Lagen om straff för terroristbrott

Juridiska institutionen Vårterminen 2013 Examensarbete i straffrätt 30 högskolepoäng Lagen om straff för terroristbrott Särskilt om de kvalificerande rekvisiten Författare: Susanne Kleman Handledare: Docent Sandra Friberg

3 Innehåll FÖRKORTNINGAR... 5 1 INLEDNING... 6 1.1 BAKGRUND... 6 1.2 SYFTE OCH METOD... 8 1.3 AVGRÄNSNINGAR OCH TERMINOLOGI... 8 1.4 DISPOSITION... 9 2 RAMBESLUTET OM BEKÄMPANDE AV TERRORISM... 10 2.1 BAKGRUND... 10 2.2 HANDLINGAR SOM UTGÖR TERRORISTBROTT... 10 2.3 INFÖRANDET I SVENSK RÄTT... 12 3 DEN SVENSKA TERRORISTBROTTSLAGSTIFTNINGEN... 14 3.1 TERRORISTBROTTETS KONSTRUKTION... 14 3.2 LAGENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE... 17 3.2.1 Undantag till följd av lagens ändamål... 17 3.2.2 Al Shabaab- fallet... 18 4 DE KVALIFICERANDE REKVISITEN... 22 4.1 AVSIKTSREKVISITEN... 22 4.1.1 Inledning... 22 4.1.2 De tre alternativa rekvisiten... 23 4.1.2.1 Injaga allvarlig fruktan i en befolkning eller befolkningsgrupp... 23 4.1.2.2 Otillbörligt tvång... 24 4.1.2.3 Allvarlig destabilisering eller förstörelse... 25 4.1.3 Kritik mot avsiktsrekvisitens utformning... 26 4.2 REKVISITET ALLVARLIGT KAN SKADA EN STAT ELLER MELLANSTATLIG ORGANISATION 27 4.2.1 Inledning... 27 4.2.2 Vilka handlingar utgör allvarlig skada?... 27 4.2.3 Abstrakt farerekvisit... 29 4.2.4 Kritik mot att gärningen ska kunna utgöra skada... 31 4.2.5 Kritik mot rekvisitet i sin helhet... 31 4.2.5.1 Inledning... 31 4.2.5.2 Lagrådet... 32 4.2.5.3 Sveriges Advokatsamfund... 34 4.2.5.4 Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Universitet... 35 5 PRAXIS... 36 5.1 INLEDNING... 36 5.2 KISTA-MÅLET... 37 5.2.1 Åtalet... 37 5.2.2 Tingsrätten... 38 5.2.2.1 Åtalspunkten 1- försök till terroristbrott... 38 5.2.2.2 Åtalspunkten 2- stämpling till terroristbrott... 39 5.2.3 Hovrätten... 41 5.2.3.1 Åtalspunkten 1- försök till terroristbrott... 42 5.2.3.2 Åtalspunkten 2- stämpling till terroristbrott... 43 5.3 ANSAR AL ISLAM-MÅLET... 45

4 5.3.1 Åtalet... 45 5.3.2 Tingsrätten... 46 5.3.3 Hovrätten... 47 6 AVSLUTANDE DISKUSSION... 48 6.1 ÄNDAMÅLSBESKRIVNING I LAGTEXT... 48 6.2 LAGSTADGADE UNDANTAG... 49 6.3 DE KVALIFICERANDE REKVISITEN... 49 6.3.1 Avsiktsrekvisiten... 49 6.3.2 Rekvisitet allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation... 51 6.3.3 Hur ska problemen med de kvalificerande rekvisiten lösas?... 53 6.4 AVSLUTANDE KOMMENTARER... 54 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING... 56 BILAGA 1: EU:S RAMBESLUT OM BEKÄMPANDE AV TERRORISM... 58 BILAGA 2: RÅDETS UTTALANDE... 65

5 Förkortningar A a. Anfört arbete BrB Brottsbalk (1962:700) Ds Departementsserien EGT Europeiska gemenskapernas officiella tidning EU Europeiska unionen FN Förenta nationerna LST Lagen om straff för terroristbrott (2003:148) Prop Proposition RB Rättegångsbalken (1942:740) RF Regeringsformen (1974:152) Rådet Europeiska unionens råd SvJT Svensk juristtidning

1 Inledning 1.1 Bakgrund Terrorism är en typ av brottslighet som riktar sig mot grundläggande demokratiska värden och som utgör ett allvarligt hot mot internationell fred och säkerhet. Terrorism är inte något nytt fenomen. Redan skräckväldet under franska revolutionen har beskrivits som en terrorregim och från 1800-talet finns exempel på ett stort antal terroristdåd. 1 I och med globaliseringen har terrorismen förändrats. Ett karaktäristika som numera ofta kopplas samman med terrorism är dess internationella karaktär. Planering av terroristbrott sker ofta i andra stater än där det ska utföras. 2 De flesta terrorister uppfattar sina motståndare i form av kulturer eller världsomfattande konspirationer, vilket gör att terrorismen inte endast berör det land där ett attentat sker. 3 Både terroristbrottsligheten och dess beivrande medför därmed en ökad risk för viktimisering av hela grupper av människor. Hotbilden har även ändrats på så sätt att risken för attentat som utförs av ensamma gärningsmän har ökat. 4 Det saknades länge en definition av terrorism i både svensk och internationell rätt. Eftersom terrorism ofta utgörs av handlingar som består i våld, hot och skadegörelse har gärningarna ändå kunnat straffas. Det har dock inte funnits ett specifikt terroristbrott. Under den senare delen av 1900-talet försökte det internationella samfundet enas om en definition av terrorism. Inom FN gjordes flera försök utan lyckat resultat. Staterna kunde inte komma överens om vad definitionen skulle innehålla, vilket ledde till att man valde ut vissa typer av brott med terroranknytning och behandlade dem i separata konventioner. Det fanns således konventioner för brott som kunde anknyta till terrorism, t.ex. kapning av flygplan, men de var ofta tillämpliga oavsett brottsmotiv. 5 Attackerna den 11 september 2001 kan ses som startskottet på den nya terrorismen som ofta beskrivs som annorlunda och mer farlig än tidigare terrorism. Attackerna bidrog sannolikt till att EU:s medlemsländer enades om en slutlig version av ett rambeslut om 1 Rubin m.fl., Chronologies of modern terrorism, s. 4 ff. 2 Träskman, Brottsligheten och dess bekämpande- en reflektion om verkliga hot och hotbilder, SvJT 2007 s. 105. 3 http://www.sakerhetspolisen.se/terrorism/omterrorism.4.7671d7bb110e3dcb1fd80002841.html. 4 Regeringens skrivelse 2011/12:73 Ansvar och engagemang en nationell strategi mot terrorism, s. 5. 5 Lagrådets yttrande, återgivet i prop. 2001/02:149 s. 106 f.

