Kortanalys 2/2016 Utvisning på grund av brott

Kortanalys 2/2016 Utvisning på grund av brott

Innehåll Sammanfattning... 3 Inledning... 7 Syfte och frågor... 8 Datamaterial... 9 Kort om villkoren för utvisning på grund av brott... 9 Utvecklingen av antalet utvisningsdomar... 11 De flesta utvisningsdomar rör personer som inte var folkbokförda... 12 Andelen utvisade bland dömda utländska medborgare... 12 Antalet utvisningar styrs av andra faktorer än antalet domar... 16 De utvisningsdömda, deras brottslighet och påföljder... 17 Köns- och åldersfördelning... 17 Brottstyper... 18 Påföljder och strafftider... 21 Tidigare lagföringar... 25 Tid i Sverige... 27 Utvisningsdömda med barn... 28 Hur kan utvecklingen av utvisningar under -talet förstås?... 31 Förändringar i brottslighetens allvarlighetsgrad?... 32 Förändrad lagstiftning?... 35 Utvecklingen påverkas av flera faktorer, såsom brottslighetens allvarlighetsgrad och förändrad lagstiftning... 40 Referenser... 41 Bilagor... 43 Bilaga 1. Förutsättningar för utvisning på grund av brott... 43 Bilaga 2. Indelning i grövre och lindrigare former av brott... 47 URN: NBN: SE: BRA-660 Brottsförebyggande rådet 2016 Författare: Lisa Westfelt Omslagsillustration: Susanne Engman Produktion: Brottsförebyggande rådet, Box 1386, 111 93 Stockholm Telefon 08 527 58 400, fax 08 411 90 75, e-post info@bra.se, www.bra.se Denna kortanalys kan laddas ner från Brås webbplats www.bra.se

Sammanfattning Det är bara svenska medborgare som har en ovillkorlig rätt att vistas i landet, och utländska medborgare som döms för brott av en viss svårighetsgrad kan få domen förenad med utvisning på viss tid eller utan tidsbegränsning. Utvisning döms ut i tillägg till själva straffpåföljden, och är ett av de starkaste medel staten kan ta till mot utländska medborgare som döms för brott. Det är viktigt att kartlägga hur tillämpningen av samhällets mer ingripande sanktioner vid brott ser ut och förändras över tid. Utvisning på grund av brott är också ett ämne som med jämna mellanrum genererar frågor från medierna, rättsväsendet och en intresserad allmänhet, men där det har saknats sammanställd statistik att tillgå för de senaste tio åren. Det övergripande syftet med denna kortanalys är därför att ge en aktuell bild av hur utvisning på grund av brott har tillämpats åren. De aspekter som beskrivs är hur många som årligen utvisas på grund av brott och hur stor andel de utgör av dömda utländska medborgare, för vilka brott de utvisas, vilka påföljder som utvisningen kombineras med och hur gruppen utvisade ser ut med avseende på kön och ålder. Ytterligare aspekter som undersöks är vilken grad av anknytning till det svenska samhället de utvisningsdömda har, baserat på eventuell folkbokföring, tid i landet före utvisningen, liksom om de har barn i landet. En utveckling präglad av svängningar Under -talet har i genomsnitt 734 tingsrättsdomar per år förenats med utvisning. Utvecklingen präglas dock av stora svängningar. På 1970-talet låg antalet utvisningar på omkring 500 per år. Som lägst var antalet år 1985, då 189 domar förenades med utvisning, och därefter har antalet ökat. Två toppar kan urskiljas åren 1993 och, där det högsta antalet domar med utvisning beslutades år, 1 047 stycken. Efter har antalet minskat igen, och år förenades 644 tingsrättsdomar med utvisning. Figur 1. Antal tingsrättsdomar som förenats med utvisning, 1973. 1 200 1 000 800 600 400 200 0 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 Utvecklingen av antalet utvisningsdomar följer till största delen inte utvecklingen av hur många utländska medborgare som döms för brott. Bland ej folkbokförda utländska medborgare som dömts för brott, har andelen utvisade sjunkit från en i sammanhanget hög nivå i början av -talet, på omkring 20 procent utvisade, till omkring 11 procent de senaste åren. Bland dömda utländska medborgare som var folkbokförda vid tiden för domen ökade andelen utvisade först fram till år, från omkring 0,7 procent till som mest 1,2 procent. Därefter har andelen utvisade åter sjunkit i denna grupp. Det är alltså stor skillnad i andel utvisade bland folkbokförda personer och bland ej folkbokförda personer. Utvecklingen påverkas åtminstone delvis av brottslighetens allvarlighetsgrad och av lagstiftningsförändringar Att andelen som utvisas bland dömda utländska medborgare varierar kan ha många orsaker, och någon fullständig kartläggning av dessa har inte varit möjlig i denna kortanalys. Dock konstateras att utvecklingen av andelen utvisade bland dömda utländska 3

medborgare åtminstone till del hänger samman med att (den bedömda) allvarlighetsgraden i utländska medborgares brottslighet förändrats, så att fler har kunnat komma ifråga för utvisning vissa år. Andelen utvisade tycks nämligen hänga samman med andelen fängelsedömda, den genomsnittliga utdömda strafftiden och det genomsnittliga antalet brott i domen. För ej folkbokförda personer, som alltså är på tillfälligt besök i landet, tycks även de begränsningar i villkoren för utvisning av EUmedborgare som infördes år bidra till den minskning i andelen utvisade som kan ses i denna grupp. De flesta utvisade var inte folkbokförda vid tiden för domen De flesta som fick en dom förenad med utvisning åren var inte folkbokförda vid tiden för domen. Under - talet har 91 procent av utvisningsdomarna rört personer som inte varit folkbokförda i Sverige, och som alltså inte haft sin permanenta vistelse i landet. Större andel utvisas bland ej folkbokförda Som tidigare nämnts är det stora skillnader i andelen utländska medborgare som utvisas mellan dömda som är folkbokförda och dömda som inte är det. År fick 0,5 procent av de folkbokförda utländska medborgare som dömdes för brott domen förenad med utvisning, medan 11 procent av de ej folkbokförda dömda utvisades. Skillnaden är en naturlig konsekvens av att personer med större anknytning till landet har ett starkare skydd mot utvisning. Ju starkare anknytning en person har till det svenska samhället, desto mer krävs för att utvisning ska komma ifråga. En folkbokförd person har i allmänhet större anknytning till landet än en person som är i Sverige på tillfälligt besök. Det skiljer sig också åt hur stor andel bland dömda utländska medborgare som utvisas för olika brottstyper, vilket hänger samman med brottslighetens karaktär. Grova brott leder i högre utsträckning till utvisning än lindriga. Majoriteten av ej folkbokförda dömda personer utvisas vid allvarliga brott Bland dömda utländska medborgare som inte var folkbokförda, var det en majoritet som fick domen förenad med utvisning när det gäller allvarliga brott som mord, dråp, synnerligen grov misshandel, våldtäkt och grov våldtäkt, grovt rån, grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling. Andelarna bland dömda folkbokförda personer är i flera fall väsentligt lägre, vilket även det hänger samman med folkbokfördas starkare anknytning till landet. För vissa brottstyper, som misshandel, stöld, bedrägeri, häleri, narkotikabrott och narkotikasmuggling, är det relativt stor skillnad i andelen utvisade beroende på om brottet rubriceras som ett brott av normalgraden eller grovt. Andelen utvisade är i dessa fall väsentligt större vid grova brott. För andra brott, till exempel våldtäkt och rån, är skillnaden istället mindre i andel utvisade mellan brott av normalgraden och grova brott. De flesta utvisade är män och mellan 20 och 30 år vid domen 92 procent av dem som fick en dom förenad med utvisning under perioden var män, och 8 procent kvinnor. Medelåldern bland de utvisningsdömda var drygt 30 år sett under hela perioden, men har ökat något över tid från 29 år till 32 år. Över hälften var mellan 20 och 30 år vid domen. En minskad andel ungdomar Nio procent av alla utvisningsdomar under perioden rörde ungdomar som var mellan 15 och 20 år vid tiden för domen. Totalt sett handlar det om 1 000 personer under den studerade perioden. Andelen ungdomar bland de utvisade har dock minskat något under -talet. Även i relation till antalet dömda utländska medborgare som var mellan 15 och 20 år vid tiden för domen, har andelen som utvisas minskat sedan 00- talets mitt. 4

