Redan oktober månad. Vart tar tiden vägen? Å

FTM-Mission EVANGELIUM ÄR FRÄLSNING TILL MÄNNISKOR Guds frid! Tranås den 10 oktober 2011 Redan oktober månad. Vart tar tiden vägen? Å vad blev av sommaren, egentligen? Jag tycker inte det var så länge sedan som vi började skriva nytt år på pappret och nu får vi snart ändra igen, då det inte återstår så värst mycket av 2011. Även om jag personligen föredrar sommaren så får vi nu hoppas att vi får gå en fin höst tillmötes. När man inser hur snabbt tiden passerar blir det än viktigare att försöka ta tillvara på den tid som heter nu. Att inte leva, varken i det förflutna eller i en framtid vi inte kan veta någonting om. Vad vi av erfarenhet ändå kan veta är att det kommer en ny vår och en ny sommar, förutsatt Herren dröjer ännu en tid och att han inte kallar oss hem. Jeremia fick dessa ord från Gud beträffande den tid som ligger framför. Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, till att giva er en framtid och ett hopp. (Jer. 29: 11-12) Vi kanske inte kan veta så mycket om framtiden, men Gud har lovat att han finns där för att ge oss ett hopp. Gud vill låta sig finnas (v.14) och han lyssnar när vi åkallar och ber. Vilka trösterika ord i en tid fylld av mycket ovisshet. Guds rike står orubbligt och fast, Herren förblir den samme som han varit och hans kärlek emot oss har inte sinat. Nej, Guds kärlek är bestående, orubblig. Gud älskar oss utan förbehåll. Men ett begär han av oss; att vi älskar honom tillbaka av hela vårt hjärta. Ett steg till i tro I detta brev vill jag spinna vidare på det jag berörde i det förra nyhetsbrevet. Nämligen vår kallelse och vårt uppdrag. När vi talar om det som Gud tänkt för våra liv, det vi ibland kallar för kallelse, sker det alltid i relation till människors frälsning. Det är Kristi världsvida kyrkas stora kallelse; att utbreda Guds rike där vi står. I ett vidare perspektiv har Gud också kallat oss att bistå våra troende syskon på olika sätt. Ett är att genom mission [i andra länder] stötta, stärka och hjälpa dem som behöver vårt stöd. Detta är FTM-Missions kallelse. Men oavsett vad vi har för yrke eller vad vi ägnar vårt liv till, handlar det alltid om människors frälsning. Alltid. Paulus skriver i Romarbrevet 10, som för övrigt berör detta på ett både kraftfullt och förtjänstfullt sätt. Där skriver Paulus de välkända orden om vår muns bekännelse, och om dess betydelse för att bli frälst. Men också om budbärarens oerhörda betydelse för människors frälsning. Paulus skriver (v.14-15): Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar? Hur kan någon förkunna utan att vara utsänd? Det står skrivet: Skönt ljuder stegen av dem som kommer med budskap om goda ting. Det viktigaste ordet i det här bibelsammanhanget är ordet hur. Hur skall det kunna ske? Ofta är vi själva en del av själva lösningen tillika svaret på frågan. Vi är Guds ambassadörer, hans sändebud mellan himmel och jord. Oavsett var Gud ställt oss har han gett oss ett uppdrag att utföra. Du är himmelrikets representant på den plats där du dagligen verkar. Om vi känner oss osäkra på vad Gud kallat oss att göra är det säkraste sätt på vilket vi kan få klarhet i detta att engagera oss i någon annans arbete eller kallelse. Förblir vi sittande kommer vi aldrig att få klarhet i vad Gud kallat oss till. Ibland är det ett steg i tro vi behöver ta då det frigör Guds möjligheter. Men av olika anledningar kommer vi ibland aldrig så långt. Jag lyssnade för en tid sedan till en kort berättelse om två fiskar, en barracuda och en makrill. Låt mig få återge den mycket kortfattat. En barracuda jagade en makrill inne i en tank på ett stort akvarium. Men mellan makrillen och barracudan fanns en glasvägg. Varje gång barracudan skulle attackera makrillen slog han i glaset. Detta pågick under en tid, möjligen till barracudan tröttnat, varpå glasväggen plockades bort. Barracudan tog då mod till sig och attackerade