7 bekämpande av terrorism under 2002. 6 Rambeslutet innehöll en definition av terroristbrott. Att en sådan till slut skapades beror troligtvis på att terroristgärningar under denna period upplevdes som ett större hot än tidigare och att det därför ansågs angeläget med en gemensam definition av terroristbrott. Lag (2003:148) om straff för terroristbrott (LST) infördes i svensk rätt 2003 och den grundades på det europeiska rambeslutet. Lagen innebar i princip ingen kriminalisering av tidigare straffria gärningar. Däremot innebar lagen en avsevärd straffskärpning för sedan tidigare kriminaliserade gärningar om de begåtts i terrorsyfte. Av 2 LST framgår vad som krävs för att ett en gärning ska utgöra terroristbrott. Utöver att det ska vara fråga om en viss typ av gärning krävs att denna har företagits med någon av tre alternativa avsikter. Vidare krävs att gärningen allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation. Terrorism kan komma till uttryck i många skepnader, varför det är nödvändigt att bestämmelser avseende terroristbrott är utformade på ett sätt som är tillräckligt omfattande för att inkludera många olika sätt att skada ett land och dess befolkning (eller delar av denna) på. Det är dock angeläget att endast de allvarligaste gärningarna omfattas av lagstiftningen, för att särskilja terroristbrott från andra brott och för att inte möjligheten till grundläggande demokratiska rättigheter, som yttrande- och demonstrationsfrihet ska begränsas. Det är viktigt att rättssäkerheten inte inskränks. Detta är särskilt angeläget eftersom det är fråga om allvarlig brottslighet med strängare påföljder än om brottet utförts utan sådan särskild avsikt som ansvar för terroristbrott kräver. Att dömas för terroristbrott och därmed klassas som samhällsfarlig terrorist kan även sägas innebära ett mycket stort mått av klander. Även i ett internationellt perspektiv kan den misstänkte eller dömde drabbas av konsekvenser i form av svårigheter att t.ex. erhålla visum. Med detta i åtanke är det viktigt att reglerna avseende terroristbrott är formulerade på ett så tydligt sätt, så att risken för tolkning- och tillämpningssvårigheter är så liten som möjligt. 6 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism, se bilaga 1. Numera används direktiv för att genomföra en harmonisering av straffrätten., se art 288 i fördraget om EU:s funktionssätt.

8 1.2 Syfte och metod Syftet med uppsatsen är att belysa och analysera rekvisiten som kvalificerar ett brott till ett terroristbrott och de straffrättsliga problem som kan uppkomma vid tillämpningen av dessa rekvisit. Som en bakgrund för analysen inleds framställningen med en redogörelse över hur utformningen beträffande terroristbrott ser ut och vilka straffrättsliga problem den ger upphov till. Därefter avhandlas hur domstolarna har tolkat de kvalificerande rekvisiten och huruvida tillämpningen är i enlighet med vad som avsågs när lagen skapades. Slutligen undersöks huruvida några slutsatser kan dras utifrån praxis och förarbeten angående hur väl avvägda de kvalificerande rekvisiten är och om några ändringar är påkallade. I denna framställning används EU:s rambeslut, lagtext, förarbeten, rättsfall och doktrin för att utreda gällande rätt. 1.3 Avgränsningar och terminologi Det finns lagar som straffbelägger vissa förberedande led i utövandet av bl.a. terroristbrott, såsom lag (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall och lag (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet. Med hänsyn till uppsatsens syfte så kommer dessa lagar inte att avhandlas. Andra potentiella lagstiftningstekniker för att införliva rambeslutet eller huruvida en särskild terroristbrottslag överhuvudtaget är nödvändig är frågeställningar som inte kommer att diskuteras i denna framställning. Även påföljdsfrågor faller i princip utanför ramen för detta arbete. Detsamma gäller domsrättsfrågor. EU-rättsliga aspekter kommer inte beröras i någon större utsträckning. Rättssäkerhet kommer att diskuteras i den mån det är påkallat. I denna uppsats kommer, till skillnad från terminologin som använts i propositionen till lagen och i praxis, begreppen de subjektiva rekvisiten om de tre alternativa avsiktsrekvisiten och det objektiva rekvisitet om kravet på att gärningen allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation inte att användas. En sådan uppdelning i

9 objektivt och subjektivt kan ifrågasättas, särskilt som det s.k. objektiva rekvisitet förefaller innehålla vissa subjektiva moment. 1.4 Disposition Uppsatsen består av sex kapitel. Efter det inledande kapitlet redogörs i kapitel två för rambeslutet om bekämpande av terrorism, som ligger till grund för den svenska lagstiftningen. Därefter granskas den svenska lagtexten och de kvalificerande rekvisiten ingående i kapitel tre och fyra. I nästföljande kapitel analyseras de två rättsfall som, enligt min uppfattning, är mest relevanta för att se hur de kvalificerande rekvisiten tolkats. Uppsatsens avslutande kapitel syftar till att analysera och sammanfatta uppsatsens utredning beträffande de kvalificerande rekvisiten och de straffrättsliga problem som kan uppkomma vid tillämpningen av dessa rekvisit.

10 2 Rambeslutet om bekämpande av terrorism 2.1 Bakgrund I dåvarande artikel 29 i EU-fördraget angavs att unionens mål ska vara att ge medborgarna en hög säkerhetsnivå med frihet, säkerhet och rättvisa, bl.a. genom gemensamma insatser inom områdena polis- och straffrättsligt samarbete. Målet skulle uppnås genom förebyggande och bekämpande av brottslighet. Terrorism angavs som ett särskilt viktigt område tillsammans med viss annan brottslighet. Enligt artikel 31 e i fördraget skulle det straffrättsliga samarbetet omfatta beslut om åtgärder som fastställer minimikrav avseende brottsrekvisit och påföljder, bl.a. på området terrorism. Av artikel 34.2 b framgick att rådet genom enhälligt beslut skulle fatta rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas regelverk, efter initiativ från en medlemsstat eller kommissionen. Av samma bestämmelse framgick att rambeslut var bindande för medlemsstaterna beträffande det resultat som skulle uppnås, men tillvägagångsättet lämnades över till medlemsländerna själva. Rambeslut användes således som rättsakt för att medlemsländernas lagstiftning skulle bli mer likriktad. Rådet röstade igenom rambeslutet om bekämpande av terrorism i juni 2002. 7 Den svenska regeringen ansåg att rambeslutet behövdes eftersom terrorismen blivit mer gränsöverskridande och att den utgjorde ett av de mest allvarliga hoten mot vår säkerhet. Av dessa skäl ansågs det naturligt att man inom EU kom överens om en gemensam definition av vilka gärningar som ansågs utgöra terroristbrott. Det skulle underlätta det polisiära och rättsliga samarbetet för att beivra terrorism. 8 2.2 Handlingar som utgör terroristbrott Av rambeslutets inledning framgår att en tillnärmning av definitionen av terroristbrott bör ske i alla medlemsstater, inbegripet definitionen av brott som begås av terroristgrupper. Vad som utgör ett terroristbrott ska således bestämmas på likartat sätt i medlemsländerna. Av rambeslutets inledning framgår även att påföljder och sanktioner som reflekterar 7 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism, se bilaga 1. 8 Prop. 2001/02:135 s. 17 f.