Nästan hälften utvisas för stöld och tillgreppsbrott Närmare hälften av utvisningsdomarna under perioden rörde olika typer av stöld, rån och andra tillgreppsbrott. Andra vanliga brottskategorier bland utvisningsdomarna är smugglingsbrott (inkl. narkotikasmuggling) (12 procent), narkotikabrott (10 procent) och bedrägeribrott (9 procent). Även bland ungdomar som utvisas var stöld det vanligaste huvudbrottet. Det var 62 procent av 15 17-åringarna och 56 procent av 18 20-åringarna som utvisades för stöld. Bland de utvisningsdömda 15 17- åringarna var rån det näst vanligaste huvudbrottet, och därefter våldtäkt. Bland de lite äldre ungdomarna, 18 20-åringarna, var det näst vanligaste brottet istället häleri. Folkbokförda utvisas för allvarligare typer av brott Folkbokförda personer utvisas i högre grad för allvarligare typer av brott än ej folkbokförda personer. Bland folkbokförda utvisade är brott mot liv och hälsa samt sexualbrott de största brottstyperna, följt av narkotikabrott och brott mot frihet och frid. Folkbokförda utvisas istället mer sällan för stöld och tillgreppsbrott, smugglingsbrott och bedrägerier jämfört med ej folkbokförda personer. Eftersom anknytning är en aspekt som domstolen ska ta hänsyn till i relation till utvisningsfrågan, och det krävs grövre brott för att utvisa en person med större anknytning till landet, är det en naturlig konsekvens att folkbokförda personer i högre grad utvisas för allvarligare typer av brott än ej folkbokförda personer. De flesta utvisade döms till fängelse De flesta som fick en dom förenad med utvisning, 85 procent, dömdes till fängelse. Bland folkbokförda utvisade är andelen som döms till fängelse högre (95 procent) än bland ej folkbokförda (84 procent), vilket hänger samman med att folkbokförda personer utvisas för grövre typer av brott. Andelen som fått en fängelsedom bland dem som utvisas har dock ökat under den period som studeras. I början av 00-talet låg andelen på strax under 80 procent, och steg fram till år. Sedan dess har drygt 90 procent av utvisningsdomarna varit i kombination med fängelse. Bland 18 20-åringarna var det 71 procent som dömdes till fängelse. De riktigt unga, 15 17-åringarna, dömdes främst till villkorlig dom eller sluten ungdomsvård i kombination med utvisningen. Dock dömdes 18 procent av dem till fängelse. Den genomsnittliga strafftiden är två års fängelse Bland de personer som dömdes till fängelse i samband med utvisningen var strafftiden i genomsnitt två års fängelse, sett över hela den studerade perioden. Den vanligaste strafftiden var dock två månaders fängelse, vilket innebär att genomsnittet dras upp av de riktigt långa straffen. Den genomsnittliga strafftiden ökade under åren och har därefter sjunkit, vilket främst beror på att de genomsnittliga strafftiderna för narkotikabrott och narkotikasmuggling minskat. År var genomsnittet omkring 19 månaders fängelse. En majoritet var tidigare ostraffade, men andelen med tidigare lagföring har fördubblats En majoritet, 68 procent, av dem som fick en dom förenad med utvisning under perioden var tidigare ostraffade. Andelen bland de utvisade som hade minst en tidigare lagföring respektive tidigare domslut har dock ökat under i stort sett hela perioden. I början av perioden låg andelen på omkring 20 procent av de utvisade, och som högst var andelen år, då 44 procent var tidigare lagförda. Det motsvarar alltså en fördubbling av andelen tidigare lagförda. Utvisningsdomen i genomsnitt 3,5 år efter folkbokföring I genomsnitt hade de folkbokförda utvisningsdömda folkbokförts i Sverige knappt 5

3,5 år före utvisningsdomen. En dryg tredjedel fick utvisningsdomen inom 1,5 år efter folkbokföringen, och drygt två tredjedelar fick utvisningsdomen inom 3,5 år efter att de folkbokförts. En tredjedel av de folkbokförda hade minderåriga barn i Sverige Bland utvisningsdomarna med folkbokförda personer var det en knapp tredjedel som hade minderåriga biologiska barn i Sverige vid tiden för utvisningsdomen. Totalt handlar det om 502 barn som var under 18 år då föräldern fick en utvisningsdom under åren. Drygt hälften av barnen var 5 år eller yngre vid tiden för domen. Även bland de utvisade som inte var folkbokförda vid tiden för domen förekommer det personer som hade minderåriga barn som var folkbokförda i Sverige vid tiden för utvisningsdomen. Totalt sett rör det 44 personer med totalt 66 barn. Lägger man samman dessa två grupper handlar det under den undersökta perioden om totalt 568 barn som var under 18 år då föräldern fick en utvisningsdom. Det motsvarar ett genomsnitt strax under 38 barn per år. Därutöver kan det finnas andra barn som berörs av att en närstående vuxen person utvisas på grund av brott, i de fall denna person inte är biologisk förälder till barnet. De ingår dock inte i den kartläggning som gjorts här. 6

