2001-04-17 TCO presenterar ny larmrapport: Ohälsan i Sverige TCO genomför idag - samma dag som regeringen presenterar sin vårproposition - en riksomfattande aktion mot den ökande ohälsan. Ledamöter i TCOs styrelse finns på fjorton orter i landet för att kommentera budgeten samt presentera en ny Sifoundersökning och en larmrapport om ohälsan i Sverige, län för län. Sifo har på uppdrag av TCO frågat yrkesverksamma i Sverige vad de tror att det ökade antalet sjukdagar i landet beror på. 69 procent anser att det ökande antalet sjukdagar i första hand beror på stress och ökade krav på arbetsplatserna. 62 procent anger att de gått till arbetet fast de varit sjuka. 22 procent svarar att de har tagit ut semester eller kompledigt när de varit sjuka, istället för att sjukskriva sig. Undersökningen genomfördes veckorna 14 och 15. Den omfattar cirka 4 114 personer i åldern 20-65 år, ungefär 200 personer i vart och ett av landets samtliga 21 län. Ohälsan i arbetslivet har de senaste åren ökat katastrofalt. 100 000-tals yrkesverksamma drabbas. Kvinnor, särskilt i offentlig sektor, har drabbats hårdast. Kostnaderna för samhället är gigantiska och kostar mer än hela ungdomskolan och barnbidraget tillsammans. Ohälsan har blivit vårt största ekonomiska problem. Varje satsning i vårbudgeten mot ohälsan skulle ge mångdubbelt tillbaka. Trots detta är insatserna för att förebygga eller lösa ohälsoproblemen otillräckliga. - Beslutet om förbättringar i arbetsskadeförsäkringen och satsningar för de långtidssjukskrivna är positiva. Men det behövs ett nationellt helhetsgrepp mot ohälsa och stress i arbetslivet, säger TCOs ordförande Sture Nordh i en kommentar. - Budgeten borde ha innehållit massiva satsningar bland annat på en förbättrad arbetsmiljö, rehabilitering och mer utbildad personal i offentlig sektor. Det saknas också insatser för att stärka individens vardagsmakt i arbetslivet, till exempel över arbetstiden. Rapporten finns i 21 olika länsversioner och kan laddas ner från www.tco.se. För mer information och vidare kommentar, kontakta Ulrica Hagström, telefon 070-555 12 20.
Ohälsan i Sverige Notan för den ökande stressen i arbetslivet * Stor SIFO-undersökning län för län 17 april 2001
Förord Ohälsan i arbetslivet ökar och vi får dagligen exempel på hur många far illa. TCO har under de senaste åren i allt högre grad försökt rikta uppmärksamhet på ett växande problem. Vi har slagit larm. Vi har på olika sätt försökt få regering och riksdag att förstå vad som håller på att hända i arbetslivet. Få beslutsfattare i hela samhällslivet att inse allvaret i situationen. I denna rapport tar vi nu ytterligare ett steg och redovisar ohälsan i arbetslivet län för län. I samarbete med SIFO har vi tagit fram en unik undersökning som speglar de yrkesverksammas inställning även den län för län. Det är en skrämmande bild som skymtar fram. Ett Sverige där sex av tio hävdar att de gått till arbetet fast de varit sjuka. Där över 20 procent svarar att de tagit ut semester eller kompledighet istället för att sjukskriva sig. Och där sju av tio anser att det är ökad stress och ökade krav på arbetsplatsen som är orsaken till de ökande sjukskrivningarna. Ohälsan är ett stort problem för varje berörd människa men också ett gigantiskt samhällsekonomiskt problem. Notan för ohälsan i arbetslivet slutar på ofattbara 93 miljarder kronor per år. Tänk om bara en bråkdel av dessa pengar kunnat användas till förebyggande arbete. Den onda spiralen måste brytas. Nu hotas viktiga samhällsreformer när ohälsan i arbetslivet skjuter i höjden. Det är hög tid att regering och riksdag tar denna verklighet på allvar och initierar rejäla krafttag. Sture Nordh Ordförande i TCO Innehåll 1. Förord 2. SIFO om stressen i arbetslivet län för län 3. Sjukpenningtalet 4. Ohälsotalet 5. Arbetsskador 6. Sysselsättningen 7. Notan för ohälsan 8. Arbetsliv under omvandling 9. Exempel från en bransch 10. Bilaga - Sifotabell
