EU:s kvarstadsförordning på bankmedel [63] EU:s kvarstadsförordning på bankmedel MIKAEL BERGLUND* 1. Inledning Det ämne som behandlas i denna artikel är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 655/2014 om inrättande av ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel i mål och ärenden av privaträttslig natur, som antogs den 15 maj 2014 (kvarstadsförordningen). 1 Förordningen gäller direkt i varje medlemsstat med undantag för Storbritannien och Danmark och är tillämplig från och med den 18 januari 2017. 2 Kvarstadsförordningen är en mycket omfattande och detaljrik reglering som inleds med hela 51 beaktandesatser till ledning för tillämpningen av de följande 54 artiklarna. Till förordningen finns det även kompletterande bestämmelser i fyra svenska lagar och en kommande förordning som träder ikraft samtidigt med kvarstadsförordningen den 18 januari 2017. 3 Mot den bakgrunden har framställning i allt väsentligt begränsats till att behandla kvarstadsförordningen huvudsakliga innehåll och den kompletterande svenska lagstiftningen, där även hänvisningar i viss omfattning skett till förarbetena. 4 Medlemsstaterna skulle senast den 18 juli 2016 underrätta kommissionen om innehållet i viss nationell lagstiftning och organisation. 5 Kommissionen ska offentliggöra den lämnade informationen på det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område. 6 * Docent i processrätt vid Uppsala universitet och adj. professor i rättsvetenskap vid Handelshögskolan i Stockholm. 1 EUT 2014 L 189. 2 Se artikel 54 jämfört med beaktandesatserna (50 51). 3 Se lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU, lagen (2016:760) om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet, lagen (2016: 758) om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (2016:259) om ändring i domstolsdatalagen (2015:728) jämfört med artikel 54. Regeringens kommande förordning beräknas bli publicerad under det fjärde kvartalet 2016. 4 Regeringens proposition 2015/16:148 och betänkande av Utredningen om europeisk kvarstad på bankmedel (SOU 2015:54). 5 Se artikel 54 jämfört med artikel 50.1. 6 Se artikel 54 jämfört med artikel 50.2 och hemsidan för det europeiska rättliga nätverket på privaträttens område, www.ec.europa.eu/civiljustice/index_sv.htm.
[64] Mikael Berglund Innan kvarstadsförordningen behandlas ytterligare är det dock först motiverat att göra en kort tillbakablick när det gäller villkoren för kapitalets rörlighet över gränserna för att ge ett perspektiv och en bakgrund till betydelsen av förordningens ikraftträdande. Sedan den tidigare begränsningen av kapitalets rörlighet över gränserna till följd av valutareglering genom tillståndsplikt för utförsel av betalningsmedel, värdepapper, m.m. upphört att gälla har inom EU en fortgående internationell ekonomisk integration och en teknisk utveckling av kommunikationssystemen inneburit en växande transaktionsvolym i banksystemen över gränserna i allt högre hastighet. 7 I motsvarande mån har det blivit allt svårare för en fordringsägare att följa var en gäldenärs bankmedel för tillfället finns för att möjliggöra en snabb och effektiv verkställighet av fordringsanspråk genom kvarstadsåtgärder. I Europeiska rådets Stockholmsprogram gavs kommissionen i uppdrag att bedöma behovet av och genomförbarheten att föreskriva vissa åtgärder på unionsnivå, inklusive säkerhetsåtgärder, i syfte att förebygga t.ex. att tillgångar försvinner innan verkställighet av en fordran har skett och att lägga fram förslag till förbättring av effektiviteten vid verkställighet av domar inom unionen beträffande bankmedel som finns på bankkonton och gäldenärens tillgångar. 8 Ett förslag till en förordning om europeisk kvarstad på bankmedel presenterades av kommissionen i juni 2011. 9 I syfte att tillhandahålla en bredare överblick och beträffande den utvecklingspotential som finns när det gäller utbyte av upplysningar för verkställighetsändamål om andra tillgångar än bankmedel kommer i den följande framställningen en jämförelse även att göras av det samarbete som finns mellan medlemsstaterna inom privaträttens område i förordningar som rör kommersiella fordringar med det samarbete som finns inom en del av det offentligrättsliga området. Jämförelsen sker här med direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (indrivningsdirektivet). 10 7 Se, beträffande de tidigare gällande begränsande bestämmelserna om utförsel av betalningsmedel, värdepapper, m.m., 4 5 valutaförordningen (1956:264) och i övrigt för en orientering om den tidigare gällande valutaregleringen, Hjerner, Lars A. E., Främmande valutalag och internationell privaträtt Studier i de främmande offentligrättsliga lagarnas tillämplighet, Stockholm 1956, Appelbergs boktryckeri AB Uppsala 1956, s. 1 29. 8 Se beaktandesats (4) jämfört med avsnitt 3.4.2 i Stockholmsprogrammet Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd, EUT 2010 C 115 (4.5.2010). 9 Se Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar för att underlätta gränsöverskridande skuldindrivning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, KOM (2011) 445 slutlig. 10 Se EUT 2010 L 84.
EU:s kvarstadsförordning på bankmedel [65] 2. Kvarstadsförordningen 2.1 Allmänt Genom kvarstadsförordningen skapas ett gemensamt regelverk för kvarstad på bankmedel för fordringsanspråk i privaträttsliga tvister som är gränsöverskridande, ett enhetligt unionsförfarande, som kan användas som ett alternativ till medlemsstaternas nationella förfaranden för kvarstad. De viktigaste förfarandena som regleras i förordningen är förfarandet för att meddela ett beslut om kvarstad gällande bankmedel på bankkonto i en annan medlemsstat efter ansökningar från fordringsägare, inklusive i det förfarandet fordringsägarnas möjlighet till informationsinhämtande om konton i banker i andra medlemsstater, och förfarandet för verkställighet av kvarstadsbeslutet. Med fordringsägare avses i förordningen fysiska och juridiska personer med hemvist i en medlemsstat eller annan enhet med hemvist i en medlemsstat och som har rättskapacitet enligt en medlemsstats nationella rätt som ansöker om eller redan har ett beslut om kvarstad som avser en fordran. 11 Fysiska och juridiska personer som har hemvist i de från kvarstadsförordningen undantagna medlemsstaterna Storbritannien och Danmark kan inte använda sig av förfarandet i förordningen liksom fysiska och juridiska personer som har hemvist i stater utanför EU. Ett syfte med kvarstadsförordningen är att genom införandet av ett unionsförfarande göra det möjligt för fordringsägare att få ett beslut om kvarstad på bankmedel som förhindrar att efterföljande verkställighet av fordringsägarens fordran äventyras genom att bankmedel, upp till det belopp som anges i beslutet om kvarstad, överförs eller tas ut från ett bankkonto i en medlemsstat, som innehas av gäldenären eller någon för gäldenärens räkning. 12 Med gäldenär avses i förordningen en fysisk eller juridisk person eller annan enhet med rättskapacitet enligt en medlemsstats nationella rätt mot vilken fordringsägaren ansöker om eller redan har ett beslut om kvarstad som avser en fordran. 13 Ett annat syfte med kvarstadsförordningen är att möjliggöra att bankmedel på konton effektivt och snabbt kan beläggas med kvarstad i gränsöverskridande fall, något som även kommer till uttryck i bestämmelser om tidsfrister i anslutning till bl.a. inhämtande av kontoinformation, domstols beslut om kvarstad och bankens skyldighet att genomföra beslutet om kvarstad. 14 Kvarstadsförordningen påverkar inte tillämpningen av rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om 11 Se artikel 4.6. 12 Se artikel 1.1 och artikel 4.3 angående definitionen av begreppet bankmedel. 13 Se artikel 4.7. 14 Se beaktandesats (5), artikel 14.5 d) andra stycket, artikel 18 jämfört med artikel 17.2 och artikel 24.1.