Inledning Den svenska utlänningslagstiftningen slår fast att det endast är svenska medborgare som har en ovillkorlig rätt att vistas i landet. Om en utländsk medborgare döms för brott i Sverige, finns möjligheten för domstolen att förena påföljden med utvisning. Under -talet har i genomsnitt drygt 700 domar per år förenats med utvisning. Utvisning är ett av de starkaste medel staten kan ta till mot utländska medborgare som döms för brott, och det är ett ämne som med jämna mellanrum genererar frågor från medierna, rättsväsendet och en intresserad allmänhet. Någon sammanställd kartläggning av användningen av utvisning på grund av brott har dock hittills inte funnits för det senaste decenniet. 1 Det har saknats en bild av exempelvis vilka brott utländska medborgare utvisas för, hur stor andel de utvisade utgör av samtliga utländska medborgare som döms för brott, vilka påföljder utvisningarna kombineras med och vilken anknytning de utvisningsdömda har till det svenska samhället. Det är viktigt att belysa tillämpningen av utvisning på grund av brott, eftersom det är en så pass ingripande sanktion. Det är en rättsverkan som i vissa fall kan få lång tids påverkan både för den dömdes liv och för närstående personer till den dömde. En utvisning på grund av brott utfärdas i tillägg till själva straffpåföljden och förenas alltid med ett återreseförbud på exempelvis 5 år, 10 år eller utan tidsbegränsning. Konsekvensen av brottet kan därmed sträckas ut under många år. För de personer som har en stark anknytning till landet, som kanske har vistats här länge och har familj, barn eller skyddsskäl, kan en utvisning därmed få stora konsekvenser över lång tid. Det övergripande syftet med kortanalysen är därför att ge en aktuell bild av hur många som årligen utvisas på grund av brott, för vilka brott, vilka påföljder som utvisningen kombineras med, hur gruppen utvisade ser ut avseende kön och ålder, samt att beröra vilken grad av anknytning till det svenska samhället de utvisningsdömda har. Relevant är också att se hur dessa aspekter förändrats över tid sedan millennieskiftet. Vid utvisning på grund av brott ska domstolen ta hänsyn till den dömdes anknytning till det svenska samhället. Ju större anknytning en person har till Sverige, desto allvarligare ska brotts- 1 Brå har tidigare i två rapporter kartlagt användningen av utvisning på grund av brott, båda gångerna med visst fokus på barnperspektivet (Brå och Brå ). I den första rapporten kartläggs användningen av utvisning perioden 1973 1998. I den senare fokuseras ytterligare på barnperspektivet, och den tidsperiod som studeras är allmänt perioden och särskilt fall med utvisade föräldrar under halvåret augusti januari. Westfelt () har kartlagt användningen av utvisning på grund av brott under perioden 1973 (och i några avseenden fram till ). Där finns också en längre diskussion om utvisningsinstrumentet i relation till utlänningskontroll, gränskontroll, mänskliga rättigheter och flyktingfrågor. I Westfelt () redovisas utvecklingen av antalet utvisade i vissa avseenden fram till. Det finns också ett antal studentuppsatser, främst i ämnet juridik, som de senaste åren behandlat frågan om i vilken mån barn- och anknytningsperspektivet tillgodoses i domar med utvisning. Ingen av dem innehåller dock någon kartläggning av användningen av utvisningsinstrumentet i stort. 7

ligheten vara för att personen ska utvisas. Domstolen ska till exempel väga in personens familjesituation, hur länge hen har vistats i landet, hur bostads- och arbetssituationen ser ut, om personen har barn i Sverige m.m. (se vidare nedan och i bilaga 1). En person med stark anknytning som till exempel har bott länge i landet, har familj, bostad och arbete här har ett starkare skydd mot att utvisas för brott, än en person med svagare anknytning eller som är här på tillfälligt besök. Anknytningen består därmed av ett flertal faktorer som vägs samman. Någon fullständig analys av anknytningsgraden hos de personer som utvisas görs inte i kortanalysen. Däremot studeras tre aspekter som hänger samman med denna, nämligen i vilken utsträckning de utvisningsdömda var folkbokförda i Sverige eller inte vid tiden för utvisningsdomen, hur länge de folkbokförda vistats i landet före utvisningsdomen och i vilken utsträckning de utvisade hade minderåriga barn i Sverige vid tiden för utvisningsdomen. Ett sätt att utifrån registeruppgifter skilja mellan personer med starkare respektive svagare anknytning till landet är att se om personen är folkbokförd eller inte. Personer som flyttar till Sverige kan bli folkbokförda om de har för avsikt att stanna mer än ett år i landet. För att bli folkbokförd måste personen ha fått ett uppehållstillstånd i Sverige, och när man folkbokförs får man ett svenskt personnummer och registreras som bofast i en viss fastighet m.m. Personer som befinner sig i landet kortare tid än ett år eller som exempelvis är asylsökande blir alltså inte folkbokförda. En folkbokförd person har i allmänhet en starkare anknytning till det svenska samhället än en person på tillfälligt besök. I kortanalysen delas beskrivningen därför upp på folkbokförda och ej folkbokförda personer (de senare benämns även personer på tillfälligt besök). Viktigt att påpeka är att studien baseras på kategorin utländska medborgare, eftersom det finns en klar juridisk distinktion mellan just utländska medborgare och svenska medborgare som har relevans för frågan om utvisning. Det är endast utländska medborgare som kan utvisas på grund av brottslighet. Kategorin utländska medborgare är inte synonymt med andra kategoriseringar av personer som exempelvis invandrare, personer med invandrarbakgrund eller utländsk härkomst. Dessa begrepp är delvis överlappande, kan definieras på olika sätt, och både svenska och utländska medborgare skulle kunna ingå i sådana kategorier, men behöver heller inte göra det. I kortanalysen behandlas därför inte heller invandrares brottslighet i relation till svenskars, och inte heller utländska medborgares brottslighet i allmänhet eller i relation till svenska medborgare. Fokus är just utvisning på grund av brott, som ju endast kan komma ifråga för utländska medborgare. Syfte och frågor Kortanalysens syfte är att kartlägga användningen av utvisning på grund av brott i svensk tingsrätt under perioden. De aspekter som behandlas utgår från några mer övergripande frågor som kortanalysen kartlägger och diskuterar, nämligen: Hur många utvisas årligen för brott, och hur har detta förändrats under perioden? Hur kan utvecklingen förstås beror den på att antalet dömda utländska medborgare förändrats eller hänger utvecklingen samman med andra faktorer? Hur ser gruppen utvisningsdömda ut med avseende på kön, ålder och tidigare kriminell belastning? Vilka brott, påföljder och strafftider kombineras utvisningarna med? Hur ser gruppen utvisningsdömda ut med avseende på anknytning till Sverige i form av folkbokföring, tid i landet och förekomst av minderåriga barn vid tiden för domen? 8

