Göteborg /9-. Arbetskraftsförsörjning och mångfald - lokalt och globalt. Slutsatser Långsiktigt perspektiv viktigt i frågan om brist på arbetskraft och arbetskraftsinvandring. På kort sikt (- år) är inte frågan akut men därefter tilltar sannolikt bristen på arbetskraft betydligt. Vi kommer på sikt sannolikt att behöva både försöka öka sysselsättningsgraden och öppna upp för arbetskraftsinvandring. Dvs. det är sannolikt en fråga om både/och snarare än antingen/eller. Det regionala perspektivet är viktigt. I debatten om kommande brist på arbetskraft använder rör man sig ofta på den nationella nivån. Den regionala bilden skiljer sig radikalt från den nationella och är viktig att belysa i sammanhanget. Den stora tillgången på arbetskraft kommer på sikt att finnas utanför Europa, inte i Östeuropa, Ryssland eller Västeuropa. Brist på arbetskraft en konsekvens av förändringar i åldersstrukturen. Det finns olika sätt att diskutera hur pass omfattande bristen på arbetskraft kan komma att bli, och olika sätt att uppskatta konsekvenserna av denna utveckling. Ett sätt är att se till den s.k. äldrekvoten som beskriver relationen mellan antalet människor i arbetsför ålder (-) och de som är äldre än. Figur. Se bilaga. Antal aktiva (- år) som saknas för att hålla kvoten mellan antalet - år och antalet + konstant. Figuren är beräknad utifrån SCB: s långsiktiga befolkningsprognos och visar det antal människor som utan migration saknas för att relationen mellan dessa åldersgrupper i utifrån dagens läge skall hållas konstant. Vi ser här att det på sikt rör sig om ett väldigt stort antal människor. Anledningen är att det per pensionär idag går ca tre personer i arbetsför ålder. Om gruppen + ökar med en person netto, måste sålunda tre personer komma in i arbetskraften för att relationen inte skall förändras. Till detta räcker inte de relativt mindre årskullar som följer de s.k. -talisterna (med detta avses oftast de som tillhör den stora generation född mellan 9-9). Även om äldrekvoten är ett ganska abstrakt begrepp kan vi utifrån detta sluta oss till att det på sikt rör sig om väldigt dramatiska förändringar. Vad som också är tydligt är att det stora antalet människor det här rör sig om pekar på att framtida invandring inte kan utgöra hela lösningen på detta problem. Ett sätt att förtydliga vad så pass stora förändringar i äldrekvoten kan få för konsekvenser är att se till hur olika åldersgrupper bidrar till de offentligas intäkter.
Figur. Den offentliga sektorns dilemma Offentlig konsumtion och överföringar per capita i åldersgrupper 998 (Källa: Nordén and Olsson). Personliga skatter per capita 99 från Swedish Income Panel. Omräknat till års priser av Mats Johansson. Personliga skatter Överföringar Offentlig konsumtion - - -9 - - 9 - - 9 - - 9 - - 9 - - 9 - - 9 - - 9 8-8 8-89 9-9 - - - - - I figuren ser vi markerat med gult intäkter i form av personliga skatter, medan vi under den horisontella linjen finner överföringar och offentlig konsumtion. De som kostar är inte desamma som betalar och vi kan utifrån detta se att fluktueringar i åldersgrupperna har potentiellt stora konsekvenser för staten och det offentligas intäkter och utgifter. ( kommer vi att ha ca fler över än idag, år är denna siffra ). Vad vet vi i dagens läge om framtida brist på arbetskraft? Så som situationen ser ut idag kommer vi fram till ca ha tillväxt i åldersgrupperna -. Enligt SCB sker det fram till - inga betydande förändringar i relationen mellan antalet arbetande och antalet icke-arbetande förutsatt att vi kan få upp sysselsättningsgraden dvs. andel sysselsatta till samma nivå som innan krisen i början av 9-talet. Olika faktorer pekar på att vi kan komma att uppleva betydande arbetskraftbrist tidigare än så; problem med ökningen av sysselsättningsgraden, branschvis mycket varierande åldersstruktur, och regionalt mycket varierande åldersstruktur. Sysselsättningsgraden Dels kan det bli svårt att öka sysselsättningsgraden till samma nivå som innan 99. Den dåvarande krisen löstes inte bara genom permitteringar utan även förtidspensioneringar, denna del av arbetskraften måste vi alltså räkna bort. Dels studerar idag betydligt fler än 99, en trend som av allt att döma kommer att kvarstå. Därtill utgörs tillväxten i den arbetsföra befolkningen fram till ca främst av åldersgrupper där deltagande i arbetskraften är långtifrån fullständig; en ökning av åldersgruppen - där en stor andel studerar och faktiskt inträde på arbetsmarknaden sker betydligt senare än vid -års ålder och en ökning av gruppen -, där en mindre del av arbetskraften arbetar kvar till år (en mer normal pensionsålder, beroende på hur man
