Trons livgivande kraft Av: Johannes Djerf I tisdags så var det dags för mig att för första gången klippa gräset vid Håkanstorp där familjen bor sedan 2 veckor tillbaks. Vilket jag hade sett fram emot, inte minst för att samla några fler manliga poäng. Det hade varit en riktigt kvav värme hela dagen och det kändes som att åskan och regnet skulle komma när som helst, men jag ville ändå tro att jag skulle hinna hela gräsmattan innan det brakade loss. Efter jag kommit halvvägs i mitt stolta premiäråk så hör jag i hörlurarna via radio halland nu har ovädret förflyttat sig ifrån Halland till Småland, och det känns ju bra, och i samma sekund så känner jag första regndroppen och i nästa sekund så står himlen öppen och det öser ner. Men glad som jag ändå var över att vara där jag var, så fortsatte jag att klippa klart. Jag blev totalt dyngblöt, men det var härligt! För det var ett så friskt och gött vatten som kom och som skapade liv i hela naturen efter flera dagar av värme och torka. En fantastisk egenskap som vatten har. Det är livgivande. (Häll upp vatten i ett glas) Jordens yta är täckt till 71 % av vatten. Har du tänkt vara med i tv programmet smartare än en femteklassare så kan detta vara en nyttig information. Värmen ifrån solen gör att vattnet avdunstar ifrån alla hav och oceaner och lyfts och förs in över land. Där det gör att gurkan blir så god. Ett friskt vatten släcker vår törst efter en svettig innebandymatch eller under en varm sommardag, det gör att huvudverken kanske släpper och kläderna blir rena. Det behövs för varje litet grässtrå att växa, för varje djur, för varje liten och stor människa för att kunna växa och överhuvudtaget leva. En människa kan klara sig utan mat i flera dagar, men utan vatten klarar vi oss bara några dygn innan det börjar uppstå stora svårigheter för kroppen att fortsätta fungera. Vatten är helt enkelt nödvändigt för allt känt liv! Och jag tror det är därför som just Jesus beskriver Den Helige Ande med bilden av levande vatten. För allt i våra liv, varje område i vår tro behöver Guds Ande för att växa och leva. Vi försöker stoppa in alla möjliga saker istället för att kunna överleva, men sanningen är att vi blir helt utpumpade om vi ska skaffa oss det som tillfredställer vår innersta längtan på egen hand. Jag tror att i jakten efter lycka, jakten efter att hålla sig fast vid något, jakten efter mening, det är en andlig törst. Och därför kan aldrig materiella, sociala eller känslomässiga förhållanden i någon form släcka den helt och fullt, hur mycket vi än vill och försöker!
Och därför ropar Jesus in i ditt och mitt liv den morgonen, kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." Jes. kap 44:3 Ty jag skall utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra. Jag skall utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar, så att de växer upp mitt ibland det gröna gräset, som pilträd vid vattenbäckar. Alltså, Guds Ande är hela livsnerven i tron på Gud. Om vi inte låter Guds Ande fylla oss, låta hans vatten göra oss blöta och verka i vårt hjärta så dör vår tro, den torkar ut, precis som varje blomträd gör som inte får vatten. Om vi som församlingen inte har en öppen dörr för att låta Guds ande vara levande ibland oss och verka så som han vill så kommer vi tyna bort mer och mer och till slut vara borta. Men låter vi Guds levande vatten strömma så kommer vi växa upp mitt ibland det gröna gräset. Det finns en fantastisk bild ifrån skapelsen på just detta. I 1.mos. kapitel 2 så står det om att ingen buske på jorden och ingen ört hade skjutit upp ur marken ännu för Gud hade inte låtit det regna på jorden ännu. Men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken, och Herren lät alla slags träd växa upp och vara ljuvliga att se på står det. Det var Guds tanke med att låta det regna, och det är det fortfarande i vår natur men inte minst i ditt liv. När Guds levande vatten kommer över dig så blir du vacker. Det som Gud tänkt för dig, det som Gud skapat dig till kommer blomma och vara vackert att se på. Det som kommer ut ifrån ditt hjärta kommer vara vackert, dina gärningar, dina ord, och jag tror att även det mer fysiska kommer förändras. Och då menar jag inte fast rumpa och stora bröst eller något annat av våra skönhetsideal, utan jag tror ni förstår vad jag menar. Det syns på en människa när han eller hon lever nära det friska vattnet. Det syns i hela minspelet och i ögonen, att man lever under Guds Andes påverkan. Man blir skinande ren på något sätt. Precis som det är för min disk hemma nu för tiden. Jag har diskat för hand i hela mitt liv utanför hemmets lugna vrå, ca. 10 år, och jag är helt betagen av att nu få diska med diskmaskin i Håkanstorp. Den kraften och den rörelsen det finns i en diskmaskin har gjort att bara efter en tvätt så skiner alla kaffemuggar och tallrikar som de aldrig gjort förr. Jag skulle lätt kunna bli diskmaskins försäljare efter detta. Det var en total upplevelse. Och den är också ett fantastiskt bra exempel på vad som händer när Guds Ande kommer med sin kraft, kommer med det levande vattnet som är i rörelse och får tvätta dig med Jesu blod!
