Vad kan FN göra åt den internationella vapenhandeln? Paul Beijer Enheten för Nedrustning och ickespridning
Bakgrundsteckning väpnat våld och konflikt Den internationella handeln med vapen FNs insatser (en kronologi) FNs vapenhandelsregister FNs program för små och lätta vapen ATT Inverkan på nationell exportkontroll
Det kalla krigets slut innebar inte fred Irak-Kuwait 1990-1991 Rwanda 1990-1993 Algeriet 1991-2002 Sierra Leone 1991-2002 Sydossetien 1991-1992 Forna Yugoslavien 1991-1999 Burundi 1993-2005 Tjetjenien 1994-2009
Tjetjenien 1994-2009 Demokratiska Republiken Kongo 1996-2003 Albanien 1997 Republiken Kongo 1997-1999 Eritrea-Etiopien 1998-2000 Kosovo 1998-1999 Liberia 1999-2003 Afghanistan 2001- Irak 2003-2011 Centralafrikanska Republiken 2004-2007
Darfur 2006- Georgien 2008 Elfenbenskusten 2010-2011 Syrien 2011- Libyen 2011- Mali 2012- Ukraina (Donbass) 2014-
Det väpnade våldets effekter I snitt dör 1 person per minut av väpnat våld Mångdubbelt fler skadas och får fysiska och psykiska men för livet I konfliktområden dör också manga fler av undernäring och sjukdomar i avsaknad av fungerande samhällsinstitutioner Sexuellt våld har blivit en medveten taktik Stora flyktingströmmar genereras, och har sina egna riskmoment
Bara 14% av det väpnade våldets dödsoffer härrör sig från konflikter Resten i fredliga samhällen Det globala genomsnittet : 7 per 100 000 Japan, Singapore, Island : 0,3 per 100 000 Sverige : 0,7 per 100 000 Honduras : 90,4 per 100 000 Centralamerika, Karibien, Latinamerika och Afrika dominerar i kategorin över 10, men även Ryssland är med Det civila väpnade våldet har uppskattats kosta 100-150 miljarder USD per år
Den internationella vapenhandeln Handeln med tyngre vapensystem 1950-2015 (källa Sipri)
De tio största exportörerna av tunga vapensystem 2011-2015 (källa Sipri)
Handeln med små och lätta vapen (Källa: Small Arms Survey)
Finns det invändningsfri handel? Nischproduktion dyra, högteknologiska system Ersättningsinvesteringar i stabila länder Stabiliserande export?
Hur ser den problematiska handeln ut? Legal men oansvarig handel Oreglerad handel Illegal handel
FN:s insatser, en kronologi 1990: Irak invaderar Kuwait 1991: UN Register of Conventional Arms 1997: Mine Ban Convention (Oslo-konventionen) 1997: Oscar Arias appell 2001: UN Program of Action on Small Arms and Light Weapons 2005: Firearms Protocol 2005: International Tracing Instrument 2008: Cluster Munitions Convention (Ottawa-konventionen) 2010: Arms Trade Treaty förhandlingar inleds 2013: Arms Trade Treaty 2015: Agenda 2030
UN Register of Conventional Arms ( FN-registret ) Omfattar alla FNs medlemsstater Frivillig, förtroendeskapande Årlig rapportering av export och import av sju kategorier tunga vapen Vikande deltagande Små och lätta vapen ingår inte fullt ut Inte heller anskaffning från egen produktion Expertöversyn vart tredje år
UN Program of Action on Illicit Small Arms and Light Weapons Omfattar alla FNs medlemsstater Frivillig Fokus på illegal handel Fokus på åtgärder på nationell nivå, för att förhindra läckage till den illegala marknaden
Arms Trade Treaty Krav på kontroll över internationell handel Reglering av handeln, inte förbud Juridiskt bindande Omfattar bara statsparter, men sedvanerättsligt normbildande Normer för exportbedömningar Rapporterigsskyldigheter Ingen överstatlighet Varje statspart genomför efter egna förutsättningar Stöd för införande
Hur verkar ATT? Mer ansvarsfull legal handel Kraftig minskning av den oreglerade handeln Utökad kontroll ger bättre förutsättningar att tackla den illegala handeln
Stödet för ATT Röstades igenom i FNs Generalförsamling med 154-3-22 130 stater har undertecknat 87 stater har ratificerat Hastighetrekord i FN
Hur har FN-arbetet påverkat nationell exportkontroll? Traditionellt: säkerhetspolitiska bedömningar Sedan 1990-talet: mänskliga rättigheter Med ATT: humanitär rätt, GBV Med Agenda 2030: kopplingen görs mellan väpnat våld och ekonomisk/social utveckling
Tack för uppmärksamheten! Frågor eller kommentarer?