BORGSJÖ - EN VIT FLÄCK PÅ SLÄKTFORSKARKARTAN?

1 (10) BORGSJÖ - EN VIT FLÄCK PÅ SLÄKTFORSKARKARTAN? Av Karl-Ingvar Ångström Sent på kvällen den 28 februari 1844 brann prästgården i Borgsjö ner. Komministern Erik Carleson, 74 år, innebrändes. Det ryktades sedan att branden varit anlagd. Och det kan ju hända, för det var inte första branden som hade drabbat komministern. Något år tidigare hade hans kvarn brunnit och mjölnaren hade drunknat i kvarndammen när han försökte rädda sig undan elden. Prästgårdsbranden innebär att Borgsjö sockens kyrkböcker saknas före 1844. Släktforskare som härstammar från Borgsjö fastnar ganska snart. För min del, som har forskat i Borgsjö i över 40 år, är besvärligheterna en extra stimulans. Man lär känna dem man forskar efter på ett bättre sätt än när man bara kan skriva av uppgifter ur kyrkböcker. Med den här artikeln vill jag berätta litet om mina erfarenheter av att rekonstruera kyrkböcker - av värde för andra forskare i liknande situation. Som exempel ska jag använda min farfars far Olof Ångström. Jag höll på i flera år innan jag kunde spåra hans släkt. Äldsta kyrkboken Vi hittar drängen Olof på flera uppslag i den äldsta församlingsboken. Han var enligt denna född 1/1 1825. På ett uppslag står det att han hette Olof Olsson och var född i Ö. Ett sökregister till den äldsta församlingsboken har nyligen sammanställts av Jan Abramsson, uppställt efter födelsedatum. Vet man bara födelsedatum är det lätt att hitta den man söker. Det är viktigt att ta tillvara så mycket som möjligt av uppgifterna i den äldsta församlingsboken. Min erfarenhet är dock att det kan finnas en hel del fel. Födelsedatum kan till exempel skilja på några dagar, särskilt för dem som inte kunde skriva (men det kan ju också vara uppgiften i de förstörda kyrkböckerna som var fel!). Det är inte säkert att vederbörande är född i angiven by, han kan vara uppväxt där. Vigselår brukar inte stämma helt. Vi återgår till drängen Olof Olsson Ångström och söker upp honom i det födelseregister som jag har sammanställt. Där ser vi att Olof Olsson Ångström var född 27/3 1825 (!) och var son till bonden Olof Kristofersson i Ö. Gårdsregister Det har varit naturligt att använda den kamerala indelningen som stomme för ett gårdsregister. Denna indelning har nämligen varit relativt stabil sedan omkring 1640

