En djupare bild av Gud Av:Johannes Djerf - The Sounds Living in America Detta är en riktigt go låt med en klockren refräng som säger att vi lever inte i amerika, men vi är inte ledsna. När låten kom för 13 år sedan så hörde jag dock något annat och sjöng we are living in a miracle, vi lever i ett mirakel But we're not sorry. Det var nästan som en lovsång för mig. Och jag var helt säker på att låten gick så och även om jag upptäckte för något år sedan att jag sjöng fel, så sjunger jag fortfarande så när jag hör låten idag. Det är ganska så svårt att rubba på, och jag tror att ni alla kan känna igen er att när man börjat tänka på ett visst sätt så är det väldigt svårt att byta bana och tänka annorlunda, även om man haft fel. Så även när det gäller vår bild av vem Gud är. Om vi tror på Gud eller inte så har vi alla projicerat en bild av vem han är, och vi gör det ganska så tidigt. En bild som då ofta också blir väldigt trygg för oss och som är väldigt svår att rubba på. Vi kan till och med höra Gud själv tala emot bilden jag har av honom i sitt egna ord och jag kan till och med förstå att jag har fel och att jag behöver förändra min sång, min bild av honom, men trots det så är det så ofta som jag ändå går tillbaka till den bild jag alltid haft. Vi vill gärna ha det färdigt. Vi vill ha vår bild av Gud klar så att vi kan greppa honom och förstå med vårt förstånd. Men Gud är för hög för vårt förstånd står det i Jobs bok och Paulus han säger också att Guds frid övergår allt förstånd. Han säger också att vi bör inte tänka oss att det gudomliga liknar en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi. Gud är alltid mer än en bild som vi har skapat och är trygga med. Den förra ärkebiskopen i Sverige sa en gång att Gud bara är en tankekonstruktion. Men Bibeln hävdar något helt annat. Den säger att Gud väljer att sända sin son Jesus Kristus till oss för att genom honom berätta vem Gud är. Det är alltså inget vi själva egentligen kan skapa. I Joh 1:18 så står det att Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd. I kap 13 så säger Jesus själv att Gud är förhärligad i honom. Och om Gud är förhärligad i honom ska Gud också förhärliga honom i sig själv. Förhärliga är ett ord som hör nära samman i relationen i mellan Fadern, Sonen och Anden där Guds härlighet, Guds närvaro ger ära åt, hedrar och upphöjer. Fadern förhärligar, han ger ära, han uppenbarar sin vilja, makt och närvaro i Jesus och Jesus säger på samma sätt om Anden att Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Alltså i Jesus så finner vi rätt bild av vem Gud är. Den som har sett mig har sett fadern. Fadern bor i mig och gärningarna är hans verk säger Jesus.
Så, bilden av Gud är ingen tankekonstruktion utan vi har fått det uppenbarat för oss vem Gud är, i Jesus. Och därför behöver vi alla en fördjupad bild av Jesus. Det är lätt att nöja sig med några bilder som vi lärt oss och som vi tycker om men ständigt så utmanar evangelierna oss att låta Guds Ande få uppenbara vem Jesus är, få rubba våra bilder, se större och se mer. Se sanningen om Jesus, för han som är full av sanning är vägen och livet för oss. Och jag tänkte fortsättningsvis idag att vi för en stund skulle utmana vår bild av Gud genom att se mer på den text som idag redan har berättas genom dramat vi sett. Men vi ska också läsa texten tänkte jag joh.11:1-44. Första 12 kapitlen i johannesevangeliet brukar beskrivas som tecknens bok, då de innehåller 7 st tecken på vem Jesus är då vi har denna händelse som ett sjunde tecken, ungefär som det ibland kan vara i slutspelshockeyn, det sista och det avgörande. Ett tecken vars berättelse börjar med en oerhörd tragedi. Lasarus, Maria och Martas bror är svårt sjuk och då Jesus är en väldigt nära vän till denna syskontrio så skickas det bud till honom om detta. Men när Jesus får detta bud så möter han denna sorg med att säga denna sjukdom slutar inte med döden. Den är till Guds ära för att Guds son skall bli förhärligad genom den. I något kapitel innan så möter Jesus och lärjungarna en blind man då man med föreställningen att ens livsöde är ihopkopplat med sin synd frågar Jesus vems fel det är att den här mannen är blind. Är det han själv eller hans föräldrar? Jesus svarar att det inte är någons fel utan ger samma svar som han ger till Marta och Maria att detta har skett