Bibeln på älvdalska Bibeln eller delar av Bibeln är ofta bland det första som översätts till ett språk. Det beror naturligtvis på att man har behövt bibeltexter i samband med missionen. Här kan man nämna t.ex. Wulfilas (Ulfilas) gotiska bibelöversättning från 300-talet, till en del bevarad i den s.k. Silverbibeln i Uppsala. Ett annat exempel är Kyrillos och Methodios kyrkslaviska översättningar från 800-talet. Men det har också förekommit att man översatt bibeltexter för att visa hur ett visst språk såg ut. Så är det t.ex. med älvdalskan. Från 1600- och 1700-talen finns det några kortare bibeltexter översatta till älvdalska just med det syftet. Till dem ska jag återkomma strax. Som språkstuderande, språklärare och språkforskare hade jag kommit i kontakt med bibeltexter på många språk. Det var därför ganska naturligt för mig att fundera över hur Bibeln skulle se ut på älvdalska. Som ett rent experiment började jag på 1980-talet att översätta Johannesevangeliet. Med det hade jag flera syften. Ett var att demonstrera att älvdalskan inte bara behövde vara ett vardagstalspråk, utan att det också hade potential att utvecklas till ett seriöst skriftspråk. Översättningen kom så småningom att publiceras (1989), och i inledningen till skriften redogör jag ganska utförligt för mina syften med översättningen och de metodiska problem som varit förknippade med arbetet. Detta ska därför inte upprepas här. Som ett smakprov återger jag nedan Joh. II:1 11 om Bröllopet i Kana. Jag har justerat stavningen så att den stämmer med den jag tillämpar i min stora ordbok från 2010. 1 Dşästbuoð i Kana (Johannes II:1 11 i Steenslands översättning 1989) 1 Ǫ trið daem war eð dşästbuoð daiti Kan i Galile n, og mun Iesus war dar. 2 Iesus og lärjunggär onumes war buoðner boð dier og. 3 Wineð tuog slut, og mun Iesus saggd að om: Dier åvå it noð win. 4 Iesus suoräð: Lat wårå mig, kwinnfuok. Mąi tið ar it kumið enn. 5 Dǫ saggd mun onumes að drainggum: Dşärið eð an ser að ið. 6 Eð stuoð sjäks sturų stįekräld dar fer wattnę so juðär brukeð að rieninggum sainum; wert og iett jält fel ien undrað liter. 7 Iesus saggde: Fyllið kräldę min wattnę, og dier fylld diem upǫ bradd. 8 Sę saggd an: Äsið upp og bjärið daitað dşästbuoðswärdem, og dier gard so. 9 Dşästbuoðswärdn smäkäð wattneð so add uorteð wineð sę. Etersos an wiss it war eð kam frǫ men drainggär so add äst upp wattneð, dier wiss eð 10 so yöpt an ǫ brauðgumman og saggde: Ellest bruk dier fel biuoð ǫ guoðwineð fuost, og sę, bar dşästär byr ǫ werd drukkner, finn dier fram semmera win. Men du ar spåråð guoðwineð end tast nu. 11 So gard Iesus fuost tekkneð sett; eð war daiti Kan i Galile n. An latt sjǫ ärrligietę sąi, og lärjunggär onumes truo dd ǫ an. 2 Ett särskilt kapitel utgörs av Fader Vår. Redan 1733 gjorde Reinhold Näsman en översättning av Herrens Bön (enligt Matteus VI:9 13) till älvdalska. Dessvärre kan man konstatera att den inte på alla punkter ger en korrekt bild av den tidens älvdalska. Men intressant är den likafullt, och jag citerar den därför nedan: 1 Naturligtvis är denna översättning långt ifrån perfekt. Det var ju ändå ett experiment på ett i stort sett outforskat område. 2 Översättningen finns fortfarande att tillgå. Den intresserade vände sig till mig eller till Rots Skans i Älv- dalen.
