Församlingsblad Nr 3 2016 I sakristian förberedes mässan under andakt. Sakristanen Inez Klangh lägger sista handen vid nattvardskärlen. Fr.v syns, förutom Inez KLangh, medhjälparna Roy Carlsson och Emmy Malmberg samt kyrkoherde Anders.
P Å L E D A N D E P L A T S Kyrkan är vi! Det händer att folk kommer fram till mig och säger att det är roligt att kyrkan gör så mycket för ungdomen, eller att vi har bra musikverksamhet eller att våra gudstjänster är högtidliga och tillägger kanske att man borde gå oftare! Det kan också hända att någon kommer och frågar vad vi/ni i kyrkan har gjort i någon speciell situation extra tydligt har det varit i den rådande flyktingsituationen. Det är naturligtvis trevligt när någon kommer och bekräftar den verksamhet som vi bedriver. Det känns också utmanande, att människor har förväntningar på att kyrkan ska vara aktiv inte minst i frågor som rör människovärdet. Kyrkan är en gemenskap av de döpta. Samtidigt finns det något i detta som är problematiskt. Bakom frågorna finns förmodligen föreställningen att vi, som har kyrkan som arbetsplats, är kyrkan och de som har andra arbetsuppguppgifter är ett slags konsumenter, som kan förvänta sig vissa tjänster av kyrkan. Man tänker sig kanske kyrkan som en tjänsteproducerande organisation som är till för andra. Och det är kanske inte så underligt att man har en sådan bild av kyrkan, för ofta framträder kyrkan på ett sätt, som kan få människor att tänka, att det är de, som har kyrkan som arbetsplats, som är kyrkan. Det är heller inte ovanligt att kyrkoanställda själva har en liknande självbild som om de hade till uppgift att producera verksamhet åt andra. Men en sådan självbild skapar ofta en upplevelse av vi och dom, som rimmar illa med vad kyrkan egentligen är. Även om kyrkan framträder som en organisation och måste ha en organisatorisk struktur för att kunna fungera, så är hennes väsen något helt annat. Kyrkan är en gemenskap av de döpta. Det står i en psalm: Kyrkan är gemenskap med Fadern och Hans son! och därför framträder kyrkan på många fler sätt än i den verksamhet som produceras. Kyrkan är i verkligheten ständigt närvarande på olika platser i vårt samhälle genom att kristna människor finns där. Det gäller arbetsplatser, föreningar, det politiska livet, i skolorna osv. Det betyder att den kyrkliga organisationen inte har behov av att synas med sitt namn överallt där kyrkan är närvarande genom sina tillhöriga. Kyrkans främsta uppgift är att fira gudstjänst, det är gudstjänsten som är det helt unika för kyrkan. Många av de övriga verksamheterna finns också på andra håll i samhället. Mötet med Gud, och mötet med varandra, är kyrkans centrum och det mötet sker tydligast i gudstjänsten. Där rustas vi för vår uppgift i samhället, för just den uppgift som är vår. Gudstjänsten är därför den enda del av all den kyrkliga verksamheten som är omistlig. Det betyder naturligtvis inte att all annan kyrklig verksamhet skulle vara meningslös eller överflödig. Jag är, tvärtom, stolt och glad över all den goda verksamheten i vår församling, som utförs av våra anställda och av frivilliga medarbetare. Jag är också medveten om att 2 Kyrkan är i verkligheten ständigt närvarande på olika platser i vårt samhälle genom att kristna människor finns där. All den verksamhet som vi bedriver finns därför att människor samlas och gör verksamheten till det den är. en hel del därutöver skulle vi behöva göra. All den verksamhet som vi bedriver finns därför att människor samlas och gör verksamheten till det den är. Barngrupperna vore ingenting utan barnen, körerna ingenting utan sina korister, konfirmandverksamheten ingenting utan konfirmander osv. Även i de här avseendena blir det tydligt att kyrkan är något vi gör tillsammans, det är inget som någon producerar för en annan. Nu är det sommar och det mesta av församlingens verksamheter gör uppehåll. Däremot fortsätter våra gudstjänster som vanligt och i kyrkokalendern i slutet av församlingsbladet kan du se på vilka tider och platser vi samlas. Jag önskar er en härlig sommar! Er tillgivne Anders Byström Kyrkoherde Omslagsfoto: LN
