Richard Wirén - skutredare Per-Olof från Figeholm i Kalmar. Foto från Figeholms Sjöfartsmuseum. Slätskonerten Constantia firar i år (2008) att det är 100 år sedan hon löpte av stapeln på Niels Hansens Vaerft i Marstal i Danmark. Hon seglade under åtta år med Marstal som hemmahamn på koltraden mellan Stettin och Köpenhamn. 1916 såldes hon till Norge och nedriggades till motorfartyg. Hon köptes in till Sverige 1921 av skutredaren och senare ordföranden i dåvarande SSF Richard Wirén. Här berättar Peter Rundström om honom och hans skutor. Minde/Per- Olof, nuv. Constantia, får naturligt en stor plats. Familjen Wirén bodde vid 1800-talets slut i Figeholm. Fadern Olof Fritjof var född där 1867 och ingick i en gammal lotssläkt. Han var den enda kvarvarande av syskonen, övriga hade emigrerat till Amerika. Själv hade han gått till sjöss i unga år och ägde nu segelfartyget Spes med en dödvikt på ca 200 ton. Han var gift med Amalia Hjort och de hade sönerna Richard Levi, Martin Hugo och Rudolf. Richard var född 1892. Olof tar familjen med sig och flyttar i början på 1900-talet till Kalmar och startar skeppshandel. Här börjar Richard arbeta som biträde och kontorist och han tar senare över verksamheten. Wiréns Skeppshandel i Kalmar. Foto från Anders Wirén. Redarverksamheten Richard börjar sin redarverksamhet med att bli huvudredare i det partrederi som den 28 februari 1918 köper in galeasen Svea byggd 1908 på Råå. Fartygets hemort blir Drag på Skäggenäset norr om Kalmar där den andra partdelägaren Johan Robert Nilsson hör hemma.
Hjort har också två andelar och skepparen Gustav Teodor Pettersson har en del. Säljaren Thorolf Elmenhorst kallar fartyget i köpekontraktet för motorfartyg medan Richard i ett protokoll med delägarna från den 20 april kallar fartyget motorskonert. I två olika skrivelser den 21 april till Kommerskollegium, som är den ansvariga myndigheten, kallar han fartyget för skonert. Och i en ytterligare skrivelse samma dag till samma myndighet för skonert, visserligen överstruket och ersatt med motorjakt, samt motorskonert. Richard Wirén. Foto från Anders Wirén. Nilsson äger flera andelar och köper 1919 övriga delar och blir huvudredare för partrederiet och Wirén utgår. Fartyg nummer två blir den 1919 inköpta galeasen Ingeborg som är på 38 bruttoregisterton. Hon säljs 1920. Minde/Per-Olof 1921 köper Richard Wirén den 21 mars in Minde (nuvarande Constantia) från Arendal för 30 000 norska kronor, ungefär 21 000 svenska kronor vid den här tiden. Minde i Arendal. Foto från Företagens arkiv i Eskilstuna. Han har skickat skepparen Gustav Pettersson för att göra upp affären. Richard är huvudredare i fartyget med 16 av 21 andelar, brodern Martin har två andelar, sjömannen och Richards morbror Efraim Fartyget har en poop med en styrhytt i aktern och endast en mast i fören med lastbom. Det sitter även en stor Munktellmaskin på 50 hk från Eskilstuna i henne. Delägaren Gustav Pettersson utses till befälhavare, men denne inte har certifikat för att vara befälhavare på motorfartyg varför han den 4 juli ersätts av Sjökaptenen Oskar Fredrik Johansson. Sjökapten Hugo Arkadius Edvinsson från Mölndal utses av Richard till befälhavare den 13 juli 1921. Den 12(!) juli, en dag innan (!), säljer Wirén fartyget till Edvinsson för 23 000 kr. Edvinsson blir bisträckt med penningar (hans eget uttryck) av Gerhard Liljeströms far. Meningen är att Gerhard ska erhålla en lott på 1/3 eller ¼ i fartyget. Men det blir mera i form av ett lån från Liljeström den äldre. Edvinsson är född i Karlskrona 1891 och han tar styrmansexamen 1916 och sjökaptensexamen året efter. I anmälan till Fartygsregistret den 14 juli anmäler han att fartygets hemort ska vara Göteborg och att han själv ska vara befälhavare och huvudredare. Han anhåller också om att få fartygets namn förändrat till Capella och som skäl anger han det tidigare namnets norska ursprung. Om namnet inte godkänns föreslår han i stället namnet Altair. Det sistnämnda namnet godtas. På vilka trader och med vilka laster fartyget går med Edvinsson som ägare är inte klarlagt.