Näsmans översättning av Fader Vår (1733) Fad uær, so ir i himbluma ielit ir dætt nam, tilkum dætt riki, ski dænn uilja, so i himblum, sâ â jordi, uott dagli brod giæf oss i dag, og firilat oss uorær skullder, soss uir firilatum diöm so i oss nod skilldug, læd int uoss i nân jælok fræstilsæ, autâ los oss frâ uondu. Amen. Under 1900-talet har flera försök gjorts att översätta Fader Vår till älvdalska, men uppriktigt sagt är jag inte riktigt nöjd med någon av översättningarna. Jag har därför gjort en egen, som jag presenterar nedan. Naturligtvis har jag fått hjälp och råd av älvdalska vänner med god språkkompetens. 3 Det gäller f.ö. alla mina bibeltextöversättningar. För att undvika missförstånd bör här också sägas att jag inte gjort översättningen bara från den senaste svenska officiella versionen den man finner t.ex. i Bibel 2000, utan jag har även studerat ett stort antal översättningar till andra språk, liksom det grekiska originalet. Så har jag också arbetat med de andra bibeltexterna. Steenslands översättning av Fader Vår (2011) Du, Faðer ųor, so ir i imblum, Lat namneð Dett werd elgað, Lat ritşeð Dett kumå, Lat wiln Denn 4 råða niðǫ juordn, slais upi imblem. Dşäv uoss wenn dag eð bröð so byövum. Og felåt uoss skuldär ųorer, slaisog wįð felåtum diem so irå stşylduger uoss noð. Og stell it so werdum frestaðer, åtǫ friðä uoss frǫ uondu 5. (Fer ritşeð ir Dett, og maktę og ärrligietę i ievigiet. Ammen) Fader Vår var emellertid inte den första bibeltext som översattes till älvdalska. Johan Eenberg, som sedermera blev bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek, översatte redan 1693 Julevangeliet, alltså Lukas II:1 21 till älvdalska. Samtidigt översatte han samma text till Orsa- och Moramål. 6 Han menade att man i övre Dalarna talade ett särskilt språk, dalska, och att detta språk hade tre huvuddialekter, nämligen sockenmålen i Älvdalen, Orsa och Mora. Han kände också till att dessa sockenmål i sig inte var enhetliga, utan att det redan då kunde stşil millǫ byum. Eenbergs översättning har i augusti 2011 givits ut och kommenterats av 3 Att jag inte nämner mina medhjälpare med namn här, beror på att det är jag ensam som ska kritiseras, om översättningen skulle befinnas dålig. 4 I yngre språk: wilą Dąi 5 Mer ordagrant, men ålderdomligt och föga brukligt: frǫ uondą. 6 Eenberg citerar för jämförelsens skull texten också på svenska, gotiska och isländska.
Martin Ringmar (med viss hjälp av undertecknad); se http://uu.diva- portal.org/smash/record.jsf?searchid=7&pid=diva2:431172 Även julevangeliet har man i modern tid flera gånger försökt översätta till älvdalska. Den senaste, och enligt min mening mest tillfredsställande översättningen, kan man få höra läsas av Lena Willemark på följande nätadress: http://www.youtube.com/watch?v=49wyvpt7l-u Eenberg författade nio år senare en ny och större skrift, 7 där han mer ingående beskriver och diskuterar det dalska språket. Där använder han samma teknik, dvs. han illustrerar dalskan bl.a. med en kort bibeltext (ett avsnitt av Bergspredikan), som också ges i gotisk och isländsk språkdräkt. 8 Denna gång begränsar han sig dock till Mora- och Orsamålen, de dalska sockenmål han torde ha behärskat bäst. Emellertid, när Reinhold Näsman 30 år senare gav ut sin lilla historia om dalskan, citerade han Eenbergs bibelexempel och tillfogade en älvdalsk version med följande lydelse: Näsmans översättning av Matteus V:15 17 (1733) v. 15. Og ikke tænder nogær liosæd, til ad sætt æd under matskiæppune; Hælldr yvyr lioshaldi, sâss æd lysær âllum diöm, sâss irâ i hausi. v. 16. Latir [ ] so yduart lios lysa firi odru fokiæ, so ad diær bælla siâ yduat goduærk, og lufuâ Fadu ydan i himblumma. v. 17. Ir huærdir int ugsa, æd ig ir kæmin lagbokiæ æld spâkallær ad uplosâ hiældr ad upfylla. Någon modern översättning av denna text har jag aldrig stött på. Som synes existerar det både gamla och nya översättningar av partier ur Matteus-, Lukas- och Johannesevangelierna. När det gäller Markusevangeliet, är det sämre ställt. Visserligen har det s.k. barnevangeliet (Markus X:13 16) översatts för att användas vid barndop, men jag har aldrig sett det publicerat. 9 Men nu blir det ändring på det. Jag har nämligen i dagarna färdig- 7 Skriften ifråga finns numera utgiven av undertecknad (med viss hjälp av Martin Ringmar) under samma nätadress som den ovannämnda. 8 Han ger också några andra korta språkprov, vilka inte är av relevans i detta sammanhang. 9 Långt efter det att jag formulerade ovanstående, har jag fått veta att det existerar en översättning till älvdalska av sommarens predikotexter ur Nya testamentet. Däri ingår bara två kortare texter ur Markus- evangeliet, dels barnevangeliet, dels Mark. III:7 19. Översättningen är gjord av Ulum dalskas översätt- ningsgrupp under ledning av Bengt Åkerberg. Detta förtjänstfulla arbete har emellertid ännu inte pub- licerats och fått allmän spridning.