Datamaterial Det datamaterial som använts för kortanalysen består av ett uttag från lagföringsregistret över samtliga tingsrättsdomar med utvisning i domen åren. Domar i högre rätt ingår inte. Uttaget från lagföringsregistret har kompletterats med uppgifter från SCB, från Registret över totalbefolkningen, Historiska befolkningsregistret samt Flergenerationsregistret. De uppgifter som hämtats därifrån är uppgifter om folkbokföring 2, antal barn vid tiden för utvisningsdomen 3, ålder på eventuella barn vid tiden för utvisningsdomen, datum för senaste invandring före utvisningsdomen samt om personen var EU-medborgare. Vidare består datamaterialet av ett uttag från lagföringsregistret av samtliga lagföringar under perioden. Dessa uppgifter har kompletterats med uppgifter från SCB om svenskt respektive utländskt medborgarskap och EU-medborgarskap, samt eventuell folkbokföring vid tiden för lagföringen. Detta för att kunna sätta antalet utvisade i relation till antalet lagförda utländska medborgare, folkbokförda och ej folkbokförda, respektive år. Kort om villkoren för utvisning på grund av brott 4 Bestämmelserna om utvisning på grund av brott finns i utlänningslagen (utlänningslag :716), i första hand i 8 a kap. Utgångspunkten i den svenska utlänningslagen är att det bara är svenska medborgare som har en ovillkorlig rätt att vistas i landet. Om en domstol dömer en utländsk medborgare för brott som har fängelse i straffskalan, kan domstolen förena påföljden med utvisning. Personen måste dömas till en svårare påföljd än böter, och utvisningen verkställs efter att personen avtjänat straffet i Sverige. För att utvisning ska komma ifråga måste det emellertid också antingen kunna antas att personen kommer göra sig skyldig till fortsatt brottslighet (att det finns en återfallsrisk) eller att brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har inneburit är så allvarligt att personen inte bör få stanna kvar (utlänningslagen (UtlL) 8 a kap. 1 ). Risken för fortsatt brottslighet behöver inte gälla samma typ av brott, utan det räcker att omständigheterna tyder på en brottsbenägenhet i allmänhet. För att ett brott ska kunna leda till utvisning även om domstolen bedömer att det inte finns någon risk för återfall i brott, är riktmärket att det ska handla om brott med ett straffvärde på minst ett års fängelse. Utvisning på grund av brott räknas inte som en brottspåföljd, som fängelse eller böter, utan är en annan särskild rättsverkan av brott som utfärdas i tillägg till själva påföljden. Det innebär att domstolen ska ta hänsyn till om personen orsakas något men av utvisningen, och får döma till en lindrigare påföljd än om man inte förenat påföljden med utvisning. Det kan handla om att personen får ett något kortare fängelsestraff eller att en icke frihetsberövande påföljd väljs istället för ett fängelsestraff. Det är dock i allmänhet bara om personen har anknytning till Sverige som det anses att hon eller han orsakas sådant men av utvisningen att det ska tas hänsyn till detta vid straffmätningen. För personer utan anknytning innebär utvisningen därmed i normalfallet inte att straffet sätts ner. När domstolen överväger om en person bör utvisas ska man ta hänsyn till personens anknytning till det svenska samhället. Ju större anknytning personen har, desto allvarligare måste brottsligheten vara för att utvisning ska komma ifråga. Faktorer som ska vägas in är till exempel personens levnadsomständigheter, som tid i landet, familjesituation, bostads- och arbetssituation, social och kulturell integrering, med mera. Om personen har barn i Sverige ska hänsyn tas till barnens behov av kontakt med föräldern, hur kontakten sett ut och hur den skulle 2 Folkbokföringsdatum avser om personen var folkbokförd vid tiden för domen. Det finns fall där personer varit folkbokförda i Sverige tidigare, men har ett emigrationsdatum före datumet för domen, och därmed inte räknas som folkbokförda vid tiden för domen. 3 Avser samtliga biologiska barn som var folkbokförda i Sverige vid datumet för domen. Även adopterade barn har tagits med som villkor, men det förekom inga fall med adopterade barn. 4 En fylligare genomgång av villkoren för utvisning på grund av brott, där olika aspekter utvecklas och referenser ges, finns i bilaga 1. 9

påverkas av en utvisning av föräldern. För att ge ökat genomslag för principen om barnets bästa vid utvisning på grund av brott gjorde man år ett tillägg i utlänningslagen som tydligt uttrycker barnets behov av kontakt med sin förälder, dock beroende på hur denna kontakt sett ut tidigare. Sedan ska det också framgå av domen hur domstolen resonerat kring barnperspektivet i relation till utvisningen. Om en person är flykting och behöver fristad i Sverige gäller särskilda krav för att utvisning ska kunna komma ifråga. En person med flyktingstatus får endast utvisas om han eller hon begått ett synnerligen grovt brott och det skulle medföra allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta personen stanna i Sverige, eller om personen bedrivit verksamhet utomlands som inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att tro att personen kommer fortsätta med sådan verksamhet här. En utvisning får emellertid aldrig verkställas till ett land där personen skulle riskera att straffas med döden eller med kroppsstraff, utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, oavsett vilket brott personen begått. Utvisning får inte heller verkställas till ett land där personen riskerar förföljelse. Detta förbud är dock inte absolut, utan personen får sändas till ett sådant land om det inte går att verkställa utvisningen till något annat land, och personen genom ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara förenat med allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom eller henne stanna i Sverige. Det gäller dock inte om den förföljelse som hotar i det andra landet innebär fara för personens liv eller annars är av särskilt svår art. Ett beslut om utvisning på grund av brott ska alltid innehålla ett så kallat återreseförbud, det vill säga ett förbud att återvända till Sverige under en viss tid eller utan tidsbegränsning. Det vanliga är återreseförbud på 5 år, 10 år, 15 år eller utan tidsbegränsning, men även andra tidsgränser förekommer. Det innebär att konsekvensen av brottet kan sträckas väsentligt längre än den straffpåföljd som döms ut. Medborgare i länder utanför Schengensamarbetet 5 registreras vid en utvisning på spärrlistan i Schengens informationssystem (SIS). Det innebär att personen varken får tillträde eller rätt att uppehålla sig i något av Schengenländerna under den tid som återreseförbudet gäller. I och med införandet av det så kallade rörlighetsdirektivet 6 år, fick EES-medborgare 7 och deras familjemedlemmar ett starkare skydd mot utvisning jämfört med medborgare från andra länder. Förutom de krav på återfallsrisk och/eller brottets allvarlighetsgrad (se ovan) som finns för alla utländska medborgare där utvisning kan komma ifråga, infördes ett ytterligare krav gällande EES-medborgare att utvisningen dessutom sker av hänsyn till allmän ordning och säkerhet 8. Samtidigt infördes en ny grund för vistelse i Sverige, så kallad uppehållsrätt, som gäller under vissa villkor för EES-medborgare och deras familjemedlemmar som avser stanna i landet mer än tre månader. Möjligheten till utvisning av EES-medborgare begränsades också bland annat genom att det sedan krävs synnerliga skäl för utvisning av personer med sådan uppehållsrätt (se vidare bilaga 1). 5 Schengensamarbetet kompletterar reglerna om fri rörlighet inom EU, och innebär bland annat att passkontrollerna har tagits bort vid resor inom Schengenområdet. I Schengensamarbetet ingår idag 22 av EU-länderna, samt Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz. 6 Europaparlamentets och rådets direktiv /38/EG av den 29 april om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. 7 EU-länderna samt Island, Lichtenstein och Norge. 8 Begreppet allmän ordning och säkerhet är ett unionsrättsligt begrepp som har en gemenskapsrättslig innebörd som bland annat innefattar en stats inre och yttre säkerhet (se vidare bilaga 1). 10

