var spännande att få möjlighet att höra Vladyka i ett mer personligt sammanhang.

Dagen efter Festen var mottagningen i Sketen. Det var Ärkebiskopen, fader Johannes, fader Serafim, Ingunn och fader Angel som kom. Vi sjöng en kort stund i kyrkan och så visade fader Angel runt i Sketen medan Ioanna försökte få i ordning det sista inför middagen. Maten mottogs med god aptit. Efter en stund dök ytterligare två gäster upp från Stockholm, ett musikerpar som kände ärkebiskopen väl och samtalet tog en annan vändning. Ioanna fick ett samtal med Ärkebiskopen innan det var dags att ge sig av igen. Han gav sin välsignelse att fortsätta arbetet med Sketen, men beklagade att han inte hade några möjligheter att bidra ekonomiskt. Till kyrkoinvigningen i Norge i november skulle han ta med ett antimension för att placera på altaret i Sketen. Sedan skulle det vara välsignat för alla kanoniska präster som så önskade att fira Liturgi i Sketen. En sak som skulle ge möjlighet till ett tätare gudstjänstliv. Idén med bokhandeln blev också välsignad av biskopen och allt kändes som att det hade landat rätt till slut. Marifa hade börjat komma regelbundet nu. Hon följer den monastiska rytmen på torsdagarna och deltar i diakonia mellan 9-13. Det skänker Ioanna ett stort stöd och en stadga över veckans arbete. Under oktober firades Liturgi av fader Angel just i slutet av Korsupphöjelse festen. Det var fint att fick den nära klosterfesten. Fader Angel höll ett fint föredrag om Festens betydelse och framväxt inom den tidiga Kyrkan. Några kyrkotjänare som följt fader Angel hit upp hjälpte till med att bygga en humlestör som blev fin invid Gudsmoders bersån. Man stagade också upp tvättorken och bidrog med en del annat praktiskt. Alla hjälpande händer mottags med tacksamhet och det är roligt att se när var del utvecklas en bit till. I slutet av september påbörjar Ioanna en företagarkurs för att förbereda sig för arbetet med bokhandeln och den pågår den under hela oktober månad. Det innebär dagliga pendlingar till Uppsala så veckorna blir mycket överlastade när även livet i Sketen med gudstjänster och annat arbete samtidigt skall upprätthållas på basal nivå. En ekonomisk planering och mycket annat görs under kursen. Därefter startar ett intensivt arbete med att konkret bygga upp e-butiken, välja programleverantör göra en design och praktiskt grundläggning kring logistiken. Det är spännande, men också avancerat och bitvis svårt. Krassimir Kolev kommer in och gör en fin och proffsig design utifrån Ioannas grundidéer. I början av november är det kyrkoinvigning i klostret i Norge och Ioanna är inbjuden. Ärkebiskopen skall komma och allt är mycket spännande. Det har inte blivit mycket resor sedan flytten till Sketen, men nu bokas flygresor. En fin inledning innan det

självständiga arbetet med bokhandeln börjar. Tiden känns ny och allt går ett par steg vidare. De månatliga gåvorna från trogna understödjare har fortsatt att komma in under hela året och vi kan bara skänka vår tacksamhet för det till Gud och önska dem och deras närmaste beskydd, frälsning och många lycklig år! Många har också skänk Sketen en ovärderlig hjälp med arbete av olika slag och omsorg om verksamheten och Ioanna. Må allt detta få sin rikliga lön inför Herren! Den svenska jultiden försvann helt i arbete. På den svenska julaftonen satt Irina med årsredovisningen för Sketens ekonomi. Inköpen av Ambons böcker började rulla igång och allt skulle katalogiseras. Ett gigantiskt arbete och många nybörjarfel tog sin tid innan en bra form för allt blev given. Martha ställde heroiskt upp trots sin efterlängtade julledighet, med bearbetningen av alla bilder då formaten måste jobbas om för att passa i butiken. Så avslutas ytterligare ett år i Sketen. Meterhöga drivor av snö bäddar in klostergården och stjärnorna lyser klara i