Seendets Gud vill att vi ska mer än bara överleva, Installationsgtj Nora, 8e maj 2016 Bön - Vi lever i en tid i Sverige där det på de flesta platser inte bildas några stora köer av människor som vill omvända sig. - Det är svårt för oss att veta hur vi ska nå ut med vårt budskap. - Vi kämpar i kristenheten och visst känns det som att det ofta är i motvind. - Bristen på resultat leder lätt till prestationsångest. - Vi söker med ljus och lykta efter förändring som kan göra så att församlingarna i Sverige blir mer relevanta och börjar växa mer igen. Jag tycker mig se en del förvirring i kristenheten i vårt land över vad det innebär att vara Guds församling, Guds folk. - Som ny vet jag ju inte hur det är i Nora ännu, när jag talar om detta. Men jag tror att Gud vill uppmuntra sitt folk i Sverige idag, att Han hör oss, har sett oss och vill mer än att vi bara ska överleva. Ska vi stå upp och läsa: 1 Mos 16:1-13, Så fortsätter vi i 21:8-20a, nu har Sarai fått en son Isak, tillsammans med Abraham, och där kommer vi in. - En lång text, ville få med hela den övergripande berättelsen - Tror det finns några saker där som är Guds ord till oss idag. - Jag ser några paralleller i berättelsen till oss som kristenhet och jag vill lyfta dem. Bakgrunden till texten är Guds löfte till Abram. - Innan vi kom in i kap 16 har Gud i kap 12 lovat att välsigna Abram och göra honom till ett stort folk. - Problemet var att de inte hade några barn, och innan vi läste kan man läsa hur Abram tvivlar på Guds löfte, just pga de uteblivna barnen. - Nu hade han bott 10 år i landet där löftet skulle infrias. - Barn på den här tiden, i antiken ännu mer väsentligt än vad det är för oss idag. - Man tänkte att man levde vidare genom sina barn. - Det viktigaste i livet handlade om att föra sin släkt vidare genom sina söner. - Abram fick inte ihop det, hur skulle Gud förverkliga löftet om att göra honom till ett stort folk utan några söner? - Troligtvis därför han så villigt gick med på sin fru Saras idé. - Man tog saken i egna händer, försökte hjälpa Gud att uppfylla Hans löften och sätta fart på det hela. 1
- Abram skulle få en son genom sin slavflicka Hagar. - Ser parallellen mot det jag pratade om inledningsvis, att vi får prestationsångest och försöker fixa lösningen på hur Gud ska kunna göra oss till ett stort folk igen - Hos Sarai och Abram leder situationen till konflikter och osämja. - När tjänsteflickan Hagar blev gravid blev det dålig stämning. Idéer som för stunden ser så briljanta ut, kan visa sig vara riktigt usla med facit i hand. - Trots att Abram och Saraj har gjort bort sig inför Gud, när de i sin otro själva försökte lösa sitt problem, ser vi ingenting av fördömelse från Guds sida. - Han förebrår dem inte alls för det, utan ger i stället goda löften till involverade parter nu när situationen är som den är. - Vilken god Gud vi har! v. 7 Gud mötte Hagar ute i öknen. - Hagar rymde när det blev obekvämt hemma mellan henne och Sarai. - Herrens ängel fann henne då vid en källa i öknen på vägen till Shur. v. 8 "Hagar, Sarais slavflicka, varifrån kommer du och vart är du på väg?" Ni som var här i januari när jag predikade kanske minns att jag talade över Guds fråga till mänskligheten i 1 Mos kap 3 "Var är du?" - Fascinerande att se Guds alla frågor till människan i skriften. - Han ställer frågor som Han redan vet svaret på. - Genom Bibeln ser vi att Gud frågar olika människor i olika situationer frågor för att få dem att prata, för att få igång en dialog. - Egentligen handlar det ju om att Han vill skapa relation, komma till hjärtat med den Han talar med. - Gud vet ju vad som hänt med Hagar och Sarai, han ser ju till och med att hon är på väg till Shur. - Ändå frågar Han varifrån hon kommer och vart hon är på väg. - Genom att kalla Hagar vid namn visar ju Gud att Han känner henne. - Han känner till hennes sammanhang, att hon var slav under Sarai. - Hon erkänner och säger att hon rymt från Sarai. - V. 9. Ängeln sa till Hagar att vända tillbaka till Sarai och underkasta sig henne. - V. 10 Vi förstår att ängeln och Herren själv i princip är samma sak, då ängeln ger löften i jag-form som endast Gud kan utlova. - Han talar om att Hagar, ska få många ättlingar = det ska gå bra för barnet som ligger i hennes mage. - V. 11 Du skall ge barnet namnet Ismael, ty Herren har hört din klagan. - Ismael betyder Gud hör, Gud ska höra. - V. 13 Hagar säger själv att det är Herren som har talat med henne och hon ger Gud ett namn. 2