[66] Mikael Berglund erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Nya Bryssel I-förordningen) som även omfattar möjligheter till att kvarstadsbelägga andra tillgångar än bankmedel. 15 2.2 Kvarstadsförordningen som ett alternativ till nationell rätt Ytterligare ett syfte med kvarstadsförordningen är att ett beslut om kvarstad enligt förordningen ska kunna användas av fordringsägare som ett alternativ till kvarstadsåtgärder i nationell rätt. 16 Det innebär att en fordringsägare i valet mellan att tillämpa förordningen eller kvarstadsåtgärder i nationell rätt först behöver analysera de skillnader som kan uppstå i ett konkret fall vid ett val av det ena eller andra alternativet. Ett sådant val kan också göras av en fordringsägare som överväger att begära kvarstadsåtgärder i avvaktan på att en konkursansökan från fordringsägaren prövas när det finns skäl att befara att gäldenären skaffar undan bankmedel och även då en konkursförvaltare, alternativt en borgenär om förvaltaren avstår, överväger att begära kvarstadsåtgärder på bankmedel i samband med återvinning av betalningar i anslutning till att talan väcks i tvistemål i allmän domstol. 17 Här lämnas i det följande några exempel på faktorer som kan ha betydelse för ett val mellan de båda alternativen, det enhetliga unionsförfarandet och kvarstadsåtgärder enligt nationell rätt. Det enhetliga unionsförfarandet om gränsöverskridande informationsutbyte om bankkonton som ska begäras av fordringsägaren i ansökan om kvarstad kan tillämpas i förhållande till en eller flera andra medlemsstater samtidigt vilket inte är möjligt för ett beslut om kvarstad som grundar sig på nationell rätt. Ett beslut om kvarstad i en medlemsstat grundat på förordningen gäller i samtliga medlemsstater som är bundna av den jämfört med ett beslut om kvarstad grundat på nationell rätt som är begränsat till den nationella jurisdiktionen. Till skillnad mot ett nationellt beslut om kvarstad som avser gäldenärens samtliga tillgångar gäller förordningen enbart på bankmedel. Mot bakgrund av att en gäldenär medvetet eller omedvetet vid upprepade tillfällen kan flytta sina bankmedel på konton mellan banker i medlemsstaterna framstår kvarstadsåtgärder i nationell rätt genom upprepade nationella förfaranden som mindre attraktivt jämfört med ett beslut om kvarstad enligt förordningen. 15 Se artikel 48 b). 16 Se artikel 1.2 jämfört med beaktandesats (6). 17 Se beträffande i avvaktan på att en konkursansökan prövas: 2 kap. 13 jämfört med 2 kap. 11 första och andra styckena konkurslagen (1987:672) (KL) och 15 kap. rättegångsbalken (1942:740) (RB) och beträffande kvarstadsåtgärder i samband med återvinning av betalningar: 4 kap. 19 första stycket punkt 1 jämfört med andra stycket KL och 13 kap. samt 15 kap. RB och Gregow, Torkel, Kvarstad och andra säkerhetsåtgärder Enligt 15 kap. rättegångsbalken, Norstedts Juridik 2014, angående svarandens rätt till ersättning för skada, s. 42 43.
EU:s kvarstadsförordning på bankmedel [67] Det finns dessutom i medlemsstaterna väsentliga skillnader när det gäller vilka säkerhetsåtgärder som kan beslutas enligt nationell rätt. 18 Vid en tillämpning av nationell rätt i en eller flera medlemsstater samtidigt kan det innebära att en fordringsägare med hemvist i en annan medlemsstat, som saknar kunskaper om andra medlemsstaters lagstiftning om inhämtande av information om bankkonton och om ansökan om kvarstadsåtgärder, kan behöva anlita juridiska ombud i större omfattning jämfört med vid en tillämpning av unionsförfarandet. Sammanfattnings framstår därför kvarstadsförordningen generellt sett som det mest attraktiva alternativet att tillämpa, men alternativet kvarstad enligt nationell rätt kan ibland, beroende på omständigheterna i ett konkret fall, vara motiverat att tillämpa. 3. Tillämpningsområde 3.1 Privaträttsliga penningfordringar i gränsöverskridande fall Kvarstadsförordningen är endast tillämplig på privaträttsliga penningfordringar i gränsöverskridande fall. 19 En ansökan om kvarstad kan endast avse bankmedel på bankkonton eller konton, som finns och förs hos en bank i unionen eller hos en filial belägen inom unionen men som tillhör en bank utanför unionen, i de medlemsstater som är bundna av förordningen. 20 Vid tillämpningen av förordningen ska ett fall anses vara gränsöverskridande, om bankkontot eller bankkontona, på vilka bankmedlen som ska beläggas med kvarstad finns, förs i en annan medlemsstat än den medlemsstat där domstolen 18 Se beaktandesats (5) och Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar för att underlätta gränsöverskridande skuldindrivning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, KOM (2011) 445 slutlig, s. 3. Se även The Harmonization of Enforcement Procedures in an Area of Justice with No Boundary, Annals of the Washington International Congress 26 28 April 2006, 19th Congress of the UIHJ, Éditions Juridiques et techniques, Paris, 2007, s. 102 104, Kennett, Wendy, The Enforcement of Judgments in Europe, Oxford monographs in private international law, Oxford University Press 2000, s. 160, avseende en komparativ studie av nationell rätt i: Belgien, England, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg, Portugal och Sverige, de Leval, Georges and Georges, Frédéric, La saisie-arrêt bancaire dans l union européenne, L efficacité de la justice civile en Europe, Larcier 2000, s. 185 197 och Le droit processuel et le droit de l exécution, Nouveaux droits dans un nouvel espace européen de justice, Chambre nationale des huissiers de justice (France) et Union Internationale des Huissiers de Justice et Officiers Judiciaires (UIHJ), Colloque international des 4 et 5 juillet 2001, sous la direction du Jacques Isnard, Président de la UIHJ, et Professeur Jacques Normand, Collection Passerelle, Éditions Juridiques et techniques, Paris, 2002, om nationell rätt i Storbritannien, Macpherson, Roderick, s. 419 429, och i Portugal, Resende, José Carlos, s. 431 437. 19 Se artikel 2.1 första meningen jämfört med beaktandesats (10). 20 Se artikel 4.1 3 jämfört med artikel 3.1.
