Varför är just Bibeln Guds ord?

Föredrag av Torsten Åhman Varför är just Bibeln Guds ord? Varför är det just Bibeln som vi kallar Guds ord? Det finns ju så otroligt mycket böcker. Många med ett fantastiskt bra kristet innehåll. Varför har just den här boken en sådan särställning? Egentligen är ju Bibeln ett helt bibliotek. Det är 66 böcker som ingår. Varför just de? Varför ingår Matteus evangelium, men inte Tomasevangeliet? Varför ingår inte Maria Magdalenas evangelium? Hon vandrade ju också med Jesus. Om detta handlar denna framställning. Det kommer alltså att handla om Bibelsyn. I en kommande framställning ska vi tala om Bibeltolkning. Det är en annan sak. Bibelsyn handlar om hur vi värderar Bibeln - varför vi anser den vara speciell - varför vi kallar den Guds ord. Bibeltolkning handlar om hur vi tolkar den - vad det vi läser betyder. Redan från början hade de första kristna en hög värdering av Bibeln. När man skulle beskriva hur den kristna tron bredde ut sig använde man uttrycket Guds ord hade framgång. Det uttrycket finns gång på gång i vår första kyrkohistoria, Apostlagärningarna. Man sa inte att det var kyrkan som hade framgång, eller att någon predikant hade framgång - utan det var Guds ord som hade framgång. Det är detta ord som finns i Bibeln. En hög värdering av Bibel har funnits i den kristna kyrkan genom hela historien. Och så är det också idag. Som exempel kan nämnas att man i den kyrka jag tillhör har man formulerat det så här i sin grundläggande konstitution: 1

Församlingen är byggd på apostlarnas grund, given i Bibeln. Den heliga skrift är nådemedel och rättesnöre för tron och dess tillämpning i livet (Ef 2:20; Ps 119:105; Rom 15:4) Här sägs att Bibeln är den heliga skrift. Ordet helig - ett ord vi inte använder så mycket - betyder annorlunda. Vilodagen skulle vara en helig dag. Det betyder att den skulle vara annorlunda än alla andra dagar. Templet var ett heligt hus. Det vill säga: det var annorlunda än alla andra hus. Bibeln är en helig skrift. Det betyder att den är annorlunda än alla andra skrifter. Helig betyder också att den har med Gud att göra. Vilodagen var annorlunda därför att det var Guds dag. Templet var annorlunda därför att det var Guds hus. Bibeln är annorlunda därför att det är Guds ord. Det är detta som ligger i uttrycket den heliga skrift. Den kallas också för rättesnöre. Vad är ett rättesnöre? Det är ett snöre man spänner ut när man till exempel ska gjuta en grund, bygga en mur, anlägga en gräsmatta, eller klippa en häck. Självklart är det viktigt med ett rättesnöre när det gäller tron. Utan ett sådant är vi ganska hjälplösa. Om vi inte har ett sådant vad ska då avgöra vad vi ska tro på? Ska vi följa tillfälliga impulser. Känslostämningar, trender. Det kan ju bära iväg vart som helst. Utan ett rättesnöre har vi inget budskap. Inget att tro på. Inget att förmedla. Hela tron faller platt. I Bibeln finns grunden. Församlingen är byggd på apostlarnas grund, given i Bibeln. Grunden är helt avgörande för ett hus. Lika avgörande är Bibeln för den kristna tron 2

Det vi undrar just nu är: varför är det just Bibeln som har den rollen. Varför är det just den som är rättesnöre, varför värderar vi den så högt? Och varför är det just de 66 böckerna som har denna status? Varför finns till exempel Höga Visan med? Det är ju en kärleksdikt? Varför är 3:e Moseboken med som har en massa lagar som en kristen inte ska följa? Varför är Domarboken med som handlar om en massa krig för över tretusen år sen? Varför räknas inte de s k apokryferna som helig skrift eller Tomasevangeliet med, eller Maria Magdalenas evangelium? Svaret på de frågorna är att detta har med Jesus att göra. Att vara kristen är ju att följa Jesus. Det är ju detta det hela går ut på. Det är därför man kallas kristen. Vi som är kristna har fått förtroende för Jesus. Han har blivit vägledare och andlig auktoritet. Vi vill anpassa våra tankar efter hans tankar. Vad han står ska forma ens synsätt på allting. Och detta allting inkluderar även synen på vad som är helig skrift. 1. Gamla Testamentet var Guds ord för Jesus. Det vi kallar Gamla Testamentet var den Bibel Jesus hade. Det var en allmän uppfattning bland judarna på den tiden att de skrifter vi kallar Gamla Testamentet var för dem helig skrift. Det var Guds ord. Det fanns mycket i judendomen som Jesus vände sig emot. Jag skulle kunna räkna upp mängder av företeelser på det religiösa området som han vände sig emot, men synen på de heliga skrifterna delade han. Gång på gång uttrycker han sin tro på Gamla testamentet som Guds ord. 3