- "Du är seendets Gud." Hon förundras över att hon sett Gud och får fortsätta leva. - Så berättas det vidare att hon föder en son, Ismael. - I detta ser jag parallellerna: - Gud känner sin församling i Sverige, Han vet varifrån hon kommer, Han vet vart hon är på väg. - När vi har begått misstag för att vi vill så mycket, och vi försöker fixa saker i vår egen kraft i stället för att vänta på Honom, förtrösta på Hans storhet och makt, så fördömer Han oss inte. - Han vill i vår situation tala till oss. - Han känner till öken tiden, om vi får koppla an bildligt till den här berättelsen, men Gud söker också kontakt. - Han vill tala med sitt folk. - Precis som Hagar erkände att hon hade rymt, vill Herren att vi kommer till Honom med ärlighet över hur vi upplever vår situation. - Precis som för Hagar, har han hört vår klagan, Han är seendets Gud, inget undgår Honom. - Han behöver inget förstoringsglas för att se vad som händer på jorden med oss, han är ingen gammal gubbe i himlen långt borta. Han ser oss. - Han övervakar oss inte för att se vad vi gör för fel för att döma oss. - Men Han är med oss, Han känner vår situation, Han hör vår klagan och Han ser oss. - Men precis som Han sa till Hagar att återvända till Sarai, kommer också Gud med vissa uppmaningar till oss. - Det kan inte varit lätt för Hagar att återvänta till Sarai, det fanns ju en anledning till att hon rymt. - Vi måste också lyssna in vad Gud uppmanar oss som Guds folk till i denna tid. - De uppmaningar Gud kommer att ge oss kommer troligtvis inte heller vara lätta. - Det kan göra ont när Gud uppmanar, när saker och ting förändras, samtidigt som det måste ske för att vi ska kunna vara församling i vår tid, här och nu. PAUS - Hänt en del när vi kommer till kap. 21 Sara har nu fött Abraham en son, Gud har infriat sitt löfte genom pojken Isak. - Sara blir orolig vad det gäller arvet och osämja uppstår igen. - Sara menar att endast hennes son ska ärva Abraham, fast Abraham var far till både Isak och Ismael. - Än en gång ger Gud löften trots att Ismael egentligen var ett resultat av otro. - Gud säger till Abraham att han ska göra ett folk även av Ismael. - Hagar är återigen i öknen, förra gången rymde hon, denna gång har hon blivit förskjuten. - V. 14. Hon irrade omkring i öknen. 3
- När vattnet hon tagit med var slut, lade hon barnet under en buske och gick och satte sig ett stycke bort. - "Hon tänkte, jag kan inte se på när han dör". Hon satt en bit bort och pojken grät högljutt. - Men Gud som uppkallat pojken med ett namn som vittnar om att Gud skulle höra, hörde också pojkens gråt. - V. 17 Gud hörde pojkens gråt och Guds ängel ropade från himlen: "Hur är det fatt Hagar?" - Återigen kommer Guds underbara frågor. - Situationen var allvarlig, pojken var på väg att dö, han grät högljutt och Hagar hade gett upp. - Och Gud frågar, hur är det fatt Hagar? - Hon hade satt sig ned och kapitulerat inför döden. - "Var inte rädd, Gud har hört hur pojken gråter där borta." - V. 18 "Gå och lyft upp honom och ta väl hand om honom, jag skall göra honom till ett stort folk". - V. 19 Gud öppnade hennes ögon och hon fick syn på en brunn hon såg till att pojken fick vatten att dricka. - V. 20 Gud var med pojken och han växte upp och blev stor. - Gud fann Hagar när hon irrade omkring i öknen - Han frågade hur det var fatt, Han hörde pojkens gråt, - Han uppmuntrade henne, gav henne ett par uppmaningar, - Han gav henne löften och Han räddade situationen. - Händelsen är specifik, orden var specifika till Hagar, men jag tror att Gud agerar på samma sätt idag Som jag sa i min inledning kan jag tycka att vi som Guds folk är lite förvirrade över vad det innebär att vara församling. - Det är som att vi irrar omkring i öknen. - I vissa sammanhang och på vissa sätt har vi nog gett upp, precis som Hagar la ifrån sig Ismael under busken - Det är som att vi har suttit oss ned för att vänta på döden. Men Gud har hört! Han hör inte dåligt, Han behöver ingen hörapparat, precis som Han hörde Ismael gråta, har Han hört sitt folks rop i Sverige idag. - Han har hört vår klagan och Han ser oss ständigt. 4