[68] Mikael Berglund till vilken en ansökan om kvarstad ingetts i enlighet med förordningen eller där fordringsägaren har hemvist. 21 Tidpunkten för att avgöra om det föreligger ett gränsöverskridande fall är den dag då ansökan om kvarstad ges in till den domstol som är behörig att meddela ett beslut om kvarstad. 22 Med den medlemsstat där bankkontot förs avses den medlemsstat som anges i det internationella bankkontonumret (IBAN) för bankkontot, eller för ett bankkonto som saknar IBAN, den medlemsstat där den bank som för kontot har sitt huvudkontor eller, om bankkontot förs av en filial, den medlemsstat där filialen är belägen. 23 Information om säte och huvudkontor för svenska banker och för utländska bankfilialer i Sverige finns hos Finansinspektionen. 24 Eftersom kvarstadsförordningen enbart avser en gäldenärs bankmedel kan förordningen inte användas för att säkerställa andra tillgångar som t.ex. annan lös egendom eller fast egendom. I stället kan då kvarstadsbestämmelserna i Nya Bryssel I-förordningen användas. 25 3.2 Undantag från tillämpningsområdet Undantagen från förordningens tillämpningsområde är fordringar i skatte- eller tullärenden, med grund i makars förmögenhetsförhållanden eller liknande förhållanden och som har sin grund i arv och testamenten. 26 Förordningen är inte tillämplig mot en gäldenär som det har inletts ett konkursförfarande, ackord och liknande förfarande emot och som omfattas av rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden. 27 I samband med ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insolvensförfaranden (omarbetning) då den tidigare förordningen inom samma ämnesområde upphör att gälla ska hänvisningar till den upphävda förordningen anses som hänvisningar till den nya förordningen. 28 Trots att sådana insolvensförfaranden är undantagna från tillämpningsområdet för kvarstadsförordningen får en fordringsägare använda förordningen för att säkra återvinning av skadliga betalningar som gäldenären har gjort till tredje man. 29 21 Se artikel 3.1 jämfört med artikel 2.1 första meningen. 22 Se artikel 3.2. 23 Se artikel 4.4. 24 Se Finansinspektionens hemsida angående uppgifter om registrerat säte i Sverige för: bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker och utländska bankers filialer, www.fi.se/register/foretagsregistret/ som kan användas för att skicka en förfrågan till den ort där banken har sitt säte i Sverige respektive där filialen är belägen i Sverige. 25 Se artikel 48 b) kvarstadsförordningen jämfört med artikel 35 Nya Bryssel I-förordningen. 26 Se artikel 2.1 andra meningen och artikel 2.2 a) b). 27 Se artikel 2.2 c) jämfört med beaktandesats (8) andra och tredje meningarna. 28 Se artikel 91, EUT 2015 L 141. 29 Se beaktandesats (8) fjärde meningen.
EU:s kvarstadsförordning på bankmedel [69] Kvarstadsförordningen är inte heller tillämplig på fordringar avseende social trygghet, skiljeförfaranden, bankkonton som är undantagna från utmätning enligt lagen i den medlemsstat där bankkontot förs och vissa bankkonton som innehas av eller hos centralbanker. 30 Till ledning för gränsdragningen mellan privaträttsliga penningfordringar och de fordringar som är undantagna från förordningens tillämpningsområde kan EU-domstolens avgöranden från näraliggande civilrättsområden ge vägledning vid tillämpningen av kvarstadsförordningen. 31 4. Ansökan och beslut om kvarstad på bankmedel 4.1 Domstolsbehörighet Behörigheten att pröva en ansökan om kvarstad ligger som huvudregel hos de domstolar i medlemsstaten som är behöriga att avgöra sakfrågan beträffande fordringsanspråket enligt reglerna om domstols behörighet. 32 Om gäldenären är en konsument ligger dock behörigheten att pröva ansökan hos domstolarna i den medlemsstat där gäldenären har hemvist. 33 Vid handläggningen i Sverige av en ansökan om kvarstad enligt kvarstadsförordningen gäller bestämmelserna om tvistemål där förlikning om saken är tillåten i RB, om inte något annat framgår av förordningen. 34 4.2 Allmänt om förutsättningar för domstolen att meddela beslut En förutsättning för att domstolen ska meddela ett beslut om kvarstad är att fordringsägaren har lagt fram tillräcklig bevisning för att övertyga domstolen om att det föreligger ett brådskande behov, fara i dröjsmål (periculum in mora), av en säkerhetsåtgärd i form av kvarstad eftersom det finns en reell risk för att det utan en sådan åtgärd inte kommer att gå att verkställa fordringsägarens fordran 30 Se artiklarna 2.2 d) e) och 2.3 4. 31 Se, angående begreppet privaträttsliga fordringar i annan EU-rätt och gränsdragningar mot andra fordringar, Berglund, Mikael, Cross-Border Enforcement of Claims in the EU History, Present Time and Future, No. 65 in the series European Monographs of Kluwer Law International, second edition, 2014, s. 138 145. 32 Se artikel 6.1. 33 Se artikel 6.2. 34 Se 2 lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU jämfört med 15 kap. 1 RB och prop. 2015/16:148, s. 54 55 samt angående kvarstad för fordran, Gregow, Torkel, Kvarstad och andra säkerhetsåtgärder Enligt 15 kap. rättegångsbalken, Norstedts Juridik 2014, s. 117 130 och Ekelöf, Per Olof, Bylund, Torleif, Edelstam, Henrik, Rättegång III, Norstedts 2006, s. 25 31.
