Trafikskadenämnden V ERKSAMHETEN 2006

Trafikskadenämnden V ERKSAMHETEN 2006 Klara Norra Kyrkogata 33 111 22 Stockholm Tel 08-450 92 00 Fax 08-22 87 31 E-post info@tsn.tff.se www.trafikskadenamnden.se

Verksamheten 2006 Ersättning för personskada lämnas i form av trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen från år 1975 och bestäms med tillämpning av skadeståndsrättsliga regler och principer. Trafikskadenämnden har funnits sedan 1936. Nämndens uppgift är, som det står i reglementet, att verka för en enhetlig och skälig personskadereglering inom trafikförsäkringen. Trafikskadenämnden är administrativt knuten till Trafikför - säkringsföreningen. Nämnden har dock starka offentligrättsliga inslag genom att det i trafikförsäkringsförordningen anges att trafikförsäkringsbolagen är skyldiga att upprätthålla och bekosta en särskild skaderegleringsnämnd och att nämndens reglemente skall godkännas av regeringen. Enligt bestämmelser i reglementet är trafikförsäkringsbolagen skyldiga att i allvarligare skadefall inhämta yttrande från nämnden. Nämndens yttrande är av rådgivande karaktär. Ordförande i Trafikskade nämn - den är kammarrättslagmannen Kajsa Hallberg. Nämnden är sammansatt av jurister (ordförande och vice ordförande; i praktiken med domarutbildning), lekmannarepresentanter (från olika fackliga organisationer) och företrädare för försäkringsbolagen. Nämndens ordförande utses av regeringen medan övriga ledamöter förordnas av Finansinspek - tionen. Det är Finansinspektionen som bestämmer ersättningen till juristerna och till lekmannaledamöterna. Kostnaderna för verksamheten betalas av Trafikför säk rings - föreningen. Mer om nämndens verksamhet finns att läsa i ett informationsblad, som kan rekvireras från nämndens kansli (Box 24048, 104 50 Stockholm, 08-522 787 00, e-post info@tsn.tff.se). Information om nämnden finns också på nämndens hemsida www.trafikskadenamnden.se. Trafikförsäkringsbolagen är skyldiga att rådfråga nämnden när det gäller ersättning under invaliditetstid för inkomstförlust, om den medicinska invaliditeten uppgår till minst tio procent eller förlusten beräknas till lägst ett halvt basbelopp om året ersättning under invaliditetstid för kostnader eller för ideell skada (lyte eller annat stadigvarande men, olägenheter till följd av skadan) om den medicinska invaliditeten uppgår till minst tio procent ersättning för förlust av underhåll efter en avliden person omprövning av ersättningsfrågor som har bedömts slutligt andra frågor om ersättning om den skadelidande begär det eller om det i övrigt finns särskilda skäl till det. När nämnden sammanträder deltar normalt sex ledamöter, två TRAFIKSKADENÄMNDEN 1

