Marocko Nyåret 2010 2011 Ola Bondesson
SÖDRA MAROCKO 2
DELTAGARE Nils-Åke Andersson, Kimstad Catarina Berthelius, Nykvarn Fredrik Berthelius, Nykvarn Leif Dahlgren, Mörbylånga Karin Ekeborg, Åskloster Randi Ekeborg, Henån Jonas Ekstrand, Stockholm Karl Hammarlund, Wezembeek-Oppem, Belgien Ulrika Hamrén, Järfälla Rolf Jansson, Emmaboda Johnny Jönsson, Lund Rudin Nordling, Korpo, Finland Maria Still, Stockholm Reseledare Ola Bondesson, Växjö RESRUTT 31/12 Flyg till Agadir och inkvartering på hotell Yasmina, kustvägen upp till Tamri (65 km) och skådning där, natt i Agadir 1/1 Pelagisk tur utanför Agadir, em skådning vid Oued Sous, natt i Agadir 2/1 Transport till Zagora i Draadalen (450 km), Sousdalens norra sida, Taroudannt, Aoulouz, Taliouine, Tazenakht natt på hotell Riad Salam i Zagora 3/1 Morgonskådning i Draadalens södra del kring Tagounite, öknen väster och norr om Mhamid, palmlund strax norr om Anagam (250 km), natt i Zagora 4/1 Morgonskådning vid bron över Draa i Zagora, palmlunden i Ifly och floden Draa, bron 2 km söder om Agdz över Draa, bergspasset Tizi-n-Tinififft samt ökenområdet Jbel Sarhro (160 km), natt på hotell Ametis i Ouarzazate 5/1 Morgonskådning vid Mansour Eddahbi Dam, transport till Agadir (420 km) via Amerzgane, Tazenakhtslätten, Taliouine och Sousdalens södra sida, natt i Agadir 6/1 Nationalparken Sous-Massa med början vid Oued Massa, byn Massa samt Oued Sous (120 km), natt i Agadir 7/1 Hotellomgivningarna i Agadir, flyg tillbaks till Sverige OMSLAG Ökensparvar,, i öknen väster om Mhamid. Foto: Ola Bondesson DENNA SIDA. Ökenlöpare. Teckning: Peter Elfman 3
Skådning från ringmuren runt Taroudannt. Foto: Ola Bondesson INLEDNING Nyåret 2010-2011 genomförde AviFauna en resa till Marocko, ett av de mest intressanta skådarländerna i VP. Det blev den sjuttonde resan till Marocko och den trettioförsta resan till Nordafrika för AviFaunas vidkommande. Resan genomfördes på 8 dagar med vanligt charterflyg till Agadir, där vi upprättade vår bas på lägenhetshotellet Yasmina. Denna uppläggning gav oss 6½ skådardagar som utnyttjades maximalt med alla luncher ute i fält. Det är vid den här tiden skådarljust i Marocko från 07.30 till 17.45. Under hela resan hyrde vi en mindre buss med chaufför och plats för 16 + 1. I och med att vi hade ett bashotell i Agadir, där vi kunde lämna vår huvudpackning när vi gjorde våra skådarexkursioner, fungerade storleken på bussen på ett tillfredställande sätt. Vår chaufför Omar blev mycket uppskattad av resedeltagarna. Han körde mycket lugnt och i ett behagligt tempo passande för en svensk. Resan var klassad som en 2-storks och det blev inte mycket tid över för sightseeing. Vi gjorde ett snabbstopp i saffransmetropolen Taliouine och kunde också njuta av de fascinerande vyerna i öknen och bergen. Vi passerade också flera intressanta gamla städer Taroudannt med sin imponerande ringmur, Ouarzazate med sin stora och imponerande kasba etc. Vardagslivet kom vi i kontakt med när lunchmaten skulle inhandlas och vi fick med chaufförens hjälp leta upp bagerier, frukt- och grönsaksmarknader och annat vi behövde. Agadir är i dag en modern storstad med ett vimmel av människor. Den totalförstördes 1960 då en Tsunamivåg, startad av en jordbävning ute till havs, sköljde bort hela staden. Det enda som blev kvar var kasban på det 200 m höga berget. Efter katastrofen byggdes staden upp från grunden och det finns därför inte kvar någon gammal bebyggelse. På 1970-talet startade charterturismen och staden utvecklades. Det är idag en av landets största hamnar och man skeppar ut frukt och grönsaker från den bördiga Sousdalen. Det är också landets största fiskehamn med en stor fångst av sardiner. Staden har vuxit enormt och är i dag landets näst största storstadsområde efter Casablanca. Enligt tidigare uppgifter jag fått bor det i dag cirka 3 miljoner i Agadirområdet och 2004 uppskattades innevånarna i Agadir till 750 000. Det är en enorm 4
expansion! Jag besökte Agadir för första gången 1979 och då uppskattades staden ha 40 000 innevånare. Det är svårt att känna igen sig från den tiden. Sousdalen sträcker sig cirka 15 mil inåt landet från Agadir. Där odlas mycket frukt och grönsaker och de apelsiner och klementiner vi äter, märkta med Maroc, kommer härifrån. Tidigare dominerade arganskogarna i dalgången, men mycket av den har fått ge vika för odlingarna. Argan är ett endemiskt trädslag för västra Nordafrika. De blir aldrig högre än sex meter, är ett knotigt träd påminnande om olivträdet och har frukter som man pressar olja ur. Oljan används i matlagning, till skönhetsprodukter och också som lampolja. Löven och frukterna är också viktig föda för getter och dromedarer. Träden växer med ett visst mellanrum vilket skapar en savannliknande miljö. Det är också här som savannörn och mörk sånghök häckat tidigare, men båda verkar nu vara utgångna som häckfåglar i Marocko. De viktiga skogarna har, som jag tidigare nämnt, fått stryka på foten till stor nackdel för dessa två arter. Området är också viktigt för andra rovfågelarter såsom svartvingad glada, örnvråk, pilgrimsfalk, berberfalk och slagfalk. Tyvärr känns det som även dessa blivit färre jämfört med början på 1980-talet. I dalen finns också en del torrare områden där man kan hitta tjockfot, ökenlöpare och svartbukig flyghöna. Andra intressanta fågelarter är saharaskriktrast, diademrödstjärt, häcksparv och hussparv. Ökenskådning väster om Mhamid. Foto: Ola Bondesson Längs Marockos Atlantkust finns också flera mycket intressanta våtmarksområden. Flera tillhör nationalparken Sous-Massa och stjärnfågeln är definitivt eremitibis men även arter såsom större flamingo, skedstork, rödnäbbad trut, brunstrupig backsvala och svartkronad tchagra är högintressanta. I Agadirs södra utkant ligger flodmynningen Oued Sous. Den ligger på mycket bekvämt avstånd från charterhotellen och är en bra lokal för flamingo, skedstork och måsfåglar samt också den marockanska rasen av sädesärla och skata. Drygt fem mil norrut från Agadir ligger vid Tamri floden Tinkerts mynning, där eremitibisen har sin största häckkoloni i världen, men det är också en mycket bra lokal för övervintrande rödnäbbade trutar. Medan drygt sex mil söderut från Agadir finns Oued Massa. Alla tre är mycket viktiga fågelområden, men speciellt i sistnämnda våtmark brukar det övervintra stora mängder fågel. Vid den här resan var det dock ont om fågel i området. Det förklarades med att havet sju månader tidigare brutit genom sandbankarna vid flodmynningen och stora mängder salt- 5
