göran bäärnhielm En karthandlare i Storkyrkobrinken porträtt av carl nyrén, målat av magnus hallman 1776. foto lars t. jacobson år 1789 utkom hos Johan Georg Lange i Stockholm en bok med titeln Mappa geographica scelestinae, eller Stora skälms-landets geographiska beskrifning. Tryckåret är felaktigt satt till 1786 och boken är anonym men från andra källor vet vi att den är författad av Carl Nyrén som var prost i Kuddby på Vikbolandet och för övrigt avled samma år. Men då hade han en särdeles brokig karriär bakom sig, hade disputerat i lanthushållning i Lund och studerat för Linné i Uppsala, varit manufakturdirektör hos Jonas Alströmer, lektor i naturalhistoria, sedan i grekiska, i Linköping. Han var flitig som författare och översättare bl.a. av den tyske satirikern Rabener. Men hans eget försök till en satirisk geografi blev omilt bedömt både av Lorenzo Hammarsköld och av Fredrik Böök, som kallade det»den tråkigaste boken i svenska vitterheten«och författaren en»frihetstidens Chronschough«. I själva verket bygger det på en översättning av Johan Andreas Schnebelins Erklärung der Wunder-seltsamen Land-Charten Utopiae, men det mest intressanta är ramberättelsen som Nyrén har hittat på själv. Det är en proto-sciencefictionhistoria om en en resa in i en annan dimension med den tidens spetsteknologi, ballongen, utförd av»et lärdt sällskap, bestående af en Astronom, en Geograph, en Physicus, en Natural-Historicus, en Secreterare, en Landtmätare och en Ritare; med tilräckeliga instrumenter, och betjening af Snickare, Timmerman och Segelsömmare, som ock förstod konsten att 33
handtera Gummi Elasticum«och som uppseglade»ifrån Ösmo Klockaregård på Söder-Törn, den 30 Augusti i förledit år«. Färden går raskt undan, på eftermiddagen uppnås Krim, nästa eftermiddag Asiens östkust, följande dag styr man kosan ut över Stilla Havet, passerar en orkan och landar i»parallellvärlden«. Man jämför det nya landet med sina medhavda kartor, och finner det svara mot»en spiller ny Charta, graverad vid Homanske verkstaden i Nürnberg«, nyss inköpt i Schürers bod i Stockholm. Detta är just den Accurata Utopiae Tabula, das ist der neu-entdeckten Schalck-Welt oder des so offt benannten, und doch nie erkannten Schlaraffenlandes neu-erfundene lächerliche Land-Tabell som var förlaga för den Land-Charta öfver Stora Skälms Landet med nästgränsander Orter, Författad af et luftseglande Sällskap 1785, Graverad af J.L. Caton År 1788 som ingår i Nyréns bok, en variant av»narrhuvud-kartan«där varje mänsklig last och dårskap har tagit gestalt i ett geografiskt territorium. Notisen om Schürer väcker intresse när man i Sven Widmalms avhandling om geodesin under 1700-talet, Kartan och verkligheten, 1990, läser att lantmäteridirektören Eric af Wetterstedt på en auktion 1786 efter avlidne handelsmannen Schürer hade köpt in ett avancerat»trigonometriskt instrument«och Widmalm kommenterar med att en»okänd handelsman i Stockholm var bättre utrustad med geodetiska instrument än Lantmäterikontoret«. Schürer har alltså varit en verklig person, och Nyréns omnämnande en passant tyder på att han inte var så okänd utan snarare den första man kom att tänka på när det gällde inköp av kartor. Den»Homanske verkstaden«, dvs. det kartförlag som Johann Baptist Homann startade i Nürnberg 1702, dominerade den europeiska marknaden under 1700-talet med sina grant ytkolorerade kartor, som ännu idag är populära väggprydnader, och levde vidare under hans arvingar och efterträdare ända till 1848. i stadsarkivet återfinns bouppteckningen av den 3 mars 1786 över handelsmannen Joseph Schürer, vidare en konkursdom den 13 juni 1787 och notiser i husförhörs- och mantalslängderna och i handelskollegiets protokoll. Elgenstiernas ättartavlor, en artikel i S:t Eriks årsbok 1951 och några webbplatser om böhmisk glasindustri ger ytterligare substans. Vi finner att Joseph Schürer var född 1727 och hade kommit till Sverige vid 8 års ålder. Hans far, som också hette Joseph, var född 1698 och tillhörde en gammal glashandlarfamilj från Sachsen som hade flyttat till Böhmen, upprättat flera glasbruk och adlats av kejsar Rudolf II för sina insatser för den böhmiska glasindustrin. Hyttan låg i Falkenau i norra Böhmen (nuv. Kytlice-Falknov i Tjeckien) och Joseph d.ä. sägs ha hjälpt sin bror med 34