Utvecklingen av antalet utvisningsdomar Kortanalysens första fråga handlar om hur många som årligen får en dom förenad med utvisning och hur detta förändrats under -talet. Utvecklingen av antalet utvisningsdomar har under de senaste 15 åren präglats av relativt kraftiga variationer. Som högst var antalet, då 1 047 tingsrättsdomar förenades med utvisning. Som lägst var antalet, med 542 domar. År var antalet utvisningsdomar 644 stycken. I genomsnitt har antalet utvisningsdomar varit 734 per år under perioden, och totalt sett har 11 007 domar i tingsrätt förenats med utvisning under perioden. Sett i ett längre perspektiv, från 1970-talet och framåt, har antalet utvisningsdomar också varierat. Antalet har dock legat högre under -talet än under tidigare perioder. På 1970-talet var det i genomsnitt omkring 500 utvisningsdomar per år, och i mitten av 1980-talet var antalet som lägst (se figur 2). Figur 2. Antal tingsrättsdomar som förenats med utvisning. År 1973. Uppgift om folkbokföring finns här tillgängligt för åren. Källor: Lagföringsregistret och SCB/Registret över totalbefolkningen. För perioden 1973 1999 har uppgifter hämtats från Westfelt (). 1 200 1 000 800 600 400 200 0 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 Tingsrättsdomar med utvisning Ej folkbokförda Folkbokförda 11

De flesta utvisningsdomar rör personer som inte var folkbokförda Majoriteten bland dem som fått en utvisningsdom under -talet var utländska medborgare som inte var folkbokförda i Sverige vid tiden för domen (se streckad linje i figur 2). Under - talet har de utgjort mellan 85 och 94 procent av samtliga utvisningar varje år. Det innebär att utvecklingen av antalet utvisade totalt sett i huvudsak styrs av hur många ej folkbokförda personer som utvisas på grund av brott. Det är också i denna grupp man kan se den kraftiga ökningen och påföljande minskningen i antalet utvisningsdomar under -talets första år. Utländska medborgare som var folkbokförda vid tiden för domen har under -talet alltså utgjort mellan 6 och 15 procent av samtliga utvisningar. Även i denna grupp kan man se en ökning i antalet utvisade under 00-talet, men här är toppåret istället (se figur 2). Även om gruppen är mindre, motsvarar ökningen en fördubbling av antalet utvisade mellan åren och (från 49 utvisningsdomar år till 101 domar år ). Antalet har därefter sjunkit igen. 9 Andelen utvisade bland dömda utländska medborgare Att antalet domar som förenas med utvisning varierar under olika perioder skulle kunna hänga samman med att antalet utländska medborgare som döms för brott varierar. Man skulle kunna tänka sig att om fler respektive färre utländska medborgare dömdes för brott i Sverige, så skulle också antalet utvisningar öka respektive minska. Men om man sätter antalet utvisningsdomar i relation till antalet utländska medborgare som dömts för brott under perioden 10, visar det sig att utvecklingen av antalet utvisningar inte följer den generella utvecklingen av antalet domslut. 11 För folkbokförda personer gäller den slutsatsen för hela perioden, och för ej folkbokförda perioden efter mitten av 00-talet. Andelen som utvisas bland de utländska medborgare som döms för brott totalt sett varje år ökade från knappt 6 procent år till som mest nästan 9 procent år. Därefter har andelen sjunkit och låg på knappt 5 procent år. Andelen som utvisas skiljer sig mellan folkbokförda och personer på tillfälligt besök Om man delar upp materialet i personer som var folkbokförda respektive på tillfälligt besök vid tiden för domen, visar det sig att andelen som utvisas för brott är väsentligt större bland de dömda utländska medborgare som inte var folkbokförda än bland de som var det. Det är en naturlig konsekvens av att folkbokförda personer i allmänhet har en större anknytning till det svenska samhället och att det därmed krävs mer för att utvisning ska komma ifråga. Bland de dömda utländska medborgare som inte var folkbokförda i Sverige vid tiden för domen, låg andelen utvisade på drygt 20 procent under åren. Därefter har andelen som utvisas i denna grupp minskat, och har i princip halverats. År utvisades drygt 11 procent av de utländska medborgare som inte var folkbokförda vid tiden för domen (se figur 3). Andelen som utvisas bland dömda utländska medborgare som var folkbokförda vid tiden för domen är liten. Andelen domar med utvisning i denna grupp ökade under åren från 0,7 procent till 1,2 procent. Därefter sjönk andelen till ungefär samma nivå som i början av -talet. År utvisades 0,5 procent av alla folkbokförda utländska medborgare som 9 Sett i ett längre perspektiv har andelen folkbokförda minskat kraftigt. På 70-talet utgjorde de närmare hälften av de utvisningsdömda, men andelen sjönk successivt under 80- och 90-talet, ner till omkring 8 procent i början av -talet. En huvudsaklig orsak till den stora minskningen fram till 80-talets mitt var en uttrycklig intention att minska antalet nordiska medborgare som utvisades mellan länderna. Finska medborgare hade dessförinnan utgjort huvuddelen av de folkbokförda utländska medborgare som utvisades på grund av brott, men från 90-talet och framåt utgjorde de finska medborgarna en mycket liten andel (Westfelt s. 142 144). Andelen folkbokförda utvisade ökade dock igen fram till, då andelen folkbokförda bland de utvisningsdömda var 15 procent. Därefter har andelen minskat igen, till omkring 8 procent. 10 Antalet domslut i tingsrätt med utländska medborgare. 11 Samma slutsats har konstaterats även för perioden före år, se Westfelt, s. 148 155. 12

