Att resa till Albanien och Makedonien i september 2015 De bästa förslagen till våra resor kommer från våra egna medlemmar. Erik Uddenberg läste en artikel om Albanien som resemål. Han tipsade er klubbmästare som lydigt nappade. I mitten på september var vi 25 personer, som samlades på Landvetter för avfärd. Vårt plan till första anhalten Istanbul var helt fullt. Bland passagerarna fanns ett stort antal svenska muslimer på väg på haj, pilgrimsfärd till Mecka. Istanbuls stora flygplats var full med pilgrimer klädda i islams olika kläder, från -som det verkade för en utomstående- badrockar till niqab, inför vidaretransport mot Mekka. Sen eftermiddag anlände vi i sommarvärme till Tirana, hämtades av vår guide för färd till eleganta Hotel Tirana International. Hotellet ligger precis i centrum och byggdes av den senaste av Albaniens allierade under kommunisttiden, Kina. Pampigt torg med stor staty av nationalsymbolen, ottomanbekämparen Skanderbeg i mitten. Bombastiska byggnader från Enver Hoxhas tid. Men också en gammal moské och nybyggd ortodox kristen kyrka. Mängder av välfyllda kaféer. Under kvällspromenaden förbi närbelägna operan såg vi att Don Giovanni skulle ges nästa kväll. Nästan alla i gruppen fick då njuta av en föreställning med lokala sångare av riktigt hög kvalitet, och dito musik, allt producerat i ett land med knappt 3 miljoner invånare. Imponerande. På samma sätt präglades hela vårt besök i Albanien av intressanta blandningar av kulturer: grekiskt, romerskt, ottomanskt, turkiskt och inhemskt. Genom Albanien tog romarna landvägen när de stigit i land i Durres efter överfärden från Bari. På många ställen finns ruiner och lämningar efter dem: amfiteatrar, lämningar efter övergivna städer. Här finns slott och borgar. Och historier och hjältar i kampen mot turkarna, som härskade här i över 500 år. Och lämningar efter kommunistdiktatorn Enver Hoxha bland annat många av hans 750 000 skyttevärn mot imperialistiska fiender. De ser ut som Karl Johansvampar i armerad betong, och finns överallt. Inga skott avlossades från dem. De unga albanerna använde dem mest som kärleksnästen. Resan genom Albanien gick över delvis vindlande vägar över berg med hisnande utsikter, men också över bördiga slättland. Något som förvånade oss alla: massor med enkla villor, där kanske första våningen var bebodd. Så länge huset inte är färdigbyggt betalar man inte fastighetsskatt. Ett bergigt land med fantastiska och dramatiska utsikter och en vacker kustlinje. Ja, även Medelhavsbad hann vi med, med grekiska Korfu vid horisonten.
Ett plötsligt smultronställe uppdagades vid höjderna där vi besökte ruinerna efter staden Apollonia. Där finns ett litet fantastiskt museum med riktigt många vackra arkeologiska fynd. Ett annat i den urgamla staden innanför slottsmurarna på höjderna ovanför Berat. Där blev vi plötsligt inbjudna på kaffe, raki och en sötsak av en gammal gumma, bekant med vår guide. Och i ruinstaden Heraclea, grundad av Filip II, Alexander den Stores far, nära staden Bitola fick vi se ett fantastiskt 2400 år gammalt nära 100 m2 mosaikgolv med bland annat djurmotiv. Vi besökte den albanske kommunistdiktatorn Enver Hoxhas födelsestad, stenstaden Gjirokastra, nära grekiska gränsen. Vägskyltningen är även med grekiska alfabetet. På en bergssluttning hade man tidigare hans förnamn ENVER graverat i 100-meter stora bokstäver. Nu har det ändrats till NEVER. Vi testade vin som var helt acceptabelt, både i Albanien och Makedonien. Bakom en helt modern, stor och imponerande vingårdsanläggning, satt grundaren, en nu äldre man, och brände hembränt, som han frikostigt bjöd av. Makedonien bjöd också på vackra vyer. Ohrid och Ohridsjön, bjuder på skönhet som tävlar väl med de italienska sjöarna. På Ohridsjön, som med sitt klara vatten är över 400 meter djup gjorde vi en lugn och fin tur i några mindre båtar, och såg bland annat ett av Titos många sommarhus, som nu tagits över av dagens makthavare.
Även i Makedonien fann vi den fascinerande blandningen av olika kulturer, extra kryddad av cyrilliskt alfabet och ett annat språk. I båda länderna verkar det som om de olika religionerna och deras olika fraktioner lever i tolerans med varandra. Även i landsbygdsbyarna blandas minareter med kyrktorn och andra gudslokaler. O begravningsplatser gemensamma för alla trosbekännelser. Skopje, som förstördes allvarligt så sent som 1963 i en svår jordbävning, är nu återuppbyggt och centrum ståtar med alltför bombastiska offentliga byggnader. Här finns också många alltför stora statyer, vars skapares talanger vägt mindre än deras vänskapsband med makthavarna. Delar av stan har fortfarande gamla trivsamma kvarter. Vi fick se mycket. Överallt åt och drack vi gott, och fann det prisvärt när vi betalade själva. Några av våra måltider kommer vi att minnas länge tack vare utsikt och innehåll. Trots många timmar i vår buss, har vi också gått och rört oss mycket för att se allt som bjöds. Och så trevligt att resa med så underbara reskamrater. Som tack för initiativet till resan, avtackades Erik Uddenberg med den mindre makedonska flaggmedaljen.
T Text och bild: Henning Ericson