vatten hade spolats in i floden. Detta verkar ha påverkat alla de änder och hägrar som normalt brukar övervintra. Det var mycket tomt på dessa arter vid vårt besök. Det är dock fortfarande det bästa området för brunstrupig backsvala och svartkronad tchagra. Även havet utanför Agadir är intressant ur fågelsynpunkt och en av dagarna veks för en heldagstur med båt där flera havsfågelarter och även havsdjurarter kunde studeras. Stora delar av Marocko består av ökenområden och det är i dessa som flera av de mest eftersökta fågelarterna finns. En öken är ju inte bara öken utan den ser väldigt annorlunda ut i olika delar. Ren sandöken är ovanligt i Marocko, utan det är stenöken av olika slag som är mest vanlig. Ökenområdena kring Tazenakht och Ouarzazate är mycket stendominerade medan det kring Mhamid visade sig finnas relativt stora områden med sandöken. Mycket är också halvöken med låga buskar och en del gräs och dessa områden kan många gånger betecknas som stäpp. Oaserna är alltid intressanta i en öken, men de är ofta mest intressanta under sträcktider vår och höst. De uttorkade flodbäddarna s.k. oued (asiff och wadi är andra namn som ibland används) är också av stort intresse. Ofta finns där en del vatten kvar och där finns också en del tätare och skyddande buskage för t.ex. snårsångare, atlassångare och saharaskriktrast. Marocko är verkligen kontrasternas land och där finns också flera mycket imponerande bergsområden. De högsta bergen är Atlasbergen som delas in i fyra olika bergskedjor. Från norr till söder är det Rifatlas, Mellanatlas, Höga Atlas och Antiatlas. Under den här resan åkte vi längsmed Höga Atlas södra sida och passerade genom Antiatlas flera gånger. Mest imponerande var passagen in till Draadalen genom bergspasset Tizi-n-Tinififft. Under hela resan hade vi bra väder. Endast första dagens eftermiddag bjöd på en himmel med ett tunt molntäcke, alla de övriga dagarna strålade solen från en klarblå himmel. Temperaturen steg till behagliga +20-25 C mitt på dagen. Det blåste också väldigt lite och t.ex. på vår havstur var det kav lugnt. Temperaturskillnaderna är dock stora under dagen och ett par morgnar närmade sig temperaturen noll grader. FÅGELLOKALER Marocko är ett land där det vimlar av bra fågellokaler från längst i norr till de allra sydligaste delarna vid Goulimine, Mhamid eller Merzouga. Under vår resa hann vi givetvis inte med att besöka alla utan vi tvingades att röra oss i ett mer begränsat område. Till en början kan man konstatera att det finns flera goda lokaler i Agadirs närhet och t o m ett begränsat skådande runt de hotell och parker som finns inne i staden ger intressanta fågelobsar för en svensk. Från vårt hotell kunde vi studera medelhavstrutar, bleka tornseglare, trädgårdsbulbyl och koboltmes. En havstur från Agadirs hamn bjuder på mycket intressant skådning. Vi hade mycket fina obsar av storlabbar, bredstjärtade labbar, kustlabbar, havssulor, baleariska och mindre liror. Givetvis finns det också chans på något riktigt nervkittlande som de möten med springare, andra valar och klumpfisk som vi bjöds på. Längs Marockos Atlantkust, från den stora lagunen Merja Zerga i norr till en mängd flodmynningar i söder, finns det många intressanta våtmarker med både häckande och övervintrande fåglar. Vi besökte tre av dessa, dels floden Tinkerts utlopp vid Tamri och dels flodmynningarna Oued Sous samt Oued Massa. Alla tre ligger i nationalparken Sous-Massa. Tamri ligger drygt 5 mil norr om Agadir och är ett mindre våtmarksområde där man ändå har stora flockar av rödnäbbad trut och flera hägerarter. I omgivningarna häckar också Marockos tre stora falkar, berberfalk, pilgrimsfalk och slagfalk. Lokalen är högintressant, då världens största koloni med häckande eremitibisar finns här och det också är en förhållandevis säker lokal att hitta dem. Buskmarkerna är mycket bra för glasögonsångare och ökenvarfåglar. Oued 6
7 AVIFAUNA Sous ligger på bekvämt avstånd från charterhotellen i Agadir och ger bra utbyte på bara några timmars utflykt. På flera ställen finns där nu uppbyggda observationsplattformar och stigar leder genom området. Det är en våtmark som är bra för måsfåglar och det var här som vi hade de bästa observationerna på svarthuvad mås. Här såg vi också skedstork, styltlöpare och tjockfot. Buskmarkerna är mycket bra för stenhöna, grässångare och koboltmes. Goda chanser att se kungsfiskare, den marockanska rasen av sädesärla samt den nordafrikanska rasen av skata har man också. Oued Massa är en mycket intressant lokal där allting kan dyka upp. Det är en viktig övervintringslokal för sothöns och änder t.ex. marmorand och vitögd dykand är regelbundna. Bronsibis, rallhäger, silkeshäger, kohäger, flamingo och trana är också regelbundna. Dock var lokalen nästan helt tom på dessa arter vid vårt besök p.g.a. att havet brutit igenom sandbankarna vid flodmynningen. Detta i kombination med stora nederbördsmängder har grumlat vattnet och fåglarna har försvunnit. Frågan är hur lång tid det tar för lokalen att återigen bli en viktig övervintringslokal för änder och hägrar? Typiska häckfåglar är palmduva, brunstrupig backsvala, svartkronad tchagra, Grässångare. Foto: Karl Hammarlund svarthakad buskskvätta, diademrödstjärt, cettisångare, grässångare och häcksparv. Bland rovfåglarna märks svartvingad glada, brun kärrhök, hökörn och fiskgjuse. På markerna ovanför Ouden finns arter såsom ökenlöpare, svartbukig flyghöna och lagerlärka. En fantastisk kombination av arter som skulle kunna göras mycket längre om utrymmet tillät. Sousdalen, med sina 15 mils längd, är en enorm fågellokal. Den har alltid varit mycket fågelrik, men jag märker en tydlig påverkan på fågelfaunan, framförallt på rovfågelsidan, sedan mina första besök i slutet på 1970-talet och början på 1980-talet. Dalgången är den bördigaste i södra Marocko och här odlas mycket grönsaker och citrusfrukter. Mycket av odlingarna i dag föregår under plast och gigantiska växthus möter en när man flyger in till Agadir. Det ser ut precis som i södra Spanien, inte så värst roligt. Det är denna uppodling av dalgången som orsakat förändringar i fågelfaunan, då man tagit bort mycket av den viktiga arganskogen. Även det hårda betandet av getter har skapat stora sår i arganskogarna. I dag finns det fortfarande kvar en del arganskog, framförallt i dalens östra del, men den är mycket mer påverkad än tidigare. Jag har tidigare skrivit om det unika arganträdet och hänvisar till texten ovanför. Bland häckande karaktärsarter märks vit stork, biätare, härfågel, lagerlärka, svart stare, trädgårdsbulbyl, diademrödstjärt, koboltmes, ökenvarfågel, rödhuvad törnsakta, den nordafrikanska rasen av skata, häcksparv, hussparv och kornsparv. Även arter som klipphöna,