Prästprofiler i Döderhult på 1980-talet : Otto Walther en främling som blev en av oss Bland de många spännande personer som under årens lopp tillhört den gudstjänstfirande församlingen i Döderhult finns prästen, teologie kandidaten och filosofie magistern Otto Walther. Otto Walther var född 1921 i Österrikes huvudstad Wien, i en familj av judisk härkomst. Tidigt greps han av den kristna tron och påbörjade i unga år teologiska studier i Österrike med sikte på att bli präst i den lutherska minoritetskyrkan i Österrike. På grund av sin judiska härkomst tvingades han att lämna Österrike vid det nazistiska maktövertagandet och han bosatte sig då i Sverige, där han ämnade fullfölja och avsluta sina teologiska studier. En av de första teologiska lärare han mötte vid universitetet i Uppsala var en professor, som ansågs ha nazistiska sympatier. Otto flyttade då över till Lunds Universitet, där han avlade sin teologiska examen 1945 och blev samma år prästvigd i Linköpings stift. Senare skulle han också avlägga filosofisk ämbetsexamen (= fil mag). Efter några kortare förordnanden, och en period som missionär i Indien, blev han kyrkoadjunkt i Kiruna, men upplevde sig snart på nytt kallad till uppgiften som missionär i Indien. När han återkom 1968 hade han inga planer på att fortsätta på den prästerliga banan, utan bosatte sig i Oskarshamn, där han först undervisade vid den kommunala fackskolan, men 1970 fick en tjänst som gymnasielärare. Fast han var teolog vägrade han dock att undervisa i religion, eftersom han inte ansåg sig kunna uppfylla bestämmelsen om opartiskhet i religiösa frågor! I huvudsak undervisade han i moderna språk och samhällskunskap. Historierna om Ottos lärargärning är oräkneliga. Ett par exempel på hans originella pedagogiska metoder kan återges här: Han fick överta en klass på den dåvarande yrkesskolan i Åsa, som ansågs besvärlig. När Otto första gången kom in i klassrummet tog ingen notis om honom, utan där rådde totalt kaos och högsta tänkbara ljudvolym bland eleverna, som bl a kastade diverse skolmaterial på varandra. Otto tog då en stol, placerad längst ned i klassrummet, tog av sig en sko och ställde sig på stolen med skon i handen, utan att säga ett enda ord. De häpna eleverna sänkte volymen, kaoset upphörde, och när allt var lugnt säger Otto: Nu kan vi börja lektionen. Emellanåt tog hans humör över, och då tog han fram sin visselpipa, blåste i den och utropade: Jag svär inte, men när jag borde ha gjort det, blåser jag i visselpipan! Sådan kunde Otto vara som lärare! Nästan lika originella pedagogiska metoder kunde prägla hans förkunnelse om än i en helt annan kontext och säkert utan bruk av visselpipan! Som gymnasielärare förde han en lång kamp i underläge mot Skolöverstyrelsen. Kampen gällde de prov i moderna språk och de examensfrågor som ofta förekom i den tidens skrivningar, i vilka eleverna skulle komplettera meningar med frånvarande ord, s k fyller-i-frågor. Otto menade att resultaten av sådana prov var alltför chansartade. En elev med goda språkkunskaper kunde ju bli underkänd därför att några enstaka glosor fattades. Han blev under den första delen av 1980-talet en allt flitigare gudstjänstfirare i Döderhult. Han fascinerades av församlingens högkyrkliga gudstjänstfirande. Själv var han fostrad i den teologi som kan sägas vara centrerad kring Ordet och Bordet, och den kände han igen i Döderhults församling. Och han började alltmer värdesätta den prästerliga tjänst till vilken han en gång vigts. Allt oftare biträdde han vid nattvardsgångarna i Döderhults kyrka och tog vid enstaka tillfällen själv ansvar för gudstjänster, framför allt i våra distriktskyrkor, även om det måste medges hans originella predikometoder väckte många frågor. När vi under en kort period hade nazistiska sympatier bland traktens högstadie- och gymnasieelever fick de möta Otto och han berättade sin historia för dem. Och vi kände 3 Otto Walther iförd österrikisk luthersk prästdräkt. En period på åttiotalet vikarierade Otto som församlingspräst i en österrikisk luthersk församling. genast hur luften gick ur de nazisympatiserande ungdomarna. Praktiskt taget varje dag, efter sin pensionering, kom han cyklande upp till pastorsexpeditionen i Döderhult och ville diskutera teologiska frågor. Vintertid var han nästan alltid försedd med en snöskyffel och stannade lite här och var och tog några tag med skyffeln, i synnerhet framför butiksdörrar och ensamboende äldres hus. Hemma i Österrike bär man vintertid alltid med sig en snöskyffel så här års påstod han. När han väl kom fram till pastorsexpeditionen började han diskussionen på prosten Leifs tjänsterum, och fortsatte den därefter hos den dåvarande kontraktsadjunkten Jan Byström. De frågor som engagerade honom var oftast formuleringar i trosbekännelsen. Som den språkman han var, ville han att formuleringarna skulle vara adekvata i alla avseenden. Ett litet bekymmer var, när han på åttiotalet började delta i prästernas kontraktskonvent, och där ensam upptog nästan hela den tid som fanns avsatt för frågor och diskussion. Men alla hans inlägg var kryddade av humor, så det lilla bekymret översåg man gärna med. Forts nästa sida...