[70] Mikael Berglund mot gäldenären eller blir betydligt svårare att göra det. 35 Om fordringsägaren ännu inte har en dom, en förlikning inför domstol eller en officiell handling enligt vilken gäldenären är skyldig att betala fordringsägarens fordran ska fordringsägaren även lägga fram tillräcklig bevisning för att övertyga domstolen om att det är sannolikt att hans eller hennes talan i ärendet i sak mot gäldenären kommer att bifallas. 36 4.3 Ansökan om kvarstad till domstolen Ansökan till domstolen kan antingen göras innan fordringsägaren ansöker om stämning på betalning eller under tiden domstolen prövar stämningsansökan. 37 Fordringsägaren kan också ge in en ansökan om kvarstad när det redan finns ett avgörande i sakfrågan. 38 Ansökan ska göras på ett standardiserat formulär där ett stort antal uppgifter ska lämnas. 39 Till ansökan ska relevanta handlingar som åberopas bifogas och i förekommande fall en kopia av domen, förlikningen inför domstol eller den officiella handlingen som uppfyller de villkor som är nödvändiga för att dess äkthet ska kunna fastställas. 40 Om fordringsägaren inte lämnat all information i ansökan får domstolen, om inte ansökan är uppenbart otillåten eller ogrundad, ge fordringsägaren tillfälle att komplettera eller rätta ansökan inom en tidsfrist som fastställs av domstolen, och om så inte sker ska ansökan avvisas. 41 Ansökan och handlingar som åberopas får ges in med vilket kommunikationsmedel som helst, även elektroniskt, om det godtas enligt förfarandereglerna i den medlemsstat där ansökan ges in. 42 En ansökan kan samtidigt avse bankmedel på ett eller flera bankkonton i en eller flera medlemsstater. 43 Om ansökan är komplett ska domstolen pröva om förutsättningarna enligt kvarstadsförordningen är uppfyllda för att den ska kunna beviljas. Huvudregeln i förfarandet är skriftlig handläggning, men domstolen kan även under vissa förutsättningar använda bevisupptagning genom förhör med fordringsägaren eller med fordringsägarens vittne(n) och då även använda videokonferensteknik eller annan kommunikationsteknik. 44 35 Se artikel 7.1. 36 Se artikel 7.2. 37 Se artikel 5 a). 38 Se artikel 5 b). 39 Se artikel 8.1 2. 40 Se artikel 8.3. 41 Se artikel 17.3 jämfört med artikel 8. 42 Se artikel 8.4. 43 Se artikel 23.6. 44 Se artikel 9.
EU:s kvarstadsförordning på bankmedel [71] Prövningen ska alltid ske i ett ex-parte förfarande utan att gäldenären underrättas om ansökan innan beslutet meddelas. 45 Innan domstolen meddelar ett beslut om kvarstad finns det möjlighet för domstolen att förelägga fordringsägaren att ställa säkerhet för att garantera att gäldenären i ett senare skede kan kompenseras för skada som kan uppstå till följd av ett felaktigt beslut om kvarstad. 46 4.4 Tidsfrister för beslut Domstolen ska fatta beslut om ansökan om kvarstad utan dröjsmål men det finns olika tidsfrister för vissa ärendekategorier inom vilka domstolen ska meddela beslut om kvarstad. 47 Finns det inget avgörande som fastställer gäldenärens betalningsskyldighet ska domstolen meddela beslutet inom tio arbetsdagar efter att ansökan getts in. 48 Finns det ett sådant avgörande ska beslutet meddelas inom fem arbetsdagar. 49 Om domstolen beslutar att det är nödvändigt att höra fordringsägaren eller fordringsägarens vittne(n) ska det ske utan dröjsmål och beslutet om kvarstad meddelas senast fem dagar efter att förhören ägt rum. 50 Om fordringsägaren ska ställa säkerhet ska beslutet meddelas så snart begärd säkerhet ställts. 51 Finns det exceptionella omständigheter som gör att domstolen inte kan meddela beslutet inom de angivna tidsfristerna får domstolen vidta åtgärden så snart det finns möjlighet till det. 52 4.5 Beslut, översättning och delgivning Beslutet om kvarstad ska meddelas på ett särskilt formulär. 53 Om det behövs ska beslutet översättas av den domstol som meddelat beslutet till det officiella språket i den medlemsstat där det ska verkställas eller till ett annat språk som godtas av den medlemsstaten. Översättningen görs genom att använda en lämplig version av standardformuläret som beslutet ska skrivas i. 54 Gäldenären ska efter domstolens beslut genom delgivning underrättas om beslutet. 55 45 Se artikel 11. 46 Se artikel 12.1. 47 Se artikel 17.2 jämfört med artikel 18. 48 Se artikel 18.1. 49 Se artikel 18.2. 50 Se artikel 18.3. 51 Se artikel 18.4. 52 Se artikel 45. 53 Se artikel 19. 54 Se artikel 23.4. 55 Se artikel 28.1.
[72] Mikael Berglund 4.6 Överklagande av beslut Om ansökan om kvarstad ogillas i sin helhet och fordringsägaren överklagar beslutet gäller samma sak för handläggningen i högre rätt. 56 Överklagandet ska ges in till den domstol som medlemsstaten har underrättat kommissionen om och som ska vara behörig att ta emot ett överklagande inom 30 dagar från det att fordringsägaren underrättats om beslutet. 57 4.7 Upphävande av beslut när fordringsägaren inte inlett en rättslig prövning av gäldenärens betalningsskyldighet i tid Meddelas ett beslut om kvarstad innan fordringsägaren har inlett en rättslig prövning av gäldenärens betalningsskyldighet för fordringsanspråket ska fordringsägaren inleda ett sådant förfarande inom 30 dagar från det att ansökan om kvarstad gavs in till domstolen eller inom 14 dagar från det att beslutet om kvarstad meddelades om denna dag infaller senare. 58 Inom samma tid ska fordringsägaren även redovisa att ett sådant förfarande har inletts till den domstol som har meddelat kvarstadsbeslutet. Om redovisningen uteblir ska beslutet om kvarstad upphävas eller förfalla och parterna informeras om detta. 59 Om det är en svensk domstol som ska upphäva beslutet och beslutet har verkställts i en annan medlemsstat ska domstolen fylla i beslutet om upphävande i ett standardformulär och skicka det till den behöriga myndigheten i verkställighetsstaten. Den behöriga verkställighetsmyndigheten ska sedan vidta nödvändiga åtgärder för att avbryta verkställigheten. 60 4.8 Överförande av beslutet till den som är behörig att inleda verkställigheten Om beslutet om kvarstad har meddelats i en annan medlemsstat än där det ska verkställas ska domstolen som meddelat beslutet eller fordringsägaren, beroende av vem som enligt nationell rätt i den medlemsstat där beslutet meddelats är ansvarig för att inleda verkställigheten, överföra beslutet till en särskilt utsedd behörig myndighet i verkställighetsmedlemsstaten. 61 56 Se artikel 21.3 jämfört med artikel 11. 57 Se artikel 21.2. 58 Se artikel 10.1. 59 Se artikel 10.2 första stycket. 60 Se artikel 10.2 tredje stycket. 61 Se artikel 23.3.