den svarta vinterhimlen. Det är lika kallt som föregående år och vedkaminerna går för fullt. Att bära travar av ved är ett dagligt bestyr, liksom att skotta långa smala gångar till uthusbodarna. Vintern med sin tystnad och sina mjuka konturer har lagt sin sjal över trötta axlar. Några nedslag från första halvan av 2011 Det nya året inleds med att fader Bengt firar Liturgi på Nyårsdagen. Vi hade en tät och vintrig sammankomst med ett vegetarisk svenskt julbord som skaffning. Fader Bengt läste högt för oss i refektoriet ur Synaxarion om Johannes Kronstadts liv, vilket rörde oss alla till tårar. Efter det gick de teologiska diskussionerna höga och huvudtemat rörde hur vi skall kunna skapa en ortodox kyrka och kultur här i Sverige i dag, i denna tid. Vilka svårigheter hade vi själva mött. På helige Serafim av Sarovs dag i januari kom fader Mikael från Umeå för första gången på besök. Han har några församlingsmedlemmar i Gävletrakten och de kom för att fira Liturgi i Sketen denna gång. Julia från församlingen i Umeå höll i sången och man ställde upp en flyttbar ikonastas som man haft med sig. Det var underbart att få en första känsla hur det skulle bli med ett riktigt altarrum! Under Liturgin invigdes det nyinköpta rökelsekaret Sketens första riktiga altarföremål. Sedan i december låg det nya antimensionet på altaret och behovet av ett bättre altarbord och en ikonastas gjorde sig rejält påmint. Må Gud, ge oss vägen till att fullborda även detta, bad jag träget under Liturgin. Och innan fader Mikael gick sa han: Jag skall komma och bygga en ikonastas åt dig, Ioanna! Må så ske, blev den stilla tanken till svar, utan någon större tilltro till att det skulle kunna bli verklighet.

Under andra veckan i februari släpper vi ut Ambon i cyberrymden. Oerhört spännande! Hur skulle det fungera? Skulle beställningarna gå fram och böckerna komma ut? Många osäkerheter och frågor rullade fram och tillbaka och fortsatte så under hela våren. Allt går inte att förbereda sig för, bokhandeln måste slipa sig mot verkligheten och besökarnas önskningar. Än i dag förstår jag att det tar många år att blir riktigt bra och förstå hur man skall bygga alla olika delar. Och att det kräver tid. Men Ambon fick många fina recensioner och glada tillrop när den sjösattes och det var fint att uppleva. Den lever sitt eget liv och fyller en uppgift för många ortodoxa troende, speciellt de som bor ute i landet och inte så lätt har tillgång till kyrka och ortodox litteratur. Ioanna kämpar med Stora Fastan, ljusstöpning av de röda påskljusen och Ambon allt i en envist ihållande och småsnål vinter som inte ger med sig. Det är kallt överallt, massor av kläder, minst tre lager natt som dag. Kaminerna gör sitt men det förslår inte. Vi har strider med grannar, strider med snön, strider med våra passioner och inser snabbt att det är en och samma sak. Solen står lågt. Grårandiga strimmor. Kommer vi igenom denna fastetid? Finns det något ljus i tunneln därframme? Fader Angel kommer och firar en Stora Fasteliturgi. Man förstår att Gud vill hålla oss tillbaka, göra oss eftertänksamma, lära oss bida tiden och vår egen otålighet. Allt är gott och hemma hos Gud. Tiden finns. Han vill lära oss att mogna under isen. Påsken firas i Kristi Förklaringskyrka i Stockholm i år. Vackert och intensivt alltsammans, men man kan inte annat än drömma om första gången vi får fira Påsk i Sketen. När Uppståndelsens Ljus gått upp för att föra oss alla ytterligare ett steg närmare Gud, packas snabbt den lilla grå bilen och far norrut igen. Våren och värmen kom till slut även detta år. Och med den hela arbetet med trädgård och biodlingar. Några stora träd och en ohemult hög gran som stod i dungen bakom muren, fälldes för att släppa in lite mer kvällsljus i trädgården. Några vindfällor kom till av vårstorm och vi fick jobba