Gud sa till Hagar att Han skulle göra ett stort folk av Ismael. - När vi tänker stort, tänker vi som regel i numerära antal. - Jag vill inte stå här och säga att Guds folk i Sverige kommer att växa och bli jättestort i antal, för det tycker jag mig inte ha fått löfte om från Gud. - Men jag känner Guds ord och jag är övertygad om att: - Gud aldrig kommer låta sin församling i Sverige dö ut. - Det kommer alltid att finnas ett Guds folk i Sverige. - Han kommer inte låta sin församling dö ut! - Vi är kallade till mer än att bara överleva! - Löftet om att vara ett stort folk tror jag även handlar om att vara ett mer stabilt folk. - Att vara stor i tron på vår mäktiga far, stor i överlåtelse till Jesus, ordet och varandra. - Jag tror att Gud i framtiden kommer att göra oss till ett mer sammansvetsat folk, där vi är trygga i vår identitet. - Att överlåtelsen och kärleken ibland oss, kommer att bli tydligare vilket också kommer att vittna om Gud för vårt folk. - Och vi ska göra vad vi kan för att vara staden på berget som folk ser. - Vi ska vara ett folk stort i kärlek. Gud sa till Hagar om Ismael: "Lyft upp Honom och ta väl hand om honom." - Vi behöver lyssna in, Guds uppmaning till oss angående församlingen. - Vi ska både med hjärta och hjärna söka ta hand om församlingen, vårda vår församling på bästa sätt. - Vi kanske inte bara kan fortsätta som vi alltid har gjort, då tiderna förändras. - Vi behöver lyssna in Guds uppmaningar till oss. - Vi måste förbli i Kristus, vandra nära Honom, så vi hör vad Anden säger till församlingarna. - Gud öppnade Hagars ögon så att hon fick syn på en vattenbrunn. - Gud kan göra det för oss också, så att vi får se källan där vi kan få liv och andra kan komma och dricka hos oss. Gud har i historien alltid tycks haft en förkärlek till att använda det som är litet och svagt för sina syften. - Israel i GT utvaldes inte för att de var mäktiga, (5 Mos 7:7). 5
- När de skulle kriga ville tom Gud att de inte skulle va för många för att de själva inte skulle ta åt sig äran, (Dom 7). - NT, talar om att Gud utvalt det som världen ser ner på, för att låta det starka stå där med skam, (1 Kor 1:26 31). - Paulus skriver att det är i svaghet som Guds kraft kan fullkomnas. Precis som Hagar var en förvirrad slavflicka i öknen, kanske vi som Guds folk i Sverige idag inte ser mycket ut för världen. - Men det är just i sådana situationer som Gud griper in, talar och räddar situationen. - Gud kommer leda oss, kallelsen ligger i något större än att bara överleva! Jag vill inte heller avsluta det här budskapet om att Gud ser och hör, och vill ge liv, utan att också nämna att det här gäller för oss som individer också. Jag känner inte alla här inne, kanske det finns någon som: - Upplever som att du är i öknen. - Kanske har du själv orsakat din öken, rymt dit, eller blivit förskjuten av människor runt omkring dig eller omständigheterna. - Kanske du är förtvivlad och du vet inte hur framtiden kommer se ut, som att du tom bildligt tvivlar på att du kommer att överleva. - Kanske du inte har beslutat dig för att sätta din tilltro till Gud i livet. - Om du finns här tror jag Gud vill säga till dig idag; - Han vet varifrån du kommer, Han vet vart du är på väg. - Han har sett dig. Han har hört din klagan och din gråt. - Om du bara lyssnar till Hans uppmaningar, vågar lita på Honom och ge ditt liv till Honom så har Han mycket stora goda och löften till dig. - Men du behöver överlämna dig till Honom som vet bäst. Du får bli Hans barn och leva i relation med Gud själv. Han vill mer än att du bara ska överleva, Han finns med dig och Han kommer att hjälpa dig med sin närvaro i ditt liv, oavsett vad du går igenom. Amen Bön 6