Protokoll från Socialdemokraternas kongress Tillväxt för välfärd. 16 18 april i Folkets Hus, Stockholm

Protokoll från Socialdemokraternas kongress Tillväxt för välfärd 16 18 april i Folkets Hus, Stockholm 3

4 Innehållsförteckning Fredagens förhandlingar Dagordningens punkt 1 sidan Kongressens öppnande... 5 Anförande av Göran Persson... 9 Dagordningens punkt 2 6 Formalia...19 44 Dagordningens punkt 8 Förslag till politiska riktlinjer... 44 Dagordningens punkt 8.1: Trygga och nyfikna människor skapar tillväxt Föredragning av Pär Nuder... 44 Debatt...51 Förslag och beslut... 67 76 Dagordningens punkt 8.5: Fler i arbete Föredragning av Wanja Lundby-Wedin... 76 Debatt... 81 Förslag och beslut... 130 148 Lördagens förhandlingar Dagordningens punkt 8.1:Trygga och nyfikna människor skapar tillväxt Forsatta förhandlingar... 151 Dagordningens punkt 8.2: En ständigt föränderlig värld Föredragning av Anders Sundström... 154 Debatt...163 Förslag och beslut... 196 214 Dagordningspunkt 7 Val av partiorgan...195 Dagordningens punkt 7.1 Val av ledamot i verkställande utskottet... 195 Prisutdelning, medlemsvärvartävlingen... 215 Dagordningens punkt 8.4: Frigör kraften i hela landet Föredragning av Ulrica Messing...219 Debatt...223 Tal av Franz Müntefering, SPDs ordförande...233 Fortsatt debatt, Dagordningens punkt 8.4...236 Söndagens förhandlingar Dagordningspunkt 8.5: Fler i arbete Fortsatta förhandlingar... 261 Dagordningens punkt 8.4: Frigör kraften i hela landet Förslag och beslut... 268 286 Dagordningspunkt 7 Val av partiorgan... 286 Dagordningens punkt 7.3 Val av suppleant i verkställande utskottet...286 Dagordningens punkt 7.2 Val av ledamot i partistyrelsen...287 Dagordningens punkt 8.3: Från idéer och kunskap till nya innovationer Föredragning av Thomas Östros... 288 Debatt... 305 Förslag och beslut... 318 331 Dagordningens punkt 8.4: Frigör kraften i hela landet Fortsatta förhandlingar... 332 Dagordningens punkt 8.2: En ständigt föränderlig värld Fortsatta förhandlingar... 335 Förslag till uttalandet: Konflikten i Mellanöstern måste få ett slut...335 Dagordningspunkt 8: Politiska riktlinjer Slutligt antagande... 337 Dagordningspunkt 9 Protokolljustering... 338 Dagordningspunkt 10 Kongressens avslutning... 338 Fredagen den 16 april 2004 Fredagens förhandlingar Ordförande: Göran Persson Sekreterare: Marie Martinsson och Pia Magnusson Dagordningens punkt 1 Kongressens öppnande Sveriges Socialdemokratiska Arbetarepartis extrakongress inleddes fredagen den 16 april klockan 13.00 i Folkets Hus i Stockholm. Öppningsprogram Öppningsanförande av Göran Persson, partiordförande Partivänner! Så samlas vi åter till kongress. Det ligger i luften från första stund. Inget är som att vara på en socialdemokratisk partikongress. Få saker är så spännande, inspirerande och stimulerande. Jag vet att särskilt ni 124 ombud som är här för första gången har bagaget fullt av stolthet och det ska ni ha men också av förväntningar från partivännerna där hemma. Varmt välkomna ska ni vara, och alla andra ombud naturligtvis. Jag hoppas att det ska gå bra. Jag vet att ni som är nya kanske är nervösa. Men känner ni det minsta osäkerhet så sök stöd hos de grå tinningarnas klubb här framme! Vi strävar som bekant efter långsiktigt hållbar utveckling, och jag ser att det gamla gardet är väl representerat av pigga, välbehållna socialdemokrater. Välkomna särskilt, Ingvar Carlsson och Ingrid! Välkomna också Birgitta Dahl, Bertil Jonsson och alla andra i det gamla, erfarna gänget. Men här i salen lyckas vi också kombinera egenskaperna gröngöling och veteran, och därför tar jag mig friheten att säga ett särskilt varmt välkommen till Stig Malm,som är här för första gången som ombud. Jag tror också att den här kongressen slår rekord i gästande tidigare statsråd. Om jag inte räknar fel har vi statsråd representerade från alla socialdemokratiska regeringar mellan 1961 och 2002. Välkomna, Eric Holmqvist, Lena Hjelm-Wallén, Thage G. Peterson, Kjell-Olof Feldt, Bo Holmberg, Anita Gradin, Gertrud Sigurdsen, Ingela Thalén, Margot Wallström, Maj-Lis Lööw, Jan Nygren och Ingegerd Wärnersson.Ett särskilt välkommen också till vår talman, Björn von Sydow. Dessutom är många aktiva gamla partisekreterare och partikassörer på plats; vi torde heller inte få några problem av det organisatoriska slaget under dessa kongressdagar. Skönt att ha alla er här! 5

6 Välkomna också alla gästande kamrater från LO och LOs medlemsförbund och från våra sidoorganisationer. Välkomna, TCOs representanter och företrädare för folkrörelser och folkrörelseföretag. Låt mig också vända mig till våra internationella gäster och säga ett hjärtligt välkommen till vår partikongress, en partikongress om utveckling, ekonomisk tillväxt och en rättvis fördelning, en partikongress hållen i ett socialdemokratiskt parti som är i inte bara i regeringsställning utan också leder den allmänna debatten i vårt land. Ni är alla hjärtligt välkomna! Sedan vill jag vända mig särskilt till min vän Franz Müntefering,nyligen vald till ordförande för SPD i Tyskland, som senare kommer att tala till kongressen. Välkommen, Franz! 350 ombud, kvinnor och män mellan 20 och 86 år, från norr till söder, närmare 200 gäster från Sverige och världen, åhörare, kulturarbetare och en hel drös flitiga partifunktionärer ni är alla varmt välkomna! Låt mig också på en gång säga: Jag hoppas och tror att vi snart kommer att ha en bättre representation när det gäller kongressombud med utländsk bakgrund. En bild av framtiden i vårt parti kan vi få om vi vänder blicken mot vårt ungdomsförbund. Där finns Shekarabi, Naraghi, Al- Naher, Stojic, Yazdanfar och många andra. SSU värvar många nya medlemmar, och de gör det inte minst bland ungdomar med invandrarbakgrund. Jag är glad att vi har sådana förebilder bland de unga, och jag är glad att SSU är representerat här i dag. Ett särskilt varmt välkommen, alla ni! Vi har några intensiva dagar framför oss. Med undantag för Bosse Ringholms ovilja till nya utgifter finns väl inget så begränsat som tidsramarna under en extra partikongress. Vi får solidariskt dela på tid och plats. Vi ska gå igenom hela tillväxtpolitiken, vi ska blicka ut över framtiden, vi ska vässa de politiska redskapen, och vi ska styra mot det mål som alltid varit vårt: människans frigörelse. Med detta, kamrater, är jag glad att kunna säga: Härmed förklarar jag Sveriges Socialdemokratiska Arbetarepartis extra partikongress 2004 öppnad. Parentation Jag ber att vi reser oss. Vi brukar inte göra parentationer på våra extra partikongresser. Men jag frångår den principen i dag, därför att det känns rätt och nödvändigt. Många partivänner har lämnat oss sedan kongressen 2001. Låt oss för en stund minnas dem och deras insatser. Vi minns Kjell Larsson, talskrivare åt Olof Palme, statssekreterare åt Ingvar Carlsson och senare omdömesgill och framgångsrik miljöminister, en rastlös reformist som trodde på de provisoriska utopierna och de många små stegens politik. Framgångarna med Kyotoprotokollet är en av de bestående insatser som bär Kjells signum. Vi minns Anna-Lisa Lewén-Eliasson, VU-ledamot och riksdagsledamot från Huddinge. Hon kom in i riksdagen 1953 och lämnade riksdagen 1979. Sin långa gärning ägnade hon till stor del åt att med kraft företräda partiet i utrikespolitiska sammanhang. Olov Lekberg partistyrelseledamot och drätselkammarens ordförande i Södertälje i slutet av 60-talet, och landstingsråd i Stockholms läns landsting under många år. Anna-Greta Skantz skånsk partistyrelseledamot, riksdagsledamot i 20 år mellan 1962 och 1982, med viktiga uppgifter i riksdagsgruppens ledning. Bland riksdagens ledamöter som har gått bort sedan kongressen i Västerås vill jag också nämna Lars Svensson i Halland samt Sven Ekström och Olle Östrand från Gävleborg, som representanter för de partiföreträdare i riksdagsarbetet som vi nu saknar. Vi minns också Nils-Gösta Damberg, legendarisk facklig sekreterare på Sveavägen 68 och partikassör, samt chefredaktörerna Nils Hillén för Aktuellt i politiken under 70-talets början och Gudmund Larsson på tidskriften Tiden. Några av partiets stora kommunalpolitiska profiler får symbolisera de partivänner i kommuner och landsting som har lämnat oss. Jag tänker på Erik Svensson i Västerås, KA, Karl-August, Karlsson i Kristinehamn och Georg Karlsson i Borlänge samt Nenne Gustafsson i Jönköping, SSU:aren som blev ombudsman i arbetarekommunen och partidistriktet, som levde för och med partiet och var den som oavsett tidpunkt på dygnet ställde upp om en arbetsinsats behövdes. Vi minns Lars Sandberg,PROs ordförande, med lång facklig bakgrund, och Alvar Linqvist, som under 20 år var förbundssekreterare i Unga Örnar. De får representera de kamrater i folkrörelser och vänorganisationer som har gått bort. Dessa människors engagemang, visioner, praktiska arbete och starka personligheter minns vi med värme. Utan dem hade vår rörelse varit så mycket fattigare. Partivänner! En förlust har särskilt starkt präglat oss efter den 11 september 2003. Det har vilat en skugga över politiken, och ett halvår senare känns det fortfarande inte riktigt verkligt. Anna Lindh rycktes bort mitt i livet, bokstavligen talat mitt i steget. Det gör att alla minns henne just så, Anna i farten, full av liv och idéer och av lust till politiken. Det finns något uppfordrande i detta. Vi vet ju att om hon hade kommit in här i dag skulle det inte ha passerat obemärkt. Hon skulle ha varit tydlig i sina prioriteringar: mänskliga rättigheter och demokrati, folkrätt och internationell solidaritet. Det brukar sägas om Olof Palme att han gjorde Sverige lite större än vad det var. Så var det också med Anna Lindh.Med henne växte Sverige i våra ögon och i andras. Med mordet på Anna försvann glädjen och ljuset en stund men inte vår samlade styrka, inte vår vilja att förändra och inte våra idéer. Idéer kan ju inte dö. De lever vidare i minnet av Anna Lindh och alla de 7