från varje ledamotskategori (jurister, lekmannarepresentanter och bolagsföreträdare). Ärenden av enklare beskaffenhet kan avgöras av tre ledamöter, en från varje ledamotskategori. Enklare ärenden kan också, under vissa förutsättningar, avgöras av ordföranden eller en vice ordförande ensam. Ersättningsfrågor av principiell betydelse som rör riktlinjer för bedömning av enskilda ärenden handläggs av ett särskilt råd bestående av fem ledamöter från varje ledamotsgrupp. I arbetsordningen för nämnden finns bestämmelser om den praktiska hanteringen av ärendena. Det anges bl.a. att rådet bestämmer hur bolagens redovisning av ett ärende skall ske och att skadeakten med alla handlingar också skall överlämnas till nämnden. Det anges vidare att nämnden, om det behövs, kan infordra ytterligare utredning. Om tillfredsställande utredning kan erhållas endast genom prövning i domstol kan nämnden anmäla detta för bolaget och således avstå från att lämna ett yttrande i ärendet. Yttranden av allmänt intresse som kan vara vägledande för skaderegleringsverksamheten, skall offentliggöras som s.k. cirkulärreferat. Mer än 5 300 ärenden Under året kom det in 5 352 till nämnden. Av dessa ärenden ligger 1 371 ärenden (27 procent) i intervallet 10-14 procents invaliditet och 1 231 (24 procent) i intervallet 1 9 procent. Dessa senare ärenden är inte obligatoriska ärenden. Nämnden hade 196 sammanträden. Hanteringstiden i nämnden under 2006 redovisas i Statistiken under punkt E. Det kan anmärkas att, när detta skrivs i mars 2007, hanteringstiden har förkortats betydligt. Nämnden kan inhämta utlåtande från oberoende läkare - oftast i frågor rörande samband eller invaliditetsgrad. Varje trafikförsäkringsbolag har också möjlighet att via nämndens kansli inhämta yttrande från någon av läkarna. När det gäller utfallet av de bedömningar som under 2006 har gjorts av läkarna hänvisas till bilagda Statistik. Ersättningsfrågor För en personskada som har inträffat till följd av trafik med trafikförsäkringspliktigt fordon betalas ersättning oberoende av hur skadan har skett eller vem som har orsakat den. För ersättningen svarar det försäkringsbolag som har meddelat trafikförsäkring för fordonet. Om fordonet är oförsäkrat får den skadade vända sig till Trafikför - säkringsföreningen för att få skadan reglerad. Detta gäller också om skadan har uppkommit till följd av trafik med ett fordon som inte går att identifiera, t.ex. därför att föraren har smitit från olycksplatsen. Ersättning för personskada beräknas enligt reglerna i 5 kap. skadeståndslagen, vilket framgår av 9 trafikskadelagen. Vid personskada lämnas ersättning för ekonomisk skada av olika slag som uppkommit till följd av olyckan, t.ex. sjukvårds- och läkarkostnader, hemhjälpskostnader och inkomstförlust pensionsförlust. Vid dödsfall på grund av en trafik - olycka betalas ersättning för TRAFIKSKADENÄMNDEN 2

begravningskostnader och andra kostnader samt ersättning för förlust av underhåll till efterlevande. Närstående kan också, om skadefallet har inträffat efter 2001, i vissa fall få ersättning på grund av dödsfallet för psykiska besvär. Förutom ersättning för ekonomisk skada betalas vid personskada ersättning för ideell skada. Med sådan skada avses sveda och värk under akut sjuktid. Vidare avses med ideell skada lyte eller annat stadigvarande men, d.v.s. besvär som ger en bestående invaliditet. Till ideell skada räknas också olägenheter, som brukar beskrivas som besvär och risker som drabbar den skadade i arbetslivet och i övrig livsföring. För skador som har inträffat före 2002 kan nämnda ersättningspost olägenheter förekomma. För skadefall därefter gäller i stället, efter ändringar i skade - ståndslagen 2001, en utvidgad ersättning för medicinsk invaliditet (menersättning), som innefattar olägenheter. För dessa nyare skadefall gäller också en bestämmelse om rätt till ersättning för särskilda olägenheter i vissa fall. Om en personskada blir bestående skall ersättning lämnas för ideell skada med ett engångsbelopp. Beloppets storlek beror på den grad av medicinsk invaliditet som skadan har bedömts medföra. Den medicinska invaliditeten bestäms med tillämpning av ett tabellverk, som Sveriges Försäkringsförbund har gett ut 1996 och 2004. Trafikskadenämnden fastställer varje år tabeller med vars hjälp ersättning för medicinsk invaliditet menersättning bestäms (s.k. hjälptabeller). Beloppets storlek beror på vilken invaliditetsgrad skadan har åsatts och vilken ålder den skadade hade vid invaliditetstidpunkten. Vissa skadetyper invaliditetsgraderas inte utan ersättningen bestäms till ett fast belopp. Detta gäller vid exempelvis synförlust. Tabellerna för ersättning för medicinsk invaliditet menersättning omfattar dels en nivå på ersättningen om skadan har inträffat före 2002. Vid sidan av ersättningen för medicinsk invaliditet utgår ersättning för olägenheter, dels en nivå på ersättningen om skadan har inträffat från och med 2002. För dessa skadefall gäller tre tabeller. Vilken av de tre tabellerna som skall tillämpas beror på i vad mån den skadade förvärvsarbetar. Den första tabellen innefattar, förutom ersättning för medicinsk invaliditet (men), ersättning för anspänning både i arbete och i daglig livsföring i övrigt. I den andra tabellen ingår, förutom menersättning, endast ersättning för anspänning i daglig livsföring i övrigt. Den tredje tabellen, som innefattar enbart ersättning för anspänning i arbete, är avsedd att tillämpas i de fall då den skadelidande återgår i arbete efter det att ersättning för anspänning i daglig livsföring har bestämts. Med lyte avses utseendemässiga förändringar, såsom ärr och felställningar. För sådana förändringar lämnas ersättning enligt en s.k. ärrtabell. Amputationsskador ersätts med tillämpning av en annan tabell den s.k. amputationstabellen. TRAFIKSKADENÄMNDEN 3