makrillen på nytt, men när han kom till den plats där glasväggen suttit stannade han upp utan att fortsätta attacken. För barracudan, trots att hindret var borta, fanns det fortfarande kvar i dennes undermedvetna. Vad vill då denna berättelse säga oss? Jo, precis som för barracudan kan vi resa mentala hinder som hindrar oss från att göra det Gud tänkt. Jag tror att det kan finnas människor som lämnar jordelivet utan att ha vågat ta detta steg i tro eller som aldrig tagit sig förbi sina mentala hinder av vilket slag det än vara må. Modet att våga tro Gud för det han tänkt har inte funnits där. Man tar helt enkelt Guds kallelse med sig ner i graven. FTM-Mission Box 311 S-573 24 Tranås SVERIGE Besökaress: Stoerydsgen 6 Telefon: 0140-31 13 21 Fax: 0140-182 46 E-post: info@ftm-mission.org Plusgiro Sverige: 485 05 37-4 Postgiro Norge: 0806 1905686 Postgiro Finland: 800010-7059578 Hemsida: www.ftm-mission.org

Fest i bageriet. En festmåltid har dukats upp i bageriet för de familjer som skickade sina barn till sommarlägret. Det bjuds inte enbart på mat utan både själen och anden mättas med ett tydligt budskap om frälsning. Bakom glasväggen skymtar bakugnen där brödet tillverkas. Kristi evangelium handlar alltid om människor. Jesus själv hade ingenting annat på sin agenda än människors frälsning och upprättelse. Det var hans enda uppdrag. För att frigöra Guds möjligheter finns ingen annan väg att gå än att ta ett steg i tro. Hur hade vår värld sett ut om vi var och en tagit Jesus på orden när han säger: Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. (Joh. 14:12-) Även om vi inte kan veta så tror i alla fall jag att vår värld sett annorlunda ut. Det finns så oerhört mycket Gud kan göra genom våra liv, om vi tillåter honom få göra det. Allt Gud behöver är en enda människa som tar honom på orden. När Ananias i Apostlagärningarna 9 får höra Guds röst säger Gud om Saul följande (v. 15): Gå, honom har jag utvalt till mitt redskap, så inbegriper det också våra liv, idag, här och nu. Gud har kallat oss, vi är redskap i Guds hand. Gud har aldrig sagt att det uppdrag vi har att utföra kommer vara lätt, inte heller att det skall vara utan varken lidande, motgång eller svårigheter. Men den glädje som går att finna i vetskapen att man befinner sig där Gud vill att man skall vara (och gör det man upplever att han säger) kan inte mätas i varken ord eller i pengar. Den glädje och tacksamhet vi som missionsorganisation känner när vi ser hur Gud verkar genom de människor vi understödjer eller genom de organisationer vi samarbetar kan vi med svårighet uttrycka i ord. Resan till Rumänien Oktober månad innebär också resemånad för min del. När detta brev når din hand befinner jag mig tillsammans med en god vän Craciun i Rumänien för att undervisa en vecka på Östeuropeiska Bibelskolan. Det är åter dags för en vecka av undervisning tillsammans med skolans elever som läser media. Vi kommer undervisa grunderna i ljudteknik samt radioproduktion. Under åren har vi sett det stora behov som finns bland eleverna att få en grundläggande kunskap i ämnet. Kursen är teoretisk men avslutas med praktik i studion där eleverna får en uppgift att lösa tillsammans. Det brukar bli en dramatisering av någonting ur Bibeln. Under min vistelse kommer vi också lägga upp riktlinjerna för Adi som nu kommer få underhåll från oss för att arbeta tillsammans med skolan i sin satsning på evangelisation genom radiosändningar på Internet. En viktig satsning som vi vill stå med i. Jag kommer också träffa våra andra samarbetspartners för att samtala om framtiden och hur vi på bästa sätt kan samarbeta. Det är oerhört angeläget att hålla en nära kontakt med de organisationer och församlingar vi stöttar på olika sätt. Jag kommer också se till att få träffa de pastorer vi underhåller för samtal. Kanske kan vi också hinna med ett besök i Spinus och kyrkbygget där tillsammans med Florin Popa.

