Årsskrift för Sigtunaforskning In honorem Sten Tesch. English Summaries

Relevanta dokument
1a b. Två av Knut Erikssons många svealändska mynttyper från cirka 1180.

1. Inledning Historik Historisk bakgrund Forskningshistorik Redovisning av undersökningen. 3

Den vandrande gotlänningen

TYSKA MYNT FRÅN HANSAN

Arkeologiska institutionen Numismatiska Forskningsgruppen Stockholms universitet

Piksborg, Läckö, kyrkorna

Mynten på ön. En studie av de mynt från som hittats i lösfynd och hopade fynd på Gotland

Ca 1457 mynt funna vid utgrävning av Alvastra kloster Utgrävningsledare:

This paper deals with the coinage of Valdemar Birgersson based on the distribution of stray finds. The aim is to decide if the minting of

myntstudier Myntfynden i landsortskyrkor i det medeltida Sverige Kenneth Jonsson 2011:1 - november

Den vikingatida myntningen i Thuin

Rapport Arkeologisk förundersökning. Kumla Odensala sn. Anders Wikström. Meddelanden och Rapporter från Sigtuna Museum

Stora gatan i Sigtuna

Ärkebiskopar och Penningar - Den vikingatida myntningen i Trier

Runrapport från Riksantikvarieämbetet. Undersökningar av runstensfragment från Kv. Professorn 1 i Sigtuna, Uppland

ENGELSMÄN & FRANSOSER

Bild på framsidan: Avbildning av mynt präglat för Knut VI, Lund, Hbg 1

myntstudier Myntfynden i landsortskyrkor i det medeltida Sverige 2011:1 - november Mynttidskriften på Internet

Myntverk på Gotland under tidig medeltid

myntstudier Myntfynd i svenska landsortskyrkor Nr 2009:2 december Mynttidskriften på Internet

Lillgården i Sigtuna. Arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning

Släktskatt eller inte Skatternas sammansättning under tidig vikingatid (islamiska mynt)

september kronor

DEN SVENSKA FASTLANDSMYNTNINGEN

Vad hände sen? Fynd av efterreformatoriska mynt i svenska landsortskyrkor

Rullstolsramp i kv Handelsmannen

Vikingatida myntning i Visé

Ryska fynd med vikingatida mynt präglade i Skandinavien

myntstudier Mynt i lösfynd och hopade fynd på Gotland Susanne Fridh 2014:1 - november

Kung Johan Sverkerssons myntning

B-uppsats i Arkeologi VT 2011 Av: Fredrik Wennberg Handledare: Kenneth Jonsson Stockholms universitet

Tid: Nyare tid Fyndår: 1954 Fyndtyp: Hopat fynd Antal: 13 mynt Äldsta mynt: Sverige, U E, Stockholm, 1 öre km 1719

myntstudier Fynden i det medeltida Sverige med tyska mynt från Hansan Aktuellt Nr 2008:2 - september Mynttidskriften på Internet

B-uppsats i Arkeologi Birgitta Larsson Arkeologiska Istitutionen Stockholms Universitet Vårterminen 1995 Handledare: Kenneth Jonsson

Myntskatter i kristna gravar?

Beskrivning TYSKA RIKET. Mainz, ärkebiskop Willigis? ( ) (1 ex).

113. BJELKEGARDEN, Bjelkegatan 6 ÖLM. Ny. Fyndtyp: två eller flera H, E? Äldsta mynt: Sverige, Kristina, 1/4 öre 1644.

Särtryck ur: Årsbok 2014 KVHAA Stockholm 2014 (isbn , issn ) BRITA MALMER

Åbomynt i svenska fynd

Skelett under trottoaren

UDDEVALLA STAD 168. KV. AMINOFF UM 6798:238. Fyndår: 1988 Fyndtyp: Ensamfunnet Antal: 1 mynt

a.p "":"""\ SWEDISH NATIONAl HEfUTAGE 80AIIO Beslut Inlösen/hittelön för föremål från Mallgårds 1 :11 och 1 :29, Levide socken, Gotland

myntstudier Mynt i lösfynd och hopade fynd på Gotland 2014:1 - november Mynttidskriften på Internet