forts. från föregående sida... Han var alltid uppmuntrande bland sina ofta bekymrade prästerliga kolleger. Själv hade han alltid upplevt det som var värre! Och det var inte bara som han sa han hade själv knappast haft några framgångar på den prästerliga befordringsbanan. När en kollega en gång suckade om en fåtaligt besökt gudstjänst kunde Otto påminna om hur han en gång i Indien ledde en gudstjänst, till vilken endast kom en döv pojke och en gris! Och grisen gick innan Otto hunnit avsluta föreställningen! Otto hade alltid varit med om det som varit värre! Med bestämdhet vände han sig mot det han kallade koraniseringen av Bibeln. Om Koranen menar ju muslimerna att den fallit färdig från himlen. Walther ogillade skarpt alla försök att framställa Bibeln som om också den fallit färdig från himlen. Bibeln hade för honom en mänsklig sida. Visst var den avgörande för honom, men dess uppenbarelse hade förmedlats genom människors tänkesätt och mänsklig hand. Något år efter pensioneringen, på sensommaren 1991, började han känna sig i allt bräckligare fysiskt skick. Utan förvaring tog han en dag tåget söderut i avsikt att ta sig till sin födelsestad Wien. Där har vi fått veta efteråt ville han uppsöka den kyrka i vilken han döpts och dricka ett glas vitt vin på ett bestämt café i samma stad. Och där, i sin födelsestad, avled han. Begravningsgudstjänsten med nattvard i Döderhults kyrka, ledd av prosten Leif, blev en säregen högtid, med ovanligt stor tillslutning av både kyrk- och skolfolk. Några av kontraktets präster bar kistan. Samkvämet efteråt fick sin prägel inte minst av de många historier som berättades om den originelle Otto Walther och hans pedagogiska- och predikometoder. Den som skriver detta är inte van att skratta vid minnesstunder efter begravningar. Men den här gången var det annorlunda. Otto efterlämnade några stolor (prästerliga ämbetsband) som i dag finns i Döderhults kyrkas sakristia, bevarade nästan som om de vore reliker. Text: LN Eric Åkerberg och korfönstren Många har lagt märke till den lyster som ofta vilar över koret och altaret i den lilla kyrkan i Bockara. Korfönstren är målade och brända av prosten Eric Åkerberg, som med sin hustru Gun (Gunborg) under ett antal år som pensionärer bodde i Bockara. Eric var född i Luleå 1915. Hans föräldrar - båda var frälsningsofficerare - var det året förordnade att tjänstgöra i Luleå. Eric var tidigt inriktad på att gå i sina föräldrars fotspår och bli frälsningsofficér. Under en kort tid tjänstgjorde han också inom Frälsningsarmén. Men att gå i trapphus efter trapphus i Stockholm och sälja Stridsropet Eric Åkerberg med concertinan hans arv från tiden i Frälsningsarmén och hans ständiga medhjälpare. satte ned hans fysik. Han avbröt därför snart sin tjänst inom Frälsningsarmén och fortsatte sina studier med sikte på att bli präst och var 1945 klar med sin teologiska utbildning och prästvigdes för Luleå stift. Efter några kortare förordnanden blev han i slutet av fyrtiotalet svensk präst i Buenos Aires och 4