Nämndens senaste hjälptabeller är intagna i Cirkulär 1-2007 och Cirkulär 2-2007. Dessa kan rekvireras från nämndens kansli (adress och telefonnummer se första sidan). De finns också på nämndens hemsida. Trafikskada utomlands Den som skadas i trafiken på en resa inom EES-området (EU plus Island, Lichtenstein och Norge) behöver inte längre själv kommunicera på främmande stråk direkt med det utländska försäkringsbolaget. Detta är ett resultat av det fjärde EU-direktivet avseende motorfordonsförsäkring som har trätt i kraft den 20 januari 2003 (prop 2001/02:133, Ersättning för trafikskador). I varje land skall det finnas ett informationscentrum och ett skadeersättningsorgan. I Sverige har Trafikförsäkringsföreningen båda dessa funktioner. För den som är bosatt i Sverige och som skadas i en trafikolycka utomlands med en svensk bil regleras skadan i Sverige på samma sätt som tidigare. Det nya direktivet berör framförallt dem som hyr bil eller annat motorfordon i utlandet. Det berör också de gångtrafikanter och cyklister som skadas i trafiken utomlands. Alla försäkringsbolag som är verksamma inom EES-områet skall ha en skaderegleringsrepresentant i varje medlemsland. Utländska försäkringsbolag skall utse representanter i Sverige och svenska försäkringsbolag skall på samma sätt utse representanter i alla andra länder. När en skadad är hemma igen kan han eller hon få skadan reglerad i hemlandet genom en representant för det utländska försäkringsbolaget. I varje land kan man vända sig till ett informationscentrum för att få reda på var det påkörande fordonet är försäkrat. När ett krav på ersättning har framställts till det utländska bolaget eller dess representant skall bolaget eller representanten lämna ett motiverat svar inom tre månader. Görs inte detta övergår skaderegleringen till skadeersättningsorganet. I Sverige är det alltså Trafikförsäkringsföreningen som den skadade skall vända sig till. Försäkringsbolagens skaderegleringstider Trafikskadenämnden har sedan lång tid tillbaka för varje verksamhetsår sammanställt en statistik som visar den tid som förflyter innan bolaget ger in ett ärende till nämnden. Det är alltså tiden från invaliditetens inträde till ingivandet av ärendet till nämnden eller, vid en förnyad prövning, från prövningsperiodens början till ingivande av ärendet till nämnden som mäts i denna statistik. I samband med att nämnden under våren 2007 lämnade över statistiken till Finansinspektionen, för branschen som helhet och för respektive trafikförsäkringsbolag, offentliggjorde nämn den huvuddragen av resultatet (se tabell i bilaga). Av tabellen framgår bl.a. att av de 4 224 ärenden som omfattas av statistiken har 1 410 ärenden (33,4 procent) hanterats av bolagen inom tre år och 914 ärenden (21,6 procent) hanterats inom två år. I 2 814 fall (66,6 procent) har hanteringen TRAFIKSKADENÄMNDEN 4

tagit längre tid än tre år; i 313 fall (7,4 procent) mer än tio år. Rådsmöten Enligt en bestämmelse i reglementet skall ersättningsfrågor av principiell betydelse som innefattar riktlinjer för behandling av enskilda ärenden handläggas vid sammanträde med ett inom nämnden utsett råd bestående av nämndens ordförande och fyra vice ordförande samt fem ledamöter från var och en av de båda övriga ledamotsgrupperna. Rådet behandlar också viktigare frågor som rör nämndens verksamhet i övrigt. Under år 2006 höll rådet ett möte i december. På rådsmötet i december 2005 beslöt rådet att föreslå en utökning av antalet ledamöter i trafikskadenämnden med sex personer, två från varje ledamotskategori (jurister, lekmän och bolagsledamöter). Trafikförsäkringsföreningens styrelse ställde sig bakom förslaget, som i juni 2006 godkändes av regeringen. Beslutet har ännu inte fått full genomslagskraft i det att det alltjämt saknas en ledamot i juristkategorin. Vid decembermötet 2006 beslöt rådet att uppdra åt nämndens ordförande Kajsa Hallberg att utse arbetsgrupper med uppgift att utreda i vad mån det är möjligt att åstadkomma schabloner vid beräkning av pensionsförlust dels om skadeakterna kan ges in till nämnden i scannad form, dels om akterna vid prövning i nämnden kan undvaras och ersättas med en fylligare nämndpromemoria Cirkulärreferat Nämnden gav under året ut tre cirkulärreferat, 1-2006 3-2006, se bilagor. Nämndens kansli Under året arbetade på nämndens kansli 18 personer. Av dessa är 15 personer jurister. Statistik I bilagor lämnas olika statistiska uppgifter om ärendena. Stockholm i mars 2007 Kajsa Hallberg Trafikskadenämndens ordförande Solveig Almblad Bilagor: Statistik, Cirkulärreferat 1-2006 3-2006, Sändlista TRAFIKSKADENÄMNDEN 5