Ohälsan i Sverige Svenskarna om ohälsan Under veckorna 14 och 15 genomförde Sifo på uppdrag av TCO en unik riksomfattande undersökning av yrkesverksammas syn på stressen i arbetslivet. Sifo har frågat 4.114 personer i åldern 20-65 år. I landets 21 län har vi frågat nästan 200 personer i respektive län. Hela undersökningen redovisas i tabellbilagan. TCO:s stora stressundersökning i hela landet visar bland annat följande: 69 procent anger att ökad stress och ökade krav på arbetsplatserna är en orsak till att antalet sjukdagar ökar. Hela 76 procent av kvinnorna anger stressen som orsak till att sjukskrivningarna ökar. Motsvarande siffra för männen är 62 procent. Inom offentlig sektor anger 74 procent att det är stressen som är orsaken till ökade antalet sjukdagar. Motsvarande siffra för privat verksamhet är 65 procent. 25 procent av de svarande anser att orsaken till de ökande sjuktalen är ett allmänt hårdare klimat i arbetslivet. Endast en procent instämmer i svarsalternativen Lättare att bli sjukskriven respektive Förmånligare regler. 62 procent har gått till arbetet fast de varit sjuka. Undergrupperna följer i stort rikssiffran utom när det gäller yngre mellan 20-29 år och LO-medlemmar. I båda dessa undergrupper är siffrorna lite högre 69 procent respektive 67 procent. 22 procent svarar att de under det senaste året tagit ut semester eller kompledighet när de varit sjuka. Även på denna fråga följer undergrupperna i stort sett rikssiffran utom medelålders mellan 30-49 år, TCO-medlemmar och anställda i offentlig sektor. Inom dessa grupper har en liten större andel än rikssiffran valt att inte sjukskriva sig utan istället ta semester eller kompledighet. Undersökningen genomfördes under veckorna 14-15 och baserar sig på ett representativt urval från alla landets 21 län. Totalt har 4.114 yrkesverksamma mellan 20-65 år ingått i undersökningen.
Sjukpenningtalet Sjukpenningtalet för Sverige har ökat, från 14,8 år 1999 till 18,2 år 2000. Detta enligt Riksförsäkringsverket, RFVs, statistik. Sjukpenningtalet bygger på antalet ersatta dagar med sjukpenning och arbetsskadesjukpenning per sjukpenningförsäkrad enligt försäkringskassan. De första två veckorna under sjukskrivningen med sjuklön från arbetsgivaren, sjuklöneperioden, ingår inte. Av landets 21 län har Västerbotten (25,5), Jämtland (23,4) och Norrbotten (22,4) högst sjukpenningtal. Lägst sjukpenningtal har Halland (14,3), Kronoberg (14,8) och Jönköping (15,1). I samtliga län har sjukpenningtalet ökat mellan 1999 och 2000. RFVs statistik visar alltså att den arbetsföre invånaren i Sverige under år 2000 i snitt var sjukskriven i nästan fem veckor.
Ohälsotalet RFV använder även begreppet ohälsotal. Det är ett mått på storleken av de utbetalningar från socialförsäkringarna som görs för inkomstbortfall vid ohälsa. Liksom sjukpenningtalet, uttrycks även ohälsotalet i antal ersatta dagar per försäkrad under ett år. I ohälsotalet ingår förutom dagar ersatta med sjukpenning, även dagar ersatta med rehabiliteringspenning samt förtidspension eller sjukbidrag. En mindre del utgörs också av ersatta dagar med arbetsskadesjukpenning, förebyggande sjukpenning och sjukersättning vid utbildningsbidrag. Däremot ingår inte dagar med sjuklön från arbetsgivaren. Ohälsotalet för landet som helhet år 2000 är 47,5. Lägst ohälsotal har Kronobergs län, 37,7. Högst har Norrbotten, 60,7.
Arbetsskador och arbetssjukdomar Arbetsmiljöverkets färskaste statistik över anmälda arbetsolyckor och arbetssjukdomar är från 1999. Då anmäldes i riket som helhet 57 513 arbetsolyckor och arbetssjukdomar. Det ger en skadefrekvens på 14,5 fall per 1 000 förvärvsarbetande. Högst skadefrekvens i landet har Norrbotten (18,3) och Västmanland (18,2). Lägst skadefrekvens har Stockholm (10,4), Uppsala (14,0) och Blekinge (14,2).