8 andra som givit så mycket av sig själva för socialdemokratins idéer och för vår rörelse. De lever vidare i den praktiska politiska verksamheten, på verkstadsgolvet, på fullmäktigemöten och på torget där vi delar flygblad. Våra idéer lever vidare på vår kongress 2004. Låt oss förenas i en stunds tystnad och minnas de kamrater som lämnat oss. Hälsningsanförande av Bosse Ringholm Bosse Ringholm,Stockholms län: Kamrater, ärade ombud, gäster och övriga kongressdeltagare! Som ordförande i Stockholms arbetarekommun vill jag hälsa er varmt välkomna till Stockholm och Folkets hus. Jag hade tänkt begära replik på inledningsanförandet, men jag återkommer senare kring det. Sedan förra valet 2002 är vi socialdemokrater i ledning i Stockholms stad. Under Annika Billströms ledning i Stadshuset formerar vi en majoritet tillsammans med våra samarbetspartier. På samma sätt är vi socialdemokrater i ledning i Stockholms läns landsting sedan förra valet under Ingela Nylund Watz ledarskap. Vi kände alla under valrörelsen 2002 ett väldigt starkt stöd från er på olika håll ute i landet, just för att vi skulle kunna knäcka den moderatstyrda ledningen i Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Vi socialdemokrater i Stockholm vill uttala ett stort tack till alla för det stödet. Det var viktigt, därför att Moderaterna hade Stockholm och Stockholms läns landsting som sina ideologiska skyltfönster. De ställde till oreda, inte bara politisk och ekonomisk oreda. Inte minst våra kamrater i Stockholms läns landsting har haft och har den mycket svåra uppgiften att reda upp det som har hänt under de borgerliga åren, med jätteunderskott. Det har gjort att vi har tvingats höja skatten ett par gånger och att Stockholms läns landsting i dag har den högsta landstingsskatten i landet. Vi ser samtidigt att det nu finns möjligheter att successivt genomföra de valprogram vi hade både i Stockholms stad och i Stockholms läns landsting i förra valet. Vi har goda förhoppningar om att vi inför 2006 års val kan redovisa för väljarna både ett gott resultat och framför allt en stark ambition att fortsätta med en socialdemokratisk ledning i stadshus och landstingshus. Vi vill inte längre ha det byte som har skett alltför ofta i stort sett i vartannat val har majoriteterna skiftat här i Stockholm. Stockholm är en stad i dag med 760 000 invånare. Stockholms län har 1,7 miljoner invånare. Vi är ett län som är präglat väldigt mycket av de nya människorna i vårt land. Var femte invånare i Stockholms stad är född utomlands. Det präglar vårt politiska arbete. På vår riksdagslista i Stockholm har vi en person född utomlands på var tredje plats. I vårt fullmäktige och i vårt landsting har vi väldigt många av dessa nya kamrater som gör fantastiskt fina insatser. Stockholm är också en stad som har en stark tillväxt, men som har drab- bats av den internationella lågkonjunkturen och framför allt av det som har hänt i IT-branschen. Men vi är på väg upp ur den svackan, och vi kan se det exempelvis när det gäller nyföretagandet. Det är nästan dubbelt så vanligt att det startas mindre företag här i Stockholm. Det är naturligtvis en kraft och ett intresse som vi ska ta vara på. Jag är glad över att den här kongressen ägnar sig så mycket åt tillväxtfrågorna och inkomstfrågorna som är grunden för att vi ska kunna bygga ut den välfärd som vi ska ha i framtiden. Till sist vill jag säga att vi i Stockholms arbetarekommun också har ägnat mycket tid och energi åt medlemsvärvningen. Trots allt är det väldigt viktigt att vi får fler människor människor som är socialdemokrater, som tänker socialdemokratiskt, som delar våra värderingar att engagera sig i vårt parti. Vi har haft glädjen att tre år i rad se att vårt medlemsantal har ökat. Jag hoppas att vi kan fortsätta med det och att vi gemensamt kan anstränga oss så att vi blir ett ännu större parti, med ännu fler medlemmar som kan jobba för en valseger 2006, såväl här i Stockholm, i landstinget och på alla andra håll i landet så att vi kan fortsätta att trygga en bra socialdemokratisk politik även i fortsättningen. Än en gång: Varmt välkomna till Stockholm Folkets hus! Kulturinslag Per Eggers läste dikten "Du står framför spegeln" av Suzanne Osten. Anna-Lotta Larsson framförde sången Ska nya röster sjunga av Mikael Wiehe. Per, Plura, Jonsson och Karl Jonsson från musikgruppen Eldkvarn framförde låten Om jag var arbetslös av Cornelis Wreesvijk. Anförande av Göran Persson Göran Persson, partiordförande: Tack, Bosse, för välkomsthälsningen. Replik kommer du inte att få ta. Men du ska veta att vi är många som med starkt engagemang och stor sympati ser på det arbete ni utför, inte bara i Stockholms stad utan också i landstinget. Jag har någon gång sagt att den svåraste uppgiften någon av oss har bland alla vi som fick ett mandat vid 2002 års val är nog det uppdrag som Ingela Nylund Watz har i Stockholms läns landsting, att efter denna konsekventa borgerliga misskötsel komma och städa upp, återvinna framtidstro och se till att man ger den trygghet som behövs både för dem som arbetar i vården och för dem som söker hjälp och stöd. Ingela, Annika Billström i Stockholm, ni har vår respekt och vårt stöd. Och tack, Bosse, för välkomsthälsningen. Vi ska genomföra en tillväxtkongress. Är det tillväxt att tala om jämställdhet? Är det tillväxt att tala om förskolan och barnbidrag? Är det tillväxt att tala om asylsökandes villkor, eller borde det kallas fördelningspolitik? Den gränsen låter sig inte dras med ett enkelt pennstreck. Sambanden är inte enkla och raka. 9

10 För oss socialdemokrater har det alltid hängt ihop. Utveckling och jämlikhet är varandras förutsättningar, brukar vi säga. Rättvis fördelning är god tillväxtpolitik. Hög tillväxt är god fördelningspolitik. Kanske hänger det i dag mer ihop än någonsin. Tillväxt är så mycket mer än bruttonationalproduktens utveckling, så mycket mer än fabrikernas stål och gruvornas malm. Tillväxt är ett genombrott i solcellsforskningen, ett nytt patent, en grupp som lär sig engelska på ABF. Tillväxt är ännu en gymnasist som går ut med G i alla kärnämnen och en liten tjej som lär sig att cykla. Tillväxt är arbetsglädje, hälsa och initiativkraft hos personalen i äldrevården, eller: Tillväxt kan också vara en vinnande schlager. I tre dagar ska vi diskutera tillväxt såsom vi ser på den. Vi ska bryta åsikter och blicka framåt. Vi ska se hindren, men också utmaningarnas möjlighet. Säkert kommer vi att vara oense om en del, förhoppningsvis ense om desto mer. Vi vet att det inte finns något universalknep som leder till tillväxt. Det krävs många olika grepp och mångas medverkan. Men om tre dagar kommer vi tillsammans att ha stakat ut en långsiktig modern socialdemokratisk tillväxtpolitik. Partivänner! I arbetarrörelsen brukar vi säga att vi ska vara obrottsligt lojala mot målen men trolösa mot medlen. Ekonomisk tillväxt är inget mål för den socialdemokratiska politiken. På våra plakat har det aldrig stått: Högsta möjliga tillväxt. På våra plakat har det stått: Fred, arbete, bröd, frihet. Människan är målet, människans frigörelse, alla människors frihet, alla folks frihet, hela världens fred. Vi vill skapa ett samhälle som ger alla människor möjligheter att förverkliga sina livsprojekt och finna utlopp för sina stämningars längtan, där alla har möjlighet att växa som människor, spränga gränser, bygga sig ett rikare liv. Det är vad vi menar med tillväxt och tillväxtpolitik. Minns ni Günter Grass och hans snigel? Många av er gör nog det. Det är en klassisk bild av den socialdemokratiska reformismen, en snigel med sugfoten fast förankrad i verkligheten och känselspröten spelande mot den framtid som den i sakta mak är på väg mot. I dag gäller det att ha tredje generationens känselspröt med god täckning och lång räckvidd. I en global miljö ska de ta emot signaler från jordens alla hörn. Men sugfoten ska befinna sig på en grusväg mellan Marsjö och Byle, i ett kök i Norsborg, i en bilverkstad i Skellefteå eller på en vårdavdelning i Ängelholm, mitt i den svenska verkligheten. Tänk på det när vi nu diskuterar framtidens tillväxt, att det är för människans skull vi vill ha tillväxten. Det är trygga människor som skapar tillväxten. Partivänner! I onsdags sändes filmen Leva livet i TV. Där finns en scen där Kjell Bergqvists rollfigur Leif försöker inleda ett samtal med en vacker hårfrisörska. På frågan om han är ledig svarar han att han jobbar mycket hemma. Det tar inte många sekunder innan han tvingas erkänna att han är arbetslös. Den komiska figuren Leif bottnar i djupaste allvar. Det allvaret delas i dag av alltför många. I morse satt människor runtom i Sverige kvar vid köksbordet, kanske med tidningen och en kopp kaffe fast de ingenting hellre skulle önska än att kunna göra sig i ordning och gå till jobbet. Kanske försökte någon att dölja det precis som Leif.Kanske kände någon som en annan fiktiv arbetslös, Nordin i Jonas Hassen Kemiris roman Ett öga rött. Han säger så här: Man skrumpnar. Man förmultnar som en gammal frukt. Man blir till ingenting. Skillnaden är att verklighetens arbetslöshet gör ont på riktigt. Jag talar om nästan 264 000 människor. Jag talar om 36 000 ungdomar. Jag talar om 89 000 långtidsarbetslösa. Det är oacceptabelt många. För fyra år sedan stod jag i denna talarstol just på en extra partikongress och sade: Nu har vi 296 dagar på oss att nå fyraprocentsmålet för den öppna arbetslösheten. Vi nådde det målet. Vi lyckades främst för att vi ville lyckas, för att vi var beredda att prioritera stenhårt, för att vi satte kampen mot arbetslösheten främst. Det gjorde vi därför att arbete är grunden för välfärden, därför att arbete är det som skapar tillväxt, därför att arbete ger människor möjlighet att forma sina liv. Sedan kom den 11 september 2001 och all luft gick ur den internationella ekonomin. Det tog lång tid efter det att konjunkturen gick ned innan arbetslösheten steg. På samma sätt kommer det att ta lång tid innan arbetslösheten sjunker när konjunkturen nu vänder uppåt. Tids nog ökar investeringarna i takt med att konjunkturen segar sig uppåt. Tids nog kommer planerna på att anställa fler. Men de som anställs kommer inte med automatik att vara de som i dag är arbetslösa. Det är detta som är vår utmaning. Inget slöseri är större än arbetslösheten. Vi ska pressa tillbaka arbetslösheten en gång till. Vi kommer att lyckas därför att vi vill lyckas. Vi är beredda att prioritera, och prioritera stenhårt. Vi sätter kampen mot arbetslösheten främst. Nu gör vi en stor kraftinsats från regeringens sida, bland annat i den vårbudget som nu presenteras. Jag kan kort nämna en del förslag. Där finns bland annat 6 000 platser i vidareutbildning för anställda inom kommuner och landsting under 2005. Det finns 15 000 fler platser inom arbetsmarknadsutbildningen i år och en satsning på anställningsstödet inom aktivitetsgarantin. Där finns ett ROT-avdrag och skattestimulanser för miljöinvesteringar och källsortering. Där finns inte minst ett generellt sysselsättningsstöd till kommunerna och resurser för att anställa 3 000 fler förskollärare nästa år. Vi ska tillbaka, kamrater, till fyra procents öppen arbetslöshet. Men vi nöjer oss inte med detta. Fyra procent är ett etappmål. Vårt mål är full sysselsättning. Det är det här som tillväxtkongressen ska handla om. Det är den allt annat överskuggande arbetsuppgiften. Och för den, vet jag, brinner vi alla, därför att det har alla socialdemokratiska generationer politiker gjort. I egna erfarenheter är det grundat. I sunt förnuft och insikt om vår ekonomi 11