1. I bergspredikan lägger han grunden för sin undervisning. Och där säger han: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen och profeterna. ( lagen och profeterna är den hebreiska Bibeln det vi kallar Gamla Testamentet). Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. (Matt 5:17-18) Ordet uppfylla betyder göra ännu fullkomligare (P Waldenström). Tänk dig en träsnidare som har en medhjälpare. Den medhjälparen framställer t ex ett ansikte i trä i grova drag som en förberedelse. Så fortsätter träsnidaren och gör den ännu mer fullkomlig. Gamla Testamentet är en framställning i grova drag en förberedelse. Det som händer när Jesus kommer är att han tar det som är förberett och gör det ännu mer fullkomligt. Han sa också: Skriften kan inte upphävas. (Joh 10:35) 2. Vi kan läsa om hur Jesus använde sig av Gamla Testamentet i den andliga kampen. Vi har det utmålat i Matt 4: 1-11 och skildras som ett samtal med djävulen. I den utmaningen använder Jesus ord ur Gamla testamentet för att ge verkningsfulla svar. Gång på gång svarar han Det står skrivet. Bland annat säger han: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun. (Matt 4:4) 4

ord som utgår från Guds mun. Det säger något om hur Jesus såg Jesus på Gamla Testamentet och därför citerade han ur det och på grund av kraften i de orden gick han segrande genom denna andliga kamp. 3. Jesus hamnade ibland i hårda diskussioner. Då använde han Gamla Testamentet som auktoritet. Hans främsta meningsmotståndare var fariséer och saddukkéer. Två olika religiösa grupper som angrep honom från olika håll. Fariseerna hade lagt till sina egna stadgar. De kritiserade Jesus och lärjungarna för att de inte följde alla religiösa regler som genom åren hade vuxit fram inom judendomen. Jesus säger att detta var egna tillägg som de hade gjort. Till dem säger Jesus: Ni sätter Guds ord ur kraft genom de regler som ni har ärvt och fört vidare. (Mark 7:1-13) Jesus kallar alltså skrifterna för Guds Ord och säger att en hel del av fariséernas religion borde skäras bort med Guds ord som rättesnöre. Med Saddukkerna var det tvärtom. De hade skurit bort för mycket. Deras religion var inomvärldslig. De trodde inte på uppståndelsen, inte heller på existensen av en osynlig värld (Apg 23:8). För dem citerade Jesus de gammaltestamentliga skrifterna som rättesnöre för att visa att deras tro inte höll måttet. Läs i Mark 12:18-27. ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt säger han. 4. Jesus såg sitt hela sitt liv som en uppfyllelse av Gamla Testamentet. Han inte bara citerade Gamla Testamentet. Han menade att hans liv var en uppfyllelse av vad som var sagt där. 5

a) När han startade sin verksamhet var det där han hämtade sin programförklaring. Luk 4:18-19. Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. (citat från Jesaja 61). Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig. (Luk 4:18-21) Obs! Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse. b) Den avgörande kampen, när han gick in i sitt lidande och sin död, såg han också som en uppfyllelse av Gamla testamentets skrifter: En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. Då sade Jesus till honom: `Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. Tror du inte att om jag bad min fader skulle han skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att allt detta måste hända? (Matt 26: 51-54) c) När han träffar sin förbryllade lärjungar efter uppståndelsen och ska förklara vad som har hänt gör han det genom en utläggning av Gamla testamentet: Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna. (Luk 24:27) Han sade till dem: Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna. (Luk 24:44) 6

