Hur bör VSM läggas upp? Under många år var VSM tävlingarna upplagda på i stort sett samma sätt. Men de senaste upplagorna har haft en del nya inslag, bland annat i form av kval i singelklasserna. Mitt intryck är att det också pågår diskussioner kring ytterligare förändringar av uppläggningen av dessa tävlingar. Jag tycker att Bo Hemborgs nyhetsbrev är ett utmärkt forum för diskussion av uppläggningen av dessa tävlingar. Så här kommer mitt debattinlägg. Min utgångspunkt är att ett VSM är en fantastisk upplevelse. Det brukar vara 500 600 tävlande som träffas under en tid som för några varar bara en eller par dagar och för andra nästan en hel vecka. Det blir mycket tid för både tennis och umgänge. Frågan är hur vi ska bevara och utveckla denna fina tradition på bästa sätt. Det finns många saker att ta hänsyn till när det gäller ett VSM. Ett perspektiv skulle jag vilja kalla elitperspektivet. Vi vill onekligen att merparten av landets bästa spelare i varje åldersgrupp ska ställa upp i alla VSM, både inne och ute. Det betyder att den spelare som räknar med att gå långt kan få avdela ganska många semesterdagar för två VSM per år. Här finns således önskemål om att tävlingarna inte drar ut på tiden alltför mycket. Men vi har också ett breddperspektiv, dvs önskemål från spelare som i regel inte kan räkna med att vinna mer än en eller ett par matcher. Semesterdagarna är precis lika dyrbara för denna kategori spelare så även dessa önskar ett effektivt spelprogram. Jag är övertygad om att många bland dessa skulle avstå om de måste offra åtskilliga, säg fyra, semesterdagar för att först bli utslagen i ett singelkval, sedan ha ett par spelfria dagar och sedan spela dubbel. Vi har också ett arrangörsperspektiv. Tävlingen måste våra hanterbar för den arrangerande klubben. Den storlek vi haft de senast åren torde ligga nära maximum för vad landets banmässigt bäst utrustade klubbar klarar av. 1. Låt de toppseedade spelarna gå in i omgången med 32 spelare. En sådan begränsning innebär att de toppseedade spelarna får högst fem speldagar i ett VSM. Jag är övertygad om att en sådan begränsning är bra för alla parter och särskilt ökar chanserna att merparten av de bästa i de flesta åldersklasser ställer upp i varje VSM. Visst, det kommer nog att bli svårt att få med de före detta proffsen i de yngre klasserna även med en sådan begränsning. Jag har hört dem som förespråkar en ännu kraftigare begränsning till att några toppseedade går in först i omgången med 16
spelare. Men det tycker jag är att gå för långt. Med en sådan uppläggning tenderar dessa klasser att bli separata företeelser som inte blir integrerade i den stora VSM tävlingen. En följdfråga blir hur många spelare som ska stå över till 32 omgången. Jag lutar åt att åtta toppseedade spelare bör seedas på detta sätt, men man kan också tänka sig 16. 2. Spela högst två omgångar före 32 omgången. Jag menar att det är viktigt att minimera antalet spelomgångar fram till omgången med 32 spelare. Det är därför ingen bra idé med stora kvalgrupper som måste spela hela tre omgångar på tre olika dagar innan de bästa börjar spela. En sådan uppläggning innebär nämligen att kvalet blir en tävling för sig för de ganska många spelare som måste kvala. Dessa spelare hör normalt inte till de allra bästa och är ofta inte intresserade av att tillbringa hela tre speldagar på spelorten innan det är dags att träffa (och se) de bättre spelarna i klassen. Jag inser dock att det här finns olika intressen. Jag har hört flera uttala sig positivt om kval, som ju normalt ger matcher mot jämngoda motståndare. Men de som uttalat sig på detta sätt har utan undantag bott på spelorten (eller haft fritidshus i trakten kring Båstad). De som bor kring Stockholm, Göteborg eller (sommartid kring) Båstad har ändå så många spelmöjligheter att dessa spelares intressen inte är så viktiga att tillgodose. En modell med de bästa spelarna seedade till 32 omgången medger ändå att många kan vara med utan att det behövs stora och långa kvalgrupper. Med 8 spelare framseedade till 32 omgången finns det utrymme för hela 48 ytterligare spelare i 64 omgången (dvs totalt 8+48=56 i klassen) och om man vill ha med riktigt många upp till 96 spelare i 128 omgången (dvs totalt 8+96=104 i klassen). Med 16 spelare framseedade finns det ytrymme för 32 spelare i 64 omgången (dvs totalt 16+32=48 spelare) och om man vill ha med många 64 spelare i 128 omgången (dvs totalt 64+16=80 i klassen). Båda dessa modeller medger riktigt många deltagare och bara undantagsvis skulle det behövas två matcher före omgången med 32 spelare. Man kan välja att sätta ett maximum vid 56, 80 eller 104 spelare. 3. Inled 32 omgången helst på lördagen och senast på söndagen. Detta leder till att antalet semesterdagar begränsas för alla, men särskilt för de bästa som går långt i klasserna. Detta är mycket angeläget för att de flesta av de bästa ska kunna ställa upp. Samtidigt innebär detta att de som inte är seedade får börja spela normalt en fredag eller i några fall en torsdag. Även denna kategori kan på så sätt hålla nere antalet semesterdagar.