i Bockara Eric Åkerberg med de nyss brända kyrkfönstren som ska sättas upp i Bockara kyrkas kor. Missiones i Argentina. Återkommen till Sverige var han en tid kyrkoadjunkt och stiftsadjunkt i Luleå och 1959 utnämndes han till domkyrkokomminister i Luleå. Färden gick i mitten av 1960-talet söderut och Eric blev kyrkoherde i sörmländska Julita och han var sina sista år i aktiv tjänst kyrkoherde i Frustuna i Sörmland och där utnämndes han till kontraktsprost. Som pensionärer bosatte makarna Åkerberg sig i frälsegården i Bockara ett passande namn för en f d salvationst! Under åren i Bockara stod Eric beredvilligt till förfogande som vikarie för församlingens präster. Och var han inte förordnad att tjänstgöra på annat håll fanns han på söndagarna med sin maka Gun på plats i Bockara kyrka. Under en längre period uppehöll han t ex på halvtid den kyrkoadjunkttjänst som på den tiden var stationerad i Bockara. Från sin tid i Frälsningsarmén hade Eric fört med sig sin concertina, det lilla bälginstrument som på den tiden var vanligt inom Frälsningsarmén. Han fortsatte att använda instrumentet också som präst och till mångas glädje ackompanjerade han på concertina ofta sin egen och hustrun Guns duettsång. Men Eric var inte enbart präst. Han var också en skicklig konstnär. Varje vecka skapade han konstnärligt utförda affischer för kyrkorna i Döderhult och Bockara. Och de många nya vännerna i Bockara och Döderhult började snart få hans konstnärligt utformande hälsningar på årsdagar och andra bemärkelsedagar. Vi är många som fått hans målade och inramade kakelplattor, ofta med lyriska texter som anspelar på våra tilltalsnamn. Inför renoveringen av Bockara kyrka 1990 målade och brände alltså Eric de båda korfönstren i Bockara kyrka och skänkte dem till kyrkan. Under en kortare period lämnade makarna Bockara för att som hyresgäster disponera deras gamla kyrkoherdeprästgård i Julita, som nu hade förvandlats till (obebodd) komministergård. Men Julita hade förändrats, många av de gamla vännerna fanns inte längre kvar, och det blev nog inte riktigt som makarna tänkt sig. Och snart var de tillbaka i Bockara, men nu med en ny adress. De sista åren var Eric han var nu änkeman bosatt i Varberg. Sin allra sista tid orkade han inte längre komma till söndagens högmässa, Eric Åkerberg efter en högmässa i Döderhults kyrka. Tredje från vänster. men sin förbönstjänst den fortsatte han i sitt hem. Och flera som läser dessa rader fanns säkert med på hans långa förbönslista denna sista tid. På vårkanten 2005 avslutades hans liv. Text: LN 5
Känns de igen? Vid Kyrkans Ungas julfest i januari 1988 togs det här gruppfotot. Församlingsbladets redaktion har försökt identifiera deltagarna, men har inte klarat ut allas identitet. Många är ju flyttade till annan ort och är förmodligen i dag i fyrtiorsåldern eller där omkring. Längst till höger i fösta raden syns vår dåvarande ungdomspräst, Jan Byström, och längst till vänster vår dåvarande ungdomsledare Thomas Holmér. Dopträdet i Påskallaviks kyrka Kyrkans Unga i Döderhult har undreer årens lopp producerat inte mindre än sex präster, tre kyrkomusiker, två församlingsassistenter, två diakoner och minst två kyrkvärdar. Text: LN Dopträdet i Påskallaviks kyrka, där alla döpta barn får sin egen ängel uppsatt vittnar om de många dopen i Påskallavik den senaste tiden. Foto: Jimmie Karlsson 6
