RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET. Konvergensrapport 2013 för Lettland

EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 5.6.2013 COM(2013) 341 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Konvergensrapport 2013 för Lettland (Utarbetad i enlighet med artikel 140.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på begäran av Lettland) {SWD(2013) 196 final} SV SV

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Konvergensrapport 2013 för Lettland (Utarbetad i enlighet med artikel 140.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på begäran av Lettland) 1. RAPPORTENS SYFTE Enligt artikel 140.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) ska kommissionen och Europeiska centralbanken minst en gång vartannat år, eller på begäran av en medlemsstat med undantag 1, rapportera till rådet om hur medlemsstaterna fullgör sina förpliktelser när det gäller att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen. De senaste konvergensrapporterna från kommissionen och ECB, som berör alla medlemsstater med ett undantag, antogs i maj 2012. Denna rapport har utarbetats efter en begäran av Lettland och lades fram den 5 mars 2013. En mer ingående bedömning av konvergenssituationen i Lettland återfinns i en teknisk bilaga till denna rapport (SWD(2013) 196). Rapporterna utarbetas av kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) på grundval av artikel 140.1 i EUF-fördraget. Enligt den artikeln ska rapporterna omfatta en granskning av i vilken utsträckning ett lands nationella lagstiftning, inklusive stadgan för dess centralbank, är förenlig med artiklarna 130 och 131 i EUFfördraget och stadgan för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska centralbanken (ECB) (nedan kallade ECBS/ECB-stadgan). I rapporterna ska också granskas om en hög grad av varaktig konvergens har uppnåtts i den berörda medlemsstaten med avseende på konvergenskriterierna (prisstabilitet, ställningen i de offentliga finanserna, växelkursstabilitet, långfristig räntenivå), och med beaktande av ett flertal andra faktorer som anges i artikel 140.1 sista stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. De fyra konvergenskriterierna utvecklas ytterligare i ett protokoll som är fogat till fördraget (protokoll nr 13 om konvergenskriterier). Den ekonomiska och finansiella krisen har i allmänhet uppdagat brister i den nuvarande ekonomiska styrningen i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) och visade att de befintliga instrumenten måste användas i högre grad. Den nuvarande granskningen äger rum inom ramen för reformen av EMU:s styrning, som genomfördes under de senaste tre åren i syfte att säkerställa att den ekonomiska och monetära unionen fungerar på ett hållbart sätt. Konvergensbedömningen är således kopplad till den bredare europeiska planeringsterminen som är en integrerad och framåtblickande metod för att analysera de ekonomipolitiska problemen för att säkerställa finanspolitisk hållbarhet, konkurrenskraft, stabilitet på finansmarknaderna och ekonomisk tillväxt. De viktigaste innovationerna när det gäller reformeringen av styrningen, inklusive bedömningen av varje medlemsstats konvergensframsteg och hållbarhet, inkluderar bland annat förfarandet vid alltför stora underskott, som stärktes genom 2011 års reform av stabilitets- och tillväxtpakten och de nya 1 De medlemsstater som inte har uppfyllt de nödvändiga villkoren för införandet av den gemensamma valutan betecknas som medlemsstater med undantag. Danmark och Förenade kungariket förhandlade fram undantagsklausuler innan Maastrichtfördraget antogs och ingår inte i tredje etappen av EMU. SV 2 SV