svartkronad tchagra och saharaskriktrast häckar, men är lite svårare att se. När det gäller rovfåglar är det fortfarande relativt lätt att se svartvingad glada och örnvråk. För att ha möjlighet att lätt titta på fågel och kunna stanna lite var man vill är det idag bäst att ta den mindre vägen norr om floden Sous från Agadir till Taroudannt. Den hittar man genom att först köra några mil mot Marrakech på väg P40 från Agadir. Därefter är det skyltat mot Taroudannt och på denna väg är det fortfarande lätt att stanna var man vill och skåda. Vägen på södra sidan om floden är i dag utbyggd till motorvägsstandard och där är det således mycket svårt att göra skådarstopp. Även vid Taroudannt finns det en valmöjlighet att köra på norra eller södra sidan om floden. Huvudvägen P32 går på norra sidan om floden, men här är det fortfarande möjligt att stanna och skåda i de kamelfiler som finns och här finns det fortfarande kvar fina arganskogar. Väljer man den södra vägen kommer man också genom fina arganskogar men också en del torrare områden där skogen avverkats. Dessa har blivit så torra att det idag finns häckande ökenstenskvättor men också ökennattskärra. Tvättdags vid Aoulouz i Sousdalen. Foto: Ola Bondesson Vid Aoulouz har tidigare eremitibis häckat i klippstup längs Oued Sous med upp till 150 par i 3 kolonier, där den sista övergavs så sent som 1988. det känns lite extra när man står där och studerar de tomma klippstupen. Efter Aoulouz börjar vägen att klättra upp mot högplatåerna som kommer efter Taliouine, men här finns fortfarande fina arganskogar där man håller kvar turistiska trädklättrande getter för fotografering mot en smärre avgift. Taliouine är centrum för saffransodlingen i Marocko och man kan köpa mycket fin saffran i affären som drivs av ett kooperativ till ett billigt pris. När man lämnat staden efter sig så klättrar man upp i ett bergspass och kommer sedan ut på de steniga högslätter av ökenkaraktär som sedan finns bort till och förbi Ouarzazate. Nu börjar andra fågelarter dominerar som t ex stenökenlärka och svart stenskvätta i bergsområden. Innan man kommer fram till staden Tazenakht så ligger det en stor slätt där man möter de första vitkronade stenskvättorna, en art som sedan blir allmän i det inre av Marocko. Där finns också flera arter flyghöns, tjocknäbbad lärka, berberstenskvätta och ökentrumpetare. Vid Ouarzazate befinner man sig i en knutpunkt där vägar till och från olika ökenområden möter vägar från Atlantkusten och områden norr om Höga Atlas. Här finns många intressanta 8
9 AVIFAUNA områden för fågelskådning av mycket skiftande slag. Den dominerande naturtypen runt Ouarzazate är öken och här finns kanske de bästa chanserna att hitta den i Marocko sparsamt förekommande sorgstenskvättan. De kanske bästa markerna för detta finns söder om den lilla staden Amerzgane och här hittade vi också en vacker hanne. Här finns också en god stam av de olika flyghönsen och lärkorna typiska för ökenmiljöer. Åker man österut från Ouarzazate på P32 i riktning mot Boumalne Dades passerar man flera intressanta floddalgångar, som här kalls för assif i stället för oued. En av de första man kommer till är Asiff Izerki, som är en ganska bred flodbädd med en intilliggande oas. Det är en mycket spännande miljö att vandra i Här hittar man dels häckande arter och dels övervintrande arter. Gör man ett besök längre fram under vårsträcket så finns här goda chanser att se rastande fågel. Typiska häckarter är vitkronad stenskvätta, blåtrast, koboltmes, spansk sparv och hussparv. På den steniga marken ovanför byn hittar man stenökenlärkor och ökentrumpetare och i själva oasen kan man hitta övervintrande arter såsom härfågel, taltrast och atlassångare. Man ser också den stora dammen Mansour Eddahbi Dam från byn och kan spana in en del våtmarksarter. Det är möjligt att följa flodbädden ner till dammen och därifrån få en bättre överblick. Mansour Eddahbi Dam anlades 1969 och den får vatten från floderna Dades och Ouarzazate, som här förenas till floden Draa. Det är en stor våtmark mitt ute i öknen och är därför givetvis intressant för häckande, rastande och övervintrande arter. Lättast att nå ner till dammen är i Ouarzazates östra utkant, där det är möjligt att köra ända ner till stranden och ställa sig och skåda. Man tar av från P32 vid första trafikljuset efter den stora Taourirtkasban mot camping och Ait Kdif och följer den vägen rakt österut tills man ser dammen, sedan får man söka sig fram till det rätta spåret ner till sjökanten. Här kan man se diverse olika hägerarter, enda häcklokalen i Marocko för gråhäger, större flamingo, rostand, skäggdopping, smådopping, marockanska rasen av storskarv, måsfåglar, svalor, gulärla, piplärkor etc. Vid vårt besök noterade vi en överflygande rödstrupig piplärka, resans enda vitögda dykänder och resans första minervauggla. När man åker söderut på P31 från Ouarzazate kommer man så småningom ner i den högintressanta Draadalen. Först passerar man de steniga ökenslätterna på Jbel Sarhros sydsluttningar. Här finns det goda chanser på snårsångare, härfågellärka och tjocknäbbad lärka, karaktärsarter är stenökenlärka, lagerlärka, vitkronad stenskvätta och glasögonsångare. Efter knappt fem mil når man bergspasset Tizi-n-Tinififft 1 660 m ö h med dramatiskt djupa klyftor och lodräta klippstup. I den imponerande miljön finns uppgifter om att afrikansk klippsvala häckar, vi såg endast vanlig klippsvala men flera flockar med så äkta klippduvor som man kan se. Passet är också bra för arter som stenökenlärka, svart stenskvätta och ökentrumpetare. Efter passet klättrar man ner i Draadalen som är början på Saharaöknen, P31: an slutar i Mhamid cirka 20 mil söderut, därifrån finns det endast spår för fyrhjulsdrivna fordon rakt ut i Sahara. Längs med vägen genom hela dalgången rinner nu floden Draa och skapar intressanta fågelbiotoper. Draafloden gör en kraftig sväng strax före Mhamid och börjar rinna i västlig riktning mot Atlanten. Strax efter Mhamid försvinner floden ner i ökensanden och dyker inte upp förrän 54 mil senare cirka 10 mil sydväst om Goulimine. I den allra nordligaste delen av Draadalen hade vi ett spelflygande kungsörnspar, som måste tillhöra ett av de allra sydvästligaste paren i VP. Första oasen man kommer till är Agdz och där hade vi fina obsar på marockansk sädesärla (supersonata) vid bron över Draafloden cirka 2 km söder om Agdz. Här finns också en del buskmarker och vid tidigare resor har vi observerat vattenrall och blåhake här. Det brukar vara ett område som samlar stora mängder med svalor och det kan säkert löna