Löftenas Barn Den senaste tiden då jag läst dagstidningar och lyssnat till nyheterna på TV har jag förstått att Romarenas situation blir allt mer utsatt. Nu senast i Bulgarien. I Rumänien och Bulgarien finns flest antal Romer i hela Europa. I Rumänien utgör folkgruppen 2,5 % av en befolkning på 21,5 miljoner, i Bulgarien ca 5 % av 7,5 miljoner innevånare. Det arbete som utförs på Löftenas Barn med knappa resurser är på många sätt enastående. Den kärlek som visas dessa barn och ungdomar utgör den stora vattendelaren. Det sätt på vilket dessa barn blir bemötta är oändligt stor. På Löftenas Barn blir de älskade för dem de är. De möts av kärlek och respekt. De blir älskade av människor som mött Jesus kärlek. Därför älskar vi dessa människor tillbaka. Även om de inte förstår det! Framtiden för Löftenas Barn ter sig för närvarande oviss och svår, men viljan att kämpa vidare är stor. Vid årsskiftet förlorar man en stor del av sin nuvarande inkomst då huvudsponsorn ämnar trappa ner sitt engagemang. Vad det får för konsekvenser vet man inte idag. Men man söker hitta lösningar på de ekonomiska problem som uppstår i och med detta. FTM-Mission vill också fortsättningsvis finnas med som en av de organisationer som fortsättningsvis vill stötta detta viktiga arbete. Vid mitt besök ska jag försöka höra mig för hur tankegångarna går inför framtiden. Vi återkommer alltså med mer information. Tack för ditt fortsatta stöd. Republiken Moldavien I detta nyhetsbrev kan du som vi tidigare utlovat läsa om sommarens läger som hölls i församlingen. Det är glädjande att se hur detta läger tagits emot både av barnen men också av deras föräldrar. Hur lägret uppfattats på byn av de som hört talas om det och som har blivit nyfikna. Lägret har skapat många nya beröringspunkter mot församlingen. Detta är mycket glädjande eftersom många har en skev bild av vad församlingen står för, okunskapen är ganska stor. Tack också för ditt regelbundna stöd till bageriet, matpaketen och det generella arbetet vi försöker göra i Glodeni. Vi skickar varje månad dryga 6000 kronor till matpaket. Detta belopp täcker i dagsläget matpaket till ca 25 familjer, vilket uppskattningsvis kan röra sig om drygt ett hundratal människor, då antalet varierar från familj till familj. Varje familj får ett matpaket anpassat efter antalet personer i hushållet. Som vi skrivit tidigare har vi för dem som regelbundet önskar stötta detta projekt beräknat den genomsnittliga kostnaden till 250 kronor per paket. I dagläget finns ingen annan än FTM-Mission som ger detta stöd, så här har vi ett stort ansvar att se till så att dessa människor varje månad kan få sitt paket. Tack för ditt stöd, det betyder mer än vad vi någonsin kan ana att dessa paket kan levereras. Speciellt nu när vi närmar oss vintern. Extra svårt blir det då vi kommer över på nyåret då det man konserverat från sommaren börjar ta slut. För många innebär det att det finns ännu mindre att äta. I dagarna skickade vi pengar som täcker omkostnaderna för september och oktober. När det gäller bageriet och omkostnaderna där finns det, till skillnad från matpaketen, fler aktörer som är med och bär dessa omkostnader. Detta innebär inte att det inte finns behov eller hål att täppa igen. Behoven är så ofantligt stora att det alltid finns behov. För närvarande är omkostnaderna för själva produktionen av bröd säkrade för återstoden av detta år. Däremot har det inte funnits täckning för själva omkostnaderna runt drift och distribution. Dessa ligger på ca 4500 kronor i månaden. FTM-Mission har tagit på sig ansvaret att täcka dessa kostnader för perioden september december. Under min vistelse i Rumänien kommer jag stämma träff med pastor Ilie Jolta för att stämma av hur projektet fortlöper. Bild: Evelina Carborn