Maktens boningar i västra Östergötland år Martin Rundkvist scienceblogs.com/aardvarchaeology

KABELSKÅP I SKÄNNINGEGATAN OCH ÖSTRA RÄNNEVALLEN

myntstudier Högmedeltida svenska fynd med engelska, franska och flamländska mynt Aktuellt Nr 2007:3 - december Mynttidskriften på Internet

SENMEDELTIDA ÖRTUGAR OCH FYRKAR Fynden i Sverige ca

myntstudier 2010:2 - December

Sigtuna och folklanden : den tidiga Sigtunamyntningen och den politiska geografin Ros, Jonas Fornvännen 2002(97):3, s. [161]-175

myntstudier Myntcirkulationen i Sverige :1 - december Mynttidskriften på Internet Redaktionellt

Nytt golv i Långlöts kor

Gatubelysning i Skänninge

Vad karaktäriserar vikingatidens Gotland

Det finns en speciell kategori vikingatida

Kv Klockaren 6 & Stora Gatan Sigtuna, Uppland

PAX PORTA NY. Gotländsk uttolkning av ett fridskoncept

HUSBY 73. FULLENS ARRENDEGÅRD. Dalarnas museum. Sverige, F I, Stockholm, 1 öre km 1725

Metal analyses of coins

VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2002

Antal mynt: 63 samt 1 räknepenning och 1 pollett. Fyndomständigheter. Arkeologisk undersökning utförd av Anders Lindahl i samband med nybyggnad.

Gång- och cykelväg i Simris

Meddelanden: Tvärvetenskap länkar bålplats till grav. Inledning. Gravarna i Norum

Sverige, K XI, Avesta, Vi daler sm 1683

Schaktningsövervakning vid S:t Nikolai kyrka

Schakt inom fastigheten Kyrkogärdet 3 i Sigtuna

Namn: Mia Karlsson, Västervångskolan, Landskrona

Dräneringsarbeten på Motalagatan 20 i Skänninge

FJÄRRVÄRME I STUREFORS

132. Kvarteret HANDELSMANNEN 4-6 KMK Med. Ny.

7 polletter, räknepenningar Äldsta mynt: Sverige, Knut Eriksson ( ), penning LL XIA: la / Gotland, Visby, penning ca 1130/ /20

SAMLING KÄLLÅ. Auktion 1 MYNTAUKTIONER. LÖRDAGEN 12 SEPTEMBER 2009 Avdelning 2

Nyupptäckta runinskrifter i Anga kyrka

Uppsatser med numismatisk inriktning, Numismatiska forskningsgruppen, Stockholms universitet

Rådhustorget, Skanör

Skanör 32:5. Arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning år 2010 NYBYGGNATION INOM DET MEDELTIDA SKANÖR, RAÄ 14

ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING. Ekeskogs 1:6 RAÄ 160 Hejde socken Gotland. Länsstyrelsen i Gotlands län dnr Ann-Marie Pettersson 2007

Edsberg kyrka. Särskild arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning. Edsberg 9:1 Edsberg socken Närke. Ulf Alström

Norden blir kristet långsamt

Boplats och åker intill Toketorp

ANTIKVARISK KONTROLL


Fyndår: 1693 Fyndtyp: Depåfynd Antal: 38 mynt Slutmynt: Tyskland, Sachsen Wittenberg, Bernhard ( ), okänd valör

Rapport efter en arkeologisk förundersökning på fastigheten Västerhejde Vibble 1:2, Gotland. Länsstyrelsens dnr

Arkeologi I (AR 1000) Schema HT 2019 (30 högskolepoäng)

Mynt, gränser och identitet i Magnus Erikssons Sverige

UV SYD RAPPORT 2002:2. Kv. Carl XI Norra 5. Skåne, Helsingborg, Kv. Carl XI Norra 5, RAÄ 42 Bengt Jacobsson. Kv. Carl XI Norra 5 1

"... enligt uppgift i gruset på en gård i norra Gottsunda. Gruset antogs härstamma från Flottsund.".