11 allvaret i sådana gärningar bör föreskrivas för fysiska och juridiska personer som begått eller är ansvariga för sådana brott. Artikel 1.1 i rambeslutet föreskriver vilka handlingar som ska betraktas som terroristbrott enligt brottsbeskrivningen i nationell lagstiftning. Dessa är uppräknade i punkterna a i och inkluderar bl.a. allvarliga angrepp mot person, människorov, tagande av gisslan, kapning, utsläpp av farliga ämnen och handhavande av olika typer av vapen. Därutöver måste följande rekvisit vara uppfyllda för att brottet ska utgöra terroristbrott. Gärningen måste ha begåtts uppsåtligen och den måste genom sin art eller sitt sammanhang allvarligt kunna skada ett land eller en mellanstatlig organisation. Skrivningen innebar enligt uttalanden i propositionen att bara mycket allvarliga gärningar skulle kunna utgöra terroristbrott och rekvisitet allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation beskrevs som den yttersta gränsen för vad som ska anses utgöra terroristbrott. 9 Gärningsmannen ska vidare ha viss avsikt med gärningen. Han eller hon ska ha begått handlingen i syfte att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning, otillbörligen tvinga offentliga organ att utföra eller avstå från att utföra en viss handling eller att allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller mellanstatlig organisation. I artikel 1.2 anges uttryckligen att rambeslutet inte ska kunna användas för att ändra skyldigheten att respektera de grundläggande rättigheter och principer som fastslogs i dåvarande artikel 6 i EU-fördraget. Av detta följer att rambeslutet inte kan inskränka dessa grundläggande rättigheter och principer. Artikel 2 föreskriver att medlemsstaterna ska kriminalisera vissa gärningar som begås av en terroristgrupp. Att leda eller på visst sätt delta i en sådan organisation ska kriminaliseras. Anstiftan, medhjälp och försök till terroristbrott ska straffbeläggas enligt artikel 4 i rambeslutet. Övriga artiklar i rambeslutet reglerar bl.a. påföljder, åtal och juridiska personers ansvar. 10 Vid antagandet enades man även om ett gemensamt uttalande som infördes i rådets protokoll. Av detta framgår att rambeslutet ska tolkas så att det omfattar handlingar som av alla medlemsstater betraktas som allvarliga överträdelser av deras straffrätt, begångna av personer vars syften hotar deras demokratiska samhällen. Det får inte tolkas så att handlingar av dem som har arbetat för att bevara och återupprätta dessa värden betraktas 9 Prop. 2002/03:38 s. 58. 10 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism, se bilaga 1.

12 som terroristgärningar. Som exempel anges några av medlemsstaternas handlande under andra världskriget. 11 Sådana motståndshandlingar ska inte kunna utgöra terroristbrott. I inledningen anges även att inget av det som tagits upp i rambeslutet ska tolkas så att syftet vore att hindra eller begränsa grundläggande fri- och rättigheter, såsom demonstrationsrätt, mötesfrihet och yttrandefrihet. Det klargörs även att rambeslutet inte reglerar väpnade styrkors verksamhet under en väpnad konflikt enligt definition i internationell humanitär rätt, där sådana konflikter regleras. Inte heller en stats väpnade styrkors verksamhet när de utövar officiella uppgifter regleras av rambeslutet, i den mån det regleras av andra bestämmelser i internationell lagstiftning. 12 Det är viktigt att uppmärksamma att endast texten i själva rambeslutet är bindande för medlemsländerna, det gemensamma rådsuttalandet och rambeslutets inledning är således inte bindande. Att de grundläggande rättigheterna och rättsprinciperna i enlighet med dåvarande artikel 6 i EU-fördraget måste respekteras är emellertid bindande eftersom den återfinns i rambeslutstexten. 2.3 Införandet i svensk rätt Riksdagen godkände ett utkast till rambeslutet om bekämpande av terrorism den 29 maj 2002. Beslutet att anta rambeslutet skedde utan att man hade tillgång till den följdlagstiftning som behövde införas. Propositionen som föregick godkännandet innehöll inga förslag till lagändringar. 13 Sådana förslag lades istället fram i en departementspromemoria från Justitiedepartementet. 14 Denna departementspromemoria remitterades först efter att rambeslutet antagits och blivit bindande för Sverige. Någon sedvanlig remissbehandling genomfördes således inte förrän efter det att ramarna för lagstiftningen var beslutade. Åsidosättandet av sedvanlig lagstiftningsteknik kritiserades av bl.a. Lagrådet. 15 Det får ses som anmärkningsvärt att det inte fanns några konkreta förslag på lagtextens utformning då riksdagen godkände förslaget till rambeslut. Det var inte säkert 11 Uttalande som tagits till rådets protokoll, se bilaga 2. 12 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism, se bilaga 1. 13 Jfr prop. 2001/02:135. 14 Ds 2002:35, Straffansvar för terroristbrott. 15 Prop. 2002/03:38 s. 25 ff.

13 att riksdagen kunde överblicka konsekvenserna för svensk rätt när beslutet antogs. Utredning och remissbehandling skedde istället då riksdagen skulle godkänna den lagstiftning som implementerade rambeslutet. I det läget var det fråga om teknisk implementering och utrymmet för ändringar av innehållet var mycket små. Att åsidosätta traditionell lagstiftningsteknik i en så viktig fråga som införandet av en ny terroristbrottslag kan inte vara lämpligt. De ändringar som sedermera kom att införas i svensk rätt syftade huvudsakligen till att genomföra det inom EU antagna rambeslutet om bekämpande av terrorism. 16 Ändringarna infördes i en särskild lag, LST, som började gälla 2003. Införandet av ett terroristbrott innebär som nämnts i princip ingen nykriminalisering. Däremot omdefinieras brott som begåtts i visst syfte som terroristbrott. Beroende av gärningsmannens avsikt kan således samma utförda gärning resultera i antingen ansvar för terroristbrott eller för något av de brott som anges i 3. Att leda och delta i en terroristgrupp ansågs täckas av ansvaret för medverkan, stämpling, förberedelse och försök enligt svensk rätt. Försök, förberedelse och stämpling var dock inte kriminaliserat för alla de gärningar som angetts i rambeslutet och därför krävdes ny lagstiftning i vissa delar. 17 LST är något avvikande i det straffrättsliga systemet eftersom lagen tillkommit efter direktiv från EU. Även om ingen nykriminalisering skett så har det straffrättsliga området utökats, genom att brott som föregås av vissa syften straffas som terroristbrott, om gärningen allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation. I nästa kapitel kommer den svenska terroristbrottslagstiftningen, vars bakgrund är det rambeslut som redovisats i detta kapitel, att diskuteras. 16 Prop. 2002/03: 38 s. 1. 17 A a s. 40 ff.