ställt en översättning av Markusevangeliet till älvdalska. Som ett smakprov återger jag nedan en känd episod ur evangeliet: Steenslands översättning av Markus II:1 12 (2013) Ien lam kall i Kafarnaum werd buotað 1 Etter nog dågå kam an daiti Kafarnaum att, og fuotşeð fingg är an war iema. 2 Dǫ sambles eð so mitşið fuok dar, so dier ryömdes it int autfer dörum iesn dyö, og an fekunneð Uordeð fer diem. 3 Og dier kam dait að onum min ien laman kall. Eð war fiuor kaller so bar an. 4 Men etersos dier dugd it bjär fram an að Iesus fer fuokstattşem, brot dier upp tatşeð uvonað onum og add nið bårų min laman gainum uoleð. 5 Mes Iesus såg truonę dieras, saggd an að lamam: Krippin menn, syndär dainer irå felåtner. 6 Eð war nog skriptlärder so såt dar og, og dier-dar tainkt fer sig siuover: 7 Ur beller andar glåmå so? An äðer ju. Ukin dug felåt syndär autum Guð? 8 Iesus bigript fel mindyösummu wen dier tainkte, og saggd að diem: Ur nyttið taintş so i järtum iðrum? 9 Ukadier ir littest saj að lamam: Syndär dainer irå felåtner, eld tä saj: Rait upp dig, tag bårų dąi og gok? 10-11 Men so ulið witå at Mennistşunes Sun ar maktę tä felåt syndär jär ǫ juordn og nų akudireð an min lamam so ser ig að dig: Rait upp dig, tag bårų dąi og gok iem! 12 Dǫ rai tt kalln upp sig, tuog bårų sąi og fuor aut so oller såg eð. Og dier wart upi gåp, priseð Guð og saggde: Noð slaikt am wįð si tt aldri! Jag tar med tacksamhet emot synpunkter på mina översättningar. Enklaste sättet är att e-posta under adress: lars.steensland@telia.com, eller att ringa på nummer: 046-123 061. Att översätta bibeltext är förknippat med många problem av olika slag, inte minst när man ska översätta till ett språk som älvdalska. Ett problem är följande: Hur skapa en älvdalsk bibelstil? En viktig fråga rör den bibliska stilen om det nu finns någon sådan och hur man återger den på älvdalska. Allra först vill jag nämna att Nya Testamentet ursprungligen inte tycks ha skrivits på något särskilt högtidligt språk. Och vidare, när Martin Luther skulle översätta Bibeln till tyska, var han mycket noga med att man skulle rätta sig efter hur folk verkligen talade, och inte bara se efter i gamla böcker. Han ville översätta Bibeln till ett språk som skulle vara begripligt för var och en. Också Olaus Petri, när han översatte Nya Testamentet till svenska 1525, använde sig av ett relativt modernt språk. Så när vi i dag, åtminstone vi äldre, är vana att läsa och höra bibeltext på ett ålderdomligt och som vi därför tycker högtidligt språk, så har det varken med originalet eller med Martin Luther att göra. Snarare beror det på att våra bibelöversättningar har omarbetats ganska sällan och ganska försiktigt. Översättningarna har helt enkelt släpat efter i språkutvecklingen. Bibelkommissionens svenska översättning från 1981 innebar en nödvändig modernisering av språket i Luthers anda (vilket dock många har haft svårt att acceptera). Mot denna bakgrund är det inte självklart vilken stil man ska sikta mot i en nyöversättning, vilket det ju är fråga om i detta fall. Älvdalskan har i alla tider varit ett talat språk. Det är bara de senaste decennierna som det kommit fram längre texter av skriftspråkskaraktär. Det finns alltså inte någon gammal, levande tradition att bygga på när det gäller det älvdalska skriftspråket. Två stilmedel fångar emellertid genast uppmärksamheten