Kartan över Schlaraffenland. skötseln av släktgodset som väl hörde till hyttan. Men 1729 såldes denna och 1733 finner vi honom i Stockholm som glashandlare och»nürnbergkrämare«dvs. försäljare av bruks- och prydnadsföremål som saxar, knivar, glasögon och galanterivaror, och han fick burskap som sådan den 13 november samma år. Han tycks ha haft goda kontakter med ledningen för slottsbygget i Stockholm och fick t.ex. stöd av överintendenten Cronstedt när det gällde dispens från förbudet att importera utländskt glas. 1755 är han under namnet Joseph Scher mantalsskriven i köpmannen Alnors hus vid Storkyrkobrinken 9, där han uppenbarligen också har sin försäljningsbod med sonen som bodbetjänt. 1759 gifter sig sonen med en dotter till grosshandlaren Lars Sivert och antecknas sedan som»i Compagnie«med sin far. 1770 dör fadern; då har han redan några år tidigare överlåtit sin handel till sonen, och till dottern Apollonia, som bodde kvar i Falkenau gift med en handelsman Geldner, hade han»öfwerlåtit sitt wakra Landtgods i Böhmen, under et ringa Kiöp«. 1779 dör sonhustrun Sara Sifvert, och 1780 bor Joseph Schürer d.y. som änkling med tre söner, två döttrar, en bodgosse och två pigor i samma hus vid Storkyrkobrinken, 35
kvarteret Mercurius nr 70, som nu tillhör grosshandlare Hasselgren. Det är samma hus som i Ragnar Josephsons inventering Borgarhus i gamla Stockholm kallas»hattstofferar Reimers hus«och som idag inrymmer restaurangen Cattelin. Vi behöver inte tveka om att detta var förnäma kvarter, mitt emellan Slottet och Riddarhuset. I huset fanns en realskola, bland Schürers grannar återfinns grosshandlaren Zettersten från Hamburg, en silverknekt vid kungl. hovet och expeditionssekreteraren Fredenheim, känd från konsthistorien eftersom han senare blev Gustav III:s konstagent i Italien och president i Konstakademin. På Jonas Brolins karta över Gamla Stan 1771 finns också Hasselgrens hus och handelsman Schürers bod markerade. Storkyrkobrinken måste ha varit stadens förnämsta gata och bästa affärsläge. Dit var möbelhandeln koncentrerad och i de närmaste kvarteren fanns huvudparten av stadens bokhandlar, t.ex. Johan Christopher Holmbergs tvärs över gatan, Carl Christopher Gjörwells vid Riddar- Detalj från Jonas Brolins karta över Gamla Stan 1771. Den stora cirkeln markerar huset med Schürers bod. Övriga cirklar markerar bokhandlar. hustorget i nuvarande Regeringsrättens hus men de flesta vid Stora Nygatan som var centrum för bokhandeln sedan en lång tid. 1769 hade Joseph Schürer d.y. fått kungligt tillstånd att överta en spegelfabrik, men redan två år tidigare hade han exporterat speglar till Reval. 1773 den 5 oktober fick han burskap som diversehandlare och året efter fick han leverera flera speglar till Stockholms slott. Han var återförsäljare av proberaren Johan Erland Schnacks tillverkningar av diverse nipperarbeten och av Anders Åkermans jord- och himmelsglober, bl.a. i export till Wismar. Så de ekonomiska förutsättningarna borde ha varit goda, men Joseph Schürer drabbas av sjukdom, och kanske är det anledningen till att han i februari 1785 lämnade in en konkursansökan och sedan avled i september samma år. Några räkenskaper eller andra dokument från hans verksamhet har inte påträffats, men bouppteckningen på ett 70-tal sidor och konkursdomen om 30 sidor ger en ganska detaljerad ögonblicksbild av såväl de fem barnens ställning samt lösöre,»bodkram«och övriga tillgångar. Där ingår en»högd Mätnings Machin, giord af Steinholz«värderad till 33 daler 16 öre, och bland de geografiska och topografiska arbetena i butikens lager uppräknas bl.a: 36
1 Charta öfwer Swerige, klistrad på wäf, med rulle, 1 d:o öfwer Frankrike klistrad på wäf, med rulle, 1 Plan-Glob klistrad på wäf, med rulle, 1 stor Charta öfwer Tyskland, 24 st Chartor til Strahlenbergs Beskrifning sannolikt Strahlenbergs bekanta Sibirienkarta, ett 15-tal atlaser med varierande antal kartor, de flesta sannolikt av Homann, 6 st Atlas Scholasticus, 4 st Gesellschafts Atlas, 5 st Atlas Methodicus en skolatlas av Homann, 1719, 2 st Imperii Russici Tabulae Rysslandsatlaser, 1 Rese- Atlas, flera Atlas Coelestis himmelsatlas, ett par Atlas juvenilis den första svenska skolatlasen, av Anders Åkerman, ett stort antal kartblad över olika uppräknade europeiska provinser, krigskartor, t.ex. Area Belli Germanici, ett par hundra fästningsplaner och stadsplaner, 300 400»diwerse Land Chartor«, Europa Eclipsata, en karta