10 december 1923 antas styrmannen Gustaf Henning Johansson som befälhavare. Johansson kommer från Södvik i Persnäs socken i Kalmar län. Den 11 december undertecknas ett köpebrev av Edvinsson och Gerhard Liljeström om försäljning av fartyget till Richard Wirén för 16 000 kr. Köpeskillingen ska erläggas med 8000 kr kontant och 8000 kr av en i fartyget gjord inteckning som innehas av Wirén. Intyget om köpeskillingen är påskrivet av Edvinsson den 12 december men av Wirén först den 15 augusti året efter. Vid Juletid avgår fartyget från Göteborg på order av det gamla rederiet för att gå till Djursviks varv i Bergkvara för ombyggnad. I höjd med Halmstad går motorn sönder och då det är mycket is går hon in till Halmstad för att reparera skadorna och blir kvar där över vintern. Den 31 mars året efter ersätts Gustaf Johansson av Gustaf Teodor Pettersson från Bergkvara som befälhavare. Pettersson har tidigare varit delägare tillsammans med Wirén. I maj 1924 kommer hon fram till Djursvik. Den 20 juni får hon ett nytt mätbrev. Från att ha haft ett bruttoregisterton på 75 ton har det nu minskat till 67.41 ton och nettoregisterton är nu noterat till 48.51. Anledningen är att akterbygget med styrhytt är riven och den stora Munktellmotorn är ersatt av en mindre Avance. Hon har återfått en skonertrigg. Och kan därmed klassas som motorskonert och är då åter ett segelfartyg om än med hjälpmaskin. Hon kallas nu motorskonerten Altair. I en skrivelse till Kommerskollegium den 15 augusti 1924 meddelar Richard Wirén att äganderätten till Motorfartyget Altair, numera Motorseglaren, genom köp övergått från H. Edvinsson till Wirén och att fartygets hemort ska vara Kalmar. På särskilda förhållanden, vilka anges dock inte, önskas hans sons namn i fartyget. Sonens namn är Per-Olof, som föddes året innan. Nu kommer också förklaringen till att Wirén inte skrivit på intyget om köpeskillingen förrän nu. I en skrivelse från samma dag till Kommerskollegium förklarar Wirén att fartyget skulle byggas om på Djursviks varv och då ommätning blev nödvändig så ansåg han att det var bäst att vänta tills det var gjort. Den 19 augusti utfärdas ett Nationalitetsoch Registreringscertifikat för motorskonerten Per-Olof. Men Kommerskollegium ogillar i en skrivelse från den 25 november utnämnandet av Pettersson till befälhavare då han bara har papper för att för segelfartyg och inte motorfartyg. I december 1924 går fartyget på grund. I Bornholmske Strandinger, Bind II av Erik Pedersen kan vi läsa följande: Strandet 7/12 1924 kl 02.30 i tåge og stille vejr med rolig sø ud for Hallene, en kvart mil sydøst for Arnager, på rejse fra Stettin og Swinemünde til Sölvesborg med 93 tons jernplader (skibsplader). Kom flot samme dag kl ca 15.30 ved egen hjælp og indgik till Rønne havn med slem bundskade uden at være læk. Skibsfører: G Pettersson. Ejer: Richard Wirén, Kalmar. 67 brt og 49 nrt; bygget 1908 i Marstal. 5 mands besætning samt skibsførerens datter. Hon erhöll sjövärdighetsbevis för fortsatt resa till Sölvesborg och gick sedan vidare till Kalmar för reparation. Den 4 februari 1925 utser Richard skepparen Ejnar Knut Engelbrekt Thernström till befälhavare, för att den 18 februari utse sjökapten Gustav Walfrid Nilsson till befälhavare i Thernströms ställe. Lasterna bestod i övrigt av kalksten, spannmål och cement. Enligt sonen Anders tycker Richard att hon är för bra att frakta ved med. Den 19 december 1928 utses skepparen Walter Oskar Gabriel Sjögren till befälhavare. I februari året efter återkommer sjökaptenen Walfrid Nilsson som befälhavare. Besättningen bestod totalt av fyra man. I oktober 1929 utses återigen skepparen Walter Sjögren till befälhavare. För att i april