sig att spana efter afrikanska klippsvalor här. Några ex såg intressanta ut, men ibland får man böja sig för att avstånden blir så stora att en säker artbestämning känns osäker. Knappt 2 mil norr om Zagora ligger palmlunden vid Ifly. Här möter man en annorlunda värld när man går in under palmernas svalkande skugga. Här finns en hel del övervintrande tättingar och det mest intressanta fyndet var minst två snårsångare som åtminstone några av deltagarna kunde studera på bra obshåll. Nere vid floden Draa hade vi också en av resans finaste upplevelser när en flock med 75-80 kronflyghöns kom in för att dricka och bjöd på stor show. I södra delen av Zagora finns också en bro över Draafloden där man kan studera supersonata och för två år sedan hittade vi också härfågel och vattenpiplärka här. Dalgången är också mycket intressant under flyttningstid och på våren kommer en stor mängd tropikflyttare upp genom dalgången både rovfågel och tättingar och det är också en säker häckplats för grön biätare. Palmlunden vid Ifly och floden Draa. Foto: Ola Bondesson Det sista området jag tar upp är ökenområdet väst och norr om Mhamid i södra delen av Draadalen. Det var ett nytt område för min del och även för AviFauna. Det fanns dock en hel del rapporter som tydde på att det är ett högintressant område för ökenskådning. Det kräver dock fyrhjulsdrivna fordon då man måste ut och åka i obanad terräng. Vi blev hämtade på morgonen vid vårt hotell i Zagora och sedan transporterade de tio milen genom Draadalen ner till Mhamid. Strax söder om Tagounite gjorde vi dagens första skådarstopp och lyckades hitta vår första atlassångare. Vägen tar slut i Mhamid och vi fortsatte ut i öknen västerut i riktning mot det stora sanddynområdet Erg Chigaga, Strax väster om Mhamid så hittade vi de första ökenkorparna tillsammans med sandökenlärkor och den första härfågellärkan. De första tio kilometrarna från Mhamid gick genom sandöken med ganska mycket mindre träd och större buskage. Efter en dryg mils körning och några skådarstopp så flög det upp en flock från vägkanten och satte sig i ett träd, våra första ökensparvar. Fåglarna provianterade på marken och 10
flög omväxlande upp och satte sig i träd och buskar. Från början räknade vi drygt tio fåglar men flocken fylldes på med fåglar som kom inflygandes och var till slut så stor som 25-30 individer. I området fanns också ökenstenskvätta samt flera atlassångare. Strax efter ökensparvarna glesade träden och buskagen bort och ersattes av områden med bara sand och en del områden med lågväxande buskage. Från en lägre sanddyn spanade vi in flera ökenlöpare samt fick sällskap av öken- och vitkronad stenskvätta. I buskmarkerna noterades flera atlassångare, härfågellärka samt sandökenlärkor. Vi fortsatte ytterligare någon halvmil västerut och kom in i en mer ointressant stenöken. Här bestämde vi oss för att vända och ta en mer nordlig rutt tillbaks mot Zagora, nu var vi cirka 25 km väster om Mhamid. Vi passerade ett tältläger för turister som ville övernatta ute i öknen. Här var vi tillbaks i ganska ren sandöken och vid lägret såg vi ytterligare tre ökensparvar. När vi kom tillbaks till vägen genom Draadalen gjorde vi ett skådarstopp i en palmlund strax norr om den lilla staden Anagam. Här fanns det gott om ökentrumpetare och spanska sparvar, även en flock med saharaskriktrastar 11
Eremitibisar vid Tamri. Foto: Ola Bondesson RESEDAGBOK 31 december Flyg Arlanda-Agadir, buss Agadir-Tamri -19.30 ca 100 km Lokaler: Tamri Det finns inga ökensparvar i Emmaboda. Ingen annanstans i Småland heller, så vitt jag vet. Bara detta enkla faktum motiverade för min egen del en resa till Marocko. Så redan tidigt på nyårsaftons morgon samlades vi, fjorton förväntansfulla skådare, på Arlanda för att åka till Agadir i Marocko. Nu borde vi få vårt lystmäte av ökenfåglar tillgodosett. Dessutom kunde vi förvänta oss lite sol i våra vinterbleka ansikten. Efter drygt fem timmars flygning följt av passkontroll, växlingsbestyr och inkvartering på hotell Yasmina, var vi klara för att skåda på årets sista dag. Redan längs vägen från flygplatsen hade vi prickat av några svarta starar och i den lummiga hotellträdgården roade sig några trädgårdsbulbyler i fontänen. Agadir är en modern stad och återuppbyggdes helt efter att ha blivit totalförstörd vid en svår jordbävning 1960. I staden råder på många håll en lummig grönska men utanför bebyggelsen blev landskapet med en gång torrt och kargt. Vi hade en lagom liten buss till vårt förfogande och en utmärkt chaufför, Omar, som körde lugnt och säkert hela veckan. Från Agadirs moderna centrum åkte vi på eftermiddagen norrut längs kusten mot Cap Rhir och Tamri. Under färden såg vi svarthakade buskskvättor, ökenvarfåglar, tornfalkar och svarta stenskvättor. Kontrasten till morgonens bittra vinterkyla med mörker, is och snö kring Arlanda flygplats kunde knappast vara större. Nu var det sommarvarmt och till och med fjärilar visade sig. Framme i Tamri upptäckte vi redan inifrån bussen en flock svarta fåglar som landade i sluttningarna ovanför oss och vi tumlade snabbt ut. Eremitibisar! Vi räknade till drygt 90 individer vilket är en hög siffra, särskilt med tanke på att den totala världspopulationen anses pendla mellan 300 och 500 fåglar. Merparten av dessa fåglar finns just i Marocko där de håller till i torra marker. En liten kvarvarande spillra finns även i Turkiet och Syrien men där är framtiden lite osäker. Efter att ha spanat av de sandiga och torra buskmarkerna där eremitibisarna sökte föda, drog vi oss ned till havet. Flera hundra trutar väckte vårt intresse och flockarna bestod till största delen av rödnäbbade trutar, medelhavstrutar och silltrutar. Den rödnäbbade truten, tidigare en sällsynthet, har under senare tid ökat i antal i Medelhavsregionen. En bit ut i havet flög några havssulor och i strandkanten stod en silkeshäger. En vårens förelöpare blev en förbiflygande skogssnäppa och vid en utsiktsplats trippade en svartryggad engelsk sädesärla omkring. På kvällen, när det varma mörkret omslöt oss, gick vi till en lokal restaurang och blev uppassade på bästa sätt. Och maten var det heller inget fel på. Något nyårsfirande blev sedan det inte tal om eftersom den långa resdagen tog ut sin rätt. 12
