PRODUKTRESUMÉ 1. LÄKEMEDLETS NAMN Amlodipin BMM Pharma 5 mg tabletter Amlodipin BMM Pharma 10 mg tabletter 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Varje tablett innehåller 5 mg eller 10 mg amlodipin (som amlodipinbesilat). För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1. 3. LÄKEMEDELSFORM Tablett. 5 mg tabletterna är vita eller nästan vita, runda med BMM präglat på den ena sidan och 5 på den andra sidan. 10 mg tabletterna är vita eller nästan vita, runda med BMM präglat på den ena sidan och 10 på den andra sidan. 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Essentiell hypertoni Kronisk, stabil angina pectoris och angina pectoris utlöst av kranskärlsspasm. 4.2 Dosering och administreringssätt Vuxna Vid behandling av både hypertoni och angina pectoris är den vanliga begynnelsedosen 5 mg amlodipin, en gång dagligen. Om önskad behandlingseffekt inte uppnås inom 2 4 veckor, kan dosen ökas till maximalt 10 mg dagligen (givet som engångsdos) beroende på det individuella patientsvaret. Barn (under 18 år) Amlodipin rekommenderas inte för behandling av barn. Äldre Normal dosering rekommenderas till äldre, men ökning av dosen bör ske med försiktighet (se avsnitt 5.2). Patienter med nedsatt njurfunktion Normal dosering av amlodipin rekommenderas till dessa patienter (se avsnitt 5.2). Amlodipin är inte dialyserbart. Patienter med nedsatt leverfunktion 1
Amlodipin ska ges med försiktighet eftersom dosen inte fastställts vid nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4). Tabletterna bör intas med ett glas vatten och kan tas oberoende av måltider. 4.3 Kontraindikationer Amlodipin är kontraindicerat hos patienter med: allvarlig hypotoni kardiogen chock överkänslighet mot dihydropyridiner, amlodipin eller något av hjälpämnena hjärtsvikt efter akut hjärtinfarkt (under de första 28 dagarna) förträngning av aortas utflödesområde från vänster kammare (t ex svår aortastenos) instabil angina pectoris 4.4 Varningar och försiktighet Amlodipin bör ges med försiktighet till patienter med försämrad hjärtkapacitet. Det finns inga data som stödjer användning av enbart amlodipin under eller inom en månad efter en hjärtinfarkt. Säkerheten och effekten av amlodipin vid hypertensiva kriser är inte klarlagda. Patienter med hjärtinsufficiens Patienter med hjärtinsufficiens bör behandlas med försiktighet. I en långtidsstudie med patienter med signifikant hjärtinsufficiens (NYHA klass III och IV) var antalet rapporterade fall av lungödem högre i den grupp, som behandlades med amlodipin, än i placebogruppen, men detta kunde inte korreleras med en försämring av hjärtinsufficiensen (se avsnitt 5.1). Patienter med nedsatt leverfunktion Halveringstiden för amlodipin är förlängd hos patienter med nedsatt leverfunktion, och doseringsrekommendationer har inte fastställts. Amlodipin bör därför ges med försiktighet till dessa patienter. Äldre patienter Ökning av dosen bör ske med försiktighet hos äldre patienter (se avsnitt 5.2). Barn (under 18 år) Amlodipin rekommenderas ej för användning till dessa patienter, då tillräcklig klinisk erfarenhet saknas. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Andra läkemedels påverkan på amlodipin CYP3A4-hämmare: En studie av äldre patienter har visat att diltiazem hämmar metabolismen av amlodipin, troligen via CYP3A4. Plasmakoncentrationen ökar med cirka 50 %, och effekterna av amlodipin förstärks. Det är möjligt att även andra CYP3A4-hämmare (t.ex. ketokonazol, itrakonazol, HIV-proteashämmare, klaritromycin, erytromycin, telitromycin och nefazodon) kan öka plasmakoncentrationen av amlodipin. Det kan inte uteslutas att starka CYP3A4-hämmare som t.ex. ketokonazol, itrakonazol eller ritonavir ökar plasmakoncentrationen av amlodipin i högre grad än vad diltiazem gör. Försiktighet tillråds vid samtidig behandling av patienter med amlodipin och CYP3A4- hämmare. CYP3A4-inducerande ämnen: Information saknas beträffande effekterna av CYP3A4- inducerande ämnen (t ex rifampicin, johannesört, dexametason, fenobarbital, fenytoin, 2