12 är det grundat. Om hur ett samhälle ska hållas samman är det grundat. Därför är kampen mot arbetslösheten vår allt annat överskuggande arbetsuppgift. De som mer än någon annan drabbas av arbetslöshet är svenskarna med utländsk bakgrund. Vad krävs för att vi ska få alla över tröskeln till svensk arbetsmarknad? Ja, vi kan stifta lagar mot diskriminering. Vi kan öka resurserna inom arbetsmarknadspolitiken. Vi kan satsa mer på skolan och språkundervisningen. Vi kan föreslå åtgärder för att minska segregationen. Det har vi gjort, och det gör vi. Samtidigt ser vi att det inte räcker. Det räcker inte med aldrig så offensiva åtgärder om fördomar ändå fäller människor på mållinjen. Det krävs attitydförändringar bland oss som sitter här, hos personalchefer i offentlig sektor, hos företagare och hos cheferna i näringslivet. Det krävs ett folkligt uppror mot fördomarna. Det är med fördomarna som med trollen, i ljuset spricker de. Vi får aldrig sluta att tala om dem. Olof Palme förklarade i ett välkänt tal roten till fördomen så här: Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla okunnigheten om andra människors särart, rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. Vilken rörelse om inte vår ska gå före i kampen mot fördomarna? Vi har allt att vinna på den kampen, i första hand rent mänskligt. Egentligen är det konstigt att människor satsar stora summor på att resa runt i världen för att ta del av andra kulturer, uppleva ny musik, nya dofter och smaker, nya sätt att umgås, nya idéer av alla slag. Men mycket av detta finns ju redan här hos oss, men många av oss är för dåliga på att upptäcka det. Sveriges befolkning består av människor från alla världens länder, från alla kulturer. Mängder av språk talas inom våra gränser. Mängder av språk talas dagligen i våra skolor, i våra offentliga institutioner. Tusentals välutbildade, språkkunniga och motiverade människor i yrkesverksam ålder vill inget annat än att få ett jobb. Människors vilja till arbete är vårt lands allra viktigaste tillgång. Vilken bakgrund man sedan har spelar ingen roll. När mänskliga och moraliska argument inte räcker måste vi också för tillväxtens skull göra oss av med våra fördomar. Om sysselsättningsgraden hade varit lika hög bland de utlandsfödda svenskarna som bland infödda svenskar, hade 120 000 fler människor varit i arbete. Vad skulle 120 000 fler i arbete betyda för tillväxten? Vad skulle den tillväxtökningen betyda för våra skatteintäkter och för vården och omsorgen? Vad skulle den betyda när alltfler unga ska försörja en växande skara äldre? Här har vi förmodligen vår största tillväxtpotential. Den ska vi ta till vara. Därför ska vi bekämpa fördomarna i vårt land. Och hör inte fördomar upp så vill vi klart och tydligt säga: Fördomar hör inte ett modernt demokratiskt Sverige till. I vårbudgeten genomför vi stora satsningar, bland annat i kampen mot arbetslösheten och för en bättre välfärd. Det kan vi göra trots att vi har flera år av lågkonjunktur bakom oss. Jämförbara länder i Europa plågas av stora underskott och nedskärningar. I Sverige har vi sparat i ladorna under de goda tiderna. Vi har haft en högre tillväxt än övriga Europa, och svensk ekonomi står ännu relativt stark. Vi har i dag inte bara en ekonomisk styrkeposition, utan vi har också återvunnit den politiska ideologiska styrkan. Tydligast ser vi det kanske i högerns alltmer förvirrade budskap och alltmer desperata sökande efter något att hålla sig i. Låt mig en stund tala om det som händer på höger vänsterskalan i svensk politik och också globalt. En artikel i den engelska tidningen The Guardian fångade för en tid sedan mitt intresse. Den utgick från frågan: Hur gör de det svenskarna? Artikeln handlade lyckligtvis om vår offentliga sektor, om vår välfärdsmodell om barnomsorg för alla, om 16 månaders föräldraledighet, om satsningarna på grundskolan och om sjukvårdens höga kvalitet. Artikeln handlade också om de brittiska studiebesöken i vår offentliga verksamhet och om den vilja att lära av Sverige som nu kan ses, inte minst i brittisk politik. Lite slarvigt översatt skriver de så här i den brittiska tidningen om britternas syn på vår modell: Den den svenska modellen har setts som en bisarr historisk kuriositet som vi aldrig kommer att kunna tävla med: För litet, för pacifistiskt, för trevligt Deras sociala och ekonomiska mirakel skulle aldrig kunna blir vårt. Deras politik och skatter är omöjligt utopiska. Folk pekar med förtvivlan på Sveriges stora företag Ikea, Volvo och Ericsson och undrar hur vi ska kunna konkurrera. Och deras socialdemokratiska själ! Vi som blivit så förråade av vår smutsiga högerpress, hur skulle vi kunna bli snälla som de? Det är inte dåligt. Ibland är det befriande att få låna andras ögon en stund. Vi skulle inte uttrycka oss så här. Men visst har Sverige ett koncept som fungerar så skulle vi säkert säga. Vi har en modell som flyger, skulle vi kanske våga dra till med. Men gång på gång visar forskare att Sverige ligger i topp när det gäller jämställdhet, trygghetssystem, god nivå på skolan, lång livslängd och barnvänlighet. Nyligen hade Veckans Affärer en undersökning där Sverige placerades i topp när man mäter den viktigaste tillgången för framtida utveckling, nämligen kreativiteten. I går fick vi siffror från Goldmann Sachs.De visar att Sveriges köpkraftskorrigerade bruttonationalprodukt per capita under de senaste tio åren har växt kraftigare och slagit såväl euroland som hör och häpna - USA! Visst har vi västvärldens högsta skatter. Stundtals tycker vi inte att det räcker till. Vi vill ju förbättra välfärden ytterligare. Men inte hindrar skatterna Sveriges utveckling. Vad undersökningen visar är att det kanske rentav är tvärtom. Vi blir starkare när vi hjälps åt. Vi tjänar alla på att alla får vara med. Det svenska folket har länge ställt upp på denna modell, som i allt väsentligt är en socialdemokratisk modell. I val efter val har de avvisat det ekonomiska lättsinnets och de stora skattesänkningarnas väg. Högern har hårdnackat stått för motståndet, och under en lång tid var 13

14 de nyliberala idéerna också framgångsrika i vårt land. I dag sviker argumenten den nyliberala höger som så länge utmanat oss. Nu sitter dess tänkare där och plitar dit en bortre parentes för Bohmans era i sin historieskrivning. Inom parentestecknen hamnar Bohman själv, Adelsohn, Bildt, den vikarierande partiledaren Tobisson och så Lundgren. På ömse sidor om parentestecknen hamnar de som vurmar för moderation och samling på ena sidan Yngve Holmberg och på den andra sidan hans nutida politiska arvtagare. Det är den svenska högern, med nyliberalismens facit. Det är det som vi ska förhålla oss till bland annat. Det här är ingenting som bara avspeglar sig i partiledarval. Högern trängs tillbaka på flera fronter. För det första: Det fanns en tid då den svenska högern talade illa om fackligt arbete. Ja, det gick för den delen utöver den politiska högern. Det gick in på borgerliga ledarsidor och i andra sammanhang. Men de rösterna hörs nu allt svagare. I dag gör facket bra lönerörelser. De levererar reallöneökningar och förmår samtidigt hävda svensk konkurrenskraft i en allt hårdare global konkurrens. Kollektivavtalen står starka. Kraft och ansvarstagande präglar en fackföreningsrörelse som i dag klarar att avvisa systemskifteskraven från arbetsgivarsidan. För arbetarrörelsen tror jag inte att vi tillräckligt mycket kan stryka under vikten av detta. Det är vår politiska styrka att ha en fackföreningsrörelse som förmår att ta ansvar för landet, en fackföreningsrörelse som kommer tillbaka efter 1980-talets stora bekymmer där avtalen många gånger slutade i tvåsiffriga belopp men sällan i reallöneförbättringar. Nu är det låga avtal, reallöneförbättringar, skärpt konkurrenskraft och nej till systemskifte. Till och med mitt eget fack, Handelsanställdas förbund, lyckades i år komma fram till ett avtal utan medlingsinsatser. Detta säger någonting! Vi talar mycket om facklig-politiskt samarbete. Det är klart att när fackföreningsrörelsen på detta sätt löser en av sina huvudsakliga uppgifter med styrka och med konsekvens ger det också en växande politisk roll och en växande politisk betydelse åt fackföreningsrörelsen och därmed åt hela arbetarrörelsen. För det andra: Ett annat uttryck för en sådan här ideologisk förskjutning som skett i spåren på att vi har klarat att ordna den gemensamma ekonomin i landet är att näringslivets egna organisationer under vårens så kallade tillväxtsamtal föreslår finansiering för de önskade skattesänkningarna. För första gången finns det nu en förståelse för att skattesänkningar också måste betalas. De dynamiska effekternas tid är förbi. Ni vet den tanke som framför allt amerikanska ekonomer och en amerikansk president vid namn Ronald Reagan lanserade: Sänker vi bara skatterna så sätter vi extra sprutt på ekonomin, och när den snurrar fortare får vi ännu mer pengar in i vår gemensamma kassa. Tänk så bekvämt det var, tänk så farligt det var och tänk vilket systemskifte det höll på att leda till i Sverige under den korta period då Carl Bildt fick pröva att regera! Nu har vi ett svenskt näringsliv som kommer till oss och säger: Det finns vissa skatter som är skadliga för tillväxten. Vi inser att vi inte bara kan ta bort de intäkterna ur statskassan. Vi har idéer om hur vi skulle kunna göra på ett annat sätt för att finansiera detta. Det är en ideologisk framgång för oss men också ett uttryck för ett ansvarstagande från näringslivets sida som vi naturligtvis ska möta med respekt och uppskattning. Ingen ska tveka om att det är ett helt annat klimat som vi nu rör oss i jämfört med det som gällde för 20 år sedan. Nyliberalismen har också i denna mening kommit till en punkt. För det tredje: Också här gäller det en ideologisk iakttagelse. Den politiska högern accepterar nu att vi ska ha överskott i de offentliga finanserna. Jag vet inte om jag kan hitta på ett mer tråkigt politiskt uttryck än detta överskott i de offentliga finanserna. Vad betyder det? Ja, det betyder att sparandet i samhället ska gå till på så sätt att åtminstone 50 000 miljoner kronor varje år sparas i den gemensamma kassan för att trygga våra välfärdssystem. 2 procents överskott i de offentliga finanserna är 50 000 miljoner kronor. Det sparandet lägger vi i dag i pensionssystemet. Vi sparar för våra framtida pensioner. Det har varit en lång strid kring detta. Det började med ATP. Vi hade den diskussionen också i anslutning till löntagarfondsdebatten och när det gällde de så kallade buffertfonderna. Nu har vi ett läge då vi ser en svensk höger säga: Okej, det här ställer vi upp på. Det är inte överbeskattning. Det är inte tvångssparande. Det är inte sådant som skadar ekonomin. Det kan vara nödvändigt. Jag är glad över den positionsförflyttningen, för ett sätt att vara med och långsiktigt trygga en stor gemensam sektor är att bygga upp en ekonomi som klarar också nedgångar och sämre tider genom att vi har sparat gemensamt. Det ligger en stor ideologisk förflyttning i denna positionsförändring från den svenska högern. Det hälsar jag med tillfredsställelse. Jag inser självklart att därmed är inte alla ideologiska strider slut, men det är ett nytt politiskt klimat. Det har följt på att vi har återupprättat greppet över den gemensamma ekonomin. Fackföreningsrörelsen har återigen tagit greppet över lönerörelserna, och de borgerliga partierna har anpassat sig vad gäller synen på skattepolitiken. Det är en ideologisk framgång, och det är den framgången vi ska ta avstamp i när vi diskuterar hur vi ska gå vidare för att åstadkomma mer av tillväxt och utveckling. Vi har bakom oss 25 år av nyliberala framgångar, av marknadens mer eller mindre ohämmade verkningar. Det har funnits tider då vi fått backa, då det var vi som kände oss pressade av samhällsdebatten. Nu händer det motsatta, nu är det högern som får backa. Det ger oss ett utrymme att titta på vad som gick fel eller för långt under den nyliberala vågen när den pressade oss. Var backade vi för långt, var fick marknaden lite för stort spelrum och andra värden för liten plats? Vad släppte vi igenom som inte var riktigt bra? Nu tittar LOs ekonom Dan Andersson på detta i en statlig utredning, och vi har tillfälle att diskutera det under denna kongress. 15

