Du ska nog se att det går över

Du ska nog se att det går över Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Riot Reel AB, Stockholm Samproduktionsbolag Team Production ApS Kinotar Oy, Helsingfors Sveriges Television AB, Stockholm Film i Värmland, Karlstad Oy Yleisradio Ab TV1, Helsingfors Produktionsstöd Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm (2001) Konstnärsnämnden, Stockholm Det Danske Filminstitut, Köpenhamn Folkhälsoinstitutet, Stockholm Audiovisuaalisen kulttuurin edistämiskeskus AVEK, Helsingfors Nordisk Film- & TV Fond, Oslo Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm (2002) Distributör i Sverige (35 mm) Folkets Bio AB, Stockholm (2003) Laboratorium FilmTeknik AB, Stockholm Mixning SES Film Sound Oy, Helsingfors Övrigt bolag The Chimney Pot AB, Stockholm Regi Manus Idé Producent Foto Musik Klippning Regiassistent Coproducent Produktionsassistent Camilla Hjelm Astrid Askberger Ani Di Franco Eva Dahlgren Stina Nordenstam Josef Nyberg Berit Ljungstedt Joakim Rindå Åsa Ekman Jenny Sahlström Mette Heide Ulla Simonen Alexandra Kahn Jorun Kugelberg

Inspelningsassistent Produktionsekonom Filmkonsulent Efterarbetsansvarig B-foto Ljussättare Redigering, klippning Ljudläggning Mixning Praktikant Final Checking Grafisk form Övrig medarbetare Tack till Joakim Rindå Jenny Sahlström Åsa Ekman Anette Svensson Charlotta Denward Göran Olsson Jakob Høgel Björn Arvas Lotta Moberg Ulf Nordström Eila Werning Kari Paljakka Kristin Ulseth Beata Mannheimer Stina Bergman Britt Coles Ulrika Ekberg Lina Nyåker Jenny Sahlström Katarina Spång Ulf Nordin Åsa Ekman Marcus Sötterman Peter Nordström Beatrice Bexelius Martin Löfqvist Hjalmar Palmgren David Giese Antonio Russo Merenda Jorun Kugelberg Angelica Engborg Alexandra Kahn Kirsi Nevanti Linda Västrik Nina Bergström Kristin Ulseth Frida Englund Lisbet Gabrielsson PeÅ Holmquist Jon Fjeldstad Magnus Persson Anna Elofsson Mia Turos Nina Flygare Lotta Nordlander Birgitta Jakobsson Christoph Michold

Lisskulla Moltke-Hoff Heinz Spira Gunilla Edemo Bernhard Winkler Owe Svensson Katharina Nuttall Paula Urbano Elin Larsson Anna-Sara Löfqvist Joakim Rindå Bildformat: Normalbild (1,37:1) Färgsystem: Färg Ljudsystem: Dolby Stereo Spectral Recording Censur: 139.265 Datum: 2003-02-20 Åldersgräns: Barntillåten Längd: 2095 meter Aktlängder: 527-542-523-503 Sverigepremiär 2003-02-28 Hagabion Göteborg Sverige 76 minuter 2003-02-28 Zita - Folkets Bio Stockholm Sverige 76 minuter TV-visning 2004-02-19 SVT1 Sverige 73 minuter 2004-02-22 SVT1 Sverige 73 minuter 2004-07-29 SVT1 Sverige 73 minuter 2004-08-01 SVT1 Sverige 73 minuter Festivalvisning 2003 Göteborg Sverige 76 minuter 2004-01-27 Stadsmuséet Göteborg Sverige 76 minuter 2004-01-29 Aftonstjärnan Göteborg Sverige 76 minuter Rollista: - Medverkande: Natalie Durbeej Johanna "Joppe" Svensson My Sörensson Marika Sörensson Mys mamma Göran Persson Mys pappa Annika Svensson Joppes mamma Krister Svensson Joppes pappa Sissela Kyle Selma Lagerlöf Eva Dahlgren Malena Ivarsson

Ulf Ekman Victoria, kronprinsessa av Sverige Arne Weise Musik: Ung och stolt Righteous Tango Something Nice Life Wish All of My Pride I See You Again Cloud Blood Grey Moments in Vain There Is a Light That Never Goes Out Hot Topic New Direction C'mon Now Sexual Revolution No Connection Oh My Love Kom änglar VGI I Can't See Why My Own Zero So What

For Tommy Rae Frequent Flyer King of Silence Girl About Town Razor Tongue Another Picture Oh Dear Svensk filmografi