och fram till våra dagar. Indelningen hittar man i jordeböcker, mantalslängder och andra liknande längder. 2 (10) Ett problem i Medelpad är att den kamerala indelningen inte stämmer överens med den vanliga byindelningen. En gård som redovisas under en viss by kanske ligger i en helt annan, t ex i ett utgods. Särskilt på 1800-talet blev det vanligt att marken i utgodsen uppläts som torp, vilka alltså redovisas i mantalslängderna under sin bolby (hemby). Det här måste man känna till när man forskar i mantalslängder i Medelpad. Den viktigaste källan till gårdsregistret har varit lagfartsprotokoll. Tyvärr förstördes mycket av domstolsarkivet när Sundsvall brann 1888. Serien småprotokoll - där lagfartsprotokollen ingår - börjar 1769 och jag har hittills hunnit gå igenom alla protokoll fram till 1828. Det är ett tidsödande arbete att gå igenom småprotokollen, men de uppgifter som man får fram kan man knappast få på annat sätt. Innan lagfart meddelades skulle överlåtelsen av mark uppbjudas vid tre ting. Visserligen behövdes det ingen lagfart på mark som man ärvt, men det var ju nästan alltid så att den som tog över egendom måste köpa ut syskonens andelar. På det sättet får man veta syskonens namn och med vem de var gifta etc. Vid första uppbudet togs bl a en avskrift av köpekontraktet in i lagfartsprotokollet. I småprotokollen finns också inteckningsprotokoll och förmyndarskapsprotokoll. Särskilt förmyndarskapsprotokollen har gett mycket. Det var t ex vanligt att häradsrätten utsåg ombudsman för äldre personer som hade svårt att klara sina affärer. Där kan man få uppgifter om båda makarnas namn. En annan intressant sak är att rätten oftast utsåg någon släkting till förmyndare. På det sättet har det gått att klara ut åtminstone ett par fall. Också torp och torpare kan man få fram i småprotokollen. Till en början var visserligen torpen normalt inte upplåtna med äganderätt, men de ingick ofta som en deluppgörelse vid hemmansöverlåtelser. I bland kan torparkontrakt också ha intecknats och alltså finnas i inteckningsprotokollen. På 1800-talet blir den allt vanligare att torparna äger sina torp. Eftersom torpen överläts så ofta, handlar större delen av lagfartsprotokollen på 1820-talet om torp. På Landsarkivet i Härnösand är alla länsstyrelsens resolutioner om torp registrerade. Enligt min mening är det allra svårast att klara ut och hålla reda på alla torp och torpare. Det är viktigt att nyttja alla källor som finns för just dessa. Torparresolutionerna är därför viktiga, särskilt om torparkontrakten finns arkiverade. Om det inte finns något sökregister kan uppgifter i landsboksverifikationerna nödtorftigt användas. De torpare som odlade upp nya torp kunde nämligen få några års skattefrihet. Länsstyrelsens datum för sådana beslut är angivna i landsboksverifikationerna. Slutligen vill jag nämna en källa som är särskilt användbar för just torp och torpare, nämligen lantmäterihandlingar i bykistor eller i länsstyrelsens lantmäteriarkiv. Vid laga skifte skulle man gå igenom också vilka torp och torpare som fanns inom skifteslaget. Ofta är torparkontraktens datum angivna. I ägobeskrivningarna finns namn på gamla torpargärdor m m. Men det krävs ganska bra kunskaper för att få ut resultat av forskning i lantmäterihandlingar. Tillbaka till vårt exempel: I gårdsregistret ser vi att Olof Kristofersson var bonde på Ö nr 1 och gift med Ingrid Andersdotter. Olof var son till Kristofer Persson, också bonde på Ö nr 1. Ingrid var dotter till Anders Persson, bonde på Ånge nr 1 och syster till bl a

Johan Ångström. Anders Persson kan sägas vara stamfar till åtminstone vår släkt, där Kyrkans räkenskapsbok är en bra källa för de flesta registren. Här är uppräknat vilka som man har betalat testamentspengar för (dvs vilka som avlidit). Datum är nog begravningsdagen, alltså bara några dagar efter dödsfallet. Foto: Per-Åke Könberg, HLA 3 (10)

4 (10) den berömde fysikern Anders Jonas Ångström var en medlem. Jag hade egentligen misstänkt att Olof Ångström tagit sitt efternamn efter sin morbror långt innan jag gick igenom lagfartsprotokollen. Jag hade fått det bekräftat i några handlingar som jag lånat på Medelpads fornhem. Enligt dessa sålde Olof Kristofersson sin hustru Ingrids arvslott i Ånge nr 1 till sin svåger i Ånge. Dödsregister Det första egentliga registret som jag gjort är ett dödsregister, dvs ungefär som en rekonstruerad dödbok. Detta register har också sorterats byvis. Orsaken till att jag inte började med ett födelseregister är att jag har haft bättre underlag för att göra ett dödsregister. Som stomme för registret har två räkenskapsböcker över kyrkans räkenskaper använts, vilka troligen förvarades i sakristian i kyrkkistan och därför finns bevarade. Den äldsta räkenskapsboken börjar 1757. För vissa år finns också kladdarna kvar och då bör dessa användas. Enligt kyrkolagen skulle man betala testamentspengar som något slags ersättning för begravningskostnader etc. Det är dessa testamentspengar som är bokförda någon dag efter dödsfallet, troligen på begravningsdagen. Jag har registrerat dödsdatum till omkring den femte om testamentspengarna är bokförda mellan den 10-19 i månaden, till omkring den femtonde om bokföringen skett mellan den 20-29, och till omkring den tjugofemte om den skett mellan den 30-31 eller 1-9 i följande månad. Denna approximation stämmer förvånansvärt bra när jämförelser med andra uppgifter kunnat göras: den brukar slå fel på bara någon dag. Det finns också räkenskapsböcker över fattigmedlen (från 1727), men de är inte alls lika användbara. Jämförelse mellan uppgifterna kan dock ge något: på ena stället står det kanske Erik Anderssons änka och på det andra Stina Persdotter. Andra källor som använts är: Bouppteckningar innehåller i allmänhet uppgifter om dödsdatum och ev efterlevande make/maka. På grund av Sundsvalls brand är det stora luckor i Landsarkivet. Allteftersom det kommer fram gårdshandlingar kan dessa luckor fyllas ut. Verifikationer till avkortningslängder i landsboksverifikationerna. Mantalslängderna upprättades ju på hösten året före och de som avlidit före den 1 maj skulle därför avkortas. Prästen lämnade intyg om vilka som avlidit och när de avlidit (vissa år också en del andra uppgifter). Originalen till intygen finns i landsboksverifikationerna på Riksarkivet och det är dessa som bör användas. I dödsregistret kan vi t ex hitta Olofs mor Ingrid Andersdotter som avled omkring den 15/10 1843 (testamentspengar betalades 22/10 1843). Hon var egentligen fortfarande kyrkskriven i Haverö men därifrån försvann hon. Andra exempel är Olof Kristoferssons moster och morbror, Brita Olsdotter och Nils Gabrielsson (som kom från Njurunda). Brita avled 29/7 1818 enligt bouppteckning 12/10 1818 (testamentspengar 2/8) 1818 och insamlade medel på begravningen bokfördes i fattigräkenskaperna 29/11 1818). Nils avled 8/10 1836 enligt bouppteckningen 28/12 1836 (testamentspengar

