Vägledning för stöd till lokala vattenvårdsprojekt (LOVA) Övergripande syfte LOVA-bidragen finansieras från den 1 juli 2011 ur havs- och vattenmiljöanslaget, tidigare havsmiljöanslaget, vars syfte är att förbättra, bevara och skydda havs- och vattenmiljöer. LOVA-bidragens fokus ligger på att bidra till minskade mängder fosfor och kväve i det område som omfattas av Sveriges åtaganden i Baltic Sea Action Plan (BSAP) men är inte helt begränsade till det området. Regelverk och vägledning Regeringen har beslutat om förordningen (2009:381) om statligt stöd till lokala vattenvårdsprojekt, som styr hur bidragen ska fördelas och hanteras. Den här vägledningens syfte är att förtydliga reglerna i förordningen. När det är aktuellt hänvisas till förordningens paragrafer. Kommuner och ideella sammanslutningar kan söka LOVA-bidrag (1 ) LOVA-bidragen kan endast sökas av kommuner och ideella sammanslutningar eller kombinationer av dessa. En sammanslutning är ideell om den drivs utan vinstsyfte. Även kommunala bolag och ekonomiska föreningar som drivs utan vinstsyfte kan söka LOVA-bidrag. Sökande kan samarbeta med andra aktörer när det gäller finansiering och genomförande. Ett sådant samarbete kan t.ex. vara lämpligt mellan kommersiella båthamnar (som inte kan söka själva) och kommuner när det gäller anläggande av båtbottentvättar eller mottagningsstationer för toalettavfall. Ett annat exempel är samarbete kring våtmarker mellan en kommun och jordbrukare i kommunen. Det är viktigt att framhålla att det är sökande som ansvarar för projektet från ansökan fram till slutrapportering. OBS!! Det kan i vissa fall vara lämpligt att samarbeta mellan flera kommuner och sammanslutningar, t.ex. inom ett avrinningsområde. Länsstyrelserna bör kunna bidra med samordning av sådana projekt. Ansökningsblankett och anvisningar för ansökan (5-6 ) På Havs- och vattenmyndighetens webbplats finns blankett och anvisningar för ansökan. Blanketten ska användas av alla som söker bidrag. Läs noga igenom anvisningarna. Ansökan skickas till länsstyrelsen som bedömer ansökan och fattar beslut om eventuellt bidrag. Ansökan ska lämnas till länsstyrelsen i det län där vattenvårdsprojektet huvudsakligen är avsett att genomföras.
2/7 Fördelning av LOVA-medlen på länsstyrelserna En nyckel för procentuell fördelning av LOVA-medlen på länsramar finns i bilaga 1. Bidrag till kostnadseffektiva åtgärder mot övergödningen men även båtbottentvättar är bidragsberättigade (2 ) LOVA-bidragens huvudsyfte är att minska övergödningen i Östersjön och Västerhavet, vilket kan ske genom olika typer av åtgärder. Åtgärderna kan delas upp i orsaksbehandlande och symptombehandlande beroende på insatsens karaktär. Orsaksbehandlande åtgärder är de som minskar utsläppen av kväve och fosfor från jord- och skogsbruk, enskilda avlopp och reningsverk m.m.. Symptombehandlande åtgärder är sådana som minskar den fosfor och det kväve som redan nått eller kommer att nå haven t.ex. genom musselodling och -skörd, algskörd eller slåtter av vass. Stöd kan också ges till planeringen av åtgärder som minskar fosfor- och kvävebelastningen. Rådgivning till fastighetsägare kan vara stödberättigande om den beräknas leda till åtgärder som minskar utsläppen av kväve och fosfor. En typ av åtgärd som nämns i förordningen är mottagningsstationer för toalettavfall från fritidsbåtar. Transportstyrelsen har till regeringen redovisat förslag om förbud mot utsläpp av toaavfall, vilket är en av anledningarna till utbyggnaden av mottagningsstationer. Ansökan om bidrag till en mottagningsstation för toalettavfall kan även omfatta kringkostnader, såsom kostnaden för anslutning av mottagningsstationen till kommunalt avlopp. Anläggningar för tvätt av bottnar på