Körkväll i Påskallaviks kyrka I Påskallaviks kyrka sammanstrålade kyrkokörerna från Döderhult, Påskallavik, Bockara och Kristdala samt kyrkokören Corales från Döderhult en söndagskväll på vårkanten. Ett lättsamt och vårligt gudstjänst- eller konsertprogram avslutades med andakt ledd av komminister Anders Duvlund. Följ med på Döderhults Församlingsresa till England och Skottland! 18-31 augusti Några platser finns kvar! Reseledning: Kh Anders Byström och prostparet Gunnel och Leif Norrgård. Upplysningar och anmälningar till Gunnel och Leif Tel 0491-811 58 7
HUR BLIR DET I KRISTDALA? Till för några år sedan var Kristdala eget pastorat, med eget kyrkoråd och egen kyrkoherde. Sedan några år är Kristdala en del av Döderhults församling. Och sedan något år är komministertjänsten där vakant. Kyrkorådet har valt att tänka nytt kring hur Svenska kyrkan i framtiden ska kunna gestalta sin verksamhet inom Kristdala-området i samverkan med Kristdala Missionsförening. Bakom följande presentation står Svenska kyrkan i Döderhult och Kristdala Missionsförening: (EFS) som är en väletablerad missionsorganisation inom Svenska kyrkan sedan 150 år. Ute i landet har EFS och Svenska kyrkan haft mycket med varandra att göra, ofta genom olika former av samarbeten. Ett närmare sådant samarbete har på sina håll resulterat i en s k samarbetskyrka, viket är precis vad som planeras i Kristdala för närvarande. Detta betyder att ett samarbetsråd tillsätts, innehållande medlemmar från Svenska kyrkan och EFS. Samarbetsrådet tillsammans med frivilliga och anställda arbetar för att kyrkans grundläggande uppgift skall upp- I KRISTDALA har kyrkan sedan länge varit en folkets kyrka. Den har under generationer varut samlingsplatsen för mötet mellan Gud och människa I vår tid ser vi på många håll dalande statistik och krympande kyrkoliv, både i Svenska kyrkan och i andra samfund. Hur skall kyrkan möta denna utmaning? Har hon misslyckats med något eller är det bara ett tidens tecken? Har hon rent av spelat ut sin roll i det moderna samhället? Dessa frågor är det många som ställer sig, såväl de som regelbundet går till kyrkan som de som sällan eller aldrig gör det. Tiderna förändras och så måste också kyrkan förändras med tiden, samtidigt som hennes uppdrag förblir detsamma, nämligen att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt diakoni och mission. Kyrkan måste på ett ansvarsfullt sätt förvalta det som blivit henne anförtrott in i en ny tid och där möta utmaningar och se möjligheter. Svenska kyrkan i Kristdala I Kristdala finns i nära anslutning till Svenska kyrkan Kristdala Missionsförening. Föreningen tillhör Evangeliska Fosterlands-stiftelsen 8
fyllas i vår tid. Rådet fungerar utifrån ett avtal som reglerar samarbetet mellan Svenska kyrkan och EFS-föreningen. Efter ingånget avtal är Kristdala kyrka fortfarande vara en del av Döderhults församling och likaså kommer EFS-föreningen att fortleva som fristående förening inom Svenska kyrkan. Skillnaden blir alltså den att de båda parterna ingår ett närmare samarbete där de gemensamt ansvarar för verksamheten och utformningen av det lokala kyrkolivet i Kristdala. Så långt den formella sidan av samarbetskyrkan. I praktiken hoppas vi att avtalet skall öppna för fler möjligheter till lekmannamedverkan i gudstjänster och att de kyrkliga aktiviteter som finns och kan komma att formas alltmer