1 januari Buss Hotellet Agadirs hamn Oued Sous - hotellet 08.00 18.30 Lokaler: Havet Oued Sous Det ljumma nattmörkret avlöstes av ett lite svalare gryningsljus och nere i hotellträdgården pladdrade och visslade några högljudda bulbyler. Nere bland apelsinträd och bananplantor hördes en rödhake ticka och lite längre bort satt gnisslande gulhämplingar. Årets första dag hade just börjat. Nu var det dags för havsfågelskådning och denna stilla morgon klev vi ombord på Aba Karim och vid åttatiden gled vi långsamt ut genom Agadirs hamn. Redan inne i hamnbassängen noterade vi kentsk tärna, marockanska storskarvar och medelhavstrutar. Ute till havs var det på det hela taget ganska tomt och livlöst men när det äntligen hettade till gällde det att vara på alerten. Efter någon timmes gångtid ut i Atlanten fick vi se både balearisk och mindre lira som passerade båten på nära håll. Liror är fåglar som flyger fort, upptäckte vi. En besvärande dyning gjorde att det var bäst utsikt från övre däck för att inte missa något i vågdalarna. Störtdykande havssulor drog blickarna till sig för deras beteende visade var det fanns fisk. Bredstjärtade labbar och storlabbar följde efter och gjorde strategiska utfall mot framgångsrika sulor. Balearisk lira utanför Agadir. Foto: Fredrik Berthelius 13 AVIFAUNA Det största utbytet var dock när vi kom intill några fiskebåtar. Efter dem svärmade skaror av sjöfåglar och bland alla vimlande trutar flög det dessutom liror och kvicka små stormsvalor. En av dem betedde sig mera som en havslöpare med sitt trippande på vågorna. Valar väcker alltid uppmärksamhet och en liten flock delfiner (springare) passerade båten. Besättningen kallade två lite större djur för Orcas, alltså späckhuggare men det var troligen dvärgspäckhuggare eller möjligen falsk späckhuggare. En av dagens märkligaste obsar var emellertid en cirka meterstor klumpfisk som passerade nära båten. Lunch serverades ombord framme på fördäcket och efter 5-6 timmar till havs återvände vi till hamnen i Agadir. Inne i hamnbassängen hällde besättningen ut en tunna med illaluktande fiskrens som genast drog till sig en stor skara hungriga trutar. 2 januari Buss Agadir Zagora 07.00-20.00 ca 450 km Lokaler : Sousdalen Strax innan Taroudannt Vägskälet till Marrakesh Taliouine I nattmörkrets sista timme gav vi oss i väg på en långfärd österut. Målet var Zagora och det var lång väg dit. Vi åkte genom Sousdalen som till stor del är ett bördigt jordbrukslandskap. En gång i tiden fanns här häckande sånghök och savannörn men de är borta sedan länge. Arganskogarna, som var huvudbiotop för fåglarna, är decimerade och ersatta med andra, mer kultiverade trädslag eller helt enkelt förvandlade till åkermark. Utmed vägen såg vi mycket fåglar som väckte vår nyfikenhet och Omar fick stanna bussen flera gånger under färden. Men så gav det också minnesvärda obsar som t.ex. saharaskriktrastar, häcksparv och svartvingad glada. I Taroudannt, även kallad lilla Marrakech, turistade vi en kortare stund men hann ändå se stubbstjärtseglare och bleka tornseglare dra omkring över staden. Mitt på dagen stannade vi vid Oued Targa för ett kortare lunch- och fikastopp. Två pilgrimsfalkar satt på en kraftledningsstolpe och en slagfalk kom och flög förbi oss. Odlingslandskapet försvann gradvis efterhand som vi åkte allt mera österut. Bananplantager, citrusträd och olivodlingar ersattes med buskar och enstaka arganträd som tillsammans gav ett savannliknande intryck. Afodillerna blommade och här ute på landsbygden rådde ett helt annat lugn än i det hektiska Agadir. Västerländsk klädsel ersattes av mera traditionella plagg och här var det vanligare att kvinnor täckte sitt hår och ansikte. Vid Aoulouz häckade tidigare eremitibisar på klipporna intill Soussefloden men de är borta sedan flera år tillbaka. Vi begrundade detta faktum men fick i stället glädja oss åt att en koboltmes visade sig och att en talgoxe sjöng klassiskt trestavigt. Efter ett några rejäla bergspass kom vi fram till Tazenakht där det börjar bli ökenliknande förhållanden. Det märktes direkt för vi fick ganska snart se både ökentrumpetare och stenökenlärkor. Men dagen rullade undan och det var kolmörkt vid åttatiden på kvällen när vi äntligen rullade in i Zagora; trötta och dammiga efter en lång resdag. Här under öknens svarta stjärnhimmel kunde vi ta igen oss på det eleganta hotellet Riad Salam som inte bara
Ökentrumpetare. serverade god mat utan dessutom underhöll oss, både med hög musik och magdans. Måndag 3 januari 2011 Bil Zagora Mhamid Zagora 07.30-18.00 ca 250 km Lokaler: Tagounite Öknen väster om Mhamid Det var idag vi hoppades få se ökenfåglar. Vädret var lovande och fram till middagstid var det helt vindstilla och soligt; rent av ett skarpt solsken. Senare, under eftermiddagen, kom en svagare bris från sydväst och lätta slöjmoln mildrade det vassa ljuset. Vi blev hämtade vid hotellet strax innan gryningen och åkte sedan iväg i tre rymliga bilar med fyrhjulsdrift. Landskapet genom den här delen av Draadalen var ganska enahanda. Nämast floden odlades dadelpalmer i stor skala men utanför det bördiga området var det torrt och stenigt. Den dammiga och slitna vägen ut mot Mhamid blev undan för undan allt sämre och smalare och till slut försvann även asfalten. Efter sista bergspasset kom vi ut i ren ökenmiljö där bara tåliga grästuvor och enstaka förtorkade buskar verkade kunna härda ut. Nu var vägen helt borta och det återstod bara spridda hjulspår i sanden. Här tog man sig fram där det för tillfället gick att köra. Men våra chaufförer verkade gilla att trampa ordentligt på gaspedalerna och det var stundtals väldigt skumpigt. Vi studsade bitvis fram mellan sanddyner och stenskravel. Längre ut växte dynerna sig höga och öknen började kännas ödslig och nästan skrämmande stor och livlös. Men i sanden syntes fotavtryck från kamelkaravaner som passerat och tittade man lite ännu närmare marken så var den fanns det överallt spår i sanden av fåglar, ödlor, smådäggdjur, skalbaggar och andra småkryp. Livlöst var det inte men aktivi- Foto: Nils Åke Andersson teten var låg så här mitt på dagen. Tystnaden var bitvis total och gjorde ett mäktigt intryck. Vi gjorde en del stopp här och där, lite på måfå verkade det som, eller var det skicklighet från reseledaren? Vi fick i alla fall se ökenfåglar med råge. Den omtalade ökensparven visade upp sig på bästa sätt med ett 30-tal fåglar. Flocken höll för det mesta till på marken och fåglarna var alerta och aktiva. Härfågellärka i öknen väster om Mhamid. Foto: Nils Åke Andersson Ökenkorparna höll sig mera på avstånd som kråkfåglar brukar göra. Men som korpar var de slankare än våra hemmakorpar och erinrade snarare om svartkråkor där de satt på marken. Vitkronade stenskvättor och sandökenlärkor var ganska vanliga medan ökenstenskvättorna var fåtaligare. Den vitkronade stenskvättan kunde vara väldigt nyfiken och kom bitvis nära oss när vi satt och fikade. Ibland sökte den skugga under bilarna, något som säkert behövs när man är kolsvart i denna brännande ökenmiljö. Alla fåglar är nu inte svarta utan är mer kamouflagefärgade och smälter bättre in i den grå- 14