fritidsbåtar nämns också. Dit räknas såväl båtbottentvättar som spolplattor. Deras syfte är att minska spridningen av gifter från båtbottenfärger. Anläggningarna ska som regel lokaliseras till kusten. Informationsinsatser är inte i sig stödberättigande. Däremot bör informationsinsatser ingå som en integrerad del i projekt som gäller uppbyggnad av mottagningsstationer för toalettavfall och inrättande av båtbottentvättar. De krav som ställs i ansökningsblanketten om redovisning av förväntad reduktion av utsläpp av näringsämnen gäller inte båtbottentvättar och mottagningsstationer för toalettavfall. Skötselkostnader för en åtgärd under en begränsad tid kan ingå i ett LOVAprojekt. Utbildning av kommunal personal är däremot inte stödberättigande. Uppföljning och utvärdering en lärande process Samtliga projekt ska följas upp och utvärderas. Det är angeläget att ta vara på de kunskaper och erfarenheter som kommer fram i de olika projekten. En plan för uppföljning och utvärdering ska bifogas ansökan och kostnaderna för de delarna av projektet kan ingå i den bidragsgrundande kostnaden.
3/7 När det gäller båtbottentvättar/spolplattor och mottagningsstationer för toalettavfall är en viktig del av uppföljningen att kunna följa hur stora mängder avfall/förorenad vätska som tas om hand men också hur många som utnyttjar anläggningarna. Någon form av räkneverk bör därför finnas, i synnerhet gäller detta mottagningsstationerna. Stöd får inte ges i vissa fall (3 ) Åtgärder som redan har påbörjats ( spaden i jorden ) kan inte få bidrag. Anledningen är att projekt som redan dragits igång rimligen har finansieringen klar. Planeringen av en åtgärd som endast genomförs om bidrag beviljas kan påbörjas innan bidragsbeslut. Men bidrag ska inte ges till kostnader som inträffat före bidragsbeslutet. Åtgärder som följer av skyldighet i lag eller annan författning kan inte heller få LOVA-bidrag. Det kan t.ex. gälla åtgärdande av enskilda avlopp eller anläggning av spolplatta för båttvätt där det finns ett förelägganden från kommunen, eller att följa detaljerade planbestämmelser som ingår i detaljplanen. Bidrag kan dock ges till kretsloppsanpassade avloppslösningar som svarar mot högre krav än vad som kan sägas följa av lagar och författningar. Högst 50 procent bidrag (4 ) LOVA- bidrag ges med högst 50 procent av kostnaden för projektens stödberättigande åtgärder. LOVA-förordningen medger att bidraget kombineras med andra typer av bidrag upp till 100 procent av projektets totala stödberättigande kostnader. Men kombinationsmöjligheten beror på regelverket för det aktuella andra bidragssystemet. Det är i många fall möjligt att kombinera LOVA-bidrag med olika EU-bidrag. När LOVA kombineras med andra bidrag ska tydligt redovisas vilka kostnader som finansieras med vilket bidrag. Enligt Landsbygdsprogrammet kan man få ersättning för anläggning och skötsel av våtmarker med huvudprincipen att ersättning inte får ges till samma åtgärd (kostnad) från flera håll. Den som tar emot ersättning både från LOVA och Landsbygdsprogrammet måste kunna särredovisa de kostnader som räknas som stödberättigande för resp. stöd. (Samma krav gäller för alla kombinationer av LOVA och andra stöd.) Ett annat villkor för anläggning och skötsel av våtmarker enligt Landsbygdsprogrammet är att de handläggare som ansvarar för dessa ärenden på länsstyrelsen ska ha granskat och godkänt lokaliseringen av projektet innan det startar, även om man bara söker om skötselersättning. Ska LOVA-projekt kombineras med ersättningar från Landsbygdsprogrammet ska således kontakt tas med dessa handläggare på länsstyrelsen. Enskilda jordbrukare kan inte söka LOVA-bidrag. Det kan däremot LRF, t.ex. regionförbund eller lokalavdelning.