Gamla testamentet var för Jesus vägledare, rättesnöre och andlig inspirationskälla. Vi delar den inställningen. Att vi gör det är en konsekvens av att följa honom att han är vår andliga auktoritet. Den konsekvensen drog de första kristna: Varje bok i skriften (Obs! Detta är den hebreiska bibeln, den bibel som Jesus hade och är identisk med det vi kallar (Gamla Testamentet) är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, 2 Tim 3:16 Den konsekvensen drar också vi II. Nya testamentet 1. Jesus planerade för att det han sa och gjorde skulle föras vidare. Det framgår av berättelserna om Jesus att han avsåg att det han sa och gjorde skulle föras vidare till andra. Han menade att budskapet skulle nå till hela världen. Det var ju därför han inbjöd lärjungar att följa honom Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Matt 24:14 Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne." Matt 26:13 Han sade till dem: "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 7

Mark 16:15 Sa han att det skulle skrivas? Nej det sa han aldrig, men vi ska komma ihåg att i den miljö Jesus uppträdde hörde religion och heliga skrifter ihop. När man tänkte på religion tänkte man på skrifter. Att Jesus förutsåg att apostlarnas ord skulle föras vidare och att det var på grund av detta ord människor skulle komma till tro framgår av Jesu förbön i Johannesevangeliets sjuttonde kapitel: de har bevarat ditt ord vers 6 (Ordet bevara betyder speja på, vakta, bevara, gömma), orden du gav mig har jag gett dem vers 8 Jag ger dem ditt ord vers 14 vers 20 men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig Detta förberedde Jesus genom att kalla apostlar. Ordet apostel betyder sändebud med fullmakt. Den som är apostel talar å någons vägnar. Det kunde till och med förekomma på den tiden att om brudgummen var förhindrad att vara med på sitt eget bröllop, kunde någon med fullmakt svara ja till bruden å brudgummens vägnar. En sådan person kallades apostel. Apostelns ord hade lika stor tyngd som dens som gett honom uppdraget. Att detta också gällde Jesu apostlar framgår av Matt 10:40: Den som tar emot er tar emot mig eller Luk 10:16: Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig 8

Jesus gav dessa apostlar en speciell kallelse. Många andra följde Jesus, många andra var också predikanter, men apostlarna var en speciell grupp och utvaldes på ett särskilt sätt. De fick också en speciell erfarenhet. De fick alla möta Jesus som uppstånden från de döda. Många andra fick också se den uppståndne: Men apostlarna fick det på ett särskilt sätt. sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem han hade utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att ha levde. Då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade med dem om Guds rike (Apg 1:2-3) De fick också en speciell utrustning. I sitt avskedstal gav Jesus ett löfte om bistånd till apostlarna bundet till att de skulle föra hans ord vidare. Men Hjälparen, den heliga anden som Faderns skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er (Joh 14:26) Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen: han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta. (Joh 16: 12-15) Det är viktigt att läsa dessa uttryck med den bakgrunden att de som först lyssnade till dem genom sin religiösa bakgrund så intimt förknippade religion med skrift. Vi läste nyss om hur de första kristna såg på Gamla Testamentet. Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, 2 Tim 3:16 9

Uttrycket inspirerad av Gud är ett ord i grundtexten. Ordet är gudandad. Jesu undervisning om Anden går ut på att de första kristna skulle stå i samma funktion när de förde budskapet vidare. Hur de första kristna såg på apostlarnas skrifter Bland det första som är återgivet om den allra första kristna församlingen är: de deltog troget i apostlarnas undervisning (Apg 2:42) De levde i en varm, karismatisk form av andlighet med uppenbarelser och ingivelser, de hade profetiska budskap och drömmar, men det var apostlarnas undervisning som var grunden för tron i den första kristna församlingen. Den var normen rättesnöret. Justinus Martyren (100 165) berättar om hur en gudstjänst gick till cirka år 150: På den dag som kallas söndag samlas alla som bor i städer eller på landsbygden tillsammans på en plats och apostlarnas minnesanteckningar eller profeternas skrifter läsas så länge tiden tillåter, sedan när läsningen är över ger ledaren instruktioner och uppmanar oss att efterlikna dessa goda ting. Sedan reser vi oss alla tillsammans och beder och när vår bön är slut tas bröd, vin och vatten fram, ledaren bär fram böner och tacksägelse, efter sin förmåga, och folket samtycker genom att säga amen. (Justinus Apologi 16-66) Här följer några citat som visar hur man såg på den här saken under den första kristna tiden: 10