över en solförmörkelse 1748, utgiven av Homann, en Mathematisk Atlas, Orbis in Tabula, en geografisk handbok i tabellform, en Tabula philosophica, åtskilliga sjökort och många andra kartverk som i några fall kan bestämmas. Dessutom ett antal böcker, t.ex. Sammlung nützlicher Machinen, Samling af Utländska Fiscar, Homannischer Vorschlag von Verbesserung der Wissenschaft, m. fl. Det är som synes huvudsakligen tyska verk, även om franska inte saknas. Detta till skillnad från de flesta bokhandlar vid den här tiden, åtminstone om man skall döma efter deras kataloger, som nästan uteslutande upptar fransk litteratur. bland de över 200 gäldenärerna återfinns hela kungliga familjen med ansenliga summor, högadel som Fersen, De la Gardie och Piper, grosshandlare, juvelerare, kryddkrämare och glasmästare, utländska diplomater, skådespelare och musiker. Men av fordringarna på över 25 000 riksdaler var det bara bortåt 7 000 som räknades som säkra. Bland borgenärerna återfinns åtskilliga bekanta köpmansnamn ur»skeppsbroadeln«t.ex. Wahrendorff, Grill, Hasselgren & Björkman, Koschell och Jacob Henric Schmidt och inte minst utländska handelsmän: Vogt & Sieveking i Hamburg, Mattias Cöste & Co i Amsterdam, musikhandlaren Julius Hummel i Berlin, Muscat & Kessler och Muscat & Seufferheld i Nürnberg, gravyrhandlaren Basan i Paris, som blivit underrättad om Schürers konkurs och via svenske ambassadören i Paris anmälde en fordran på 11 000 livres vilket visar att Schürer bedrivit en ansenlig handel med franska gravyrer. Däremot lyser Homann med sin frånvaro. Men en tysk kollega som har specialstuderat Homanns företag kunde nyligen visa mig firmans förlagskataloger där en Joseph Schirer eller Schie- 37
rer finns noterad som agent för Homann i Stockholm från 1742 till 1750, första gången tillsammans med en Mess. Allardi vid Kungl. Lantmäteriet, sista gången tillsammans med en Sebastian Busch. Det innebär att det är glashandlaren och nürnbergkrämaren Joseph Schürer den äldre som var Homanns agent, och där finns nog förklaringen till att beståndet av kartor i sonens bouppteckning gör ett lite omodernt intryck. Mycket är från 1700-talets första hälft som var Homanns storhetstid, och den tyska inriktningen stämmer mera överens med Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas tid än med Gustav III:s franska orientering. Det stämmer också ganska väl överens med det förhållandet att de kartor, som Carl Nyrén hade under ögonen när han skrev ihop sin ramberättelse, var Homannkartor från 1725, 60 år före bokens utgivning. Sedan är frågan om detta säger något om berättelsens tillkomsttid och om den geografiska kunskapens eftersläpning eller om det ingår i den litterära fiktionen. I Stockholms Post-Tidningar den 20 mars 1786 utannonserades auktionen på»aflidne Handelsmannen Joseph Schürers til dess Borgenärer afstådde lösa egendom«, en fascinerade blandning av lanthandel och Buttericks där gravyrer och matematiska instrument ingår men inga böcker eller kartor. De»Geografisk cirkel«av har sålts på andra vägar. Johan Zacharias Steinholtz, Stockholm 1761. Hur gick det nu med det instrument som lantmäteridirektören Wetterstedt köpte? I Lantmäteristyrelsens expeditionsböcker 28 april 1786 kan man läsa att direktören Eric af Wetterstedt låtit för lantmäterikontorets räkning inropa ett till»kontorets behov fullkomligen tjänligt och alldeles nytt graderat instrument, försett med trenne tuber och allt övrigt tillbehör, vilket instrument i inköp kostar minst 400 riksdaler«, men som nu»ej steg till mera än 100 riksdaler 32 skilling«. Och i Gunnar Pippings katalog över Vetenskapsakademins Fysikaliska kabinett och instrumentsamling ingår en»geografisk cirkel«gjord av Johan Zacharias Steinholtz, Stockholm 1761 enligt Daniel Ekströms konstruktion, dvs. ett vinkelmätningsinstrument med hög precision som kan användas i både horisontal- och vertikalplanet. Den överlämnades till Vetenskapsakademin från Lantmäterikontoret 1857, och min hypotes är att detta är det instrument som Wetterstedt köpte från Schürers dödsbo. Det är det enda som passar in på bouppteckningens»högd Mätnings Machin, giord af Steinholz«och Wetterstedts beskrivning med de trenne tuberna. Göran Bäärnhielm är 1:e bibliotekarie på KB och kartexpert. Artikeln är ett utdrag ur en längre artikel som publiceras i sin helhet på Biblis hemsida, <www.kb.se/biblis> 38