för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. Och här låter det ju nästan som att det finns en mening att den blinde mannen och att Lasarus är sjuk, ja till och med som att det är Guds vilja. En filosofi som vi ofta möts av ifrån det stora landet i väst som the sounds sjöng om i början, som också ofta är vår. Möter vi sjukdom eller lidande på något sätt så ställer vi som lärjungarna frågan vad är det jag har gjort för fel för att få detta, eller så frågar vi Gud, Vad är din mening med att detta sker? Det är en allmän accepterad syn att allt som sker det har en mening. Att Gud som allsmäktig är ansvarig för allt som sker i den här världen. Att allt lidande är en del av Guds plan. Och att människan också får skylla sig själv när hon drabbas. Men den bilden krockar faktiskt med Guds ord. Paulus han skriver i romarbrevet 8 att skapelsen är lagd under förgängelsen eller som det översätts i bibel 2000, tomhetens välde. Det betyder det kaos som finns i den här världen genom människans bortvändhet ifrån Gud saknar betydelse och innebörd. Det finns ingen logik, bara tomhet. Därför tror jag inte att vi hela tiden skall försöka hitta fram till en mening med allt. För det finns inte det. Det är här en bild som är svår att rubba. Jag vet.
Jag predikade om detta för ett antal år sedan och det är enda gången under mina 8 år som pastor som någon ställt sig upp i Gudstjänsten och sagt att nu Johannes, har du fel. Och du kanske också känner att du vill göra det nu, men då får du ta det med mig efteråt i så fall. För jag kan inte se att tragedier som drabbar oss är ett utslag av Guds vilja. Vare sig det är jordbävningar, svält, mord eller cancer. Det har ingenting med Guds vilja att göra. Och jag kan heller inte tolka Jesus ord på det här sättet, att Lasarus sjukdom skulle vara Guds mening. Guds vilja är aldrig kaos. Utan Guds vilja är att alla människor skall upprättas ut sitt kaos. Skapelsen skall befrias ifrån sitt slaveri och nå fram till Guds barns härliga frihet fortsätter Paulus i romarbrevet. Guds son skall bli förhärligad genom sjukdomen säger Jesus, och det är så vi också skall ta emot hans ord tror jag. Att allt som händer har inte en mening, men allt kan få en mening. Det är vad Jesus säger. Du och jag har inte svaret på lidandets frågor. Men det vi får svar på i de i denna händelse är att han kan ta det brustna och det sjuka och förvandla det så att det ärar honom som Guds son. Det finns alltid något som väger tyngre än att leta efter mening i lidandet och död och som betyder mer och det är Guds närvaro. Då han kan använda alla omständigheter, och då menar jag alla, för att visa vem Gud är! Allt kan vändas så att det samverkar med Guds vilja. Där behöver vi vara. Vid hans närvaro som också innebär att befinna sig vid hans tidsplan. Som är helt klart annorlunda än vår. Vi har bilden av att om Gud finns eller om Gud svarar då handlar han lika snabbt som vår hamburgare på McDonalds. Om han inte gör det så finns han inte, svarar nej eller helt enkelt inte bryr sig. Jesus får höra att Lasarus är sjuk, men han stannar där han befinner sig men han har ingen brådska trots det som hänt. Gud är en Gud som också kan vänta. Av lärjungarna förstår vi att det är en risk som till och med kan leda till döden att gå tillbaka till Judéen, då de för bara någon dag sedan försökte stena honom men det är ändå inte därför som Jesus väntar utan som vi förstår ifrån flera andra tillfällen så handlar det om rätt stund. Vilket inte vi vet, även om hela situationen säger att det är nu. Jesus talar om dagen som har 12 timmar. Och han ber lärjungarna, de som känner Jesus att fortsätta vandra i enlighet med Guds tidsplan även om de inte förstår. Han ber dem som ändå har världens ljus att fortsätta följa honom mot huvudstaden, oavsett vad som väntar dem. För oss är det alltid rätt tid att följa Jesus. Men Guds timing för hans förhärligande bär på en annan timing än vår. En gudomlig timing. Jesus hänvisade till det vid flera tillfällen då han sade att min tid är ännu inte kommen. Även han kämpade med faderns vilja om den stund då Guds kärlek och liv, Guds förlåtelse och försoning skulle förhärligas i honom. Men han öppnade dörren hela tiden till denna framtid. I hoppet är vi frälsta säger Paulus, inte i att vi har fått rätt kunskap eller att han svarat på alla våra frågor utan i hoppet.