Clemens av Rom (Dog ca år 100.) Man menar att han personligen kände Petrus och Paulus. Apostlarna tog emot evangeliet för vår räkning från Herren Jesus Kristus; Jesus Kristus var sänd av Gud. Alltså är Kristus från Gud och apostlarna från Kristus. (paragraf 5) Ireneus (ca 130-202 e Kr) Ty han som är allas Herre gav evangeliets kraft till sina apostlar, genom vilka vi har lärt känna sanningen, nämligen Guds Sons undervisning.. Detta evangelium predikade de först. Sedan, genom Guds vilja, gav de det till oss i Skrifterna till att utgöra en pelare och grundval för vår tro. (Citat från Norman Geisler, William Nix, A general introduction to the Bible) Tertullianus (född ca 150) Vi kristna är förbjudna att komma med något nytt i vår egen auktoritet, eller att lyda vad någon annan hittat på eget bevåg. Vår auktoritet är Herrens apostlar och inte heller de hittade på något nytt i sin egen auktoritet. De förde troget vidare den undervisning de fått av Kristus till folken. När sedan de första, de som varit med Jesus började försvinna, många av dem dog ju martyrdöden, ville man sammanställa deras skrifter Det var också så att en massa skrifter började komma i omlopp. De som var förstahandsvittnen började försvinna. Kriteriet för de skrifter som skulle godkännas som äkta var att de var skrivna av apostlar eller apostlars lärjungar. Detta kallas kanon (rör, måttstock) Det var nödvändigt att samla de skrifter som gick tillbaka på den allra första tiden, till apostlar eller deras lärjungar för att bevara den genuina kristna tron. Det var därför t ex Tomasevangeliet eller Maria Magdalenas evangelium eller Judasevangeliet aldrig 11

var aktuella för kanon. De tillkom senare och har författats av andra än Jesu lärjungar. Orsaken till de kristnas höga värdering av Bibeln har alltså med tron på Kristus att göra. Det är han som ger Bibeln dess auktoritet. Bibeln har denna centrala plats i den kristna församlingen just därför att församlingen är kristen. För en kristen är det också naturligt att tänka att om Gud gjort något avgörande i Jesus Kristus är det följdriktigt att han vakar över att detta förs vidare på ett trovärdigt sätt. Skulle han göra detta djupgående och omfattande ingripande för att sedan låta allt rinna ut i sanden? Den logiska konsekvensen av Guds handlande i Kristus är att budskapet om det förs vidare på ett trovärdigt sätt. När han vakat över att skapelsen blivit vad den blivit skulle han då vara mindre noggrann med det ord som är givet till upprättelse räddning för mänskligheten. Detta betyder inte att man menar att allt i Bibeln är problemfritt. Alla påståenden som har med tron att göra innehåller problem. Ta till exempel det grundläggande påståendet att Gud är kärlek. Den tron är inte utan problem. Hur löser vi frågan om det ondas ursprung i en värld som är skapad av Gud? Frågan om oskyldigt lidande, om naturkatastrofer och så vidare? Visst finns det en del att säga om det, men många problem kvarstår. Trots det håller vi fast vår frimodiga tro att Gud är kärlek. Och vi gör det därför att vi fått lära känna den genom Jesus Kristus. Genom hans sätt att leva och möta människor, genom hans lära, hans utgivande död, hans uppståndelse som vi lärt känna genom de heliga skrifterna, och vi gör det genom hans personliga närvaro genom den helige Ande. På samma sätt håller fast vid vår frimodiga tro att Bibeln är den heliga skrift. Vi gör det på grund av Jesus Kristus därför att han höll Gamla testamentet högt och därför att Han utsåg apostlarna att föra budskapet vidare. 12

Det betyder inte heller att vi dyrkar Bibeln. Den är Guds ord, men den är inte Gud. Man kan likna den vid en kikare. En kikare kan vara ett fantastiskt instrument. Men viktigare än kikaren är det man ser i kikaren. Det är inte Bibeln som är viktigast utan det vi ser i den: Jesus Kristus. Men Bibeln är viktig, den är vår auktoritet, den är Guds ord för oss, därför att det är genom den vi ser Kristus. Och det är genom honom som vi får andligt liv. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn. Joh 20:31 Jag är medveten om att det synsätt jag här har lyft fram inte delas av alla som kallas kristna. Det finns något som man kallar liberal bibelsyn. Ordet liberal i detta sammanhang får inte förväxlas med liberal i politisk mening. Ordet kan också användas i dagligt tal som en synonym till frihet. När man talar om liberal bibelsyn menar man att man i bedömningen av Bibeln använder empiriskt vetenskapliga metoder. Det vill säga att man utgår från det som kan omedelbart iaktas mätas och vägas. endast det som bevisats erfarenhetsmässigt kan betraktas som tillförlitligt. Man räknar alltså inte med en övernaturlig verklighet. Så måste vetenskapen arbeta. Det är den enda framkomliga vägen. Men när det gäller helig skrift fungerar inte den metoden hel vägen. En helig skrift utgår ju från att det finns en övernaturlig verklighet. Det är ju det som är det speciella. Det är det som gör den till helig skrift. En avgörande brytpunkt mellan den bibelsyn jag skissat och en liberal bibelsyn är man ser på Jesu uppståndelse med empiriskt vetenskapligt raster. Det blir då omöjligt att graven var tom och att Jesus uppenbarade sig som levande. Man reducerar tron på uppståndelsen till att lärjungarna tyckte att Jesus levde. 13