4/7 Det är även möjligt att söka ersättning från Landsbygdsprogrammet för sedimentationsdammar och reglerbar dränering. Kommunala personalkostnader för ett LOVA-projekt räknas som en stödberättigande kostnad (beräknas utifrån kommunens självkostnad). Detsamma kan gälla ideellt (oavlönat) arbete inom en ideell sammanslutning som söker LOVA-stöd till ett stödberättigande projekt. Timkostnaden får i det senare fallet beräknas till högst 200 kr/tim. Ideellt arbete är en stödberättigande kostnad upp till högst 50 procent av projektets totala stödberättigande kostnad. Kostnaden för moms är stödberättigad för föreningar och sammanslutningar som inte har möjlighet att dra av moms. Kostnadseffektiva åtgärder prioriteras (7 ) Det är troligt att ansökningarna om bidrag kommer att överstiga tillgängliga medel, vilket gör att länsstyrelserna måste prioritera mellan ansökningarna. När det gäller åtgärder enligt 2 1, som syftar till att minska övergödningen, ska länsstyrelserna särskilt ta hänsyn till hur kostnadseffektiva åtgärderna är. Åtgärder som kostar lite i förhållande till hur mycket de minskar mängderna fosfor och kväve ska få bidrag i första hand. Prioriteringen kan också ta hänsyn till övergödningsproblemens storlek på den plats där åtgärden ska genomföras. Däremot finns det ingen styrning ifråga om tekniklösningar eller dylikt. Sökanden ska i ansökan redovisa beräknad reduktion av fosfor och kväve till följd av det projekt som bidrag söks för. Reduktionen till havet ska alltid redovisas även om det i en del fall endast går att göra en kvalificerad bedömning, som inte kan styrkas av mätningar. Den bedömningen kan stärkas av mer underbyggda beräkningar av reduktionen i närmast mottagande recipient. Sökande ska i ansökan noggrant redovisa hur bedömningen/beräkningen/- mätningen gjorts. I länsstyrelsens val mellan projekt som bedöms ha samma kostnadseffektivitet finns det andra faktorer som kan fälla avgörandet. Bidrar projektet till att öka vattnets uppehållstid i sötvattensystemen, minskar det utsläppen av växthusgaser eller förbättrar förutsättningarna för biologisk mångfald, så ger det pluspoäng i bedömningen. Detsamma gäller åtgärder som minskar övergödningen såväl i havet som i sjöar och vattendrag där övergödning är ett problem. Utifrån övergödningssituationen i Östersjön kan åtgärder i Bottenhavet och Bottenviken inte bedömas som kostnadseffektiva och åtgärder i dessa vattendistrikt kommer därför inte att beviljas bidrag enligt 2 1. Bidrag kan däremot ges till såväl båtbottentvättar som mottagningsstationer för toalettavfall längs hela kusten.