TRAFIKSKADENÄMNDEN 6

TRAFIKSKADENÄMNDEN 7

TRAFIKSKADENÄMNDEN 8

TRAFIKSKADENÄMNDEN 9

TRAFIKSKADENÄMNDEN 10

Cirkulärreferat 1-2006 Dödsbos krav på ideell ersättning har bifallits av nämnden avseende ersättning för sveda och värk, eftersom skadeanmälan inkommit före dödsfallet samt att skaderegleringsproces-sen kan anses ha påbörjats före dödsfallet. Trafikskadan inträffade efter den 1 januari 2002. GP råkade ut för en trafikolycka den 1 november 2004. Han avled av sviterna efter olyckan den 25 december 2004. Vid sammanträde den 14 november 2005 yttrade nämnden bland annat följande. Fråga om dödsboet har rätt till ersättning för bestående men och sveda och värk Av utredningen i ärendet framgår bl.a. följande. Bolagets medicinske rådgivare har bedömt att dödsfallet är orsakat av trafikolyckan. Skadeanmälan inkom till bolaget någon gång mellan den 1 och den 8 november 2004. Bolaget bekräftar accept av ombud till GP i brev daterat den 19 november 2004. GP avlider den 25 december 2004, något som ombudet meddelar bolaget den 18 februari 2005. I detta brev samt i brev per den 4 mars 2005 framställer ombudet krav om ideell ersättning. Såvitt nämnden kan se så är ersättning för begravningskostnader och ersättning för resekostnader för anhöriga reglerade. Ingen övrig ersättning har utbetalats. Dödsboet har efter GP:s bortgång yrkat ersättning för sveda och värk för tiden från skadedagen till dess invaliditetstillståndet inträdde. Dödsboet har även yrkat ersättning för bestående men under åberopande av att den akuta läkningstiden var slut före dödsfallet och att invaliditetstillstånd därmed hade inträtt. Dödsboet anser att yrkandet om ideell ersättning framställts redan i och med att skadeanmälan lämnades in före dödsfallet. Bolaget anser att dödsboet inte har rätt till någon ideell ersättning. Det har enligt bolagets uppfattning aldrig framställts några krav på ersättning för sveda och värk samt men innan dödsfallet. När det gäller menersättningen är det bolagets uppfattning att det rör sig om en skada där någon medicinsk invaliditet inte varit möjlig fastställa eftersom akut sjuktid pågick fram till dödsfallet. Nämndens bedömning I 6 kap 3 skadeståndslagen regleras frågan om bortfall av rätten till ideellt skadestånd för skador som har inträffat efter den 31 december 2001. Där sägs bl.a: Rätten till ersättning för fysiskt och psykiskt lidande samt för särskilda olägenheter faller bort, om den skadelidande avlider innan krav på sådan ersättning har framställts. I förarbetena till 6 kap 3 skadeståndslagen (Prop.2000/01:68 s 77) sägs bl.a. följande: Även om den skadelidandes skadeståndskrav inte uttryckligen har förklarats avse ideell skada vid personskada eller allvarlig kränkning, kan i allmänhet en sådan begäran tolkas in i kravet. Något bestämt belopp behöver inte heller ha begärts. TRAFIKSKADENÄMNDEN 11