Sysselsättningen enligt AKU Statistiska Centralbyrån gör regelbundet arbetskraftsundersökningar, AKU, bland befolkningen i åldrarna 16-64 år. Följande siffror är hämtade från SCBs AKU för år 2000. Sverige hade år 2000 enligt SCB en medelfolkmängd på 150 511 personer. Av dem var 3 700 arbetslösa och 22 200 fanns inte i arbetskraften. Av de 67 800 sysselsatta fanns 58 500 i arbete. Resten, 9 300 personer, var tillfälligt frånvarande med sjuklön eller sjukpenning under SCBs hela mätvecka. Notan för ohälsan Den totala kostnaden för ohälsan i Sverige var drygt 74,5 miljarder kronor år 2000. Utslaget på varje person mellan 16 och 64 år blir det 13 305 kronor. 1999 kostade ohälsan i Sverige drygt 66 miljarder kronor vilket motsvarade 11 881 kronor per person. Utslaget på varje svensk i arbete blir kostnaden för ohälsan i landet 21 318 kronor, en ökning med drygt 2 100 kronor från 1999 då motsvarande siffra var 19 197 kronor. LÄNSVISA KOSTNADER FÖR OHÄLSAN, (=SJUKPENNING, REHABILITERING FÖRTIDSPENSIONER OCH SJUKBIDRAG), UTSLAGET PER INVÅNARE I ÅLDERN 16-64 ÅR FÖRSÄKRINGSKASSA Kostnad i skr per inv 16-64 år Län År 1999 År 2000 Hela Riket 11 881 13 305 Norrbotten 16 313 18 073 Västerbotten 15 429 17 268 Jämtland 14 192 16 020 Dalarna 13 523 15 252 Gävleborg 13 276 15 026 Västmanland 12 952 14 328 Västernorrland 12 667 14 312 Värmland 12 411 14 130 Södermanland 12 720 13 996 Östergötland 11 982 13 677 Västra Götaland 11 955 13 316 Örebro 11 624 13 201 Uppsala 11 433 13 064 Kalmar 11 570 13 012 Blekinge 11 693 12 983 Stockholm 11 126 12 439 Gotland 10 537 12 438 Skåne 10 992 12 281 Halland 10 350 11 463 Jönköping 10 186 11 257 Kronoberg 9 349 10 529
Arbetsliv under omvandling Arbetslivet genomgick stora förändringar under 1990-talet. Många företag och myndigheter pressade under lågkonjunkturen kostnaderna genom att öka arbetsbördan på de anställda. Vikariat drogs in samtidigt som allt fler anställningar blev tillfälliga och osäkra. Färre skulle uträtta mer. De anställda fick bli flexibilitetens mänskliga buffertkonto, slitaget ökade. Under årtiondets sista år började sjukfrånvaron att stiga kraftigt. Arbetslivet genomgår nu en förändring som troligen endast kan jämföras med den som inträffade när jordbrukssamhället ersattes av industrisamhället. Globaliseringen och de teknologiska förändringarna innebär helt nya förutsättningar i det dagliga arbetet. 24- timmars samhället är här. Produktiviteten i svensk industri har ökat starkt under 1990-talet. Ökningen är starkare här än i många andra länder. Det innebär att en mindre andel av befolkningen idag producerar betydligt mer än tidigare. Takten ökar, delvis med hjälp av effektiviseringar och automatisering men också genom ökad intensitet i arbetet och ökat övertidsuttag. De förändrade villkoren i arbetslivet har lett till ökade krav och ökad kontroll, för en del anställda också minskat inflytande. Samtidigt har pressen på varje individ ökat. Det är numera välkänt att kombinationen bristande inflytande, osäkra anställningar och allt för hårda krav leder till ökad stress och otrygghet som i förlängningen kraftigt ökar risken för ohälsa och sjukfrånvaro. Människors stress handlar framför allt om tre saker: Att klara sig ekonomiskt, att få lönen att räcka månaden ut. Att klara av kraven i jobbet, att behålla vårt attraktionsvärde på arbetsmarknaden. Att hinna med, att hantera en ständigt växande konflikt mellan arbetets ökande krav på tillgänglighet eller närvaro och familjens behov. Långvarig stress utan möjlighet till återhämtning leder för många människor till hälsoproblem. Enligt Riksförsäkringsverket, RFVs, undersökningar uppger allt fler sjukskrivna att skälet till sjukskrivningen är stress och psykiska besvär. Allt yngre människor drabbas. Arbetsmiljöstatistiken visar att andelen som arbetar i en psykosocialt krävande ökar. Tendensen är densamma för alla grupper, även om några skiljer ut sig som mer utsatta. Tjänstemän på mellannivå har haft den sämsta utvecklingen. Kvinnor var redan från början mer utsatta än män och skillnaderna mellan könen har ökat. Sett till de olika åldersgrupperna har de unga fått det jobbigare. Egenföretagare, tillfälligt anställda och anställda med korttidsanställningar är särskilt utsatta för risker på grund av deras sämre tillgång till utbildning och information om arbetsmiljörisker. Tillfälligt anställda pressas av osäkerhet om framtida försörjning och har dessutom svårare än andra att säga ifrån om arbetssituationen är orimlig. Deras osäkra anställningsförhållanden innebär en stressfaktor i sig, vilket visat sig ge utslag i