23/10 1836). 5 (10) Ganska många i dödsregistret är alla de barn som avlider bara några månader efter födelsen. De finns ju med i uppgifterna i kyrkoräkenskaperna, men i allmänhet saknas uppgift om barnets namn (det står t ex "b Erik Olssons son i Östby"). Man skulle kunna överväga att inte ta med de här barnen, men jag gissar att det kan bli en del avgränsningsproblem. Man kan behöva jämföra dödsregistret med andra källor. Vem är till exempel änkan Kristina Olsdotter i Ö som avled omkring den 25/1 1838? Och Kristina Olsdotter i Ö som avled omkring den 25/3 1841? I dödsregistret kan man se att Borgsjö vissa år drabbades av epidemier. 1785 avled t ex fem gånger så många som vanligt (65 st). 1809 också fem gånger (124 st) och 1813 drygt dubbelt (58 st). Rödsotsepidemin 1809 var allvarlig för många familjer. Gästgivaren i Borgsjöbyn, Per Karlsson och Karin Olsdotter, fick t ex begrava fem av sina barn den 13 augusti 1809, nämligen Brita (15 år), Per (13 år), Nils (9 år), Gullik (7 år) och Märta (2 år). Vigselregister Olof Kristofersson och Ingrid Andersdotter gifte sig 1810, troligen 28/10. Den upp- I den gamla kistan hittades 1955 drygt 200 lysningsattester som har varit ovärderliga för rekonstruktion av vigselregistret. Kistan stod bland en mängd bråte i klockstapeln. Foto: Jan Abramsson, Borgsjö

6 (10) giften är hämtad från kyrkoräkenskaperna. Normalt brukar en gåva till de fattiga vara bokförd söndagen efter. Förmodlingen har det väl gjorts insamling av pengar vid bröllopet och pengarna har sedan redovisats söndagen därefter. Olofs föräldrar "nämndemanssonen Kristofer Persson från Ön i Haverö och vice länsmansdottern Kristina Olsdotter Öberg i Ö" gifte sig troligen 14/2 1779 (gåva till de fattiga bokförd 21/2 1779). Orsaken till att uppgifterna är så utförliga är att det för just detta par finns lysningsattest. Vid städning i klockstapeln för några år sedan påträffades drygt 200 lysningsattester. Attesterna är i allmänhet odaterade men genom att jämföra Charta Sigillatastämplarna har det gått att tidsgruppera dem. Genom jämförelse med andra källor har nästan alla lysningsattester kunnat dateras. Attesterna omfattar ungefär hälften av alla giftermål 1749-1804. Före lysningsattesternas period finns det uppgifter om vigslar i landsboksverifikationerna (som verifikationer till Charta Sigillata). För vissa år är båda kontrahenterna angivna. Landsarkivet har gjort ett register till dessa uppgifter. Som vanligt bör uppgifter kontrolleras med originalexemplaret hos Riksarkivet. Eftersom fattigräkenskaperna är högst användbara som källa börjar vigselregistret redan 1727. Det tycks vara så att i fattigräkenskaperna ofta anges den by där själva bröllopet hålls, dvs i allmänhet den by som bruden kommer från. I kyrkoräkenskaperna har i stället angetts den by där brudparet ska bo. Födelseregister Ett av de besvärligaste registren att sammanställa har varit födelseregistret, dvs en slags rekonstruktion av födelseboken. Det är därför inte heller klart. Som stomme har jag också här använt räkenskapsboken över kyrkans räkenskaper, När någon hade fött ett barn skulle modern tas upp i församlingen igen genom kyrkotagning eller kyrkogång. Detta skulle ske efter omkring sex veckor efter födseln. En avgift skulle betalas till kyrkan och det är denna som är av intresse i detta sammanhang. Tyvärr finns det en del brister: Bara inomäktenskapliga födslar finns med. Inte ens trolovningsbarn eller liknande tycks finnas med. Dessutom finns det en del andra luckor som jag inte kunnat förklara. Ett komplement till kyrkoräkenskaperna är fattigräkenskaperna. Dessa är inte lika bra som kyrkoräkenskaperna, men under 1800-talet finns det uppgifter om gåvor vid barnsöl. Andra källor som använts till födelseregistret är: Uppgifter från andra församlingar: Åtminstone under 1800-talet var rörligheten ganska stor mellan församlingarna. Helge Nyberg, Fränsta, har gjort ett enastående arbete med att göra sökregister till de flesta socknarna i Medelpad. Han har därvid också plockat fram uppgifter som rör Borgsjö. Demografiska databasen i Umeå har registrerat uppgifter från kyrkböcker för socknarna runt Sundsvall. En del registrerade personer kommer från Borgsjö och jag har delvis nyttjat dessa uppgifter. Verifikationer till avkortningslängder som finns i landsboksverifikationerna. När de skattskyldiga hade många barn fick man skattelindring, avkortning. Prästen intygade vilka som hade minst fyra barn samt dessas namn och födelsedatum. Dessa intyg finns i