instrumenten inom området övervakning av makroekonomiska obalanser. I synnerhet tar man i denna rapport hänsyn till bedömningen av 2013 års uppdatering av Lettlands konvergensprogram 2 och slutsatserna i rapporten om förvarningsmekanismen i förfarandet vid alltför stora makroekonomiska obalanser 3. Konvergenskriterier Granskningen av huruvida den nationella lagstiftningen, inklusive de nationella centralbankernas stadgar, är förenlig med artikel 130 och med kravet på förenlighet i artikel 131 i EUF-fördraget omfattar en bedömning av efterlevnaden av förbudet mot monetär finansiering (artikel 123) och förbudet mot positiv särbehandling (artikel 124), förenligheten med Europeiska centralbankssystemets mål (artikel 127.1) och uppgifter (artikel 127.2) och andra aspekter som avser integreringen av de nationella centralbankerna i Europeiska centralbankssystemet vid tidpunkten för antagandet av euron. Prisstabilitetskriteriet definieras enligt följande i artikel 140.1 första strecksatsen i EUF-fördraget: En hög grad av prisstabilitet; detta ska framgå av att inflationstakten ligger nära den i de högst tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. I artikel 1 i protokollet om konvergenskriterierna anges dessutom att kriteriet om prisstabilitet [ ] innebär att en medlemsstat under en tid av ett år före granskningen ska uppvisa en hållbar prisutveckling och en genomsnittlig inflationstakt som inte med mer än 1,5 procentenheter överstiger inflationstakten i de, högst tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. Inflationen ska mätas med hjälp av konsumentprisindex på en jämförbar grund, med beaktande av skillnader i nationella definitioner 4. Hållbarhetskravet innebär att en tillfredsställande inflationstakt framför allt måste uppnås genom att insatskostnader och andra faktorer som påverkar prisutvecklingen i strukturellt hänseende utvecklas, snarare än återspeglar tillfälliga faktorers inverkan. I konvergensgranskningen ingår därför en bedömning av de faktorer som har en inverkan på inflationsutsikterna och den kompletteras av en hänvisning till kommissionens senaste inflationsprognos 5. En bedömning görs också av huruvida landet de närmaste månaderna verkar kunna uppnå referensvärdet. Referensvärdet för inflationen beräknades i april 2013 till 2,7 %. Sverige, Lettland och Irland var de tre länder som hade uppnått bäst resultat i fråga om prisstabilitet 6. 2 3 4 5 6 Avtalet finns på: http://ec.europa.eu/economy_finance/economic_governance/sgp/convergence/programmes/2013_en.ht m Kommissionen offentliggjorde sin första rapport om förvarningsmekanismen i februari 2012 och den andra rapporten om förvarningsmekanismen (i cykeln för 2013) i november 2012. På grundval av slutsatserna från de två rapporterna var inte Lettland föremål för en djupgående granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. För kriteriet om prisstabilitet ska inflationen mätas med hjälp av det harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP) som definieras i rådets förordning (EG) nr 2494/95. Alla prognoser över inflation och andra variabler i denna rapport är hämtade från 2013 års vårprognos från kommissionen. Kommissionens prognoser baseras på ett antal gemensamma antaganden om externa variabler samt på ett antagande om oförändrad ekonomisk politik och samtidigt beaktas åtgärder om vilka det finns tillräckligt detaljerade uppgifter. Prognoserna för referensvärdets utveckling är förenade med en betydande osäkerhet, då de beräknas på grundval av inflationsutsikterna för de tre medlemsstater som förväntas ha den lägsta inflationen under prognosperioden, vilket ökar den möjliga felmarginalen. Sista datum för de uppgifter som använts i denna rapport var 16 maj 2013. SV 3 SV