året efter ersättas av skepparen Arthur Krüger. Med hjälp av Richards räkenskaper för 1930 kan vi se vilka hamnar hon besökte det året. Skepparna på de olika fartygen satte in pengar till redaren från de olika hamnarna. Övriga fartyg i Wiréns ägo har insättningar på 300 700 kr per insättningstillfälle under samma år. 1930 Inkomster 6 maj Per-Olof Simrishamn 100 kr 22 maj Per-Olof Kolding 150 kr 6 juni Per-Olof Västerås 250 kr 29 juni Per-Olof Köpenhamn 350 kr 7 aug Per-Olof Västerås 350 kr 14 aug Per-Olof Västervik 250 kr 18 aug Per-Olof Västervik 250 kr 21 aug Per-Olof Västervik 250 kr 18 sept Per-Olof Kalmar 150 kr???? Per-Olof Stockholm 250 kr 4 okt Per-Olof Enköping 300 kr 25 okt Per-Olof Åhus 150 kr 31 okt Per-Olof Malmö 200 kr 6 nov Per-Olof Trelleborg 300 kr 13 nov Per-Olof Visby 65:38 kr 2 dec Per-Olof Kalmar 200 kr 9 dec Per-Olof Stockholm 350 kr Martins och Richards systerdotter. Solvig är på 59,31 bruttoregisterton och får en Avance på 30 hk som hjälpmaskin. De flyttar 1933 hemorten på fartyget till Figeholm. 1938 säljer de henne. Samma år som Solvig byggs köps den tre mastade skonaren (barkentinen) Ziba in. Ziba är byggd i Arendal 1875 och är på 283 brt. Hon har tidigare hört hemma i Bergkvara och i Pataholm. (Ziba blev det sista rent seglande fartyget som hörde hemma i Kalmar.) När Richard köper henne är hon i delvis havererat tillstånd efter en grundstötning i Kalmarsund ca 1 ½ månad tidigare. Hon var då på resa Räfsö Köpenhamn.1932 säljer han henne till greve Mörner i Tureberg. Hon hör hemma i Kalmar ytterligare något år innan han placerar henne som kombinerat musei- och dykfartyg vid Gröna Lund i Stockholm. Hon huggs upp 1939. I april 1931 säljer Richard Per-Olof till ett partrederi i sin födelseort Figeholm. Hon seglar fortfarande (2008) under namnet Constantia. Fler fartyg Det rent seglande fartyget (ingen hjälpmaskin) Niels Juel på 153 bruttoregisterton och riggad som två mastad skonare (brigantin) köps in 1923. Hon strandar dock redan samma höst vid Träslövsläge med en last av bark. Foto från Per-Olof Wirén. Nästa fartyg blir ett nybygge på Holms varv i Råå 1926. Richard innehar 9 andelar och brodern Martin 1 andel i partrederiet. Det är galeasen Solvig som får sitt namn efter Ziba. Foto från Per-Olof Wirén. 1928 sjösätts nästa fartyg. Det är en två mastad slätskonare också byggd på Råå som får namnet efter faderns tidigare skuta, Spes. Den nya Spes lastar 125 ton dw. Hon får en Skandia på 40 hk som hjälpmaskin. 1933 ändras hemorten till Figeholm. En större maskin monteras in 1938, det är också en Skandia men på 65 hk.1944 säljer han fartyget till ett partrederi i Skärhamn. 1929 köps stålskutan Solamit in från Danmark. Hon är byggd 1912 i Holland med en skonarrigg med fällbara master. Hon lastar 125 ton dw. Vid köpet satt det en 1-cyl. dansk tändkulemotor i henne, men Richard låter henne gå direkt till Jönköping för att montera in en ny maskin. Det är en June-Munktell. 1933 ändrar han även hennes