skall få börja gestaltas utifrån lokala behov, möjligheter och önskningar. Här tänker vi på alla åldrar och behov: barn och unga, vuxna och föräldrar, äldre, nyanlända. Detta är ett arbete som måste få tid och det blir viktigt att ha flera tankar i huvudet och lyssna på flera röster samtidigt. Vi vill därför inbjuda dig att på något sätt delta i denna process genom att skriva till eller samtala med oss. Det kan vara förslag, funderingar och, givetvis, även kritik som berör kyrkans liv. Vad har du för förväntningar på kyrkans roll i samhället eller ditt liv, om någon? Kyrkan kommer att fortsätta att finnas mitt i byn och vara ett hem för sökare såväl som kristna. Därför är din röst viktig. Anders Byström Kyrkoherde Döderhults församling Lennart Petterson Ordförande Kristdala Missionsförening Stefan Lindholm Församlingsassistent Döderhults församling Kommentaren Under denna rubrik kommenterar signaturen LN skeenden i kyrka och samhälle. Värre än på tvångsäktenskapens tid Vi har förmodligen alla förfasat oss över en gången tids tvångsäktenskap. Det kunde hända att föräldrarna t o m före ett barns födelse kom överens med ett annat föräldrapar om att deras barn, om det ena paret fick en gosse och det andra en flicka, skulle de ingå äktenskap med varandra. Att äktenskapen, trots allt, kunde bli någorlunda lyckliga var nog mer undantag än regel. Inte så sällan blev äktenskapet ett livslångt lidande för både man och hustru även om det också finns exempel på motsatsen. Under de senaste åren, då invandringen i vårt land av många från helt annan kulturell och etnisk bakgrund, bosatt sig i vårt land har frågan om tvångsäktenskap på nytt blivit aktuell i Sverige. Och det är ingen djärv gissning, att de flesta av oss förfasar sig över att t ex trettonåriga flickor tvingas till äktenskap med äldre män som de knappast känner. Våra lagstiftare har förvisso gjort vad de förmått för att förhindra tvångsäktenskap mellan omyndiga barn. Men likväl nås vi ständigt, också i vårt land, av nya rapporter om tvångsäktenskap mellan barn av annan än rikssvensk härkomst. Till svensk underhållningsindustri hör numera programmet Gift vid första ögonkastet. Två personer, som inte vet ett dugg om varandra paras ihop i ett äktenskap. Själv begriper jag inte hur någon vigselförrättare/präst över huvud taget kan ställa sig till förfogande för ett sådant spektakel. I sak innebär det ju praktiskt taget detsamma som en gången tids tvångsäktenskap. Man parar ihop två människor som inte har en aning om varandra! Å andra sidan kan man ju hävda att det inte är fråga om tvång båda har ju frivilligt gått med på akten! Men faktum är att ingen av kontrahenterna vet något om den andre. Därtill kommer det enligt min mening mest stötande att man gör underhållning av människors längtan efter någon att dela sitt liv med, att människors drömmar och förhoppningar om äktenskap och lycka förvandlas till underhållning. För all del, möjligheten till skilsmässa finns ju alltid men en skilsmässa är inget okomplicerat inte minst kan det innebära ekonomiska komplikationer. Dessutom uppstår en allvarlig fråga: Kommer inte hela äktenskapslagstiftningen i gungning när äktenskap ingås som ett slags spektakel. Månne det kommer att röja vägen för en total upplösning av hela lagstiftningen om äktenskap, så att det till sist bara kommer att handla om privata överenskommelser för längre eller kortare tid. LN 9