Det är motiverat att utesluta de länder som presterar bäst, vars inflationstakt inte kan ses som ett meningsfullt riktvärde för andra medlemsstater. Sådana avvikande mätvärden har tidigare fastställts i 2004 och 2010 års konvergensrapporter 7, eftersom deras inflationstakter med bred marginal skilde sig från genomsnittet i euroområdet. I dagens situation är det motiverat att undanta Grekland från medlemsstaterna med bäst resultat, eftersom landets inflationstakt och profil avviker med bred marginal från genomsnittet i euroområdet, vilket främst är en följd av de hårda anpassningsbehoven och den exceptionella situationen i den grekiska ekonomin, och att inbegripa det skulle på ett olämpligt sätt påverka referensvärdet och därmed ett rättvist kriterium 8. Grekland ersätts med Irland bland de länder med bäst resultat. Konvergenskriteriet avseende de offentliga finanserna definieras i artikel 140.1 andra strecksatsen i EUF-fördraget som En hållbar finansiell ställning för den offentliga sektorn; detta ska framgå av att den offentliga sektorns finanser inte uppvisar ett alltför stort underskott enligt bestämmelserna i artikel 126.6. Dessutom anges i artikel 2 i protokollet om konvergenskriterier att kriteriet innebär att medlemsstaten vid tidpunkten för granskningen inte får vara föremål för något beslut av rådet enligt artikel 126.6 i nämnda fördrag om att ett alltför stort underskott föreligger. Som en del av den allmänna förstärkningen av den ekonomiska styrningen i EMU, stärktes den sekundärrätt som avser offentliga finanser under 2011, inklusive de nya förordningarna om ändring av stabilitets- och tillväxtpakten 9. I artikel 140.1 tredje strecksatsen i EUF-fördraget anges växelkurskriteriet som iakttagande av det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism under minst två år utan devalvering i förhållande till euron. I artikel 3 i protokollet om konvergenskriterier föreskrivs följande: Kriteriet om deltagande i Europeiska monetära systemets växelkursmekanism [ ] innebär att kursrörelserna för en medlemsstats valuta ska ha legat inom det normala fluktuationsutrymmet enligt Europeiska monetära systemets växelkursmekanism, utan att allvarliga spänningar har uppstått, under minst de senaste två åren före granskningen. Särskilt ska medlemsstaten inte på eget initiativ ha devalverat sin valutas bilaterala centralkurs i förhållande till euron under denna period 10. Den aktuella tvåårsperioden för bedömning av växelkursstabiliteten i den här rapporten sträcker sig från och med den 17 maj 2011 till och med den 16 maj 2013. I 7 8 9 10 Litauen och Irland. I april 2013 var det genomsnittliga värdet för inflationen under tolv månader i Grekland 0,4 % och värdet inom euroområdet 2,2 %, och gapet mellan de två prognoserna beräknas öka ytterligare under de kommande månaderna. Ett direktiv om minimikrav för nationella budgetramar, två nya förordningar om makroekonomisk övervakning och tre förordningar om ändring av stabilitets- och tillväxtpakten trädde i kraft den 13 december 2011 (i en av två nya förordningar om markoekonomisk övervakning och i en av tre förordningar om ändring av stabilitets- och tillväxtpakten ingår nya kontrollmekanismer för medlemsstaterna inom euroområdet). Förutom idrifttagandet av skuldkriteriet i förfarandet vid alltför stora underskott, införde ändringarna ett antal viktiga nyheter i stabilitets- och tillväxtpakten, särskilt ett riktmärke för utgifter för att komplettera bedömningen av framstegen mot det landsspecifika medelfristiga budgetmålet. Vid bedömningen av uppfyllande av växelkurskriteriet undersöker kommissionen huruvida växelkursen har legat kvar nära centralkursen i ERM II, samtidigt som skäl för en appreciering kan beaktas, i enlighet med det gemensamma uttalandet om anslutande länder och ERM II från det informella Ekofinrådet i Aten den 5 april 2003. SV 4 SV