Kvarteret Urmakaren i Sigtuna

Medeltida gravar och brakteat vid Järsnäs kyrka

Schaktövervakning inför Va-ledning på Tryggestad 3:1 m fl

S:t Pers skola, Sigtuna, 1999

Uppsatser med numismatisk inriktning, Numismatiska forskningsgruppen, Stockholms universitet

Rapport Arendus 2014:24 DUCKER 1:58. Arkeologisk förundersökning. Ducker 1:58 Bunge socken Region Gotland Gotlands län 2014.

Nya elkablar vid Åby Fyrbondegård

Myntprojektet på Österlens museum

i december 2003 och 2004

Förhistoriska boplatslämningar vid gården Bosens

Medeltida gravar vid Egby kyrka

myntstudier Fynden i det medeltida Sverige med danska mynt Susanne Fridh 2012:1 - juni

Inför jordvärme i Bona

Transkript:

situne dei Årsskrift för Sigtunaforskning 2010 In honorem Sten Tesch English Summaries Redaktion: Rune Edberg och Anders Wikström Engelsk översättning och språkgranskning: Christina Reid Utgiven av Sigtuna Museum ISSN 1653-8498

S I T U N E D E I 2010 Fynd med Sigtunamynt från Knut Erikssons tid Kenneth Jonsson Den äldsta svenska myntningen ägde rum i Sigtuna under Olof Skötkonung och Anund Jakob ca 995 1030/5 (Malmer 1989, 1997). Därefter följde ett långt uppehåll i myntningen innan den medeltida myntningen inleddes. Istället fick man använda sig av utländska mynt som betalningsmedel efter vikt, dvs samma system som var kännetecknande för hela vikingatiden. Den medeltida myntningen blev sedan kontinuerlig (med ett längre uppehåll ca 1385 1405 på fastlandet). Myntningen innebar ett nytt sätt att tänka. Tidigare hade de importerade myntens vikt (= metallvärdet mynten var av i stort sett rent silver) fått avgöra värdet. Fr o m nu hade mynten ett nominellt värde (1 penning) som bestämdes av myntherren (kungen). Det betydde att man måste ha en administration för att få ut mynten på marknaden, växla in främmande valutor och kontrollera myntcirkulationen. Det var säkert ingen lätt process att få folk att acceptera detta, men det underlättades säkert av att tillgången på utländska silvermynt på det svenska fastlandet uppenbarligen var mycket blygsam åtminstone efter ca 1100. Fördelarna med mynt med ett nominellt värde måste ha varit stora. Det var också en viktig omställning att folk började tänka på värden i form av mynt även om mynten inte alltid fysiskt fanns tillgängliga eftersom myntningen var alltför blygsam för att kunna räcka till de behov som fanns. På Gotland påbörjades en egen myntning av tvåsidiga penningar ca 1140 (Myrberg 2008) medan en kunglig myntning av ensidiga (brakteater) penningar på fastlandet kan beläggas i Lödöse från ca 1150 (Ekre 1988) resp. i Sigtuna från ca 1180/5 (Jonsson 1983:79; Lagerqvist 1992). Myntningarna följde de olika mynträkningarna efter gotländsk, götaländsk, resp. svealändsk standard med en vikt av resp. ca 0,20 g, 0,15 g och 0,30 g. Deras cirkulationsområden under första hälften av 1200- talet framgår av fig. 1 och om den var giltig redan under sent 1100-tal för Svealands del kommer jag att diskutera nedan. Man kan notera att Värmland under denna tid bör räknas till det götaländska mynträkningsområdet även om kontrollen över myntcirkulationen i landskapet sannolikt var svag. Myntens silverhalt var ca 95 % eller så rent silver som man utan stora kostnader kunde tillverka. Mynten betraktades 37