EU:s kvarstadsförordning på bankmedel [73] Det innebär att om en svensk domstol har meddelat ett beslut om kvarstad som ska verkställas i en annan medlemsstat så ska fordringsägaren översända beslutet till den behöriga myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten. 4.9 Information om gäldenärens bankkontouppgifter från banker 4.9.1 Fordringsägarens begäran i ansökan om kvarstad om information om gäldenärens konto i en annan medlemsstat Om fordringsägaren inte känner till på vilken bank i en medlemsstat gäldenären har konto ska denne i ansökan om kvarstad begära att domstolen hämtar in uppgifterna inför beslutet om kvarstad. 62 En sådan begäran kan framställas om fordringsägaren har ett verkställbart avgörande. Finns det ett avgörande som ännu inte är verkställbart kan en begäran bara göras om fordringsbeloppet är betydande och fordringsägaren kan visa att det föreligger fara i dröjsmål. 63 Fordringsägaren ska ange varför han eller hon tror att gäldenären har bankkonto i en viss medlemsstat. För att bestämmelsen ska få effekt anges i kvarstadsförordningen att varje medlemsstat ska utse en informationsmyndighet för ändamålet och att staterna ska tillhandahålla en metod som gör det möjligt att effektivt och ändamålsenligt, utan att vara oproportionerligt kostsamt eller tidskrävande, få tillgång till uppgifterna. 64 Varje medlemsstat ska i sin nationella rätt tillhandahålla minst en av följande metoder för att inhämta kontoinformation: en skyldighet för banker att på begäran uppge om gäldenären har ett bankkonto hos dem, rätt att få del av relevant information som myndigheter har i sina register eller på annat sätt förfogar över och en möjlighet för domstolar att ålägga gäldenären att uppge i vilken bank eller i vilka banker han eller hon har ett eller flera bankkonton, om en sådan förpliktelse åtföljs av ett föreläggande från domstolen som förbjuder gäldenären att ta ut eller överföra bankmedel som han eller hon har på kontot eller kontona upp till det belopp som ska beläggas med kvarstad. 65 Oavsett vilken metod eller vilka metoder som en medlemsstat använder ska alla myndigheter som medverkar i inhämtandet av information agera snabbt. 66 Kronofogdemyndigheten (Kronofogden) är svensk informationsmyndighet enligt kvarstadsförordningen. 67 62 Se artikel 14.1 2 jämfört med artikel 8.2 f). 63 Se artikel 14.1, andra stycket och prop. 2015/16:148, s. 12. 64 Se artiklarna 14.1, 14.4 5 och 50.1 b). 65 Se artikel 14.5 a) c). 66 Se artikel 14.5 andra stycket. 67 Se 3 lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU jämfört med artikel 4.13.
[74] Mikael Berglund 4.9.2 Bankens upplysningsskyldighet om bankkonto En bank är skyldig att på begäran av Kronofogden uppge om en gäldenär har ett bankkonto hos banken. 68 Bankens upplysningsskyldighet avser om en viss gäldenär har ett eller fler bankkonton i banken och inträder först när Kronofogden framställt en begäran om att upplysningar ska lämnas. 69 Bankens skyldighet är begränsad till information om gäldenären har bankkonton i banken och banken får inte lämna information om hur stort tillgodohavandet är eller vad det är för typ av konton. 70 Till skillnad från kvarstadsförordningen på bankmedel omfattar inte Nya Bryssel I-förordningen när det gäller privaträttsliga kommersiella fordringar ett samarbete mellan medlemsstaterna om informationsinhämtning om gäldenärens tillgångar som kan medverka till en för fordringsägaren effektivare verkställighet av fordringsanspråket. På samma sätt förhåller det sig även i detta avseende med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande. 71 Det finns dock flera tidigare reformförslag från Europeiska rådet och andra med inriktning på att öka effektiviteten i den gränsöverskridande verkställigheten av privaträttsliga fordringar genom ett effektivare informationsutbyte mellan medlemsstaterna som även omfattar andra tillgångar än bankmedel på konton, t.ex. annan lös egendom eller fast egendom. 72 I indrivningsdirektivet finns det en mer omfattande möjlighet till utbyte av upplysningar på elektronisk väg med hjälp av ett standardformulär om gäldenärens samtliga tillgångar mellan medlemsstaterna när det gäller både indrivning av skatter och begäran om säkerhetsåtgärder jämfört med det nämnda privaträttsliga området. 73 Det framgår även av direktivet att en anmodad medlemsstat vid en begäran om upplysningar från en medlemsstat om information om finan- 68 Se 4 första stycket lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU jämfört med artikel 14.5 a). 69 Se prop. 2015/16:148, s. 55. 70 Se prop. 2015/16:148, s. 55. 71 Se EUT 2004 L 143, EUT 2006 L 399 och EUT 2007 L 199. 72 Se Berglund, Mikael, Cross-Border Enforcement of Claims in the EU History, Present Time and Future, No. 65 in the series European Monographs of Kluwer Law International, second edition, 2014, s. 239 241. 73 Se artikel 5 jämfört med artiklarna 2, 21.1 och 23.1 andra stycket, EUT 2010 L 84 och Berglund, Mikael, Nytt rådsdirektiv om bistånd med indrivning av skatter och avgifter inom EU, Svensk Skattetidning, s. 210 211 och 216.