i skriven älvdalska. Det ena, som av naturliga skäl är vanligt i översättningar, innebär ett närmande till svenskan. Man försöker alltså åstadkomma ett älvdalskt skriftspråk genom att fjärma sig från det älvdalska talspråket och på olika sätt efterlikna det svenska skriftspråket. Det andra sättet är att man genom att så mycket som möjligt använda ålderdomliga älvdalska böjningsformer, konstruktioner och ord åstadkommer ett älvdalskt skriftspråk, skilt från dagens talspråk. Båda vägarna har sina fördelar, men också
sina risker. Den första kan leda till att man får ett älvdalskt språk som inte är särskilt älvdalskt, och den senare till att man får ett älvdalskt språk som är så ålderdomligt, att det har mycket liten förankring hos språkets talare i dag. (Och Luther skulle inte ha blivit glad!) Det är alltså inte nog med att det rent allmänt kan vara svårt att finna en stilnivå som passar för bibeltext; det finns överhuvudtaget ingen säker grund att stå på när det gäller älvdalskt skriftspråk. Lösningen på problemet måste ändå bli någon form av kompromiss. Men för att komma fram till en välavvägd kompromiss måste man först försöka beskriva hur man föreställer sig den älvdalska bibelstilen. Min föreställning av denna stil är som följer: Texten ska göra ett seriöst och vårdat intryck. Språket bör skilja sig något från spontant talspråk, men får inte fjärma sig så mycket från detta, att det mister sin älvdalska karaktär. Språket får gärna vara lite gammaldags, men inte ålderdomligare än att talarna av språket känner igen sig i det. Utifrån denna specifikation kan man diskutera olika sidor av språket. Grammatiken är ett givet ämne i en sådan diskussion. Min generella hållning är här att man bör kunna använda något fler gamla böjningsformer i bibelöversättningen än man möter i talspråket i dag (t.ex. fler fall av dativ), men att man bör begränsa sig till sådana former som de vuxna talarna av språket ändå har hört och kan känna igen. När det gäller satsläran och fraseologin, kan man notera att det älvdalska talspråket vimlar av småord, framför allt fel ( väl, ju ), dǫ ( då ), sę ( sen ), noð ( något ) och eld ( heller, eller ). Vidare är det vanligt med dubbla negationer (t.ex. An ar fel it ingg kullur Han har väl (inte) inga döttrar ). Dubbla subjekt förekommer också (t.ex. An ir fel an duktin dalska Han är väl (han) duktig att tala älvdalska ). Här tror jag också att man måste kompromissa. Använder man alla sådana företeelser i samma utsträckning som i talspråket, är det risk att texten kommer att uppfattas som vardaglig och pratig. Tar man å andra sidan bort allt detta ingenting av det är nämligen obligatoriskt, får man en text som riskerar att låta onaturlig. En del sådana företeelser bör man därför enligt min mening ha kvar, framför allt i talade partier, t.ex. när lärjungarna, som ju var enkelt folk, säger något. Språk och stil i översättningen av Markusevangeliet Älvdalskan är ett mycket rikt språk. Det är också ett språk med stora variationer. Dels är det stora skillnader mellan de äldres språk och de yngres, t.ex. i fråga om grammatiken, dels finns det många skillnader i talspråket mellan Älvdalens olika byar, framför allt i uttalet, men ibland också på andra plan. Vilket språk, vilken variant av älvdalskan, lämpar sig då bäst för en bibelöversättning? I stället för att välja en enda