dömdes för brott i tingsrätt (se figur 3). Figur 3. Andel utvisade bland domslut med utländska medborgare, uppdelat på folkbokförda och ej folkbokförda. Åren. 25 % 20 % 15 % 10 % 5 % 0 % 1,4 % 1,2 % 1,0 % 0,8 % 0,6 % 0,4 % 0,2 % 0,0 % Ej folkbokförda Folkbokförda (höger y-axel) Det är dock viktigt att se utvecklingen i relation till en längre tidsperiod. I Westfelt () kartlades andelen utvisade av samtliga lagförda utländska medborgare (vilket förutom dömda även inkluderar strafförelägganden och åtalsunderlåtelser). När det gäller utländska medborgare som inte var folkbokförda visar den tidigare forskningen att andelen som utvisats bland dem som lagförts varierat kraftigt de senaste 40 åren. Under 1970-talet låg andelen på omkring 10 procent, i mitten av 1980-talet var den som lägst, på drygt 4 procent, för att därefter öka under hela perioden fram till 00-talets början, då andelen utvisade var som högst (Westfelt s. 148). Den minskning i andelen utvisade som kan ses under åren (se figur 3) är därmed en återgång till en lägre andel utvisade. I ett längre tidsperspektiv är det alltså den höga nivån i andelen utvisade under -talets första år som är ovanligt hög, sett både till tidsperioden innan och åren efter. Den tidigare forskningen har också visat att andelen utvisade bland folkbokförda utländska medborgare som lagförs för brott har legat relativt stabilt ända sedan 1970-talet. Andelen har varierat mellan 0,4 och 2 procent, med de högsta nivåerna på 1970-talet. Från mitten av 1980- talet har andelen som utvisats legat på en relativt stabil nivå, för att öka under 00-talets mitt (Westfelt s. 148). Den ökningen ses också i figur 3. I den meningen är det även för de folkbokförda personerna den höga nivån under 00-talets mitt som är ovanlig, sett över en längre tidsperiod. Förändringarna gäller för flera brottskategorier De förändringar i andelen utvisade som skett under perioden går igen inom de flesta av de vanligaste brottskategorierna som förekommer bland dömda utländska medborgare. 12 När det gäller ej folkbokförda personer kan man se att andelen utvisade minskat från omkring mitten av 00-talet bland dömda för både stöld, rån och tillgreppsbrott (Brottsbalkens 8 kap.), bedrägerier (BrB 9 kap.), brott mot frihet och frid (BrB 4 kap.), narkotikabrott, brott mot liv och hälsa (BrB 3 kap.) och smugglingsbrott (se figur 4). Minskningen från den höga andelen utvisade i början av 00-talet är därmed ett generellt mönster som gäller för en rad brottskategorier. Ett undantag utgör sexualbrott, där minskningen i andelen utvisade inte är lika påtaglig. 12 Ett undantag i sammanhanget är trafikbrott, som är ett av de vanligaste brotten som utländska medborgare döms för, men trafikbrott leder inte till utvisning. 13

Figur 4. Andel utvisade inom olika brottskategorier, ej folkbokförda dömda utländska medborgare. År. 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % Stöld, rån och tillgreppsbrott Bedrägeri Frihet och frid Narkotikabrott Liv och hälsa Smuggling Även bland folkbokförda personer kan man se ett mönster, där andelen utvisade inom de flesta av de större brottskategorierna som folkbokförda utländska medborgare döms för, följer det mer övergripande mönstret av en ökad andel utvisningar under perioden och därefter en minskning (se figur 5). Undantag utgör i viss mån brott mot liv och hälsa och förfalskningsbrott (men där andelen utvisade också är endast omkring 1 procent). Även för folkbokförda personer tycks alltså utvecklingen av andelen som utvisas vara ett mer generellt mönster som återfinns inom flera brottskategorier. Figur 5. Andel utvisade inom olika brottskategorier, folkbokförda dömda utländska medborgare. År. 20 % 18 % 16 % 14 % 12 % 10 % 8 % 6 % 4 % 2 % 0 % Stöld, rån och tillgreppsbrott Bedrägeri Frihet och frid Narkotikabrott Sexualbrott Smuggling Andel utvisade inom enskilda brottstyper Om man ser till enskilda typer av brott skiljer det sig mellan dem i hur stor andel av de dömda utländska medborgarna som utvisas. Det hänger dels ihop med brottets allvarlighetsgrad, där andelen utvisade är högre när det gäller de allvarligaste brotten, dels med andra faktorer, som i vilken mån domstolen bedömer återfallsrisken som större eller mindre, graden av anknytning i det enskilda fallet och till exempel eventuella verkställighetshinder för utvisning på grund av skydd mot förföljelse i hemlandet. I tabell 1 presenteras andelen utvisade bland dömda utländska medborgare för 11 olika typer av brott. I redovisningen har de senaste fem åren slagits samman, eftersom det vid små brottskategorier med få dömda kan variera kraftigt från år till år hur stor andel som utvisas på grund av omständigheter i de enskilda fallen. 14

Tabell 1. Andel (%) utvisade bland samtliga dömda utländska medborgare, uppdelat på några utvalda brott och på folkbokförda respektive ej folkbokförda gärningspersoner. Sammantaget för åren. Andel utvisade bland samtliga dömda utländska medborgare Folkbokförda Ej folkbokförda Mord 43 % 60 % Dråp 7 % 58 % Misshandel <1 % 2 % Grov misshandel 3 % 30 % Synnerligen grov misshandel 18 % 50 % Grov kvinnofridskränkning 7 % 38 % Våldtäkt 19 % 63 % Grov våldtäkt 19 % 73 % Våldtäkt mot barn 13 % 52 % Grov våldtäkt mot barn 17 % 67 % Stöld <1 % 13 % Grov stöld 3 % 42 % Rån 2 % 39 % Grovt rån 3 % 67 % Bedrägeri 0 % 6 % Grovt bedrägeri 4 % 35 % Häleri <1 % 11 % Grovt häleri 3 % 41 % Narkotikabrott <1 % 14 % Grovt narkotikabrott 13 % 74 % Narkotikasmuggling 0 % 8 % Grov narkotikasmuggling 32 % 85 % Som tabellen visar är andelen som utvisas väsentligt högre bland dömda som inte var folkbokförda vid tiden för domen än bland de folkbokförda. Bland de ej folkbokförda var det en majoritet av de dömda som fick domen förenad med utvisning när det gäller allvarliga brott som mord, dråp, synnerligen grov misshandel, våldtäkt och grov våldtäkt, grovt rån, grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling. Andelarna bland de folkbokförda är i flera fall väsentligt lägre. Det är för vissa brottstyper, som misshandel, stöld, bedrägeri, häleri, narkotikabrott och narkotikasmuggling relativt stor skillnad i andelen utvisade, beroende på om brottet rubriceras som ett brott av normalgraden eller grovt. Andelen utvisade är i dessa fall väsentligt större vid grova brott. Vid till exempel våldtäkt och rån finns det också en skillnad i andelen utvisade, men den är mindre mellan brott av normalgraden och grova brott (se tabell 1). Andel utvisade bland dömda till olika påföljder Under de senaste fem åren har 25 procent av de ej folkbokförda som döms till fängelse fått domen förenad med utvisning. Av de som dömdes till livstids fängelse fick samtliga domen förenad med utvisning. Bland de folkbokförda utländska medborgarna förenades domen med utvisning för 3 procent av de fängelsedömda, och för drygt 70 procent av de som dömdes till livstids fängelse. Hur andelarna med utvisning i domen fördelar sig per påföljd visas i tabell 2. 15