EU:s kvarstadsförordning på bankmedel [75] siella tillgångar inte får vägra lämna upplysningar enbart på grund av att dessa upplysningar innehas av t.ex. en bank eller annat finansinstitut. 74 4.9.3 Vitesföreläggande mot bank En begäran från Kronofogden till en bank om att uppge om en gäldenär har ett bankkonto hos banken får förenas med vite. 75 För ett vitesföreläggande krävs det inte att banken har låtit bli att lämna uppgifter och det finns inte heller någon skyldighet för Kronofogden att förena en begäran att lämna uppgifter med vite. 76 Ett utdömande av vite mot en bank prövas av den tingsrätt som prövar ett överklagande av Kronofogdens beslut. 77 Ett vite får inte dömas ut om ändamålet med det har förfallit. 78 4.9.4 Återredovisning av information från Kronofogden till den domstol som skickat begäran om kontoinformation Informationen om bankkonton ska så snart den inhämtats översändas av Kronofogden till den domstol i en annan medlemsstat som skickat över begäran om information. 79 Om det inte går att inhämta någon information ska Kronofogden informera den domstol som har skickat över begäran om det. 80 Av kvarstadsförordningen framgår det inte i vilken omfattning efterfrågningar ska göras innan informationsmyndigheten kan återrapportera till domstolen om att den inte har kunnat inhämta någon information. Av förordningen framgår det dock att den metod som används för informationsinhämtning ska vara effektiv och ändamålsenlig utan att vara oproportionerligt kostsam eller tidskrävande. 81 En bedömning får göras i varje enskilt fall där Kronofogden kan hämta ledning av vad som gäller i fråga om omfattningen av de efterforskningar som görs i ett svenskt verkställighetsärende om kvarstad för fordran där bankmedel eftersöks. 82 Exakt hur information ska hämtas in framgår inte heller av förordningen, men samma rutiner som Kronofogden använder sig av för att hämta information från 74 Se artikel 5.3. 75 Se 4 andra stycket lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU. 76 Se prop. 2015/16:148, s. 55. 77 Se 4 tredje stycket lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU jämfört med 2 kap. 15 andra stycket utsökningsbalken (1981:774) (UB) och 18 kap. 1 UB. 78 Se 4 tredje stycket lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU jämfört med 2 kap. 15 UB. 79 Se artikel 14.6. 80 Se artikel 14.7. 81 Se beaktandesats (20). 82 Se prop. 2015/16:148, s. 23.
[76] Mikael Berglund tredje man i utsökningssammanhang bör kunna användas för informationsinhämtning i kvarstadsärenden enligt förordningen. 83 Kronofogden får ta ut en avgift av fordringsägaren i ärendet om inhämtande av bankkontoinformation. 84 Regeringen får meddela föreskrifter om avgiftens storlek. 85 5. Verkställighet av ett beslut om kvarstad på bankmedel 5.1 Erkännande Ett beslut om kvarstad som meddelats i en medlemsstat i enlighet med kvarstadsförordningen ska erkännas utan att det krävs något särskilt förfarande och ska vara verkställbart i en annan medlemsstat utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring. 86 Alla myndigheter som deltar i verkställigheten av beslutet ska agera utan dröjsmål. 87 5.2 Verkställighet När den behöriga myndigheten har tagit emot beslutet om kvarstad ska den vidta de åtgärder som behövs för att beslutet ska verkställas enligt dess nationella rätt. 88 Verkställigheten ska ske i enlighet med verkställighetsstatens nationella bestämmelser för verkställighet av likvärdiga nationella beslut om säkerhetsåtgärder, om inte annat följer av förordningen. 89 Av kvarstadsförordningen framgår det att en bank kan vara ansvarig för verkställighet, men även att en annan enhet kan vara ansvarig för att verkställa ett beslut om kvarstad i verkställighetsmedlemsstaten. 90 Vid verkställighet i Sverige av ett beslut om kvarstad enligt förordningen ska UB gälla för verkställighet om inte något annat följer av förordningen eller lagen. 91 Kronofogden är behörig myndighet och ansvarig verkställande myndighet enligt förordningen. 92 Det innebär att fordringsägare från andra EU-stater som omfattas av förordningen 83 Se prop. 2015/16:148, s. 23. 84 Se 5 första stycket lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU. 85 Se 5 andra stycket lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU och regeringens kommande förordning som beräknas bli publicerad under det fjärde kvartalet 2016. 86 Se artikel 22. 87 Se artikel 23.2. 88 Se artikel 23.5. 89 Se artikel 23.1. 90 Se artiklarna 24.4, 25.1 och 25.4. 91 Se 7 lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU. 92 Se 6 lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU.
EU:s kvarstadsförordning på bankmedel [77] kan ansöka hos Kronofogden om verkställighet av beslut om kvarstad från en domstol i en annan EU-stat. När ett beslut om kvarstad enligt förordningen ska genomföras i Sverige kommer bankens skyldighet att genomföra kvarstadsbeslutet inledas genom ett föreläggande från Kronofogden enligt UB där banken förbjuds att fullgöra sina skyldigheter till annan än Kronofogden. 93 Banken ska enligt förordningen genomföra beslutet om kvarstad utan dröjsmål och antingen spärra beloppet på kontot eller, om nationell lagstiftning tillåter det, föra över beloppet till ett särskilt konto. 94 Mot bakgrund av att svenska banker för närvarande saknar teknisk möjlighet att spärra en del av behållningen på ett konto får banken för att genomföra ett beslut om kvarstad överföra det kvarstadsbelagda beloppet till ett särskilt konto hos Kronofogden. 95 Innan banken överför bankmedlen ska banken utföra sina skyldigheter enligt förordningen, t.ex. genom att räkna om det belopp som anges i beslutet om kvarstad till den valuta som bankmedlen är i eller genom att beakta pågående transaktioner. 96 5.2.1 Undantagna belopp från att beläggas med kvarstad De belopp som är undantagna från utmätning enligt verkställighetsstatens nationell rätt ska vara undantagna från att beläggas med kvarstad enligt förordningen. 97 Det innebär i Sverige att bestämmelserna om undantag från utmätning i UB är tillämpliga. 98 Även de riktlinjer som Kronofogden redan använder för att fastställa gäldenärens behov, beneficium, när det saknas uppgifter om detta från gäldenären kan då användas. 99 5.2.2 Kvarstad på bankmedel på gemensamma bankkonton och förvaltarbankkonton Bankmedel på konton som enligt bankens uppgifter inte innehas endast av gäldenären, eller som innehas av tredje man på gäldenärens vägnar eller av gäldenären på tredje mans vägnar, får beläggas med kvarstad endast i den omfattning som medlen får beläggas med kvarstad enligt verkställighetsstatens rätt. 100 93 Se 6 kap. 3 första stycket UB. 94 Se artikel 24.2 b). 95 Se 8 lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU. 96 Se prop. 2015/16:148, s. 33. 97 Se artikel 31.1. 98 Se 5 kap. UB. 99 Se prop. 2015/16:148, s. 32. 100 Se artikel 30.