5/7 Bedömningen av mottagningsstationer och båttvättar Förordningen ger ingen vägledning när det gäller hur mottagningsstationer för toalettavfall och båttvättar ska vägas mot andra åtgärder eller vilka kriterier som är viktigast. Här finns ingen geografisk begränsning utan åtgärder längs hela kusten kan vara stödberättigande. Den enda vägledning som finns från regeringen är följande skrivning i budgetpropositionen för 2010; merparten av stödet ska användas till åtgärder som bidrar till minskade mängder av fosforeller kväveföreningar i Östersjön eller Västerhavet. Mottagningsstationerna ska planeras med utgångspunkt från båtlivets omfattning och lokalisering i regionen så att nya anläggningar ger god effekt på utsläppen av toalettavfall. Underlag om vilka mottagningsstationer som finns idag samt om lämpliga tekniska lösningar har tagits fram inom ramen för Transportstyrelsens uppdrag om att utreda ett förbud mot utsläpp av toalettavfall från fritidsbåtar. Transportstyrelsen har gjort en båtlivsundersökning under 2010, vilken kommer att kunna ge ledning i frågan. Båtbottentvättar finns idag på ett fåtal platser, framför allt i Stockholms skärgård. Spolplattor är mer vanliga. Stiftelsen Håll Sverige Rent (HSR) har under 2009 genomfört en informationskampanj för att öka intresset för att tvätta båtbotten i stället för att måla den. På HSR:s webbplats (www.hsr.se) finns rapporter och annan information om båttvättsfrågan. Information om båtbottentvättar, mottagningsstationer för toalettavfall och andra båtmiljöfrågor finns också på den nya webbplatsen www.batmiljo.se. Beslut om stöd (8 och 11 ) och eventuell återbetalning (13-14 ) När länsstyrelsen beslutat om bidrag till ett vattenvårdsprojekt får högst 75 procent av bidraget betalas ut i förväg. Sträcker sig projektet över flera år ska utbetalningen fördelas över åren. Den sista delen av bidraget ska inte betalas ut förrän projektet är slutrapporterat och länsstyrelsen fattat det slutliga beslutet om stöd. Länsstyrelsen kan besluta att kräva tillbaka hela eller delar av stödet om det t.ex. inte använts i enlighet med beslutet. Årlig rapportering till länsstyrelsen (9 ) Den som har fått LOVA-bidrag ska varje år till länsstyrelsen redovisa 1. hur tidplanen för projektets åtgärder har följts, 2. hur villkor i stödbeslutet har uppfyllts, 3. vilka resultat som åtgärderna har medfört på kort sikt, och 4. hur projektet fortsättningsvis är avsett att bedrivas och följas upp. Slutrapportering (10 ) Den som har fått stöd ska efter att projektet har genomförts i en slutrapport till länsstyrelsen redovisa
6/7 1. vilka resultat som åtgärderna har medfört, 2. hur effektivt åtgärder enligt 2 1 bidrar till minskade mängder av fosfor eller kväve i Östersjön eller Västerhavet 3. hur villkoren i stödbeslutet har uppfyllts, 4. kostnaden för varje åtgärd som omfattas av projektet, och i vissa fall 5. hur den fortsatta uppföljningen och utvärderingen av projektet är avsedd att genomföras. Gäller projekt vars effekter inte kan utläsas vid slutrapporteringstillfället utan först senare. Den återstående uppföljningen och utvärderingen enligt punkt 5 ska ske inom tre år från slutrapporteringen och rapporteras till länsstyrelsen. Blanketter och anvisningar för slutrapportering av LOVA-projekt finns på Havsoch vattenmyndighetens webbplats www.havochvatten.se. Länsstyrelsens rapportering till Havs- och vattenmyndigheten Länsstyrelsen ska till Havs- och vattenmyndigheten rapportera preliminära och slutliga beslut om stöd i enlighet med Havs- och vattenmyndighetens anvisningar.
7/7 Bilaga 1 Fördelning av ramar för LOVA-bidrag Län Procentuell fördelning Blekinge län 4,3 Dalarnas län 0,2 Gotlands län 3,9 Gävleborgs län 0,4 Hallands län 6,3 Jönköpings län 2,8 Kalmar län 6,5 Kronobergs län 2,5 Norrbottens län 0,2 Skåne län 18,4 Stockholms län 9,4 Södermanlands län 5,0 Uppsala län 4,6 Värmlands län 4,0 Västerbottens län 0,2 Västernorrlands län 0,4 Västmanlands län 2,8 Västra Götalands län 18,0 Örebro län 2,0 Östergötlands län 8,2 Summa 100,00