Uppståndelsen var inte en yttre verklighet utan något som hände i deras inre. Som jag ser det rycker man då undan själva livsnerven i den kristna tron. Som Paulus skriver: Om Kristus inte har uppstått är vår tro meningslös (1 Kor 15:17) En annan grupp som vänder sig emot det synsätt jag skissat är de som har en fundamentalistisk bibelsyn. De menar att bibelns författare var så inspirerade att de fungerade närmast som datorer som Gud skrev på. Eller diktafoner. Gud dikterade för dem vad de skulle skriva. Detta motsägs av Bibeln själv. I Lukasevangeliets början beskriver författaren hur han arbetade Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss, enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss. Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått. (Luk 1: 1-4) Han lyssnade till andra som berättade, han forskade noga. I allt detta var Guds Ande med honom - men någon diktamen var det inte. Fundamentalisterna ser hela bibeln som dikterad av Gud. Därför har allt i Bibeln samma värde. Detta är problematiskt. Så ser inte Bibeln på sig själv. Jesus fick frågan om vilket som var det viktigaste budet (Mark 12:28) och svarade på den. Om det finns det som är viktigast, finns det också det som kan vara viktigt, men inte lika viktigt. (Se också Matt 23:23; 1 Kor 15:3) När det gäller bibeltolkningen (som vi kommer in på nästa gång) har fundamenatlisterna en tendens att man att Bibeln på alla punkter bara kan tolkas på ett sätt, nämligen ju så som de själva tolkar den. Därför är splittringen stor bland fundamentalistiska kristna. Den bibelsyn jag skissat vill ta vetenskaplig forskning på allvar, men ser inte den vetenskapliga metoden som tillräcklig för att bedöma Bibelns budskap. Den räknar med gudomlig inspiration och ledning, men inte på ett mekaniskt sätt. Den inser att 14

man måste vara öppen för tolkning och att tolkningen ibland leder oss till olika slutsatser. Framförallt ser den Bibeln som en uppenbarelse av Jesus. Man kan kalla denna bibelsyn evangelikal, men det ordet har förvanskats och missbrukats så mycket att man måste vara försiktig. Själv skuille jag vilja kalla den kristocentrisk. Det är Jesu hållning till Gamla Testamentet och hans utväljande och utrustande av apostlar som är avgörande. Och vi tror att Gud har förordnat att Bibeln kommit till för att vi ska lära känna Jesus. Nästa gång ska vi tala om Bibeltolkning. då gäller frågan: Är verkligen allt i Bibeln Guds ord? Är till exempel detta som står i Predikaren i Gamla Testamentet Guds ord?: Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet (Pred 1:2). Kan vi se det som ett Guds budskap till oss? Hur får vi i så fall ihop det med det övriga som står i Bibeln? Eller hur ska man ställa sig till uttrycket i Psalmen 137, vers 9: lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan? Menar Gud verkligen att sådana förfärliga handlingar ska göra människor lyckliga? En stor del av Jobs bok upptas av själavård som hans vänner gav honom. Gud säger om den själavården: ni har inte talat sanning. Och Job säger om det han själv har sagt: Jag har talar om det jag inte begriper, det som är för högt för mig, det som jag inte vet något om. Är Jobs bok ändå Guds ord, trots att så mycket i den tydligen är fel. I skapelseberättelsen läser vi om hur allt skapades på sex dagar. Den tanken återkommer på flera ställen i Bibeln. Till exempel i 2 Mos 20:11: Ty på sex dagar 15

gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Är detta Guds ord? Måste man tro så om man tror på Bibeln? Vi skulle kunna ta många fler exempel och ställa frågan: Är detta Guds ord? Det blir nästa gång! 16