16 Vi ska också fundera över vad omsvängningen står för och vart den leder framöver. När talet om ofantlig sektor och trygghetsnarkomani tystnat, när den sista skummande resten av den nyliberala vågen slutligen ebbat ut vad kommer då i stället? Om pendeln nått sin yttersta nyliberala punkt och nu svänger tillbaka med kraft, hur blev det så och varför händer det nu? Det finns en enkel kontrollfråga: Vad är effektivast i dag, vilken modell fungerar bäst? Med vilka mått ska effektivitet mätas, när utmaningarna heter globala miljöhot och befolkningsminskning? Är det möjligen här förklaringen till den internationella förtjusningen över den nordiska välfärdsmodellen ska sökas? Vår modell bygger på solidaritet och gemensamt ansvarstagande. Den bygger på att alla kan bidra, att ingen är för svag för att ha något att tillföra och ingen för stark för att någon gång behöva stöd av andra. Den bygger på en humanistiskt och demokratisk människosyn, inte på snöd ekonomisk vinning. Den bygger på värderingar, inte effektivitetsberäkningar. I dag är vi inte ensamma om att tycka att detta är tilltalande. Vår tanke, vår ideologi, är modern rent av populär! Vi socialdemokrater, vi som sitter här i dag, har aldrig vikt från jämlikhetsidealen. Vi har tro på människan, och vi har alltid trott på vår välfärdsmodell också när det kastades glåpord över den. När jag ser er samlade här, känner jag mig stolt över det, över er och över vårt parti. Nöjda ska vi inte vara aldrig! Men stolta, visst kan vi vara stolta över det vi har uträttat tillsammans! Det har sagts att de stora segrarna vinner man i motståndarnas hjärtan. Jag tror att det var Per-Albin Hansson som sade det först. Tro för all del inte att vi nått så långt bara för att högern talar med ett nytt och ovant tonfall. Det är mer hjärna än hjärta, tror jag, bakom deras förändrade positioner. Högerns hjärta klappar ännu för en annan samhällsmodell, med andra värderingar och en annan syn på människan och på människors relationer till varandra. Vi har hävdat jämlikhet och solidaritet. De har ofta utgått från egenintresse och konkurrens. Den klyftan är djup. Jag hade inte tänkt ägna mig åt elakheter, men en liten jämförelse vill jag tillåta mig. När vi nu ser den nya högerpolitiken, tänk er nidbilden av en mindre seriös bilhandlare. Ni vet, en sådan där som är väl medveten om bristerna hos bilen/objektet. Han som täcker rostskadorna med lite färg, trär på en ny klädsel över utslitna säten, sätter på några blanka navkapslar för att dra blicken bort från utslitna däck och till sist hänger upp en doftgran, en så kallad Wunderbaum, i backspegeln för att det ska lukta fräscht i bilen. Det är så en bilskojare kan förvandla skrot till ett kap, ett fynd. I politiken går vi inte på sådant. Vi vet vad som gäller i dag: in med bilen på besiktning eller i politikens värld, in med moderatpolitiken hos riksdagens utredningstjänst. Visst är det konstigt. Jag vet inte i hur många valrörelser vi har sagt till Moderaterna: Ni driver en politik som är felaktig, den är farlig för landet, den förstör finanserna, den skapar otrygghet och den försämrar vår kon- kurrenskraft. De har envist sagt: Sänk skatten! Till sist fick vi då en moderatledning som skickade allt av moderatpolitik till riksdagens utredningstjänst: Kan det vara så, att vår politik förstör landets ekonomi, skapar orättvisor och bidrar till sämre förutsättningar för framtiden? Och utredningstjänsten räknade och kom fram till att så var det. De hade inte behövt gå den omvägen, menar jag de hade kunnat lyssna till oss. Vi får se vad det står för, men det är i alla fall ett intressant tidens tecken. Vi har vunnit åtminstone en delseger i en ideologisk strid. Vi ska stå för vår samhällsmodell, byggd på höga skatter, omfördelning människor emellan och rationella satsningar på kunskap, infrastruktur och miljö. Det är produktivt, det är modernt, och det är framtidsinriktat. Det skapar tillväxt. Vi har anledning att vara stolta, men inte nöjda! Vad känner då vår snigel, då den riktar sina högteknologiska känselspröt ut mot den globala verkligheten? Om det nu verkligen är så att pendeln svänger i Sverige helt säker kan man ju aldrig vara så kan vi vara ganska säkra på att någonting har hänt också utanför våra gränser. Numera är det ju så det fungerar. Förra året gick våra partivänner kraftigt fram i valen i Belgien. I Spanien i år märktes uppgången långt innan högerregeringen föll på sin hantering av terrordåden i Madrid. I Frankrike tar vänstern hem 20 av 22 regioner i de senaste valen. I Danmark, som är på väg mot folketingsval, är Socialdemokraterna åter största parti. Våra vänner i Sydafrika triumferar, våra vänner i Korea triumferar. Attityder och värderingar förskjuts uppenbarligen vänsterut. Det folkliga stödet växer för demokrati och mänskliga rättigheter, för global rättvisa och solidaritet. Motståndet mot den amerikanska dominansen i världen blir allt starkare. Kraven på motkrafter till kapitalismen ropas ut i megafoner längs demonstrationståg över hela världen. Det finns en vilja att återupprätta människovärdet i förhållande till marknadsvärdet, inte minst bland unga människor. Kravet riktas till världens demokratier: Gå från ord till handling! Här finns ett trots, som arbetarrörelsen bör ta fasta på. Viljan att förändra och tron på att det är möjligt är grundläggande för demokratin och för politiken som samhällsförändrande kraft. Partivänner! I vår del av världen har vi en institution som har potential att bli en motkraft mot det internationella kapitalet, men i Sverige behandlar vi den ofta ganska styvmoderligt: den europeiska unionen. Den 1 maj växer EU med tio nya medlemmar. Vi blir fler som kan utbyta varor, tjänster och idéer med varandra. Vi blir starkare och tryggare, när Östersjöländerna växer samman i en region med en enorm tillväxtpotential. Vi blir rikare när vi samarbetar och utvecklas tillsammans. Den 1 maj sätter vi punkt för uppdelningen i öst och väst, Andra världskriget är slut åtminstone i Europa. Demokrati och frihet segrar över förtryck! Det är stort, och det är fantastiskt. Samtidigt är det naturligtvis en utmaning. Vi ska gå balansgång mellan nya möjligheter och nya hinder. Det ska fungera i praktiken utan att människor kommer i kläm. Därför har vi också en diskussion om det vi kallar för övergångsregler. 17

18 Vad det handlar om för vår del är att vi vill ha en arbetsmarknad präglad av ordning och trygghet. Oseriösa arbetsgivare ska inte kunna utnyttja utvidgningen för att dumpa löner och lämpa över kostnader på det sociala trygghetssystemet. Trygghet ska gälla alla. Inkomster och kollektivavtal ska också gälla alla lika. Med facklig-politiskt samarbete klarar vi den balansakten. Det är jag övertygad om. Vi ska tillsammans gå vidare och utveckla politiken inom unionen för tillväxt, för arbete och för trygghet. Det kan jag återkomma till i mitt avslutande anförande på söndag, som också blir avstampen inför det viktiga val som sker i juni. Partivänner! En del av världen helas, men världen är fortfarande delad. Just nu sitter vår utrikesminister Laila Freivalds i möte med EUs utrikesministrar för att diskutera de senaste utspelen från Sharon och Bush rörande Mellanöstern. Våldsspiralen måste stoppas. Konflikten kan få bara en lösning, och det är en politisk lösning. Resten av världen har ett ansvar för att få parterna att återvända till förhandlingsbordet. En uppgörelse måste också komma till stånd som vilar på FNs resolutioner 242 och 338, som vilar på folkrätten. I Mellanöstern, denna sargade del av världen, finns också Cypern. I Cypern ska nu ett förhandlingsresultat underställas en folkomröstning. Om de två halvorna av ön röstar ja kan vi ha fått en fredlig avslutning på en av de långa konflikterna i Mellanöstern. Röstar de nej fortsätter konflikten. Irak är ett land där det var möjligt att starta ett krig utan medverkan av FN men där det aldrig blir möjligt att skapa en varaktig fred utan en insats av FN. Vi har Afghanistan, Iran och naturligtvis också det europeiska landet Turkiet, som en brygga in i denna region, där Turkiet har ett medlemskap i Europeiska unionen på sin dagordning. Världen brinner. Vårt ansvar är att tillsammans med andra se till att konflikterna löses och löses fredligt. Jag var nyligen i Indien. Där sade premiärministern till mig ungefär följande: Är vissa folk mindre värda än andra? Vi måste fråga oss: Är det rimligt att 1 200 miljoner indier inte har plats i FNs säkerhetsråd medan 55 miljoner fransmän har det? Diskussionen är grundläggande. Vi ska ägna oss åt den i vårt parti. Samma enkla princip som människor emellan hävdar att ingen är mer värd än någon annan, att vi har lika rätt och lika ansvar, måste gälla stater emellan. Därför är folkrätten central. Men i dag är det uppenbart att det inte räcker att skydda stater. Folkmordet i Rwanda, som vi nyligen uppmärksammade, är bara ett exempel. FN behövs också som skydd för individen inom staten och ibland som skydd för individen mot staten. I Madrid slog den internationella terrorismen för första gången rakt mot den europeiska demokratin. Kampen mot terrorismen måste vara global. Ingen global institution är därför viktigare också i detta sammanhang än Förenta Nationerna. En enda stormakt präglar världen. Detta gröper ur förtroendet för FN. Det vi minst av allt nu önskar oss är att fler länder tar sig rätten att agera på egen hand utanför FNs ram. Socialdemokratins svar till Indiens premiärminister och alla andra är: FN måste reformeras. Ett starkt FN behövs. Folkrätten måste stärkas. Det multilaterala arbetet behöver utvecklas i och för en ny tid. Ingen arbetsuppgift var mer angelägen för Anna Lindh än denna. Hon såg fram emot det, och det inspirerar oss i dag. Därför har årets förstamajmärke hennes bild och FNs färger. Vi bär det med stolthet, och vi bär det med glädje, eftersom det visar att socialdemokratin är en internationell solidaritetsrörelse. Vi vet: Detta är vår värld. Av den är vi beroende. Mot den har vi ansvar. Sådana är vi, i globaliseringens tid: internationella, demokratiska socialister med vinden i ryggen och nyliberalerna på reträtt. Sverige ska vara med och gå i spetsen för reformarbetet, med samma utgångspunkter som leder oss i det internationella arbetet liksom på denna kongress om tillväxt: att människovärdet är lika och okränkbart, att människan är målet. Välkomna till tillväxtkongressen 2004! Dagordningens punkt 2 Beslut om kongressens offentlighet Föredragning och förslag Göran Persson, partiordförande: Den här klubban har jag inte hållit i sedan 1975, då jag satt ordförande på SSUs kongress tillsammans med några pigga ynglingar och tjejer, bland annat Lena Hjelm-Wallén och jag tror också Jörgen Linder,som snart kommer att föreslås bli ordförande på den här kongressen. Det är inte länge sedan. Det är bara 30 år sedan. Vi kommer nu till punkten Beslut om kongressens offentlighet. Vi brukar inte ha något att dölja, så vi brukar säga att det ska vara helt offentligt. Är vi överens om det? Svaret är ja. Beslut Kongressens beslöt: att kongressen skulle vara offentlig. Dagordningens punkt 3 Fastställande av ombudsförteckning Dagordningens punkt 3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 19