karbamazepin, nevirapin och rifabutin) på amlodipin. Samtidig behandling kan leda till lägre plasmakoncentrationer av amlodipin. Försiktighet tillråds vid samtidig behandling med amlodipin och CYP3A4-inducerande ämnen. I kliniska interaktionsstudier med grapefruktjuice, cimetidin, aluminium/magnesium (antacida) och sildenafil kunde inga effekter på amlodipins farmakokinetiska egenskaper påvisas. Effekten av amlodipin på andra läkemedel Amlodipin kan förstärka effekterna av andra antihypertensiva medel, såsom betaadrenerga receptorblockare, ACE-hämmare, alfa-1-blockare och diuretika. Hos riskpatienter (t ex efter hjärtinfarkt) kan kombinationen av kalciumkanalblockare och betaadrenerga receptorblockare leda till hjärtinsufficiens, hypotension eller till (ny) hjärtinfarkt. I kliniska interaktionsstudier påverkade amlodipin inte de farmakokinetiska egenskaperna hos atorvastatin, digoxin, warfarin eller cyklosporin. Amlodipin påverkar inte några laboratorieanalyser. 4.6 Graviditet och amning Data beträffande användning av amlodipin till gravida kvinnor är otillräckliga. I djurstudier har reproduktionstoxicitet visats vid höga doser (se avsnitt 5.3). Den potentiella risken för människa är okänd. Amlodipin ska därför inte användas under graviditet, om det inte är absolut nödvändigt. Det är inte känt om amlodipin utsöndras i bröstmjölk. Amningen bör avbrytas under behandling med Amlodipin. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Biverkningar såsom yrsel, huvudvärk, trötthet eller illamående kan förekomma hos vissa patienter. Dessa biverkningar är mer vanligt förekommande vid inledning av medicinering eller efter dosökning. 4.8 Biverkningar Mycket vanlig: >1/10 Vanlig: >1/100, <1/10 Mindre vanlig: >1/1000, <1/100 Sällsynt: >1/10 000, <1/1000 Mycket sällsynt: < 1/10 000, inklusive enskilda rapporter Blodet och lymfsystemet Mycket sällsynt: Leukopeni, trombocytopeni. Metabolism och nutrition Mycket sällsynta: Hyperglykemi. Centrala och perifera nervsystemet Vanliga: Huvudvärk (speciellt i början av behandlingen), trötthet, yrsel, asteni. 3
Mindre vanliga: Sjukdomskänsla, muntorrhet, tremor, parestesier, ökad svettning. Mycket sällsynta: Perifer neuropati. Ögon Mindre vanliga: Synstörningar. Psykiska störningar Mindre vanliga: Sömnrubbning, irritabilitet, depression. Sällsynta: Förvirring, humörsvängningar inklusive ångest. Hjärtat Vanliga: Hjärtklappning. Mindre vanliga: Synkope, takykardi, bröstsmärtor. Försämring av angina pectoris kan uppstå i början av behandlingen. Enstaka fall av hjärtinfarkt och arytmier (inklusive extrasystole, takykardi, bradykardi och förmaksarytmi) och bröstsmärtor har rapporterats hos patienter med kranskärlssjukdom, men ett samband med amlodipin har inte med säkerhet kunnat fastställas. Blodkärl Mindre vanliga: Hypotension. Sällsynta: Vaskulit. Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Mindre vanliga: Dyspné, rinit. Mycket sällsynta: Hosta. Mag-tarmkanalen Vanliga: Illamående, dyspepsi, magsmärtor. Mindre vanliga: Kräkningar, diarré, obstipation, gingival hyperplasi. Mycket sällsynta: Gastrit. Lever och gallvägar Sällsynta: Förhöjda leverenzymer, gulsot, hepatit. Mycket sällsynta: Pankreatit. Hud och subkutan vävnad Mycket vanliga: Ankelsvullnad. Vanliga: Ansiktsrodnad med värmekänsla, speciellt i början av behandlingen. Mindre vanliga: Exantem, klåda, urtikaria, alopeci, hudmissfärgning. Mycket sällsynta: Angioödem. Enstaka fall av allergiska reaktioner inklusive klåda, utslag, angioödem, erythema exsudativum multiforme, exfoliativ dermatit, Stevens-Johnson s syndrom och Quinckes ödem har rapporterats. Muskuloskeletala systemet, bindväv och benvävnad Mindre vanliga: Muskelkramper, ryggsmärtor, myalgi och artralgi. 4