Vårt land törstar efter detta vatten! Vi har vanligt friskt och rent vatten direkt i kranen, varje dag, vilket många andra människor ständigt letar efter runt om på vår jord. Men vi lider i stor brist på det levande vattnet ifrån Jesus. I vårt välfärds land så har vi på karriärstegen uppåt missat livet som inte är där uppe på stegen utan här nere, Guds Ande är utgjuten över allt kött. Kan det vara så att vi behöver på nytt lära oss att räkna med Gud i våra liv? Jag tror att vi kan lära oss någonting av Israel, vårt folks historia och uttåget ur Egypten, då folket gång på gång fick lära sig att just räkna med Guds omsorg. Under 2 söndagar i maj så har vi fått höra hur Gud ledde dem dag som natt. De var omslutna av Guds närvaro. De var genomtäckta med omsorg då Gud gick framför dem i ett märkligt naturfenomen, en molnstod som då och då ledde dem in på den krokiga och långa vägen, och till och med till återvändsgränder för att visa vem Gud är, vilket beskydd, och vilken outtömlig kraft som finns för den som vågar förtrösta på Gud. I texten där vi ska fortsätta idag så har Mose, som hade svårt för att prata och dessutom var folkrädd lett ca, 2,5 miljon människor genom det stora vattnet som vi nu kallar röda havet. Herren är min starkhet och min lovsång, han blev min frälsning, han är min Gud kunde man höra hur folket sjöng på flera mils avstånd! Den tidiga morgonluften fylldes av ljuvlig sång, musik & dans. Mirjam, Moses syster ledde alla tusentals kvinnor i dans med en tamburin i handen, det är vad jag kallar lovsångsledare det! Vilken mäktig syn och vilken mäktig upplevelse att få finnas med på denna strand i denna fullständiga glädje, där inget mer än tacksamheten till Gud behövdes för att det skulle bli en lyckad fest värt att lägga på minnet inför alla våra olika sorters fester. Men precis som varje julafton har ett slut så hade även denna fest ett slut. Vi läser 2 mos.15:22-27. Folket skulle nog ha kunnat sjunga och dansa i många dagar till, men Gud visste att folket behövde fortsätta gå. Och Mose som gått igenom många prövningar, vet nu inte om något annat än att våga tro och följa med när molnstoden leder dem bort ifrån den sköna stranden och segersången och ut i den torra ekande öknen igen. Och jag tror att Mose redan då visste hur han mycket snart skulle få hans folk emot sig på nytt.
Och mycket riktigt, när solens hetta gassade på pannan och gjorde den torra sanden så het att det knappt gick att gå på den så var det ingen som var sugen på att lägga sig och fortsätta förbättra solbrännan. Första dagen gick väl an, men när den andra dagen kom så hade lovsången tystnat helt. Varje steg gick tyngre och tyngre när nu vattenförrådet också började sina. Varje öga som orkade leta, letade nu efter vatten. Något som de vara vana vid. Hela området Palestina var ett vattenfattigt land, under december-februari så brukade man samla vatten så gott man kunde inför den långa torrperioden som varade under mars-november ungefär. Och som vi kan förstå så blev vattnet under den långa tiden också ganska så unket och gammalt. Så vatten, och framförallt friskt rinnande vatten var eftersökt. Ibland var vattengången så knapp att man fick betala en hel del för att få lite vatten. Men nu fanns det inte ens det, utan bara öken så långt ögat kunde nå Mose som varit Herde ute i öknen i 40 år hade ganska så stor koll på var det kunde finnas, men även han började nog bli lite orolig. För var skulle de hitta vatten som räckte för att släcka 2,5 miljoner människors törst och dessutom vatten till all deras boskap. Hästar, kor, getter, som dessutom dricker mer än vad människor gör. Någon har räknat ut för länge sedan att bara för att fylla det mänskliga behovet så skulle man behöva 300 stora tankvagnar med vatten varje dag, och med djurens behov så skulle det behöva komma ut mer än dubbelt så många tankvagnar ut till öknen, hur skulle detta enorma behov kunna mötas? Mose kom att tänka på en plats lite längre fram, där han visste fanns mycket vatten. Men när de på tredje dagen efter den härliga festen på röda havets östra strand, kom fram till denna plats så gick det inte dricka vattnet. Det var bittert och därför så kallar de platsen för Mara, som betyder just bitter. Vattnet var odrickbart och för att fortsätta gå så behövde de friskt vatten. Vad ska vi dricka nu!? Började alla dessa miljoner människor ropa och de klagade på denna gamla fåraherde som lett dem hit! Rakt i ansiktet på Gud själv eftersom Mose var Guds tjänare och bara hade följt den väg som Gud visat. Gud, hjälp mig ropade Mose till Herren. Vad ska jag göra nu? Man hör nästan tröttheten i hans röst över att vara ensam i att lita på Gud, samma ensamhet som jag tror du kan känna ibland människor som inte kan förstå eller våga tro det som du vet håller igenom allt. Gud känner Moses trötthet och svarar honom på ett väldigt enkelt sett, ta en kvist av det där trädet och kasta det i vattnet. Mose gör det och vattnet blir då sött och drickbart. Mose och hela folket får uppleva vilken mäktig och verksam Gud vi har när vi lyder honom. Även om lydnaden i sig är ganska så svår ibland så är det så enkelt.