Föredragning Håkan Bystedt, fullmaktsgranskningskommittén: I vanlig ordning är det de förtroendevalda revisorerna som har utgjort denna granskningskommitté. Vi har haft två träffar där vi har gått igenom materialet från distrikten, och vi lämnar följande rapport. Enligt den fastställda medlemsberäkningen för kongressen har inom distrikten valts 350 ombud. Samtliga fullmakter har godkänts. Stockholm den 26 mars och 16 april 2004 Håkan Bystedt, Anita Modin, Inga Hagström Dagordningens punkt 3.2 Upprop Föredragning och förslag Fullmaktsgranskningskommitténs ordförande Håkan Bystedt föreslog att uppropet anses genomfört genom den avprickning som gjorts enligt ombudsförteckningen i kongressboken. Bohusläns partidistrikt Paula Berger, Eva Carlsson, Mats Frisell, Monica Gillberg, Anders Johansson, Patrik Karlsson, Stig Nilsson, Malin Sevin och Petra Sundblad. Dalarnas partidistrikt Jan-Åke Andersson, Jonny Gahnshag, Robert Hagström, Olof Långberg, Ulla Britt Mikaelsson, Kenneth Persson, Kristina Svensson, Maria Tapper, Agneta Thörnqvist och Louise Tysklind. Gotlands partidistrikt Christer Engelhardt, Hans-Erik Svensson Nilsson. och Margaretha Carlström Gävleborgs partidistrikt Bertil Andersson, Mats Arnsmar, Maria Augustsson, Margareta Bruhn, Marie-Louise Dangardt, Håkan Englund, Henrik Gustafsson, Leif Hansen, Stefan Hedin, Anders Hernborg, Uno Jonsson, Johan Kanmert, Denny Karlsson, Åsa Lindestam, Lena Lundgren, Timo Mäli, Olle Nilsson-Sträng, Monica Olsson, Åsa Pehrson, Anders Prytz, Eva-Britt Rönnbäck, Helen Sandgren-Stenmark, Anna Schönning, Elisabeth Svedestad, Ewelina Tokarczyk och Rolf Wiberg. Beslut Kongressen beslöt: att med utgångspunkt i uppropet fastställa ombudsförteckningen enligt förslag att suppleanter för förhindrade ombud inträder enligt följande: Lennart Niklasson, Norra Älvsborg, ersätts av Marie Dahlin, Katarina Köhler, Västerbotten, ersätts av Olof Nyström, Bert-Rune Dahlberg, Västerbotten, ersätts av Erik Bergquist och Gunilla Lundgren, Västerbotten, ersätts av Magnus Liljeström. att godkänna vidtagna åtgärder och att uppropet därmed var företaget. Hallands partidistrikt Kristina Jönsson, Ove Gustavsson, Kerstin Zander, Jana Nilsson, Åke Eliasson, Jan-Olof Johansson, Jenny Emnér och Per Persson. Jämtlands partidistrikt AnnSofie Andersson, Tord Andnor, Elsa Danielsson, Mona Modin, Jens Nilsson, Marie Nordén och Robert Uitto. Jönköpings läns partidistrikt Ilan DeBasso, Ann-Louis Edén, Britt-Marie Glad, Berith Gustafsson, Peter Holkko, Anette Höglund, Bérry Lilja, Desiré Lindholm, Claes Löfgren, Peter Persson, Helene Pettersson och Evaggelos Tottas. 20 Följande deltagare bevistade kongressen: Ombud Blekinges partidistrikt Tommy Andersson, Eva-Britt Dahlström, Peter Jeppsson, Anders Karlsson, Kristina Kulle, Jan-Anders Lindfors, Christina Mattisson, Bengt-Christer Nilsson, Margareta Olsson, Jan-Anders Palmqvist, Kalle Sandström och Annelie Svensson. Kalmar läns partidistrikt Martina Andersson, Dennis Bäckman, Tommy Eliasson, Waileth Elmersson, Jan Henriksson, Gunnar Jansson, Christer Jonsson, Pia Kask, Bodil Liedberg- Jönsson, Ann-Britt Ljungberg, Peter Olofsson, Stig Persson, Bo Ström och Sören Westerholm. Kronobergs partidistrikt Clas Göran Carlsson, Fredrik Ekstrand, Stefan Fredriksson, Stefan Jönsson, Robert Olesen, Tobias Scharin, Conny Simonsson, Charlotta Svanberg, Lars Wegendahl och Marie Åberg-Johansson. 21

Norra Älvsborgs partidistrikt Gert-Inge Andersson, Kalle Blomgren, Marie Dahlin, Per Eriksson, Eva Eriksson, Kerstin Fredriksson, Ann-Christin Holgersson, Jarl Karlsson, Anders Larsson, Anna-Karin Moberg, Emmanuel Nkansah, René Norgren-Jeryd och Gustav Wennberg. Norrbottens partidistrikt Birgitta Ahlqvist, Eivy Blomdahl-Hellström, Leif Bogren, Elisabeth Bramfeldt, Sven-Erik Bucht, Håkan Dickman, Anna-Lena Eriksson, Peter Eriksson, Robert Forsberg, Birgitta Gidblom, Sten Karlström, Fredrik Lundh, Leif Nilsson, Bengt Niska, Karl Petersen, Lage Sandman, Folke Spegel, Helena Stenberg, Kenneth Stålnacke, Bertil Sundqvist, Kjell Wedestig och Britt- Marie Westerlund. Monica Lindell Rylén, Arne Lundberg, Gert Nilsson, Fredrik Olovsson och Greger Tidlund. Uppsala läns partidistrikt Anneli Djurklo, Lena Hartwig, Agneta Hägglund, Hilde Klasson, Vivianne Macdisi, Erland Olsson, Marlene Svensson, Inga-Lill Tegelberg och Margareta Widén-Berggren. Värmlands partidistrikt Paula Bertolone, Kenneth Eriksson, Sten Fransson, Anita Fridberg, Per Gruvberger, Marina Isaksson, Hans Peter Jessen, Eivor Karlsson, Håkan Laack, Lena Melesjö Windahl, Christian Norlin, Nils Persson, Arne Persson och Angelica Rage. Skaraborgs partidistrikt Susanne Berglund, Alex Bergström, Pia Ehn, Barbro Hassel, Niklas Kjellqvist, Fredrik Larsson, Peter Lindroth, Kennth Lundell och Christina Raud. Skånes partidistrikt Ingela Andersson, Preben Andersson, Johan Andersson, Christine Axelsson, Sten Björk, Cilla Dahl, Pia Ingvarsson, Susanne Jönsson, Gunnar Jönsson, Niklas Karlsson, Frida Karlsson, Lynn Ljungberg, Karin Lyberg, Stefan Malmberg, Gulli Mattsson, Birgitta Nilsson*,Carina Nilsson, Gert Nilsson, Jan Nilsson, Tomas Nordström, Annika Odelstav, Solveig Ohlsson, Karl-Erik Olsson, Ilmar Reepalu, Rose-Marie Riling, Eva Sjöstedt, Elisabeth Stenberg, Jan Svärd, Anders Tell, Ann-Marie Wågström och Jenny Önnevik. Stockholms läns partidistrikt Anders Bergérus, Susanne Bergström, Margareta Bernhardsson, Marie Ende, Anita Gidlund, Jonas Hellberg, Lotta Håkansson Harju, Ann Marie Högberg, Håkan Jonsson, Helene Knutsson Hellmark, Bo Krogvig, Anders Lago, Britta Lejon, Niclas Lindberg, Anna Karin Lundström, Stig Malm, Niklas Nordström, Liisa Petrykowska, Jens Sjöström, Hans Strandin, Hanna Stymne Bratt, Ann-Christine Wåhlberg och Maryam Yazdanfar. Västerbottens partidistrikt Ulla-Maj Andersson, Erik Bergkvist, Isak Frohm, Lennart Holmlund, Jakob Jakobsson, Gunilla Johansson, Magnus Liljeström, Christer Lindvall, Janeth Lundberg, Åke Nilsson, Olof Nyström, Mare-Louise Rönnmark, Jens Wikström, Gunilla Åström, Åsa Ögren och Bert Öhlund. Västernorrlands partidistrikt Stefan Aronson, Maud Byquist, Bodil Hansson, Sven-Göran Johansson, Christina Karlsson, Elisabet Lassen, Micael Melander, Rainor Melander, Tonny Nilsson, Bengt Nilsson, João Pinheiro, Anna-Belle Strömberg, Jim Sundelin och Lena Österlund. Västmanlands partidistrikt Denise Bergström, Svante Bylund, Roger Eklund, Åke Hillman, Helmut Hoffman, Tommy Johansson, Elizabeth Salomonsson, Anders Teljebäck och Olle Thorell. Södra Älvsborgs partidistrikt Phia Andersson, Lisa Dahlberg, Eva-Karin Haglund, Solveig Kjörnsberg, Ulf Olsson, Per Pellby och Anders Österberg. 22 Stockholms partidistrikt Lena Ag, Bo Andersson, Anna Berger Kettner, Annika Billström, Maria Bosdotter, Sven Britton, Anders Carlberg, Karin Gustafsson, Karin Hanqvist, Ingemar Josefsson, Dag Larsson, Teres Lindberg, Sonja Mogert, Erik Nilsson, Jens Orback, Tomas Rudin, Inger Segelström, Catharina Tarras-Wahlberg, Börje Vestlund, Tullia von Sydow och Maria Östberg Svanelind. Sörmlands partidistrikt Göran Dahlström, Hans Ekström, Ann-Siv Forsberg, Anna Hagberg, Jimmy Jansson, Siw Jansson, Monica Johansson, Britt-Marie Kärngren, Jakob Larsson, Örebro läns partidistrikt Marie Andersson, Håkan Bergman, Kerstin Bergström, Carina Dahl, Thomas Esbjörnsson, Eva-Lena Jansson, Bjarne Rasmussen, Lars-Erik Soting, Jenny Steen, Susanne Stenlund, Ulf Ström, Björn Sundin, Elvy Wicklund och Peter Zetterman. Östergötlands partidistrikt Eva Andersson, Gunn Bredstedt, Marita Dahlgren, Camilla Egberth, Göran Färm, Billy Gustafsson, Kikki Göransson, Jan-Erik Johansson, Sonnie Knutling, Per-Arne Larsson, Tomas Lindgren, Rolf Lövgren, Britt Olausson, 23 * Ersattes av Sune Malmgren, se senare beslut Förändring av tidigare beslut dagordningspunkt 3