K E N N E T H J O N S S O N därför sannolikt av samtiden som präglade av rent silver (att man blandade i koppar i myntmetallen var ett senare fenomen). Myntningen var en kunglig rättighet (regale), men förutom kungens egen myntning visar ett antal typer att ärkebiskopen erhållit myntningsrätt ca 1190 1215, dvs rätten att själv bestämma motivet, men att i övrigt följa den standard som gällde för kungens myntning. Märkligt nog hade gotlänningarna egen mynträtt under hela medeltiden och det berodde sannolikt på två faktorer. Dels att Gotland var lösare knutet till Sverige än övriga landskap och dels inleddes myntningen där (efter vad vi idag vet) innan den kungliga medeltida fastlandsmyntningen inleddes. Det är tänkbart att myntningarna på fastlandet startades ännu tidigare än de årtal som angivits ovan eftersom det saknas fynd från dessa områden innan myntningarna kan beläggas. Här kommer jag bara att mycket översiktligt diskutera cirkulations - området för den äldsta myntningen i Svealand, dvs Sigtunamyntningen under Knut Erikssons tid (inkl. ärkebiskopens myntning) med utgångspunkt från skatt- och lösfynd i det dåvarande rikssvenska området. Utanför detta område har de påträffats i skattfynd i Tyskland och Baltikum samt i lösfynd i Finland och i Norge (inkl. Jämtland, som då hörde till Norge). För myntningen före ca 1250 gäller att typerna efter svealändsk resp. götaländsk mynträkning utgör två helt skilda serier. Det är med andra ord inte så att typerna skulle kunna vara gångbara i båda områdena utan vi får förutsätta att mynt präglade i Svealand inte var gångbara i övriga Sverige utan måste växlas mot mynt präglade efter den lokala mynträkningen. Det betyder också Fig. 1. De tre medeltida mynt - räkningsområdena i Sverige före ca 1250. att mynt präglade efter svealändsk standard i princip bara kunde cirkulera som mynt i Svealand. I övriga områden hade de sitt silvervärde eller fick växlas. Knuts Sigtunamyntning kan dateras genom att en typ har kungens namn, KANV- TVS (fig. 2) och genom att några (sena) skattfynd kan dateras med hjälp av andra daterbara mynt. Inledningen kan därför sättas till ca 1180/5. Myntningen består av ett större antal typer och varianter (LL IA) som bildar korta eller långa serier. I de senare fallen är det möjligt att se en fortgående degenerering av stilen (Jonsson 1983: plansch 1). Det skulle kunna tolkas som flera parallella serier präglade i olika verkstäder. En sådan förenklad bild stöds emellertid inte fullt ut av fyndens sammansätt- 38

F Y N D M E D S I G T U N A M Y N T F R Å N K N U T E R I K S S O N S T I D Fig. 2. Knut Eriksson 1167 1196, Sigtuna. Skala 2:1 Fig. 3. Gemensam typ(?) för Knut Eriksson 1167 1196 och ärkebiskop Johan 1185 1187, Sigtuna. Skala 2:1 Fig. 4. Ärkebiskop Petrus 1187 1197, Sigtuna. Skala 2:1 Fig. 5. Skattfynd med mynt präglade efter svealändsk mynträkning. ningar utan typutvecklingen förefaller att vara mer komplicerad. Först efter att den nya skatten från Skänninge (Golabiewski- Lannby 2009) har publicerats i detalj är det möjligt att göra en mer fördjupad analys av myntningen. Ärkebiskopens myntning kan ha inletts med en för kungen och ärkebiskopen gemensam typ (fig. 3) (Jonsson och Lagerqvist 1978: 92 93). Helt säkert är emellertid att en typ med en ärkebiskoplig typ med en kräkla (fig. 4) hör till slutet av Knuts regering, dvs då Petrus 1187 1197 var ärkebiskop. Ca 40 stampar är kända inom den kungliga Sigtunamyntningen (skatten från Skänninge visar att nya stampar kan dyka upp i framtida fynd), medan ärkebiskopens säkra mynttyp med en kräkla är känd från minst åtta stampar (Jonsson 1983: 82). Det finns en mycket omfattande diskussion internationellt om hur många mynt som normalt kunde präglas per stamp. Det betyder att man får räkna med att minst en halv miljon mynt har präglats (minst 10 000 ex. per stamp). Inom det medeltida Sveriges gränser förekommer Sigtunamynt i sju skatter (fig. 5). De har en relativt stor geografisk spridning som skulle kunna tolkas som att de var gångbara inom ett stort område och inte enbart inom det område där svealändsk mynt - räkning gällde. Om man däremot redovisar 39