Gatubarnen Sedan 1995 har vi regelbundet stöttat arbetet på Caminul Felix. Genom åren har vi kunnat stödja detta viktiga arbete på flera sätt. FTM-Mission har på ett påtagligt sätt fått vara ett instrument i Caminul Felix utveckling i Rumänien. Den plats bestående av 24 hektar mark, där familjeby 2 ligger betalades av FTM-Mission. I direkt anslutning till familjebyn ligger idag farmen och flera andra viktiga verksamheter. Några år senare hade vi möjlighet att förvärva det hus som senare skulle bli Tonårshuset. Under dryga 10 år pågick arbetet med detta hus. Idag är huset färdigt och utgör en viktig, för att inte säga avgörande, länk i arbetet med de barn som vuxit upp och som nu är på väg att bli vuxna. Vid sidan av dessa projekt har FTM- Mission stöttat det pågående arbetet på Caminul Felix. Vid ett upprepat antal tillfällen har vi kunnat skicka duktiga hantverkare som varit till god hjälp, inte minst med Tonårshuset men också på andra områden. Tacksamheten är naturligtvis stor, först och främst till Gud, men också till alla som på ett eller annat sätt stöttat FTM-Mission så att denna hjälp kunnat förmedlas. Varför skriver jag då detta? Jag tror det ibland kan vara bra att påminna sig själv om det fantastiska Gud förmår göra. Gud har varit trofast emot oss genom alla dessa år, arbetet har kunnat fortgå och mycket har kunnat göras som vi idag vet räddat många barn till ett fantastiskt liv, långt bort från gata, kloaksystem och soptipp. Sedan Tonårshuset blev färdigt har vi funderat på vilken roll vi vill ha i det arbete som Caminul Felix har idag. Vi är medvetna om att vi inte skrivit så mycket om denna verksamhet i vårt nyhetsbrev. Men på inget vis vill vi förlora kontakten med våra vänner, inte heller upphöra med vårt stöd. Men kanske har vårt uppdrag inte varit lika tydligt sen Tonårshuset blev färdigt. Därför funderar vi på om vi på något sätt kan bli tydligare i vårt uppdrag. Detta är en fråga jag burit med mig under ganska lång tid och som vi samtalat om här på missionen. Vi har en önskan att vara tydliga och transparenta med våra medel och tydligt redovisa våra avsikter. Detta tror jag är oerhört viktigt. I dagsläget går de pengar vi samlar in till den allmänna driften av Caminul Felix. Det är i sig gott och väl men vi vill ändå stämma av inför framtiden. Under min vistelse i Rumänien ämnar jag samtala med våra vänner för att om möjligt bringa klarhet i denna fråga. En liten ekonomisk rapport Vi vill också skicka med en kortfattad redogörelse över vad som förmedlats till olika projekt sedan maj månad. Vi tycker det är viktigt med transparens och öppenhet. Det är glädjande att vi nu kan se ett ökat engagemang för de pastorer vi underhåller ekonomiskt. Sedan vi gjorde förändringar i underhållet till våra pastorer ser vi nu ett ökat givande på detta område. Från maj månad har vi förmedlat 53 118 kronor i underhåll. Till Östeuropeiska Bibelskolan har vi förmedlat 8 307 kronor, bland annat till ett akustiktak i radiostudion. Till proteser (Razvan) har det förmedlats dryga 30 000 kronor. Till Löftenas Barn har vi under perioden förmedlat 28 487 kronor. Till arbetet i Moldavien har vi under perioden förmedlat 107 656 kronor, detta inkluderar råvaror till bageriet, matpaket samt omkostnader för sommarlägret. Det ger vid handen summan 227 568 kronor som avgått till direkt hjälp till de projekt vi understödjer. Månadens projekt Den här månaden presenterar vi inte något nytt projekt utan vi vädjar om ert fortsatta stöd till de pågående åtaganden vi står i. Behoven är som du vet stora. I detta brev har vi försökt att belysa några av dem. Tack för din uttryckta vilja vi ser från så många av er genom de gåvor vi varje månad får ta emot. Vi känner en stor tacksamhet för det stöd vi ser, vilket i sig möjliggör för oss att fortsätta arbetet. Vi arbetar nu för att till nästa månad kunna presentera kyrkbygget i Spinus som vi kommer lyfta fram lite extra. För december månad kommer vi att lite speciellt lyfta fram både Löftenas Barn och Moldavien. Vi tänker att det lackar mot jul och vi önskar kunna ge några av de familjer vi