Njurar och urinvägar Mindre vanliga: Ökad vattenkastningsfrekvens. Reproduktionsorgan och bröstkörtel Mindre vanliga: Impotens, gynekomasti. Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället Mindre vanliga: Viktökning eller viktminskning. 4.9 Överdosering Symptom Erfarenheterna av avsiktlig överdosering hos människa är begränsade. Kraftig överdosering kan framkalla uttalad perifer vasodilation med påföljande uttalad och förlängd systemisk hypotension, rodnad, huvudvärk, takykardi, hjärtarytmi, kardiogen chock och medvetandestörningar till koma. Behandling På grund av amlodipins långsamma absorption kan magsköljning i vissa fall vara befogad. Intag av aktivt kol i upp till 2 timmar efter intag av 10 mg amlodipin har hos friska försökspersoner visats minska absorptionshastigheten av amlodipin. Kliniskt signifikant hypotension orsakad av överdosering av amlodipin kräver aktivt, kardiovaskulärt stöd innefattande övervakning av hjärt- och andningsfunktion, högläge av extremiteter och kontroll av cirkulerande blodvolym och utsöndrad urinvolym. Ett kärlsammandragande medel kan hjälpa till att återställa kärltonus och blodtryck, förutsatt att sådan behandling inte är kontraindicerad. Administrering av intravenöst kalciumglukonat kan underlätta upphävandet av effekterna av kalciumkanalblockering. Eftersom amlodipin är starkt plasmaproteinbundet, gör dialys sannolikt ingen nytta. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Kalciumantagonist, Dihydropyridinderivat. ATC-kod C 08C A01 Den verksamma substansen i Amlodipin BMM Pharma tabletter, dihydropyridinderivatet amlodipin, är en kiral substans och i den färdiga produkten ingår racematet. Amlodipin är en kalciumantagonist som hämmar det transmembrana flödet av Ca-joner genom de spänningsberoende L-typ kanalerna in i hjärta och glatt muskulatur. Amlodipin har effekt vid hypertension genom direkt relaxerande effekt på den glatta muskulaturen i de arteriella blodkärlen. Djurstudier har visat att amlodipin är relativt kärlselektivt med betydligt mindre effekt på hjärtmuskulatur än glatt muskulatur i blodkärl. Amlodipin försämrar inte AVöverledningen och ger ingen negativ inotrop effekt. Amlodipin minskar det renala kärlmotståndet och ökar det renala plasmaflödet. Amlodipin kan ges till patienter som samtidigt har kompenserad hjärtsvikt. Kontrollerade studier avseende hemodynamik och arbetsförmåga på patienter med hjärtsvikt klass II-IV (NYHA) har visat att amlodipin inte 5
ledde till någon klinisk försämring avseende arbetsförmåga, ejektionsfraktion och kliniska symtom. Metaboliska effekter på t ex plasmalipider och glukosmetabolismen har ej iakttagits vid behandling med amlodipin. Antihypertensiv effekt: Amlodipin har effekt vid hypertension genom direkt relaxerande effekt på den glatta muskulaturen i de arteriella blodkärlen. Dosering en gång dagligen ger en sänkning av blodtrycket under hela dygnet. Den antihypertensiva effekten följer den normala dygnsvariationen av blodtrycket med mycket små ändringar under dygnet. Minst 4 veckors behandling erfordras för att erhålla maximal effekt. Amlodipin är effektivt i liggande, sittande och stående ställning liksom vid arbete. Då amlodipin har en långsamt insättande farmakologisk effekt orsakar det ej akut hypotension eller reflextakykardi. Behandling med amlodipin ger regress av vänsterkammarhypertrofi. De hemodynamiska effekterna av amlodipin kvarstår oförändrade vid långtidsbehandling. Det finns inga långtidsstudier med avseende på mortalitet och morbiditet tillgängliga. Amlodipin BMM Pharma kan användas i kombination med betablockerande medel, saluretika, ACE-hämmare eller som monoterapi. Antianginös effekt: Amlodipin dilaterar perifera arterioler och reducerar därmed totala perifera resistensen (afterload). Eftersom hjärtfrekvensen inte påverkas medför avlastningen av hjärtat att myokardiets syre- och energibehov minskas. Amlodipin dilaterar troligen koronarkärlen, både i ischemiska och normalt syresatta områden. Denna dilatation