K E N N E T H J O N S S O N Fig. 6. Andelen Sigtunamynt i skattfynd med mynt präglade efter svealändsk mynträkning. andelen Sigtunamynt i skattfynden, så blir bilden helt annorlunda (fig. 6). Det visar sig då att det endast är i området med svealändsk mynträkning som de är helt dominerande. Den nya skatten från Skänninge består till drygt hälften (130 av totalt 226) av svealändska mynt. Dess avvikande sammansättning har säkert samband med omständigheterna kring deponeringen som skedde i en grav. Skatter i gravar är mycket ovanligt, men just under denna tid finns ett litet antal från Sverige. En gemensam nämnare för skatterna är att de har en sammansättning som avviker från den i området rådande mynträkningen. Hur detta bör förklaras kommer jag att behandla i annat sammanhang. Spridningen av lösfynden (Elfver 1997:5 och bilaga 3 med senare tillägg) Fig. 7. Lösfynd med mynt präglade efter svea ländsk mynträkning. framgår av fig. 7. Flest antal mynt (8) är påträffade inom det svealändska mynt - räkningsområdet. Antalet fynd utanför detta område (4) är emellertid påfallande högt. Det kan förklaras av att två av fynden utanför Svealand kommer från kyrkor eller kloster medan fynden från Svealand med ett undantag (Kullkyrkans ruin, Närke) kommer från utgrävningar av profana miljöer. Det måste tolkas så att fynd från profana miljöer utgörs av mynt som tappats på platsen. Fynd i kyrkor utgörs däremot av mynt som har offrats (Klackenberg 1992:38). Mynt funna i kyrkor består normalt sett av de lägsta valörerna (Klackenberg 1992:39), dvs det var offret i sig och inte värdet på offret som var viktigt. Det betyder också att mynt som inte var gångbara lokalt säkerligen utgjorde en onormalt stor andel av de 40