variant av språket har jag som ett experiment valt att använda mig av flera. Målet med detta är bl.a. att ge en fylligare bild av älvdalskans variationsrikedom. Jag har då arbetat efter följande principer. Jag försöker skapa tre stilnivåer i översättningen: a) gammaltestamentlig stil, b) neutral skriftspråklig stil, c) talspråklig stil. Den gammaltestamentliga stilen använder jag i de 19 citat ur Gamla testamentet som finns i Markusevangeliet. Den neutrala stilen använder jag för den berättande texten, vilken utgör huvuddelen av evangeliet. Talspråksstilen använder jag i talade partier. Det viktigaste draget i den gammaltestamentliga stilen är att den klassiska grammatiken, alltså den man finner i Levanders och Åkerbergs arbeten, här används fullt ut. Den neutrala stilen hos berättaren ska i grammatiskt avseende föreställa motsvara hur den äldsta i dag levande generationen älvdalingar talar. Denna s.k. traditionella älvdalska har det mesta kvar av det gamla grammatiska systemet, men på fyra punkter gör jag avsteg från detta. Stilen är också neutral i geografiskt hänseende, dvs. den utgör en kompromiss mellan Älvdalens olika bymål.
7 juli 2015 Talspråksstilen har jag utformat något mer modern än den neutrala stilen, men den har fortfarande en ganska formrik grammatik. Jag låter också de olika personerna ibland använda lite mer moderna ord- och ordformer än i de två andra stilarna. Men det viktigaste draget i talspråksstilen är att de som framträder i evangeliet talar olika älvdalska bymål! Det är ju så det ser ut i praktiken i Älvdalen. Oavsett hur vi skriver älvdalska med en och samma stavning eller med olika så talar vi alla olika bymål. Vi vet att också Jesu språk arameiska redan på den tiden hade sina dialektala skillnader. På detta sätt ger jag i översättningen prov på ålderdomligt och nutida språk, skriftspråk och talspråk, liksom på byneutralt språk och bymålsfärgat språk. Detaljerna i allt detta kan man läsa om i boken. Markuswaundşilą. Markusevangeliet översatt till älvdalska med inslag av olika bymål utkom 15/2 2013. Den kan beställas av undertecknad, enklast per e-post: lars.steensland@telia.com Nu finns den också att köpa på Rots Skans i Älvdalen, liksom att beställa från Ulum Dalska. Men detta är inte hela historien. Missa inte den spännande fortsättningen på nästa sida!
Hela Bibeln på älvdalska eller bara Julevangeliet? Efter det att jag avslutat arbetet med Markuswaundşilą, hade jag tänkt ägna mig åt någonting helt annat. Emellertid blev intresset för min översättning glädjande nog större än jag hade väntat mig. Det fanns t.o.m. de som ville att jag skulle fortsätta med de återstående evangelierna, Matteus och Lukas, ja kanske hela Bibeln. Att översätta hela Bibeln är naturligtvis en för stor uppgift för mig, även om jag menar att en sådan översättning borde finnas. Men efter en tid av tvekan har jag ändå satt i gång med Lukasevangeliet. Det är ett stimulerande arbete, men vi får se om det någonsin blir färdigt. Denna gång kommer jag inte att använda mig av de olika älvdalska bymålen. Det var ett intressant experiment, och jag ångrar inte att jag gjorde det. Men eftersom arbetsinsatsen inte stod i rimlig proportion till resultatet, kommer jag alltså inte att fortsätta experimentet. I Lukasevangeliet ingår Julevangeliet. Som jag berättat tidigare, finns det flera översättningar