Av omständigheterna i ärendet framgår att bolaget hade mottagit en skadeanmälan under den första veckan efter trafikolyckan. Bolaget hade även kommit i kontakt med GP:s ombud innan dödsfallet och skriftväxling hade inletts. Därmed bör man enligt nämndens mening kun-na anse att en skaderegleringsprocess hade inletts. Nämnden anser att det ligger i sakens natur att en skadeanmälan bör anses som ett, låt vara opreciserat, krav på ersättning. Med beaktande av ovanstående är det nämndens mening att krav på ersättning för ideell skada har framställts innan GP avlidit. I enlighet med allmänna skade - ståndsrättsliga principer torde ersättning endast utgå för den faktiska skadan. I förarbetena till 6 kap 3 skadeståndslagen (Prop. 2000/01:68 s 76) uppges att ersättningen skall beräknas med utgångspunkt i den skada som den avlidne faktiskt kom att uppleva under sin livstid, dvs den skada som hänför sig till tiden före dödsfallet. Nämndens uppfattning är att den akuta sjuktiden pågick vid dödsfallet. Invaliditetstillstånd har då inte inträtt och någon invaliditetsbedömning har inte kunnat göras. Någon förfallen fordran på ersättning för men finns inte. Nämnden kan därför inte tillstyrka bifall till dödsboets yrkande om ersättning för men. I konsekvens med det ovan sagda är det dock nämndens uppfattning att det finns en förfallen fordran på ersättning för sveda och värk, varför nämnden förordar att ersättning för sveda och värk för perioden från trafikolyckan till GP:s bortgång utbetalas till dödsboet. Dnr 3521-2006 TRAFIKSKADENÄMNDEN 12

Cirkulärreferat 2-2006 Fråga om ersättning för särskilda olägenheter En efter en trafikolycka halvtidsarbetande lantbrukare med amputerad vänsterarm (46 procent invaliditet) har ansetts berättigad till ersättning för särskilda olägenheter i förvärvsarbete med 1 500 kr per år. Vid sammanträde den 8 december 2005 yttrade nämnden bland annat följande.. Särskilda olägenheter Av utredningen framgår att H-E Z före trafikolyckan bedrev lantbruk på heltid med växtodling av grönsaker, potatis och sockerbetor. Trafikolyckan medförde en traumatisk amputation av vänster arm och han har inte kunnat använda någon protes. H-E Z är högerhänt. Efter trafikolyckan har han återgått i arbete på halvtid som lantbrukare och sköter lantbruket ensam. Han har omfattande problem att utföra de arbetsuppgifter som krävs eftersom han saknar vänster arm. Han har bl.a. stora svårigheter att med bara en arm klara av vissa redskap och verktyg samt utföra tunga fysiska arbeten. Bolaget har inte ansett att ersättning för särskilda olägenheter i förvärvsarbete bör lämnas. Nämndens bedömning Ersättning för särskilda olägenheter i arbete lämnas efter en individuell prövning och endast i undantagsfall då den schabloniserade ersättningen för men inte kan anses utgöra en tillräcklig kompensation för den skadelidandes anspänning i arbete. Nämnden anser - med hänsyn till det fysiskt påfrestande arbetet och den anspänning H-E Z har med att utföra de arbetsuppgifter som krävs med endast en arm - att det föreligger sådana speciella förhållanden att ersättning för särskilda olägenheter i arbete bör lämnas. I ersättningsbeloppet för men ingår ersättning för anspänning i arbete med 4 160 kr per år. Nämnden förordar att han härutöver får ersättning för särskilda olägenheter i förvärvsarbete med 1 500 kr per år. Dnr 656-2006 TRAFIKSKADENÄMNDEN 13