K Y R K O K A L E N D E R S O DÖDERHULT Juni 5 Trefaldighet II 10 Högmässa, AB. 12 Trefaldighet III 10 Högmässa, AB. 19 Trefaldighet IV 10 Högmässa, AD. 24 Midsommarafton 14 Midsommarfirande. Naturcentrum, Hycklinge. Samarr med Naturskyddsföreningen. 25 Midsommardagen 10 Högmässa på Ekersro, AD. 26 Joh Döparens dag 10 Högmässa, PPR. 20 Torsdag 19.30 Musik i sommarkväll: Skymning-Gryning Kammarmusik för livets olika skeenden. Musik av Fauré, Alamqvist, Bäck och Bach. Medverkande: Les trois Karin Skoog (sopran), Kristina Kaufelldt (flöjt) och Ingegerd Fredlund (harpa). Slutord: PPR. Juli 3 Trefaldighet VI 10 Högmässa, PPR. 7 Torsdag Musik i sommarkväll: Ellen Andersson(sång) & Anton Forsberg (gitarr). Slutord: AD. 10 Kristi Förklaring 10 Högmässa, PPR. 14 Torsdag 19.30 Musik i sommarkväll: Från Vivaldi till Beethoven. Mandolin och cembalo. Lars Forslund. Slutord: PPR 17 Trefaldighet VIII 10 Högmässa, AD. 21 Torsdag 19.30 Musik i sommarkväll: Så in i Norden. Peter Hjalmarsson & Nina Åkerblom Nielsen Slutord: AD 24 Trefaldighet IX 10 Högmässa, AB. 28 Torsdag 19.30 Musik i sommarkväll: Anna Steirud (flöjt) & Attila Gracza (piano). Slutord: AB. 31 Trefaldighet X 10 Högmässa, AB. Augusti 7 Trefaldighet XI 10 Högmässa, LN. 14 Trefaldighet XII 10 Högmässa, LN. 21 Trefaldighet XIII 10 Högmässa, PPR. 28 Trefaldighet XIV 10 Högmässa, PPR. KRISTDALA Juni 5 Trefaldighet II 11 Högmässa, LN. 12 Trefaldighet III 14 Friluftsgudstjänst vid Bråbo Missionshus, SL. Kaffeservering. 19 Trefaldighet IV 11 Gudstjänst, SL. 25 Midsommardagen 14 Friluftsgudstjänst i Röstorp, AD. 26 Joh Döparens dag 11 Friluftsgudstjänst vid skolmuséet i Ishult. Juli 3 Trefaldighet VI 11 Gudstjänst, SL. 6 Onsdag 19.30 Musik i sommarkväll: Linda Tiri & Hans Ersson. Slutord: PPR. 10 Kristi Förklaring 14 Gudstjänst i Krokshult. LN. Kaffeservering. 13 Onsdag 19.30 Musik i sommmarkväll i Sandens Missionshus. Johan & Gunilla Sigvardsson. 17 Trefaldighet VIII 18 Mässa i Stensö kapell, AA. 20 Onsdag 19.30 Musik i sommarkväll: Sara Karlsson & Josefin Johnsson. Slutord: LN. 24 Trefaldighet IX 11 Högmässa i Fridhems kapell, AA. 10 27 Onsdag 19.30 Musik i sommarkväll: Emy Stahl. Teaterföreställning om Lina Sandell och hennes psalmer. SL. 31 Trefaldighet X 18 Mässa i Stensö kapell, AA. Augusti 7 Trefaldighet XI 11 Gudstjänst, SL. 14 Trefaldighet XII 11 Gudstjänst SL. 21 Trefaldighet XIII 11 Högmässa, AA. 28 Trefaldighet XIV 11 Högmässa, AD. BOCKARA Juni 5 Trefaldighet II 18 Musikcafé i församlingshemmet, Kyrkokören. AB m fl. Servering. 12 Trefaldighet III 9 Högmässa, AD. 19 Musik i sommarkväll: Familjen Ohlsson. AD. 19 Trefaldighet IV 9 Gudstjänst, SL. Juli 2 Lördag 19 Musik i sommarkväll: Simon Leidecker med vänner. Slutord: PPR. 3 Trefaldighet VI 14 Friluftgudstjänst i Petter Larsgården, PPR. 10 Kristi Förklaring 9 Gudstjänst, SL. 17 Trefaldighet VIII 9 Högmässa, AA. 31 Trefaldighet X 9 Högsmässa, AA. Augusti 4 Torsdag 10 Musik i sommarkväll. Silverkeys: Madeleine Åverling, Eric Bulmer & Ann Ström Frykman (tvärflöjtstrio). SL. 7 Trefaldighet XI 14 Friluftsgudstjänst i Petter Larsgården, SL.