24 Jörgen Oskarsson, Stefan Pettersson, Sven-Erik Pettersson, Barbro Wallgren och Kent Waltersson. Riksdagsgruppens representanter Laila Bjurling, Sinnika Bohlin, Claes-Göran Brandin, Alf Eriksson, Mathilda Ernkrans, Nils-Göran Holmqvist, Leif Jakobsson, Anders Karlsson, Sonia Karlsson, Sylvia Lindgren, Agneta Lundberg, Paavo Vallius, Maria Öberg och Krister Örnfjäder. Representant för svenska s-gruppen i EU-parlamentet Eva Hedkvist-Petersen. Internationella gäster Albanien Socialistpartiet: Maqo Lakrori. Angola MPLA: Paulo Jorge och João Gimolieca. Bosnien-Hercegovina Socialdemokratiska partiet: Dragi Stanimirovic. Alliansen av oberoende socialdemokrater, SNDS: Igor Radojicic. Bulgarien Socialistpartiet, BSP: Georgi Pirinski. Socialdemokraterna: Alexander Tomov. Danmark Socialdemokratiet: Pia Gjellerup och Kenneth Thue Nielsen. El Salvador Frente Farabundo Marti Liberacion National, FMLN: Rafael Aleman. Filippinerna Akbayan Citizens Action Party: Ellene A. Sana. Finland Socialdemokraterna, SDP: Eero Heinäluoma, Juha Eskelinen, Tuula Lampinen, Eila Raittinen, Hannu Taavitsainen och Maarit Feldt-Ranta. Frankrike Socialistpartiet: Stéphane Boujnah. Ghana National Democratic Congress, NYC: Baba Jamal och Richard Blankson. Grekland PASOK: Vaso Papandreou. Irak Kurdistan Democratic Party, KDP: Taha Barwary. Patriotic Union of Kurdistan, PUK: Burhan Habib och Shwan Baban. Iran Democratic Party of Iranian Kurdistan, PDKI: Salah Gadan. PDKIs kvinnoförbund: Golaleh Sharafkandi. Italien Democrats of the Left, DS: Valerio Re och Manlio Palocci. Kroatien Socialdemokratiska partiet: Irina Stajcic och Zoran Milanovic. Moldavien Socialdemokratiska partiet: Oazu Nantoi. Demokratiska partiet: Tatyana Lariushin. Mongoliet Mongolian People s Revolutionary Party, MPRP: Miyegombo Enkhbold, Lailan Tungalag och Danzan Lundeejantsan. Norge Arbeiderpartiet: Jens Stoltenberg, Mette Gundersen och Annelene Svingen. Polen Democratic Left Alliance, BSZ SLD: Szymon Stellmaszyk. Rumänien Socialdemokratiska partiet: Radu Podgoreanu. Ryssland Socialdemokratiska partiet: Victor Mironenko och Julia Dotsenko. Ryska demokratiska partiet, Yabloko: Victor Sheynis. Storbritannien Labourpartiet: Rachel Cowburn. Tyskland Socialdemokraterna, SPD: Franz Müntefering, Achim Post och Frank Schauff. Serbien och Montenegro Socialdemokratiska partiet: Natasa Milojevic. League of Social Democrats of Vojvodina: Aleksandar Kravic och Sanja Shiflish. Civic Alliance: Branko Popovic. Demokratiska partiet: Bojan Pajtic. Spanien Socialistpartiet, PSOE, Europeiska Socialdemokraters Parti, Socialistgruppen i Europaparlamentet: Barbara Dührkop-Dührkop. Tunisien Constitutional Democratic Assembly, RCD: Sadok Fayala. Turkiet DEHAP: Eyyup Doru och Mahmut Colak. Ukraina Socialdemokratiska partiet: Olena Skomoroschchenko. USA Democratic Socialists of America: Skip Roberts. Vitryssland Socialdemokratiska partiet, BSDP: Nina Stuzhinskaja. Arbetarpartiet: Vladzimir Strakh. 5+: Alena Skrygan. 25

Yemen Socialistpartiet: Mansur Rajih. Åland Socialdemokraterna: Henrik Lagerberg. Polisario Front Yahiaoui Lamine och Mhamed Khadad. SSU-förbundet: Ardalan Shekarabi. TCO: Sture Nordh. Unga Örnars Riksförbund: Anders Selin. Verdandi: Inge Fält. Vårdförbundet: Eva Fernvall och Olivia Wigzell. Värmlands partidistrikt: Tommy Ternemar. 26 Svenska gäster ABF: Elsie Bäcklund Sandberg och Stefan Svensson. A-lotterierna: Anders Jansson. Anna Lindhs minnesfond: Christina Weibull. Arbetarrörelsens arkiv: Karin Englund. Bilda förlag: Bengt Fasth. Blekinge partidistrikt: Mats Johansson. Bommersvik: Annelie Karlsson-Lenksjö. Broderskap: Pär-Axel Sahlberg. FF Profilreklam: Peter Persson. Folksam: Lars Burman. FöreningsSparbanken: Peter Nygårds. Gotlands arbetarekommun: Åke Svensson. Göteborgs partidistrikt: Frank Andersson. Handikappförbundens samarbetsorgan: Berndt Nilsson. Hyresgästernas riksförbund: Barbro Engman. Jönköpings läns partidistrikt: Martin Nilsson. Kooperativa förbundet: Nina Jarlbäck. Kooperativa Institutet: Lars Hillbom. LO: Leif Håkansson och Erland Olauson. LO idédebatt: Helen Pettersson. Norrbottens partidistrikt: Kristina Zakrisson. Olof Palmes Internationella Center: Thomas Hammarberg och Ingrid Persson. PRO: Nils Gustavsson. Programkommissionen: Mikael Damberg och Eva Marcusdotter. RFSL: Sören Andersson. RFSU: Katarina Lindahl. Riksbyggen: Ronnie Andersson. Riksorganisationen Folkets Hus och Parker: John Brattmyr. SACO: Anna Ekström. SAP-F: Marianne Selberg. S-gruppen i Kommunförbundet: Stavros Giangozoglu. S-gruppen i Landstingsförbundet: Sören Gunnarsson. SIOS: Panos Oulis. S-kvinnor: Susanne Andersson. Socialdemokratiska studentförbundet: Eric Sundström. LO-förbunden Elektrikerförbundet: Stig Larsson. Fastighetsanställdas förbund: Hans Öhlund. Grafiska fackförbundet: Jan Österlind. Hotell och Restauranganställdas Förbund: Birgitta Kihlberg. Industrifacket: Leif Ohlsson. Kommunalarbetareförbundet: Ylva Thörn. Livsmedelsarbetareförbundet: Åke Södergren. Metallindustriarbetareförbundet: Stefan Löfven. Målareförbundet: Ulrik Wallström. Pappersindustriarbetareförbundet: Sune Ekbåge. SEKO: Jan Rudén. Skogs- och Träfacket: Kjell Dahlström. Transportarbetareförbundet: Per Winberg. Fackliga utskottet ABF: Olof Sand Byggnadsarbetareförbundet: Micael Håkans och Thomas Gustavsson. Elektrikerförbundet: Jonas Wallin. Fastighetsanställdas Förbund: Anders Bergsten. Grafiska Fackförbundet: Leif Mettävainio. Handelsanställdas Förbund: Sven Englesson. Hotell och Restauranganställdas Förbund: Beatrice Sagfors-Tasdalen. Industrifacket: Åke Ljunggren. Kommunalarbetareförbundet: Christina Zedell. Livsmedelsarbetareförbundet: Pauli Kristiansson. LO: Claes-Göran Enman, Ingemar EL Göransson, Birgitta Jönsson och Marie Linder. Metallindustriarbetareförbundet: Magnus Palmgren. Målareförbundet: Peter Sjöstrand. Pappersindustriarbetareförbundet: Mikael Sterbäck. SEKO: Stig-Evert Johansson och Lars-Olov Pettersson. Skogs- och Träfacket: Niclas Svensson. SSU-förbundet: Markus Kristiansson. LO-distrikten LO-distriktet i Dalarna: Sten-Åke Mörk. LO-distriktet i Gävleborg:Maritha Lutti. 27

28 LO-distriktet i Jönköpings län: Christer Rube. LO-distriktet i Mellersta Norrland: Eva Olovsson. LO-distriktet i Norrbotten: Håkan Nedlund. LO-distriktet i Skåne: Anders Magnhagen. LO-distriktet i Sörmland: Per Ek. LO-distriktet i Uppsala län: Robert Ahlfors. LO-distriktet i Värmland: Patrick Roselin. LO-distriktet i Västerbotten: Maria Mattsson. LO-distriktet i Västsverige: Bernt Sabel. LO-distriktet Gotland: Tommy Gardell. LO-distriktet i Kalmar Län: Jussi Gröhn. LO-distriktet i Västmanland: Per-Inge Ahlbäck. LO-distriktet i Blekinge: Christer Sandström. LO-distriktet i Kronoberg: Sara-Lena Karlsson. LO-distriktet i Östergötland: Kent Karlsson. Övriga svenska gäster Sten Andersson, Leni Björklund, Thomas Bodström, Ingrid Carlsson, Ingvar Carlsson, Birgitta Dahl, Lars Engqvist, Kjell-Olof Feldt, Anita Gradin, Lilly Hansson, Lena Hjelm-Wallén, Bengt Holgersson, Barbro Holmberg, Bo Holmberg, Eric Holmqvist, Sven Hulterström, Morgan Johansson, Bertil Jonsson, Carin Jämtin, Hans Karlsson, Thomas Karlsson, Bertil Kersfelt, Enn Kokk, Leif Linde, Gunnar Lund, Bert Lundin, Laila Lundman, Maj-Lis Lööw, Jan Nygren, Ann-Christine Nykvist, Leif Pagrotsky, Thage G. Peterson, Gertrud Sigurdsen, Lena Sommestad, Anitra Steen, Bosse Sundling, Ingela Thalén, Sören Thunell, Bo Toresson, Marita Ulvskog, Björn Wall, Margot Wallström och Björn von Sydow. Verkställande utskottet ordinarie Göran Persson, Lars Stjernkvist, Mona Sahlin, Anders Sundström, Wanja Lundby-Wedin och Bosse Ringholm. Verkställande utskottet suppleanter Elvy Söderström, Göran Johnsson, Ulrica Messing, Göran Johansson, Heléne Svensson, Lars Isaksson och Britt Bohlin Olsson. Partistyrelsen ordinarie Uno Aldegren, Berit Andnor, Annika Billström, Jan Björkman, Gunnar Hofring, Anneli Hulthén, Berit Högman, Ninel Jansson, Roger Kaliff, Arne Kjörnsberg, Ingrid Lennerwald, Lena Ludvigsson-Olafsen, Inger Lundberg, Lars-Erik Lövdén, Anna-Carin Magnusson, Lena Micko, Kjell Nordström, Ingela Nylund Watz, Raimo Pärssinen, Björn Rosengren, Lena Sandlin- Hedman, Mariam Osman Sherifay, Hans Stenberg, Hans Tilly, Tommy Waidelich och Sven-Erik Österberg. Partistyrelsen - suppleanter Angelica Rage, Hans Hoff, Nalin Pekgul, Tomas Eneroth, Marie Granlund, Reynoldh Furustrand, Britt-Marie Andrén Karlsson, Peter Hultqvist, Mariana Buzaglo-Penchansky, Ola Rask, Monica Haider, Berndt Sköldestig, Benita Vikström, Luciano Astudillo och KG Abramsson. Revisorer Håkan Bystedt, Anita Modin och Inga Hagström. Revisorsuppleanter Berit Oscarsson, Ove Persson och Lars Ericsson. Adjungerade till VU Jan Andersson, Agneta Karlsson, Anna Berger Kettner, Ardalan Shekarabi, Thomas Östros, Eric Sundström, Birgitta Lönegård, Pär Nuder, Nalin Pekgul och Tommy Ohlström. Adjungerade till partistyrelsen Ulf Mårtensson, Ilmar Reepalu och Olle Burell. Programkommissionen Ordinarie: Thomas Östros, Anne-Marie Lindgren, Wanja Lundby-Wedin, Martin Nilsson och Pär Nuder. Suppleanter: Eva Marcusdotter, Karl-Petter Thorwaldsson, Berit Högman, Mikael Damberg och Marie-Louise Rönnmark. Partidistriktens ordförande Blekinge: Jan Björkman, Bohuslän:Britt-Marie Andrén Karlsson, Dalarna: Peter Hultqvist, Gotland: Åke Svensson, Gävleborg: Raimo Pärssinen, Göteborg: Frank Andersson, Halland: Björn Ahlqvist, Jämtland: Berit Andnor, Jönköpings län: Martin Nilsson, Kalmar län: Roger Kaliff, Kronoberg: Tomas Eneroth, Norrbotten: Kristina Zakrisson, Skaraborg: Kjell Nordström, Skåne: Heléne Svensson, Stockholms län: Tommy Waidelich, Stockholms arbetarekommun: Bosse Ringholm, Sörmland: Reynoldh Furustrand, Uppsala län: Gunnar Hofring, Värmland: Tommy Ternemar, Västerbotten:K G Abramsson, Västernorrland: Elvy Söderström, Västmanland: Sven-Erik Österberg, Norra Älvsborg: Britt Bohlin Olsson, Älvsborg södra: Arne Kjörnsberg, Örebro län: Inger Lundberg och Östergötland:Berndt Sköldestig. Ombudsmän i partidistrikt Blekinge: Patrik Hansson och Patrik Enstedt, Bohuslän: Moa-Lisa Broomé och Inger Persson, Dalarna: Jan Bohman, Kalle Larsson, Duv Lars Gunnar Lech och Caroline Nyberg, Gotland: Janica Sörestedt, Gävleborg: Voitto Visuri, Magnus Jonsson och Susanne Östh, Göteborg:Claes Wennberg, Tord 29