ökar myokardiets syretillförsel hos patienter med spasm i koronarkärlen (Prinzmetals eller variantangina). Hos patienter med stabil angina pectoris ger amlodipin en gång dagligen en ökning av total arbetsförmåga, tid till angina och tid till 1 mm ST sänkning. Dessutom minskar frekvensen av angina-attacker och nitroglycerinkonsumtionen. Effektdurationen vid angina pectoris är minst 24 timmar. Amlodipin BMM Pharma kan användas i kombination med beta-blockerare, nitrater eller i monoterapi vid angina pectoris. En placebokontrollerad studie (PRAISE) på patienter med hjärtsvikt NYHA Klass III-IV, där patienterna fick digoxin, diuretika och ACE-hämmare visade att amlodipin inte ledde till en ökad risk för mortalitet eller kombinerad risk för mortalitet och morbiditet hos patienter med hjärtsvikt. En uppföljningsstudie (PRAISE-2) visade att amlodipin inte påverkar den totala eller kardiovaskulära mortaliteten hos patienter med hjärtsvikt klass III-IV utan ischemiskt ursprung. Amlodipinbehandlingen associerades i studien med en ökad förekomst av lungödem. Detta kunde emellertid inte relateras till en ökning av symptomen. 5.2 Farmakokinetiska uppgifter Absorption och distribution 6
Biotillgängligheten ligger mellan 64 80 %. Biotillgängligheten av amlodipin påverkas ej av samtidigt födointag. Maximal plasmakoncentration uppnås, med rekommenderade doser, inom 6 12 timmar efter tillförsel. Distributionsvolymen uppgår till cirka 21 l/kg. Plasmaproteinbindningen är hög (98%). Metabolism och elimination Halveringstiden i plasma varierar mellan 35 50 timmar. Plasmakoncentrationen vid steady state uppnås efter 7 8 dagar. Endast små variationer mellan topp- och dalvärden av plasmakoncentrationen erhålls. Plasmaclearence är 7 ml/min/kg. Amlodipin metaboliseras så gott som fullständigt i levern till enbart inaktiva metaboliter som till 60% utsöndras via urinen. Ca 10% av modersubstansen utsöndras i ometaboliserad form via urinen. Patienter med nedsatt leverfunktion Amlodipins halveringstid är förlängd hos patienter med nedsatt leverfunktion. Se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighet. Patienter med nedsatt njurfunktion och äldre patienter: Förändringar i plasmakoncentration av amlodipin är inte korrelerade till grad av nedsatt njurfunktion. Amlodipin förväntas ej vara dialyserbart på grund av den höga plasmaproteinbindningsgraden. Hos äldre patienter kan normaldoseringen användas även om amlodipinclearence är något lägre. Halveringstid och AUC hos patienter med hjärtsvikt var som väntat ökad för åldersgruppen som undersöktes. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Gängse studier avseende farmakologisk säkerhet, allmäntoxicitet, genotoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa. Reproduktionsstudier med höga doser till råtta visade på försenad nedkomst, svår förlossning och minskad överlevnad för foster och avkomma. 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Mikrokristallin cellulosa Kalciumvätefosfatdihydrat Natriumstärkelseglykolat Vattenfri kolloidal kiseldioxid Magnesiumstearat 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 5 mg: 2 år. 10 mg: 2 år. 7
6.4 Särskilda förvaringsanvisningar 5 mg: Förvaras vid högst 30 ºC. Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt. 10 mg: Förvaras i originalförpackningen. Ljuskänsligt. 6.5 Förpackningstyp och innehåll 5 mg tabletter: PVC/Al blister: 10, 20, 28, 30, 50, 90, 98, 100 tabletter 10 mg tabletter: PVC/Al blister: 10, 20, 28, 30, 50, 90, 98, 100 tabletter Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering Inga särskilda anvisningar. 7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING BMM Pharma AB Blasieholmsgatan 2 111 48 Stockholm 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 5 mg: 23480 10 mg: 23841 9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE 2007-06-08 10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN 2008-01-22 8