<P>1986 var 14 år gammal och då satte hon in en annons i tidningen Okej : Finns du tjej som dras till både killar och tjejer? Jag är i alla fall en sådan 14-årig tjej som vill brevprata om det här speciella problemet. 1999 år satte hon in samma annons. <I>Du ska nog se att det går över </I>handlar om tre av de unga kvinnor som svarade. följde dessa flickor periodvis under 3 år. Mycket av materialet har de filmat själva. De har filmat sina familjer, sina vänner men allra mest har de filmat när de, var och en för sig, uttrycker tankar och funderingar kring det de har gemensamt bi- eller homosexualitet. Insprängt i filmen finns också citat och tankar från de brev som Cecilia Neant-Falk fick som svar när hon var 14 år gammal. My, 14 år, bor i Landskrona och hon träffar i hemlighet eftersom hon inte vill berätta för någon vad filmen ska handla om. I början trodde jag att det var en fas jag gick igenom, men sedan började jag undra hur lång den fasen är. [ ] Sedan blev jag kär i Scully i Arkiv X. Det var då jag började fatta. My berättar att hon träffat några kompisar som pressat henne att berätta vem hon var kär i. De spekulerade över om hon är kär i en tjej. Det verkade som om de visste. Men My tror inte att de gör det, utan att det bara var ett skämt. My bor med sin mamma, bror och en hund. Föräldrarna är skilda och hon bor 14 dagar hos sin mamma och 14 dagar hos sin pappa. Mys föräldrar vet inte varför hon filmar utan tror att det är ett skolarbete. My förkastar tanken på att berätta för sina föräldrar. Då skulle de genast vilja att hon berättade för hela den jättestora släkten och de tycker att homosexualitet är jätteäckligt. Så det tänker hon inte göra. Hon säger att allt är skitjobbigt. Hon är medveten om att alla har problem men att hon har en extra börda att bära. Joppe bor i Öregrund som har 1 500 invånare, och säger att hon skulle vilja berätta för hela världen att hon är kär i en tjej - men att hon inte kan tala med någon. Hon tror samtidigt att alla vet, men att hon inte vet hur de vet. Joppe är ofta i Uppsala. Inte heller hon har berättat för sina föräldrar varför hon filmar utan de antar att det har något med skolan att göra. Joppe önskar att hennes föräldrar skulle fråga henne om hon var lesbisk. Då skulle det vara lättare att säga som det är. Den första tjejen Joppe var kär i var Sara. De låtsades att de var kompisar, men det gick inte i längden. Så Sara gjorde slut och Joppe var väldigt ledsen. Men, hon kunde åka till sina vänner i Uppsala och strunta i alla problem i Öregrund. Ett år senare: My har fortfarande inte berättat för föräldrar eller vänner. Men, hon känner sig säkrare. Hon hade hoppats på att vara bisexuell, för då hade man kunna hålla det hemligt, men så är det inte. Det goda som insikten för med sig är att hon accepterat sig själv. Hon är den hon är och kan inte göra så mycket åt det. Hon berättar också om kompisar som uttryckt förakt och avsky för homosexuella och om hur ledsen och liten hon känner sig då. Sådana upplevelser har lett till att hon blivit expert på att dölja sina känslor. Ingen kan höra vad jag känner [ ] även om jag ljuger. Joppe har flyttat till Uppsala och går på mediagymnasium. Hon har berättat för sina vänner att hon är bisexuell och det har gått bra. Natalie är 21 år och vill bli rockstjärna. Hon kommer från Vålberg i Värmland men bor nu i Stockholm. träffade henne första gången när hon var 18 år. Hennes mamma vet lite grann om hur hon lever i Stockholm, men inte pappan. Tre år tidigare berättade hon för sina föräldrar att hon var lesbisk, men det föll inte i god jord. Natalie tror att det mest beror på att föräldrarna är rädda för vad grannarna ska säga. Vålberg har 5 000 invånare och alla känner alla. Ingen får avvika. Där finns också uppfattningen att homosexuella bara finns i storstäderna och att de är farliga typer. Natalie har varit ihop med killar, men det har inte fungerat. Hon blir helt enkelt inte kär. Joppe har träffat Hanna på fiskarfesten i Öregrund. Hanna tog senare anonymt kontakt med Joppe via Internet och där frågade Hanna om de skulle gå ut tillsammans. Hanna vill inte ha ett förhållande med Joppe utan vill att de ska träffas då och då. Det gör Joppe förvirrad och eftersom hon är förälskad också ledsen. Hon vet att hon inte borde träffa Hanna, men hon gör det i alla fall. I ett anfall av ledsnad rakar hon av sig håret. Behövde göra något kreativt! Månader senare när hon och hennes kamrater förbereder en demonstration för djurens rätt. träffar hon Hanna på stan. Hon känner ingenting längre och tycker att hon tidigare slösat tid på att tycka synd om sig själv. På julen är hon hemma i Öregrund. Hon har berättat för sina föräldrar och det har gått bra. Familjen har lagat veganmat till Joppe att ha på julbordet och det uppskattar hon även om hon inte tycker om julen. My är ledsen. Hon flyr fast hon inte vill. Hon tycker att det inte går att komma undan, känner sig instängd i en bur som hon inte kan ta sig ur. Natalie hälsar på i Vålberg och tycker att det känns konstigt att komma hem. Hemma är det

tyst och knepigt utan att man för den skull är ovänner. Men familjen är inte van att prata om känslor. Natalie tror dock att många av hennes kamrater förändrat sin inställning till homosexualitet efter det att hon berättat om sig själv för dem. My har nu börjat i gymnasiet. Hon tänker att kommer det ut, så kommer det ut. Hon har berättat för sin mamma i ett brev. Mamman uppmanades att läsa det på tåget till jobbet. Hon blir fruktansvärt ledsen när hon läser, men inte för att My är lesbisk, utan för tanken på att My varit så ensam och för att hon måste ha haft det så svårt. På avslutningen i skolan berättar hon, på uppmaning av en skolkamrat, att hon är lesbisk. My känner det nu som om de nu är närmare vänner än tidigare. Hon berättar också att hon gärna vill ha barn och att hon förstår att det inte blir så lätt, men att hon ska göra allt för att få uppleva det. My och Joppe går på tjejklubb där Natalie spelar. Det blir succé. Joppes mamma är med och My tycker att det är en konstig känsla när det bara är tjejer men att var mycket roligare än hon tänkt sig. </P>