M M A R E N 2 0 1 6 14 Trefaldighet XII 9 Gudstjänst, SL. 28 Trefaldighet XIV 9 Högmässa, AD. PÅSKALLAVIK Juni 5 Trefaldighet II 18 Musik i sommarkväll: Sommarns dörr på glänt, kyrkokören & lokala förmågor serverar ett axplock sommarsånger. LN. 12 Trefaldighet III 18 Gudstjänst, AB. 19 Trefaldighet IV Musik i sommarkväll: Diplomorganisten Birger Marmvik. AD. 26 Joh Döparens dag 14 Friluftsgudstjänst vid RGOgården, PPR. Juli 3 Trefaldighet VI 18 Musik i sommarkväll: Alla dessa dagar, Jeanette Hedlund med döttrar. PPR. 10 Kristi Förklaring 18 Högmässa, AD. 17 Trefaldighet VIII 18 Musik i sommarkväll: Sol, vind och vatten, Hans Ersson och Linda Tiri med sång och musik av bröderna Gärdestad. AD. 24 Trefaldighet IX 15 Friluftsgudstjänst på Runnö, AA. Båt från hamnen kl 14.00. 31 Trefldighet X 28 Musik i Sommarkväll: Nästa: Herrarnas Mankören Mr Hult, Gertrud Lindholm. Augusti 7 Trefaldighet XI 14 Friluftsgudstjänst vid Callerströmska Hamnmagasinet, LN. 14 Trefaldighet XII 18 Musik i sommarkväll: Jazz & visa i sommarkväll, Håkan, Ann- Charlotte, Oliver & Jonna Hammarsten. 21 Trefaldighet XIII 18 Högmässa, PPR. 28 Trefaldighet XIV 15 Ekumenisk friluftsgudstjänst vid Källströmsgården. Talare. Riksevangelist Dan Inge Olsson. Döpta i vår församling Februari - april 2016 DÖDERHULT Februari 13 Sophia Elsa Engström 20 Julie Evy Roth Borgstedt 27 Lage Hans Charlie Wagenius Mars 5 Adrian Tobias Holm Möllblad April 9 Lowa Eivor Kristina Lindström 9 Agaton Olle Ragnar Rannemalm KRISTDALA April 2 Linnéa Kerstin Eva Aminger 9 Herman Hilding Valter Svensson PÅSKALLAVIK Februari 13 Elia Karl August Åström Björk 13 Elvira Athena Madicken Fransson 27 Lowa Hagenström Dolk AB = Kyrkoherde Anders Byström AD = Komminister Anders Duvlund PPR = Komminister Patrick Petersson Rydsten LN = Prosten Leif Norrgård AA = Kyrkoherde emeritus Arnold Arvidsson SL = Församlingsassistent Stefan Lindholm Med reservation för ändringar. Bockara kyrkas dopfunt Foto: Leif Norrgård 11
Flydda tiders Döderhult Den här bilden dess värre i svart-vitt är tagen av fotografen Hasse Broms, OT inför kyrkliga syföreningens höstauktion 1991. Till höger syns Ann-Marie Franzén, som på den tiden var föreningens ordförande, och till vänster Siri Nilsson, erkänt skicklig med nål och tråd. Gruppförsändelse till hushåll DÖDERhuLTS FÖRSAMLING FÖRSAMLINGENS EXPEDITION Kyrkebyvägen 2, 572 50 Oskarshamn Tfn.tid vardag: 9-11, tisd 10-12, tel 105 79, fax 196 10 Kyrkoherden, tel 814 91 PRäSTER Kyrkoherde Anders Byström, tel 072-718 14 91 Komminister Anders Duvlund, tel 76 06 84 Komminister Patric Petersson Rydsten, tel 070-254 69 91 KAMERAL AVDELNING Kamrer Annelie Tingström, tel 76 06 80 BARN- Och ungdomsverksamhet Och DIAKONI Döderhults församlingshem, tel 105 79, 76 06 86 Förs.pedagog Monia Ivarsson, tel 187 59 Förs.ass. Kerstin Jutterdal, tel 76 06 86 Förs.ass. Helena Karlsson, tel 76 06 82 KyRKOMuSIKER Döderhult: Körexpedition, tel 141 79 Organist Johannes Friberg, tel 072-513 17 00. Kantor Solweig Hjalmarsson-Berg, tel 76 06 81 Bockara: Kantor Anna Rosén, tel 070-509 67 77 Påskallavik: Linda Tiri, tel 070-288 72 71 Kristdala: Kantor Milda Jonasson, tel 187 52 VAKTMäSTERI Döderhult Exp i församlingshemmet tisd-fred 9.30-10, tel 76 06 88, 76 06 85 Påskallavik Exp. tisd-fred 9.00-9.30, tel 918 98 Bockara Carla Nilsson, tel 521 61 Kristdala Bertil Josefsson, tel 701 65 FÖRSAMLINGSLOKALER Döderhult Anna-Lena Klackenberg, tel 187 57 Ekersro Diakonigård Kerstin Jutterdal, tel 76 06 86 Bockara Carla Nilsson, tel 521 61 Påskallavik (Kyrkans Hus) Jimmie Karlsson, tel 918 98, 913 64 Kristdala Bertil Josefsson, tel 705 24 hemsida www.svenskakyrkan.se/doderhult/ www.minkyrka.se ANSVARIG utgivare Eddy Elmersson Wåhlin Produktion AB, Oskarshamn 2016