gula miljön. Härfågellärkan och ökenlöparen hörde till dessa doldisar. Båda föredrog att springa undan på marken hellre än att ta till vingarna. Under hela dagen såg vi tistelfjärilar, både slitna såväl som nykläckta och de flesta kom i snabb flykt och försvann norrut. Var det möjligen migrerande fjärilar som just börjat sin resa mot Europa? Hotellträdgården i Zagora var välkomnande ljum på kvällen och natthimlen var nästan andlöst stor och mörk. Orion gled upp lite på sidan; Venus lyste skarpt och den liggande nymåneskäran var tunn som en avklippt nagel. En liten geckoödla försvann snabbt iväg i dunklet. Lugnet lade sig. 4 januari Buss Zagora Ouarzazate 07.30 17,45 ca 160 km Lokaler: Bron vid Zagora Palmlund vid Ifly Bron 2 km S Agdz Tizi-n-Tinififft Oued ca 20 km S Ouarzazate Redan i morgonmörkret hördes en tornuggla ropa från hustaken, hest och gällt. Efter en tidig frukost åkte vi norrut genom Draadalen mot Ouarzazate via bergspass som Tizi-n-Tinififft. Vi gjorde flera stopp under dagen och det mest givande blev nära Ifly där vi gick genom en stor palmlund ner till Draafloden. Redan vid avfärden från hotellet hade Ola lite missmodigt antytt att vi var för sent ute för att få se flyghöns. Vi borde ha varit på plats redan i gryningen, ansåg han. Men visst fick vi se flyghöns! En flock på närmare 80 kronflyghöns kom flygande för att dricka vid floden. Fåglarna hördes på långt håll och lätena erinrade något om det korta kacklet man hör från vitkindade gäss. Kronflyghönor, Ifly. Foto: Ola Bondesson Draafloden är på sina håll ganska uttorkad och här vid Ifly kunde man ledigt korsa den torrskodd. Oleander växte på flodbottnen och dadelpalmerna bildade en tät skog runt omkring. Högt uppe i palmkronorna snodde gransångare omkring medan några vaksamma koltrastar höll till närmare marken. Ett smackande varningsläte från snåren kom just ifrån en snårsångare. Vid bron strax söder om Agdz fick vi se den marockanska rasen av sädesärla med sin väldigt avvikande svartvita teckning. Vad ska det bli av denna om taxonomerna får bestämma? En härfågel lyfte och försvann lite skyggt som härfåglar brukar göra. En titt bakom buskridån avslöjade i stället en torrmark som var väldigt rik på dagfjärilar och några deltagare förkovrade sig bland vitvingar och blåvingar. I strandkanten satt en forsärla och knixade medan en kungsfiskare spanade av vattnet från en strategisk utsiktspunkt. Men resan fortsatte och vi nådde fram till passet vid Tizi-n-Tinififft, ca 1600 meter över havet. Längs den slingrande vägen upp fick vi se spelflygande kungsörnar och Ola påpekade att det kan vara ett av de sydligaste paren i västra Palearktis. Det var åter skymning när vi rullade in i Ouarzazate. Den här staden har förvandlats från att ha varit en dammig och nästan bortglömd håla till en filmstad av betydelse. Stora filmstudior är uppförda och ute i landskapet finns kulisser i form av diverse stadsmiljöer. Så har exempelvis filmerna om Arn till viss del spelats in här. 5 januari Buss Ouarzazate Agadir 07.30 20.30 ca 400 km Lokaler: Agadir) Ouarzazate damm/våtmark Amerzgane Tazenahktslätten (270 km från Ouarzazate ligger på ca 1150 meters höjd över havet och morgonen var visserligen solig men ändå något kylig när vi kom fram till Mansour Eddahbi Dam, en våtmarksliknande damm strax öster om staden. Vattenspegeln drog till sig mängder av fåglar i denna torra miljö och vi fick snart se både flamingor som roständer, rallhägrar och silkeshägrar, skedstorkar och kohägrar. Det var fåglar över allt! En rördrom kom lojt flygande i sakta mak, sothönsen bråkade med varandra medan några styltlöpare höll sig lite avsides. Över vassarna flög ett hundratal klippsvalor och kanske fanns det också bleka klippsvalor i mängden men ljusförhållandena var besvärliga just då. En minervauggla satt och stirrade ner på oss från ett hustak och trots sin litenhet så hade den en ilsken och genomborrande blick. Ute på blankvattnet simmade skedänder och vitögda dykänder och när vi räknat ihop alla smådoppingar kom vi upp till ett fyrtiotal. I det dammiga gruset bakom oss höll en flock gråa småfåglar till som vid en närmare koll visade sig vara ökentrumpetare. 15
Tjocknäbbad lärka på Tazenakhtslätten. Vi fortsatte västerut och åkte genom ett till synes ganska dystert landskap: stenigt, torrt och med väldigt lite växtlighet. Vitkronad stenskvätta och stenökenlärka sågs flera gånger utmed vägen. Nära Amerzgane fick Omar åter stanna bussen när vi hade turen att hitta en grann hane av sorgstenskvätta, resans enda. Nu återstod bara att få se berberstenskvättan och det lyckades! Vi kunde få se både hane och hona på bra håll ute på Tazenahktslätten. Där fanns också ett hopp om att hitta den så märkliga tjocknäbbade lärkan. Vi hittade en flock på ca 20 fåglar och det var märkligt att se hur markbundna de verkade vara. I rask fart rörde sig flocken fram genom det steniga landskapet på jakt efter något ätbart. Men vilken slags föda kräver denna jättestora näbb av stenknäcksformat? Vägen fram till Agadir kändes lång och vi var trötta och hungriga när vi äntligen kom tillbaka till staden efter 40 mil på dammiga och bitvis skumpiga vägar. Foto: Johnny Jönsson Tyvärr var floden i stort sett fågeltom. Där det borde varit gott om änder och andra simfågler sågs bara brunt flodvatten. Häftiga regn under december hade förändrat vattenbalansen till det sämre Salt havsvatten hade trängt in från havet samtidigt som floden blivit grumlig av allt slam som den fört med sig uppströms. Det hela var lite av en besvikelse. Men cettisångare sjöng så där optimistiskt som bara cettisångare kan och strax därefter fick vi se den första tchagran! Enligt fågelboken borde den svartkronade tchagran vara lite tillbakadragen men fåglarna här nere kände uppenbarligen inte till detta. Snart hade vi sett ett tiotal på bästa sätt. Sången som hördes var säregen och innehöll visslingar och toner som inte alls verkade komma från en fågel. 