av detta till älvdalska. Den enligt min uppfattning bästa är dessvärre ofullständig, åtminstone så som jag känner den. Mitt arbete med Lukasevangeliet började därför med julevangeliet, och jag presenterar nedan en preliminär version av min översättning. Synpunkter mottages med tacksamhet. Lars Steensland Julevangeliet (Lukas II:1 20) på älvdalska. Preliminär översättning av Lars Steensland (juli. 2015) 1 I diem dagum dşikk eð aut iet buoð frǫ tşäjseram Agustus at iel wärdę 10) ulld skattskrievas. 2 Eð-dar war fuost skattskrievnindşę, og on dşärd dier, mę Kwirinius war landsärr yvyr Syria. 3 Dǫ fuor oller, wer og ienn daiti senn stað, fer tä lat skattskriev sig. 4 So dşärd Juosep og. Ettersos an war undǫ Daviðes aus og släkt, fuor an frǫ staðim Nąsareð i Galilia upi Jude n, daiti staðn Davið, so ietter Betleiem, 5 fer tä lat skattskriev sig i lag min Mari. Dier war festfuok, og ǫ war ǫ sytn. 6 Mę dier war dar, itteð ǫ ǫ werd rieð i rå, 7 og ǫ dşärd fuost krippin senn, ien påik. Ǫ lindeð an og laggd an upi įe krubbu, fer eð fanns it noð inwärn að diem i dşästdşävärgardem. 8 I summu trakt war eð nog gęslkaller auti markum um nǫtę og wäkäð yvyr fläð sett. 9 Rett wen eð war stuoð eð ien aindşel frǫ Ärram fromonað diem, og ärrligietę Ärram stşien ringgum diem. Gęslkallär wart uvliuo tt räðner, 10 men aindşeln saggd að diem: Ulið int war redder, fer ig ar noð uvendes glaðelit saj åv fer ið, so al werd ien gleði fer iel fuotşę: 11 I dag ar ien Frelser kumið til að ið daiti staðim Davið, og an ir Messias, Ärrn. 11) 12 Og ittað al wårå tekkneð að ið: Kumið tä finn ien nygarkripp so ir lindað og ligg upi ien krubbu. 13 Og mindyösummu war dar i lag min aingglam ien stur uop åv ärem frǫ upi imblem so priseð Guð og saggde: 14 Ärą að Guðfaðer upi imblem, og friðn niðǫ juordn að diem so an tyttşer um! 15 Sę, mes aingglär add feð frǫ diem upi imiln, saggd gęslkallär að weroðrum: Ulum go daiti Betleiem og sjǫ eð so ar ent dar, og so Ärrn ar latt witå uoss. 16 Og dier kringgeð sig umstað og fann att Mari, Juosep og nygarkrippin so låg i krubbun. 17 Mes dier add si tt eð, biretteð dier wen aindşeln add saggt að diem um an-dar krippin. 18 Og oller so ärd wen gęslkallär saggd åv wart upi ferunder. 19 Men Mari gemd ollt eð-dar i järtą sainu, og fundireð ǫ eð. 20 Gęslkallär wendd atter att, og dier priseð og luväð Guð fer ollt dier add faið är og sjǫ. Eð add werið grą ll slais aingglär add saggt åv fer diem. 10 Eð mienes iel Ruomerritşeð. 11 Messias ir summu sos Kristus.
Referenser Evangelietexter på älvdalska. Predikotexter för Midsommardagen och Trefaldighetstiden t.o.m. tionde söndagen efter Trefaldighet. Översättning av Ulum Dalskas arbetsgrupp under ledning av Bengt Åkerberg. [Häfte u. å.] Johan Eenbergs två uppsatser om dalmålet: JE-1693 och JE-1702. Bilaga till Rapport från Oðer råðstemną um övdalskų / Andra konferensen om älvdalska. Utgivna av Martin Ringmar och Lars Steensland. Red. Yair Sapir. 2011. = http://uu.diva- portal.org/smash/record.jsf?searchid=7&pid=diva2:431172 Juanneswaundsjilą. Johannesevangeliet på älvdalska i översättning av Lars Steensland. Uppsala 1989. Luther, M.: Sendbrief vom Dolmetschen, hrsg. v. K. Bischoff. 2. Aufl. Halle 1957. Markuswaundşilą. Markusevangeliet översatt till älvdalska med inslag av olika bymål. Lund 2013. Näsman, R.: Historiola lingvæ Dalekarlicæ. Uppsala 1733.