form av sämre hälsa. Detta samband fastslås bland annat i Socialstyrelsens senaste folkhälsorapport. Stressen problem i hela EU Problemet med stress och arbetsrelaterad ohälsa är inte någon unik svensk företeelse. Från att under 1990-talet ha varit en marginaliserad företeelse har arbetsmiljöfrågorna blivit en central del av samhällsdiskussionen i EU. Undersökningar har visat att de gamla problemen som till exempel kemikalier, buller och tunga lyft kvarstår samtidigt som nya problem på grund av stress, utbrändhet och belastningsskador ökar. Till exempel uppger European Foundation i sin tredje stora undersökning av arbetsmiljön inom EU att: 33 procent av de anställda har ont i ryggen. 28 procent känner sig stressade. 29 procent är utsatta för buller. Nu kommer notan för en försämrad arbetsmiljö I Sverige har vi bara påbörjat betalningen av notan för det förra decenniets försämringar av arbetsmiljön. Riksförsäkringsverket (RFV) gör följande prognos för kostnadsökningar för ohälsan: För sjukpenning och rehabilitering från 36 miljarder kronor år 2000 till 52 miljarder år 2004. För förtidspensioneringar från 47 miljarder kronor år 2000 till 59 miljarder kronor år 2004. Sammanlagt beräknas kostnaderna alltså öka från 83 miljarder kronor år 2000 till 111 miljarder år 2004. Kostnaderna för sjukförsäkring och förtidspensionering beräknas bli 92,6 miljarder år 2001. Bara för år 2001 räknar RFV med en ökning på nästan 8 miljarder. Nu spenderas 100 gånger mer på ersättningar till sjukskrivningar, förtidspensioner och medicin än på investeringar i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. TCO-studie om stressen Bilden av ett stressigt arbetsliv fördjupas av en TCO-studie av några av TCOförbundens medlemsgrupper, Arbetstid och tjänstesektorn. Studien genomfördes hösten 1999 och baserar sig på 2 770 enkätsvar. Enligt denna TCO-studie anser: Nio av tio att jobbet är tidspressat. Nästan lika många tror att stressen kommer att öka ännu mer i framtiden. 65 procent av de tillfrågade uppger att de inte hinner med sina arbetsuppgifter. Närmare 60 procent säger att de har små eller inga möjligheter att bestämma vilka tider de skall arbeta.
Sju av tio tjänstemän har gått till jobbet sjuk någon gång under den studerade perioden. Var tionde har gjort det fler än fem gånger. De som upplever sitt arbete som enformigt, tidspressat och psykiskt ansträngande lider även av flest kroppsliga symptom: Sex av tio tjänstemän har haft problem med rygg, nacke eller axlar de sista tre studerade månaderna. Fyra av tio tjänstemän säger sig ofta vara pressade. Mer än varannan har känt sig olycklig och nedstämd vid något tillfälle under de sista tre studerade tre månaderna. Tre av fyra tjänstemän har känt olust inför att gå till jobbet mer än en gång under den studerade perioden. En av tre känner olust varje månad eller oftare. 26 procent av alla tillfrågade säger sig må sämre än för ett år sedan. Listan kan göras ännu längre och alla dessa siffror berättar om Framgångs-Sveriges baksida. Priset för att få Sverige på fötter efter 1990-talets kris har varit högt. Miljoner människor har fått betala med sin hälsa. Exempel från en bransch Callcenters är en typ av serviceföretag som ökat snabbt under 1990-talet. Ökade krav på kundservice och e-handel driver på utvecklingen. Personal vid sådana företag var en av de studerade grupperna i TCOs undersökning. Branschen är känd för höga sjukskrivningstal och snabb personalomsättning. På den här typen av jobb är de anställda i praktiken ofta tvungna att fråga sina arbetskamrater om lov för att gå på toaletten. Krav finns på att ta samtal inom några sekunder, arbetet övervakas och varje paus registreras i datorn. Avlyssning av samtal förekommer också. Samtidigt innebär den nära kundkontakten att den anställde personligen får bemöta kundernas missnöje. Inte oväntat lider många av de tillfrågade av åkommor som ont i magen, högt blodtryck, nack- och ryggproblem. Callcenterpersonalen toppar sjuknärvaroligan i studien, trots att de anställda är förhållandevis unga. 15 procent har jobbat sjuka fler än fem gånger de senaste tolv månaderna. Tre av fyra anställda på callcenters upplever jobbet som psykiskt ansträngande, två av tre säger att jobbet är enformigt, fyra av fem att det är tidspressat. 21 procent av callcenterpersonalen tror sig ha sämre eller mycket sämre hälsa jämfört med andra i samma ålder. Detta kan jämföras med att 11 procent av kontorscheferna har samma inställning. 30 procent av callcenterpersonalen uppger att de mår sämre än för ett år sedan.