Jesus gav lärjungarna och systrarna hoppet i löftet att denna sjukdom skulle inte sluta med döden så som döden aldrig skulle få sista ordet då han skulle besegra den. Och Jesus ber också dig och mig att låta han alltid ha det sista ordet i vår historia. För till och med det meningslösa och det tomma kan få en betydelse genom Jesus. Vilket inte behöver vara något bara för vår sista dag här på jorden utan en verklighet betydligt närmare än så. Jag tror att en vanlig bild som man har av Gud är en Gud som står vid sidan om det liv som jag går igenom med betraktande och relativt oförstående ögon och att jag på alla möjliga sätt behöver få Gud att se till mig, höra mig och förstå för att ett under kan ske i min vardag. Men också här får vi en helt annan bild av Gud genom Jesus. När Jesus kom fram till syskonens hus, som nu var ett sorgehus och ser deras sorg så står det inte att han bara betraktar dem eller försöker få fram några vackra formuleringar utan det står att han blev djupt rörd och skakad i sitt innersta. Johannes använder väldigt starka formuleringar och orden kan översättas till att han blev arg. Kanske är det över döden, eftersom det står i motsats till Guds vilja med skapelsen men det kan också vara över den här sorgen som de uttrycker av hopplöshet och uppgivenhet. Han vet ju att Lasarus ska få livet tillbaka. Men han som är arg över gråten faller också själv i gråt. Han står inte som en betraktare utan blickar in med hela sin närvaro och allt det han är rakt in i det som också kan vara din och min vardag. Han svarar inte på alla frågor. Men han finns där. Han närvaro är inte bara en information eller en upplysning utan hans närvaro möter och delar det som är vår verklighet. Sorg och Jesu närvaro kan finnas sida vid sida. Men det är inte bara en mänsklig medlidande tröstfull närvaro utan det vi kan veta att kraften i Jesu närvaro också är gudomlig och kommer segra till slut. En närvaro som talar om kraft och om Guds möjligheter! Jesus ropar med hög röst Lasarus kom ut och den döde kommer ut. Lasarus får livet tillbaka. Han dog igen efter en tid, kanske inte i samma sjukdom, men han dog så som vi alla en dag skall dö. Men det var en glimt av det som skulle komma i Jesus uppståndelse ifrån de döda och en glimt som vi genom den väntar en framtid då ingen sjukdom och ingen död skall finnas mer. Jag är uppståndelsen och livet säger Jesus. Han gör anspråk på att vara livets källa och ge evigt liv åt den som tro på honom. Jag är. Han Identifierar sig med Guds egna namn och Gud själv också det 7 gånger i Johannes evangelium. Han säger som exempel att jag är livets bröd, jag är dörren, jag är den gode herden, och jag är uppståndelsen och livet. Det har med honom att göra, inte bara en speciell dag. Marta trodde att det var så Jesus menade, när han talade om att Lasarus skulle uppstå.
Men det eviga livet är inte bara ett liv och en plats som träder in ovan där, när vi har farit bortom molnen och farit bortom mars, som det sjungs i en gammal go sång och som är vår vanliga bild av Guds himmel. Utan det är en dimension av liv, av Guds närvaro och styre som en dag skall omfamna jorden och göra den här jorden till en ny skapelse men som redan nu är en verklighet och som vi kan få se och få erfara, så som Lasarus fick liv igen. Och Gud vill Förvandla oss till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Som det står i 1 kor.3. Vilket sker genom Guds Ande. Bön & Inbjudan