F Y N D M E D S I G T U N A M Y N T F R Å N K N U T E R I K S S O N S T I D mynt som offrades. De svealändska mynt som fann vägen till Götaland kunde därför lättare bli föremål för offer i en kyrka där, eftersom de inte var gångbara som mynt där. Två ex. i Götaland är inte hittade i kyrkor. Ett ex. är funnet i Alvastra kloster. Kloster utgör en speciell miljö eftersom de personer som vistades där i högre utsträckning kunde förväntas resa runt i Sverige, dvs man hade ett kontaktnät som sträckte sig över mynträkningsgränserna. Tillgång till mynt gångbara i alla områden krävdes därför i samband med resor inte minst till andra kloster och kyrkliga institutioner. Ett ex. är hittat i Prästhagen utanför Köpingsvik. Det stämmer bra med närheten till Köpingsvik som var en central- och handelsplats på Öland med tyngdpunkt ca 1050 1150, men som fortlevde till strax efter 1200 (Schultze 2004:47). För bedömningen av lösfynden är det också intressant att konstatera att antalet kyrkor som kan beläggas före 1200 inom det svealändska mynträkningsområdet är påfallande litet medan motsvarande antal i Götaland är betydligt större (Bonnier 1987:218; Runer 2006:216, 258 317). Om man ser till antalet utgrävda kyrkor (Klackenberg 1992:59, 84, 108) i och utanför det svealändska mynträkningsområdet blir skillnader än mer påtagliga. Med denna bakgrund är det inte förvånande att fynd från kyrkor i Mälardalen helt lyser med sin frånvaro. Desto mer intressant är det att konstatera att inte mindre än tre ex. har hittats vid utgrävningar i Sigtuna (kv. Nunnan [1984], kv. Trädgårdsmästaren 9, 10 [1989] samt kv. Professorn 1 [1999]). Det är ett känt faktum att i städer hittar man betydligt färre mynt än man kunde förmoda med tanke på hur stora mängder mynt som rimligtvis hanterades där. Därför är det intressant att det från Sigtuna finns tre lösfynd. Det måste tolkas som att mynt redan i slutet av 1100-talet fanns tillgängligt i större antal i Sigtuna och att de användes i en daglig handel. Ännu fler lösfynd (4) är hittade i avfalls lager från Västannors by. De visar överraskande nog att mynt var i omlopp även i ett perifert landsbygdsområde vid denna tid. En möjlighet är emellertid att mynten representerar en skatt eftersom de inte hittades i en ostörd fyndkontext. Fyndgenomgången ovan av skattfynden visar att de svealändska mynten i huvudsak cirkulerade i Svealand under Knuts tid. Lösfynden är egentligen för få för att man ska kunna dra motsvarande slutsats, men deras fyndkontexter talar för att även de i realiteten var begränsade till Svealand. Referenser Bonnier, A. C. 1987. Kyrkorna berättar. Upplands kyrkor 1250 1350. Uppsala. Ekre, R. 1988. Nya märkliga myntningsfynd i Lödöse. Svensk Numismatisk Tidskrift 1988:2. Elfver, F. 1997. Den svenska fastlandsmyntningen 1150 1250. En studie av lösfynden. B- uppsats i arkeologi. Stockholms universitet. Golabiewski-Lannby, M. 2009. Unikt gravfynd i Skänninge! Svensk Numismatisk Tidskrift 2009:5, 110. Jonsson, K. 1983. Översikt över fastlandsmyntningen ca 1180 1250. Numismatiska Meddelanden XXXIV. Jonsson, K. & Lagerqvist, L.O. 1978. Den tidigaste svenska myntningen i Svealand. Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad 1978:5. Klackenberg, H. 1992. Moneta nostra. Monetarisering i medeltidens Sverige. Lund. Lagerqvist, L.O. 1992. Sensation mynttillverkning i Sigtuna på 1180-talet. Svensk Numismatisk Tidskrift. 41

K E N N E T H J O N S S O N LL: Lagerqvist, L.O., Svenska mynt under vikingatid och medeltid (ca 995 1521) samt gotländska mynt (ca 1140 1565), Stockholm 1970. Malmer 1989: B. Malmer, The Sigtuna Coinage c. 995 1005. Commentationes de nummis saeculorum IX XI in Suecia repertis, Nova series 4, 1989. Malmer 1997: B. Malmer, The Anglo-Scandinavian Coinage c. 995 1020. Commentationes de nummis saeculorum IX XI in Suecia repertis, Nova series 9, 1997. Myrberg, N. 2008. Ett eget värde. Gotlands tidigaste myntning, ca 1140 1220. Stockholm. Runer, J. 2006. Från hav till land eller Kristus och Odalen. En studie av Sverige under äldre medeltid med utgångspunkt från de romanska kyrkorna. Stockholm. Schultze, H. 2004. Köpingsvik på Öland 30 undersökningar 1970 1994. Arkeologiska undersökningar i Köpingsvik, utförda av Riksantikvarieämbetet och Kalmar läns museum. RAÄ 215, 216 m fl, Köpings sn, Borgholms kn, Öland. Kalmar. Summary The earliest Swedish coinage was struck at Sigtuna c. 995-1030/5. After a long interval the coinage was renewed c. 1140 on Gotland, c. 1150 in western Sweden and c. 1180/5 in central Sweden. Each was struck according to a local monetary accounting system. The latter coinage belongs to the reign of Knut Eriksson 1167 1196 and finds, which contain his coins as well as contemporary coins struck by the archbishop, are surveyed. The hoards and the stray finds suggest that these coins circulated as coins in central Sweden (Svealand). In other parts of Sweden they passed as silver bullion or had to be exchanged for the local currency. 42