Tabell 2. Andel utvisade bland dömda utländska medborgare, uppdelat på typ av påföljd och på folkbokförda respektive ej folkbokförda gärningspersoner. Sammantaget åren. Påföljd Folkbokförda Ej folkbokförda Fängelsedömda totalt 3 % 25 % Livstids fängelse 71 % 100 % Fängelse 1 år eller mer 11 % 61 % Fängelse 6 11 mån 2 % 32 % Fängelse < 6 mån <1 % 13 % Rättspsykiatrisk vård 0 % 13 % Rättspsykiatrisk vård m. utskrivningsprövning 6 % 36 % Villkorlig dom <1 % 4 % Sluten ungdomsvård 2 % 36 % Ungdomsvård 0 % 4 % Antalet utvisningar styrs av andra faktorer än antalet domar Utvecklingen av antalet som utvisas på grund av brott följer alltså inte utvecklingen av antalet utländska medborgare som döms för brott (se figur 3). Andelen som utvisas har minskat de senaste åren, bland både folkbokförda och ej folkbokförda dömda utländska medborgare. Utvecklingen dessförinnan skiljer sig också åt mellan folkbokförda och personer på tillfälligt besök. Utvecklingen gäller också för i princip samtliga av de största brottskategorierna som utländska medborgare döms för och som kan leda till utvisning. Det innebär att det alltså i stor utsträckning är andra faktorer som avgör hur många som får domen förenad med utvisning, än hur många utländska medborgare som döms för brott. Några aspekter som kan tänkas påverka hur stor andel som får domen förenad med utvisning är: om allvarlighetsgraden i den brottslighet som utländska medborgare döms för har förändrats, så att fler respektive färre vid olika tidpunkter har kunnat komma ifråga för att få domen förenad med utvisning på grund av brottets allvarlighetsgrad eller att brottet når upp till fängelse i straffskalan om det har skett förändringar i domstolarnas bedömning av om det föreligger någon återfallsrisk, så att fler respektive färre vid olika tidpunkter bedömts riskera att återfalla i brott (ett av villkoren för att utvisning ska komma ifråga) eventuella lagstiftningsförändringar under perioden som förändrat villkoren för när utvisning på grund av brott får ske andra praxisförändringar i domstolens bedömningar. Två av dessa aspekter har inte varit möjliga att studera inom ramen för denna kortanalys, nämligen om bedömningen av återfallsrisken förändrats eller om det finns andra praxisförändringar i domstolarnas bedömningar över tid. Däremot diskuteras sist i kortanalysen om allvarlighetsgraden i brottsligheten kan tänkas ha förändrats och om det skett några relevanta lagstiftningsförändringar som kan hänga samman med andelen utvisade. Det görs i avsnittet Hur kan utvecklingen av utvisningar under -talet förstås?. Innan den diskussionen tar vid, redovisas dock andra aspekter kring de utvisningsdömda, som köns- och åldersfördelning samt vilka brottstyper, påföljder och strafftider som utvisningarna kombineras med. Även aspekter som hur länge de folkbokförda utvisade vistats i landet före domen och i vilken utsträckning de utvisningsdömda hade barn i Sverige vid tiden för domen behandlas, innan själva diskussionen kring ovanstående faktorer följer. 16

De utvisningsdömda, deras brottslighet och påföljder Köns- och åldersfördelning På samma sätt som de flesta utländska medborgare som döms för brott är män, är också de flesta som får en dom förenad med utvisning män. Sett under hela perioden utgjorde männen 92 procent av dem med en utvisningsdom, men andelen män låg något högre (mellan 92 och 94 procent) under de sista fem åren. Andelen kvinnor har därmed legat något lägre under de senaste åren i perioden (omkring 7 8 %) än under periodens början (omkring 9 11 %). Medelåldern bland de utvisningsdömda var drygt 30 år och 2 månader, sett under hela perioden. De yngsta som fick en utvisningsdom var 15 år och den äldsta över 70 år. Drygt hälften av de utvisade var mellan 20 och 30 år, och det vanligaste var att utvisas vid 24 års ålder. Medelåldern bland de utvisningsdömda ökade dock något under perioden, från omkring 29 år till 32 år (män) respektive 33 år (kvinnor), en ökning som alltså gäller både kvinnor och män. Andelen ungdomar bland de utvisade har minskat Totalt sett var det 1 000 personer som var mellan 15 och 20 år då de fick en dom förenad med utvisning åren. Det motsvarar 9 procent av samtliga utvisningsdomar. Det var 123 personer som var 15 17 år och 877 personer som var 18 20 år. 13 Andelen ungdomar (15 20 år) bland de utvisningsdömda har minskat under perioden, från 11 procent år till 8 procent år (se figur 6). 13 Bland 15 17-åringarna rörde 6 utvisningar folkbokförda personer, vilket motsvarar 5 procent av alla utvisningar i denna åldersgrupp. Bland 18 20-åringar var motsvarande antal 53 utvisningar och motsvarande andel 6 procent folkbokförda. Eftersom det är så få fall, särskilt vad gäller gruppen 15 17-åringar, redovisas inte utvecklingen uppdelat på folkbokförda och ej folkbokförda för ungdomar 15 20 år. 17