Kassaboken för medlen åt de fattiga ger en intressant bild av det sociala livet i socknen. Foto: Per-Åke Könberg. HLA 7 (10)

8 (10) original i Riksarkivets exemplar av landsboksverifikationerna. I Landsarkivets exemplar finns inte alla årens intyg avskrivna. Jag har hittat intyg från åren 1807-1823. För utskrivning av beväringar finns det födelseuppgifter för pojkar i åldern 20-24 år i mantalslängderna. Originaluppgifterna finns i häradsskrivarens konceptexemplar av mantalslängderna. Jag har hittat sådana uppgifter för 1813-1825 (för 1826 finns prästens längd bilagd). I verifikationerna till mantalslängden finns fullständiga födelseuppgifter för vissa partikulära personer. Dessa verifikationer tycks bara finnas i Riksarkivets exemplar. Vissa mantalslängder innehåller också uppgifter om födelseår eller ålder. Längderna 1805-1810 innehåller förnamn och ålder. Man kan någorlunda säkert identifiera vilka som är barn, mågar och sonhustrur samt drängar och pigor genom att jämföra olika år och antalsuppgifter för olika kategorier. Längderna 1825-1837 innehåller uppgifter om födelseår för mannen och hustrun samt för olika namngivna personer. Genom att jämföra olika källor kan man få fram vilka som är barn etc. Bänklängder finns för 1770-1789 och de innehåller i många fall födelseår. Genom att jämföra olika år och andra källor kan man eliminera en del fel som finns i dem. Vår landshövding P A Örnsköld var angelägen om att hålla ordning på lösa personer. Därför finns det en längd över sådana personer 1765. Där finns alla äldre personer som inte var mantalsskrivna, med exakta födelsedatum och uppgifter om var de bodde m m. Längden finns i Landsarkivet i Härnösand. Från 1764 finns det också ett slags koncept till mantalslängd med uppgift om barnens namn och ålder. Vi vet inte var konceptet kommer från. Äldsta församlingsboken för grannsocknen Torp, som var moderförsamling till Borgsjö, innehåller också uppgifter från Borgsjö. Åldersuppgifterna hänför sig till ca 1707 och 1718, men de är mycket osäkra. Familjeregister Det register som jag nu främst håller på att sammanställa är ett familjeregister, alltså ett register där alla uppgifter från olika register är sammanförda familjevis. Registret är en fortsättning på gårdsregistret. Familjerna numreras kronologiskt hemmansvis, med familjen omkring 1640 som nr 20 (bara jämna nummer används). Olof Kristoferssons och Ingrid Andersdotters familj har t ex nummer Ö 1.40. Namnsättningen följer mycket noggrant vissa regler, Olofs och Ingrids barn hette Kristina f 1811, Ingrid Märta f 1814, Brita Kajsa f 1815, Margreta f 1817, Kristofer f 1820, Anders f 1823, Olof f 1825 och Engla f 1829. huvudregeln var att första sonen skulle ha farfars namn (Kristofer) och andra sonen morfars (Anders). Första dotterns skulle ha farmors namn (Kristina) och andra dottern mormors (Ingrid). I början av 1800- talet börjar dubbelnamn att komma. Undantag från de här reglerna var när mannen flyttade till sin hustrus gård och inte förde med sig så stor del av förmögenheten. Då skulle den förstfödda sonen ha morfars