14 3 Den svenska terroristbrottslagstiftningen 3.1 Terroristbrottets konstruktion Av 1 LST framgår att lagen innehåller bestämmelser för genomförande av EU:s rambeslut om bekämpande av terrorism. Genom skrivningen markeras att lagen ska tolkas med stöd av rambeslutets artiklar och beaktandesatser och de uttalanden som tagits till rådets protokoll när rambeslutet antogs. Detta gäller således vid tolkningen av de kvalificerande rekvisit som diskuteras nedan. Av detta följer att för att lagen ska kunna tillämpas måste det vara fråga om allvarliga angrepp som utförts med avsikten att förstöra de grundläggande principerna om en fungerande demokrati och rättsstat. Rekvisiten ska tolkas restriktivt. 18 Definitionen av terroristbrott återfinns i 2 1 st. LST. Här föreskrivs vad som kvalificerar en gärning till ett terroristbrott. För terroristbrott döms den som begår en gärning som anges i 3, om gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att 1. injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp 2. otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller 3. allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation. Straffet är fängelse på viss tid, lägst fyra år och högst arton år, eller på livstid. Är brottet mindre grovt, är straffet fängelse, lägst två år och högst sex år. Om ett högre lägsta straff för gärningen har föreskrivits i brottsbalken, gäller vad som sägs där i fråga om lägsta straff. Lag (2009:399). I 3 anges de gärningar som kan utgöra grunden för ett terroristbrott. Om någon av dessa gärningar har utförts med någon av de avsikter som räknas upp i 2 1 st. 1 3 p. och allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation, är det fråga om terroristbrott. 18 Prop. 2002/03:38 s. 85.

15 3 Följande gärningar utgör terroristbrott under de förutsättningar som anges i 2 i denna lag: 1. mord, 3 kap. 1 brottsbalken, 2. dråp, 3 kap. 2 brottsbalken, 3. grov misshandel, 3 kap. 6 brottsbalken, 4. människorov, 4 kap. 1 brottsbalken, 5. olaga frihetsberövande, 4 kap. 2 brottsbalken, 6. grov skadegörelse, 12 kap. 3 brottsbalken, 7. mordbrand och grov mordbrand, 13 kap. 1 och 2 brottsbalken, 8. allmänfarlig ödeläggelse, 13 kap. 3 brottsbalken, 9. sabotage och grovt sabotage, 13 kap. 4 och 5 brottsbalken, 10. kapning och sjö- eller luftfartssabotage, 13 kap. 5 a brottsbalken, 11. flygplatssabotage, 13 kap. 5 b brottsbalken, 12. spridande av gift eller smitta, 13 kap. 7 brottsbalken, 13. olovlig befattning med kemiska vapen, 22 kap. 6 a brottsbalken, 14. uppsåtligt vapenbrott, 9 kap. 1 vapenlagen (1996:67), 15. brott enligt 29 tredje stycket lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor, 16. uppsåtligt brott enligt 25 och 26 lagen (1992:1300) om krigsmateriel, som avser kärnladdningar, radiologiska, biologiska och kemiska stridsmedel, apparater och andra anordningar för spridning av radiologiska, biologiska eller kemiska stridsmedel samt speciella delar och substanser till sådant material, 17. brott enligt 18, 18 a och 20 lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, som avser sådana produkter eller sådant tekniskt bistånd som kan användas för att framställa kärnladdningar, biologiska eller kemiska vapen, 18. smuggling och grov smuggling, 3 och 5 lagen (2000:1225) om straff för smuggling, om brottet avser sådana varor som omfattas av 14 17, 19. olaga hot, 4 kap. 5 brottsbalken, som innefattar hot om att begå någon av de gärningar som avses i 1 18. Lag (2010:1016). Av 2 LST framgår att domstolen ska döma för terroristbrott, istället för det brott som gärningen innebär, t.ex. mord, om de kvalificerande rekvisiten i första stycket är uppfyllda. I första stycket uppställs tre separata rekvisit för att döma någon till terroristbrott. För det första ska gärningen återfinnas i 3. I denna bestämmelse uppräknas 19 olika brott, som är kriminaliserade enligt andra lagar. Uppräkningen är uttömmande. Inga andra brott

16 kan komma ifråga för att utgöra terroristbrott. Endast fullbordade brott omfattas. 19 Om de efterföljande kvalificerande rekvisiten inte är uppfyllda, så kan gärningsmannen ändå dömas för det vanliga brottet. Lagrådet undrade om inte uppräkningen skulle göras enklare och mer generell. Det ifrågasattes om en så pass detaljerad uppräkning var påkallad, och framhöll bl.a. att den väsentligaste begränsningen för terroristbrottet ligger i de generella kriterierna för terroristbrott (de kvalificerande rekvisiten) och inte i de handlingstyper som angetts i rambeslutet. Lagrådet föreföll tveksam till huruvida någon uppräkning alls var nödvändig. Det ifrågasattes varför en straffbelagd gärning i vissa fall inte skulle betecknas som terroristbrott även om de kvalificerande rekvisiten var uppfyllda, eftersom brottet inte finns med i uppräkningen. Vidare ifrågasattes brottens gradering och huruvida de fyllde någon funktion med hänsyn till att brott av lindrigare grad sällan borde förkomma i dessa sammanhang, möjligen med undantag för bestämmelsen om människorov, p. 4. 20 Det bör uppmärksammas att t.ex. ett uppsåtligt vapenbrott bestående i innehav (p. 14) kan utgöra ett fullbordat terroristbrott. Detsamma gäller vid hot om vapenbrott eller någon annan gärning som finns med i uppräkningen i 3 (p. 19). Gärningar som annars skulle uppfattas som förberedelse till terroristbrott kan alltså utgöra fullbordade sådana. Även om gärningarna inte tidigare var straffria, så innebär lagen en avsevärd straffskärpning om de anses ha begåtts i terrorsyfte. I fallet med hot om vapenbrott så kriminaliseras gärningen i två led- man behöver inte ens ha innehaft ett vapen, utan endast ha hotat med det, för att teoretiskt sett kunna straffas för terroristbrott. Lagrådets invändning beträffande en särskild uppräkning är befogad. Generellt sett är de kvalificerande rekvisiten avgörande och det viktiga kan sägas vara avsikten med gärningen och att den allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation och inte vad gärningen består i. En uppräkning av brott skulle dock kunna vara nödvändig för att undvika att brott av lägre allvarlighetsgrad utgör terroristbrott. Detta argument motsägs dock av det faktum att även hot om t.ex. vapenbrott kan utgöra terroristbrott. Eftersom sådana gärningar, som får ses som mindre allvarliga, upptagits i uppräkningen bortfaller argumentet att uppräkningen ska säkerställa att endast de allvarligaste gärningarna kan utgöra terroristbrott. Tolkningen av de kvalificerande rekvisiten är mycket viktig delvis av detta skäl. 19 Prop. 2002/03:38 s. 89. 20 A prop. s. 149 f.