ytterligare med ved, sly och motorsåg. Nu såg det i alla fall fint och gallrat ut så länge det nu varar. Marifa fortsatte att vara en trogen vapendragare. Beväpnade med trimmer, motorsåg och universalverktyg har vi tillsammans tagit oss fram till försommarens skira lätthet. Allt, verkligen allt står i blom! Önskan om att låta bygga den stora porten nere vid vägen vill sig inte. Det går inte att finna någon som är kapabel att göra det och alla försök att komma vidare i planeringen rinner ut i sanden. Huset står där det står och alla ansträngningar räcker bara till att hålla undan det mest nödvändiga. Krafterna tryter. Ioanna känner sig mest som om hon ständigt springer mellan olika grytor som håller på att koka över. När skall utrymme ges för att kunna fördjupa det andliga arbetet, bönen, studiet av fäderna, översättningsarbetet..? Gården och verksamheten skulle mer vara anpassad för fyra, fem arbetsglada systrar än för en ensam. När fader Angel kommer för att fira Liturgi i juni är utmattningen närmast ett faktum trots Himmelsfärd och annalkande Pingst. Men innan dess har något stort skett som vi glömt att berätta om. Tre riddare av reslig rang dök upp en arla morgon rustade med verktyg och helig vilja. Tillsammans tågade vi till den närliggande sågen och bar hem råmaterialet till vad som skulle blir Sketens ikonastas. Ett intensivt bygge satte igång och sent om kvällen stod faktiskt väggkonstruktionen färdig. Ritningarna gjordes under arbetets gång, vi studerade förlagor i olika ikonböcker, inte en skruv drogs i utan förbön till de heliga. Och resultatet blev helt perfekt i anpassning till den kyrksal vi har att utgå ifrån. Vi avslutade kvällen med Lilla

sena kvällsgudstjänsten bland sågdamm, skruvar och ett enkelt vaxljus framför ikonen. Underbart! Fader Mikael hade hållit sitt löfte! Den stora sommarfesten gick av stapeln i juli. Fader Bengt kom upp till Sketen med sin pilgrimgrupp från Göteborg som varit på vallfärd till Valamo och Lintulas kloster i Finland. Redan kvällen innan hade några troende kommit för att hjälpa till och förbereda festen. Sigfrid snickrade vidare på ikonastasen och vi fick upp ett nytt trädgårdsbord och den lilla kyrkklockan vid kyrkdörren, mat lagades och prosfora bakades. Vi hade köpt in nya fällsängar för den här träffen som nu fyllde upp rummen på övervåningen så de såg ut som sovsalar. Tyvärr fick gruppen som kom dagen innan lämna plats för nästa som skulle stanna över kommande natt. Mer än sju-åtta kan inte övernatta i Sketen såsom det nu är ordnat och även det under enkla förhållanden. Det blev Liturgi och fader Bengt som kom direkt från klostermiljö firade med stor koncentration och inlevelse. Efteråt serverades en gemensam måltid där fader Bengt berättade lite både om prövningarna och glädjeämnena på deras pilgrimsfärd. Dagen bar med sig många möten mellan de troende och många givande samtal och kontakter. Det plockades lindblomste och smultron i massor. Och det är härligt att se så många ortodoxa på sommarbete! Innan trapeza på kvällen läste vi Gabriela Oxenstiernas nyöversatta moleben till Korset, varefter vi intog kvällsvarden i stillhet och tystnad. Senare delen av sommaren förflöt med olika mindre besök och i ett försök att finna lite vila. I augusti kom fader Mikael, Sigfrid och Vladimir tillbaka för att snickra klart ikonastasen. Dörrarna saknades fortfarande samt en del andra detaljer. Allt gick bra även denna gång och innan avresan till Uppsala lästes en förkortad morgongudstjänst. Att Herren var med i den stunden kunde nog ingen tvivla på. Nu återstår för Ioanna att spackla och måla ikonstasen, draperier skall sys och sättas upp, liksom lamphållare och.., ikoner! Ja, en hel del vill till innan ikonastasprojektet är i hamn. Men - Ära vare Gud nu kan vi ana hur vackert det kommer att bli! Syster Joanna