och den förstfödda dottern ha mormors namn. Ett annat undantag var när mannen dött och änkan gift om sig. Den första sonen med den nye mannen skulle ha den avlidne mannens namn. Barnadödligheten gjorde det svårt att få de här reglerna att fungera. Ofta fick ett nytt barn samma namn som ett avlidet. 9 (10) Besvärliga grupper Som redan sagts är det besvärligt att hålla reda på torparna, särskilt från omkring 1820. Torparna flyttade ganska ofta och antalet ökar mycket kraftigt. Lyckligtvis finns det bra mantalslängder 1825-1837 så det bör gå att ordna. Namnsättningen på båtsmännen gör det svårt att hålla ordning på dem. De kunde ju byta namn flera gånger. Jag har använt rullorna i Landsarkivet men jag behöver nog fördjupa mig i Krigsarkivets material för att helt klara ut båtmännen. (Ännu besvärligare är nog de avskedade soldater m fl som kom från Hälsingland.) Hantverkare kan också vara besvärliga att hålla reda på, åtminstone om de inte hade vanliga torp. En kategori barn som jag försökt identifiera är de utomäktenskapliga. I kyrkoräkenskaperna kan man finna att böter har betalats till kyrkan för t ex lönskaläge. Jag har följt upp uppgifterna i saköreslängderna i landsboksverifikationerna. En grupp barn som väcker intresse är de s k stockholmsbarnen. Det är barn som Allmänna Barnhuset i Stockholm placerade ut i landet. Många av de här barnen stannade kvar och blev drängar och pigor. Flera blev båtsmän och några blev torpare och t o m bönder. Det gick rykten om att dessa barn härstammade från högt uppsatta föräldrar, men sanningen syns på Stadsarkivet: det var barn till de allra fattigaste och mödrarna hade inte råd att behålla dem (om inte modern hade dött). Åtminstone de barn som utplacerades 1779-1807 (ett 70-tal) är lättast att hitta på Stadsarkivet. Mantalslängderna är eljest ett bra ställe att hitta stockholmsbarnen i. Några andra besvärligheter Eftersom valen av namn var så begränsade är det många som har samma namn. Jag har tidigare nämnt Kristina Olsdotter. Det finns andra vanliga namn, t ex Märta Andersdotter. Det här gör att det kan vara svårt att skilja på olika personer. Jag har t ex tre fall där mannen gifte om sig med en ny hustru som hade samma namn (alltså inte bara förnamn) som den första hustrun! Nils Nilsson i Näset är exempel på en annan besvärlighet. Jag har ännu inte kunnat reda ut alla med det namnet som bodde i Näset. Det är svårt att klara ut när sonen Nils Nilsson tar över efter fadern Nils Nilsson. Det gäller att det inte är så stora byar när man har sådana namn. En besvärlig avvägning är kvalitetsfrågan. Det är lätt att blanda ihop två personer med samma namn eller att göra andra fel. Det gäller att vara noggrann. Samtidigt får man inte heller gå till överdrifter. Man måste lägga sig på en lagom ambitionsnivå, eljest blir det ju inget resultat. Men om man är det minsta osäker måste man använda frågetecknet. Och är man ännu mera osäker bör man inte skriva något alls.

Slutord 10 (10) Även om jag tycker att mycket av restaureringsarbetet börjar bli klart återstår ännu en hel del att göra. Jag har i och för sig använt uppgifter ur registren i flera år i Borgsjöbygden som utges av Borgsjö hembygdsförening. Varje årsskrift handlar om en by och där skriver jag ganska utförligt om de personer som levt i byn. Slutligen vill jag tacka dem som hjälpt till med att rekonstruera kyrkböckerna i Borgsjö, särskilt Landsarkivet i Härnösand Uppsatsen har skrivits av Karl-Ingvar Ångström och ingår i årsboken 1990 Inte bara kyrkböcker utgiven av Sveriges Släktforskarförbund.