Cirkulärreferat 3-2006 I underhållsärenden bör ersättning från s.k. privata pensionsförsäkringar där den avlidne eller den efterlevande själv har erlagt premier inte medtas vid beräkningen av underhållsersättningens storlek, såvitt avser både beräkning av familjeinkomst och beräkning av samordningsförmåner. Vid sammanträde den 15 mars 2006 yttrade nämnden bl.a. följande... Fråga om ersättning vid dödsfall Av utredningen i ärendet har bland annat framgått följande. IW avled i en trafikolycka 2005 och efterlämnade makan Ingegerd W. Vid tiden för dödsfallet uppbar IW inkomster i form av allmän tilläggspension, tjänstepension samt ersättning från en privat pensionsförsäkring. Ingegerd W å sin sida uppbar även hon inkomster i form av allmän tilläggspension, tjänstepension samt ersättning från en privat pensionsförsäkring. Efter IW:s död har Ingegerd W, utöver de inkomster hon uppbar före makens dödsfall, uppburit inkomster i form av änkepension samt ersättning från IW:s privata pensionsförsäkring i form av efterlevandeskydd. Bolaget har föreslagit att underhållsersättning till följd av dödsfallet bör utgå enligt beräkningar i promemorian. Härvid har bolaget ansett att ersättning från de privata pensionsförsäkringar som IW och Ingegerd W uppburit och Ingegerd W alltjämt uppbär inte bör ingå i beräkningen av underhållsersättningens storlek. Nämndens bedömning Enligt nämndens praxis har i tidigare fall ansetts att ersättning från en privat pensionsförsäkring som den efterlevande uppbär helt oberoende av den avlidne makenmakan inte bör samordnas såsom faktisk inkomst utan hållas helt utanför beräkningen av underhållsersättning. Samma princip har tillämpats i ärenden angående ersättning för inkomstförlust, nämligen att ersättning som den skadelidande uppbär från en privat pensionsförsäkring har lämnats utanför beräkningen av både inkomstunderlag och s.k. samordningsförmåner. Motiveringen härtill har bland annat varit att premierna för försäkringen har avsatts av den skadelidande helt oberoende av arbetsgivaren eller någon annan yttre påverkan och därför får anses utgöra en rättshandling av rent privat natur. Frågan i förevarande fall är huruvida ersättning från en privat pensionsförsäkring som den avlidne maken/makan uppburit före dödsfallet skall ingå i den s.k. familjeinkomsten samt huruvida den ersättning som den efterlevande uppbär genom efterlevandeskydd skall samordnas såsom faktisk inkomst. Såvitt avser flera av de privata pensionsförsäkringar som kan tecknas finns möjligheten att välja huruvida denna skall omfattas av ett s.k. efterlevandeskydd innebärande att ersättning vid försäkringstagarens dödsfall kan komma att utgå till den efterlevande TRAFIKSKADENÄMNDEN 14

maken/makan under dennes fortsatta livstid eller under viss begränsad tid. I flera fall utgår då lägre ersättning till den som tecknat försäkringen än vad som vore fallet om denne valt att teckna en försäkring utan efterlevandeskydd. Möjligheten att teckna en privat pensionsförsäkring med efterlevandeskydd eller att avstå från detta är således i flertalet fall något som försäkringstagaren själv kan välja. Försäkringstagaren kan på detta sätt genom sitt eget handlande avgöra huruvida en efterlevande make/maka skall vara berättigad till ersättning från den privata pensionsförsäkringen vid ett eventuellt dödsfall. För det fall en privat pensionsförsäkring som den avlidne uppburit skulle tas med i familjeinkomsten och sedermera samordnas som en faktisk inkomst för den efterlevande skulle ersättningen ur trafikförsäkringen kunna bli betydligt lägre i det fallet där samordning sker av ett efterlevandeskydd än i de fall där efterlevandeskydd saknas och något samordningsbart belopp inte finns. Således skulle en efterlevande till en försäkringstagare som valt att inte teckna en försäkring med efterlevandeskydd kunna erhålla en högre underhållsersättning ur trafikförsäkringen än vad som vore fallet då ersättning utgår genom efterlevandeskydd. Med hänsyn härtill och vad som ovan angetts beträffande familjeinkomsten anser nämnden att ersättning från privata pensionsförsäkringar som tecknats av parterna helt bör lämnas utanför beräkningen av underhållsersättning. Detta såvitt avser både beräkningen av familjeinkomst och vid samordningen av faktiska inkomster. Ett sådant förfarandesätt innebär även en likhet med den praxis som råder för ärenden angående ersättning för inkomstförlust. Dnr 3736-2005 TRAFIKSKADENÄMNDEN 15

Sändlista Finansdepartementet Justitiedepartementet Socialdepartementet Finansinspektionen Högsta domstolen Verkställande direktören och personskadechefen i trafikförsäkringsbolagen respektiv Trafikförsäkrings föreningen Konsumentverket Domstolsverket Brottsoffermyndigheten Sveriges Försäkringsförbund Ansvarsförsäkringens person skadenämnd Patientskadenämnden Statens skaderegleringsnämnd Advokatsamfundet Konsumenternas Försäkrings byrå Försäkringsläkarföreningen Personskadekommittén personskadekollegiet (bland Advokatsamfundets medlemmar) RTP Nämndens ledamöter och sekreterare Nämndens sakkunnigläkare TRAFIKSKADENÄMNDEN 16