[78] Mikael Berglund 5.3 Förklaring om bankmedel som belagts med kvarstad När beloppet mottagits från den svenska banken ska Kronofogden, före utgången av den tredje arbetsdagen efter genomförandet av beslutet om kvarstad, utfärda en förklaring på ett särskilt formulär och ange om och i vilken omfattning bankmedel på gäldenärens konto eller konton belagts med kvarstad samt ange vilken dag beslutet om kvarstad genomfördes. 101 Om Kronofogden på grund av exceptionella omständigheter inte kan utfärda förklaringen inom tre arbetsdagar ska förklaring utfärdas utan dröjsmål, dock senast före utgången av åttonde arbetsdagen efter att beslutet om kvarstad genomfördes. 102 Förklaringen ska översändas utan dröjsmål i bl.a. följande situationer. Om beslutet om kvarstad meddelats i verkställighetsmedlemsstaten ska det översändas till den domstol som meddelat beslutet och till fordringsägaren med rekommenderat mottagningsbevis eller likvärdigt elektroniskt kommunikationsmedel. 103 Om beslutet om kvarstad meddelats i en annan medlemsstat än verkställighetsmedlemsstaten ska förklaringen översändas till den behöriga myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten om inte förklaringen utfärdats av den myndigheten. 104 Före utgången av den första arbetsdagen efter mottagandet eller utfärdandet av förklaringen ska myndigheten översända förklaringen till den domstol som meddelat beslutet om kvarstad och till fordringsägaren med rekommenderat brev med mottagningsbevis eller likvärdigt elektroniskt kommunikationsmedel. 105 Den som är ansvarig för att verkställa beslutet om kvarstad ska på begäran av gäldenären låta gäldenären ta del av beslutet eller låta gäldenären få del av beslutet utan en sådan begäran. 106 5.4 Ansökningar från fordringsägare eller gäldenär om begränsningar av belopp En fordringsägare får ansöka hos den behöriga domstolen i verkställighetsstaten eller, om det följer av nationell rätt som i Sverige hos den behöriga verkställande myndigheten om att verkställigheten av beslutet om kvarstad ska ändras för att anpassas till undantagna belopp för gäldenärens räkning. 107 101 Se artikel 25.1 första meningen. 102 Se artikel 25.1 andra meningen. 103 Se artikel 25.2. 104 Se artikel 25.3 första stycket. 105 Se artikel 25.3 andra stycket. 106 Se artikel 25.4. 107 Se artikel 35.4 jämfört med artikel 31.
EU:s kvarstadsförordning på bankmedel [79] Gäldenären kan också ansöka om en begränsning av undantagna belopp till den behöriga domstolen i verkställighetsstaten eller till den behöriga verkställande myndigheten. 108 Genom bestämmelserna i förordningen kan parallella verkställighetsförfaranden i flera medlemsstater hanteras med hänsyn till gäldenärens rätt till undantagna belopp ställt i förhållande till verkställigheten av det totala kvarstadsbeloppet. 5.5 Delgivning och översändande av handlingar Kronofogden har i sin egenskap av behörig myndighet också ansvaret för att delge ett kvarstadsbeslut som har meddelats i en annan medlemsstat och övriga handlingar som ska delges enligt kvarstadsförordningen med en gäldenär som har hemvist i Sverige i alla de fall som omfattas av förordningen. 109 I förordningen finns det omfattande bestämmelser om delgivning av gäldenären och om sättet för översändande och mottagande av handlingar. 110 6. Rättsmedel för invändning mot ett beslut om kvarstad och verkställighet enligt förordningen Kvarstadsförordningen innehåller särskilda bestämmelser om och under vilka förutsättningar parterna kan invända mot ett beslut om kvarstad och dess verkställighet. Även förfarandet för detta regleras i förordningen. 111 Det betyder att nationella bestämmelser om rättsmedel t.ex. överklagandemöjligheter inte är tillämpliga i förordningens kvarstadsförfarande. Däremot regleras inte vilken domstol eller verkställande myndighet som ska pröva en ansökan om rättsmedel utan det avgörs av respektive medlemsstat. En gäldenärs ansökan om rättsmedel mot ett beslut om kvarstad i Sverige prövas av den domstol som har meddelat beslutet om kvarstad och vid handläggningen tillämpas RB:s bestämmelser om tvistemål, om något annat inte följer av kvarstadsförordningen. 112 En ansökan om rättsmedel mot verkställigheten av ett beslut om kvarstad prövas av Kronofogden och vid handläggningen tilllämpas UB, om inte något annat följer av kvarstadsförordningen. 113 Om gälde- 108 Se artikel 34.1 jämfört med artikel 31. 109 Se artikel 28 jämfört med artikel 25. 110 Se artiklarna 28 och 29. 111 Se artiklarna 21, 33.1 och 34.1 2. 112 Se 9 lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU och prop. 2015/16:148, s. 36 37. 113 Se 10 första stycket lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU och prop. 2015/16:148, s. 38 40.