sin bedömning av växelkursstabilitetskriteriet tar kommissionen hänsyn till utvecklingen för hjälpindikatorer som valutareservernas utveckling och korta räntor samt politiska initiativ, inklusive valutainterventioner när det gäller att upprätthålla växelkursstabiliteten. I analysen tas också vid behov hänsyn till effekterna av externa offentliga finansieringsarrangemang och även dessas volym, belopp, bidragsflödenas profil och eventuella politiska villkor. I artikel 140.1 fjärde strecksatsen i EUF-fördraget krävs varaktighet i den konvergens som en medlemsstat med undantag har uppnått och i dess deltagande i växelkursmekanismen, såsom det kommer till uttryck i den långfristiga räntenivån. I artikel 4 i protokollet om konvergenskriterier föreskrivs vidare att kriteriet om konvergens i räntesatserna [ ] innebär att en medlemsstat under en tid av ett år före granskningen ska ha haft en genomsnittlig långfristig nominell räntesats som inte med mer än två procentenheter överstiger motsvarande räntesats i de, högst tre medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet. Räntesatserna ska beräknas på grundval av långfristiga statsobligationer eller jämförbara värdepapper, med beaktande av skillnader i nationella definitioner. Referensvärdet för räntenivån beräknades till 5,5 % i april 2013. Referensvärdet baseras på de långfristiga räntesatserna i Sverige, Lettland och Irland 11. I konvergensrapporten 2012 togs inte den långfristiga räntesatsen i Irland, som är en av de tre medlemsstaterna med de bästa resultaten i fråga om prisstabilitet, med i beräkningen av referensvärdet för kriteriet om de långfristiga räntorna på grund av de allvarliga snedvridningarna på dess marknad för statsobligationer. Den långfristiga räntesatsen i Irland har sedan dess betydligt närmat sig räntesatsen i de övriga medlemsstaterna i euroområdet och Irlands statsobligationsmarknad förbättrades avsevärt, vilket tyder på att den långfristiga räntesatsen i Irland på nytt blivit ett meningsfullt riktvärde. Enligt artikel 140.1 i EUF-fördraget ska också ytterligare faktorer som är relevanta för ekonomisk integration och konvergens beaktas. Bland dessa ytterligare faktorer ingår integreringen av finans- och produktmarknader, utvecklingen av bytesbalansen samt utvecklingen av enhetsarbetskraftskostnader och andra prisindex. De senare omfattas av bedömningen av prisstabiliteten. De ytterligare faktorerna är viktiga indikatorer på att integreringen av en medlemsstat till euroområdet skulle fungera utan svårigheter och vidgar bilden av konvergensens hållbarhet. 2. LAGSTIFTNINGENS FÖRENLIGHET I 2012 års konvergensrappport drogs i bedömningen av den rättsliga konvergensen slutsatsen att lagstiftningen i Lettland, särskilt lagen om Latvijas Banka (Bank of Latvia, BoL), inte var fullt kompatibel med kraven på förenlighet i artikel 131 i EUFfördraget. Oförenligheterna berörde särskilt centralbankens oberoende, förbud mot monetär finansiering och integreringen av centralbanken i ESCB vid den tidpunkt då euron antogs vad avser ESCB:s grundläggande uppgifter som anges i artikel 127.2 i EUF-fördraget och artikel 3 i ESCB/ECB-stadgan. Efter bedömningen i konvergensrapporten från 2012 utarbetade den lettiska regeringen, i samarbete med Latvijas Banka, ändringar av lagen om Latvijas Banka, 11 Referensvärdet för april 2013 beräknas som det aritmetiska medelvärdet av de genomsnittliga långfristiga räntesatserna i Sverige (1,6 %), Lettland (3,8 %) och Irland (5,1 %). SV 5 SV

vilka det lettiska parlamentet antog den 10 januari 2013. Lagen om Latvijas Banka är i sin ändrade lydelse fullt förenlig med artiklarna 130 och 131 i EUF-fördraget. 3. PRISSTABILITET I Lettland låg den genomsnittliga inflationen under tolvmånadersperioden över referensvärdet vid tidpunkten för den senaste konvergensbedömningen under 2012. Under tolvmånadersperioden till och med april 2013 låg den genomsnittliga inflationen i Lettland på 1,3 %, klart över referensvärdet på 2,7 %. Den förväntas ligga under referensvärdet under de kommande månaderna. Efter en topp i den årliga HIKP-inflationen på 15,3 % 2008 ledde en betydande anpassning av de nominella lönerna och en korrigering av importpriserna till en period med negativ nominell inflation under 2009 och 2010. Då konjunkturen vände och en ny global råvaruprischock drabbade landet ökade den genomsnittliga inflationen från -1,2 % år 2010 till 4,2 % år 2011. Inflationen drevs också på genom indirekta skattehöjningar. Allt eftersom dessa tillfälliga effekter tonades