17 3.2 Lagens tillämpningsområde 3.2.1 Undantag till följd av lagens ändamål I det särskilda rådsuttalandet förklarade rådet att rambeslutet omfattar handlingar som av medlemsstaterna betraktas som allvarliga överträdelser av deras straffrätt, som begås av personer vars syften utgör ett hot mot deras demokratiska samhällen, som respekterar rättsstaten och den civilisation på vilka dessa samhällen bygger. Som tidigare nämnts kan rambeslutet inte tolkas så att man hävdar att personer som agerar för att bevara och återupprätta demokratiska värden betraktas som terrorister. Som exempel anges handlingar som utfördes av motståndsrörelser i länder som Tyskland ockuperat under andra världskriget. Om sådana handlingar utförs idag ska de inte utgöra terroristbrott. Rambeslutet ska inte heller tillämpas på handlingar där någon utövar den grundläggande rättigheten att yttra sin åsikt, även om de begår brott när de utövar denna rättighet. 21 Olika former av civil olydnad är således inte avsedda att falla under definitionen av terroristbrott, även om utförandet kan utgöra andra brott. 22 Som exempel anges i propositionen aktioner mot omdiskuterade projekt, som t.ex. byggnadsprojekt och utvinning av naturtillgångar och provsprängningar av kärnladdningar eller andra stridsmedel. Även skadegörelse och våldsbrott i olika former vid demonstrationer anges som exempel. 23 Det föreslogs att det i lagtexten skulle anges att lagens syfte var att skydda grundvalarna för ett demokratiskt samhälle mot allvarliga övergrepp och att lagen inte var avsedd att omfatta gärningar där den grundläggande rättigheten att föra fram sin åsikt utövas, även om brott begås när det sker. Flera remissinstanser framförde kritik mot att lagfästa de grundläggande förutsättningarna för terroristbrottet. Stockholms tingsrätt ansåg att kravet på tydlighet och förutsebarhet måste medföra att ändamålsbeskrivningar undviks. Vidare ansågs det svårt att se att utövande av demokratiska åsiktsyttringar skulle falla inom definitionen för terroristbrott. Att uttrycka lagens högstämda- och därmed svårbestämda syften och undantag i lagtext ansåg Stockholms tingsrätt även kunna skapa gränsdragningsproblem istället för att öka klarheten. Även Riksåklagaren ansåg att bestämmelsen skulle medföra betydande gränsdragningsproblem. Med tanke på att 21 Uttalande som tagits till rådets protokoll i samband med rambeslutet, se bilaga 2. 22 Prop. 2002/03:38 s. 61. 23 A prop s. 85.

18 majoriteten av terroristbrott innebär ett uttryckande av politiska åsikter i något avseende skulle bestämmelsen bli problematisk i relation till legalitetsprincipen. Riksåklagaren framhöll att ett undantag kunde bli så vitt att lagen inte fick någon praktisk tillämpning alls. 24 Flera andra remissinstanser uttryckte att bestämmelsens utformning gjorde den rättsliga innebörden oklar och ansåg därför att den skulle omformuleras som ett uttryckligt undantag om den skulle finnas kvar. 25 Det beslutades därefter att förutsättningarna inte skulle framgå av lagtexten. Som skäl framfördes att det ansågs uppenbart att den svenska lagstiftningen måste tolkas mot bakgrund av de bestämmelser och uttalanden som medlemsstaterna enades om i samband med rambeslutet. Det konstaterades även att lagens syfte och tillämpningsområde fanns redovisade i författningskommentaren. 26 Det framgår av lagtexten att gärningen ska kunna allvarligt skada en stat eller mellanstatlig organisation för att utgöra terroristbrott, men det anges inte att staten ifråga ska vara demokratisk och/eller respektera mänskliga rättigheter. Samtidigt framstår det tydligt att det är demokratiska stater som är skyddsintresset när man studerar rambeslutet och det särskilda rådsuttalandet. Å ena sidan skulle frihetskämpars gärningar alltså kunna omfattas av terroristbrottet om en strikt texttolkning gjordes, vilket får ses som mindre lyckat med tanke på att detta uppenbarligen inte var åsyftat när lagen tillkom. Å andra sidan klargörs vad lagens syfte är i den svenska propositionen och i det uttalandet som tagits till rambeslutets protokoll. Problemet med lagens otydliga tillämpningsområde kom att uppmärksammas i samband med Al Shabaab-fallet, som redovisas nedan. 3.2.2 Al Shabaab-fallet Två personer åtalades för stämpling till terroristbrott. Åtalet avsåg att de två tilltalade i samråd med företrädare för organisationen Al Shabaab beslutat och åtagit sig att utföra självmordsattentat i Somalia. En av de tilltalade gjorde en rättslig invändning som bestod i att LST inte var tillämplig i målet och hänvisade till lagens förarbeten och rådets 24 Prop. 2002/03:38 s. 61 f. 25 Riksdagens ombudsmän, Rikspolisstyrelsen och Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet var av denna uppfattning, se prop. 2002/03:38 s. 62. 26 Prop. 2002/03:38 s. 61 f.