4. Undvik att ett fåtal finaler spelas den sista speldagen. Med den uppläggning jag föreslagit ovan kommer lördagen och söndagen att vara speldagar då många är på plats. Det blir mycket intensiva dagar med en härlig puls kring banorna. Ofrånkomligt kommer då de kommande dagarna att samla färre spelare som agerar publik kring banorna. Det betyder att finalerna, som då normalt spelas en onsdag (eller torsdag), kommer att spelas med klart mindre publik än vad som funnits på plats under de föregående omgångarna. Detta är onekligen en nackdel. Ska man då i stället göra tvärtom om utgå från att alla finaler ska spelas samtidigt, säg en torsdag? Detta har då nackdelen att det blir flera spelfria dagar för många spelare och det är klart otillfredsställande; det blir för dyrt i form av hotellkostnader och semesterdagar att spela VSM. Risken är också stor att de som får ett långt speluppehåll lämnar wo och åker hem. Här finns självfallet en konflikt mellan elitintresset, som talar för att det ska finnas mycket folk på plats under finalerna, och breddintresset, som vill komprimera speltiden för det stora antalet spelare. Som jag ser det kan man ändå hitta en rimlig kompromiss här. Ett VSM har 35 40 klasser och det enda riktigt viktiga är att förhindra en sista speldag med bara en handfull finaler. Det blir för avslaget för att vara ett mästerskap. Det är helt acceptabelt att dela upp de nästan 40 finalerna på både två och tre dagar. Då uppnår man en hygglig publik den sista finaldagen utan att tvinga fram flera spelfriga dagar för ett antal mer medelmåttiga spelare som också önskar spela dubbel. 5. Värna om dubbelklasserna i sin nuvarande form. Vi får nog räkna med att singel alltid kommer att ha högre status än dubbel bland de flesta spelarna. Detta är helt rimligt och så är det ju också i den professionella tennisen. Men det finns ett antal starka argument för att värna om dubbelklasserna och då menar jag såväl herr och damdubbel som mixed dubbel. Här är argumenten många: 1. Dubbel är en klassisk del av tennisspelet som ställer krav på lite andra tekniska och taktiska färdigheter än vad singel gör. Tennisen blir därmed bredare och roligare för både spelare och publik. 2. Dubbelspelet fyller många sociala funktioner. Gamla kompisrelationer hålls vid liv och nya skapas. Mixed dubbel ökar dessutom gemenskapen mellan damer och herrar. 3. Dubbelklasserna är extra viktiga för damerna som inte har så många tävlingstillfällen som herrarna och inte heller kommer att ha det under överskådlig tid. Notera att en stor andel av damerna gärna spelar tre klasser och sällan klagar över detta på samma sätt som många herrar gör! 4. Dubbelklasserna är också värdefulla för spelare som har någon form av rörelsehinder. Detta gäller kanske främst i de äldre
klasserna där det är oerhört roligt att återse en spelare som genomgått exempelvis en höftledsoperation och sedan kan komma tillbaka till VSM tävlingarna som dubbelspelare. 5. Slutligen blir det mera tennis som utbyte för en lång resa om man kan spela två eller flera klasser. Risken att ha otur i lottningen i två (eller tre) klasser är klart mindre än att ha otur i bara en lottning. 6. Börja varje dubbelklass dagen efter respektive singelklass, eller i varje fall dagen efter den största omgången i singel. Det är oerhört viktigt att undvika helt spelfria dagar för en spelare. Två spelfria dagar i sträck är närmast katastrof som jag ser det. När spelare drabbas av detta är risken stor för att vederbörande åker hem med wo som följd. Detta i sin tur riskerar att leda till ytterligare spelfria dagar för dem som vinner på wo. Här har vi ett starkt argument mot att de första omgångarna av singelklasserna blir utdragna i tiden med omfattande kvalspel. 