Gud har en lösning i varje situation precis intill dig så många gånger. Det finns ett trä som kan förändra allt! Det här är en händelse som är en väldigt bra förebild på det träd som kan ta bort all bitterhet och all klagan, korsets trä, där Guds son gav sitt liv för att vi skulle få liv i överflöd! Det bittra vattnet kan bli sött och drickbart. Livet kan få bli gott och få mening. Det är ganska så enkelt. Men motsträviga som vi är inför det enkla så förstår vi redan här varför Gud lett folket ut i den torra öknen. Folket behövde lära sig den enkla tron. De behövde denna öken för att bli ett förfinat verktyg i hans tjänst. Vilket jag tror är Guds syfte varje gång han leder dig och mig ut i ökentider som känns torra, meningslösa och omöjliga, du behöver lära dig den enkla tron, räkna med att Gud tar hand om dig. Ska vi vara hans folk, hans vittnen på den här jorden så behöver han ta dig ut i öknen för att förfina hans instrument så att du kan tjäna honom. Du och jag behöver lära oss att räkna med att det alltid finns ett livgivande friskt vatten ifrån Gud att släcka vår livstörst med även när vi inte ser det eller känner det. Det finns ett slags regn som man knappt kan se, ni vet det där riktigt kompakta duggregnet, som man inte heller riktigt känner, men man blir totalt genomblöt ändå av det, sådant regn kommer över dig ifrån Gud in i ditt sökande efter att släcka livets törst varje dag. Guds Ande har kommit för att du ska förstå att du kan räkna med Herren din läkare, ständigt. Sedan så kommer de där tillfällena då vi får uppleva Guds Ande på ett speciellt sätt. När man på ett konkret sätt upplever hur Herden för en till vatten där man finner ro. I vers 12 så läste vi hur de sedan kom till Elim. Ett namn som många kyrkor idag heter, Elimkyrkan, och det är inte så konstigt varför man har tagit det namnet, för här fanns tolv vattenkällor med härligt friskt vatten att släcka hela sin törst med, för var och en! Här fanns skugga under 70 palmträd, en oas som man inte ville lämna utan här byggde man upp sitt läger under en tid. Och ett sådant här tillstånd, ett Elim, finns för oss alla. Det slutar inte med Mara och bittert vatten! Utan Gud kommer överraska dig med ett Elim, lita på detta! Det kommer alltid finnas fler Elim i ditt liv än mara! Andens närvaro är en upplevd verklighet, som även du kan få uppleva på ett mäktigt sätt! Du kan få uppleva något så starkt att du för ett ögonblick tycker att du aldrig förr känt något liknande i detta liv. Det är den djupaste upplevelse en människa någonsin kan ha. Kanske handlar det om fysisk värme i kroppen eller bara en överväldigande upplevelse av Guds kärlek. En kärlek som är hög nog för att lyfta oss upp till himmelska höjder.