19 uttalande. Även om gärningspåståendet var styrkt skulle han således inte dömas för terroristbrott, eftersom Al Shabaab måste anses vara en väpnad styrka som deltog i en väpnad konflikt, med hänsyn till situationen i Somalia under den aktuella tiden. Den tilltalade menade att det självmordsattentat som han enligt åtalet skulle ha stämplat till därför skulle ha reglerats av en del av folkrätten, krigets lagar, och att LST därför inte var tillämplig. Åklagaren invände och anförde att Al Shabaab inte var en väpnad styrka som deltog i en väpnad konflikt vid den aktuella tidpunkten. Oavsett detta var LST tillämplig eftersom de tänkta gärningarna gick utanför ramen för väpnad konflikt. Åklagaren framförde även att åtalet avsåg stämpling som skett i Sverige, där ingen väpnad konflikt pågick. Tingsrätten dömde de båda tilltalade för stämpling till terroristbrott enligt 2 och 4 LST och 23 kap. 2 2 st. BrB. Tingsrätten konstaterade att Al Shabaab är en terrororganisation vars mål är att se till att Somalia bli en islamsk stat. Tingsrätten menade att de tilltalade åtagit sig och i samråd med annan (företrädare för Al Shabaab) beslutat sig för att utföra terroristbrott genom självmordsattentat. Om gärningarna fullbordats hade de allvarligt kunnat skada staten Somalia och/eller de mellanstatliga organisationerna FN och Afrikanska unionen. Avsikten var att injaga allvarlig fruktan hos den somaliska befolkningen, otillbörligt tvinga de mellanstatliga organisationerna att vidta eller avstå från att vidta åtgärder samt allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i Somalia. Faran för brottets fullbordan var inte ringa. Chefsrådmannen och en nämndeman var av skiljaktig mening och ville ogilla åtalet. De ansåg att det inte var visat att de tilltalade faktiskt bestämt sig för att utföra självmordsattentat eller inför Al Shabaabs företrädare åtagit sig att göra detta. 27 Åklagaren justerade åtalet inför hovrättsförhandlingarna så att gärningspåståendet inte nödvändigtvis gällde att gärningen allvarligt kunde skada Somalia, utan även någon annan stat, samt att avsikten med gärningen varit att injaga allvarlig fruktan hos den somaliska befolkningen eller annan stats befolkning. De tilltalade invände att ett sådant opreciserat gärningspåstående var omöjligt att försvara sig emot. Hovrätten framhöll att den åtalades invändningar beträffande lagens tillämpningsområde var något som rätten självmant skulle beakta om målet föranledde det. Hovrätten anmärkte att invändningarna framstod som relevanta, mot bakgrund av vad åklagaren 27 Göteborgs tingsrätt, mål nr B 7277-10, 8 december 2010.

20 anfört om Al Shabaab och situationen i Somalia. Domstolen ansåg inte att bevisen räckte för att styrka att de tilltalade i samråd med Al Shabaab beslutat och åtagit sig att utföra självmordsattentat innan avresan. Det brast således redan i förutsättningarna för stämplings och åtalet ogillades. Fråga om lagens tillämpningsområde kom därför inte upp till närmare prövning. 28 Den principiella frågan angående terroristbrottslagens tillämpningsområde är dock intressant och relevant. Personer som agerar för att bevara och återupprätta demokratiska värden ska inte klassas som terrorister. Terroristlagstiftningen är inte heller tänkt att tillämpas på väpnade styrkor i väpnade konflikter. Det kan ifrågasättas om Somalia är en demokratisk stat. För det första kan det ifrågasättas huruvida Somalia överhuvudtaget är att betrakta som en stat, eftersom Somalia saknar en stabil regering och fungerande rättssystem. 29 Skulle man ändå komma fram till att det är en stat, är det för det andra tveksamt att påstå att det i så fall är en demokratisk sådan. Att staten är en demokrati är visserligen inte ett krav, men rambeslutet ska tillämpas på handlingar som utgör ett hot mot ett demokratiskt samhälle, och inte tolkas så att personer som agerar för att bevara eller återupprätta demokratiska värden betraktas som terrorister. Bedömningen blir därför givetvis mer komplicerad i icke-demokratiska länder. I målet var det fråga om Al Shabaab, som är att betrakta som en terrororganisation. 30 Det är därför svårt att hävda att Al Shabaab agerar för att återupprätta demokratiska värden. Organisationen skulle potentiellt kunna ses som en väpnad styrka som deltog i en väpnad konflikt, vilkas aktioner typiskt sett inte ska klassas som terroristbrott. Det är dock möjligt att självmordsbombningar går utanför krigets lagar en närmare bedömning av dessas gränser faller utanför ramen för denna uppsats. En ändamålstolkning av rådets uttalande och rambeslutet resulterar rimligtvis i att dessa typer av gärningar inte ska falla under definitionen för terroristbrott. Vid en strikt texttolkning finns dock visst utrymme att de gör det. Genom Al Shabaab-fallet demonstreras att det hade varit lämpligt att lagfästa syftet med lagen: att skydda grundvalarna för ett demokratiskt samhälle mot allvarliga övergrepp. På så vis hindras gärningar som inte är avsedda att bedömas genom tillämpning av de kvalificerande 28 Hovrätten för Västra Sverige, mål nr B 4645-10, 2 mars 2011. 29 Jfr Silva, M, Somalia: State Failure, Piracy and the Challenge to International Law. 30 Uppförd på FNs säkerhetsråds förteckning över grupper och individer som ska omfattas av restriktiva åtgärder genom resolution 1844 av den 20 november 2008. EU har implementerat FNs resolution 1844 genom en rådsförordning (nr 356/2010) av den 26 april 2010.

21 rekvisiten att bli det. Problemet med att avgöra vad som är ett demokratiskt samhälle kvarstår visserligen, men det klargörs åtminstone vilket skyddsintresset är. Med denna diskussion om de grundläggande förutsättningarna för lagens tillämpning som bakgrund kommer nu uppmärksamheten att riktas mot rekvisiten i 2 LST.

22 4 De kvalificerande rekvisiten 4.1 Avsiktsrekvisiten 4.1.1 Inledning Enligt 2 1 st. 1 3 p. LST ska det finnas en särskild avsikt med gärningen för att den ska kunna kvalificeras som terroristbrott. Det ska vara fråga om något av de tre alternativa avsiktsrekvisit som räknas upp i bestämmelsen. Med avsikt menas direkt uppsåt. 31 Gärningsmannen ska ha uppsåt till en sådan effekt som anges, t.ex. att injaga allvarlig fruktan i en befolkning eller befolkningsgrupp. Det krävs inte att effekten uppnåtts, men den ska ha varit direkt åsyftad av gärningsmannen. Avsikten ska vara styrkt för att ansvar ska komma ifråga. 32 Gärningsmannen handlar med direkt uppsåt till vad han vill åstadkomma med gärningen. Uppsåtet är skälet för gärningen på så sätt att uppsåtet ska förverkligas genom den, men gärningen behöver inte vara det slutgiltiga målet. 33 Direkt uppsåt är endast möjligt i förhållande till följder av en gärning; det är alltså följden som ska vara eftersträvad, antingen som mål eller som genomgångsled till mål. 34 Det krävs inte att gärningsmannen värderar brottet positivt. Han kan uppriktigt beklaga detta och ändå uppfylla kravet på särskild avsikt. 35 Avsiktsrekvisiten i 2 LST hör till brottsbeskrivningsenligheten och inte till den vanliga uppsåtsprövningen. De utgör därmed vad som ibland kallas överskjutande uppsåtsrekvisit. 36 Även begreppet subjektiva överskott används och syftar på samma sak som överskjutande uppsåtsrekvisit. 37 Sådana behöver inte prövas när man tar ställning till skuldfrågor. 38 Gärningsmannen behöver så att säga inte ha uppsåt till sitt uppsåt. Andra exempel på överskjutande uppsåtsrekvisit är det självständiga rekvisitet tillägnelseuppsåt i stöldbestämmelsen, 8 kap 1 BrB. Om den misstänkte inte har uppsåt att tillägna sig saken brister brottsbeskrivningsenligheten. Spioneribestämmelsen har en 31 Prop. 2002/03:38 s. 87. 32 A prop. s. 87. 33 Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten, s. 105. 34 Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, s. 312. 35 A a s. 324. 36 Jfr Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, s. 35. 37 Se t.ex. Leijonhufvud & Wennberg, Straffansvar, s. 32. 38 Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, s. 377 f.