[80] Mikael Berglund nären i ansökan om rättsmedel mot verkställigheten av ett beslut om kvarstad som grund anför att kvarstadsbeslutet uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) ska dock ansökan istället prövas av den tingsrätt som är behörig att pröva överklaganden i utsökningsmål och vid handläggningen tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden, om inte något annat följer av förordningen. 114 7. Gäldenärens ansökan om att få ställa säkerhet i stället för kvarstad Efter ansökan av gäldenären får den domstol som meddelade beslutet om kvarstad enligt kvarstadsförordningen besluta om att bankmedel ska frigöras om gäldenären till domstolen ställer säkerhet med det belopp som anges i kvarstadsbeslutet eller en annan form av säkerhet som är godtagbar och till ett värde som åtminstone motsvarar det beloppet. 115 Efter ansökan från gäldenären gäller samma sak enligt förordningen beträffande frigörande av bankmedel och ställande av säkerhet för den behöriga verkställande myndigheten i verkställighetsstaten, i Sverige Kronofogden, när det gäller att avbryta verkställigheten av beslutet. 116 En säkerhet i form av kontanta medel som ställs till en svensk domstol ska deponeras av gäldenären hos en länsstyrelse. 117 En ansökan av en gäldenär om att få ställa säkerhet för att avbryta verkställigheten enligt förordningen ska i Sverige prövas av Kronofogden. 118 En fordringsägare ska ges tillfälle att yttra sig över en ställd säkerhet innan den prövas av svensk domstol. 119 När det gäller andra säkerheter än kontanta medel, t.ex. pant, borgen eller företagshypotek eller proprieborgen eller solidarisk borgen och då sådana säkerheter inte godkänts av den till vars förmån säkerheten ska gälla så ska den i Sverige prövas av Kronofogden. 120 Om fordringsägaren eller Kronofogden godkänt sådana säkerheter ska de tas i förvar av Kronofogden. 121 114 Se 10 andra stycket lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU jämfört med artikel 34.2 och 18 kap. 1 UB. 115 Se artikel 38.1 a). 116 Se artikel 38.1 b) och 11 lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU. 117 Se 14 lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU. 118 Se 11 lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU. 119 Se 12 lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU. 120 Se 13 lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU jämfört med 2 kap. 25 första stycket UB. 121 Se 13 lagen (2016:757) om kvarstad på bankmedel inom EU jämfört med 2 kap. 25 fjärde stycket UB.
EU:s kvarstadsförordning på bankmedel [81] 8. Fordringsägarens skadeståndsansvar och ställande av säkerhet Fordringsägaren är enligt kvarstadsförordningen ansvarig i förhållande till gäldenären för en skada som ett kvarstadsbeslut orsakat gäldenären på grund av ett fel som begåtts av fordringsägaren och gäldenären har då bevisbördan för felet. 122 Det bör dock observeras att det i förordningen även finns ett undantag med ett presumtionsansvar för fordringsägarens skadeståndsskyldighet i vissa fall, t.ex. när en rättslig prövning av fordringsanspråket inte har inletts inom föreskriven tid eller när ett överskjutande belopp som har belagts med kvarstad inte har frigjorts, för ersättning av skada om fordringsägaren inte kan motbevisa att ett fel inte har begåtts. 123 I sådana fall är fordringsägaren enligt förordningen skyldig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de bankmedel som belagts med kvarstad och som överstiger det belopp som anges i beslutet om kvarstad frigörs. 124 För att frigöra beloppet ska fordringsägaren lämna in en ansökan till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där beslutet om kvarstad har verkställts, i Sverige till Kronofogden. 125 Om bankmedlen är säkerställda på ett konto hos banken ska den behöriga myndigheten, i Sverige Kronofogden, utan dröjsmål förelägga banken att frigöra det överskjutande beloppet. 126 En ansökan av fordringsägaren om frigörande av bankmedel som har belagts med kvarstad kan handläggas på motsvarande sätt som en återkallelse av sökt verkställighet i ett ärende enligt UB. 127 Förordningen medger att en medlemsstat kan behålla eller införa andra ansvarsgrunder än den reglering som förordningen innehåller, t.ex. att behålla eller införa strikt ansvar som grund. 128 En fordringsägare ska enligt förordningen ställa säkerhet med ett belopp som är tillräckligt för att säkerställa ersättning för eventuell skada som gäldenären kan komma att orsakas till följd av kvarstadsbeslutet i den utsträckning fordringsägaren är ansvarig för skada. 129 Tillämplig lag för fordringsägarens skadeståndsansvar är enligt förordningen lagen i verkställighetsmedlemsstaten. 130 I Sverige har en svarande rätt till ersättning för skada 122 Se artikel 13.1 jämfört med beaktandesats (19) första stycket. 123 Se artikel 13.2 jämfört med artikel 27. 124 Se artikel 27.1. 125 Se artikel 27.2 första stycket. 126 Se artikel 27.2 andra stycket. 127 Se prop. 2015/16:148, s. 29 30. 128 Se artikel 13.3 jämfört med beaktandesats (19) andra stycket och prop. 2015/16:148, s. 46 47. 129 Se artikel 12.1 första meningen. 130 Se artikel 13.4.
[82] Mikael Berglund som uppstått till följd av ett beslut om säkerhetsåtgärder, när det gäller kvarstad enligt RB och UB. 131 9. Förhållande till nationell processrätt Processrättsliga frågor som inte regleras i kvarstadsförordningen ska regleras av nationell rätt i den medlemsstat där prövning sker. 132 Konsekvenserna av att ett insolvensförfarande inleds för enskilda verkställighetsåtgärder t.ex. verkställighet av ett beslut om kvarstad regleras av nationell rätt i den medlemsstat där insolvensförfarandet inletts. 133 10. Avslutande analys och slutsatser Efter ett reformarbete under många år inom EU träder kvarstadsförordningen ikraft den 18 januari 2017. Det är ett mycket betydelsefullt steg framåt för en fordringsägare att det finns ett enhetligt unionsförfarande för kvarstad på bankmedel i förordningen som kan användas som ett huvudsakligt alternativ till medlemsstaternas nationella förfaranden för kvarstad. Förfarandet i dess helhet i förordningen ställer höga krav på skyndsamhet. Det finns även en många gånger avgörande effektiv möjlighet i kvarstadsförordningen för en fordringsägare att i ansökan om kvarstad begära informationsinhämtande från banker om bankmedel på en gäldenärs bankkonto i en eller flera medlemsstater. Detta är en mycket betydelsefull skillnad då det saknades en sådan reglering i EU-rätten och då en fordringsägare helt varit utlämnad till att på egen hand söka information när det gäller i vilka medlemsstater som gäldenärens bankmedel för tillfället finns. Dessutom så finns det i kvarstadsförordningen ett nytt förfarande för verkställighet av kvarstadsbeslut på bankmedel. Förordningen innebär även att de enskilda fordringsägarna i medlemsstaterna blir mer jämställda jämfört med de offentliga fordringsägarnas möjlighet till informationsutbyte i samband med säkerhetsåtgärder för skatter och andra fordringar enligt indrivningsdirektivet beträffande bankmedel. Samma sak kommer att gälla, om kvarstadsförordningens tillämpningsområde, efter en kommande revidering, även utvidgas till finansiella instrument. 131 Se 15 kap. 6 första stycket RB och 3 kap. 22 tredje stycket UB och Gregow, Torkel, Kvarstad och andra säkerhetsåtgärder Enligt 15 kap. rättegångsbalken, Norstedts Juridik 2014, angående svarandens rätt till ersättning för skada, s. 110 116. 132 Se artikel 46.1. 133 Se artikel 46.2.