Figur 6. Antal utvisningsdömda per år, uppdelat på 15 17-åringar och 18 20-åringar, samt andel ungdomar (15 20 år) bland samtliga utvisningsdömda. För år och redovisas inte antalet 15 17-åringar, eftersom antalet är så litet. 14 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 20 % 18 % 16 % 14 % 12 % 10 % 8 % 6 % 4 % 2 % 0 % 15 17 år 18 20 år Andel ungdomar bland samtliga utvisningar Andelen utvisade ungdomar bland dömda har minskat Andelen som utvisas bland de utländska medborgare som var mellan 15 och 20 år vid tiden för domen har minskat, från de högre nivåerna i mitten av 00-talet på omkring 6 procent av de dömda i denna åldersgrupp, till omkring 3 procent. Precis som bland utvisade i alla åldersgrupper kan man alltså se en minskning, från en hög nivå i början/mitten av 00-talet. Figur 7. Andel utvisade 15 20-åringar av antal dömda utländska medborgare 15 20 år. Åren. 7 % 6 % 5 % 4 % 3 % 2 % 1 % 0 % Brottstyper Vilka typer av brott är det då som utländska medborgare utvisats för under -talet? Har det förändrats under perioden, så att vissa brott blivit vanligare bland utvisningsdomarna, och skiljer det sig mellan folkbokförda personer och personer på tillfälligt besök? Och hur ser det ut bland ungdomar i åldern 15 20 år? I närmare hälften av utvisningsdomarna under perioden var huvudbrottet olika typer av stöld, rån och andra tillgreppsbrott (brott som faller under brottsbalkens 8 kap). 15 I de allra flesta av dessa fall handlar det om olika stöldbrott, och i 44 procent av alla utvisningsdomar var huvudbrottet just stöld. 16 I omkring en tiondel av utvisningsdomarna var huvudbrottet smugglingsbrott (till allra största delen narkotikasmuggling), narkotikabrott (narkotikastrafflag 1968:64) respektive bedrägeribrottslighet (BrB 9 kap.). Se tabell 3. 14 Sekretess (antal 1-3 undertrycks; innehåller även sekundärundertryckning för att skydda primärundertryckningen). 15 Redovisningen baseras på huvudbrottet i domen. Det kan förekomma andra brott vid sidan av detta, eftersom en person kan dömas för flera brott i samma dom. Huvudbrottet är det brott i en lagföring som har den strängaste straffskalan. I de fall en lagföring rör flera brott med samma straffskala, väljs slumpmässigt ett av dessa brott som huvudbrott i redovisningen. 16 Stöld av normalgraden utgör 3 274 domar, grov stöld 1 600 domar och snatteri 9 domar. 18

Tabell 3. Antal och andel utvisningar uppdelat på lagar eller kapitel i BrB. Åren. Samtliga utvisningar Ej folkbokförda Folkbokförda Lag eller kapitel (BrB) Antal Andel Antal Andel Antal Andel Stöld, rån och tillgreppsbrott (BrB 8 kap.) 5 277 48 % 5 125 51 % 152 15 % Smuggling, inkl. narkotika (lag :1225 om smuggling) 1 321 12 % 1 256 13 % 65 6 % Narkotikabrott (narkotikastrafflag 1968:64) 1 064 10 % 895 9 % 169 17 % Bedrägeri och annan oredlighet (BrB 9 kap.) 971 9 % 939 9 % 32 3 % Brott mot liv och hälsa (BrB 3 kap.) 662 6 % 451 5 % 211 21 % Sexualbrott (BrB 6 kap.) 556 5 % 347 3 % 209 21 % Brott mot frihet och frid (BrB 4 kap.) 322 3 % 191 2 % 131 13 % Förfalskningsbrott (BrB 14 kap.) 279 3 % 272 3 % 7 1 % Brott mot allmän verksamhet (BrB 17 kap.) 186 2 % 175 2 % 11 1 % Samtliga övriga brottskategorier 369 3 % 349 4 % 20 2 % Totalt 11 007 100 % 10 000 100 % 1 007 100 % Om man delar upp utvisningsdomarna på enskilda brottstyper inom respektive lag/kapitel i brottsbalken, utgjorde utvisningarna för stöldbrott som tidigare nämnts 44 procent av alla utvisningar. Narkotikabrott och narkotikasmuggling stod för 10 procent vardera. Ett antal kategorier som kan betraktas som vålds- och sexualbrott, nämligen mord, dråp, misshandel, våldtäkt, rån, våld eller hot mot tjänsteman samt olika typer av fridskränkningsbrott, utgjorde tillsammans 16 procent (1 798 domar). Andra relativt vanliga brott (mellan 3 och 6 procent av domarna) var häleri, bedrägeri och olika typer av förfalskningsbrott. 17 Se tabell 4. Tabell 4. Antal och andel utvisningar uppdelat på specifika brottstyper. Huvudbrott i lagföringen. Åren. 18 Brottstyp 19 Antal Andel Stöld 4 871 44 % Narkotikabrott 1 064 10 % Narkotikasmuggling 1 155 10 % Häleri 640 6 % Våldtäkt 471 4 % Misshandel 442 4 % Rån 348 3 % Bedrägeri 326 3 % Förfalskningsbrott 279 3 % Mord och dråp 217 2 % Fridskränkningsbrott 166 2 % Våld eller hot mot tjänsteman 154 1 % Smuggling 129 1 % Övrigt 736 7 % Totalt 11 007 100 % 17 Utöver detta finns en rad andra brottstyper som tillsammans utgör 7 procent. Här ingår bland annat allvarliga brott som mordbrand, koppleri, människorov, människohandel, olaga hot, olaga frihetsberövande, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuella övergrepp och ofredande och vållande till annans död. Även brottstyper som tillgrepp av fortskaffningsmedel, tullbrott, brott mot utlänningslagen, rattfylleri, brott mot alkohollagen med mera förekommer som huvudbrott bland domarna som förenats med utvisning och återfinns i kategorin övrigt i tabell 4. 18 Åren för narkotikasmuggling och smuggling. Från år kan dessa separeras i statistiken. 19 I kategorierna ingår stöld (av normalgraden samt grov); narkotikabrott (av normalgraden samt grovt); narkotikasmuggling (av normalgraden samt grov); häleri (häleriförseelse, av normalgraden samt grovt häleri, inkl. penninghäleri); våldtäkt (av normalgraden samt grov, inkl. mot barn); misshandel (av normalgraden, grov samt synnerligen grov); rån (av normalgraden samt grovt); bedrägeri (av normalgraden samt grovt); förfalskningsbrott (urkundsförfalskning, grov urkundsförfalskning, brukande av förfalskning, missbruk av urkund, märkesförfalskning, olaga spridning av efterbildning); fridskränkningsbrott (grovt, inkl. frids- och kvinnofridskränkning); våld eller hot mot tjänsteman (förgripelse mot tjänsteman, våld eller hot mot tjänsteman); smuggling (av normalgraden samt grov). 19