kommer i kontakt med ett matpaket med lite extra inför julen. Till förra årets julpaket, vilket gick till Moldavien, kunde vi lagom till jul förmedla hjälp till inte mindre än 50 familjer. Det är ett bra tillfälle att få dela julens budskap till de familjer vi genom Löftenas Barn och arbetet i Moldavien kommer i kontakt med. Ett tack från Oliver Oliver önskar rikta ett stort tack till alla som genom sin gåva till arbetet i Moldavien varit med och gratulerat honom på högtidsdagen. Vi återkommer med en utförligare redogörelse för hur pengarna kommer att användas i kommande brev. Avslutning Ibland infinner sig en viss svårighet att avsluta dessa brev eftersom datorn bara fortsätter lägga till nya sidor hela tiden. Men nu tror jag det börjar bli tid för att runda av oktober månads nyhetsbrev. Vi hoppas att det varit en givande läsning. Vi är väl medvetna om att det är svårt att hitta tid till läsning då det är många som pockar på vår uppmärksamhet. Har du tagit dig så här långt i brevet vill vi tacka dig för att du tagit dig den tid det tog att läsa det. Vi är oerhört tacksamma för er alla och den insats ni gör för de människor vi kommer i kontakt med. Det betyder mer än vi kan ana eller ens förstå. Den tacksamhet jag blir föremål för då jag reser är påtaglig och berör på ett märkbart sätt. Detta är Du en del av! Med dessa ord avslutar jag detta nyhetsbrev. Som alltid är du välkommen att höra av sig om du önskar hjälp i förbön eller samtal så skall vi göra vad vi kan för att hjälpa dig. På återhörande om en månad, då jag skall försöka återge något av min resa. Gud välsigne er alla. Tillsammans I Herrens tjänst

En dröm har gått i uppfyllelse när församlingen fick möjlighet att arrangera detta läger. Man fick ta emot mer barn än vad man kunnat ana. Vissa dagar kom inte mindre än 60 barn. Under 10 dagar mellan 09.00 och 18.00 arrangerade församlingen med ekonomisk hjälp från FTM-Mission ett sommarläger för ett dryga 50- tal barn i staden Glodeni. Barnen har aktivt och med glädje deltagit i olika aktiviteter. Varje dag hölls det bibelundervisning, sång och olika aktiviteter omkring Bibeln. Utomhusaktiviteterna var också många att välja emellan. Varje kväll hölls också en gudstjänst för barnen och deras familjer. Omkring 20 barn med respektive familj kom varje kväll för att lyssna till evangeliet. Efter ett par dagar kom flera av föräldrarna till församlingens lokal där lägret hölls eftersom de var nyfikna och undrande varför deras barn var så positiva till lägret. Några av föräldrarna kunde vittna om hur Gud rört vid deras barn och förändrat deras attityd. Några av föräldrarna har efter samtal med oss också återkommit till församlingen, efter att lägret avslutats och medverkat i församlingens olika aktiviteter. En oerhört positiv sak som hände under lägret vill jag berätta om. En av pojkarna som kom till lägret befann sig i kafeterian där varje dag åt lunch. I kafeterian fanns också en man, men också en kvinna som precis skulle betala för sig. Utan att se det tappade hon en 100 lei sedel på golvet (ca 60 kronor). Mannen som befann sig i lokalen berättade för oss hur han observerat pojken, som såg hur sedeln föll till marken, förvånade sig över pojkens reaktion. Mannen berättade då han kom till kyrkan följande: - Jag satt i kafeterian då en kvinna skulle betala. Hon tappade då, utan att märka det en sedel som föll ur hennes portmonnä. Jag tänkte då, det skall bli intressant att se pojkens reaktion, då jag var helt övertygad om att han skulle stjäla sedeln. Istället rycker pojken kvinnan i armen för att lämna tillbaka sedeln. Detta förvånade mig oerhört mycket, då jag aldrig tidigare sett någon göra som pojken. Jag gick därför fram till pojken för att fråga honom: - Vem som lärt honom att göra så? Pojken svarade: - Att stjäla är synd. Det har vi fått lära oss på sommarlägret som hålls av den kristna församlingen. Jag blev då så nyfiken, sa mannen, att jag var