ned, dämpades inflationen till 2,3 % år 2012 och i april 2013 sjönk den årliga inflationen till - 0,4 %. Den årliga HIKP-inflationen förväntas bli 1,4 % i genomsnitt under 2013, enligt kommissionens vårprognos för 2013, bland annat på grund av fallande energipriser och en 1 procentenhets sänkning av den normala mervärdesskatten från och med juli 2012. Den förväntas stiga under 2014 till 2,1 % i genomsnitt, mot bakgrund av ökad inhemsk efterfrågan och liberaliseringen av elmarknaden. Prisnivån i Lettland (cirka 71 % av genomsnittet i euroområdet under 2011) tyder på att det på lång sikt finns utrymme för fortsatt priskonvergens. För hållbar konvergens krävs att referensvärdet iakttas som en följd av underliggande fundamenta och inte enbart som ett resultat av temporära faktorer. I Lettlands fall har sänkningen av mervärdesskattesatsen i juli 2012 bidragit till den nuvarande låga nivån på den genomsnittliga inflationen under en tolvmånadersperiod. Analysen av underliggande fundamenta och det faktum att referensvärdet har uppnåtts med bred marginal ger stöd för en positiv bedömning av uppfyllandet av kriteriet om prisstabilitet. Inflationsutsikterna på medellång sikt kommer att bero på om lönerna växer i samma takt som produktiviteten, vilket främst kommer att vara beroende av en fortsatt flexibilitet på arbetsmarknaden. Framöver är det av största vikt att varaktig konvergens inte äventyras av att en kreditdriven expansion av den inhemska efterfrågan återuppstår och därmed sammanhängande höjningar av priserna på tillgångar - särskilt på bostadsmarknaden. Utsikterna för ett sådant resultat minskas genom Lettlands politiska åtgärder som svar på krisen 2008 2009, medan den kombination av faktorer som tidigare drev på den starka kreditexpansionen (uppdämt kreditbehov, en ökad finansiell integrering men också mångfald och komplexitet på finansmarknaderna, samt snabbt minskande riskpremier) inte förväntas uppstå på nytt inom den närmaste framtiden. Förbättringar i företagsklimatet, framsteg när det gäller att locka till sig nya investeringar, ta itu med återstående hinder på arbetsmarknaden och konkurrenskraftig prisbildning på produktmarknaderna kommer att vara en nyckel till fortsatt prisstabilitet på medellång sikt. Prisutvecklingen kommer också att vara avhängig av att man bibehåller en försiktig finanspolitik, inklusive en försiktig löneutveckling inom den offentliga sektorn, att SV 6 SV

den inhemska efterfrågan följer ekonomiska fundamenta och bidrar till att hålla tillbaka inflationsförväntningarna. Lettland uppfyller kriteriet om prisstabilitet. Diagram 1:Lettland - Inflationskriteriet sedan 2007 (procent, 12-månaders rörligt genomsnitt) 16 12 8 4 0-4 janv-07 janv-08 janv-09 janv-10 janv-11 janv-12 janv-13 Lat via Ref erence value M ärk: Den prickade kurvan för december 2013 visar det beräknade referensvärdet och landets genomsnittliga inflation under 12-månader. Källa: Eurostat, kommissionens vårprognos 2013. 4. OFFENTLIGA FINANSER Lettland omfattas för närvarande av rådets beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott (rådets beslut av den 7 juli 2009). Rådet rekommenderade Lettland att korrigera det alltför stora underskottet senast år 2012. Lettlands underskott i den offentliga sektorns finanser nådde 8,1 % av BNP år 2010, men minskade till 1,2 % av BNP år 2012 tack vare en betydande konsolideringsinsats. I kommissionens vårprognos för 2013 väntas skuldkvoten uppgå till 1,2 % av BNP år 2013 och till 0,9 % år 2014 med oförändrad politik. Den offentliga bruttoskulden i förhållande till BNP minskade till 40,7 % av BNP 2012 och den förväntas falla ytterligare till 40,1 % av BNP i slutet av 2014. I mars 2012 undertecknade Lettland fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen, och respektive ratificeringslag godkändes av parlamentet i maj 2012. Detta innebär ytterligare åtaganden för att bedriva en stabilitetsinriktad och hållbar finanspolitik. Dessutom