6 januari Buss Agadir Oued Massa Agadir 06.30 17.30 ca 120 km Lokaler: Oued Massa Oued Sous Det här var vår sista hela skådardag och vi åkte söderut längs kusten ner till Oued Massa, sedan några år tillbaka en nationalpark. Där man tidigare haft en ganska misstänksam inställning till fågelskådare har man i stället startat guidning och slagit mynt av verksamheten. Vi hann knappt ut ur bussen förrän vi blev erbjudna guidade tjänster och utlovad tchagra! Det var en kylig morgon som krävde ett eller annat extra plagg tills det plötsligt slog om efter ett par timmar och blev sommarvarmt igen. Svartkronad tchagra vid Oued Massa. Foto: Ola Bondesson Rödgula höfjärilar, sällsynta gäster hos oss, visade sig tillsammans med många större dagsvärmare som också de blev aktiva nu när värmen steg under förmiddagen. 16
Några enstaka vadare stod på en sandbank, bl.a. svartbent strandpipare, en ensam småspov och en lika ensam enkelbeckasin. Längre ut mot havet stod alla trutar tätt tillsammans och vi kunde glädja oss åt ett 50-tal rödnäbbade trutar. Vid lunchtid kunde vi för en gångs skull duka upp på några bord under skuggande träd. Men mitt i maten blev det rusning för på väldigt låg höjd kom en ung hökörn glidande i ganska maklig takt över oss. Kamerorna rasslade. Efter matpausen drog vi oss upp mot byn där vi såg brunstrupiga backsvalor och vattensköldpaddor som trängdes på de bästa stenarna. Ytterligare en hökörn fick vi se innan vi avslutade dagen med att åka upp till mynningen av Oued Sousse. Här hittade vi lite mer udda fåglar som större hackspett, tjockfot och skräntärna. Och på kvällen åt vi gott ute på en av kvarterskrogarna. 7 januari Det var dags för hemresa. I gryningsljuset hördes bulbylerna och några svarta starar drog förbi över hustaken. Bland hotellträdgårdens grönska flög en kvickgräsfjäril och senare, under förmiddagen, blev det för var och en att strosa i närområdet, kanske köpa något lokalproducerat té eller annat ät- och drickbart. Och på kvällen var vi tillbaka till snön, kylan och vintermörkret. Men med varma minnen inombords. Rolf Jansson Morgon vid Mansour Eddahbi, ett minne som värmer. Foto: Ola Bondesson 17
Hökörn, 2K-fågeln vid Oued Massa. Foto: Fredrik Berthelius ARTLISTA FÅGLAR Artlistan för fåglar följer Holarktislistan ver. 3 som Taxonomikommittén i SOF har fastställt. Den finns publicerad på SOF: s hemsida under flikarna Rapportering/Taxonomikommittén/Holarktislistan (2010). 1. Rostand Tadorna ferruginea Cirka 40 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1. 2. Bläsand Anas penelope 10 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1. 3. Snatterand Anas strepera Cirka 20 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1, arten är ovanlig i Marocko. 4. Kricka Anas crecca Cirka 40 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1. 5. Gräsand Anas platyrhynchos Cirka 40 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1 samt 2 ex vid byn Massa 6/1. 6. Skedand Anas clypeata Cirka 200 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1. 7. Vitögd dykand Aythya nyroca 7 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1. 8. Klipphöna Alectoris barbara Observerades vid Oued Sous 1/1 och 6/1, Oued Massa 6/1 samt i öknen söder om Ouarzazate 4/1. 9. Smådopping Tachybabptus rufficollis 4 ex 1/1 och 2 ex 6/1 Oued Sous, 40 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1 samt 2 ex Oued Massa och 2 ex Massa 6/1. 10. Skäggdopping Podiceps cristatus 10 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1. 11. Mindre lira Puffinus puffinus Cirka 40 ex under den pelagiska trippen utanför Agadir 1/1. 12. Balearisk lira Puffinus mauretanicus Cirka 25 ex under den pelagiska trippen utanför Agadir 1/1. 13. Stormsvala Hydrobates pelagicus Minst 9 ex under den pelagiska trippen utanför Agadir 1/1. 14. Havssula Morus bassanus Observerades längs Atlantkusten 31/12, 1/1 och 6/1 med som mest 100+ på den pelagiska trippen utanför Agadir 1/1.
15. Storskarv Phalacrocorax carbo marrocanus Den marockanska rasen av storskarv observerades längs Atlantkusten, men också vid Aoulouz 2/1 och Mansour Eddahbi Dam 5/1. I Agadirs hamn observerades minst 1 ex av atlantrasen carbo. 16. Rördrom Botaurus stellaris 1 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1. Arten är ovanlig i Marocko och finns troligen inte kvar som häckfågel. 17. Kohäger Bubulcus ibis Observerad under samtliga resans dagar med som mest >25 ex 2/1. 18. Rallhäger Ardeola ralloides 10 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1 samt 1 ex Oued Massa och 1 ex Oued Sous 6/1. Rallhäger. Foto: Karl Hammarlund 19. Silkeshäger Egretta garzetta Observerad under sex av resans dagar med som mest 21 ex 1/1. 20. Gråhäger Ardea cinerea Observerad under samtliga resans dagar med som mest 20 ex 6/1. 21. Vit stork Ciconia ciconia Observerad under 4 av resans dagar med som mest 400 Sousdalen 2/1. 22. Eremitibis Geronticus eremita Minst 92 ex födosökande längs kustvägen söder om Tamri 31/12. 23. Skedstork Platalea leucorodia 4 ex 1/1 samt 2 ex 6/1 Oued Sous, 4 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1 och 3 ex Oued Massa 6/1. 24. Större flamingo Phoenicopterus roseus 6 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1. 25. Svartvingad glada Elanus caeruleus Endast 1 ex observerades under resan, västra delen av Sousdalgången 2/1. 26. Brun kärrhök Circus aeruginosus 5 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1 samt 1 ex Oued Massa 6/1. 27. Sparvhök Accipiter nisus 6 ex observerades under resan. 28. Örnvråk Buteo rufinus cirtensis 5 ex observerades under resan. 29. Kungsörn Aquila chrysaetos homeyeri 1 spelflygande par Tizi-n-Tinififft 4/1. Något att berätta för barnbarnen när man njöt av ett av Västpalearktis sydvästligaste kungsörnspar. 30. Hökörn Hieraaetus fasciatus 1 2K Oued Massa och 1 3K vid byn Massa 6/1. 19