räknar, utgör idag 8- år). Sammantaget talar detta för att vi överskattar det reella tillskott som den beräknade ökningen i gruppen - utgör. Branschmässig variation i åldersstruktur. Arbetskraftbrist kan också uppkomma branschvis, dvs. bakom de nationella siffrorna döljer sig stora branschmässiga skillnader i åldersstruktur. Generellt gäller här att det offentligas åldersstruktur är betydligt äldre än i den privata sektorn, framförallt gäller detta vård- och utbildningssektorn. I den privata sektorn utmärker sig fr.a. byggbranschen med en relativt sett mycket hög genomsnittsålder. Regional variation i åldersstruktur. Något som ofta glöms bort i debatten om ev. behov av invandring/arbetskraftsinvandring är att den nationella bilden rymmer stora skillnader mellan stad och land. Man bör vara försiktig med regionala befolkningsprognoser eftersom skillnader i antaganden får större genomslag än motsvarande antaganden på nationell nivå. Långsiktiga regionala befolkningsframskrivningar, även med ganska moderata antaganden, pekar dock på stora förändringar liknande de nationella men i betydligt större omfattning. (dvs. krympande andel i arbetsför ålder samtidigt som andelen + ökar). Diagram. Förändring av antalet invånare år 999- enligt basscenariot. Procent. - - - Stockholm Uppsala Södermanland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Skåne Halland V.Götaland Värmland Örebro Västmanland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten Riket - - Källa: Landstingsförbundet. Beräknad utifrån SCB: s basscenario dvs. samma antaganden som för den nationella framskrivningen med antaganden om framtida flyttningsnetton; genomsnittligt flyttningsnetto för de senaste åren för respektive län och för respektive åldersgrupp. Konsekvenserna av denna parallella utveckling med krympande andel människor i arbetsför ålder samtidigt som befolkningen blir allt äldre, har man försökt beräkna. Vad figur tre illustrerar är denna utveckling varierar regionalt.
Figur. Kvot mellan kommunal konsumtion och skatteunderlaget uppskattat som antalet människor i arbetsför ålder -. Index 999=. Källa: Nygren och Person. Det enkelriktade Sverige. Delvis beror detta på att vi på många håll i landet redan idag har en hög genomsnittlig ålder, med relativt sett få människor i de fertila åldrarna, eller familjebildaråldrarna. Det är här en poäng att jämföra utvecklingen för riket som helhet, större tjänsteregioner små orter med hög andel anställda i tjänstesektorn och större städer. Vi ser här hur denna utveckling av allt att döma först blir kännbar i mindre orter. Tydligt är också skillnaderna mellan stad och land; problemet är betydligt mindre i större städer. Den europeiska bilden och tillgång på arbetskraft Om vi ser till den demografiska utvecklingen inom övriga Europa ligger Sverige relativt bra till. Många länder har sedan mitten/slutet av 9-talet haft mycket låga födelsetal vilket för deras vidkommande förstärker denna problembild. Då Sveriges och hela nordens födelsetal fluktuerat har trenden för många Europeiska länder pekat stadigt nedåt. Generellt ser vi de lägsta födelsetalen för Sydeuropa; Italien, Spanien och Grekland. Något högre är siffrorna för Centraleuropa. Framförallt Frankrike utgör här ett undantag från det generella Europeiska mönstret. Diagram. Se bilaga. Framskrivningar av befolkningsstrukturen i Sverige, Italien Spanien och Tyskland. Åldersstrukturen blir alltmer förskjuten. Vad detta pekar på är att brist på arbetskraft kan bli ett betydligt större problem i övriga Europa än i Sverige. Därmed kan man förvänta sig en situation med stark inomeuropeisk konkurrens om arbetskraft. Viktigt att inse att Sverige mycket väl kan komma att påverkas av situationen inom EU. Även frågans allmängiltiga karaktär innebär också att den sannolikt kommer att bli viktig inom EU, och att vi därigenom inte kan förvänta oss att problemet kommer att lösas enbart på ett nationellt plan. Tillgång på arbetskraft, på kort och lång sikt. När vi ska försöka bedöma framtida tillgång på arbetskraft kan det vara en poäng att försöka lära av historien. Ur det perspektivet har framförallt två faktorer varit viktiga i samband med stora globala migrationsrörelser. Dels skillnader i reallöner, i inkomster, dels en