godkände parlamentet i januari 2013 lagen om finanspolitisk disciplin i den slutliga behandlingen. Genom lagen inrättas principen om att hålla en budgetmålinriktning under hela cykeln, med ett riktmärke för strukturellt underskott på 0,5 % av BNP, och som kommer att utgöra en ram för en regelbaserad finanspolitik, särskilt genom att begränsa konjunkturförstärkande utgiftsökningar. Lagen innehåller också bestämmelser om inrättandet av ett oberoende finanspolitiskt råd som ska inrättas från och med den 1 januari 2014, vilket kommer att övervaka efterlevnaden av de finanspolitiska bestämmelserna. Ett noggrant genomförande av lagen om finanspolitisk disciplin kommer att vara avgörande för att motverka riskerna relaterade till trycket på att lätta upp finanspolitiken efter det framgångsrika anpassningsprogrammet. Mot bakgrund av denna utveckling och kommissionens vårprognos från 2013 anser kommissionen att det alltför stora underskottet har korrigerats med en trovärdig och hållbar minskning av budgetunderskottet till under 3 % av BNP år 2012, vilket var den av rådet rekommenderade tidsfristen. Därför rekommenderar kommissionen att SV 7 SV

rådet upphäver beslutet om att det föreligger ett alltför stort underskott i Lettland (SEC(2013) XYZ). Om rådet beslutar att upphäva förfarandet om att det föreligger ett alltför stort underskott i Lettland, kommer Lettland att uppfylla kriteriet om den offentliga sektorns finanser. Diagram 2: Lettland - Offentligt saldo och skuld Invertedra d s kala (i procent av BNP) -12-10 -8-6 -4-2 0 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013(*) 2014(*) 60 50 40 30 20 10 0 Of f ent ligt saldo (lhs) Konjunkt urrensat saldo (lhs) Brut t oskuld (rhs) (*) Kommissionens vårprognos 2013. Källa: Eurostat, Kommissionen. 5. VÄXELKURSSTABILITET Den lettiska valutan lats har deltagit i ERM II sedan den 2 maj 2005, dvs. i mer än åtta år vid den tidpunkt då denna rapport antas. Vid inträdet i ERM II åtog sig myndigheterna ensidigt att hålla lats inom ett fluktuationsband på ± 1 % kring centralkursen. Under de två åren före denna bedömning, avvek inte växelkursen för lats från centralkursen med mer än ± 1 % och inga spänningar uppstod. Lats handlades mest på den starka sidan av det ensidiga bandet, eftersom den lettiska statskassan omvandlade sina väl tilltagna medel i utländsk valuta på marknaden. Lats deprecierades i mitten av bandet i slutet av 2012 och början av 2013, mot bakgrund av statkassans minskade valutatillgång och marknadens förväntningar i samband med eurons införande. Andra indikatorer, till exempel utvecklingen av den utländska valutareserven och de kortfristiga räntenivåerna, tyder inte på något tryck på växelkursen. De senaste utbetalningarna från IMF och EU i enlighet med programmet för ekonomiskt stöd ägde rum i augusti respektive oktober 2010. I juni 2011 återvände Lettland framgångsrikt till den internationella obligationsmarknaden med emissioner i US-dollar, som följdes av ytterligare transaktioner, vilket tydde på ett gott marknadstillträde. Lettland uppfyller växelkurskriteriet. 6. LÅNGFRISTIGA RÄNTESATSER Den genomsnittliga långfristiga räntan i Lettland uppgick under de tolv månader som föregick april 2013 till 3,8 %, vilket understiger referensvärdet på 5,5 %. Den genomsnittliga långfristiga räntan i Lettland hade varit densamma som referensvärdet vid 2012 års konvergensbedömning (5,8 %) och den har gradvis fortsatt att minska sedan dess. Lettlands långfristiga räntespread mot euroområdets långfristiga referensobligationer minskade betydligt under 2010, i takt med att förtroendet för valutapariteten återhämtades, den finanspolitiska konsolideringen gav resultat och omvandlingen av medlen för programmet för ekonomiskt stöd skapade tillräcklig likviditet för lats. Efter ett uppehåll under 2011, fortsatte räntespreaden att minska SV 8 SV