31. Fiskgjuse Pandion haliaetus 1 ex Tamri 31/12 samt 1 ex Oued Sous 1/1. 32. Tornfalk Falco tinnunculus Tämligen allmän. Observerades på resans samtliga dagar med som mest 30 ex 31/12. 33. Slagfalk Falco biarmicus erlangeri 1 ad nordost Olad Behil i Soussdalgången 2/1 samt 1 ad öster Tizi-n-Taghatine 2/1. 34. Pilgrimsfalk Falco peregrinus 2 ex nordost Olad Behil Sousdalgången 2/1 och 2 ex Tizi-n-Ikhsane tillhörande rasen brookei 2/1 samt 1 ex Ouarzazate 5/1. 35. Vattenrall Rallus aquaticus 1 ex Oued Massa 6/1 (Leif Dahlgren), arten övervintrar mycket sparsamt i Marocko. 36. Rörhöna Gallinula chloropus 8 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1 och 15 ex Massa 6/1. 37. Sothöna Fulica atra >400 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1 och 25 ex Massa 4/1. 38. Trana Grus grus 7 ex Oued Massa 6/1, övervintrar mycket sparsamt i Marocko. 39. Strandskata Haematopus ostralegus 2 ex Oued Sous 1/1 samt 8 ex Oued Massa 6/1, är inte så vanlig övervintrare i södra Marocko. 40. Styltlöpare Himantopus himantopus 15 ex 1/1 och 10 ex 6/1 Oued Sous samt 6 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1. 41. Tjockfot Burhinus oedicnemus 11 ex Oued Souss 6/1. 42. Ökenlöpare Cursorius cursor Minst 5 ex observerades i öknen väster om Mhamid 3/1. 43. Mindre strandpipare Charadrius dubius 1 ex Oued Massa 6/1. 44. Svartbent strandpipare Charadrius alexandrinus 4 ex Oued Massa 6/1. 45. Kustpipare Pluvialis squatarola 10 ex Oued Sous 1/1 samt 2 ex Oued Massa 6/1. 46. Sandlöpare Calidris alba 10 ex Oued Massa 6/1. 47. Kärrsnäppa Calidris alpina 4 ex Oued Massa 6/1. 48. Brushane Philomachus pugnax 2 ex Oued Sous 6/1. 49. Enkelbeckasin Gallinago gallinago 1 ex Mansour Eddahbi Dam 7/1. 50. Rödspov Limosa limosa 5 ex Oued Sous 1/1. 51. Myrspov Limosa lapponica 6-7 ex Oued Sous 1/1. 52. Småspov Numenius phaeopus 1 ex 6/1 Oued Massa och Oued Sous. 53. Storspov Numenius arquata 2 ex Oued Sous 1/1 samt 8 ex Oued Massa 6/1. 54. Rödbena Tringa totanus 10 ex 1/1 samt 2 ex 6/1 Oued Sous. 55. Gluttsnäppa Tringa nebularia Observerad vid Oued Sous; Oued Massa, Sousdalgången och Zagora med som mest 5 ex Oued Sous 1/1. 56. Skogssnäppa Tringa ochrophus Observerad med 1-4 ex under 5 av resans dagar. 57. Drillsnäppa Actitis hypoleucos 5 ex 1/1 samt 7 ex 6/1 Oued Sous, 2 ex vid bron över Draa södra delen av Zagora 4/1, 1 ex Mansour Eddahbi Dam 5/1 samt 3 ex Oued Massa 6/1. 58. Bredstjärtad labb Stercorarius pomarinus Minst 4 ex under den pelagiska trippen utanför Agadir 1/1. 20
Bredstjärtad labb utanför Agadir Foto: Ola Bondesson 59. Kustlabb Stercorarius parasiticus 1 mörk fas + 1 ex på den pelagiska trippen utanför Agadir 1/1. 60. Storlabb Catharacta skua Minst 5 ex under den pelagiska trippen utanför Agadir 1/1. 61. Svarthuvad mås Larus melanocephalus 2 ex under den pelagiska trippen utanför Agadir 1/1 samt cirka 15 ex Oued Sous 1/1 och 6/1. 62. Skrattmås Larus ridibundus Observerad ute till havs på den pelagiska turen 1/1 och vid Oued Sous 1/1 samt 6/1 med >100 ex samt cirka 50 ex Mansour Eddahbi Dam 7/1. 63. Rödnäbbad trut Larus audouinii Minst 200 ex Tamri 31/12 samt minst 50 ex Oued Massa 6/1. 64. Silltrut Larus fuscus Den vanligaste måsfågeln längs Atlantkusten från Oued Massa i söder till Tamri i norr, observerades endast 31/12, 1/1 samt 6/1. Vi ansträngde oss inte för att räkna antalet fåglar eller för att göra några rasbestämningar, men den övervägande delen av fåglarna hör till atlantrasen graellsii. 65. Medelhavstrut Larus michaellis Uppträder likt silltruten längs Atlantkusten men är inte så talrik. Det är dock den måsfågel man ser mest inne i själva Agadir. 66. Skräntärna Hydroprogne caspia 1 ex Oued Sous 6/1, arten är en sparsam men regelbunden övervintrare längs Marockos atlantkust. 67. Kentsk tärna Sterna sandvicensis 2-3 ex Tamri 31/12 samt cirka 10 ex på den pelagiska trippen 1/1. 68. Kronflyghöna Pterocles orientalis 75-80 ex flög in för att dricka i Draa vid Ifly 4/1. Till en början landade de vid mindre dammar öster om floden, men så småningom kom de in och landade på själva flodbädden, ibland förbluffande nära. Blev tveklöst en av resans höjdpunkter. 69. Svartbukig flyghöna Pterocles orientalis 15 ex Ifly 4/1 (Leif Dahlgren), landade vid dammarna öster om floden och sågs sedan inte mer. 70. Klippduva Columba livia Observerades dagligen. Många av fåglarna verkade vara äkta klippduvor. 71. Ringduva Columba palumbus Cirka 10 ex Oued Sous 1/1 samt 5 ex Oued Massa och Oued Sous 6/1. 72. Turkduva Streptopelia decaocto Allmän, observerad alla dagar under resan. 73. Palmduva Streptopelia senegalensis Observerades i Massa, Taroudannt, Aoulouz samt i Draadalen. Arten är i dag ganska vanlig i södra Marocko. 74. Tornuggla Tyto alba 1 ex hördes kring hotellet i Zagora 3/1 och 4/1. 21
75. Minervauggla Athene noctua 1 ex i östra utkanten på Ouarzazate 5/1, 1 ex söder om Amerzgane 5/1 och 1 ex Oued Massa 6/1. Minervauggla, Ouarzazat. Foto: Ola Bondesson 76. Blek tornseglare Apus pallidus 2 ex Taroudannt 2/1, 5 ex Draadalgången 4/1, 1 ex Ouarzazate 5/1 samt 10 ex över Agadir 7/1. 77. Stubbstjärtseglare Apus affinis 10 ex Taroudannt 2/1. 78. Kungsfiskare Alcedo atthis 1 ex Oued Sous 1/1 och 6/1, 1 ex Agdz 4/1, 3 ex Oued Massa 6/1 samt 1 ex Massa 6/1. 79. Härfågel Upupa epops 1 ex Agdz 4/1, 1 ex i östra utkanten på Ouarzazate 5/1 samt 1 ex Oued Sous 6/1. 80. Större hackspett Dendrocopos major mauritanus 1 ex Oued Sous 6/1. 81. Sandökenlärka Ammomanes cinctura arenicolor Allmän i öknen väster och norr om Mhamid 3/1. 82. Stenökenlärka Ammomanes deserti payni 1 ex i östra utkanten på Tazenakht 2/1, 9 ex i Draadalens norra del med Tizi-n-Tinififft 4/1 samt cirka 20 ex i öknarna väster om Ouarzazate 5/1. 83. Härfågellärka Alaemon alaudipes alaudipes 3 ex observerades i öknen väster och norr om Mhamid 3/1. 84. Tjocknäbbad lärka Ramphocoris clotbey Minst 20 ex Tazenakhtslätten 5/1. 85. Korttålärka Calandrella brachydactyla 1 ex i palmlunden norr om Anagam i Draadalen 3/1 (Leif Dahlgren och Ulrika Hamrén). Arten är mycket sparsamt som övervintrare i Marocko och endast 10 fynd har rapporterats enligt BOU checklist series 20 The Birds of Morocco. 86. Lagerlärka Galerida theklae theresae Allmän, observerades alla dagar. 87. Brunstrupig backsvala Riparia paludicola Minst 10 ex Massa 6/1. 88. Klippsvala Hirundo rupestris Observerad under 3 av resans dagar med som mest 100+ över Mansour Eddahbi Dam 5/1. 89. Ladusvala Hirundo rustica Observerades i Sousdalgången 2/1, Draadalgången 4/1 samt cirka 25 ex över Mansour Eddahbi Dam 5/1. Högsta antalet observerades 6/1, cirka 50 ex, kring Oued Massa, Massa och Oued Sous. 90. Hussvala Delicion urbicum 3 ex strax söder om Ait Melloul 6/1. 22