23 liknande utformning eftersom gärningsmannen måste ha uppsåt att gå främmande makt tillhanda, enligt 19 kap 5 BrB. Detta är också ett självständigt brottsrekvisit. I terroristbrottslagstiftningen begränsar avsiktsrekvisiten ansvar för terroristbrott genom att brott som företagits med alla andra syften än de uppräknade utesluter ansvar. Avsiktsrekvisiten (och övriga rekvisit) kvalificerar också gärningen som terroristbrott och legitimerar en strängare bestraffning. Avsikten gör det på detta sätt möjligt att utöka det kriminaliserade området. 4.1.2 De tre alternativa rekvisiten 4.1.2.1. Injaga allvarlig fruktan i en befolkning eller befolkningsgrupp Det första av de tre alternativa rekvisiten utgörs enligt 2 1 st. 1 p. LST av att avsikten med gärningen ska vara att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp. Gärningen ska genomföras med avsikt att injaga allvarlig fruktan för säkerhet till person eller egendom. Bombattentat som riktas mot allmänna platser, kommunikationsmedel eller anläggningar anses typiskt sett syfta till detta. Även spridande av gift eller smitta genom det allmänna försörjningsnätet för vatten eller ventilationsanläggningar i allmänna utrymmen, t.ex. tunnelbanestationer, nämns i propositionen som gärningar med sådan avsikt. 39 Vissa gärningar förutsätts således, på grund av sin karaktär, syfta till att injaga allvarlig fruktan. Att utföra gärningen på en viss plats antas också visa avsikten. Det kan dock bli en svår gränsdragning vid tillämpning av bestämmelsen. Om attentatet inte riktas mot en allmän plats, hur visas då avsikten? Kan handlingar som inte riktas mot allmän plats eller plats där många människor befinner sig ens sägas injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp? Propositionen ger ingen närmare ledning i dessa frågor. Problemet analyseras närmare i avsnitt 6.3.1. Beträffande rekvisitet befolkning eller befolkningsgrupp anges i propositionen att det kan vara fråga om såväl en större del av befolkningen som en mindre krets av personer, 39 Prop 2002/03:38 s. 87 f.

24 t.ex. en etnisk minoritet eller visst folkslag. 40 Även personer inom ett visst geografiskt område kan utgöra en befolkningsgrupp. 41 Det lämnas öppet huruvida medlemmar i en förening skulle kunna utgöra en befolkningsgrupp. Det kan konstateras att en sådan tolkning inte är utesluten, eftersom en etnisk minoritet eller visst folkslag uttryckligen anges som exempel på sådana grupper som kan omfattas av begreppet. Det finns således en öppning för att medlemmar i en förening skulle kunna inkluderas i begreppet befolkningsgrupp. 4.1.2.2 Otillbörligt tvång Det andra av de tre alternativa rekvisiten består enligt 2 1 st. 2 p. LST i att avsikten med gärningen ska vara att otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd. Med skrivningen avses en utpressningssituation. Som exempel på sådana situationer anges i propositionen människorov eller en gisslantagning där avsikten är att framtvinga ett visst beslut genom att kräva detta i utbyte mot att släppa personen fri. Det kan också vara fråga om hot om att utföra gärningar som anges i 3 LST, t.ex. mord eller spridande av gift eller smitta, om inte ett visst beslut fattas. 42 Detsamma får förutsättas gälla om någon hotas till att upphäva ett beslut. Även om det inte står uttryckligen i propositionen får det anses följa av lagtextens utformning. Riksdag, regering och andra myndigheter och organ som är del av den offentliga förvaltningen och utför förvaltningsuppgifter omfattas av begreppet offentliga organ. Bestämmelsen torde enligt propositionen omfatta samma organ som anges i 1 kap. 8 och 9 samt 11 kap. 6 RF. 43 Domstolar, statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter omnämns i dessa bestämmelser, vilket innebär att om någon tvingar dessa institutioner att fatta eller avstå från att vidta en åtgärd kan det, om övriga rekvisit är uppfyllda, utgöra terroristbrott. 40 Prop 2002/03:38 s. 88. 41 A prop s. 34. 42 A prop s. 88. 43 A prop s. 88.

25 4.1.2.3 Allvarligt destabilisering eller förstörelse Det tredje och sista avsiktsrekvisitet framgår av 2 1 st. 3 p. LST. Där stadgas att avsikten med gärningen ska vara att allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller mellanstatlig organisation. Innebörden av formuleringen är inte närmare utvecklad i rambeslutet. Enligt propositionen är det beträffande en stat dennas centrala funktioner som exempelvis statsskick, grundlag och rättsordning som avses med grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer. Även andra jämförbara strukturer och funktioner bör enligt propositionen inkluderas, t.ex. hälsovård, socialt skydd och utbildningssystem. Brott vars avsikt är att omstörta det demokratiska statsskicket och ändringar eller upphävanden av de grundläggande författningarna framstår som klara fall, då gärningen ska omfattas av bestämmelsen. Brott som utförs i avsikt att destabilisera rättsstaten och som riktar sig mot rättsväsendet, brott med avsikt att tillfoga statsekonomin omfattande skador och brott med avsikt att förhindra möjligheten att tillgodose allmänheten med sjukvård och utbildning är ytterligare exempel. 44 Beträffande en mellanstatlig organisation bör motsvarande strukturer till de nyss nämnda utgöras av organisationens stadgar, institutioner, organ, budget och övrig infrastruktur som är nödvändig för att fullgöra organisationens uppdrag. Om syftet är att organisationens möjlighet att fullgöra sina grundläggande uppgifter ska förstöras eller försvagas bör rekvisitet vara uppfyllt. 45 Det framgår att det tredje alternativa avsiktsrekvisitet i viss mån inkluderar det första rekvisitet, injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp. Brott med avsikt att omstörta det demokratiska statsskicket eller att förhindra sjukvården från att tillgodose allmänhetens sjukvårdsbehov bör rimligtvis även anses syfta till att injaga allvarlig fruktan hos befolkningen. 44 Prop 2002/03:38 s. 88. 45 A prop s. 88.