kraftig tillväxt av människor i familjebildar åldrarna, dvs. tillväxt i den unga vuxna befolkningen, ca - år. Dessa har också varit, och är fortfarande i stor utsträckning, de rörliga åldersgrupperna. Historiskt sett har detta skett när vi fått en utveckling med sjunkande dödstal samtidigt som födelsetalen under en lång period därefter legat kvar på en hög nivå (vad som ofta går under namnet den demografiska transitionen). Det finns nu en debatt om att en stor arbetskraftsreserv skulle finnas i de forna öststatsländerna, dvs. kandidatländerna. Öststaterna har dock haft en liknande demografisk utveckling som i väst. Generellt sett något högre födelsetal innan 99 och murens fall, därefter betydligt lägre siffror än genomsnittet för Europa. Denna utveckling har inte heller visat några tecken på att vända. Detta gör att det är osäkert om vi kan förvänta oss någon större tillgång på arbetskraft från dessa länder, även de hamnar på sikt i en bristsituation. Detta är naturligtvis också osäkert, det är möjligt att skillnader i löner är tillräckligt för att locka hit arbetande som på medellång sikt hjälper till att minska problemen i Västeuropa. Men någon större utvandring från dessa länder förefaller osannolik. Den stora tillgången och även de regioner där utvandringstrycket kan förväntas att bli som störst finner vi istället i andra delar av världen; Indien och Bangladesh, mellanöstern och kanske framförallt Nordafrika. Om vi ser till exemplet Nordafrika går de en utveckling till mötes med kraftig tillväxt av unga vuxna, något som gör att den regionen ca går mot en situation mycket lik den som rådde i Norden och Europa för - år sedan. En sådan åldersstruktur i kombination med stora skillnader i levnadsstandard har historiskt sett lett till starka migrationsströmmar. Värt att notera är även att denna utveckling sammanfaller i tiden med en Europisk situation där bristen på arbetskraft av allt döma börjar bli verkligt kännbar. Osäkerheter Naturligtvis finns det i mycket av detta osäkerheter. En är teknikfaktorn; tidigare perioder av brist på arbetskraft har ofta bidragit till olika former av rationalisering i arbetslivet. En genuin osäkerhet är därför att vi inte vet i vilken grad teknikutveckling kan komma att bli arbetssparande. Något som talar emot betydelsen av denna faktor är dock att brist på arbetskraft främst förväntas inom tjänstesektorn. Tjänstesektorn har traditionellt haft en relativt sämre produktivitetsutveckling, och av uppenbara skäl varit betydligt svårare att rationalisera än t.ex. olika områden inom industrin. Slutsatser Långsiktigt perspektiv viktigt i frågan om brist på arbetskraft och arbetskraftsinvandring. På kort sikt (- år) är inte frågan akut men därefter tilltar sannolikt bristen på arbetskraft betydligt. Vi kommer på sikt sannolikt att behöva både försöka öka sysselsättningsgraden och öppna upp för arbetskraftsinvandring. Dvs. det är sannolikt en fråga om både/och snarare än antingen/eller. Det regionala perspektivet är viktigt. I debatten om kommande brist på arbetskraft använder rör man sig ofta på den nationella nivån. Den regionala bilden skiljer sig radikalt från den nationella och är viktig att belysa i sammanhanget.
Den stora tillgången på arbetskraft kommer på sikt att finnas utanför Europa, inte i Östeuropa, Ryssland eller Västeuropa. Bilaga. Figurer och diagram. Figur. Antal aktiva (- år) som saknas för att hålla kvoten mellan antalet - år gamla och antalet + konstant. Millions missing,,,, 9 9 9 Källa. T. Lindh, Institutet för framtidsstudier. Diagram. Framskrivningar av befolkningsstrukturen i Sverige, Italien Spanien och Tyskland. Åldersstrukturen blir alltmer förskjuten. Femårs åldersgrupper, i tusental. Källa: Population by age and sex, United Nations, 998 revision. Italy 99 _
Sweden 99 _ Germany 8 99 _ Spain 99 _