Karlsson, Håkan Linnarsson, Eva Olofsson, Carina Ring och Jeanette Werner, Halland: Lise-Lotte Olsson, Niklas Emnér och Björn Lind, Jämtlands län: Ann-Marie Johansson, Jönköpings län: Bo Holst, Elin Lagerqvist och Stefan Pettersson, Kalmar län: Johan Persson och Mona Jeansson, Kronoberg: Anna Fransson och Ola Gustafsson, Norra Älvsborg: Lena Nilsson och Carina Lorentzon, Norrbotten: Leif Pettersson, Ingabritt Bergmark och Roger Lundström, Skåne: Benny Wiklund, Henrik Fritzon, Peter Henriksson, Per-Arne Håkansson, Bernt Nilsson, Andreas Schönström och Lena Wallentheim, Stockholm: Tomas Rudin, Lena Dahlström, Ing- Marie Gidlööf, Jan Järvinen, Kenneth Strömberg och Lasse Åsberg, Stockholms län: Jan Jogell, Håkan Buller, Märtha Dahlberg, Boel Godner, Ingrid Hendry, Jonas Nygren och Helena Westerling, Älvsborg Södra: Thomas Gustavsson och Benny Rybeck, Sörmland: Roger Ljunggren, Linnéa Björnstam, Patrik Fornedal och Benny Karlsson, Uppsala län: Bertil Kinnunen och Susanne Eriksson, Värmland: Tomas Riste, Eric Clifford, Carina Sammeli och Anita Svensson-Nilsson, Västerbotten: Peter Olofsson och Timo Fällman, Västernorrland: Ingemar Nilsson, Sara Nyberg och Kenneth Westin, Västmanland: Lars Eriksson, Västsverige: Hans Olsson, Örebro län:peter Öhman och Eva Ströman, Östergötland: Lars Bengtsson, Kenneth Rapp, Claes Särevall, Kerstin Widén och Nils Vikmång. Dagordningens punkt 4 Kongressens arbetsformer: Dagordningens punkt 4.1 Fastställande av dagordning 5. Val av kongressfunktionärer: 5.1 26 ledamöter i kongressutskottet 5.2 sex ordförande 5.3 sex sekreterare 5.4 elva rösträknare 5.5 nio ledamöter i rösträkningskommittén 5.6 tio protokolljusterare 5.7 15 ledamöter i program- och redaktionsutskottet 6. Ersättningar 6.1 Ersättningar till ombuden 7. Val av partiorgan 7.1 Val av ledamot i verkställande utskottet 7.2 Val av ledamot i partistyrelsen 8. Förslag till politiska riktlinjer 8.1 Trygga och nyfikna människor skapar tillväxt 8.2 En ständigt föränderlig värld 8.3 Från idéer och kunskap till nya innovationer 8.4 Frigör kraften i hela landet 8.5 Fler i arbete 9. Protokolljustering 10. Kongressens avslutning 30 Förslag Följande av partistyrelsen uppgjorda förslag till dagordning förelåg: Dagordning 1. Kongressens öppnande 2. Beslut om kongressens offentlighet 3. Fastställande av ombudsförteckning 3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 3.2 Upprop 4. Kongressens arbetsformer 4.1 Fastställande av dagordning 4.2 Fastställande av diskussionsordning (inklusive regler för för slag, omröstningar och protokoll) 4.3 Fastställande av arbetsordning Beslut Kongressen beslöt: att bifalla partistyrelsens förslag till dagordning. Dagordningens punkt 4.2 Fastställande av diskussionsordning (inklusive regler för förslag, omröstningar och kongressprotokoll) Förslag Följande av partistyrelsen uppgjorda förslag till diskussionsordning förelåg: Diskussionsordning 1) Ordet begärs skriftligt på särskild Jag begär ordet-blankett, som lämnas till presidiet. För att underlätta kongressens arbete bör ordet begäras i god tid innan debatten påbörjas. 31

2) För att ett förslag ska kunna behandlas ska det vara skriftligt och bör avlämnas samtidigt som ordet begärs. Om fler förslag avlämnas samtidigt ska endast ett förslag fyllas i per blankett. 8) Reservationer ska avges skriftligt. Anmälan om reservation ska göras i omedelbar anslutning till beslutet. Skriftlig reservation ska därefter lämnas till presidiet. 3) Yttrande- och förslagsrätt har enligt stadgarna kongressens ombud, partistyrelsens ledamöter, av kongressen utsedda revisorer, ledamöter i partiets programkommission, partidistriktens ordförande, samt av partistyrelsen utsedda föredragande. Därutöver har suppleanterna i verkställande utskottet, partistyrelsen och programkommissionen yttrande- och förslagsrätt. Yttrande- och förslagsrätt har vardera en representant för S-kvinnor, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Sveriges kristna socialdemokraters förbund, Sveriges socialdemokratiska studentförbund samt för partigrupperna i Kommunförbundets och Landstingsförbundets styrelser. Socialdemokratiska riksdagsgruppen och den svenska socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet utser inom sig en representant för varje påbörjat tiotal ledamöter. Dessa representanter har yttrandeoch förslagsrätt. 9) Kongressombud, som önskar ledighet från någon del av kongressens förhandlingar, ska skriftligen anmäla detta till tjänstgörande ordföranden, som kan bevilja ledighet. Samtliga ledigheter meddelas sekreteraren för anteckning i protokollet. Förslagsregler Vid behandling av texten i förslaget till riktlinjer eller annan programtext (förslag till uttalanden etcetera) kan tre typer av förslag ställas: a) Tilläggsförslag (ange var det föreslagna tillägget ska placeras i texten) b) Strykningsförslag (ange vad det är som ska strykas) c) Ändringsförslag (ange vad det är som ska ersättas med vad) För att ett förslag ska kunna behandlas ska det vara skriftligt och bör avlämnas till presidiet samtidigt som ordet begärs. 4) Taletiden är begränsad till högst tre minuter, när inte kortare tid har beslutats. Talare har rätt till replik, om de har deltagit i debatten och därefter har apostroferats. Tjänstgörande ordförande avgör om replikrätt föreligger. Taletiden för repliken är högst en minut. Vid inlägg under debatten disponerar de föredragande för respektive område tillsammans sammanlagt högst fem minuter. I genomsnitt disponerar de föredragande sammanlagt högst tio minuter för slutplädering. Tjänstgörande ordförande kan vid behov lämna utrymme för föredragande att gå in i debatten och kan också förlänga föredragandes tid för slutplädering. 5) För varje dagordningspunkt gäller den tid, som anges i arbetsordningen, som en ram, som inte ska överskridas. När fler talare anmält sig än vad som ryms inom den fastlagda tidsramen, ska tjänstgörande ordförande omedelbart meddela detta och fråga, vilka som ytterligare önskar anmäla sig, varefter streck sätts i debatten. Efter det att streck satts i debatten, begränsas taletiden till den tid som kongressen beslutar. 6) Förslag om debattens avslutande och tidsbegränsning för talarna kan framställas av ordföranden, kongressutskottet och kongressens ombud. Omröstningar Personval sker, då någon så begär, med slutna sedlar. Övriga ärenden avgörs genom öppen omröstning. Om rösträkning begärs kommer den elektroniska voteringsanläggningen att användas. Efter omröstningens avslutande kommer utskrift av hur ombuden har röstat att hållas tillgänglig i kongressbyrån. Kongressprotokollen Protokollet ska bestå dels av ett förslags- och beslutsprotokoll, dels av ett diskussionsprotokoll. Under kongressdagarna redovisas protokollet i form av ett förslags- och beslutsprotokoll. Mellan klockan 11.00 och 13.00 dagligen kommer förslag till beslutsprotokoll från föregående dag att vara tillgängligt i kongressbyrån. Ombuden har då möjlighet att granska protokollsförslaget och framföra eventuella erinringar mot detta. Justering av beslutsprotokollet görs därefter av två valda justerare i förening. Protokollet från söndagen den 18 april 2004 justeras av två justerare i förening samt den kongressordförande som tjänstgör vid kongressavslutningen. Det fullständiga protokollet (diskussionsprotokollet) utarbetas efter kongressen. Detta protokoll justeras av de två justerare och den ordförande, som har tjänstgjort under respektive del av kongressen. 32 7) Önskar tjänstgörande ordförande delta i debatten, ska han/hon överlåta platsen åt någon av de andra ordförandena. Beslut Kongressen beslöt: att bifalla partistyrelsens förslag till diskussionsordning. 33

Dagordningens punkt 4.3 Fastställande av arbetsordning (inklusive föredragande) Agneta Karlsson: Jag ska säga några ord om arbetsordningen. På sidorna 6-9 har det skett några justeringar sedan boken trycktes. Först och främst vill jag säga att tiderna är fastställda och hårda, men det kan ske förändringar. Det är viktigt att ni följer med, för det kan hända att vissa avsnitt går snabbare än andra. Några förändringar som vi vet redan nu är att i morgon klockan 13.30 13.45 ska Lars Stjernkvist prata om medlemsvärvning. Det står i våra böcker att vi ska ha en europeisk gäst på söndag, men det är flyttat till i morgon klockan 16. Som Göran Persson sade är det Franz Müntefering från våra kamrater i Tyskland. Det innebär att vi förlänger diskussionstiden fram till klockan 18 i morgon, i stället för 17.30. Det är förändringarna i arbetsordningen. Vi har föredragande, och det framgår vem som är huvudföredragande för varje avsnitt. Men partistyrelsen föreslår också att vi ska ha några bisittare, ytterligare föredragande. Under avsnittet Trygga och nyfikna människor skapar tillväxt föreslås, förutom Pär Nuder, Marie Granlund. Under avsnittet En ständigt föränderlig värld föreslås, förutom Anders Sundström, Bosse Ringholm och Anneli Hulthén.Under avsnittet Från idéer och kunskap till nya innovationer föreslås, förutom Thomas Östros, Lena Micko och Göran Johnsson. Under avsnittet Frigör kraften i hela landet föreslås, förutom Ulrica Messing, Lars-Erik Lövdén. Slutligen under avsnittet Fler i arbete föreslås, förutom Wanja Lundby-Wedin, Mona Sahlin och Hans Karlsson. Det är förslaget. Jag skulle bara vilja säga jättekort att när vi alla sitter här i dag är det här slutet på en lång resa, en lång process. Vi har under året som föregått kongressen haft ett rådslagsarbete kring de här frågorna, och det är väldigt spännande. Över 40 000 material har distribuerats. 65 000 medlemmar har medverkat. Vi har fått 1 200 A 4-sidor med förslag, tankar, idéer och funderingar kring vår socialdemokratiska tillväxtpolitik. Det är viktigt, för det är många fler än vi som sitter här som är spända inför de här dagarna som vi har framför oss. Med detta vill jag yrka bifall till partistyrelsens förslag till arbetsordning. Förslag Följande av partistyrelsens uppgjorda förslag till arbetsordning förelåg: Arbetsordning 13.00 14.00 Öppningsprogram Kulturinslag Bosse Ringholm: Välkommen till Stockholm Göran Persson talar 14.00 14.20 Formalia 1. Kongressens öppnande 2. Beslut om kongressens offentlighet 3. Fastställande av ombudsförteckning 3.1 Fullmaktsgranskningskommitténs rapport 3.2 Upprop 4. Kongressens arbetsformer 4.1 Fastställande av dagordning 4.2 Fastställande av diskussionsordning (inklusive regler för förslag, omröstningar och kongressprotokoll) 4.3 Fastställande av arbetsordning (inklusive föredragande) 5. Val av kongressfunktionärer 5.1 26 ledamöter i kongressutskottet 5.2 sex ordförande 5.3 sex sekreterare 5.4 elva rösträknare 5.5 nio ledamöter i rösträkningskommittén 5.6 tio protokolljusterare 5.7 15 ledamöter i program- och redaktionsutskottet 6. Ersättningar och arvoden 6.1 Ersättningar till ombuden 14.20 15.00 Paus (med möjlighet att lämna in yrkanden till presidiet) 15.00 16.30 8. Politiska riktlinjer: Trygga och nyfikna människor skapar tillväxt Huvudföredragande: Pär Nuder Inledning: Pär Nuder 8.1 Debatt om de politiska riktlinjerna, avsnittet Trygga och nyfikna människor skapar tillväxt, sidorna 7-11. 34 Fredagen den 16 april 2004 16.30 18.00 8. Politiska riktlinjer: Fler i arbete 35