under 2012, eftersom marknadens förtroende för Lettland förbättrades ytterligare. Den statliga finansförvaltningen återgick till den inhemska marknaden för tioåriga obligationer med flera mindre emissioner under det första halvåret 2011. Under 2012 inledde den statliga finansförvaltningen en ny rad tioåriga referensobligationer, men emitterade bara en begränsad mängd, som gynnas av dess förmånliga likviditet, delvis beroende på dess framgångsrika emissioner i US-dollar. Lettland uppfyller konvergenskriteriet för långfristiga räntenivåer. 7. ÖVRIGA FAKTORER Ytterligare faktorer har också undersökts, inbegripet bytesbalansens utveckling och integreringen av arbets-, produkt- och finansmarknaderna. Utrikessaldot vände under perioden 2008 2009 från stora underskott under högkonjunkturåren till ett överskott på cirka 11 % av BNP 2009, som sjönk till ungefär 1 % av BNP år 2012. Handelsunderskottet minskade väsentligt från och med 2008, men har sedan 2010 försämrats något i och med återhämtningen. Den betydande korrigering av den reala effektiva växelkursen under 2009 2010 har på det hela taget bibehållits och Lettland har fortsatt att vinna exportmarknadsandelar. Inkomstkontot svängde till ett överskott under 2009, vilket speglar de utlandsägda bankernas stora avsättningar till förlustreserven och det återvände till ett underskott under 2011 när de flesta bankerna återgick till att bli lönsamma. Saldot för de utländska direktinvesteringarna förbättrades gradvis från 2009, men minskade något under 2012. Det av EU-IMF beviljade betalningsbalansstödet i slutet av 2008 avslutades på ett framgångsrikt sätt i januari 2012. Lettland lånade totalt bara cirka 4,5 miljarder euro av de sammanlagt 7,5 miljarder euro som var tillgängliga genom stödprogrammet. Ett bevis på förtroendet för Lettlands strategi och dess återvunna tillgång till marknaden är att Lettland inte har begärt något uppföljningsprogram. I december 2012 återbetalade Lettland sina programrelaterade skulder till IMF, medan återbetalningarna till Europeiska kommissionen ska betalas mellan 2014 och 2025. Den lettiska ekonomin är väl integrerad i EU-ekonomin genom handel och utländska direktinvesteringar, medan arbetsmarknaden har visat en hög grad av rörlighet på EU:s inre marknad och betydande flexibilitet, även om den strukturella arbetslösheten är hög. På grundval av utvalda indikatorer avseende affärsmiljön ligger Lettlands prestanda i stort sett i linje med genomsnittet för medlemsstaterna i euroområdet. Integreringen av den inhemska finanssektorn i EU:s finansiella system är betydande, huvudsakligen tack vare att det utländska ägandet av banksystemet ligger på en hög nivå. Inom ramen för det internationella ekonomiska biståndsprogrammet har den ekonomiska tillsynen stärkts avsevärt. Samarbetet med hemlandets tillsynsmyndigheter har ytterligare stärkts. Lettland har en lång tradition och flera konkurrensfördelar vad gäller att tillhandahålla tjänster till utländska bankkunder, huvudsakligen företag från OSSländer. Övervakningen av den utländska bankverksamheten medför ytterligare utmaningar, bland annat till följd av transaktionernas gränsöverskridande karaktär. Den nationella tillsynsmyndigheten har genomfört flera åtgärder för att minska de särskilda riskerna med denna affärsverksamhet. Banker med en utländsk affärsmodell måste hålla en hög andel av likvida tillgångar och är föremål för ytterligare kapitalkrav. En nära övervakning av riskerna för den finansiella stabiliteten, beredskap att vidta ytterligare regleringsåtgärder om så behövs, och SV 9 SV

beslutsamt genomförande av regler mot penningtvätt kommer även i fortsättningen att vara viktiga. *** Mot bakgrund av sin bedömning av lagstiftningens förenlighet och uppfyllandet av konvergenskriterierna, med beaktande av de ytterligare faktorerna, och förutsatt att rådet kommer att följa kommissionens rekommendation om att upphäva beslutet om att det föreligger ett alltför stort underskott, anser kommissionen att Lettland uppfyller villkoren för att anta euron. SV 10 SV