7. Spela bara en singelmatch per dag. Ett sätt att minska antalet speldagar, som verkar ha en del förespråkare, är att spela två omgångar singel samma dag. Det kan man självfallet inte göra under hela turneringen, men man skulle kunna göra det i de två första omgångarna eller i de två sista, dvs spela semifinal och final samma dag. Jag menar dock att båda dessa modeller för två singlar per dag har för stora nackdelar. Om två singlar spelas tidigt i turneringen går det obönhörligen ut över dubbelspelet. Om semifinal och final spelas samma dag är risken stor att finalen avgörs av vilken semifinal som har varit tuffast. Så långt fram i tävlingen blir det tuffa matcher men alla matcher blir inte nödvändigtvis lika tuffa. Det vore olyckligt om mästerskapet avgörs av sådana godtyckliga faktorer. 8. Spela varje dag klasserna i turordning först singel, sedan herr och damdubbel och sist mixed dubbel. Detta gör det lättplanerat för spelarna och innebär ökad rättvisa då båda singelspelarna är utvilade och dubbelspelarna i de flesta fallen har lika många spelade matcher tidigare under dagen. 9. Sign in eller föranmälan i dubbelklasserna? Här har jag ett frågetecken. Skälet är att det finns för och nackdelar med båda modellerna. Från ett spelarperspektiv är det entydigt en fördel med sign in som vi hade fram till för några år sedan. Det ger ökad flexibilitet och man kan ragga en partner på platsen. Det torde också minska antalet wo matcher
då de som tvingas lämna återbud till hela tävlingen eller blir skadade i första omgången kan ersättas med andra partners. (Att hålla nere antalet wo matcher är för övrigt mycket viktigt då det är en stor besvikelse att ladda för en match som inte blir av. Här måste alla bidra till att hålla disciplinen uppe). Från arrangörens perspektiv kan dock sign in vara besvärligt. Ibland handlar det om att säga upp abonnemangstider och det kan kräva lång framförhållning. Även i största allmänhet är det bra att flera veckor före tävlingen veta hur många matcher som ska spelas. Det kan också bli stressigt att ordna lottningen mitt under tävlingen. Min uppfattning är att vi här och på många andra sätt måste visa stor respekt för den arrangerande klubben. Det är inte rimligt att tvinga den arrangerande klubben att tillämpa sign in. Bättre då att klubben får bestämma själv. Däremot kan det vara en fördel att underlätta sent byte av dubbelpartner vid skador i singelspelet. 10. Spela matchtiebreak som avgörande set i dubbel men inte i singel! Det främsta skälet att jag vill undvika matchtiebreak i singel är att konditionsmomenten då inte blir lika avgörande. Dessutom skapar matchtiebreak något större godtycke då det blir små marginaler som avgör. Detta är inte lika viktigt i dubbelklasserna. Här tillkommer dessutom argumentet att kortare dubbelmatcher kan få en del duktiga singelspelare, som är tveksamma till dubbelspel, att ställa upp i dessa klasser också. Men med matchtiebreak i dubbelklasserna kan också anmälningsavgiften vara något lägre än i singeln. Anmälningsavgifternas nivå är viktigare än vad som normalt framkommer i snacket mellan tennisspelarna av det enkla skälet att det inte är så roligt att erkänna att ens privatekonomi inte är lika bra som många andras. 11. Förutsägbarheten måste öka. Sluta experimentera! Experimenterandet de sista VSM tävlingarna har varit värdefullt då det gett nya erfarenheter att utgå från. Men det är viktigt att snart komma fram till en modell som i stort sett kan följas vid varje tävling. För många är det viktigt att mycket långt i förväg långt innan anmälningstiden går ut kunna planera för VSM. Det betyder att spelaren så fort datum för tävlingen har fastställts kan förutsäga med en felmarginal på en dag eller möjligen i speciella fall två dagar när första speldagen blir av. Jag känner mig övertygad om att utan möjligheten till sådan framförhållning så kommer deltagandet så småningom att minska påtagligt.