Huvudföredragande: Wanja Lundby-Wedin Inledning: Wanja Lundby-Wedin 8.5 Debatt om de politiska riktlinjerna, avsnittet Fler i arbete, sidorna 37-45. 18.00 19.30 Middagsuppehåll kongressen ajourneras 19.30 22.00 8. Politiska riktlinjer: Fler i arbete (fortsatt behandling) 8.5 Debatt om de politiska riktlinjerna, avsnittet Fler i arbete, sidorna 37-45. 22:00 22:30 Tid till förfogande: redaktionsutskottet, överdrag samt tid för oförutsedda ärenden Lördagen den 17 april 2004 08.45 09.00 Kulturinslag 09.00 11.45 8. Politiska riktlinjer: En ständigt föränderlig värld Huvudföredragande: Anders Sundström Inledning: Anders Sundström 8.2 Debatt om de politiska riktlinjerna, avsnittet En ständigt föränderlig värld, sidorna 12-21. 11.45 12.00 7. Val av partiorgan 7.1 Val av ordinarie ledamot i verkställande utskottet 18.00 Kongressen ajourneras 19.30 Kongressfest i Stockholms stadshus Söndagen den 18 april 2004 08.45 09.00 Kulturinslag 09.00 09.05 Val av partiorgan 7.2 Val av ordinarie ledamot i partistyrelsen 09.05 12.00 8. Politiska riktlinjer: Från idéer och kunskap till nya innovationer Huvudföredragande: Thomas Östros Inledning: Thomas Östros 8.3 Debatt om de politiska riktlinjerna Från idéer och kunskap till nya innovationer, sidorna 24-30. 12.00 13.30 Lunchuppehåll kongressen ajourneras 13.30 13.55 Bordlagda ärenden Förslag från redaktionsutskottet 8. Politiska riktlinjer, slutligt antagande 13.55 14.00 9. Protokollsjustering 12.00 13.30 Lunchuppehåll kongressen ajourneras 13.30 13.45 Medlemsvärvning Lars Stjernkvist, partisekreterare 14.00 15.00 Avslutning Tal av George A. Papandreou, partiordförande PASOK Göran Persson avslutningstalar Internationalen 13.45 18.00 8. Politiska riktlinjer: Frigör kraften i hela landet Huvudföredragande: Ulrica Messing Inledning: Ulrica Messing 8.4 Debatt om de politiska riktlinjerna, avsnittet Frigör kraften i hela landet, sidorna 31-36. 16.00 16.20 Tal av Franz Müntefering, SPDs partiordförande. 15.00 Kongressens avslutning Beslut Kongressen beslöt: att bifalla partistyrelsens förslag till arbetsordning 36 16.20 18.00 8. Politiska riktlinjer: Frigör kraften i hela landet (fortsatt behandling) 8.4 Debatt om de politiska riktlinjerna, avsnittet Frigör kraften i hela landet, sidorna 31-36. Dagordningspunkt 5 Val av kongressfunktionärer Dagordningens punkt 5.1 26 ledamöter i kongressutskottet 37

Föredragning och förslag Beslut Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Vi föreslår Greger Tidlund, Södermanland (ordförande), Jan-Anders Lindfors, Blekinge, Anders Johansson, Bohuslän, Ulla Britt Mikaelsson, Dalarna, Margaretha Carlström Nilsson, Gotland, Stefan Hedin, Gävleborg, Margareta Bruhn, Göteborg, Jan Olof Johansson, Halland, Marie Nordén, Jämtlands län, Peter Persson, Jönköpings län, Stig Persson, Kalmar län, Claes Göran Carlsson, Kronoberg, Birgitta Ahlqvist, Norrbotten, Susanne Berglund, Skaraborg, Christine Axelsson, Skåne, Håkan Jonsson, Stockholms län, Dag Larsson, Stockholm, Agneta Hägglund, Uppsala län, Nils Persson, Värmland, Åsa Ögren, Västerbotten, Jim Sundelin, Västernorrland, Denise Bergström, Västmanland, Gert-Inge Andersson, Norra Älvsborg, Ulf Olsson, Älvsborg Södra, Håkan Bergman, Örebro län och Britt Olausson, Östergötland. Beslut Kongressen beslöt: Kongressen beslöt: att välja sekreterare för kongressen i enlighet med valberedningens förlag. Dagordningens punkt 5.4 Val av elva rösträknare Föredragning och förslag Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Vi föreslår Marita Dahlgren, Östergötland (ordförande), AnnSofie Andersson, Jämtlands län, Eivy Blomdahl-Hellström, Norrbotten, Eva Sjöstedt, Skåne, Sonja Mogert, Stockholm, Benny Karlsson, Södermanland, Per Gruvberger, Värmland, Sven-Göran Johansson, Västernorrland, Olle Thorell, Västmanland, Gustav Wennberg, Norra Älvsborg och Jenny Steen, Örebro län. att välja kongressutskott med redovisade ledamöter i enlighet med valberedningens förslag. Dagordningens punkt 5.2 Val av sex ordförande Föredragning och förslag Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Vi föreslår Annika Nilsson, Jörgen Linder, Ulla Lindqvist, Tomas Eneroth, Lena Hallengren och Karl- Petter Thorwaldsson. Beslut Kongressen beslöt: att välja ordförande för kongressen i enlighet med valberedningens förslag. Beslut Kongressen beslöt: att välja elva rösträknare i enlighet med valberedningens förlag. Dagordningens punkt 5.5 Val av nio ledamöter i rösträkningskommittén Föredragning och förslag Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Här föreslås Monica Johansson, Södermanland (ordförande) Eva Carlsson, Bohuslän, Robert Uitto, Jämtlands län, Lage Sandman, Norrbotten, Bo Andersson, Stockholm, Maud Byquist, Västernorrland, Roger Eklund, Västmanland, Anna-Karin Moberg, Norra Älvsborg och Kerstin Bergström, Örebro län. Beslut 38 Dagordningens punkt 5.3 Val av sex sekreterare Föredragning och förslag Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Vi föreslår Marie Martinsson, Pia Magnusson, Runa Dahlström, Ingvar Wallin, Tina Wedin och Ulrika Clevesjö. Kongressen beslöt: att välja nio ledamöter i rösträkningskommittén i enlighet med valberedningens förlag. Dagordningens punkt 5.6 Val av tio protokolljusterare 39

Föredragning och förslag Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Här föreslås Dag Larsson, Stockholm (ordförande), Petra Sundblad, Bohuslän, Jan Åke Andersson, Dalarna, Bertil Sundqvist, Norrbotten, Johan Andersson, Skåne, Karin Hanqvist, Stockholm, Janeth Lundberg, Västerbotten, Lena Österlund, Västernorrland, Elizabeth Salomonsson, Västmanland och Renée Norgren Jeryd, Norra Älvsborg. 15.30 i dag. Valet ska ske klockan 11.45 i morgon. Då har valberedningen lite tid på sig att jobba. Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget till nomineringstider. Beslut Kongressen beslöt: att välja tio protokolljusterare i enlighet med valberedningens förlag. Dagordningens punkt 5.7 15 ledamöter i program- och redaktionsutskottet Föredragning och förslag Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Som ni har märkt har vi principen att hela tiden eftersträva en jämn könsfördelning. Det fullföljer vi. När det gäller program- och redaktionsutskottet har vi utgått från de självklara i den, partiordföranden och partisekreteraren. Därutöver är det de som för partistyrelsen är huvudföredragande, men kongressombuden blir i majoritet i program- och redaktionsutskottet. Här föreslås Göran Persson, partistyrelsen (ordförande), Lars Stjernkvist, partistyrelsen, Pär Nuder, partistyrelsen, Ulrica Messing, partistyrelsen, Wanja Lundby-Wedin, partistyrelsen, Thomas Östros, partistyrelsen, Anders Sundström, partistyrelsen, Ewelina Tokarczyk, Göteborg, Jens Nilsson, Jämtlands län, Charlotta Svanberg, Kronoberg, Ilmar Reepalu, Skåne, Ann Marie Högberg, Stockholms län, Marie-Louise Rönnmark, Västerbotten, Eva Eriksson, Norra Älvsborg och Göran Färm, Östergötland Beslut Kongressen beslöt: att välja 15 ledamöter i program- och redaktionsutskottet i enlighet med valberedningens förlag. Ordförande: Jörgen Linder Tjänstgörande ordförande: Vi från det valda presidiet ber att få tacka för förtroendet. Vi som sitter här från högre till vänster från er räknat är Lena Hallengren, Karl Petter Thorwaldsson, Ulla Lindqvist, Tomas Eneroth, jag, Jörgen Linder och Annika Nilsson. Dagordningens punkt 6 Ersättningar Dagordningens punkt 6.1 Ersättningar till ombuden Vi har ytterligare en punkt att hantera på dagordningen, och det är punkt 6, Ersättningar och arvoden, Ersättningar till ombuden. Föredragning och förslag Birgitta Lönegård, föredragande: Vi förslår en logiersättning på 800 kronor per natt, att det ska utgå för samtliga ombud och för partidistriktens pressombudsmän. Beslut Kongressen beslöt: att bifalla förslaget till ersättning till ombuden. Ordningsfråga 40 Nomineringstider Åke Gustavsson, valberedningens ordförande: Vi har framför oss nomineringar vad avser fyllnadsval av ordinarie VU-ledamot. Valberedningen föreslår att nomineringstiden för ordinarie VU-ledamot går ut klockan Tjänstgörande ordförande: Problemet med en sådan här extrakongress är tidsbristen. Det är lika många och ambitiösa ombud, men mindre än hälften så mycket tid som på en ordinarie kongress, och det är ett litet bekymmer. Vi vill särskilt understryka några delar av den diskussionsordning som kongressen nu beslutade. Taletiden är alltså tre minuter för inlägg, och det 41