hemort till Figeholm för att 1940 återföras till Kalmar. I början 1940-talet riggas hon ned till galeas. 1949 säljs hon till ett partrederi i Lidköping. Ett nybygge till löper av stapeln. Året är 1930 och det är den tre mastade skonaren Solana som byggs av Djursviks varv i Bergkvara. Hon lastar 145 ton dw. Hjälpmaskinen är en Seffle tändkulemotor på 45 hk som går dåligt. Skeppare på andra skutor skojar och säger att man kan känna igen henne för att hon hade en cylinder på kajuttaket. Sefflemotorn var 2-cylindrig så hon kunde hjälpligt ta sig fram på den ena. Även på Solana ändras hemorten 1933 till Figeholm för att åter bli Kalmar 1940. 1941 får hon större maskin, en Bolinder på 75 hk. Han säljer henne 1958. 1939 kommer nästa nybygge. Denna gången är det en tre mastad skonare, en hundraelva, i stål som levereras från Karlstads varv som får namnet Silva. Hon lastar 290 tons dw. Hjälpmaskinen var en 2- cylindrig Bolinder på 180 hk. Richard säljer henne 1960. Lea är det sista fartyget som Richard köper in, året är nu 1954. Hon är en tre mastad skonare med hjälpmaskin byggd i Pukavik 1947. Hon lastar 325 tons dw och har en Bolinder på 180 hk. Namnet kommer från en Figeholmsskuta som fadern Olof seglat i. Hon är också det sista fartyget som Richard säljer. 1966 säljs hon till USA för att bli forskningsfartyg, men hamnade i Karibien, hon förliser 1975 i utloppet från de stora sjöarna i Nordamerika. Några av fartygens hemort ändras 1933 till Figeholm och åter till Kalmar 1939/40 anledningen är att familjen Wirén under denna period bor i Figeholm. Aktiv i samhället Förutom att vara aktiv som redare är Richard även involverad i flera föreningar. Man sa följande om honom: fanns det en förening så gick han med och blev dess ordförande. Han var med och startade Smålandskustens sjöförsäkringsförening och var dess ordförande fram till att föreningen lades ner i mitten på 1960-talet. Richard utsågs som kretsombud i dåvarande Sveriges Segelfartygsförening 1918. Han valdes in i styrelsen 1927 och blev vice ordförande 1934. 1941 blev han föreningens tredje ordförande i ordningen sedan starten 1904. Under hans tid i föreningen ändrades förutsättningar radikalt för de mindre fartygen. Från att ha varit rent seglande fartyg via segelfartyg med hjälpmaskin till motorfartyg. Föreningen ändrar också sitt namn 1956 för att bättre spegla verkligheten. Det nya namnet blev Redareföreningen för mindre fartyg. Han avgick från ordförandeposten 1964 efter 23 år. Han var också ledamot i Smålands och Blekinges Handelskammare liksom i Sjömanshusdirektionen i Oskarshamn. Richard innehade också ett flertal kommunala förtroendeuppdrag. Skepparen Anders Andersson, som på 1960- talet ägde den tre mastade skonaren Öland beskriver Richard så här: Han var en stark man, fast han var liten.
Familjen Richard gifter sig med Stina Carlsson och tillsammans får de sönerna Per-Olof (som får ge namn till ett av fartygen) 1923 och Anders 1931. Båda sönerna fortsätter inom sjöfartsnäringen. De utbildar sig båda till skeppsbyggnadsingenjör och de arbetar vid olika varv. Richard Wirén går ur tiden 1971, 79 år gammal. Text: Peter Rundström 2008 Peter Rundström, Föreningen Constantia, Sveriges Segelfartygsförening Tryckta källor: Sveriges Rederier, 1928 Svenska seglare och motorseglare, 1951 Samtal, intervjuer och brevväxling med: Anders Wirén, son till Richard Wirén Per-Olof Wirén, son till Richard Wirén Anders Andersson, skeppare & båtolog Åke Olofsson, båtolog Torsten Hagneus, båtolog Läs mer om Constantias historia i den nyutgivna skriften 100 år på samma köl. Det är en skrift på 40 sidor som i ord och bild beskriver Constantias utveckling från rent seglande fartyg via en period som rent motorfartyg till segelfartyg med hjälpmaskin. Perioden sträcker sig från 1908 till 2008. Pris 100 kr plus frakt. Beställes av kassören i Föreningen Constantia, Tony Backlund. E-post: kassor.foreningen@constantia.se, Tel. 070-633 76 45