tvungen att söka upp församlingen och höra mig för ytterligare. Mannen insåg vikten av att i tidig ålder undervisa om rätt och fel och om bibliska principer för hur vi skall leva och vara mot varandra. Denna händelse gjorde oss oerhört glada och tacksamma. Därför kan vi med tillförsikt säga att lägret har varit en stor framgång. Den har blivit till ett stort vittnesbörd för hela staden. Den har varit till stor glädje för alla de barn som fick vara med. Lägret har lämnat djupa spår i barnens och i människors hjärtan. Må Gud rikligen välsigna all de människor som så givmilt bidragit till att detta läger blivit så bra. Med tacksamhet Igor och Svetlana Lazar

Svetlana och Alexandrina leder sången på en av samlingarna under lägret. Det finns många sätt att överleva en svår uppväxt. Ett sätt är att möta det med ett leende. Men vi vet också att bakom detta leende kan dölja sig mycket umbäranden och svårigheter ibland också lidande. Barn ser världen utifrån sitt alldeles egna perspektiv. Ofta genom att skapa sig bilder där det goda övervinner det onda. De skapar berättelser, goda berättelser för att klara av umbäranden och svårigheter de möter i vardagen. Alla drömmer de om en framtid med mycket glädje och lycka. Livet ger oss många möjligheter där vi kan förändra eller påverka framtiden. Vi skapades till Guds avbild och han har givit oss en inre styrka att klara av motgång och svårighet. Idag har Gud givit oss kraft att förändra världen, att stödja de fattigaste, de som är mer utsatta än oss själva, de som inte annars har en så ljus framtid. Under en lång tid har vi haft en längtan att få göra någonting för barnen i Glodeni. För de barn som inte haft möjlighet att fullt ut kunna njuta av livet. Så under två veckor kunde vi genom den ekonomiska hjälp vi fått från FTM-Mission organisera och genomföra ett läger för barn i åldrarna 6-14 år. Vi planerade för mellan 30-40 barn, vilket också kom under de första dagarna, men Gud ville någonting annat. Under de följande dagarna hade vi mellan 50-60 barn. Varje dag hade vi ett program som bestod av bibelundervisning där vi talade om Guds kärlek, att han gav sitt liv för oss på ett kors, och om Guds förlåtelse genom Hans blod. Vi undervisade också om vad synd är. Likaså om frid, kärlek, sanning, förlåtelse och evigt liv. Vi samtalade också om vad man som barn kan göra för Gud. Vi lärde också ut sånger och vi memorerade bibelverser som vi sedan använde när föräldrarna kom på besök. På så vis fick också föräldrarna ett guds ord med sig hem. Genom olika lekar har vi också applicerat verser från Bibeln som talar om hur vi skall uppträda mot varandra. Dessa små pjäser eller lekar dramatiserades sedan upp i samlingen på kvällen då också föräldrarna fanns med. Varje dag fick barnen ett tillagat mål mat, som åts på en närbelägen kafeteria. Under eftermiddagen hade vi under några timmar fria aktiviteter där barnen kunde hoppa trampolin, spela spel, fotboll, rit och måla, spela bordtennis och basket. De fria aktiviteterna avslutades med en fikastund, då vi repeterade vad vi lärt oss under dagen, sedan var det dags för gudstjänsten som avslutade dagen. Flera familjer dröjde sedan kvar i kyrkan vilket gav möjlighet till samtal. Ungefär hälften av de barn som kom till lägret stannade med sina familjer på kvällssamlingen. Flera föräldrar gav också Gud äran för att detta läger kunde hållas. De sa att det bara var Gud som kunde ordna någonting sådant. Vi är så tacksamma till Gud för den här möjligheten som gavs till oss. Nu ber vi till Gud att han även nästa sommar skall ge oss denna möjlighet, då vi under dessa dagar sett så många glada, leende och tacksamma barn. Lägret kommer leva kvar länge i barnens hjärtan. Vi fick också besök av den lokala TV-stationen som sände ett reportage om lägret. Vi tackar Gud för de här välsignade dagarna och för allt ekonomiskt stöd. Gud skall välsigna er hundrafalt. Alexandrina Cecan Ledare på lägret