26 4.1.3 Kritik mot avsiktsrekvisitens utformning Av bestämmelsen framgår att avsikten med gärningen ska vara att exempelvis injaga fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp. Asp har ifrågasatt om detta är en korrekt utformning. Det är den aktuella gärning som anges i 3 som åsyftas. Bland dessa gärningar finns exempelvis vapenbrott. Enligt Asp kan det bli problematiskt att säga att avsikten med gärningen (vapenbrottet) är att injaga fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp. Möjligen kan det läsas så att avsikten ska finnas i det förberedande ledet, även om den inte kan förverkligas genom förberedelsen utan först i senare led. Asp framhåller att det verkar mer sannolikt att lagstiftaren haft fullbordade terroristbrott i åtanke och därefter låtit kravet att avsikten med gärningen ska vara att t.ex. injaga allvarlig fruktan omfatta samtliga gärningar som omfattas av bestämmelsen. 46 Av de skäl som Asp anfört framstår det onekligen som att bestämmelsen fått en något felaktig utformning. Vid en sedvanlig lexikalisk läsning framstår det som att avsikten med gärningen ska vara att genom denna exempelvis injaga allvarlig fruktan. Det blir problematiskt om gärningen i sig inte duger till detta. Formuleringen kan därför innebära bevissvårigheter, om den tas på allvar. Det här är ytterligare en aspekt av terroristbrottets utformning som förfaller mindre väl genomtänkt, precis som konsekvenserna av 3 19 p., som möjliggör att hot om t.ex. vapenbrott kan utgöra ett fullbordat terroristbrott. Trots brister i avsiktsrekvisitens utformning, kan det konstateras att det är positivt att det ändå krävs direkt uppsåt och en viss, styrkt avsikt för att terroristbrott ska komma ifråga. Det räcker således inte med t.ex. likgiltighetsuppsåt, vilket kunnat ge allvarliga konsekvenser för rättssäkerheten, speciellt i kombination med rekvisitet allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation. Problemen med det senare rekvisitet kommer att uppmärksammas i följande avsnitt. 46 Ulväng m.fl., Brotten mot allmänheten och staten, s. 55.

27 4.2 Rekvisitet allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation 4.2.1 Inledning Utöver att något av de tre avsiktsrekvisiten ska vara uppfyllt ska gärningen även allvarligt kunna skada en stat eller mellanstatlig organisation för att föranleda ansvar för terroristbrott, enligt 2 LST. I rambeslutet föreskrevs att om handlingen genom sin art eller sitt sammanhang allvarligt kan skada ett land eller en internationell organisation ska den betraktas som terroristbrott, om övriga förutsättningar är uppfyllda. Den svenska skrivningen stadgar att gärningen allvarligt ska kunna skada en stat eller en mellanstatlig organisation. Rekvisitet har beskrivits som den yttersta gränsen för vad som ska anses utgöra terroristbrott. Formuleringen ansågs medföra att endast mycket allvarliga gärningar kan utgöra terroristbrott. Det framfördes att rekvisitet utgjorde en nödvändig avgränsning som skulle säkerställa en restriktiv tillämpning av rambeslutet. 47 Alla mellanstatliga organisationer omfattas inte av bestämmelsen utan endast de som anses förtjäna samma skydd som enskilda stater. Som exempel på sådana mellanstatliga organisationer anges EU, FN och Europarådet. 48 4.2.2 Vilka handlingar utgör allvarlig skada? Det konstaterades att begreppet allvarligt kan skada inte var närmare utvecklat i rambeslutet. Innebörden ansågs dock, mot bakgrund av beslutets syfte och rådsuttalanden, vara att gärningen ska kunna utgöra en svår påfrestning på samhället eller en mellanstatlig organisation. Rekvisitet omfattar handlingar som allvarligt kan skada grundläggande, demokratiska strukturer som rättsordningen och grunderna för statsskicket, men begränsas inte till dessa. Gärningar som kan skada ett väsentligt allmänintresse, orsaka allvarliga störningar i samhällsfunktioner eller försörjningsmöjligheter omfattas också, även om de inte direkt kan anses hota de 47 Prop. 2002/03:38 s. 58. 48 A prop s. 86.

28 grundläggande strukturerna. Även väsentliga intressen för medborgarna, t.ex. värnandet av det säkra och öppna samhället, omfattas. 49 Allvarlig skada ansågs således avse skador som relaterar till samhällets centrala delar. Det framhölls att bedömningen måste göras från fall till fall med beaktande av samtliga omständigheter. Är det fråga om en gärning som typiskt sett kan skada t.ex. statsskickets grunder eller rättsordningen bör rekvisitet anses uppfyllt. Detsamma gäller om fara framkallas för många människors liv, säkerhet eller hälsa. 50 Gränserna för hur allvarlig skadan måste vara för staten är inte helt klarlagda. Frågan diskuterades i det s.k. Kistamålet 51 som avhandlas i kapitel 5. I propositionen anges att gärningar som riktar sig mot enskilda människor undantagsvis kan uppfylla lagtextens krav. Dessa förutsätts som huvudregel ha en anställning eller ett uppdrag som är orsaken till att just han eller hon angrips. 52 Detta kan innebära vissa gränsdragningsproblem. Ponera att ett attentat riktas mot en privatperson utan sådan anställning eller sådant uppdrag, t.ex. en målsägande i en rättssal. Om personen avlider eller skadas allvarligt, så skulle det finnas skäl att anse att attacken allvarligt kan skada en stat eller mellanstatlig organisation. Att inte att riskera att bli utsatt för våld under pågående rättegång skulle kunna ses som ett väsentligt intresse för värnandet av det säkra och öppna samhället. En sådan attack skulle dock inte omfattas av terroristbrottslagstiftningen, eftersom den utsatte är en privatperson. Hade domaren, åklagaren eller försvarsadvokaten angripits hade det däremot kunnat omfattas av lagstiftningen, eftersom dessa sannolikt angripits på grund av sin särskilda anställning. Beträffande mellanstatliga organisationer anses gärningar som kan skada dessas möjlighet eller förmåga att fullgöra uppgifter som medlemsstaterna gett dem som allvarlig skada. Gärningen ska allvarligt kunna skada någon av de funktioner som organisationen inrättats för. Rekvisitet kan vara uppfyllt om brottet endast riktas mot en viss gren av verksamheten. Det krävs inte att gärningen ska lamslå hela organisationen, precis som det inte krävs vid en gärning mot en stat. 53 49 Prop. 2002/03:38 s. 86. 50 A prop s. 86. 51 Svea Hovrätt, mål nr B5673-06, 7 september 2006. 52 Prop. 2002/03:38 s. 86. 53 A prop s. 86.