Vi kanske får uppleva korsets betydelse på ett starkt sätt, hur Jesus tar bort bitterheten och ser med klara ögon på vem Jesus är. Paulus han ber att vi skall lära känna kristi kärlek som är väldigare än all kunskap tills hela Guds fullhet uppfyller oss. Vilket händer ofta när människor uppfylls av anden. Man känner att man blir uppfylld av Guds fullhet och man känner själv att man är fullkomligt hel i tron på honom. Man känner att jag behöver inget annat. Jag vill inte vara någon annanstans än här. De stunderna kommer, sök efter dem, längta efter dem, be att Guds Ande ska möta dig med ett Elim och Guds Ande kommer möta dig, Gud kommer låta dig slå läger vid en tid, men det slutar fortfarande inte där. Israels folk bröt åter upp igen. De ville säkerligen stanna i Elim för alltid och undrade säkert varför molnstoden, varför Gud behövde ta dem vidare ifrån denna underbara plats. Och man kan undra det, varför kan inte jag leva med en stark Gudsupplevelse varje dag, varje sekund? Varför måste man bryta upp ifrån sitt läger? Varför kan jag inte alltid ha ett ständigt lyckligt tillstånd? Varför måste man ut i öknen igen!? Jo, pågrund av att Gud har mer att lära. Det är så. Gud har alltid mer att lära dig. Att följa Jesus, hör man nästan på ordet vad det betyder. Det handlar om att gå. Inte vara still på en och samma plats. Utan gå och upptäcka mer vad livet med Jesus handlar om i varje stund, i varje situation. Vilket inte alltid är det lättaste. Folket började ganska så snabbt glömma bort sitt Elim. På en ny plats så började de på nytt klaga och knota mot Mose och Aron. Nu var det inte törsten utan hungern som var problemet. om vi ändå hade fått dö i Egypten där vi satt vid köttgrytorna och hade tillräckligt med mat att äta! Men ni har fört oss ut ur öknen för att låta hela denna skara dö av hunger! Vi kan förstå att Mose fick pröva sitt tålamod mer än en gång. Och man kan också förstå vilket tålamod Gud har med sitt folk. Detta är bara sjätte veckan sedan de lämnande Egypten, och med tanke på att de hade nästan ytterligare 40 år framför sig så kan man förstå att Guds uthållighet med oss är stor. Gud visade att hans nåd är ny varje morgon. Han började inte argumentera med folket utan han säger bara, jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Och varje morgon fanns det där 40 år framöver för var och en. Någonting vitt, gnistrande låg utanför lägret. Manna ropade dem, som betyder utifrån hebreiskan vad är det här, vilket det också fick heta, manna, som liknade korianderfrö och som man tog och bakade gott bröd utav och det mättade alla lika mycket. Gud bad dem inte ens att spara på det, förutom inför den dagen det var sabbat, just för att Gud ville visa, jag vill möta dig på nytt imorgon.
Med andra ord, gå inte bara och spara på gamla upplevelser i ditt kristna liv. Vi tror ibland att det är bäst att samla på sig en del upplevelser så att man har den dagen när inte Gud hjälper till. Men det är inte så. Jesus som beskrivs som det manna som kommit till världen för att ge världen liv, vill möta dig på nytt varje dag och var du än befinner dig med livets bröd och sitt levande vatten. Om Gud har hjälpt dig i 10 år eller kanske 30 års tid, varför skulle han inte hjälpa dig idag? Gud är oföränderlig. Om han har frälst dig skulle han då inte bevara dig! Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Står det i rom.8:32. Gud har redan gjort det största och det svåraste med våra liv när han gav sin son till oss och frälste oss. Varför skulle han upphöra att göra det som är mindre svårt. Vet ni, det är svårare än vad vi tror att komma ifrån Guds omsorg. Det ser vi ännu en gång när Guds folk åter igen intagit en ny lägerplats. Nu har vattnet sinat, och folket klagar på nytt på Mose, ja det verkar som att de gått så långt att de till och med tagit upp stenar i sina händer för att stena honom till döds, då Mose, trofast som han är åter igen ropar till Gud. Vi kan läsa till sist 2 mos.17:4-6. Om Gud hade försett dem med bröd, varför skulle han inte då ge dem vatten!? Med samma enkla stav, troligtvis fortfarande med spår av fårskit, som han redan delat ett stort hav med slog han på klippan och det kom rinnande friskt vatten, som släckte all törst. Där de minst anade att vatten skulle finnas, där fanns det. Precis som det många gånger är för oss, där vi minst tror att Gud kan finnas, där finns Guds Ande och visar sin kraft. Och Gud uppmanar dig till att gå i handling, ta ditt hjärta och det du har i din hand och våga gå i tro mot Jesus Kristus som är hela livets klippa. Gud kunde säkert ge folket vatten utan att Mose gick och slog med sin stav. Men han ville att Mose som för tillfället gick ganska så långt bort i folkhopen, skulle på nytt kliva fram och visa de äldste och hela folket vad som händer när man tar ett steg i tron på att räkna med att Gud går framför. Det steget längtar Gud efter att du ska ta. Att räkna med att Guds Ande vill finnas i de områden som du inte räknar med honom i ditt liv idag. Då ska det Den Helige Andes levande vatten som gör dig vacker flöda fram. Jesus har ett levande, livgivande vatten, kanske är det gömt just nu för dig, kanske är du nära att ge upp, för din tro, ditt liv känns bara öken så långt du kan se, men din förtvivlan kan bli släckt!! "Om någon är törstig, kom till mig och drick!"